Anvisningar för. Examens-/självständigt arbete på grundläggande och avancerad nivå i. - Folkhälsovetenskap - Sjukgymnastik - Vårdvetenskap

Transkript

1 Akademin för hälsa, vård och välfärd Anvisningar för Examens-/självständigt arbete på grundläggande och avancerad nivå i - Folkhälsovetenskap - Sjukgymnastik - Vårdvetenskap -

2 FÖRORD Dessa anvisningar har, på uppdrag av ledningsrådet, utformats i syfte att beskriva en gemensam standard för examensarbeten och självständiga arbeten vid Akademin för hälsa, vård och välfärd (HVV). Föreliggande anvisningar begränsas till folkhälsovetenskap, sjukgymnastik och vårdvetenskap och utgör underlag för de separata anvisningar som utformas för socialt arbete och social omsorg. Vid HVV förekommer olika benämningar på dessa arbeten i olika kurser. För att underlätta läsningen, kommer examensarbeten respektive självständiga arbeten även att benämnas uppsatser, då de vanligen presenteras i sådan form. Detta utesluter inte att annan presentationsform kan användas under speciella omständigheter då alltid i samråd med kursansvarig/examinator. Anvisningarna, som baserar sig på våra samlade erfarenheter som handledare och examinatorer samt på rekommendationer i litteratur inom området, är i huvudsak av övergripande natur. Då olika frågeställningar och olika metodologiska ansatser innebär olika angreppssätt, är anvisningarna på många områden av generell och övergripande natur. På områden, där variationerna är mindre, har ambitionen varit att göra texten mer specifik. Det stora antalet uppsatskurser på akademin och variationen vad gäller lärandemål och betygsskala för dessa kurser, innebär också att tydliga bedömningskriterier för examinationer inte utformats. Detta innebär att mer specifika anvisningar för såväl utformande som bedömning av uppsatser inom olika ämnen och nivåer ska ges i separata studiehandledningar för respektive kurs. Dessa anvisningar har utarbetats av en grupp med representanter för de aktuella ämnesområdena. Gruppen har utgjorts av Petra Heideken Wågert, sjukgymnastik Kristina Pellmer, folkhälsovetenskap Karin Weman, vårdvetenskap (sjuksköterskeprogrammet) Lena Wiklund, vårdvetenskap (specialistutbildningar) Eskilstuna Västerås

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 ANVISNINGAR FÖR ATT SKRIVA EXAMENSARBETEN Ämnesval 1.2 Nivåutveckling Examensarbete på grundnivå Examensarbete på avancerad nivå Handledarskap Studentens ansvar Handledarens ansvar 1.4. SEMINARIER UNDER UPPSATSSKRIVANDET SLUTSEMINARIUM ALLMÄNNA FORMALIA ETISK GRANSKNING SPRÅK PUBLICERING I DIVA UPPSATSENS STRUKTUR TITELSIDA SAMMANFATTNING/ABSTRACT INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR METOD OCH MATERIAL RESULTAT DISKUSSION Metoddiskussion Resultatdiskussion Etikdiskussion SLUTSATSER REFERENSER BILAGOR LÄSTIPS BILAGA 1: KOMPLETTERANDE ANVISNINGAR I STUDIEHANDLEDNINGARNA

4 1 ANVISNINGAR FÖR ATT SKRIVA EXAMENSARBETEN Dessa anvisningar, som riktat sig till studenter, handledare och examinatorer, utgör en grundläggande mall för utförande av skriftliga examens- och självständiga arbeten vid Akademin för hälsa, vård och välfärd (HVV) vid Mälardalens Högskola inom folkhälsovetenskap, sjukgymnastik och vårdvetenskap. All uppsatsskrivning ska ha dessa anvisningar som formell grund, och de kan med fördel också användas i alla skriftliga arbeten under utbildningen. För uppsatser på de olika nivåerna finns kompletterande separata studiehandledningar, vilka ger detaljer som berör ifrågavarande kurs. Sådan studiehandledning kan inte ersätta vad som anges i dessa anvisningar. Vad som bör ingå i studiehandledningen, beskrivs i bilaga 1. Därutöver kan det vara lämpligt att i studiehandledningen betona begrepp och annat som är specifikt för en metodologisk ansats, om en speciell sådan rekommenderas inom ramen för kursen. Examensarbeten på grundnivå kan ha antingen en eller två författare. Hur detta hanteras, beskrivs i respektive studiehandling. Examensarbeten på avancerad nivå ska vanligtvis ha en författare medan uppsatser på avancerad nivå, omfattande 7,5 hp, kan ha två författare efter samråd med kursansvarig/examinator. Undantag från dessa regler beslutas, om särskilda skäl föreligger, av ämnesföreträdaren för respektive ämne efter samråd med kursansvarig lärare Ämnesval Vid val av ämne för uppsatsskrivande på alla nivåer gäller, att utgångspunkten för ämnet ska vara relevant för utbildningen och rymmas inom den definition av huvudområdet som utbildningen vid HVV bygger på. Denna definition återfinns i respektive studiehandledning. Studenterna ska vid uppsatsskrivande lära sig att iaktta en strikt opartiskhet, varför en student bör undvika att välja ett uppsatsämne, som har en stark personlig koppling till författaren. I vissa fall kan en persons erfarenheter utgöra skälet till att man från det omgivande samhället bett studenten att skriva uppsats inom detta ämnesområde. I sådana fall måste såväl studenten som handledaren vara särskilt observanta på neutralitetsfrågan. 1.2 Nivåutveckling I all akademisk utbildning från grund- till forskarutbildning finns en stegvis höjning av kraven på ett vetenskapligt förhållningssätt med ökad abstraktionsgrad och ökade krav på materialets omfång. Det innebär att kraven på djup i analysen skärps när nivån ökar, liksom kraven på studentens förmåga att utnyttja sin analys för att belysa området för studien. För varje ny nivå på akademiska kurser, ställs också strängare krav på vetenskaplighet. 1 I dessa anvisningar används för enkelhets skull begreppen student/författare i singularis. Om speciella föreskrifter gäller för fler än en författare inom vissa kurser, anges detta i respektive studiehandledning. 1

5 1.2.1 Examensarbete på grundnivå Examensarbetet syftar till att studenten självständigt ska kunna planera, genomföra, analysera, dokumentera och presentera ett examensarbete, som utvecklar tidigare inhämtade ämnes- och metodkunskaper. På denna nivå ska studenten, genom ett kritiskt reflekterande förhållningssätt, visa att hon/han har en fördjupad kunskap om teorier med relevans för huvudområdet, kunna söka sin bakgrund främst i internationell vetenskaplig litteratur samt tydligt beskriva den metod som använts i arbetet. I uppsatsens bakgrundsavsnitt ska ingå att beskriva aktuell forskning från vetenskapliga artiklar eller avhandlingar som anknyter till det problemområde som ska studeras Examensarbete på avancerad nivå Examensarbetet syftar till att studenten självständigt ska kunna planera, genomföra, analysera, dokumentera och presentera ett examensarbete som utvecklar och fördjupar tidigare inhämtade ämnes- och metodkunskaper och, om ämnet tillåter, relatera till lämplig teoribildning inom huvudområdet. På avancerad nivå är syftet att studenterna ska skaffa sig ytterligare fördjupade kunskaper om vetenskapsteoretiska, filosofiska och metodologiska ansatser inom huvudområdet. Vidare ingår att kritiskt granska, analysera och redovisa en vetenskaplig frågeställning samt kunna kommunicera på vetenskaplig nivå. Att skriva på avancerad nivå innebär också att studenten, genom hela processen på ett sakligt och vetenskapligt grundat sätt, kan argumentera för de val som gjorts i relation till de ingående momenten På avancerad nivå läggs stor tonvikt på analys av data som insamlats i studien. I uppsatsen ska studenten också visa större prov på kunnighet, empirisk förankring och nytänkande, samtidigt som större krav ställs på problemformuleringar, teorianknytning och stringens i metodbeskrivningen. Dessutom ska studenten kunna förhålla sig till sina resultat på ett kritiskt och reflekterande sätt. I ett examensarbete på avancerad nivå ingår att redovisa, analysera och problematisera adekvat innehåll från vetenskapliga artiklar eller avhandlingar. Studenten har möjlighet att arbeta vidare med ett problemområde som initierats i tidigare kurser, men det är då av stor vikt att arbetet utvecklas såväl substans- som metodmässigt mellan kurserna. 1.3 Handledarskap Inom all utbildning är handledningen en viktig faktor. För varje uppsats ska namn på handledare beslutas formellt av kursansvarig. Också examinator beslutas av kursansvarig inom ramen för de examinatorer som akademichefen utsett för kursen. Följande formella krav gäller för att handleda och examinera på olika nivåer: 2

6 Examensarbete på grundnivå (15 hp): för handledarskap krävs minst magisterexamen och för examination krävs disputation för doktorsgrad, doktorand mot slutet av sin utbildning eller annan person med motsvarande kunskaper. Examensarbete/självständigt arbete på avancerad nivå: för handledarskap och examination krävs disputation för doktorsgrad. Därutöver kan doktorand i slutet av sin forskarutbildning eller person som bedöms ha motsvarande kunskap, utses som handledare och examinator. I de fall studenten efter examinationen önskar publicera sin uppsats i form av en vetenskaplig artikel, ska handledaren stå som medförfattare om denne inte avböjer detta. Handledaren ska således alltid informeras i samband med artikelskrivande Studentens ansvar Det är studenten som ansvarar för uppsatsen och att den blir klar i tid. Det är också studenten som ansvarar för att ta kontakt mede handledaren och att kontakten upprätthålls. Studenten rekommenderas att i början av handledningen, göra upp med handledaren om hur och när de ska träffas. Studenten ansvarar vidare för att handledaren hålls uppdaterad. Det är studenten som ska förklara vad hon/han behöver hjälp med och som ska komma med lösningar på de eventuella problem som handledaren påpekar. Om samarbetet av olika orsaker inte fungerar mellan studenten och handledaren, ska studenten vända sig till kursansvarig lärare. Likaså är det studentens ansvar att i förekommande fall, på ett tidigt skede ta upp med handledaren om samarbetet med en eventuell medförfattare inte fungerar Handledarens ansvar Handledaren ska uppmuntra och stödja/leda studenten att utveckla sin förmåga till att skriva ett självständigt arbete. Handledaren ska också stödja studenten att utveckla sin professionella kompetens, då examensarbetet också ska ge beredskap att inom ramen för professionen, granska och sammanställa vetenskapliga fakta. Handledaren ska, i dialog med studenten, se till att arbetet blir lagom stort och avgränsat och att onödiga utvikningar förhindras. Handledaren ska vidare tillse att metoden är adekvat vald och tillämpad, påvisa eventuella problem och luckor i skrivningen samt garantera att uppsatsen håller vetenskaplig kvalitet Seminarier under uppsatsskrivandet I alla uppsatskurserna gäller att varje student, utöver sin egen examination, ska delta i ett antal seminarier vid vilka andra uppsatser diskuteras. Syftet med kravet att delta i andra seminarier, är att vidga förståelsen för olika metodologiska principer för uppsatsskrivande samt få förståelse för att det finns flera olika sätt att lösa ett problem. I särskild studiehandledning för respektive uppsatskurs anges närmare vilket deltagande i seminarier som är schemalagt och obligatoriskt. 3

7 Det är viktigt att komma ihåg att hela uppsatskursen, inklusive slutseminariet, är lärtillfällen. Detta innebär att såväl examinator som studenter ska se de olika seminarierna som en möjlighet att diskutera metodologiska och andra frågor, som uppkommit under uppsatsskrivandet. 1.5 Slutseminarium Slutseminarier arrangeras inom ramen för de olika kurserna och finns närmare beskrivna i respektive studiehandledning. När klartecken getts till att presentera uppsatsen, färdigställer studenten uppsatsen i form av ett dokument. Detta skickas, om inte annat anges i studiehandledningen som pdf-fil till kursadministratör, examinator och opponent. För de utbildningar som använder urkund eller motsvarande, finns särskilda rutiner i studiehandledningen. Opponent utses av kursansvarig, som meddelar såväl opponent som respondent och examinator detta. Seminariet genomförs som en opposition, men betyg lämnas inte vid detta tillfälle. Vid slutseminariet får författaren synpunkter från opponent och examinator som granskat arbetet. Opponentskapets innehåll och genomförande utgör en del av studentens studieprestation och ingår i bedömningsunderlaget för kursbetyget. Hur oppositionstillfället utformas beskrivs i respektive studiehandledning liksom vilka betygskriterier som gäller inom respektive kurs. Från och med slutseminariet gäller i princip att handledarens insats upphör och att en dialog startas mellan student och examinator fram till examinators slutliga godkännande av uppsatsen. Om det vid examinationen finns behov av större komplettering, kan handledaren fortsatta sin handledande funktion tillsammans med examinatorn. När uppsatsen är godkänd av examinatorn, ska uppsatsen lämnas in tillsammans med övriga handlingar enligt vad som anges i studiehandledningen. 2 ALLMÄNNA FORMALIA Utöver de formalia som hänför sig till uppsatsens struktur, ska också allmänna formalia beaktas. Dessa syftar till att upprätthålla en god akademisk nivå på uppsatsen. 2.1 Etisk granskning Innan studenten påbörjar datainsamlingen, ska de etiska överväganden som uppsatsen föranleder ha diskuterats vid ett seminarium. Klartecken ska ha getts av kursansvarig/handledare/examinator innan studenten går vidare. I de fall denna person uppfattar studien som etiskt tveksam eller om studenten är oenig med de rekommendationer, som denne ger, ska studien granskas av den etiska kommittén vid Mälardalens högskola. Då Mälardalens forskningsetiska policy träder i kraft, ska den etiska hanteringen genomföras i enlighet med denna. 4

8 2.2 Språk Alla uppsatsarbeten skrivs vanligtvis på svenska. Uppsatsen ska skrivas på ett enkelt och korrekt språk och talspråk ska inte användas. Författaren ska undvika att falla in i den särskilda terminologi, som ofta förekommer i avgränsade vetenskapliga sammanhang, utan att ge avkall på vetenskapligheten i presentationen. Stavning, satsbyggnad, skiljetecken och styckeindelning ska följa vedertagen standard. Förkortningar ska vara vedertagna och användas endast undantagsvis. Förkortningar som utgör namn eller liknande, ska alltid förklaras. Uppsatsen ska också i sin skrivning vara könsneutral. Uppsatsen får inte framläggas utan att språket är väl behandlat. Studenten har ansvar att språket blir bra och de studenter som har svårigheter med språket, uppmanas ta hjälp med detta Publicering Mälardalens högskola ser gärna att godkända uppsatser och examensarbeten, omfattande minst 15 hp på grund- och avancerad nivå, publiceras elektroniskt i DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet) för att bli sökbara i de stora webbsökmotorerna och därmed synliga för alla intresserade. För att kunna publicera examensarbetena elektroniskt, fordras ett godkännande av författaren. Blanketten Överenskommelse om elektronisk publicering finns på akademins hemsida. Se vidare respektive studiehandledning. 3 UPPSATSENS STRUKTUR Uppsatsen ska vara logiskt upplagd och det ska vara möjligt för läsaren att följa en röd tråd. Det vanligaste sättet att skriva en uppsats är enligt nedanstående disposition, men beroende på val av metod och ämne, kan andra formuleringar förekomma. Titelsida Sammanfattning/abstract Innehållsförteckning Inledning Bakgrund, inklusive problemformulering Syfte och frågeställningar Metod och material Resultat Diskussion Slutsatser Referenser Därefter följer eventuella bilagor. 5

9 3.1 Titelsida Samtliga uppsatser ska ha en titelsida, vilken följer HVV: s mall för ändamålet. Mälardalens högskolas logotyp får inte sättas ut i uppsatsen förrän denna är godkänd av examinator. På HVV: s hemsida för examensarbeten finns mallar att hämta, såväl inför seminariet som för godkänd uppsats. Uppsatsens titel ska stämma helt med det som arbetet handlar om. Titeln, som ska väcka intresse och fånga det centrala budskapet i uppsatsen, ska vara rak och informativ och ska rymmas på högst två rader inklusive underrubrik. Observera att det datum, som anges på det slutliga examensarbetet ska vara det datum som examinator godkänt uppsatsen. Det är också detta datum som registreras i LADOK. 3.2 Sammanfattning/abstract Varje uppsats ska innehålla en svensk sammanfattning som ska vara översatt till engelska (abstract) så exakt som möjligt. Sammanfattningen ska innehålla tydlig och kortfattad beskrivning av uppsatsens bakgrund, problem, syfte, metod, väsentliga resultat och slutsatser med maximalt 200 ord på svenska. Ibland kan 200 ord på svenska motsvaras av flera ord vid översättning till engelska, vilket är helt i sin ordning. Avsikten med en sammanfattning är att ge läsaren ett koncentrat av arbetet och också utgöra underlag för att läsaren ska kunna avgöra om arbetet är relevant att läsa helt och hållet. Avsnittet, som i regel skrivs i imperfekt, kan vara indelat i stycken. Fyra-sex nyckelord (keywords) ska anges på såväl svenska som engelska (översättning av de svenska orden) i alfabetisk ordning på respektive språk. Dessa nyckelord ska fånga det centrala i innehållet, inte utgöras av de ord som utgjort sökord i arbetet med uppsatsen. 3.3 Innehållsförteckning I uppsatsens innehållsförteckning ges en logisk presentation av uppsatsens uppbyggnad med sidhänvisning till de förekommande rubrikerna och underrubrikerna. Innehållsförteckningen behandlar allt skrivet som kommer efter denna. Alla rubriker i uppsatsen ska finnas med i innehållsförteckningen och helst vara korta och informativa. Samma rubrik får inte förekomma på flera ställen och ska heller inte innehålla frågor. Rubriker får förekomma på högst tre nivåer. Alla rubriker numreras fram till och med slutsatser. Referenslista och bilagor ingår inte i den egentliga texten, men finns (onumrerade) med i innehållsförteckningen. 6

10 3.4 Inledning I detta inledande avsnitt ska studenten presentera studiens intresseområde och vilken betydelse detta kan tänkas ha i relation till det huvudområde som uppsatsen skrivs inom. Vidare ska författaren beskriva sitt förhållande till det valda uppsatsämnet och här får texten gärna vara personligt färgad. I inledningen gäller det med andra ord att motivera sitt ämnesval. Referenser ska inte finnas med. Undantag kan vara hänvisningar till statistikkällor, lagar och liknande som varit avgörande för valet av ämne. Uppsatsens inledning får vara högst en A4-sida lång, gärna kortare. 3.5 Bakgrund Bakgrunden utgör en vetenskapligt förankrad bas i uppsatsen och ska beskriva det problem/intresseområde som ska studeras och leda fram till varför det är vetenskapligt motiverat att göra den aktuella studien. Bakgrunden ska således ha en förankring i forskning inom det huvudområde, som uppsatsen utgår från. Den ska utmynna i ett tydligt beskrivet problemområde som baserar sig på en analys av forskningsläget där detta problematiseras och kunskapsluckor identifieras som en grund för det egna arbetet. En bra struktur i bakgrunden är att betrakta hela den kunskap som redovisas som en tratt. Tratten är bred uppåt och bakgrunden bör därför börja med mer generella eller övergripande fakta för att, i takt med en allt mer avsmalnande tratt nedåt, avgränsa och renodla informationen successivt. Bakgrunden ska via problemformuleringen ge en logisk övergång till syfte och frågeställningar. Bakgrundsavsnittet kan med fördel delas in i underrubriker för att underlätta läsbarheten. Formulera aldrig huvud- eller underrubriker i frågeform. Tänk på att det är lätt att i en bakgrundsteckning sväva ut, vilket ska undvikas. Försök att skriva så strukturerat och kort som möjligt. För alla uppsatser gäller att bakgrunden i princip inte ska vara längre än diskussionsavsnittet. I bakgrunden kan finnas ett delavsnitt benämnt definitioner och begrepp. Här kan författaren ta upp ett antal i uppsatsen ofta återkommande centrala begrepp, vilkas betydelse görs tydliga för läsaren en gång för alla. I ett sådant avsnitt måste författaren ange referenser alternativt ange om begreppet formulerats av författaren själv. Definitioner och begrepp bör läggas först i avsnittet om det är viktigt att förstå innebörden av begreppet inför läsningen av de följande avsnitten. Begrepp som nämns i metodavsnittet och som är av intresse först i resultatavsnittet, kan förklaras i metodavsnittet. Ett annat delavsnitt, som kan förekomma i bakgrunden, utgörs av den teoretisk referensram/tolkningsram. Denna bör beskrivas på grundnivå och ska finnas med på avancerad nivå då den metodologiska ansatsen motiverar detta, framför allt vid kvalitativa metoder. Den ska vara grundad i den aktuella forskningen inom ämnet och fylla en funktion i relation till analys och tolkning av data. En teoretisk referensram är således ett redskap i det kommande analysarbetet och inte en allmän litteraturöversikt jämställd med genomgången av det aktuella forskningsläget. Bakgrunden bör inte ha karaktären av referatsamling. På avancerad nivå ska det tydligt framgå att studenten har förmåga att sammanfatta och presentera litteraturen på ett 7

11 vetenskapligt sätt. Det kan till exempel handla om att kontrastera och göra jämförelser mellan resultat från olika studier för att på så vis få en tydlig grund för problematiseringen. Hur litteraturreferenserna ska skrivas i texten och i referenslistan, anges i studiehandledningen. Bakgrunden avslutas med en precision och en avgränsning av problemområdet, gärna med en egen underrubrik, som visar riktningen fram mot arbetets syfte och frågeställningar. Detta avsnitt är en konkret sammanfattning av bakgrunden där den väsentliga kunskap denna gett fokuseras och problematiseras i relation till arbetets intresseområde. Problematiserande frågor som ställs under denna rubrik behöver inte besvaras de fokuserar författarens intresse och belyser de frågor bakgrunden ger upphov till i relation till detta. Det beskrivna problemområdet är tillsammans med syfte och eventuella frågeställningar centralt för uppsatsen och avgör vilken metod, som väljs för genomförandet. 3.6 Syfte och frågeställningar Syftet är en naturlig följd av bakgrundens problematisering och ska kortfattat uttrycka det författaren avser att belysa i arbetet. Syftet ska preciseras noga och får aldrig formuleras som en fråga. Läsaren måste genast förstå vad arbetet ska gå ut på och vad författaren tänker göra. Hela det fortsatta arbetet ska knytas till syftet. Syftet kan sedan brytas ned i konkreta frågeställningar, vilka var och en måste besvaras i arbetet. Alla frågeställningar ska täckas av syftet och syftet får inte innehålla delar som inte finns med bland frågeställningarna. Notera också att det här rör sig om de frågeställningar som preciserar syftet och inte om till exempel intervju- eller enkätfrågor. Varje frågeställning ska besvaras och först när dessa har besvarats, kan syftet sägas vara uppfyllt. Frågeställningarna kan vara mer konkreta vid kvantitativa studier än vid kvalitativa, där man oftast startar med mindre förförståelse än vid kvantitativa studier. 3.7 Metod och material I metodavsnittet gäller att motivera och beskriva studiens metod samt genomförande avseende materialstorlek, urval, val av analysmetoder med mera. Metoden ska beskrivas på en övergripande nivå som motiverar metodvalet i relation till studien som helhet samt i relation till hur den tillämpats i den aktuella studien. Problemområde och syfte avgör alltid val av design och metodologisk ansats och används som grund för studentens motivering. Undvik generaliseringar av metoderna till kvantitativ kontra kvalitativ i beskrivningen. Generellt kan sägas att metod- och materialavsnitten ska vara så tydliga och konkreta att en annan intresserad person ska kunna förstå hur studien är genomförd och kunna upprepa den. I studiens metodavsnitt ska beskrivas vilken eller vilka tekniker som används för att samla in informationen och på vilka grunder dessa har valts. Valet av metoder, genomförande och analys, ska styrkas av referens. Beskriv och motivera varför valet av metod är relevant i relation till studiens syfte. På avancerad nivå bör också kunskapsteoretiska överväganden beaktas. Tänk på att förankra metodbeskrivningen genom att hänvisa till den metodbok studien utgår ifrån. Här rekommenderas att studenten, framför allt på den avancerade nivån, 8

12 fördjupar sig i primärkällor avseende metodanvändning. Detta ger i regel en ökad beredskap att genomföra studien och tydligare metodbeskrivning. Att ha många metodreferenser från olika källor innebär ofta en risk att metodbeskrivningen innehåller motsägelser, då författare av metodböcker ofta utvecklar egna varianter av metoder som inte alltid överensstämmer med varandra. Om flera källor används, bör detta ske efter överväganden om deras förenlighet. Observera också att metodbeskrivningen ska fokusera på hur metoden tillämpats i den egna studien, inte utgöra ett referat av metodboken. I metodbeskrivningen ingår också att beskriva hur den teoretiska referensramen används i analys- och tolkningsarbetet. Utarbetandet av instrument som använts (enkät eller intervjuguide) ska också beskrivas samt hur instrumentet har prövats. Alla instrument, följebrev, påminnelser med mera som använts i studien, ska bifogas som bilagor, så att den intresserade läsaren kan studera dessa. När det gäller studiens material, ska data beskrivas beträffande avgränsningar, egenskaper, storlek och urvalssätt. I kvantitativa studier ska dessutom eventuellt bortfall redovisas så att bortfallets konsekvenser för studien senare kan diskuteras. Vid systematiska litteraturstudier ska sökord och databaser alltid redovisas liksom en motivering för urval av det datamaterial som analysen baserar sig på. En matris över den litteratur som resultatet baserar sig på, ska upprättas. Ibland visar det sig att man under studiens gång måste ändra metod eller någon del av metoden. Då måste författaren ange detta i metodavsnittet samt förklara varför detta har gjorts. Om olika metoder används i olika faser av studien, kan detta med fördel illustreras med en figur. För bättre läsbarhet, bör varje metod, avseende instrument, urval, insamling och analys, beskrivas var för sig. Därefter ska själva genomförandet beskrivas. Här anges vem som gjorde urvalet, hur kontakt togs med personerna i studien, vem som tog kontakten, var och när studien genomfördes och så vidare. Slutligen beskrivs den analysmetod som använts för att få svar på frågeställningarna. I analysen behandlas de faktorer och data som framkommit under insamlandet och hur författaren försöker hitta samband och mönster. Denna del kommer i stor utsträckning att handla om författarnas egna val av analysvägar och hur författarna tillämpat metoden i sin studie. Alla moment i analysen måste därför beskrivas väl och motiveras för att andra läsare ska kunna granska och bedöma arbetet och dra egna slutsatser. Moment, som väljs bort, ska också redovisas och motiveras. De statistiska analysmetoder som används, ska motiveras och förklaras samt styrkas med referens. I kvantitativa studier med öppna frågor, måste i avsnittet också beskrivas hur dessa analyseras, till exempel genom enklare innehållsanalys eller genom att kodas, för att sedan statistiskt bearbetas. I kvalitativa studier beskrivs hur data kodats och teman/kategorier och subteman/subkategorier formats. Här bör studenten illustrera processen med ett utdrag till exempel ur en tolkningsmatris. Metodkapitlet ska avslutas med en redogörelse för etiska ställningstaganden och överväganden utgående från vedertagna forskningsetiska principer. Författaren ska därför tydligt beskriva de etiska överväganden som gjorts på basen av dessa samt tydliggöra hur de konkret hanterats i uppsatsarbetet. Det är här viktigt att studenten, i enlighet med etikprövningslagen, uttrycker en klar etisk reflektion i relation till studien som helhet och metodens tillämpning i den egna studien och inte bara uttalar sig allmänt om metoden. Här 9

13 kan Vetenskapsrådets krav för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning informationskaravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet utgöra grund för reflektion vid empiriska studier. Även litteraturstudier ställer krav på etisk reflektion. Här bör speciellt beaktas hur källor hanteras samt om vetenskapliga källor har etikprövats. 3.8 Resultat I resultatavsnittet får endast resultat från studien redovisas och inga spekulationer får förekomma. Detta är dock inte detsamma som att inte tänka själv eller formulera med egna ord snarare innebär det att allt som beskrivs i texten ska finnas tydligt belagt i data och att det man presenterar är resultatet av analys av data i enlighet med de principer som den använda metodologiska ansatsen föreskriver. I kvantitativa studier ska endast finnas resultat som svarar mot de uppsatta frågeställningarna. Många kvalitativa forskningsmetoder omfattar också ett tolkande moment i relation till en teoretisk referensram. Där så är fallet redovisas detta under resultat inte som en del av diskussionen där resultatet av denna tolkning ska diskuteras. Väsentligt är dock att det framgår vad som är tolkning, till exempel genom formuleringar som Detta tolkas som, Med utgångspunkt i studiens tolkningsram förstås detta som och så vidare. Resultatpresentationen ska med andra ord ha vetenskaplig förankring och inte vara personliga spekulationer. Författaren måste vara ärlig och redovisa alla resultat, även om dessa inte överensstämmer med förväntningarna. Ibland kan ett resultat, som avser en av frågeställningarna, helt enkelt vara att det inte gick att få svar på frågan av vissa orsaker, vilka ska anges. Det är lättare för dem som läser uppsatsen att följa med om resultatet presenteras utifrån den kronologiska ordning som de olika frågeställningarna redovisas i. Vid kvalitativa studier kan det dock, som en konsekvens av en metodologisk ansats med tematisering, vara bättre att låta denna styra strukturen. Det är då lämpligt att i början av avsnittet beskriva hur resultatredovisningen kan relateras till frågeställningarna. Underrubriker bör inte formuleras som frågor utan ska återspegla det centrala i resultatet. Var försiktig med att i resultatdelen blanda tabeller och figurer så att det blir rörigt. Man kan ibland välja att presentera resultatet enbart i text och ibland i figur eller tabell, men i huvudsak ska varje enskilt resultat bara presenteras på ett sätt. Tabeller och figurer ska, så långt det är möjligt, tala för sig själva. Därefter kan författaren sedan i kortfattad text kommentera en tabell eller figur, men då kommenterar man endast det allra viktigaste. Det är en stor skillnad på utformningen av resultatet, när det gäller kvantitativa respektive kvalitativa studier. I en kvalitativ studie är det vanligt att exemplifiera resultatet från analysen med hjälp av olika citat. Dessa citat ska tas direkt från intervjun men svenskan bör rättas och ord som åh, typ et cetera tas bort. Långa citat ska skrivas i ett stycke med indrag i såväl höger- som vänsterkant. Korta citat kan skrivas i texten inom citationstecken. Citat ska anges med kursiv stil. För varje citat ska anges vem av intervjupersonerna eller från vilken fokusgrupp citatet är hämtat. Detta ska göras så att konfidentialiteten bevaras och kan ske genom att till exempel 10

14 ange ett fingerat namn eller ett nummer (Intervjuperson 4, grupp 3). Det är viktigt att resultatet inte blir en citatsamling. Generellt gäller att det bör vara mer text än citat. Citaten ska vara förankrade i texten och författarens argumentation för analys och tolkning ska vara tydlig författaren ska alltså inte överlåta åt läsaren att förstå varför ett citat placerats under ett visst tema. Ta inte med citat bara för att de är bra, de ska fylla sin funktion i resultatet och inte utgöra upprepningar av varandra. De ska också vara representativa för hela materialet så att inte alla citat kommer från samma källa. I kvantitativa studier i form av enkätstudier kan citat, som är hämtade från en öppen fråga, redovisas i resultatet. Om redovisningen av resultatet är omfattande, kan det vara en fördel om redovisningen slutar med en mycket kort sammanfattning. Om studien till exempel resulterat i ett antal teman eller kategorier, bör dessa i sammanfattningen relateras till varandra och till den teoretiska referensramen/tolkningsramen för att ge läsaren en uppfattning om helheten. 3.9 Diskussion I en akademisk uppsats är det viktigt att författaren gör en egen reflektion över den metod som använts i studien och det resultat som framkommit. Här ska författaren kommentera den använda metoden, värdera och vid kvantitativa studier tolka resultatet, dra slutsatser och komma med egna förslag på fortsatt forskning. Denna kritiska diskussion och reflekterandet över det egna arbetet är det utmärkande för akademiska arbeten. Väsentligen olika krav på omfattning, angreppssätt och djup i diskussionsavsnittet gäller vid examensarbeten på olika nivåer. Mer fördjupade krav på detta framgår av respektive studiehandledning. Oftast innehåller diskussionsavsnittet inga nya referenser, utan författaren diskuterar de som finns i bakgrunden, men om studiens resultat ger nya vinklingar, som knappast var aktuella att belysa i bakgrunden, kan det vara av stort värde att i efterhand söka och föra in ny referens som också belyser det nya resultat som framkommit i uppsatsen. Vissa generella aspekter på ett diskussionsavsnitt kan slås fast. I alla uppsatser ska det finnas såväl metoddiskussion som resultatdiskussion och etikdiskussion Metoddiskussion I metoddiskussionen ska författaren diskutera valet av metod. Vad är svagheter och styrkor med vald metod? Kunde man ha arbetat på ett annat sätt med andra metoder? Kunde man ha besvarat någon frågeställning bättre eller på annat, sätt om tillvägagångssättet varit annorlunda, instrumentet eller urvalet annat? I diskussionsavsnittet ska också en diskussion föras om studiens vetenskapliga giltighet och trovärdighet. Detta innebär en granskning med utgångspunkt i olika kvalitetskriterier och granskningen bör utgå från de begrepp som den metodologiska ansatsen implicerar. Vanliga begrepp inom kvantitativ forskning är giltighetsdiskussioner, ofta kopplade till begrepp som validitet, reliabilitet, objektivitet och generaliserbarhet. I kvalitativ forskning beskrivs studiens trovärdighet i termer av intersubjektivitet, tillförlitlighet, noggrannhet, rimlighet och överförbarhet. Olika begrepp förekommer inom olika metodologiska ansatser, varför 11

15 författaren bör använda de begrepp som utvecklats inom aktuell metod. Oavsett vilka begrepp som används, ska de diskuteras i relation till det egna arbetet, inte i relation till metoden i allmänhet. Utöver styrkor och svagheter som kopplas till metodologiska överväganden, bör författaren vara observant på vilken betydelse den egna förförståelsen och förväntningar från uppdragsgivare etcetera kan ha haft Resultatdiskussion I resultatdiskussionen ska de viktigaste fynden i relation till studiens syfte och frågeställningar diskuteras. Beskriv om förväntningarna infriades eller om studiens resultat blev annorlunda än förväntat. Studiens resultat får sitt fulla värde först då det förankrats i tidigare forskning. Fokus ska ligga på att diskutera det egna resultatet, inte bakgrundslitteraturen. Resultatet förankras genom att det relateras till den teori eller modell som studien bygger på enligt tidigare beskrivning i bakgrunden och jämförs med de tidigare studier som nämnts i bakgrundsavsnittet. Stämmer studiens resultat med tidigare studier som presenterats i bakgrunden eller pekar denna studie åt helt annat håll? Vad kan i så fall detta bero på? Observera att det här handlar om att diskutera sitt resultat i relation till existerande kunskap. Det är här således en fråga om att diskutera det resultat som analys och tolkning givet, inte att fortsätta analysarbetet. I examensarbeten, framför allt på avancerad nivå, är det viktigt att gå upp i abstraktionsnivå och diskutera om studien och dess resultat kan användas också utanför den aktuella studiesituationen, det vill säga om resultatet kan generaliseras eller överföras. Ju mer lika förhållandena är mellan studiens kontext och situationen man vill generalisera till, desto troligare är det att resultaten är överförbara. Här är det väsentligt att detta styrks genom att annan litteratur lyfts in. I en diskussion ska författaren också ta upp hur resultat och fynd skulle kunna användas i praktisk tillämpning. Kan resultatet få några konsekvenser för förståelsen av det studerade problemet/intresseområdet? Vilken tänkbar betydelse kan resultatet få för praxis och för kunskapsutvecklingen inom huvudområdet? Reflektioner som görs i diskussionsdelen ska vara diskuterande och problematiserande och ha sin grund i resultatet och den vetenskapliga litteraturen. Det är med andra ord skillnad på att diskutera och att spekulera. Avsluta alltid en resultatdiskussion med egna synpunkter på behov av ytterligare forskningseller utvecklingsarbete. Även dessa förslag ska gå att härleda till studien och dess resultat, inte utgöra helt nya forskningsämnen. 12

16 3.9.3 Etikdiskussion Slutligen ska de etiska aspekterna på studiens genomförande diskuteras, framför allt om det har uppstått några problem. Har studien kunnat ta hänsyn till de olika forskningsetiska principerna, var har svårigheter funnits, har de personer som ingått i studien ifrågasatt någon del av studien och så vidare. Därutöver bör etiska reflektioner som resultatet ger anledning till, lyftas fram. Om några etiska problem inte har uppstått, räcker det att konstatera detta Slutsatser Varje uppsats ska avslutas med några korta men kärnfulla ord i ett avsnitt som beskriver de slutsatser som författaren drar på basen av sitt resultat. Dessa relateras till syftet med arbetet, hur detta har fullföljts och hur varje frågeställning har besvaras samt vilken betydelse resultatet kan ha. Alla frågeställningar från kapitlet Syfte och frågeställningar måste besvaras i slutsatsen, oavsett hur svaret på frågorna har utfallit. En slutsats kan till exempel vara att det inte går att få fram ett svar på en frågeställning. Dessutom kan också behov av fortsatta studier tas upp liksom intressanta bifynd. Allt som tas upp i slutsatserna måste ha sin grund i studiens resultat. Slutsatserna bör inte överstiga en halv A4-sida och kan redovisas i löpande text eller i punktform Referenser Rubriken Referenslista numreras inte med rubriknummer, men sidonumreras i fortsatt löpande ordning. Referenslistan ska innehålla den litteratur som författaren har använt som källor för sitt arbete. Förutom vetenskaplig litteratur (avhandlingar, referee-bedömda artiklar i vetenskapliga tidskrifter eller liknande) kan det röra sig om internationella och nationella offentliga utredningar och policydokument (från till exempel WHO, Statens Offentliga Utredningar), olika kunskapsöversikter i monografiform, statistikuppgifter med mera. Godkända examensarbeten i huvudområdet kan vara värda att referera till. Andra källor, till exempel populärvetenskapliga publikationer och utdrag från skönlitterära verk, kan användas som referenser efter samråd med handledaren. Hur referenser ska anges i texten och i referenslistan anges i respektive studiehandledning Bilagor De bilagor, som författaren själv hänvisar till, exempelvis intervjuguide eller policydokument, och som bara nämnts i några korta ord samt andra viktiga material som vissa av läsarna kan bedömas ha intresse av, bör tas med i ett särskilt avsnitt benämnt bilagor. Sidorna i bilagorna numreras var för sig med start på sidan 1 för varje ny bilaga. Om bilagan endast har två sidor, behöver de inte numreras. Bilagorna ska förtecknas i innehållsförteckningen med en rubrik som talar om vad bilagan innehåller. Om bilagorna är fler än en, numreras de i den ordning som de hänvisas till i texten. 13

17 Lästips Dessa anvisningar är skrivna på en övergripande nivå. För ytterligare information om formalia rekommenderas Svenska Akademins Ordlista (2007). Stockholm: Nordstedts Svenska Språknämnden (2000). Svenska skrivregler. 2: a uppl. Stockholm: Liber 14

18 BILAGA 1 Kompletterande anvisningar i studiehandledningarna Som komplement till Anvisningar för examens-/självständigt arbete på grundläggande och avancerad nivå. Ska följande moment beskrivas i respektive kurs studiehandledning: definition av huvudområdet lärandemål för respektive uppsatsnivå avsatt tid för handledning och examination vad som gäller om examensarbetet har två författare rutiner för etisk granskning hur litteraturreferenser skrivs i text och referenslista utformningen av följebrev (Missivbrev) begrepp som används inom olika metoder krav på omfattning av använd litteratur i bakgrunden bestämmelser avseende deltagande i olika seminarier PM-seminarier halvtidsseminarier slutseminarier rutiner för hantering av Urkund eller liknande rutiner för presentation och opposition av examensarbeten betygskriterier rutiner för inlämning av examensarbeten, publicering i DiVA samt registrering i Ladok 15