Transkript

1

2

3 1

4 2

5 3

6 4

7 5

8 6

9 7

10 8

11 9

12 10

13 11

14 12

15 13

16 14

17 15

18 16

19 17

20 18

21 19

22 20

23 21

24 22

25 23

26 24

27 25

28 26

29 27

30 28

31 29

32 30

33 31

34 32

35 33

36 34

37 35

38 36

39 Por DUO SACACORCHOS EL MAESTRO TOMI y su mozo de palabras Bosé 37

40 Castellón de la Plana Feria de la Magdalena 5-13 mars 1988 Día 5 E er tre månaders hårda studier i Los Boliches kommer Tomi på morgonen ll Castellón. Han går ut från sta onen och in i en taxi. Hotel Doña Lola, por favor. Taxistan ler överseende och pekar sne över gatan och säger: Allí está Tomi hoppar vigt ur bilen och går de 43 stegen ll recep onen. Han talar om vad har heter och hävdar a han reserverat två rum i januari. La conserje skakar på huvudet e er a ha sökt igenom e berg av papper. Panik i blicken Hon ser medlidsamt på honom och frågar om han är trö och vill sova en stund. Under den skall hon göra si bästa. Ja tack, gör vad ni kan av situa onen. Tomi får et får llfället ledigt rum och lägger sig a sova en stund. Telefonen ringer två mmar senare och la conserje erbjuder en studio på två rum. Puh, excelente! Framåt e ermiddagen ansluter sig Bosé å från Valencia, där han upplevt si första mascleá för året. Lycklig och llfreds med bombardemanget, valenciano som han är. Väckning av Tomi och abrazos y copitas. E er diverse snack, ommöblering och uppackning är vi mogna för en liten rekognoseringsvuelta. Utanför Hotel Mindoro möter vi e äldre par som på staplande svenska presenterar sig som Mu och Pu. Mannen bär en grön jacka med vårt peñamärke, men av ren ar ghet frågar vi inte hur han kommit över det. Pu berä ar a han varit här 39 gånger digare och vill visa oss sin stamkrog. Men e er 2 mmars letande ger har upp. Bosé frågar ar gt e er krogens namn. Spectrum, svarar han darrande. Hrm, min bäste herre, säger Bosé, det finns ingen restaurang som heter så, men vi kan ju all d gå på Electra, Javisst, så he e den visst, utropar Pu något skamsen. Med si erkänt goda väderkorn för dylika lokaler, lotsade Bosé oss lä ll rä adress. En delikat mål d med en myckenhet av e go vin avnjöts. E er e kort champañeríabesök med Agua de Valencia-drickande gick vi alla hem för a preparera oss inför La Romeia al Ermitorio de la Magdalena. Vi avtalade med Mu & Pu a träffa dem på deras hotell en kvart före 8. Med deras erfarna hjälp skulle vi lä hi a ll startplatsen Plaza Mayor, där man hämtar ut sina cañas och cintas.på hemväg berä ade Pu 38

41 med inlevelse om de strapatser han varit med om under sina digare 42 romeríor. Día 6 Pigga och fräscha steg vi upp redan klockan 7. E er morgontoale, fotsmörjning och carajillo i hotellbaren gick vi med lä a ät mot Mindoro. Dit kom vi 7:47, d.v.s. 2 minuter för sent, Mu och Pu fanns inte på hotellet. Hur gt joggade vi mot plazan på egen hand. Tanken var a hinna våra vänner där, men inga suecos stod a finna. Raskt hämtade vi våra stavar med det gröna bandet. Så letade vi e er Mu och Pu på varenda bar La Romería lls vi nådde vägen som leder ut ur staden mot Magdalenakapellet. Men förgäves, allt vi såg var svartblusade castellonenses. Väl vetandes a åldrande människor o a s ger upp innan klockan ringer, utan a rik gt veta varför, varpå de irrar mot dagens diffusa mål, skyndade vi på sökandet. Vi tackade nej ll alla botas som bjöds, för a inte tala om alla flickor som ville visa oss apelsinlundarna Dessa offer bara för a hinna upp våra nyfunna vänner, vilkas hjälp vi så väl behövde på denna vår vía dolorosa, en sträcka som enligt Pu tar minst 5 mmar för den oinvigde. E er dryga mmen nådde vi en liten vit byggnad som folk strömmade in i. Självfallet antog vi a de a var någon slags rastplats med servering och toale er. Då vi var i stort behov av a både inta och avlämna vätska klev också vi in. Väl innanför den breda porten stannade vi, stumma av häpnad. Vem tror ni riktade sin milda blick mot oss? Mu? Pu? Alls Icke: Nej, det var Den Heliga Magdalenas avbild Schysst fik, sa Bosé, undras var muggen är? Men ser du då icke var vi hamnat?, viskade Tomi, vi är i Magdalenakapellet - vi är framme! E er a ha undfå syndernas förlåtelse fann vi e stånd där vi köpte 6 flaskor vin och 18 bocadillos. Vi 39

42 blandade oss med de andra renade själarna och njöt av vår välförtjänta mål d. Under 5 mmar åt och drack vi medan vi såg på de tusentals vandrare som passerade mot kapellet. I början av vår väntan var de flesta tonåringar, med bergssprängare som dundrade ut Final Countdown med Europe. Men e er hand blev åldern på de anländande allt högre, så även Bosés röda ansiktsfärg. För a travestera Shakespeare: Så gick beslutsamhetens kranka blekhet i berusningens friska rödmosighet över... När alla käpp-, kryck-, rullstols- och träbensutrustade passerat, insåg vi a vare sig huggverktygsfabrikörer eller vassa fruar skulle komma. Sisådär 14:17 lyckades vi ena oss om a återvända ll sta n. Som alla andra tog vi bussen. Väl i Castellón begav vi oss tämligen direkt ll Mindoro i vårt oförtrutna sökande e er P & M. Där si er vi med café y copa och plötsligt dyker det såta paret upp i foajén, kånkande på apelsinpåsar och stolt förevisande det gröna romeriabandet. Sve ga men glada bjuder de på apelsiner, egenhändigt plockade under romerían. Pu s 50:e självplågarmarsch måste ju firas... Vi följer med upp ll deras svit där de häller ut frukten i en skål. (Ur påsen faller en liten lapp som Bosé diskret stoppar på sig). När vi läskat oss med själareningens frukt gick vi llsammans mot Plaza de Toros. Under hela vägen dit undernhöll Pu, vilt ges kulerande, sällskapet med alla svårigheter de kämpat med på hans 56:e romería. Framme vid plazan fösvinner våra hjältar för a hälsa på sin favorit - El Soro (!), Hemma hos P & M har idolens porträ en hedersplats i finrummet. En stor diktare hyllar El Soro med dessa träffande rader: Cuando El Soro iba a torear los aficionados, de verdad, fueron al bar. (El Bala 1.987) Vi två tar oss givetvis ll baren - v å r favorit. När Bosé skall betala kommer den lilla lappen från fruktpåsen upp. Där kan vi läsa: Fruteria Morales 6 de Marzo. Nar. 123 pts. Bänkade på våra localidades på contrabarrera sol, drickande och pratande med folk på tendidon, får vi oväntat sällskap av två bekanta figurer vår romeríamästare (63 gånger) och hans fruk ga fru. Nu uppdagas a han heter Ingvar och hon Bri -Marie. Ingvarón visar sig vara medlem i vår peña sedan lång d. Dessutom är det han som fixat abonos åt oss, välkänd som han är i staden med sina 69 romeríor. Av dagens cartel (pinnpojkarna) minns vi e par fina pases av Esplá och en formidabel estocada av Víctor Mendes. Día 7 Pigga och nöjda med vår unika bedri intog vi en bastant frukost i hotellbaren och studerade los mozos putsande och fejande med capotes, muletas och estoques därutanför. Så småningom tog vi oss ll plazan där vi insöp ambiente och cerveza. Vi pratade med en massa människor - kända och numera inte okända. Dekaler 40

43 och copas, nålar och nyckelringar cirkulerade som humlor på en blomsteräng, Vi gjorde en tapasvuelta i det allt bä re vädret, men för a spara kra er inför na en gick vi snart hem ll sviten för en siesta. Nybadade och rosenkindade promenerade vi ll plazan och parkerade oss i baren. Los Ingvarón dök upp med sin apelsinpåse som dock innehöll vin och pancarta. E er några copas gick vi in på plazan, fulla av förväntan. Dagen bjöd på 6 Palha-tjurar som enligt ryktet skulle ha både tranpío och pitones. På cartelen stod Roberto Domínguez som åtar visade sin klass och e han hör hemma på Las Grandes Ferias. Emilio Aceituna gav oss en bra faena, men e ersom han dödar tjurar ungefär som Tomi benar fisk, försvinner han i glömskan. Lucio Sandín misslyckades helt på sin första, och på den andra (som senare utnämndes ll feriens bästa tjur) presterade han en hyfsad, på gränsen ll bra, faena, vuelta con pe ción. Under corridan blev vi bekanta med Miguel, Bodega Faus nos representant i Castellón. Hen bjöd oss på go vin och a e er corridan besöka Faus nos caseta på Mesón de Vino. E er en kort visit gå Mindoro besökte vi så caseta Faus no. Fullt, folkligt, festligt. Bri -Marie gjorde förstås succé och fick svinga sina mjälla nästan hela den, medan Ingvar fick hålla llgodo med blodkorven och Faus non. B & T skö e under den representa onen med dekaler, pases och tjôt. E er en dryg mma och e försvarligt antal botellas var det så dax a tänka på middag. Vi åt på e italienskt ställe med usel service. När vi sent omsider sli t oss fram ll café y copa fanns inga av de önskade likörerna inne. Man ursäktade sig med a det var feria, svårt etc Jaja, kaffet var ju go och notan acceptabel så vi lämnade syltan vid go mod. Men vid utgången upptäckte vi en hylla full med likörflaskor. Adiós y hasta nunca. För a återfå vårt goda humör gick vi nu ll bar Triana där Peña Taurina Grada 21 har en egen lokal längst in. I deras trevliga sällskap bjöds fino, vilken lä gled ned. Putti, practicando con la bota. Totalmente sin arte. Los Ingvarón tyckte nu a vi ungdomar skulle ha lite kul för oss själva. Vi tackade och sprang snabbt runt hörnet, vilket ju räcker för a Ingvar inte skall hi a en. Unga och fria sveptes vi in i alegrían. Vi gjorde en vuelta när en liten välmatad quinna hojtar på Bosé. I det följande pusskalaset får Tomi veta a hon heter Humi och är kompis ll Bosés ex-majsa. Humi och hennes väninnor tog oss med ll Colla Pongan, som blev e av våra na liga högkvarter under ferian. Colla är en ideéll (och idealisk) fyllecell. En peña. (colla), letar upp en för llfället ledig lokal, spikar ihop en 41

44 bardisk och säljer starkvaror ll mycket humana priser. Colla Pongan var så human a man själv fick avgöra hur mycket man var skyldig. Pengarna kastades i a uppspänt paraply som hängde från taket. Medan Tomi kastade sina pesetas ökade han hela der avståndet ll paraplyet. Vid c:a 10 meter insåg barmännen a det var dags a bjuda de här pajsarna nå en porrón cerveza för a liksom kolla om det fanns mer arte, och det fanns ju. Tomi började med a försöka hi a kä en och när det målet nå s sträckte han långsamt och säkert ut sin långa arm lls den var spikrak. Ovación. Nästa quite gick ll Bosé, som e er a ha hi at rä hål a dricka ur, gjorde en ypperlig cambio de mano i det a han tömde porrónen. Aplausos och pe ción på ny porrón. Él de Hisingen tog den i si säkra grepp, riktade in strålen, sjönk elegant ned på knä, fortsa e med en damasina. Den växande publiken åhåade exalterat. Bosé fortsa e med y erligare en cambio de mano och gjorde e par helt obeskrivliga pases. Han var så valiente a han fick en lä cornada av pipen så a en flisa av framtanden rök. Enormes ovaciones. E er denna grymma faena började en väldig massa damer intressera sig för oss. Tomi, som den pechoista han är, började genast smycka damerna med dekaler på utskjutande ställen medan Bosé förskräckt stammade något om den spanska kvinnans heder. Nå, all ng har en ände, så även denna glada na. Hemma i sviten u ryckte Tomi sin glädje över denna härliga feria, varpå vi skålade i whisky och stupade lyckliga i säng. Día 8 Idag var det inte feria utan arbetsdag så vi steg upp redan vid elva den. Vi måste fara ll Valencia för a hämta våra entradas ll kommande feria. E er morgonbestyren tar vi tåget ll Valencia, där vi skils för a uträ a en del ärenden. Kvart över två si er Bosé på Lauria och ser jä esalig ut. Tomi har varit på la Comisaría och kollat bestämmelserna för uppehålls llstånd i Spanien. Olika regler gäller för Valencia och Málaga. Han undrar försynt vad som hänt. En lyrisk Bosé svarar: Jävlar vad det small! Det var det bästa macletá jag någonsin hört! Qué afición! Vi tar sedan några tapas hos en fransk aficionado som har e ställe uppe vid saluhallen - Bar Nou. Bosé har förstås varit där digare och dekorerat haket med dekaler och en nål. De a bidrog fövisso ll den blygsamma notan. Vi kämpade oss vidare med våra bördor, ner ll Café San Remo och en ny café y copa, läste nya Aplausos och bevakade intensivt köerna vid taquillan tvärs över gatan. Kvart i fem var det dags. Vi tog varsin kö för säkerhets skull. Tjugo minuter senare sa vi åter på Sen Remo med e tjockt kuvert och nya copas och 42

45 sorterade entradas ll las corridas falleras. Belåtna återvände vi med tåget ll Castellón. I baren på Doña Lola ade folk lite kons gt nå oss. En diskret kontroll av gylfar och ögonrödor visar a allt är i ordning. Vi frågar en camarero varför alla s rrar. Han viskar upprört a en man solat på playan, liggandes på vår fina pancarta NAKEN! Vi förklarar a den blev stulen dagen innan och a tjuven säkert ville skämma ut oss. Antagligen en poli sk ak on. Tack vare vårt korrekta uppträdande förlät man oss, bad om ursäkt, varpå alla reste sig och sjöng Horgalåten. Na onens och peñans ära var återupprä ad. Alla dessa mödor krävde en ordentlig siesta - vi skulle ju träffa Humi och hennes femton amigas kl. 8 p.m. Vid 9- den vaknade vi och e er en snabbcopa begav vi oss ut på stan. Snart kunde vi konstatera a damerna lyste med sin frånvaro. E er en god middag på in ma El Blasón var det dags för en liten inspek onsvuelta bland stadens champañerior. På Cristal 17 tog vi in en jarra A de V och blandade oss de övriga gästerna. I baren stod en dam och ade igenkännande på Tomi, som naturligtvis gick dit för a kolla läget. Det visade sig a hon mindes våra fagra anleten från Faus nos caseta. Hon och hennes vänner försökte med tveksamt resultat lära Tomi den ädla konsten a dansa pasodoble. Senare rehabiliterade han sig något genom a göra e par snygga pases med jeansjackan på kamrat Bosé. Färden gick så vidare mot Colla Pongan där alla hälsade, log och pekade. En del unga damer kände sig missgynnade då de inte hade någon peñadekal på vänster bröst under Colla Pongan-pega nan. Tomi som ju inte kan se en kvinna lida, tvingas hålla en privat tet-ulia i e hörn av den f.d. verkstaden. Usch! La Reina de la fiesta Srta Ann María Aguilar, en privado. Baren llhandahöll denna na, utöver öl, endast brandy+fanta. Vi lyckades peta ner blandningen utan all ör mycket grimascherande. Man får ju offra sig ibland på amabla inrä ningar. Ah, la mujer castellonense solo Dios puede crear tanta belleza! E er an massa tjursnack, dans och flirt drar vi vidare ll na klubben Hostal. Där får Bosé plötsligt något skräckfyllt i blicken. Oj, här var jag förra aret med Steven - undras om dom känner igen mig? Men ingen fara, här var det nya copas, sång och dans, puss och kram fram ll läggdags vi 5- den nå morgonen. Ute i den friska lu en blev dessvärre Bosé både pigg och törs g. Ivrigt började han leta e er en öppen bar. På e ställe försökte han övertyga na vakten om a han (Bosé) strax skulle avlida, såvida han inte snabbt fick en gintonic. Dock, brutal och oförstående som denna yrkesgrupp är, blev det nobben. Återstod endast baren på järnvägssta onen. Bosés lömska trix lurade inte Tomi ll de a snuskhak, Tomi sa gona och Bosé ll Gomorra, Resten är höljt i dunkel, framför allt för B. 43

46 Día 9 Telefonen skräller inne hos Bosé. E er sju signaler inser jag a oväsendet inte är llräckligt för a störa den tungt sovande ynglingen 4 dm från apparaten. Jag svarar. En pigg och ny(k)ter Ingvarón berä ar hur härligt det var på playan dagen innan och vilken fin färg han få över h e l a kroppen. Vi kommer över ens om a han och Bri -Marie skall komma över. En blick mot det orörliga i sängen gör mig skrämd: bredvid bädden står en flaska Rioja. Men inte vilken Rioja som helst utan San Asesino... Snabbt sä er jag in intensivbehandling med hjärtmassage och druvjuiceinfusion peroralt. En kvart senare börjar det spri a i stackaren. E er en lång iskall dusch börjar han anta rent mänskliga drag. När Los Ingvarón anländer kan han utstöta vissa ljud. E er en sen morgonpilsner fungerar rörelseapparaten så pass a han tom klarar 200 meter ll terrazan i parken. Där väntar Los Ingvarón och e er obligatorisk vätskepåfyllning hamnar vi på e konstgalleri. Där beundrar vi e porträ av Lucia Sandin, målat av konstnären Sobrino. Som tack för a vi åkte ll Valencia dagen innan, vill IBM se oss på lunch. På vägen ll restaurang Navarro köper Bosé några vykort. Han visar e på Magdalenakapellet och Ingvar frågar intresserat: Vad är det där för en kåk? Tablå! Nåja, vi äter en utomordentlig lunch och kra erna återvänder sakta. Dagens novillada har vi inte några större förväntningar på. Curro Trillo, lokal byfåne, fungerar förmodligen som prisdämpare. José Luis Torres gör några fina pases på sin andra. Dagens sopresa är Enrique Ponce, en 16-åring som ser ut som tolv. Om han får växa ll sig e par decimeter kan han bli något. Han saknar inte talang, men p.g.a. sin ringa längd misslyckas han kapitalt med espadan. Säkert missade han 3 öron på de a, men som tröst får han en hela Faus no med peñadekal på. Miguel och Bosé överlämnar hög dligt trofén medan Ingvar mu rar om minderåriga och barnalkoholism. E er novilldan går vi och tar en carajillo och ar på charrangabanden och tar kanske en liten step eller två. Dock icke Bosé som är väldigt trö. Det är nog San Asesinon som inte har släppt greppet helt. Tomi följer med ll hotellet och bäddar ner honom. Denna a on får Tomi gå ut och leka själv. På Cristal 17, dit han går, möter han Marí-Paz, damen från förra na en. Han togs med på en vuelta ll allt från flo a na klubbar ll collor i halvfärdia byggen. Han lär ha ha skoj även utan sin paisano. Enrique Ponce, en 16- åring som ser ut som tolv. Curro Trillo, lokal byfåne. 44

47 La Magdalena innebär även parader, fyrverkerier, mascletás och gayatas. En gayata är en el-upplyst, kons ullt målad träkonstruk on som symboliserar tro, ljus och kärlek. Varje år tävlar Castellóns kvartersföreningar comisiones om vem som framställt det vackraste konstverket. Dia 10 Ovanligt tyst denna sena morgon - Bosé har tappat rösten. Nåja, resten av kroppen fungerar llfredsställande e er en rejäl brunch. Los de Bahía Grande träder in i salen. Ingvar verkar lite nervös och när Tomi undrar vad som felas, glor han skamset i golvet och skakar på huvudet. Den tappra hustrun förklarar a de ska inhandla en tågbilje men inte rik gt vet vad man ska säga. Tomi har ont i ryggen och Bosé är for arande utan röst, så ingen kan följa paret. Den fiffige Tomi krafsade ner några figurer på en servilleta och gav denna ll Bri - Marie och med denna i ena handen och Ingvar i den andra försvann hon mot järnvägssta onen. Hedersomnämnande: Gayata 13 Sensal. (Ett sätt att uttrycka sig, där kunskap om både konjunktiv och sammansatt futurum är totalt onödig.) E er en kort siesta si er vi åter på plazan. Idag skall vi bjudas på seis novillos de Carmen Camacho para Niño de la Taurina, Zorita y Posada. Niño, eller Carlos Collado som Tomi föredrar a kalla honom, är en posi v överraskning. Temple y arte har denne yngling llägnat sig, och sedan förra temporadan har han bestämt sig för a genomföra sina faenas stående. Viva! Hans första är inte så intresserad, men en estocada sin pun lla blir det. Leve pe ción. På sin andra som är bä re, visar han fint arbete med capa och gör fina muletazos med både höger och vänster hand. Bl.a. gör han manole nas som få matadorer av idag. Vuelta trots descabello. Carlos är Tomis nya hopp. Carlos Collado. 45

48 Bosés favorit Zorita åker på hornet nästan direkt på sin första. Han hinner göra några fina pases men kommer inte upp i sin vanliga klass. Media estocada. Pe ción. Hans andra är soso och när det inte blir något kastar han sig på knä med ryggen mot tjuren, (och huvet under armen), vilket håller på a sluta illa. Descabello, ovación. Raúl Zorita. Om Posadapojken kan bara sägas a han har mycket a lära. E er novilladan hastar vi ll den obligatoriska hörnbaren för den lika obligatoriska carajillon innan vi går ll Mindoro. E er tertulian hos Club Taurino överlämnar vi en peñanål ll Zorita. Plötsligt pekar dennes mozo på Bosé och utbrister: Pamplona, estabas en Pamolona el año pasodo verdad? Nos diste unas pega nas no? Ja, så är det. Ljuva minnen är tjockare än va en. E er några cervezas gick vi ut för a äta. Lä are sagt än gjort. Vart vi kom var det fullsa + folk som köade för plats. Vi försökte med i stort se alla restaura oner i staden. Slutligen hi ade vi en kinakrog med lediga bord. Under bister tystnad inmundigade vi Ingvars favoriträ, bambusko med friterade skosulor. La Jungefors, Tomi och Bosé go ade sig med det enda posi va kinahaken kan bjuda. friterad banan med glass och honung. Ingvar däremot frossade i y erligare en por on bambuflis. Café y copa förtärdes på e betydligt trevligare ställe. Nu var det dax a ta ut herrskapet på en vuelta i alegríaträsket, så kavla upp byxbenen och häng med ll Colla Pongan. Där var det folkträngsel på banan och i taket stod den högt, glädjen. Lagret hade förnyats så Bosé var lugn med sin gintonic och Tomi hade åter få CocaCola a spä ut med brandy. La de Bahía Grande blev små chockad av V A R alla flickor placerat sina peñadekaler. Men Tomi lugnade henne med a dom sa dit dem själva. En stund senare krockade Tomi med en lång, slank flicka med glimt i ögat. E samtal utspanns, följt av en liten step. Vid dansens slut, dekorerades hon hög dligt med en dekal på ---, ja just det. Uppmuntrade av ceremonin kom hennes två amigas fram ll Bosé och ville bli prydda på samma vis. En skärrad Bosé sökte med blicken hjälp hos Tomi som bara skakade på huvudet. Nervöst fumlade han fram två dekaler och när han med darrande händer plockade av skyddspapperet för a smeka på den första, stack IBM fram sina huven 46

49 och gjorde det än svårare för denne normalt så moralfaste man. Nåväl, dekalerna kom så småningom på plats om än med e visst darr och någon cm för högt för a vara perfekt. IBM konstaterade a deras klockor var mycket, men Tomi menade a vi alla borde ta en A de V innan vi skildes. Så blev det också, men nu tyckte t.o.m. Bosé a det var läggdags. Tomi ensam stannade för a colla om hon med glimten var kvar. Det var hon, med glimt och allt. På Cristal 17 konsumerades mera valenciava en av Tomi, Gemma (hon med glimten) och hennes amigas. Amigorna drar sig snart hemåt och det ensamma paret fortsa e ut i Castellóns hek ska na liv, tä tryckta ll varann. Bosé sover tryggt i si gemak. Det är morgon och klockan är fem. Plötsligt vaknar han - en gestalt knäböjer vid paulunen. Yrvaket frågar han vad som står på. Gestalten materialiseras - det är Tomi som vill låna radion och några Marlboro ll en kompis på besök. Bosé försöker förgäves fånga en g l i m t av kompisen... MUY BUENAS NOCHES AMIGO! Dia 11 Alldeles för digt väcks Bosé av telefonen. Idag svarar han av egen kra. Ingvarón förstås. Han förtäljer a Suerte har drabbat Castellön och längtar e er sällskap där han si er på Anitabaren. Tomi som tarvar vila e er det kompisen gå, låter Bosé dra solo ll Suerte. Själv vill han bli väckt vid 3- den - för a inte missa corridan. Vid Anitabaren spanar Bosé förgäves e er Suerte. Plötsligt hör han en röst: Haj på daj, pôjk. Förvånat ser Bosé sig omkring, men ser ingen han känner igen. Så får han ögonen på en skäggig liten man mi framför sig. Men, är det inte,..? Jo, en kra igt nerbantad Suerte bländar honom med si goa smil. Los de Götet kramar om varandra och firar det glada återseendet med copitas (pero grandes, muy grandes). De glada gamängernas vuelta i vårsolens glans avslutades med lunch. Som utlovat ringde Bosé ll Tomi som märkligt nog redan få sin överamouriserade kropp i ver kalläge. Han anslöt sig e er en desalmuerzo ll sällskapet. Snart kom också Los Ingvarón, stroppiga med näsorna i vädret. Den enkla förklaringen ll deras högdragna beteende var, a de intagit lunch på slo et och det var så underbart så. Somliga möts med ynnest i slo, andra får finna tröst i colla. Corridan bjöd på 4 Murteiras och 2 Puerta Hnos. Tomás Campezino tog två öron på en fin Murteira, varför förstod ingen av oss. Ruíz Miguel, som var där för Suertes skull (eller om det var tvärtom), fick en mycket fin Puerta Hnos a öppna corridan med. Gjorde en stark faena, men fyra descabellos ger inga öron. Dagens överraskning var Alvaro Amores, som på sin första gjorde en temple och fin faena och endast några få pases på knä. Media estocada och e öra. På sin andra fick han det lite svårare men behöll si lugn. 3 descabellos y vuelta a hombros. E er corridan och carajillon hälsade vi på Alvaro på hans rum på Mindoro. IBM hade förutseende köpt en blombuke. Vår expert på blommor och bin, Tomi, såg dock genast a de var uppryckta med rö erna. I dessa hängde jordkokorna kvar, pinsamt avslöjande. Alla förstod a Ingvar knalat dom i den där slo strädgården. All d rådige Bosé rusade ut i badrummet, sköljde av buke en, hi ade en yxa (?) och högg av rö erna. Minuten e er kunde la de Bahía Grande överlämna den ståtliga buke en ll Alvaro som var stolt men sam digt försökte spela missnöjd över sin egen insats. Han passade på llfället a hälsa ll alla sina fans i Mölndal. En bira var påkallad e er denna pärs, än en gång hade vi räddat na onen och peñan från en interna onell katastrof. När vi sa i baren kom Los Ingvarón lite slokörade, men Bosé som har e corazón de oro sa a allt var OK. 47

50 Vi åt en avskedsmiddag på restaurang 1900 och tog e ömt farväl av Bri -Marie som skulle åka hem ll Suecia. Los Autores och Suerte drog vidare ll Triana för a hälsa nå P.T. Grada 21, men deras rincón var stängd. Ännu så länge var Triana tämligen öde, Bosé och Tomi ville vänta en stund men så icke Suerte. Här ska de va rajtaaan tajtaaan, menade han, och då fanns inget a sä a emot. För a få honom nöjd var det bara a dra iväg ll Colla Pongan. Nöjd blev han och vi småpôjkar seglade långt bort i lä. Han tog både collan och copasen med storm. E er 2 mmars Suerte-non-stop-show gav han sig f-n på a har skulle slå Tomis kasta-peng-i-paraply -rekord. 10 meter utan ansats. Han gick ut lite lä med en backhand från 5 meter. Sen följde en 7-meters uppercut. Stärkt av en ny gintonic och framgången sänkte han 200 pts med en espaldina från 8-metersstrecket. Nu började publiken bli rysligt imponerad och upphetsad, klappade tak ast och skrek otra, otra, otra i korus. Suerte är som bekant lugnet självt i vanliga fall, men de a var ingalunda något dylikt. Emo onellt djupt gripen vek han ihop en 1000-lapp ll en svala och gjorde en elegant mariposa, menigheten tjöt av extas och nu skulle Tomis rekord tangeras. Suerte ber en dam passa en lyra ll honom. Han ställer sig med ryggen mot paraplyet, beredd för en bicycleta á la Hugo Sánchez. Lyran kommer, Suerte tar sats, ly er vänstra benet, kommer e er med högr KRACK! Något har hänt, Suerte står orörlig som en Marabou-stork i många sekunder. Vi rusar fram och undrar oroligt vad som hänt. Han stönar: Rôgga... Så tragiskt slutade denna, enligt alla rykten bästa faena i Castellóns historia, Bosé och Tomi måste bära Suerte hem ll Mindoro, (cargar a suerte?). De lade honom och hans väldiga smärtor i sängen som varit Bri -Maries - den under El Soro-porträ et. Dessa uppslitande händelser krävde en nervlugnande kanna A de V på C 17. Dia 12 var ännu en sån där dag som dyker upp mi i na en. Bosé lyckades kravla sig upp vid 12- den medan Tomi skippade både frukost och lunch och gick direkt på siestan. Bosé promenerade, e er e närande morgonmål, i solskenet och den härliga ambienten mot Mindoro. Utanför hotellet står Espártacus och snackar med sin cuadrilla. Bosé går fram och hälsar på El Ecijano och önskar h o n o m mucha suerte. Aficiön! Vid Anitabaren stöter Bosé ihop med sin ex-novia Ana Maria, sin sobrero från Francia samt den digare nämnda Humi. Tillsammans avnjuter kvarte en en läcker lunch. Den ansvarskännande Bosé bryter taffeln digt för a gå hem och a ll sin compañero Tomi. En dusch gör denne rela vt acceptable och e er Tomi-brunch. (café-croissant-cerveza-boquerón-albóndiagas-café-coñac), gick Duo Sacacorchos ll baren på plazan och mötet med Suerte och Ingvarón. Fem Alvaro Domecq och en Los Guateles bjöd dagens corrida. Dåliga tjurar allihop. Ortega Cano försökte, men det bidde liksom inget, Espartaco var som vanligt. Tog e öra trots descabello. Corridans sämsta insats presterade tyvärr Fernando Lozano. På sin andra och dagens sista jobbade han hårt men utan a lyckas. Då kastade han sig på knä och kröp omkring på e vidrigt fult sä. Frågan är om ens El Sorry gjort något värre. Låt oss hoppas a det var ungdomligt oförstånd och a han kommer igen. Han är egentligen mycket bä re, som både Tomi och Lasse-Liten, El Gitanillo de Ricla vet. Dessa var de enda Suecos som hade ve a bevista hans alterna va i Valencia juli -87. Där klädde han av hjältarna Soro och Espartaco så det sjöng om det. Nog om de a. Vid den tradi onella carajillon nå hörnet plockade S och B av T den sista peñanålen och gav den ll en god vän som råkade vara barägare... E par mmar senare undrade Tomi vem den där barägaren var. Vilken barägare?, blev svaret. 48

51 Ack ja, carajillo är som sagt tjockare än blod. På Mindoro träffade vi bland andra Los Moosley som just anlänt från London och Manolo Montoliu s syster och hennes amigas Carmen och Sonya som hälsade ll Stefan. Utanför Mindoro hade en stor folkhop samlats, bärande nlakat där det stod Joselito med stora bokstäver, Entusiasterna bar honom gå sina axlar ll stadshuset där han skulle mo a priset som förra årets triunfador. Enligt de närvarande blev han det för a han fick en cornada. B, T och I gick för a äta på El Blasón medan Suerte gick och knöt sig. Senare på Triana och Grada 21 mö e vi många bekanta. Tomi erbjöds a delta i en improviserad flamenco-show, men hade den goda smaken a tacka nej. Vi koncentrerade vår uppmärksamhet på finon och bardisken. När oxygenet sinade, vädrade vi våra pinade lungor i gränderna och hamnade oförhappandes på icke obekanta Cristal 17. Proppfullt där också. Ingvar och Bosé svek Tomi som redan plöjt sig genom hopen och förnöjt hängav sig åt en hink Valenciava en. Lilla Marí-Paz från Faus noäventyret är som vanligt på C 17, men verkar ovanligt reserverad. T får veta a hennes novio kommit hem. Djupt grubblande över kamrat 8:s ord om den spanska kvinnans heder vandrar han hem. Dia 13 Sista dagen på ferian! Därför var vi uppe ovanligt digt, frukosterade och började plocka med packningen. Bosé hade som vanligt förköpt sig på en massa böcker, dningar m.m.. Med hjälp av kamraten fick han så småningom ner allt i väskorna. I recep onen ställde vi gepäcket bredvid Manzanares, betalade den facila cuentan på för 2 pers 8 nä er. På vägen ll plazan ser vi Ingvarón utanför en bar. Hans underliga beteende visade sig vara en kuriös blandning av skra och gråt. Andnö stammar har fram a en ny peñaa bildats - Peña Internacional Curro Trillo. Genom fönstret ser vi maestron och den nya peñans president kram nde varann med tårfyllda ögon. Vem var nu presidenten för den pinfärska peñan? Jo, Suerte! (Som fram ll de a. ögonblick vare sig se eller hört talas om Sr Trillo). Curro Trillo vänder tjuren sin bästa sida... Det hela började med a Curro Trillo kommer in på baren där Ingvar och Suerte står. På väggen hänger en bild av en av Trillos estocador som Suerte anser vara det gräsligaste han någonsin se. Suerte rycker fotot från väggen, pekar och visar toreron hur en estocada BORDE u öras. När det blev tal om a gå ll plazan och föreviga spektaklet ingrep Ingvarón, han hävdade a vi måste möta Los Gallito som väntades från Valencia. De kom enbart för a se Ojeda och Manzanares. (Men Joselito då?) Från Doña Lola spanade vi mot jvq.stat väl försedda med carajillos. Vännerna kom i sinom d, och e er abrazos y besitos y más copas lunchade vi. Det var marigt a hi a e ställe med lediga bord. Varör Suerte 49

52 lyckades spåra upp e, förstod vi först när maten kommit in... På plazan mö es vi för första gången av No hay billetes. Sex små Jandillas stod på carleten. Manzanares lo var svag men han bjöd verkligen ll och gjorde en hel del fina pases. Ovación con saludos på bägge. Paco Ojeda hade dagens bästa tjurar. Han gjorde två fina faenor i sin typiska s l och med en hel del adornos. I och för sig var tjurarna ganska svaga och man tyckte ibland a det gick alldeles för lä, men en fin faena är aldrig a förakta. Suerte blev så rörd vid Pacos första faena a han fick tårar i ögonen. E öra på var, trots pinchasos y descabellos. Paco Cano såg vilken enorm afición Los Suecos utstrålade och under Joselitos första faena fördrev han den med a fotografera oss istället. Resultates kan avnjutas i Aplausos N o 546. Joselito bör dock i rä visans namn nämnas. Han har talang och är bra när allt stämmer. Men ibland uppför han sig väldigt oru nerat. Fick e öra på sin andra för en djärv estocada. Paco Ojeda gick ut på hombrorna och los suecos gick ll Doña Lola. T & B hämtade si bagage för a resa ll Valencia med det övriga sällskapet. Där skulle man visst ordna en fiesta med anledning av a Nuestro Querido Secretario Gallito skulle fylla 50 Bueno, Querida Castellón, por ahora nada más. Se acabaron Tus fiestas pero nos llevaremos con nosotros los recuerdos de Tu alegría, de Tus mujeres y de Tu amor. Y hasta que empiece de nuevo Tu homenaje a la Magdalena soñaremos contigo y toda la felicidad que nos has dado. Verás que pronto llegará el 25 de febrero y el próximo año y también verás que la primavera llegará temprano y con ella, Los Suecos. Hasta ahora 50

53 Bosé Putti Mutti Tomi 51

54 52

55 53

56 54

57 55

58 56

59

60