1. Förord A. Syftet med utbildningsboken B. Några ord från Svenska Neurologföreningen. 3. Målbeskrivning för specialiseringstjänstgöringen

Transkript

1 INNEHÅLL 1. Förord A. Syftet med utbildningsboken B. Några ord från Svenska Neurologföreningen 2. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkares specialiseringstjänstgöring 3. Målbeskrivning för specialiseringstjänstgöringen 4. Övergripande utbildningsplan 5. Utbildning i etik, ledarskap, förebyggande arbete m m 6. Individuellt tjänstgöringsprogram och checklistor 7. Handledning 8. Arbetsrättsliga bestämmelser 9. Ansökan om specialistkompetens 10. Kvalitetsutveckling A. Inspektion av kliniken B. Frivillig examination 11. Fortbildning 12. Forskarutbildning 13. Information från Svenska Neurologföreningen A. Allmän information B. Specialitetens ställning internationellt 14. Information in English 15. Information från Sv. Läkaresällskapet och Sv. läkarförbund 16. Adresser och beställningsblankett 17. Plats för eget material

2 Några ord från Svenska Neurologföreningen Svenska Neurologföreningen (SNF) har i denna utbildningsbok utarbetat "Övergripande målbeskrivning" och "Preciserade delmål" (kapitel 3) för specialistkompetens i neurologi. Dessa dokument fastställdes 1996 av Socialstyrelsen, och fastlägger enligt gällande författning vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som en läkare skall besitta för att uppfylla kraven på av samhället erkänd specialistkompetens (kapitel 2). Specialistutbildningen är således målstyrd och ramarna fastlagda i målbeskrivningen. I den första delen "Övergripande målbeskrivning" avgränsas specialiteten och det ges en sammanfattning av ST-utbildningens inriktning. Denna är tänkt att gälla under lång tid. Andra delen av målbeskrivningen "Preciserade delmål" beskriver mera detaljerat kompetenskraven i tre nivåer A,B och C. Nivå A innefattar sådant som läkaren självständigt och rutinerat måste kunna handlägga, nivå B mindre vanliga tillstånd där i regel annan mer erfaren kollega kan konsulteras eller patienten remitteras till annan vårdenhet, nivå C avser ovanliga tillstånd och åtgärder där ställningstagandet ofta gäller när och vart patienten skall remitteras. "Preciserade delmål" anger också de viktigaste kompetenskraven inom sidoutbildningarna. Delen "Preciserade delmål" ska regelbundet kunna ändras och uppdateras i takt med neurologins utveckling. SNF har också på Läkaresällskapets och Läkarförbundets begäran i denna utbildningsbok utarbetat "Övergripande utbildningsplan" (kapitel 4) med specialitetens rekommendationer om hur de preciserade delmålen i målbeskrivningen ska kunna uppfyllas. Handledningen och utbildningsplanen är härvid av avgörande betydelse. För att stimulera till hög och rikslik standard på ST-utbildningen har varje neurologklinik i landet inbjudit s.k. SPUR-inspektörer till inspektion av respektive kliniks ST-utbildning. SPUR-inspektörena utses av SNF och resultatet av inspektionerna publiceras i Läkartidningen efter en speciell mall gemensam för alla specialiteter. SPUR-inspektionerna är tänkta att upprepas med vissa års mellanrum. KAPITEL 1:3

3 SNF presenterar också i denna utbildningsbok förtryckta blanketter, som ST-läkaren och handledaren tillsammans med verksamhetschefen kan använda vid upprättandet av individuellt utbildningsprogram med årliga checklistor för de olika utbildningsmomenten (kapitel 6). Observera att författningen (kapitel 2) stadgar att tjänstgörings- och utbildningsplan skall upprättas vid ST-anställningens början, och även att handledaren bör tillse att ST-läkaren dokumenterar sina erfarenheter. Som framgår ovan har mycket av ansvaret för att förverkliga specialistutbildning lagts på den medicinska professionen. Detta måste uppfattas som ett stort förtroende från myndigheterna och är i överensstämmelse med internationella förhållanden. Det innebär också ett stort ansvar för de professionella organisationerna och ställer krav på utvecklat samarbete mellan landets neurologer i Svenska Neurologföreningen, som fungerar både som facklig och vetenskaplig förening. Svenska Neurologföreningen önskar Dig välkommen både till specialistutbildningen och den framtida yrkesverksamheten inom neurologin. Information om SNF finner Du i kapitel 12. KAPITEL 1:4

4 3 Målbeskrivning för specialiseringstjänstgöringen Enligt behörighetsförordningen (se kapitel 2:4) skall Socialstyrelsen meddela föreskrifter om vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som skall gälla för varje specialistkompetens (målbeskrivningar). Nedan följer Socialstyrelsens målbeskrivning för neurologi. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Specialiteten neurologi omfattar nervsystemets, musklernas och sinnesorganens sjukdomar. ska sjukdomar är vanligt förekommande i alla åldrar. Vid universitets- och regionsjukhusen ingår neurologin ofta i samarbetet inom ett neurocentrum, men på andra sjukhus företräds specialiteten av enstaka specialister verksamma inom andra kliniker. Nervsystemet är kroppens mest komplexa och vittomfattande organ. Sjukdomspanoramat är därför särskilt mångfasetterat och utmärkes av mycket stor variationsrikedom även mellan patienter med samma sjukdom. Kunskaper om åldrandets neurologiska sjukdomar har stor betydelse i dagens samhälle. Samverkan inom hälso-och sjukvårdssystemet Eftersom neurologin omfattar hjärnans sjukdomar har specialiteten från sjukvårdsoch forskningssynpunkt nära samband med psykiatri, klinisk neurofysiologi, neurokirurgi och neuroradiologi, men har också kontaktytor med internmedicin, ögonsjukdomar, rehabiliteringsmedicin, anestesi och intensivvård, ortopedi, öron-, näsoch halssjukdomar, röst- och talrubbningar, hörselrubbningar, onkologi med flera specialiteter. Neurologen har nära samarbete med andra yrkesgrupper som behandlar funktionshandikapp såsom sjukgymnaster, arbetsterapeuter, logopeder och neuropsykologer. KAPITEL 3:1

5 Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Flertalet patienter kommer till neurologisk undersökning med okänd diagnos. Grundläggande är därför förmågan att kunna kliniskt analysera och bedöma symtombilder, särskilt huvudvärk, medvetandestörningar, olika anfallssymtom, störningar av intellekt och personlighet, störningar av muskelkraft, känsel, balans och koordination, rörelsestörningar och smärttillstånd. ST-läkaren skall även bibringas ett psykologiskt riktigt förhållningssätt att bemöta och stödja patienter med allvarliga kroppsliga och intellektuella handikapp, patienter och anhöriga inför livshotande sjukdomar och i samband med hjärndödsdiagnostik. Specialisten i neurologi skall A. Självständigt kunna handlägga/utföra diagnostik samt akut och långsiktig icke-kirurgisk behandling av de vanligaste neurologiska sjukdomsgrupperna: Epilepsi, cerebrovaskulära sjukdomar, Parkinsons sjukdom, migrän och annan kronisk huvudvärk, MS, hjärntumörer, ryggmärgssjukdomar, neuromuskulära sjukdomar, demenssjukdomar, traumatiska hjärn- och ryggmärgsskador och infektioner i nervsystemet behärska kompletterande undersökningsmetoder, särskilt lumbalpunktion, olika diagnostiska farmakologiska tester, hjärndödsdiagnostik, preliminärtolkning av EEG, CT- och MRT-bilder B. Ha god kännedom och erfarenhet av neurofysiologiska, neuroröntgenologiska, neuro-oftalmologiska, neurootologiska och neuro-urologiska undersökningstekniker indikationer, tillvägagångssätt och komplikationer vid neurokirurgiska ingrepp mindre vanliga neurologiska sjukdomar Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. KAPITEL 3:2

6 Sidoutbildning För att uppnå kraven för specialistkompetens i neurologi är sidoutbildning inom såväl internmedicin som psykiatri nödvändig. Vidare krävs kunskaper och färdigheter inom klinisk neurofysiologi och neurokirurgi (se preciserade delmål). Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen. Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att ST-läkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. KAPITEL 3:3

7 Preciserade delmål Inom neurologi A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra Symptombilder - störning av medvetandegraden och koma - nedsättning av högre centralnervösa funktioner inklusive kognitiva störningar - konfusionstillstånd - hypersomni t ex narkolepsi och sömnapnésyndrom - intrakraniell tryckstegring - tillstånd med upphävd cirkulation och respiration - anfallssymptom förenade med medvetandeförlust/medvetandegrumling t ex olika former av primär och sekundär epilepsi inklusive status epilepticus och cirkulationsstörningar - tillstånd med störd kranialnervsfunktion såsom ögonmotorikstörningar, visusstörningar av retrookulär genes och synfältsstörningar samt tal-, sväljnings- och hörselrubbningar - förlamningar - abnorm muskulär uttröttbarhet - spinala medullära symptombilder såsom medullär kompression, central medullär expansivitet och vaskulära spinala syndrom - blås- och tarmpares - hypokinesier - hyperkinesier (tremor, tics, korea, myoklonus, dystoni) - muskeltonusrubbningar - koordinationsrubbningar/ataxi - gångstörningar - rotatorisk yrsel och andra balansstörningar - neurogena smärttillstånd - huvudvärk - muskelsmärta - psykogena/funktionella symptombilder Sjukdomsentiteter - cerebrovaskulära sjukdomstillstånd t ex transitorisk cerebral ischemi, hjärninfarkt (trombos, kärldissektion, emboli, lakunär infarkt inom carotis- och vertebrobasilarisområdet), central och lobär intracerebral blödning, subaraknoidalblödning, kraniella vaskuliter (t ex temporalisarterit, Tolosa-Hunts syndrom), sinustromboser med olika lokalisationer samt hypertensiv encephalopati - migränformer, Hortons huvudvärk, spänningshuvudvärk - skalltrauma med neurologiska komplikationer såsom commotio cerebri, contusio KAPITEL 3:4

8 cerebri, subduralhematom, epiduralhematom, traumatisk subaraknoidalblödning, postkommotionellt syndrom, whiplash-skada. - epileptiska syndrom såsom kryptogen och symptomatisk partiell epilepsi, primärt generaliserad epilepsi såsom tonisk-klonisk epilepsi, absensepilepsi och juvenil myoklonisk epilepsi - basala gangliesjukdomar särskilt Parkinsons sjukdom och andra akinetiska/ rigida syndrom t ex progressiv supranukleär pares, fokal, segmentell och generaliserad dystoni och koreoatetoser - demyeliniserande sjukdomar särskilt multipel skleros - neurologiska manifestationer av Borreliainfektioner, aids och lues - vanliga former av meningit och encefalit - cerebral abscess - primära och sekundära intrakraniella tumörer - cerebrala arteriovenösa missbildningar - vanligare missbildningar inom CNS, skalle och kotpelare - demenstillstånd innefattande särskilt Alzheimers sjukdom, vaskulär demens, likvorcirkulationsstörningar - vanligare metabola, toxiska och bristtillstånds-encefalopatier - neurologiska alkoholsyndrom särskilt Wernicke-Korsakoff syndrom och delirium tremens - vanligare typer av kranialnervssjukdomar t ex trigeminusneuralgi, Bells pares, hemifacialisspasm - kompression av ryggmärg, cauda equina och nervrötter pga diskbråck, cervikaloch lumbal spinal stenos, epidural abscess och trauma - myeliter - degenerativa myelopatier särskilt B12-brist degeneration - motorneuronsjukdomar särskilt amyotrofisk lateral skleros (ALS) - postpolio syndrom - vaskulära spinala syndrom - hereditär spinal muskelatrofi - kompressioner av perifera nerver t ex karpaltunnelsyndrom - sjukdomar i plexus brachialis och lumbosacralis t ex traumatiska, toxiska och strålningsinducerade och skulderneurit - vanligare polyneuropatier och polyradikulit (akuta, subakuta och remitterande) samt multipel mononeuropati - hereditär motorisk-sensorisk polyneuropati särskilt Charcot- Marie-Tooths sjukdom - myastenia gravis - förvärvad myopati av inflammatorisk, endokrin och toxisk orsak särskilt polymyosit och dermatomyosit - hereditära muskelsjukdomar särskilt dystrofia myotonica, X-bunden muskeldystrofi, Welanders sjukdom - psykogena/funktionella neurologiska tillstånd KAPITEL 3:5

9 Speciella undersökningsmetoder - kliniskt neurologiskt status - hjärnfunktionsdiagnostik med sikte på att avslöja total irreversibel hjärninfarkt och differentaldiagnostiskt viktiga hjärnskadetillstånd t ex locked-in syndrom, kroniskt vegetativt tillstånd, apalliskt syndrom, akinetiskt mutism - direkt oftalmoskopi - lumbalpunktion innefattande likvortryckmätning, diagnostisk och terapeutisk likvortappning - farmakologiska diagnostiska tester vid myastenia gravis och parkinsonism (Ldopa och apomorfin tester) - funktionskontroll av ventrikuloperitoneal och ventrikulovenös shunt - preliminärtolkning av elektroencefalogram (EEG) - preliminärtolkning av bilder från CT- och MRT-undersökningar B. Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av handläggning/utförande av - mindre vanliga former av vaskulär huvudvärk t ex ansträngningshuvudvärk, indometacin-känsliga huvudvärksformer såsom host- eller valsalvahuvudvärk och Sjaastad-huvudvärk - botulinumtoxin-behandling vid dystonier - mindre vanliga demenssjukdomar bl a Creutzfeld-Jacobs sjukdom, frontallobsdemens, Picks sjukdom - mindre vanliga former av paramalign, metabol och toxisk encefalopati inkluderande cerebellopati och Wilsons sjukdom - porfyrisjukdomarna - tuberös skleros - spinala arteriovenösa missbildningar - syringomyeli - meningeal karcinomatos - cerebral sarkoidos - mindre vanliga tumörer i CNS såsom hypofystumörer och expansiva processer vid ponsvinkeln - dysautonoma syndrom innefattande multipel systematrofi (MSA) - heredoataxier t ex Friedreichs ataxi och familiär cerebellär atrofi - mindre vanliga former av spinal muskelatrofi och polyneuropati - kronisk behandling av myastenia gravis och andra ovanligare former av neuromuskulära transmissionsstörningar t ex Lambert-Eatons myastena syndrom - neurologiska komplikationer till inflammatoriska autoimmuna sjukdomar sär skilt SLE, reumatoid artrit, polyarteritis nodosa, Wegeners granulomatos - svårbedömda och svårbehandlade kroniska smärttillstånd - mental utvecklingsstörning - kongenital cerebral pares (CP-skada) - organisk sexuell dysfunktion och neurosexologisk utredning KAPITEL 3:6

10 C. Specialisten skall ha närvarit vid eller ha teoretisk kännedom om handläggning/ utförande av - sällsynta epilepsiformer - utredning inför epilepsikirurgi - sällsynta hereditära sjukdomar i CNS och/eller perifera nervsystemet t ex lysosomala inlagringssjukdomar och mitokondriella sjukdomar - sällsynta former av demyeliniserande sjukdom - sällsynta former av polyneuropati - sällsynta former av myopati särskilt hereditära - pseudotumor cerebri - neurologiska komplikationer i samband med öppen hjärt-kärlkirurgi och carotistromboendartärektomi - dopplerundersökning av halskärl och intrakraniella kärl - muskelbiopsi - nervbiopsi - cerebral och spinal angiografi Inom internmedicin Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av - diagnostik och behandling av de vanligaste hjärt- och kärlsjukdomarna samt blodsjukdomarna - diagnostik och behandling av endokrina och metabola sjukdomar inklusive diabetes mellitus - diagnostik och behandling av reumatiska systemsjukdomar inklusive fördjupade kunskaper i immunosuppressionsbehandling Inom psykiatri Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av - diagnostik och behandling vid akut orostillstånd, psykasteni, organiska psykosyndrom, abstinenstillstånd, depressioner - diagnostik och förhållningssätt till patient med konversionshysteri och andra psykosomatiska tillstånd - farlighetsbedömning och bemötande av personer med farligt eller hotfullt beteende - handläggning av demens - diagnostik av rörelsestörningar vid psykiska sjukdomar - psykofarmakologisk behandling - behandling av åldersdepression - elektrokonvulsiv behandling (ECT) - rehabilitering vid psykiska störningar särskilt sådana orsakade av hjärnskada KAPITEL 3:7

11 Inom neurokirurgi Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av - handläggning av skallbens-, skallbas- och impressionsfrakturer - indikationer och tillvägagångssätt vid neurokirurgiska operationer av subduralhematom, epiduralhematom, subaraknoidalblödning, intracerebral blödning och hjärnkontusion, meningeom, gliom och cerebrala metastaser, cerebral abscess, cervikala och lumbala diskbråck, spinala tumörer, cervikal och lumbal spinal stenos samt shuntoperation - postoperativ vård vid neurokirurgiska ingrepp - komplikationer vid neurokirurgiska operationer Inom klinisk neurofysiologi Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av - preliminärtolkning av EEG - indikationer och tillvägagångssätt vid neurografi, EMG, F-response, single-fiber EMG, evoked response, sfenoidalavledning för EEG, multipel sömnlatens test (MSLT), polygrafisk sömnregistrering och sömnapné-analys - indikationer, tillvägagångssätt och tolkning vid CBF-tekniker KAPITEL 3:8

12 4 Övergripande utbildningsplan Specialitetens rekommendationer om hur målbeskrivningen kan uppfyllas Utbildningens genomförande Huvud- och sidoutbildning Specialiseringstjänstgöringens (ST) målsättning är att läkaren efter ST skall kunna arbeta med självständigt medicinskt ansvar inom specialiteten neurologi. Detta skall säkerställas genom att ST-läkaren måste uppnå en kompetensnivå som motsvarar den s.k. målbeskrivningen (kapitel 3), som anger ramarna för innehållet i specialistkompetensen. För specialistkompetens krävs dels praktisk tjänstgöring under handledning och dels teoretiska studier av handböcker och tidskrifter och individuellt utvalda kurser. Den praktiska tjänstgöringen omfattar vanligen minst 3 år inom neurologi och benämns huvudutbildning. Sidoutbildning skall erbjudas inom internmedicin, psykiatri, klinisk neurofysiologi och neurokirurgi. Svenska Neurologföreningen rekommenderar att sidoutbildningen omfattar 1/2 år inom vardera internmedicin och psykiatri och 3-6 månader inom vardera klinisk neurofysiologi och neurokirurgi. Sidoutbildningarna bör fullgöras vid sjukhus med särskilda kliniker för de angivna verksamhetsområdena, vilket i vissa fall kan kräva tjänstgöring på annat sjukhus eller inom annat landsting. Stort värde tillmätes också tjänstgöring inom neurologisk rehabilitering och forskarutbildning i kliniska eller teoretiska neurovetenskaper. Målbeskrivningens krav är avgörande för att erhålla specialistkompetens och utbildningstidens längd kan variera beroende på individuella och lokala förhållanden. Minimitid är dock 5-års tjänstgöring (motsvarande heltid) efter läkarlegitimation. KAPITEL 4:1

13 Handledning Vidareutbildning till neurologspecialist skall ske genom tjänstgöring under handledning. När en läkare accepterats för specialiseringsutbildning i neurologi skall en överordnad läkare vid kliniken utses till ST-läkarens personliga handledare. Verksamhetschefen ansvarar för att så sker. Handledaren måste själv ha specialistkompetens i neurologi och den pedagogiska färdighet som krävs för uppgiften. Handledaren har det övergripande ansvaret för ST-läkarens utbildning, men även de övriga läkarna på kliniken har ansvar för fortlöpande instruktion och handledning av ST-läkaren i det dagliga kliniska arbetet. Vid många kliniker har en läkare utsetts till studierektor och ansvarar för samordningen av klinikens ST-utbildning och kontakterna med sidoutbildningsklinikerna. Handledaren skall stödja ST-läkaren i dennes kompetensutveckling och kontrollera att läkaren efterhand tillägnar sig de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som anges i målbeskrivningen. Om särskilda insatser behövs för att främja kompetensutvecklingen skall handledaren, i förekommande fall i samråd med studierektorn, verka för förändringar i läkarens tjänstgöring, arrangemang för tjänstgöring vid annan enhet eller ge anvisningar om litteratur eller projektarbete. Handledaren bör tillse att ST-läkaren dokumenterar sina erfarenheter. ST-läkarens handledare skall om möjligt vara densamme under hela specialistutbildningen. Handledaren skall ansvara för kontinuiteten under ST-utbildningen, och skall ha regelbunden och planerad kontakt med ST-läkaren. Det rekommenderas att tid avsättes minst en gång i månaden för dessa kontakter. Handledaren skall med ST-läkaren diskutera patientfall, läkarrollen, etiska frågor, ledarskap och sjukvårdsadministrativa frågor. Handledare skall om möjligt även utses för sidoutbildning vid annan klinik eller sjukhus. Utbildningsplan Målbeskrivningen (kapitel 3) avser att vara en vägledning för ST-läkaren och utgör grunden för en individuell utbildningsplan. En sådan utbildningsplan skall ses som ett stöd för ST-läkaren och bl.a. säkerställa varierande tjänstgöringar inom specialitetens olika delar och angränsande specialiteter. Utbildningsplanen skall upprättas vid tjänstgöringens början gemensamt av handledaren och ST-läkaren. Genom samverkan med studierektorn eller verksamhetschefen skall ST-läkarens allsidiga utbildning inom specialiteten säkerställas. Verksamhetschefen har i sista hand det övergripande ansvaret för såväl handledning som studierektorsverksamhet. KAPITEL 4:2

14 Utbildningsplanen upprättas lämpligen enligt mallen i kapitel 6 och skall innehålla ungefärliga tjänstgöringsperioder uttryckt i månader vid moderkliniken och dess olika sektioner samt vid andra kliniker och sjukhus. Erfarenheter från tjänstgöring före tillträde till ST-tjänsten tillgodoräknas i den omfattning den uppfyller målbeskrivningens krav och kravet på minimum 5 års tjänstgöring efter läkarlegitimation. Första årets tjänstgöring skall detaljplaneras medan den senare tjänstgöringen kan skisseras som förslag om tjänstgöringsplatser och tider. Årlig utvärdering och uppdatering samt detaljplanering för nästkommande år måste ske. I planen skall också ingå kurser och annan kompletterande utbildning (se nedan). Kompletterande utbildning Den praktiska tjänstgöringen måste kompletteras med teoretiska studier i form av handböcker och vetenskapliga tidskrifter, deltagande i systematisk undervisning i form av kurser och i klinikens internutbildning, regionmöten och nationella och internationella vetenskapliga möten. Värdefullt är dessutom medverkan i forsknings- och utvecklingsarbete och om möjligt deltagande i administrativ och pedagogisk träning. Den kompletterande utbildningen bör liksom den praktiska tjänstgöringen planeras när de årliga utbildningsplanerna görs upp tillsammans med handledaren. Som handbok under ST-utbildningen rekommenderas: Bradley W, Daroff R, Fenichel G, Marsden D: Neurology in clinical practice, Butterworth-Heinemann, second edition Som lärobok rekommenderas: Adams R and Victor M: Principles of neurology, McGraw-Hill, sixth edition SK-kurser En form av kompletterande utbildning är s.k. SK-kurser (specialistkompetenskurser). Socialstyrelsen ansvarar för den övergripande planeringen och administrationen av SK-kurserna, som vanligen anordnas på landets olika universitetskliniker. Kursutbudet beslutas efter rekommendationer från Svenska Neurologföreningen, som föreslagit att kurser regelbundet ordnas inom minimum 5 prioriterade ämnesområden. Dessa är: Cerebrovaskulära sjukdomar Basala gangliesjukdomar, särskilt Parkinsons sjukdom Epilepsi Demyeliniserande sjukdomar, särskilt MS Neuromuskulära sjukdomar Var och en av dessa kurser bör ges regelbundet och minimum 2 gånger per 5-års- KAPITEL 4:3

15 period så att ST-läkaren ges möjlighet att redan från början långtidsplanera sina SKkurser. Det förutsättes att alla ST-läkare deltager i kursmässig systematisk utbildning, men det ställs inte krav på att ST-läkaren genomgår ett bestämt antal kurser eller kursdagar. Kurserna ska väljas så att de stödjer kompetensutvecklingen inom sådana delar av specialiteten där den praktiska tjänstgöringen och de lokala utbildningsinsatserna bör kompletteras och fördjupas för att uppfylla målbeskrivningens krav. SK-kurserna offentliggöres i en kurskatalog som Socialstyrelsen ger ut en gång per år. SK-kurserna skall enligt gällande författning inkludera kunskapskontroll, och kursledaren skall om ST-läkaren uppnått kursens kunskapskrav utfärda intyg om godkänd kurs. KAPITEL 4:4

16 Kvalitetskrav på utbildande enhet Kliniken eller länsneurologsektionen skall ha en verksamhet av sådan omfattning och bredd inom den kliniska neurologins alla huvudområden att förutsättningar finns för ST-läkaren att uppnå kompetensnivå motsvarande målbeskrivningen. Kliniken eller sektionen skall ledas av en specialistkompetent neurolog och det måste finnas erforderlig och lämplig handledarkompetens. Sjukhuset skall vara ett akutsjukhus, och i den praktiska tjänstgöringen skall ingå avdelnings-, mottagnings- och jourarbete vid neurologisk klinik eller sektion. Regelbundna kontakter med andra neurospecialiteter särskilt klinisk neurofysiologi, neurokirurgi och neuroradiologi skall kunna erbjudas. Vid basplacering på länssjukhus bör 1-2 år av ST-tjänstgöringen förläggas till regionsjukhus. Kliniken eller länsneurologsektionen skall i sin organisation och utrustning ge förutsättningar för ST-läkarens kompetensutveckling i enlighet med målbeskrivningen. Detta betyder att ST-läkarens tjänstgöring skall organiseras så att läkaren ges möjlighet att regelbundet, helst varje vecka, deltaga i systematisk STutbildning inom kliniken och även i klinikens organiserade intern- och vidareutbildning. ST-läkaren skall också ges möjlighet att deltaga i SK-kurser och annan extern utbildning. Utbildningsenheten måste ha ett bibliotek med referenslitteratur och ett lämpligt urval av neurologiska tidskrifter. Kliniken bör också förfoga över studierum och konferenslokal. Socialstyrelsen har framhållit, att innan versamhetschefen och handledaren skriver på tjänstgöringsintyget för specialistkompetens skall målbeskrivningen granskas och den blivande specialistens kunskaper vägas mot denna. KAPITEL 4:5

17 6 Individuellt tjänstgöringsprogram och checklistor Utbildnings-/tjänstgöringsprogram För Fastställd den (år-mån-dag) Handledare Studierektor Verksamhetschef Klinik Specialiseringstjänstgöring påbörjad den (år-mån-dag) Nedanstående övergripande plan är utformad i samråd mellan ST-läkaren, handledaren, studierektorn/verksamhetschefen. KAPITEL 6:1

18 Riktlinjer för År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 KAPITEL 6:3

19 Reviderat utbildningsprogram För Fastställd den (år-mån-dag) Handledare Studierektor Verksamhetschef Klinik Specialiseringstjänstgöring påbörjad den (år-mån-dag) Nedanstående övergripande plan är utformad i samråd mellan ST-läkaren, handledaren, studierektorn /verksamhetschefen. Riktlinjer för: År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 KAPITEL 6:5

20 Reviderat utbildningsprogram För Fastställd den (år-mån-dag) Handledare Studierektor Verksamhetschef Klinik Specialiseringstjänstgöring påbörjad den (år-mån-dag) Nedanstående övergripande plan är utformad i samråd mellan ST-läkaren, handledaren, studierektorn /verksamhetschefen. Riktlinjer för: År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 KAPITEL 6:7

21 Genomgångna kurser/möten/konferenser Kursintyg bifogas Datum Kursens titel Kursgivare och ort KAPITEL 6:9

22 Vetenskapliga meriter Författare Titel på abstract/publikation Kongress/tidskrift Datum/sidhänvisning Administrativa uppdrag Tidpunkt Omfattning Typ av uppdrag KAPITEL 6:11

23 Pedagogiska meriter Meddelad undervisning Typ och omfattning av undervisning Seminariearbeten/föreläsningar Ämne Tidpunkt Typ av auditorium KAPITEL 6:13

24 Uppföljning av det... året i specialistutbildningen Fr o m T o m Profilering/Tjänstgöringsplats Genomfört (datum) Rekommenderad litteratur Kurser/nationella och internationella möten Forskning och utveckling Administrativa uppdrag/utbildning Pedagogisk verksamhet Uppföljningsdatum ST-läkare Handledare KAPITEL 6:15

25 Uppföljning av det... året i specialistutbildningen Fr o m T o m Profilering/Tjänstgöringsplats Genomfört (datum) Rekommenderad litteratur Kurser/nationella och internationella möten Forskning och utveckling Administrativa uppdrag/utbildning Pedagogisk verksamhet Uppföljningsdatum ST-läkare Handledare KAPITEL 6:17

26 Uppföljning av det... året i specialistutbildningen Fr o m T o m Profilering/Tjänstgöringsplats Genomfört (datum) Rekommenderad litteratur Kurser/nationella och internationella möten Forskning och utveckling Administrativa uppdrag/utbildning Pedagogisk verksamhet Uppföljningsdatum ST-läkare Handledare KAPITEL 6:19