SSM ljuger om riskerna med solariesolning

Transkript

1 PRESSINFORMATION SSM ljuger om riskerna med solariesolning Som ett av de främsta skälen till att införa nya föreskrifter för solariebranschen från 1 februari 2013 anger Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, den stora risken för brännskador i solarier och man påstår sig ha belägg för att solariesolning i unga år ökar risken för hudcancer. SSM väljer dock att bara titta på en mycket begränsad del av de studier som finns om solariesolning och bortser uppenbarligen helt från de stora bristerna i de studierna. Dessutom väljer SSM att helt bortse från samtliga studier som visar på det motsatta, nämligen att det inte finns några ökade risker för hudcancer i solarier. Som stöd för sitt agerande har SSM under flera år påstått att man har ett underlag med ett stort antal brännskador och att man vill undvika tidningsrubriker. Efter flera krav på redovisning av dessa brännskador från Svensk Solarieförening, SFF, har nu denna lista på brännskadeärenden översänts till SSF. - Detta är en skandal av stora mått, menar Roland Laurent, sakkunnig hos SFF, då listan inte bara är extremt rudimentär till sitt innehåll utan dessutom endast innehåller 15 ärenden från 2005 fram till dagens dato. Det är mindre än 1,3 ärenden per år och skälet till den uppkomna skadan, dess art och hur stor den är framgår inte överhuvudtaget av underlaget. Ungefär 17 % (SSM:s egna siffror) av befolkningen solar regelbundet i solarium vilket är Om man räknar med att de solar fem gånger per år är det solningar per år. Det innebär att 0, % av de som solar solarium bränner sig. SSM hänvisar dessutom till enkätundersökningar utförda av SCB där de solande själva ska avgöra om de har bränt sig eller inte. SSM redovisar att mellan åren 2005 och 2012 har i snitt ca 35 % av solariesolare mellan år haft solsveda. I SSM:s rapport 2006:05 konstaterar SSM själva att SCB: s modell är förenklad och ger en delvis förvrängd bild av verkligheten. Avvägning blir mellan en mycket komplex och arbetskrävande modell som ger en mer exakt bild av verkligheten eller en mer grovhuggen bild som är lättare att arbeta med, men som har tydliga brister i precision. Denna modell är av den senare sorten. - Det är självklart helt oacceptabelt att så trubbiga och oprecisa underlag ska bilda grund för så långtgående regleringar av solariebranschen som SSM nu föreslår, fortsätter Roland Laurent. Särskilt anmärkningsvärt blir det när de underlag som SSM använder som argument för regleringar istället visar att riskerna för att bränna sig i solarium jämfört med andra platser är i det närmaste obefintlig. Som även framgår av SSM: s egna tabeller från SCB enkäten nedan är antalet brännskador i solarium mindre än 0,1 av alla tillfrågade och att det är färre än 5 % som påstår sig ha bränt sig i solarium, detta är mindre än någon annan plats sammanräknat för både män och kvinnor. Även den generella attityden hos solariesolarna som förekommer i SSM:s utredning, är betydligt sundare och mer försiktig än hos de som enbart solar utomhus. Detta beror säkerligen på den kunskap de fått genom sitt solariesolande och den information man tagit till sig, fortsätter Roland Laurent.

2 Tabeller från SSM/SCB enkätundersökning SSM har valt att ensidigt endast hänvisa till den forskning som redovisas i den s.k. IARC rapporten från WHO 2009, trots den massiva kritik som finns mot rapporten och som av ett sort antal forskare kallats spurious (eng. hycklad, förfalskad). Flera för solariebranschen positiva studier har dessutom utelämnats i IARC rapporten. Bland annat genomförde en av huvudförfattarna till IARC rapporten, P Autier, Lyon, 2002 en helt EU- finansierad studie på solarier och hudcancer. Studien genomfördes på en grupp personer som sedan unga år och under lång tid solat i solarier och dessutom solat betydligt mer än genomsnittet. Slutsatsen i studien var; however, no evidence was found for an association between sunbed use and melanoma.our study does not support the possibility that sunbed use could increase melanoma risk. Denna studie har av författaren själv, utan någon förklaring, helt utelämnats ur IARC rapporten. - Detta påminner starkt om skandalen kring svininfluensa vaccinet och önskvärt vore att någon genomlyste IARC:s arbete, särskilt som ledaren för forskarteamet kring rapporten, Adele Greene från Australien, betalas av L Oreal som genom sina olika bolag är den största sponsoren i snart sagt alla sammanhang där sol och solarier framställs som farliga. Det enkla skälet är naturligtvis att L Oreal tjänar miljarder på vår rädsla för sol och UV, säger Roland Laurent. Slutsatsen i IARC-rapporten visar dock inte på någon förhöjd risk för hudcancer vid solariesolning. Vad rapporten däremot gör är att den på ett logiskt sätt jämställer sol och solarium. IARC- rapporten och IPRI-rapporten från 2012 som även den har P Autier som huvudförfattare, kan uppfattas som nya arbeten men är i själva verket bara en sammanställning av 19 (IARC) respektive 26 (IPRI) äldre studier från 1979 fram till 2006, som, med bara något undantag, är gjorda på de starkast tillåtna solarierna (0,6-0,8 W/m2) av främst UV-typ 4. Dessa solarier är mångdubbelt starkare än svenska solarier som är av UV-typ 3 (max 0,15 UVA och max 0,15 UVB). I SCCP: s (EU: s Scientific Committee on Consumer Products) rapport från 20 juni 2006 framgår att there is no difference in type of radiation between natural and artificial UV-radiation, per se och SSM skriver i sin rapport 2007:04 att; The risk of tanning in a solarium is probably the same as tanning in natural sun. Av de 19 studier som finns redovisade i IARC-rapporten visar endast 30 % på en ökad risk för att få hudcancer i solarier, 30 % visar på minskad risk och ytterligare 30 % på en mycket liten statistiskt icke säkerställd risk. Vid en närmare analys av IARC rapporten framgår dock att det är solarier i hemmet (RR 1,40) och medicinska solarier (RR 1,96) som visar en ökad risk för hudcancer (RR= Risk Ratio).

3 Däremot visar de flesta studierna på kommersiella solarier, trots att de är gjorda i mycket starka solarier eftersom de gjordes före regleringen i Europa, på en minskad eller helt neutral risk. En stor Europeisk case-control studie från 2005 undersökte specifikt riskerna mellan hudcancer och solariesolande på 600 personer, år i Sverige, Belgien, UK, Nederländerna och Frankrike. I konklusionen till studien konstateras; Our study confirmed the expected association between melanoma and fair skin but we did not find a significant association with exposure to the sun and/or sunbeds. (U Ringborg, P Autier, V Bataille et al) En annan studie som IARC lutar sig tungt mot är den så kallade Veirød-rapporten som omfattar en studie av drygt kvinnor från Norge och Sverige som 1991/92 var mellan år. Studien påstås av IARC visa på ett samband mellan användandet av solarier i unga år och hudcancer senare i livet. Detta trots att det klart framgår i studien att; We had limited power to examine the association between use of solarium during adolescence and melanoma risk because only 2 % of the women in the study reporting having such exposure. Dessutom är det så att kvinnorna som var mellan år aldrig kunnat sola i solarier som unga då dessa kom på marknaden först i början av talet. En case-control-studie från så sent som 2011, gjord i Storbritannien som har en kraftig överrepresentation av yngre solarieanvändare och dessutom har solarier som är avsevärt mycket starkare än de vi har i Sverige (UV-typ 3), visade att det inte finns något samband mellan solning i solarium i unga år och hudcancer. Studien som är mycket omfattande har utförts på 959 personer med malignt melanom diagnostiserad mellan september 2000 och december Kontrollgruppen bestod av 513 personer och ytterligare 174 syskon. Slutsatsen är tydlig; In summary, we have found no evidence for sunbed use as a risk factor for melanoma in the UK; although we cannot exclude a small effect of ever sunbed use, nor risk for associated use with use in early life, we can exclude a large effect. I en mycket omfattande Nordisk studie av överlevnaden hos patienter som diagnosticerats med hudcancer i samtliga Nordiska länder, konstaterar man att de vanligaste orsakerna till hudcancer är oregelbunden solning men att orsakerna snarast är relaterade till främst ärftliga faktorer. Man konstaterar även att de vanligaste platserna för hudcancer hos kvinnor är benen och armarna och för män på bålen och nacken vilket tydligt visar att solarier inte är orsaken till ökningen av hudcancer eftersom man i solarier solar hela kroppen. Studien visar även att incidensen för hudcancer i Sverige är helt linjär sedan 1964 och att det inte finns någon förändring i incidensen efter det att solarier blev vanliga i början på -80 talet. (Laufey Tryggvadottir et al). Det finns i dag en bred konsensus bland forskare världen över kring det faktum att det är oregelbunden solning som är en huvudorsak till hudcancer. Samtidigt visar flera studier att regelbunden, moderat solning tvärtom har många positiva effekter. Skälet är att oregelbunden solning stressar hudcellerna och att de då får en försämrad förmåga att bilda melanin med en försämrad DNA reparationen som konsekvens och därmed en ökad risk för att cellerna muterar. (Anne Cust et al, Cancer Causes Control). SSM påstår att solariesolande i unga år ökar risken för Malignt Melanom (CMM) och att unga kvinnor är särskilt utsatta och att det därför måste finnas en åldersgräns. Socialstyrelsens statistik över Malignt Melanom, CMM, motsäger dock fullständigt SSM: s påståenden. Studerar man siffrorna över incidens från 70-talet och fram till 2009 så ser man att män över 50 år är kraftigt överrepresenterade i statistiken med dubbelt så hög incidens och dödlighet som motsvarande grupp kvinnor. För män/kvinnor över 65 år är incidensen ca 100 (män) respektive ca 50 (kvinnor) insjuknade per invånare och dödligheten i samma åldersgrupp är ca 35 (män) respektive ca 15 (kvinnor) per invånare. Äldre män drabbas alltså nästan dubbelt så ofta av CMM än kvinnor och detsamma gäller dödligheten. Naturligtvis har i princip ingen i dessa åldersgrupper solat solarium som unga då solarier blev vanliga först i början på 80-talet.

4 Studerar man gruppen år är både incidens och dödlighet 4-6 gånger lägre i denna grupp relativt den äldre gruppen. Antalet fall stiger mycket kraftigt efter 50 års ålder och särskilt för män är kurvan extremt brant. De höga talen, platser på kroppen där CMM utvecklas och överrepresentationen av äldre män visar tydligt att solarier inte är orsaken till ökningen av vare sig incidens eller dödlighet i CMM. En studie om Malignt Melanom i USA med underlag 30 år före (beräknat) och 30 år efter solariernas tillkomst (1940 till 2009) visar på en helt linjär incidensökning. Det finns inget som visar på en ökad incidens efter solariernas tillkomst i slutet på -70 och början på 80-talet. Inte heller 20 år senare, , ser man någon förändring i den linjära utvecklingen. Den är snarast minskande. (D. E Godar, 2009). Samtidigt har dödligheten i CMM varit i det närmaste helt stabil under alla år, mycket låg, och på senare år även minskande. Det är liknande siffror för Europa och Sverige. I En nationell cancerstrategi (SOU 2009:11) menar man att ökningen av antalet fall av hudcancer beror på förändrade sol- och resvanor då huden utsätts för ultraviolett strålning i högre grad än hos tidigare generationer. Detta är naturligtvis helt fel slutsats då tidigare generation i betydligt större utsträckning var fiskare och bönder samtidigt som utomhusarbete och utomhusaktiviteter var vanligare och mer regelbundet än i dag. Det finns däremot en övertygande forskning som visar att intermittent (oregelbunden) solning i kombination med överexponering ofta vid utlandsvistelse och användande av solskyddskrämer där man under lång tid utsätter sig för höga doser UV-A strålning kraftigt ökar risken för Malign Melanom (Autier et al, 2011). Andra studier däremot visar att regelbunden moderat solning snarast minskar risken för att få Malign Melanom (Godar et al 2005, Thieden et al, 2004, Slaper et al, 1987). - Sammantaget kan man i SSM: s underlag och argumentering se en frapperande okunskap i det som borde vara deras specialkompetens. Eller är det så enkelt att SSM har en dold agenda och skapar sina egna argument för att skada en fullständigt legitim bransch som sysselsätter ett par tusen människor i Sverige, många gånger på små orter där jobb är svåra att hitta. Det senare blir särskilt tydligt när man studerar hur SSM väljer att informera eller snarare desinformera kommunernas Miljö- och Hälsa, som ska utöva kontrollen, med otydlig och svepande information som tvingar in solarieägare och kommunens kontrollanter i ofta omöjliga situationer där branschorganisationen eller branschens distributörer ska agera medlare och överklaga till Länsstyrelser och i domstolar. Det är hög tid att det tas ett tydligt politiskt ansvar. Det finns ett stort antal studier och offentlig statistik som klart visar att det inte finns någon påvisbar ökad risk för Malignt Melanom vid solariesolande. Statistik från Socialstyrelsen visar tvärtom otvetydigt att orsaken till Malignt Melanom inte står att finna hos solarier och att den föreslagna regleringen därmed är fel och inte fyller något syfte då de försumbara riskerna med solarier i UV typ 3 inte står i relation till de omfattande kostnader det innebära för solstudior att anpassa sig till regleringen och för samhället att kontrollera efterlevandet. Samtidigt känner man sig som branschföreträdare som en David men utan slunga därför att myndigheterna med SSM i spetsen har fört en helt ensidig propaganda mot branschen under flera årtionden, avslutar Roland Laurent. Före mer information och källhänvisning kontakta; Svensk Solarieförening Roland Laurent Kommunikationsansvarig och sakkunnig

5 Kontakt Svensk Solarieförening Kansli Box Vimmerby Styrelse Jean Nörgaard, Solana AB, ordförande Roland Laurent, Ultra Tan AB, kommunikationsansvarig Stefan Fullmestad, Uvasol AB, ledamot Suppleanter Lotta Oliv, Ultra Tan AB Annelie Hjelte, Solana AB