#sekonsten. och på konstrundor i staden. Rolf Nowotny, Eric H Olson, Nobu Ota, Lea Porsager, Jakob Simonson, Fredrik Værslev, Charlotte Walentin

Transkript

1 Mårtenstorget Lund lundskonsthall.se Former i tillblivelse #sekonsten A Kassen,Upptäck KahdinBee Chow, Inger Ekdahl, offentliga konstskatt i Lund inne på LundsKasper konsthall Heiberg, Tiril Hasselknippe, och på konstrundor i staden. Carl Magnus, Kristina Matousch, Rolf Nowotny, Eric H Olson, Nobu Ota, Lea Porsager, Jakob Simonson, Fredrik Værslev, Charlotte Walentin Mats Andersson, Bianca Maria Barmen, Carl Boutard, Barbro Ann Böttcher, Alexander Calder, Shapes inbäckström, the Making Eduardo Chillida, Cecilia Edefalk, Jörgen Fogelquist, Liam Gillick, Tiril Hasselknippe, Olav Christopher Jenssen, Atti Johansson, Clay Ketter, Matts Leiderstam, Anna Ling, Eva Löfdahl, Ingegerd Lundahl Olsson, Oscar Reutersvärd, Vassil Simittchiev, Sophie Tottie, Thale Vangen, Magnus Wallin, John Wipp, Anders Österlin 16 2 november februari september 2014

2

3 Se konsten Utöver det ordinarie utställningsprogrammet 2014 uppmärksammar Lunds konsthall konsten i stadsrummet. Under åtta dagar i september lyfter vi fram ett urval av offentliga konstverk, inte bara från stadens gator och torg utan även från andra mer undanskymda platser. I Lund finns många offentliga konstverk värda att upptäcka på nytt. Med projektet Se konsten visar vi fram ett urval av skisser och modeller av offentliga konstverk inne på konsthallen och erbjuder guidade konstrundor genom staden. Dessa visningar sker till fots, med cykel eller buss. Vid några tillfällen kommer en konstnär att vara med och presentera sitt eget konstverk. Den offentliga konsten i Lund tillkommer i första hand på initiativ av kommunen, men också staten, universitetet, kyrkan och privata byggherrar är aktiva aktörer. Kommunens eller i själva verket lundabornas konstverk produceras i samband med uppförandet av en ny byggnad eller vid mer omfattande ombyggnation. Då avsätts en del av den planerade byggbudgeten till konst, närmare bestämt en och en halv procent. Utöver detta går en halv procent till en gemensam renoveringsfond som omfattar alla kommunala konstverk. De flesta byggnader som uppförs av kommunen är skolor och serviceboenden, men emellanåt förekommer större projekt som ett badhus, en arena eller ett kommunalhus. Lunds kommuns offentliga konst är i allmänhet avsedd för en bestämd byggnad och för den verksamhet som bedrivs där. Även om konstverken för det mesta är väl tillgängliga för allmänheten är detta inte en uttalad prioritering. De kommunala konstverk som återfinns på torgen eller på andra mer framskjutna plaster i staden har ofta några år på nacken. Kanske något att fundera över, eftersom den konst som placeras i stadsrummet har lång livstid och oundvikligen blir en viktig del av stadens identitet. Med projektet Se konsten vill vi öka medvetenheten om den konst som finns i Lund, var den är placerad och vad den gestaltar. I konsthallen visas modeller och skisser av konstnärerna Mats Andersson, Bianca Maria Barmen, Carl Boutard, Barbro Bäckström, Ann Böttcher, Alexander Calder, Eduardo Chillida, Cecilia Edefalk, Jörgen Fogelquist, Liam Gillick, Tiril Hasselknippe, Olav Christopher Jenssen, Atti Johansson, Clay Ketter, Matts Leiderstam, Anna Ling, Eva Löfdahl, Ingegerd Lundahl Olsson, Oscar Reutersvärd, Vassil Simittchiev, Sophie Tottie, Thale Vangen, Magnus Wallin, John Wipp och Anders Österlin. 3

4 Lunds konsthall vill framföra ett varmt tack till samtliga medverkande konstnärer för deras ovärderliga insatser. Stort tack också till Skissernas Museum för utomordentligt gott stöd och till alla kommunala verksamheter som öppnat sina portar för detta projekt. Åsa Nacking Chef, Lunds konsthall 4

5

6 Mats Andersson 1 Torna Hällestad 1:3,5 Torna Hällestad skola, Torna Hällestad, 2008 När de verksamhetsansvariga på skolorna i Lunds kommun tillfrågas om vilket konstverk som skulle passa hos dem brukar de svara: Vi vill ha något som är som Mats Anderssons konstverk i Torna Hällestad. Detta, om något, är ett bevis på att ett offentligt konstverk passar in i sitt sammanhang! Mats Andersson har skapat ett konstverk som lika mycket är en skulptur som ett hus, lika mycket en självständig form som en avbildning. Utgångspunkten är i sig enkel: ta den yttre formen på den befintliga skolan från sekelskiftet och förminska denna form tre och en halv gånger. Bygg sedan denna förminskade form som ett glashus. Resultatet blir en sinnrik konstruktion som ger barnen ett eget utrymme på skolgården. En plats för lek som både är ute och inne samtidigt, utförd i en skala avpassad för barn. Samtidigt är detta ett konstverk som kommenterar skolans unika historia. Under 1900-talet har skolan varit både för stor och för liten. På sjuttiotalet läggs skolan tillfälligtvis ned på grund av elevbrist och under 2000-talet är skolan i ständigt behov av att byggas ut för att passa större årskullar. Anderssons konstverk svarar på så vis mot skalförskjutningarna i de demografiska kurvorna. Skolan dubbelexponeras i både solid och genomskinlig form: när blicken vandrar mellan skolbyggnad och konstverk krymper och växer formerna i betraktarens sinne. Mats Andersson, född 1966, verksam i Malmö. Utbildad vid Statens Kunstakademi i Oslo och vid Konsthögskolan i Malmö

7 Bianca Maria Barmen 2 3 Kommer ihåg att jag såg dig Skissernas Museums park, Lund, 2007 Vännens berättelse Gymnasieskolan Vipan, Lund, 2004 Bianca Maria Barmens skulpturer uttrycker upplevelser och betydelser som det talade språket inte förmår formulera. Ofta arbetar Barmen med figurer i liten skala, gestalter som framträder på trappor eller små avsatser. Stämningen i verken kan uppfattas som drömliknande eller som scener ur ett gåtfullt drama. I Lund finns det två offentliga verk av Barmen: Kommer ihåg att jag såg dig vid Skissernas Museums park och Vännens berättelse på Gymnasieskolan Vipan. I parken vid Skissernas Museum framträder två figurer: en hare och en sittande flicka. Verket beskriver ett möte i ögonblicket. Barnet blåser något ur handflatan och som i samma stund får syn på en hare. Haren, förklarar Barmen, är ett svåråtkomligt djur som tycks försvinna i samma ögonblick som det upptäcks. Haren förekommer därmed också i verkets titel som ett frånvarande minne (Kommer ihåg att jag såg dig); vid dess ankomst är den alltid redan borta. Ungefär som ögonblicket och tiden själv. Vid gymnasieskolan Vipan finns skulpturgruppen Vännens berättelse. Fyra gestalter skymtar vid en dunge: en apa, ett hus, en groda och en enbuske. Gestalterna gäckar betraktaren och snarare än att pocka på uppmärksamhet tycks de insmugna i sin miljö. De framträder på kullerstensbelagda stigar som möts i ett vägskäl. Skulpturgruppen består av motiv som kommit att bli en del av den symbolvärld som Barmen använder i sin konst. Apan, huset eller grodan upplevs som delar i en större berättelse, som något taget ur en fabel eller en dröm. Bianca Maria Barmen, född 1960 i Malmö, verksam i Lund. Utbildad vid Arkitektskolan LTH i Lund och vid Det Kongelige Kunstakademi i Köpenhamn

8 Carl Boutard 4 Kugelbaum 2012, Kulparksskolan, Stångby Carl Boutard arbetar med konstens kanske äldsta och mest beprövade område, förhållandet till naturen. Samtidigt undviker han på ett självklart vis konstens vanliga förhållningssätt till skapelsen: imitation, stilisering eller abstraktion. Boutard närmar sig istället naturen som en samlare. Skogen eller slätten är inte en plats för förundran och skönhet, utan snarare ett upplag av delar som alla kan plockas isär och sättas ihop igen. Frökapslar, fruktskal, kvistar eller nötter bildar former som kapas, vrids och återuppstår som nya kompositioner. Ungefär såsom en poet använder sig av redan existerande ord för att sedan kombinera dem i nya betydelser återskapar Boutard naturens former genom kopiering, kombination och montage. För Kulparksskolan i Stångby har Boutard framställt skulpturen Kugelbaum, kulträdet. Grenar, frökapslar och höljen från ekollon bildar en ny skapelse, ett träd lika mycket från naturen som ur konstnärens sinne. I ursprungsmodellen, i liten skala, känns delarna från naturen igen med lätthet. Höljena från ekollonen blir trattar, frökapslarna fina små paket. I uppförstoring händer något. Grenar och kapslar återuppstår i nya dimensioner en förskjutning i storlek som påminner om sagoboksillustrationer. Trattarna från ekollonen antar former som för tankarna till något än mer samtida, närmare bestämt satellitdiskar från storstädernas balkonger. Dessa skivor i kulträdet tycks stillsamt lyssna på omgivningen. Carl Boutard, född 1975 i Kiruna, verksam i Malmö. Utbildad vid Konst- och konsthantverksskolan i Reykjavik , vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 2005 och vid Konsthögskolan i Malmö

9 Barbro Bäckström 5 6 Ljusspegel Universitetssjukhuset, Lund, 1968 Skärm Lerbäcksskolan, Lund, 1969 Barbro Bäckström är för den större publiken känd som konstnären bakom de välkända tredimensionella bilderna av stiliserade människokroppar, skulpturer i järnduk som hon arbetade med i över 20 år. I Lunds offentliga miljö hittar man två konstverk av Barbro Bäckström, som båda är exempel på tidigare skeden i hennes konstnärskap. I foajén till Lunds universitetssjukhus huvudbyggnad Blocket återfinns reliefskulpturen Ljusspegel från Konstverket ansluter sig till hennes tidiga utforskande av naturfenomen som vågor och vind. Verket var från början placerat intill ett större ljusinsläpp och poängen var att den högblanka reliefen skulle reflektera och återge ljus och rörelser i rummet. I dag har det en mer undanskymd plats i foajén, men besökarna kan ändå föreställa sig Ljusspegel med en bättre placering och dessutom uppleva hur reliefens paneler samspelar med arkitekturen. På Lerbäckskolans gård finns en böljande skärm i brons som också det knyter an till Bäckströms tidiga intresse för naturens vågformer. Verket har en föredömligt praktisk funktion eftersom det är avsett som sittbänk. Formerna samverkar med användaren och bildar ett omslutande ryggstöd. Inriktningen mot fysisk beröring förebådar Bäckströms senare arbete med människans kroppsformer. Barbro Bäckström, född 1939 på Vindö, avliden 1990 i Lund. Utbildad vid Konstfack i Stockholm

10 Ann Böttcher 7 Resan och hamnen (Återbrukerskan) Gymnasieskolan Vipan, Lund, 2011 Ann Böttcher har i sin konst undersökt motiv och teman ur den näraliggande historien. I tidigare projekt har hon bland annat studerat hur granen använts som sinnebild för det svenska och det svårmodiga. I Böttchers konst förenas äldre hantverkstraditioner med en samtida syn på konsten som medvetet utforskande. För gymnasieskolan Vipan, en praktiskt orienterad yrkesskola, har Böttcher framställt en väggbonad till byggnadens gemensamma samlingsplats, aulan. Verket knyter an både till platsens historia och till den svenska sedvänjan med trasmattor. Trasmattan, länge en självklar del av böndernas och arbetarnas hemmiljö, är ett tydligt exempel på äldre tiders återanvändning av material. Mattorna var dessutom praktiskt användbara och vackra. I stark kontrast till dagens snabba konsumtionsvanor återanvändes textiler från uttjänta kläder och linne. Ett bruk som möjliggjorde att minnet av flera generationer kunde vara kvar som en naturlig del av hemmet. Mattorna vittnar om tidskrävande arbete, främst utfört av kvinnor. Resan och hamnen, verkets titel, är en kommentar till skoltiden som en bildningsresa som ska avslutas innan man nått hamn och kan ta klivet in i vuxenlivet. Men titeln vill också påminna om platsens historia innan området blev skola. Formuleringen har hämtats från en minnessten på Norra Kyrkogården i Lund med inskriptionen Var resan stormig: Huru skön är hamnen. Stenen har tillägnats de anonyma patienter som vistades på Vipeholm , en tid då området fungerade som sjukhus och hemvist för personer med funktionsnedsättningar. Ann Böttcher, född 1973 i Bruzaholm, verksam i Malmö. Utbildad vid Konstfack i Stockholm och vid Konsthögskolan i Malmö

11 Alexander Calder 8 L Un des nôtres (En av de våra) Fäladsgården, Lund, 1968 Det finns något tilltalande i att det offentliga konstverk i Lund som obestridligen har den mest beryktade upphovsmannen står på en skolgård i stadens utkant. Kanske är det få av dagens förbipasserande som verkligen uppmärksammar Alexander Calders verk vid Fäladsgården, men där står den i alla fall skulpturen skapad av en central figur i 1900-talets konsthistoria. Alexander Calder föddes in i en familj av skulptörer; både far och farfar Calder hade varit framgångsrika konstnärer. Kanske var det därför som den unge Alexander istället valde att utbilda sig till ingenjör. Efter ett par år i andra yrken bestämde han sig ändå till slut att slå in på den konstnärliga banan. Bakgrunden som ingenjör märks dock i det bidrag till konsthistorien som Calder är mest känd för: mobilen. Dessa delikata konstverk består av rörliga delar som genom balans och motvikter skapar en känsla av viktlöshet. Verket på Fäladsgården tillhör en annan typ av verk som, i motsats till mobilerna, kallas stabiler. Dessa stabilt förankrade verk lånar sin konstruktionsteknik och sitt material från skeppsindustrin. Det finns också något i formernas inre spel som påminner om hur ett skepp väger vinden, vattnet och tyngdkraften mot varandra. De förhållandevis enkla formerna i svartmålat järn ger en grafisk tydlighet mot det omgivande landskapet. Alexander Calder, född 1898 i Pennsylvania, USA, avliden 1976 i New York. Utbildad i maskinteknik vid Stevens Institute of Technology i Hoboken, New Jersey

12 Eduardo Chillida 9 Rymdfält av fred Stortorget, Lund, 1972 Konstnämnden i Lund meddelade pressen 1967 att man ämnade anlita den spanske skulptören Eduardo Chillida för att utsmycka Stortorget. Chillida nämndes i samma andetag som Pablo Picasso och Joan Miró. Detta hindrade dock inte den lokala opinionen att vädra upprörda känslor när modeller till verket offentliggjordes. Chillidas skulptur blev sedan föremål för en intensiv debatt i Lund under de följande åren. Sydsvenskan citerar dock en förbipasserande lundabo i samband med invigningen som menar att detta är en skulptur för framtiden: år 2000 kommer människor att prisa den, säger han hoppfullt. Kanske ligger det något i detta, skulpturen tycks ha följt Lund in i 2000-talet med större värdighet än många andra konstverk i stadsrummet. Chillidas konst inger känslan av en förbindelselänk mellan människans inre värld och ett större ogripbart kosmos. Konstnären har själv menat att blocken i hans skulpturer vill antyda rymden inom materien, en parallell till världsklotets inre och yttre rymder. I skulpturen Rymdfält för fred förenas denna kosmiska känsla med en utopisk vision om världsfred. När världsfred i framtiden uppnåtts skall ett av de sex blocken i diabas lyftas från konstverket. Den pusselartade strukturen öppnar sig då för människan och den slutna formen blir åtkomlig. Eduardo Chillida, född 1924 i San Sebastián, Spanien, avliden 19 augusti 2002 på samma ort. Utbildad till arkitekt vid Madrids Tekniska universitet

13 Cecilia Edefalk 10 Kalvbäraren Gruppboendet Källby, Lund, 2009 Cecilia Edefalks konst tycks på olika sätt kortsluta det klassiska europeiska arv som konsthistorien förmedlar. Fram till det moderna avantgardets uppkomst var det självklart för konstnärer att förhålla sig till måleriets tradition och till den antika skulpturen. Edefalk återupptar denna bekantskap, nu sedd från andra sidan av avantgardets krossade spegelbild. I hennes konst återkommer former ur antiken, men inte som idealiserade förebilder utan som fragment och kopierade rester. För gruppboendet Källby i Lund skapade Edefalk skulpturen Kalvbäraren Verket är en version av den välkända skulptur från 570-talet före vår tidräkning som grävdes fram ur platsen för det antika Akropolis En nygjord avgjutning av ett centralt verk ur den antika skulpturtraditionen blir både något ur det förflutna och samtidigt något helt nytt. I sitt antika sammanhang var kalvbäraren troligtvis förknippad med en offerrit eller med en skildring av den gode herden. I ny omstöpt version blir skulpturen en berättelse om hur meningar och betydelser uppstår och bryts ned, eftersom sambandet med kalvbärarens värld aldrig kan återfås. Ändå känner eftervärlden till flera redovisningar från antiken som omnämner kalv- och bockbärande figurer. Bäraren läses då som guden Hermes, eller någon som vill påkalla guden genom att upprepa hans handling. Hermes bar enligt de antika skildringarna ett offerdjur på sina axlar runt den forna staden Tanagras murar och kunde på så sätt rädda staden från pestsmitta. Här blir Edefalks placering av kalvbäraren vid ett gruppboende för äldre i Lund en beskyddare över platsen, ett symboliskt lyckotecken. Cecilia Edefalk, född 1954 i Norrköping. Verksam i Stockholm. Utbildad vid Konstfack i Stockholm och vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm I Lund har man senast kunnat se Cecilia Edefalks konst i separatutställningen CECI i Lunds konsthall sommaren

14 Jörgen Fogelquist 11 Singlande Slant Vårvädersvägen, Klostergården, Lund, 1967 Jörgen Fogelquist formades av femtiotalets konkreta och geometriska konst. Senare skulle han utveckla en målerisk stil som, i kontrast till dessa fasta former, låg mycket nära teckningens fria handrörelser. Rytm är ett ofta återkommande ledmotiv i Fogelquists kompositioner och det märks inte minst i hans välkända utsmyckning från 1962 av passagen som sammanbinder T-centralen och Centralstationen i Stockholm. Rytm är också ett bärande element i det offentliga verk för Klostergårdens bostadsområde i Lund som han skapade Singlande slant kallas skulpturen som består av sju cirkelformade skivor i fartygsplåt. Här återgår Fogelquist till ett mer slutet, geometriserande formspråk, till skillnad från T-centralens mer sirliga och diffusa rytmer. Trots att varje cirkel väger över ett ton skapar Fogelquist, genom stiliserad rörelse, former som upplevs lätta, nästan viktlösa. Skulpturen avbildar ett mynt, fångat mitt i dess ögonblick av rotation innan tyngdlagen tvingar det på fall. Upprepningen av cirkelformen påminner om hur filmmediet eller serietidningen skapar rörelse genom ett flöde av stillastående bilder. Det uppförstorade myntet blir även en parallell till den dåtida popkonstens vana att upphöja det triviala och kommersiella till monumentalform. Singlande slant är ett lyckat exempel på hur ett offentligt verk berikar en plats. Slantarnas rytm förstärks när betraktaren rör sig runt konstverket; strukturen av cirklar tillför ett spänningsmoment till platsen. Jörgen Fogelquist, född 1927 i Mariestad, avliden 2005 i Lund. Utbildad vid Konstfack i Stockholm , vid Académie Libre i Stockholm för Lennart Rodhe och Pierre Olofsson och vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm

15 Liam Gillick 12 Utan titel Kommunalhuset Kristallen, Lund, 2012 Den brittiske konstnären Liam Gillick är på många sätt unik, men även typisk för den generation konstnärer som slog igenom under nittiotalet. På grund av nittiotalskrisen fanns inte längre en köpstark samlarkrets som ville ha måleri och tydligt definierade konstföremål. Konsten under detta årtionde kom istället att domineras av olika slags skapade situationer där utgången aldrig var given på förhand. Man har talat om en social vändning i konsten under dessa år. Vissa har menat att den konst som här skapades förebådade dagens sociala, interaktiva medier genom att sätta upp ett ramverk som användarna själva fyllde med innehåll. Om Gillicks konst har det sagts att den aldrig ger slutgiltiga svar utan snarare handlar om att formulera motfrågor. Under lång tid har Gillick intresserat sig för efterkrigstidens sociala modeller, inte minst dem som uppstod under rekordåren i Skandinavien. Gillicks installationer tangerar ofta både arkitektur och design, men funktionen av hur installationerna används och konstnärens texter är ofta lika viktiga som de andra delarna. Hans verk växer fram i mellanrummen mellan fysisk struktur, retorik och praktisk användning fick Gillick i uppdrag att skapa ett konstverk som skulle integreras i Lunds nya kommunalhus. Här blir det tydligt att hans konstnärskap passar väldigt väl för den här typen av projekt. Kommunalhuset själv är en prismatisk konstruktion vars yttre form helt består av glas. I denna miljö har Gillick valt att skapa svarta former som kan vara både bänkar, hyllor eller avsatser. Just detta mellanläge mellan olika funktioner och denna öppenhet för olika användningsområden ger en indikation om hur Gillick ofta arbetar. De svarta formerna vandrar in från torget utanför och vävs sedan in i byggnadens struktur och funktion. Rummen som skapas är öppna för vad som kan hända i dem; de förutsätter en fri interaktion mellan liv och arbete. Liam Gillick, född 1964 i Aylesbury, Storbritannien, verksam i New York. Utbildad vid Goldsmiths College, London

16 Tiril Hasselknippe 13 Surfboards V-huset, Lunds Tekniska Högskola. Konstverket är under produktion, det färdiga verket kan ses Tiril Hasselknippes objekt kan förefalla hämtade från en avlägsen framtid eller en fossil urtid. Ofta återkommer kristalliska former och diagonala, strömmande linjer som ger verken ett blandat uttryck av både naturformer och futuristisk dynamik. Trots denna strömlinjeform skapar Hasselknippe alla sina föremål med hjälp av traditionella gjuttekniker och annat hantverk. Hon är mån om att själv utföra alla moment i tillverkningsprocessen och kanske är det just omsorgen kring detaljerna som ger objekten deras höga finish och som får dem att verka vara från en annan värld. Sedan ett par år tillbaks har Hasselknippe intresserat sig för något mer samtida: surfbrädan. Starkt förknippad med den amerikanska västkusten är surfbrädan en del av ett popkulturellt medvetande som de flesta har en tydlig bild av även om de aldrig satt sin fot i Kalifornien. Surfbrädan blir en symbol för det kreativa ruset; surfaren rider på starka naturkrafter ögonblicket före kraschen in i vågorna. I detta avseende tycks det passande att Hasselknippe gör en serie surfbrädor med tillhörande brädställ för Vattenhuset vid Lunds Tekniska Högskola. Denna hemvist för ingenjörer är, precis som konstnärsateljén, en plats för kreativt tänkande. Nya och banbrytande tankar framföds kanske, precis som hos surfaren, först efter ett mödosamt arbete med att nå upp på vågkrönet. Tiril Hasselknippe, född 1984 i Arendal, Norge. Verksam i Oslo. Utbildad vid Konsthögskolan i Malmö Grundade CEO Gallery i Malmö och drev det

17 Olav Christopher Jenssen 14 Linguaphone Färs och Frosta Sparbank Arena och Ishallen, Lund, 2008 Olav Christopher Jenssens målningar och skulpturer iscensätter ett spel av former som succesivt förändras genom tiden. Verk som tillkommit under en viss period i hans produktion präglas av ett speciellt sätt att fungera; det uppstår en dialog mellan verken, en atmosfär som förenar dem. Att många målningar och skulpturer dessutom förekommer i namngivna serier förstärker intrycket att konstverken periodvis hakar i varandra, de talar med varandra. Palindrom, afasi, idiom : Jenssens verksviter lånar ofta sina titlar från språkvetenskapen. Det är som om hans konst ville hitta ett eget språkligt uttryck, en inre logik som fungerar i den värld som uppstår någonstans mellan verkens olika delar. Den serie av sju skulpturer som Jenssen skapat för Lunds ishall kallas Linguaphone. Det är en sammansättning av det latinska ordet för just språk eller tunga, lingua, och ordet phone, vilket kan läsas som den vardagliga engelska termen för telefon, som i sig kommer från det grekiska ph ónēma, som betyder språkljud. Samtidigt är ju Linguaphone ett varunamn, tidigare använt för språkkurser som byggde på grammonfonskivor eller kassettband. Skulpturerna i ishallens foajé anspelar på språkets till synes oändliga variationsmöjligheter utifrån givna grundelement. Varje skulptur framstår som en variation av de andra. Formerna tycks även anknyta till snöflingor, som trots att de först förefaller förvillande lika varandra alltid är helt unika. Olav Christopher Jenssen, född 1954 i Sortland, Norge. Verksam i Berlin. Utbildad vid Konsthantverkskolan i Oslo och vid Statens Kunstakademi i Oslo Professor i måleri vid Konsthögskolan i Hamburg och sedan 2009 vid Konsthögskolan i Braunschweig, Tyskland. 17

18 Atti Johansson 15 Byggstenar ur växtvärld Kemicentrum, Lunds universitet, 1986 Atti Johansson var verksam i Sollefteå, i en del av Sverige där skogsbruket länge varit huvudnäringen. I hennes konst förenas ett kritiskt budskap om teknik- och maskinsamhället med tron på människans kraft. Johansson skapade bilder som tydligt anknöt till sextio- och sjuttiotalens miljörörelse och radikala alternativa kultur. Inte sällan förenades hennes miljökritik med ett feministiskt synsätt på samhället. Mest känd är Johansson för sina monumentalmålningar med skogs- och miljömotiv i offentliga byggnader, däribland en utsmyckning för Sundsvalls sjukhus och en 65 meter lång målning för Dragonskolan i Umeå. För Kemicentrum i Lund skapade Atti Johansson 1986 bildväven Byggstenar ur växtvärld som visar hur människans händer söker efter kunskapens och naturens byggstenar. Kemicentrum i Lund arbetar med att ur växtvärlden finna byggstenar för att förbättra livsmedel och miljö. Alltså en positiv forskning! Det känns stimulerande, förklarade hon vid invigningen. Över byggstenarna i vävnaden framträder organiska naturformer som i genombruten skepnad anknyter till forskarvärldens förmåga att betrakta tingen på mikronivå. Till skillnad från Johanssons kritiska bilder av jordoch skogsbruket gestaltas här ett förhållande mellan människa och natur som grundas samexistens och tankar kring ett hållbart samhälle. Atti Johansson, född 1917 i Kiruna, avliden 2003 i Sollefteå. Studier vid Det Kongelige Kunstakademi i Köpenhamn

19 Clay Ketter 16 Malltavla Skolan Munspelet, Lund, 2014 Clay Ketter arbetade länge som snickare och konstruktör parallellt med sitt konstnärskap. För konsthallar och gallerier skapade han socklar, väggar och andra utställningstekniska konstruktioner. De två verksamheterna tycktes också efter ett tag glida in i varandra. På nittiotalet visade Ketter målningar, skulpturer och installationer som var förvillande lika den tekniska infrastrukturen i utställningsrummet. Verken tycktes, liksom konceptkonsten, rikta uppmärksamheten mot själva förutsättningarna för hur konst ställs ut. För lågstadieskolan Munspelet i Lund skapar Ketter verket Malltavla. Utgångspunkten är hans relation till sin egen far som var ingenjör. När denne gick bort ärvde Ketter en uppsättning ritverktyg. Det var mallar med geometriska former som används i tekniskt ritarbete. Vid ett besök i en leksaksaffär upptäckte Ketter liknande ritmallar, fast istället med lekfulla former som dinosaurier, djur, fordon, husgeråd och klädesplagg. Dessa plastföremål var tydligt kodade i flick- och pojkaktiga färger, vilket förvånande nog fortfarande ofta är fallet med leksaker. Idén till verket blev en uppförstoring av dessa mallar i nytt material, färgat akrylglas. När mallarna sedan läggs ovanpå varandra blandas färger och former samman och löses upp för betraktaren. Verket blir en kommentar till de ramar och förutsättningar vuxenvärlden skapar för barnens lärande och skapande. Clay Ketter, född 1961 i Brunswick, USA. Verksam i Malmö. Utbildad vid School of Art & Design, Purchase College, New York

20 Matts Leiderstam 17 Periskop Häckebergaskolan, Genarp, 2011 Hos Matts Leiderstam är konsthistorien aldrig en stillastående plats. Konstverk, utställningstekniker och ekonomiska förhållanden ur det förflutna ger insyn i hur bilder och seende aldrig varit något passivt, utan istället ett sätt att aktivt upprätthålla makt och forma levnadssätt. Leiderstam återkommer ofta till måleriets historia för att utforska hur olika motiv och bildkonstruktioner har använts för att etablera normativt seende och ideologi. Hans konstnärskap präglas också av ett särskilt intresse för hur optiska instrument som kikare och förstoringsglas har påverkat konstens utveckling genom historien. För Häckebergaskolan i Genarp, där det går lågstadiebarn, skapade Leiderstam 2011 en skulptur med inbyggt periskop. Detta instrument har annars använts för att skydda betraktaren i farliga miljöer eller för att kunna se vad som pågår ovan ytan i en undervattensfarkost. Skulpturen ger här istället en vy mot slätterna runt skolan. Leiderstam inspirerades av platsen och av hur skolan tycktes vara placerad precis mellan landsbygd och tätort. Periskopet går att vrida så att barnen kan se åt alla håll också över skolans tak och landskapet på andra sidan byggnaden. Dess högresta form gör den till något av en symbol och ett riktmärke för den som vill hitta till skolan. Själva ordet periskop är en sammansättning av de grekiska orden perí, som betyder omkring eller runt och skopéō, som betyder att undersöka eller ta i beaktande. Ordet tycks därmed ha ett samband med det projekt som Leiderstam själv företagit sig i sitt konstnärskap. Genom att återupprepa, parafrasera och kopiera detaljer ur konsthistorien har han lyckats skapa denna böjda återblick, som möjliggör en ny, parallell läsning av det förflutna. Matts Leiderstam, född 1956 i Göteborg. Verksam i Stockholm. Utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg Doktorand i fri konst vid Konsthögskolan i Malmö Professor vid Konsthögskolan i Malmö från

21 Anna Ling 18 Väktare Förskolan Ormen Långe, Lund, 2008 Anna Ling skapar lågmälda verk som återspeglar människans invecklade förhållande till naturen och sin nära omgivning. Inte sällan märks en vilja att utmana samtidens drift att klassificera och inordna tillvaron. I tidigare projekt har Ling belyst hur kartläggningar av olika platser tenderar att spegla människans egna verksamheter snarare än själva geografin. I förskolan Ormen Långe i Lund utförde Ling 2008 en serie skulpturer som avbildar utrotningshotade, eller så kallade rödlistade, grodor och paddor. I Sverige finns nio olika familjer av groddjur och av dessa nio är fem utrotningshotade. Utdikningar av landskapet och sänkta grundvattennivåer har i modern tid lett till att groddjurens naturliga habitat har reducerats på ett betydande sätt. Groddjuren är väldigt känsliga för förändringar i luft och vatten och är på så sätt en indikator på tillståndet i naturen. Ling har utformat grodorna i liten skala och placerat dem nära marknivå för att möta barnens eget perspektiv. Skulpturerna är utförda i brons med guldskimrande ytbehandling vilket ger dem ett fantasifullt och nästan sagolikt skimmer. Grodan är ett ofta återkommande inslag i barnsagor och får där representera det gåtfulla och det fördolda. Om man, mot allt förnuft, pussar den fuktiga amfibien uppenbaras en dold prins. Invid grodskulpturerna har Ling låtit placera skyltar med Naturskyddsföreningens upplysningar om den avbildade grodtypen. Klassificering och beskrivning blir här inte ett redskap för naturens underordnande utan istället ett verktyg för att skydda naturens mångfald och artrikedom. Anna Ling, född 1971 i Göteborg. Verksam i Malmö. Utbildad vid Konsthögskolan i Malmö, med ett utbytesår vid Edinburgh College of Arts