Ekologiska landskapssamband. i Järfälla kommun

Transkript

1 Ekologiska landskapssamband i Järfälla kommun Analyser Ädellövträdsnätverk Barrskogsnätverk Groddjursnätverk

2 Innehåll Uppdraget... 4 Sammanfattning... 4 Ädellövträdsnätverket med gamla ekar!... 4 Groddjursnätverket!... 5 Barrskogsnätverket - Gammal skog!... 6 Principiell beskrivning av analysmetod... 7 Landskapet från tofsmesens, grodans eller baggens perspektiv!... 7 Analysmetoden!... 8 Ädellövträdsnätverk... 9 Inledning!... 9 Analyser! Analysresultat i kartor! Ekologiska tolkningar! Regionala kopplingar och inre nätverk! Ekologisk funktion! Utveckling av ädellövträdsnätverket! Groddjursnätverk Inledning! Analyser! Modell för padda! Analysresultat i kartor! Regionala kopplingar och inre nätverk! Adress: Telefon: E-post: anna.koffman@calluna.se CALLUNA AB Nätadress: Stora Nygatan Stockholm 2 2

3 Ekologisk funktion! Utveckling av groddjursnätverket! Barrskogsnätverket- sammanhängande gammal skog Inledning! Analyser! Analysresultat i kartor! Ekologiska tolkningar! Regionala kopplingar och inre nätverk! Ekologisk funktion! Utveckling av barrskogsnätverket! Begrepp Referenser Muntliga källor.! Digitala källor! Bilaga 1. Artlista arter som ingår i gruppen fokusarter för ädellövträdsnätverket Bilaga 2 Indata och beskrivning av några analyssteg Friktionskartor till de tre ekologiska nätverken! Ädellövträdsnätverket! Groddjursnätverk! Tofsmesnätverket- sammanhängande gamla barrskogar! Kontaktperson för denna rapport: Anna Koffman, anna.koffman@calluna.se Tel: Kvalitetsgranskare: John Askling. Anna Koffman (projektledare, GIS-analys och rapportförfattare) Beställare: Järfälla kommun Christina Johansson samhällsplanerare Kerstin Sköld stadsträdgårdsmästare LAR/MSA, projektledare Rapporten är färdigställd Reviderad samt Framsida: Åkergroda illustrerad Helene Petterson, hagtornsbock foto A. Koffman. Tofsmes foto Wikimedia commons Luc Viatour 3 3

4 Uppdraget I samband med Järfälla kommuns arbete med den nya översiktsplanen (ÖP) har kommunen beställt ett arbete som ska fördjupa kunskapen om de ekologiska spridningssambanden som redovisades i ÖP Metoden som valdes är det nyligen framtagna GIS-verktyget ( geografisk information systems-verktyget) kallad MatrixGreen. Kännedom om metoden har kommunen fått genom att delta i ett regionalt projekt vid namn Gröna samband-utveckling av verktyg och metoder för bedömning av ekologiska samband mellan grönområden i urbaniserade regioner. Projektet startades under vintern 2009 och har involverat flertalet av Stockholms läns kommuner, Länsstyrelsen i Stockholms, Landstinget i Stockholms län, samt forskare från Stockholms universitet och KTH.) I det regionala projektet utvecklades ett GIS-verktyg, MatrixGreen (Bodin & Zetterberg 2011), för att analysera konnektivitet. Konnektivitet är ett ekologiskt begrepp som avser i vilken utsträckning landskapet möjliggör för arter att förflytta sig mellan livsmiljöområden där arten kan reproducera sig. De livsmiljöer som studerades i det regionala samarbetsprojektet var ädellövs-, groddjurs-, barrskogs-, gräsmiljöer. Då Järfällas tidigare markerade spridningssamband gällde skog i allmänhet valdes ädellövs- och barrskogslivsmiljöer. Därtill valdes groddjurs livsmiljöer då det förekom rapporter om döda grodor i vägmiljöer plus att kommunen i nuläget arbetar med nya dagvattenanläggningar och att Bällstaån ansågs som ekologisk spridningssamband. Resultatet redovisas i i denna rapport. Anna Koffman är uppdragsansvarig, har utfört GIS-analys och författat rapporten. Andreas Zetterberg har bidragit med expertkunskap kring analysmetoden för MatrixGreen. Arbetet har bedrivits i en iterativ process med presentation och avstämning med projektgruppen för översiktsplanen. Järfälla är i sin översiktsplanering först på banan att tillämpa landskapsanalyser i MatrixGreen. Konceptet knyter samman ekologi och stadsbyggnad och har målet att ta hänsyn till grönstrukturen och bevara fungerande ekosystem. Ord som kursiveras finns förklarade i begreppslistan i slutet av dokumentet. Sammanfattning Ädellövträdsnätverket med gamla ekar De landskapsekologiska analyserna visar att några livsmiljöområden har bättre potential att ha god ekologisk funktion än andra livsmiljöområden i ädellövträdsnätverket. (Tolkning från karta1-4.) 4 4

5 Det är förhållandevis stora områden med bäst tillgång på skyddsvärda träd i olika utvecklingsstadier, däribland de biologiskt mycket värdefulla stadierna med optimal hålbildning. Sådana områden brukar i landskapsekologiska analyser kallas kärnområden. Områdena är: Hummelmora hage och Görvälns gård i Görvälns naturreservat, Jakobsbergs gård, Ulvsättra gård, Molnsättra, och delar av Västra Järvafältets naturreservat. Dessa kärnområden och dess spridningsvägar har särskild betydelse för att långsiktigt bevara naturvärderna i ädellövträdsnätverket. Förutom kärnområdena finns några områden av särskild betydelse för ädellövträdnätverket. Det är livsmiljöområden som särskilt utmärker sig som s.k. stepping stones. Det är områden som ligger väldigt strategiskt till när det gäller att upprätthålla flöden genom nätverket. Om sådana områden eller spridningsvägarna försvinner så riskerar det sammanhängande ädellövträdsnätverket i Järfälla bli uppdelat i flera isolerade delar. Områdena är: Henrikstorp i Görvälns naturreservat, Jakobsbergs gård, Janssons hage och Slammerstorp. Sammantaget visar analyserna i karta 1-4 att kommunens starkaste ädellövssamband med gamla ekar går från ädellövträdsmiljöer i Görvälns naturreservat norrut via Dikartorp och Ulvsättra gård till naturreservatet Molnsättra. Ett svagt öst-västligt spridningssamband i ädellövträdsnätverket går från Henrikstorp i Görvälns naturreservat över Viksjö, Kvarnbacken, Jakobsbergs gård, Janssons hage vidare västerut till relativt stora livsmiljöområden i Västra Järvafältets och Hansta naturreservat samt små områden vid Ålsta hage och i den kommande Barkarbystaden. De nämnda områdena och dess spridningsvägar har särskild betydelse på kommunal och regional nivå för att upprätthålla fungerande ekosystem i ädellövträdsnätverket. Det finns stora möjligheter att uveckla grönstrukturen för att stärka ädellövträdsnätverket. I nämnda ädellövträdssamband är det extra viktigt att vårda yngre träd som kan efterträda dagens gamla träd. Det finns brist på framtida trädåldringar med höga biologiska värden. Att skapa ljusöppen miljö runt ädellövträden, särskilt ekar, gynna vissa växter och bevara död ved, är tumregler i vård av ädellövsmiljöer med inslag av äldre ekar. Groddjursnätverket Groddjuren behöver både land- och vattenmiljö för sin livscykel. De är goda indikatorer på fungerande ekosystem. Viksjö golfbana märker ut sig som ett stort aktivitetsområde med lekvatten, övervintringsplatser och födosöksområden 5 5

6 med ett system av flera närliggande lekvattnen. Här finns även en stark population av den skyddsvärda arten, större vattensalamander. I trakterna Säbysjön - Översjön- Polhem-Lädersättra-Kallhällsparken, finns åtta närliggande aktivitetsområden. I detta system och på Viksjö golfbana kan vi förvänta oss fungerande metapopulationsdynamik. E18 och järnvägen är kraftiga barriärer för groddjuren. Polhem och Kallhällsparken är det enda östvästliga spridningssambandet enligt analysen. Om öst-västlig spridningsväg verkligen finns bör undersökas i fält. Vid planering av ny bebyggelse är det viktigt att studera utformningen av vägnätet så att det finns förbindelse mellan lekvatten och övervintringsplatser. Att synliggöra dagvatten, anlägga groddjursdammar och fuktstråk i strategiska lägen, enligt nätverksanalysen, är lämpliga åtgärder i den grönblå strukturutvecklingen. Barrskogsnätverket - Gammal skog Tofsmesen har valts som fokusart för barrskogsnätverket. Den kräver riktiga skogar. Skogen ska ha naturskogskvalitet för att tillgången på föda ska vara tillräcklig för att föda upp nya generationer och skogen måste vara tillräckligt stor. Av hundratals skogsområden i Järfälla var det bara 14 stycken som var tillräckligt stora och hade tillräckligt resursinnehåll för att fungera för tofsmesen. Dessa barrskogsområden kan betraktas som kärnområden bland kommunens barrskogar. En uträkning visar att barrskogarna i Järfälla har potential att hysa 104 par tofsmesar. Utifrån karta 6 och 5 har barrskogsnätverket tolkats. Barrskogsnätverket med gammal skog sträcker sig från stora skogsområden i Görvälns naturreservat i söder, norrut till Dikartorp och vid Kallhäll finns ett smalt samband vidare åt väster som har en s.k. stepping stone funktion, till de stora barrskogsområden i Västra Järvafältet och Häradsallmäningen samt åt öster till Kungsängen. Detta barrskogssamband med gammal skog har stor betydelse för fungerande ekosystem både på kommunal och regional nivå. Kommunen har även områden med gammal skog långt in i Viksjö och nära Barkarbystaden genom Hästa Klack. Det är unikt i Stockholm och i Järfälla att det ges möjlighet att så centralt som i Viksjö bo nära en gammelskog som har sådana kvaliteter att tofsmes har möjlighet att häcka och föda upp ungar i den. Det smala öst-västliga sambandet i Kallhäll samt det smala öst-västliga sambandet i Polhem och Berghem är mycket sårbara och har betydelse för konnektiviteten i hela det analyserade nätverket. E18 och Järfällas tätbebyggda delar är marktyper i kommunen som har stor 6 6

7 barriäreffekt för tofsmesens rörelser i landskapet. Barrträd är känsligare för nedsmutsande partiklar än lövträd. Detta eftersom barrens klyvöppningar sitter nedsänkta i gropar där partiklar kan läga sig och försvåra koldioxidens diffusion. Att barren ska fungera året om i flera år gör också barrträden mer känsliga för luftpartiklar. Speciellt gran påverkas även negativt av grundvattensänkningar. Grundvattensänkningar och ökade luftföroreningar blir ofta effekter som uppstår till flöjd av ny bebyggelse och ökad trafikintensitet. Principiell beskrivning av analysmetod Landskapet från tofsmesens, grodans eller baggens perspektiv För att stadsutveckling ska kunna gå ihop med att bevara fungerande ekosystem och en rik biologisk mångfald måste vi ha kunskap om ekologiska landskapssamband. Artinventeringar och inventeringar av naturvärden är viktiga kunskapsunderlag i kommunens planering. Men kartor med nyckelbiotoper i skogen och andra olika typer av höga naturvärden räcker inte. Vi behöver mer kunskap än att känna till var grodornas lekvatten är eller var skyddsvärda gammelekar finns. Vi måste också ha kunskap om hur arterna i sin livscykel använder landskapets olika komponenter och hur de kan sprida sig. En damm som skulle kunna användas för groddjurslek kan vara en otillgänglig resurs eller ha nedsatt funktion genom att den är avskiljd från övervintrinsplatserna av en trafikerad väg. Förändringar i markanvändningen leder ofta till att livsmiljöer för olika arter påverkas. De ekologiska konsekvenserna av att t.ex. bebygga grönområden kan vara mycket svåra att överblicka. Förutom den direkta förlusten av livsmiljöer lokalt så ökar ofta även fragmenteringen i landskapet, vilket försämrar sambanden mellan olika grönområden. Med konnektivitet avses i vilken utsträckning landskapet möjliggör för arter att förflytta sig mellan områden av för dem lämplig typ av livsmiljö. En hög konnektivitet för en art är avgörande för dess långsiktiga fortlevnad i landskapet. I starkt fragmenterade landskap, som t.ex. stadsmiljöer eller urbaniserade regioner, så accentueras fragmenteringsproblematiken. I fragmenterade miljöer lever arter ofta i metapopulationer, dvs. system av populationer som till viss del är sammankopplade med varandra via spridning. Om livsmiljöområdenas kvalitet försämras och avstånden ökar mellan populationer, ökar risken för ett totalt utdöende i hela metapopulationen. Det handlar om hur resilient landskapet är för arternas långsiktiga överlevnad dvs. hur ekosystemet kan återhämta sig efter störning/förändring. Avgörande för att kunna upprätthålla grundläggande 7 7

8 ekologiska processer i fragmenterade landskap är att konnektiviteten inte blir alltför låg samt att det finns tillräckligt mängd livsmiljö. Om konnektiviteten minskar alltför mycket riskerar man gradvis utarmning av den biologiska mångfalden, vilket inte bara påverkar arterna i sig, utan även de rekreationsvärden och andra ekosystemtjänster som dessa områden idag erbjuder för stora befolkningsgrupper. Analysmetoden När det finns tillgång till rumsligt marktäckedata/(biotopkarteringar m.m. GISdata) och kunskap finns om arters ekologiska krav så kan olika typer av landskapsekologiska analyser göras. Fokusarter är indikatorarter (ofta arealkrävande arter) vars förekomst innebär att också en mångfald av andra arter finns i en viss livsmiljö. Projektet har identifierat lämpliga fokusarter för karaktäristiska ekologiska nätverk i Järfälla kommun, en grupp vedlevande ädellövträdsinsekter för ädellövträd, tofsmes för barrskogar och groddjur för en mosaik av småvatten och fuktmiljöer och olika typer av naturmark och trädgårdar. Med kunskap om fokusartens ekologiska kriterier och tillgång till en digital biotopkarta eller dylikt, skapas genom GIS-analyser (geografiskt informationssystem) livsmiljöområden för fokusarten. Ett livsmiljöområde är ett område där fokusarten kan reproducera sig och föda upp en ny generation. En spridningsprofil upprättas genom att subjektivt ranka markslagen i hur pass lätt eller svårt det är för fokusarten att sprida sig när grodans årsungar lämnar området där de växt upp eller skalbaggar förpuppats från veden efter att larven utvecklats inne i eken. Därmed kan en s.k. friktionskarta skapas för fokusarterna genom att klassa om biotopkartan och marktäckedata enligt artens spridningsprofil (Mörtberg m.fl och 2007). För de ekologiska nätverken som fokusarterna representerar, analyseras konnektiviteten mellan livsmiljöområdena med hjälp av verktyget MatrixGreen som är en nätverksanalys. Länkar skapas mellan de områden som har konnektivitet. I analysen anges ett maximalt avstånd för vilket länkar kan upprättas och detta avstånd kan bl.a. användas för att spegla fokusartens maximala spridningsförmåga. I analysen skapas alla tänkbara länkar från ett visst livsmiljöområde till alla andra områden som är möjliga att länka till inom det maximala avståndet. Länkarna mellan livsmiljöområdena följer inte fågelvägen utan letar sig fram i det urbaniserade landskapet längs den spridningsväg som antas vara den minst kostnadskrävande vägen. Länkarna visualiserar för oss ungefärligen var spridningvägarna är belägna. I de lägen där spridningsvägarna är hopträngda till smala stråk, omgivna av ogästvänlig miljö är det mycket troligt att spridning sker där länken är utritad på kartan. I de lägen där spridningsvägarna består av breda landskapsavsnitt med 8 8

9 gynnsamma biotoper sker sannolikt inte den faktiska spridningen bara just där länken är utritad, utan kan ske i en bred zon. Tolkning av spridningssamband måste alltid göras genom att studera både länkarna och biotopkartan/ortofoto och vid behov av mer detaljerad kunskap behövs också fältbesök för att bedöma om den spridningsväg som analysen visat, verkligen är trolig. Vid fördjupade studier behöver artinventeringar göras. Livsmiljöområdenas storlek, kvalitet och artinnehåll är faktorer som avgör ett enskilt områdes bevarandevärde. En annan faktor för livsmiljöområdenas bevarandevärde är vilken betydelse de har för konnektivitet i hela det analyserade nätverket. I MatrixGreen finns möjllighet att göra en analys som visar ett mått kallat betweenness centrality. Måttet kan förklaras som att oproportionerligt stor del av nätverket går igenom områdena som fått ett högt värde. Det är områden, sk.k. stepping stones, som ligger väldigt strategiskt till när det gäller att upprätthålla flöden genom nätverket. Om man skadar eller tar bort ett sådant område eller dess länkar, så påverkas en stor andel av länkarna i nätverket. Nätverket kan komma att delas upp i flera isolerade delar. Det kvarvarande nätverket blir mer sårbart, mindre resilient. Ädellövträdsnätverk Inledning Järfällas ädellövträd ingår i en vegetationstyp som har en betydande andel av den europeiska utbredningen och de återstående värdekärnorna är lokaliserade till Sverige (Länsstyrelsen i Stockholm län och Skogsstyrelsen 2007). För dessa skogstyper kan Sverige anses ha ett särskilt ansvar. Det är länsstyrelsens uppfattning att delar av Stockholmstrakten, bl.a. Mälarens närhet, hör till kärnområdena i landet för ek och andra ädellövträd (Nordin muntl.). Här är ekanknutna naturvärden bland de bäst bevarade i landet. Järfällas ek- och ädellövmiljöer ingår i Mälardalens värdefulla trädregion, en värdetrakt utpekad av länsstyrelsen där Görveln ingår. Trädmiljöerna i denna region, har mycket stort värde för den biologiska mångfalden även i ett internationellt perspektiv. Ekmiljöerna är oerhört artrika. Minst arter är knutna till trädslaget ek (Hultgren m.fl 1997). Tillsammans med de arter som lever av buskar och den artrika markflora man brukar finna i ekmiljöer så hör ekmiljöerna till de artrikaste vi har i Sverige och Europa. Hela 56 % av de rödlistade arterna i Sverige har livsmiljöer i ädellövskog. Detta ger ädellövskogarna en särställning i bevarandet av den biologiska mångfalden. Stockholmsregionen är unikt och är något så sällsynt som en storstad med mycket hög biologisk mångfald i bevarade ekbiotoper långt in i stadskärnan. Ekarna är inte bara livsmiljöer för alla hotade insekter, lavar och svampar utan 9 9

10 Bild 1. Ek i hålstadie 6, mulmek. Illustration. Eric Lilliegren. ekmiljöer har också en sociala värden. Miljöerna är ofta uppskattade för sina värden för rekreation och inför riktigt gamla ekar känner de flesta människor stor vördnad. Förklaringen till att Järfälla är så rikt på ek är att förhållandevis mycket av det historiska eklandskapet har bevarats när staden vuxit. Enskilda ekar och ekområden har ofta bevarats i stadsplanering. Naturvårdsverket har initierat ett särskilt åtgärdsprogram för grova ädellövträd. I åtgärdsprogrammet-skyddsvärda träd, SNV-rapport 5411 (2004) uppskattades att Stockholms län kommer på 6:e plats när det gäller antalet grova träd. I Stockholms län pågår trädinventeringen och den är genomförd i Järfälla kommun. Analyser Ädellövträd, varav ek är dominerande trädslag, utgör ett viktigt ekologiskt nätverk i Stockholmsregionen och Järfälla hyser en betydande del av detta ädellövnätverket. Det finns en grupp med skalbaggar som använder gamla ekar eller andra ädellövträd för reproduktion. Larvutvecklingen sker i veden eller mulmen. Många av dessa arter är idag rödlistade och indikerar dessutom artrikedom av flera andra arter i olika artgrupper. En del är mycket svårspridda och antas kunna förflytta sig några hundra meter i sökande efter ny livsmiljö, exempelvis läderbagge (kategori nära hotad i rödlistan). Andra arter är mer 10 10

11 lättspridda men också kräsna vad gäller livsmiljöval. Dessa kan förflytta sig några kilometer, exempelvis bredbandad ekbarkbock (starkt hotad). Vi har valt att ta detta komplex med skalbaggar knutna till gamla ekar och andra ädellövträd som fokusart. I separat bilaga finns en lista med ett fyrtiotal arter som i Stockholmsregionen kan påträffas i de ädellövträdsmiljöer som analyserats. 36 av dem är skalbaggar som alltså utgör exempel på fokusart. Länsstyrelsens inventering av grova ädellövträd, där enskilda skyddsvärda träd mätts in som punktobjekt har använts som dataunderlag för att skapa livsmiljöområden där fokusarten antas kunna reproducera. Denna inventering har kompletterats med urval från kommunens biotopkarta. Ytor innehållande gamla ädellövträd som inte hade fångats upp i länsstyrelsens inventering, räknades också som livsmiljöområden. I bilaga 2 anges dataunderlag och tillvägagångssätt för analys mer detaljerat. När vi upprättat spridningsprofil för ädellövträdsnätverket har vi antagit att skalbaggarna sprider sig i ljusa, varma miljöer med god sikt. Experter på eklevande vedinsekter är överens om att synintrycket är viktigt, dvs. att siluetter och konturer av lövträd är synliga (Ranius muntl). Barrskogar och blandskogar, har vi betraktat som skuggiga, och dessa har antagits vara olämpliga miljöer för spridning. Höga hus utgör barriärer. Vid en undersökning konstaterades att de flesta insekter flög på två meters höjd och att den relativa flygtätheten avtog med en tiopotens från två till tio meter (Hansson 1992). Starkt trafikerade vägar har vi antagit har stor barriäreffekt, helt enkelt eftersom dödligheten är stor (krock mot bilruta). Öppna miljöer som betesmarker, vatten, hällmarker etc har rankats som framkomliga miljöer. En friktionskarta skapades som visualiserar hur fokusarten uppfattar framkomligheten i landskapet. En landskapsekologisk analys i GIS gjordes för att avgränsa livsmiljöområden där fokusarten antas kunna reproducera sig. De inmätta träden från länsstyrelsens inventering består av en punkt för varje träd. En avståndsanalys runt de inmätta träden gjordes där friktionskartan användes. Maxavstånd sattes till 200 meter. Sammanhängande områden med förekomst av inmätta ädellövträd skapades i analysen. Områdena kompletterades med urvalet av ytorna från kommunens biotopkartering. Från ca 150 års ålder börjar en ek att utveckla grövre bark och håligheter som undan för undan gör den till lämpligt värdträd för hundratals arter av lavar, svampar och insekter. Ekar kan under flera hundra år ge livsutrymme åt helt olika typer av organismgrupper. Träden delas in i olika utvecklingsstadier beroende på hur långt hålbildningen kommit. Ekar med mulm i stadium 5 och 6 brukar hysa den artigaste skalbaggsfaunan. Träd i dessa hålstadier kallar vi för 11 11

12 rikmulmträd. En analys gjordes för att identifiera täthet av rikmulmträd. Analysen visualiserades i en karta som visar var det finns koncentrationer i landskapet med god respektive sämre tillgång på rikmulmekar. En tidsdynamikanalys gjordes också som visar på tillgången på arvtagare till dagens rikmulmekar belägna inom 100 m från en rikmulmek

13 Analysresultat i kartor Karta 1. Ädellövträdsnätverket. Livsmiljöområden och spridningsvägar. Copyright satelliltbild: CNES Distribu8on SpotImage

14 Karta 2. Täthet av rikmulmträd (de biologiskt mest värdefulla utvecklingsstadierna hos ädellövträd) 14 Copyright 14 satelliltbild: CNES Distribu8on SpotImage 2007

15 Karta 3. Arvtagare i stadie 0-4 som växer nära dagens rikmulmträd. 15 Copyright 15 satelliltbild: CNES Distribu8on SpotImage 2007

16 Karta 4. Ädellövträdsnätverket. Grad av betydelse för konnektivitet i nätverket. 16 Copyright satelliltbild: CNES Distribu8on SpotImage

17 Ekologiska tolkningar Regionala kopplingar och inre nätverk Järfällas viktigaste regionala koppling till länets ädellövträdsnätverk ligger i östra Järfälla och södra Järfälla. Spridningssambandet Säby gård - Trastgärdet länkar till Hansta i Stockholms stad och Ravalen i Sollentuna. Spridningssambandet Hummelmora hage - Sandvik länkar till Riddersvik i Stockholms stad och Svartsjö i Ekerö. Se karta 1. I Västra Järfälla, från Viksjö upp till Ulvsättra gård och österut genom tätorten till naturreservatet Molnsättra finns ett förhållandevis tätt pärlband av livsmiljöområden i ädellövträdsnätverket. Flera av områdena ligger i Mälarnära lägen, t.ex. Bruket, Görvälns gård, Dikartorp, Slammerstorp. Mer isolerat ligger Hummelmora hage - Sandvik i söder och Uddnäs-Ängsö i norr. I östra Järfälla i Västra Järvafätets naturreservat finns flera livsmiljöområden med god förbindelse mellan varandra. Längre norrut vid den östra kommungränsen ligger Molnsättra som är Järfällas största livsmiljöområde i ädellövträdsnätverket. I centrala Järfälla finns ett svagt öst-västligt spridningssamband som går från Viksjö och Henrikstorp genom tätorten via Jakobsbergs gård, Kvarnbacken och Janssons hage till Västra Järvafältets naturreservat. Se karta 1. Ekologisk funktion Bebyggelse, särskilt högre och tätare bebyggelse i spridningssambanden, riskerar försämra eller helt förstöra, funktionen som spridningssamband. Låg och gles bebyggelse med stort inslag av brynmiljöer, nektarrika växter och lövträd har inte samma negativa påverkan på spridningssamband som hög och tät bebyggelse. Generellt gäller att stora områden med stort antal skyddsvärda ädellövträd är mer bevarandevärda än små områden med enstaka skyddsvärda träd. Stora områden har bättre ekologisk funktion och har större möjlighet att över tid erbjuda livsmiljöer för fokusarterna än små områden eller enstaka skyddsvärda träd. Sådana områden brukar i landskapsekologiska analyser kallas kärnområden. Analysen över täthet av rikmulmekar i landskapet visar att Molnsättra naturreservat skiljer ut sig som det område med bäst tillgång på rikmulmekar, upp till 13 st per ha. Säby gård och Jakobsbergs gård har tätheter på upp till 8 rikmulmekar per hektar. Leveranstiden på en gammal ek i rätt utvecklingstadium för de skalbaggar som valts till fokusarter, är minst 150 år. Detta gör att ädellövträdsnätverket är mycket känsligt för flaskhalsar i tiden. Det behövs en kontinuerlig tillförsel av arvtagare till dagens rikmulmekar för att säkra att rätt livsmiljö finns tillräckligt nära dagens livsmiljöer. Detta är extra viktigt för svårspridda arter. En analys gjordes över tillgången på inmätta 17 17

18 ädellövträd i länsstyrelsens inventering i utvecklingsstadierna 0-4, d.v.s. grova träd i yngre utvecklingsstadier än rikmulmekarna. Analysen visar hur många arvtagare det finns inom 100 m från dagens rikmulmekar. Analysen visar att Molnsättra, Säby gård, Jakobsbergs gård, Hummelmora hage, Görvälns gård och Ulvsättra gård har bäst tillgång, träd nära en rikmulmek. Flera områden finns där få eller inga inmätta arvtagare finns, ex. Sandvik, Viksjö, Dikartorp. Slammerstorp och Uddnäs. Tidsdynamiken är ogynnsam i dessa områden och brist på rikmulmekar kan förväntas. Kärnområden i ädellövträdsnätverket är: Hummelmora hage och Görvälns gård i Görvälns naturreservat, Jakobsbergs gård, Ulvsättra gård, Molnsättra, och delar av Västra Järvafältets naturreservat. Förutom kärnområdena finns några områden av särskild betydelse för ädellövträdnätverket. Det är livsmiljöområden somhar funktion som s.k. stepping stones. Det är områden som ligger väldigt strategiskt till när det gäller att upprätthålla flöden genom nätverket. Om sådana områden eller spridningsvägarna försvinner så riskerar det sammanhängande ädellövträdsnätverket i Järfälla bli uppdelat i flera isolerade delar. En sådan betydelse kan vara mycket svår att identifiera i fält, men är möjligt att identifiera i nätverksanalysen i MatrixGreen. Områden där särskilt stor stepping stone funktion kan förväntas är: Henrikstorp i Görvälns naturreservat, Jakobsbergs gård, Janssons hage och Slammerstorp. Utveckling av ädellövträdsnätverket En viktig faktor som skapar naturvärden i ädellövträdsmiljöer är solljuset. Solbelysta brynmiljöer och solbelysta solitära gamla träd är ofta artrika miljöer. I länsstyrelsens trädinventering finns i kommunen 35 träd med noteringen akut vårdbehov eller hot av igenväxning. För 43 träd finns noterat ett vårdbehov inom 10 år. Naturvårdsgallring runt gamla ekar och andra ädellövträd är en viktig åtgärd som ofta går hand i hand med vad folk uppskattar i sin närnatur. I det gamla odlingslandskapet skapades en mångfald av träd- och buskarter genom bondens användning av olika trädslag och olika hävdtyper. Ljusöppna, mosaikartade trädbevuxna fodermarker var en gynnsam miljö för ett stort antal insekter. I rester av detta gamla odlingslandskapet finns fortfarande den mest artrika insektsfaunan. Här hittar man ofta blommande träd och buskar som hagtorn, rönn, vildapel, olvon och rosor. Dessa buskarter bör gynnas längs spridningsvägarna. Det är av stor vikt att genom skötsel bevara ljusöppna förhållanden runt ädellövträden. Det är också viktigt att det finns ljusöppna bryn och blomrikedom i spridningssambanden. Brynen ger också vindskydd och är 18 18

19 även bra att plantera ek i för att minska viltskador. Vid upprustning och skötsel av parker avlägsnas ofta gamla rötskadade lövträd. I många fall utgör dessa de sista refugerna för sällsynta vedinsekter. I de fall träden utgör fallrisk kan de toppkapas. Det minskar risken att de faller i storm och förlänger livslängden. Om trädet måste fällas är det angeläget att spara stammen på en s.k. trädkyrkogård på solbelyst lämplig plats. En tumregel är att hela tiden tänka på att den döda veden är värdefull och stor betydelse för funktionaliteten i ädellövträdsekosystemet. Även träd med stamskador som orsakar savflöden är mycket värdefulla. Sav är födoresurs för flera insektsarter. Att i spridningssambanden särskilt söka efter efterträdare till dagens värdefulla ädellövträd och verka för att dessa utvecklas till arvtagare till dagens gammelekar och andra gamla ädelllövträd. Att ta till vara efterträdarna gör att man minskar sårbarheten i nätverket som kan uppstå genom tidsglapp (snedvriden åldersfördelning). Plantering av ek i dessa lägen är förstås också bra åtgärder

20 Groddjursnätverk Inledning Alla arter groddjur som kan förväntas hittas i denna del av landet har påträffats i Järfälla (Calluna 2011). Vanlig padda, vanlig groda, åkergroda, mindre och större vattensalamander. Den mer ovanliga större vattensalamandern hittades år 2011 nära gränsen till Järfälla kommun i Sollentuna kommun, samt i Viksjö-området med observationer från Torbjörn Petersons inventering Större vattensalamander är upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv. Ett särskilt åtgärdsprogram har utarbetats för arten. Den är både listad som B och N i artskyddsförordningens bilaga 1. Detta innebär dels att Natura 2000-områden är utsedda för arten, där särskilda regler gäller (7 kap miljöbalken) dels att arten är fridlyst i hela landet (4 artskyddsförordningen). Samtliga naturligt förekommande groddjur i Stockholmstrakten är missgynnade då deras livsmiljöer och spridningsvägar kontinuerligt ödelagts under 1900-talet. De viktigaste hoten är biotopförändringar av vatten- och fuktmiljöer och infrastrukturens barriäreffekter. Eftersom groddjuren är beroende av flera miljöer för sin livscykel kan det räcka med att en av dessa livsmiljöer förstörs för att utplåna en lokal population. Starka populationer av groddjur är en god indikation på att landskapet hyser fungerande ekosystem. Groddjuren är fridlysta i hela landet. Analyser Vanlig padda har valts som fokusart. Vanlig padda är den minst krävande arten av groddjuren vad avser biotopkrav och förmåga vid förflyttning. Padda är mindre känslig för uttorkning och kan förflytta sig längre. Padda är dock känsligare än grodor för barriärer då den är sämre på att hoppa. I delar av paddnätverket kan andra mer krävande groddjur finnas, ex. större vattensalamander, som vanligen sprider sig kortare avstånd än padda