fackliga k ärnfr ågor 2007 Ska spelreglerna på svensk arbetsmarknad växla med riksdagsmajoriteterna?

Transkript

1 1 fackliga k ärnfr ågor 2007 Ska spelreglerna på svensk arbetsmarknad växla med riksdagsmajoriteterna?

2 fackliga k ärnfr ågor Ska spelreglerna på svensk arbetsmarknad växla med riksdagsmajoriteterna?

3 Landsorganisationen i Sverige 2007 Omslagsbild: Ronny Holmberg Grafisk form: LO Original: LOs informationsenhet Tryck: LO-tryckeriet, Stockholm 2007 isbn x lo

4 Innehåll Förord 5 Inledning 6 Diskussion 14 i n n e h å l l 3

5 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

6 Förord D e n s v e n s k a m o d e l l e n har fungerat mycket bra i över 100 år och har stor del i att Sverige har både en utvecklad välfärd och ett gott näringslivsklimat. Lönebildningen är stabilare än i de flesta andra länder och antalet konfliktdagar är bland de lägsta i Europa. På EU-nivå framhålls ofta den flexibla nordiska modellen som ett föredöme. Trots detta diskuteras modellen i allt hårdare ordalag. En viktig förutsättning för en partsmodell i jämförelse med andra länders modeller är att den bärs och försvaras av båda parter. Gör den det idag? Det är fullständigt naturligt i en demokrati som vår att arbetsgivarnas organisationer kräver förbättringar för sina medlemmar kring skatter, företagarklimat och annat. Det är lika naturligt som att vi för fram krav på förbättringar för våra medlemmar. Men nu kräver Svenskt Näringsliv flera inskränkningar av fackets möjligheter att träffa avtal. Vad kan bli följderna av det? Kommer vi att se fler vilda strejker? Hur ser riskerna för lönebildningen ut? Riskerar förutsättningarna för parterna att variera med riksdagsmajoriteterna? Fungerar andra länders lönebildning och arbetsmarknadsmodell bättre? Dessa frågor diskuterades vid ett seminarium anordnad av LO den 21 februari Denna dokumentation sammanfattar de viktigaste inläggen. Inbjudna deltagare var: Erland Olauson, avtalssekreterare LO. Jan-Peter Duker, vice VD Svenskt Näringsliv. Svante Nycander, f d chefredaktör DN. Catharina Elmsäter-Svärd (m), ordförande i riksdagens arbetsmarknadskutskott. Moderator var Eva Wrange, journalist, och seminariet dokumenterades av Petra Vainionpää, Petras Ordförråd AB. f ö r o r d 5

7 Inledning E w a W r a n g e inleder med att konstatera att den svenska modellen på ytan kan tyckas fungera liksom tidigare, men den är trängd av inte minst globalisering och EU. Huvudfrågan för dagen är alltså: Kan den svenska modellen på arbetsmarknaden överleva och i så fall hur? Deltagarna i panelen får möjlighet att utveckla dagens ämne med en kortare inledning vardera. Den svenska modellen av i dag finns den? Catarina Elmsäter-Svärd......medger att arbetsrätten är en relativt ny fråga att brottas med för henne, i och med att hon bytte sakområde efter valet från att ha varit ordförande i Miljö- och Jordbruksutskottet till ordförande i Arbetsmarknadsutskottet. I går kväll väcktes dock en tanke hos henne, när hennes upprörde tonårsdotter kommenterade att brodern inte hade städat som man hade kommit överens om. Detta var på sätt och vis en bild av förhandlingssystemet en överenskommelse hade träffats, någon hade brutit mot uppgörelsen och det uppstod en konflikt! Var är egentligen den svenska modellen? Uppenbarligen är den svenska modellen något vi alla har i oss och som har funnits med i uppbyggnaden av vår samhällsmodell. Det är bra, menar hon, att arbetsmarknadens parter känner ett gemensamt ansvar och att arbetet görs frivilligt. Svenskar vill generellt sett ha konsensus och ett mått av lagom -anda; vi ger och vi tar, och det är förmodligen parterna som har den bästa kompetensen att sköta detta. Men hon saknar en form av uppföljning av avtalen vad händer sedan? Utan att veta hur avtalen fungerar är det svårt att utveckla dem. I andra änden finns diskussionerna om lagstiftning, och hon vill skicka med en fundering: Om en lag initieras av politiken utifrån ide- 6 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

8 ologiska förtecken kan det uppstå skillnader på sikt beroende på riksdagsmajoriteter. Men båda parter har ju stabilitet som mål, så frågan blir om det egentligen måste vara parterna som gemensamt ska initiera eventuell lagstiftning. Moderaterna har inte gått till val på att förändra den svenska modellen, utan man har gått till val på arbetslinjen. Hon tror också att om allt fler vill ha lagstiftning, så kan ambitionen att träffa avtal komma att minska i samma grad. För- och nackdelar med den svenska modellen Som fördelar med den svenska modellen nämner hon långsiktig stabilitet med tydliga roller samt en smidighet i lösningar framför allt för större företag. Som nackdelar nämner hon att det blir problem om parterna inte tar sitt ansvar. Modellen byggdes upp när företagens villkor såg annorlunda ut än i dag. Vad betyder t.ex. EU och globaliseringen? Ställer det andra och kanske större krav? Svante Nycander......inleder med att ta upp Svenskt Näringslivs förslag till ändringar i spelreglerna på arbetsmarknad, så som de har formulerats i rapporten Den svenska modellen har kantrat. Där har man bland annat uttalat att företagen inte längre har råd med arbetsrätten, och man tar stridsåtgärderna som exempel där man vill förbjuda stridsåtgärder vid företag utan fackliga medlemmar. Han menar att Svenskt Näringslivs förslag sammantagna blir en vingklippning av facket. De kollektiva relationerna måste betraktas som en helhet; man kan inte rycka ut stridsåtgärderna och ändå behålla det positiva som systemet innebär. Han refererar till en intervju med Urban Bäckström, där denne säger att han vill komma tillbaka till samförståndet under Saltsjöbadstiden och samtidigt att han vill att regeringen ska ta ansvaret för spelplanen. Men detta går inte ihop, grunden för samförståndet var att parterna genom huvudavtalet 1938 själva hade tagit ansvaret för spelplanen och höll politikerna borta. Under hela mellankrigstiden kom en störtflod av förslag om lagreglering av stridsåtgärder, men dessa ledde inte till någon lagstiftning, man lyckades inte åstadkomma någon användbar helhet. Slutligen tog SAF i n l e d n i n g 7

9 och LO tag i frågan. I huvudavtalet enades man om en förhandlingsordning och skydd mot överdrifter i den fackliga striden. Ett par tvärvändningar under 1900-talet Svante Nycander menar att relationerna mellan parterna har tvärvänt flera gånger under 1900-talet, och varje gång har det utlöst en kumulativ process: Verkstadsavtalet 1905 och decemberkompromissen 1906 etablerade kollektivavtalssystemet och föreningsrätten. Det ledde till en långsiktig förstärkning av organisationerna i en ömsesidig process. Ju fler arbetare som gick in i facket, desto fler företag sökte skydd hos SAF och blev då kollektivavtalsbundna. Därmed blev det lätttare att organisera de anställda. Osv började SAF och LO förhandla om regler för en bättre arbetsfred. Detta i sig förbättrade relationen mellan dem och ledde till samarbete om även mycket annat. Gradvis ökade förtroendet. I början av 1970-talet kom en ny tvärvändning, när staten invaderade den kollektiva arbetsrätten med ny lagstiftning om sådant som SAF och LO hade mutat in med huvudavtal. Detta utlöste en ny spiral men av negativt slag. Parterna behandlade varandra nästan som fiender, och i dag är avståndet mellan Svenskt Näringsliv och LO väldigt stort, menar Svante Nycander. En iakttagelse han gör är att när den ena parten försöker köra över den andra med hjälp av sina politiska bundsförvanter skapar detta en stor bitterhet hos den andra parten. Både Svenskt Näringsliv och LO har agerat på det viset under senare år, medan man tidigare tvärtom satte en ära i att inte politisera spelplanen. Tillämpningen av spelreglerna Regler som utformats i samförstånd brukar tillämpas lojalt och smidigt, eftersom de är diskuterade och förankrade. I motsatt fall blir det tvärtom. 8 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

10 Som exempel på positiv tillämpning nämner han föreningsrätten efter Den respekterades för att den var avtalad mellan parterna, inte påtvingad utifrån. Exempel på negativ tillämpning är LAS och jämställdhetslagen av Här blev arbetsgivarnas åtlydnad på sin höjd pliktskyldig. Sverige är det land som har de mest tillåtande reglerna när det gäller stridsåtgärder, menar Svante Nycander, och det är formellt möjligt att sätta in åtgärder som inte borde förekomma. Svenskt Näringsliv har visat att det finns exempel på överdrifter i den fackliga kampen. Det skulle därför inte vara helt fel med en proportionalitetsregel. Men det är en väldlig skillnad mellan en sådan i ett huvudavtal, som parterna är överens om, och en lagparagraf om proportionalitet, särskilt om en sådan paragraf är ett led i en allmän offensiv mot rätten till stridsåtgärder. När nu Svenskt Näringsliv vill förbjuda stridsåtgärder på bred front är det synd att LO inte kan föra en principiell diskussion om detta, eftersom LO anser att det är helt legitimt att politisera den kollektiva arbetsrätten. Slutligen säger han att han är rätt pessimistisk, lika pessimistisk som han skulle ha varit 1935 efter Ådalen 31 och en nästan årslång strejk i byggindustrin. Han efterlyser en tvärvändning. Erland Olauson......konstaterar att om man ska diskutera den svenska modellens framtid måste man börja med frågan om den över huvudtaget är i kris. Har vi ett problem och hur ser det i så fall ut? Vi matas med bilden att det är ett fackligt övervåld som tvingar de stackars arbetsgivarna att underkasta sig den fackliga övermakten, att det råder obalans och att systemet har havererat. Men stämmer det? Hur ser verkligheten ut? Några siffror som bakgrund: Under perioden hörde Sverige till de länder i Europa som hade med lägst antal förlorade arbetsdagar per arbetstagare pga arbetsmarknadskonflikter. i n l e d n i n g 9

11 Antalet förlorade arbetsdagar var dramatiskt högre före Vi har löneökningar i takt med Europa. Siffrorna talar ett tydligt språk, menar Erland, och hans tes är att facket är ett slags försäljare av arbetsfred och att man förhandlar om arbetsfred i utbyte mot ett antal villkor; när arbetsfreden garanteras och reglerna sätts finns ett avtal. Han fortsatte med att fråga sig om modellen störs av att facket inte levererar den utlovande arbetsfreden. Nej, och följande siffror visar det: Under avtalsrelgerade förhållanden skedde 3 avtalsstridiga strejker på den svenska arbetsmarknaden 2006, med ett sammanlagt bortfall på 40 arbetsdagar. Totalt lades 17 varsel om sympatiåtgärder; 4 genomfördes och var mycket kortvariga. Hur är det då med de hängavtal som LO begär med arbetsgivare som står utanför Svenskt Näringsliv och som inte är bundna av kollektivavtal. LO begär att de ska följa samma villkor som Svensk Näringsliv har ansett är rimliga för deras medlemmar. Är facket ansvarslöst där? Nej, det tecknas ca hängavtal varje år. Antalet ärenden som gått till medling är: År ärenden År ärenden År ärenden År ärenden År ärenden År 2006 ledde 18 fall till stridsåtgärder. Inte heller detta borde skaka den svenska modellen, menar Erland. Runt 90 procent har kollektivavtal, så man kan ju fråga sig varför facket ska bråka med resten. Men i Sverige innebär det dramatiska skillnader om en arbetsgivare har eller inte har kollektivavtal. En del 10 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

12 länder har valt lagstiftning om minimilöner och de grundläggande villkoren det har vi inte i Sverige. Andra länder har regler myndighetsbeslut eller lag som innebär att kollektivavtalen gäller automatiskt för alla. I Sverige har vi inget av detta. Är Sverige ett land utan skydd? Nej, men vi har i stället valt vägen via arbetsmarknadens parter och kollektivavtal. Utan kollektivavtal försvinner säkerheten för de anställda. Det blir då självklart att LO måste ta kampen för kollektivavtal på alla arbetsplatser inte bara de stora. Vi accepterar inte en ordning där vi inte får sluta avtal för att arbetsgivaren inte vill. Det vore att slå sönder hela systemet, betonar Erland. Skälet till att facket också tar strid med arbetsgivaren när det inte finns några medlemmar på arbetsplatsen är att facket har ansvar för alla löntagare i Sverige. Om t.ex. en salladsbar på ena sida gatan betalar halva lönen, så kan de ju ta hälften betalt för salladen. Det kommer inte att dröja länge innan en salladsbar med avtal på andra sidan gatan konkurreras ut. Det handlar alltså om konkurrensneutralitet, och vi riskerar att få ett system där den som ställer sig utanför arbetsgivarorganisationerna och som systematiskt anställer oanslutna har fördelar. Facket försvagas på politisk väg Den mest näraliggande risken för den svenska modellen, enligt Erland, är att arbetsgivarna för första gången på 100 år vänder sig till lagstiftarna i det enda syftet att försvaga facket. Avslutningsvis att umgås med Svenskt Näringsliv är som att dansa jenka: tre steg framåt och ett bakåt. Ena dagen förhandlar de om avtal, nästa dag menar de att vissa företag kan bryta mot de avtal man själv varit med och tecknat. Erland väntar med spänning på framtiden... Jan-Peter Duker......undrar inledningsvis om det över huvud taget finns någon svensk modell i dag. Vad menar vi i så fall med den? Det finns många olika definitioner som också har förändrats över tiden. Om man håller sig till arbetsmarknaden och talar om en svensk modell såsom begreppet oftast används av politiker och andra, så handlar i n l e d n i n g 11

13 det om att förhållanden, regler och mellanhavanden på arbetsmarknaden ska hanteras av parterna. Staten har anförtrott åt parterna att sköta detta, och parterna har sagt att man vill göra det och hålla politiken utanför. Staten ska förhålla sig neutral Staten tillhandahåller den spelplan där i stort sett jämbördiga parter ska kunna kompromissa, men staten ska förhålla sig neutral till själva spelet, menar han. Arbetsgivarna menar att den svenska modellen har kantrat av flera skäl: Ett skäl är att staten övergav sin neutralitet i början av 1970-talet genom en kolossal flod av lagstiftning på arbetsmarknadens område. Det finns olika uppfattningar om vem som initierade denna våg, men det är nog en riktig iakttagelse att det fanns politiska ambitioner bakom detta. Det här accepterades av facket, trots att man tidigare hade varit överens om att staten inte skulle gå in på arbetsmarknadens område. Detta ledde till obalans. Sedan har de fackliga organisationerna, inte minst LO, utnyttjat denna politiska väg inte minst när Hans Karlsson blev arbetsmarknadsminister och Wanja Lundby Wedin sade i början av förra valrörelsen att om vi inte får leverans från Urban Bäckström vet vi att vi kan lite på en socialdemokratisk regering. Obalansen förstärktes. Ett annat skäl är samhällsutvecklingen och utvecklingen i näringslivet. Näringslivet och människors attityder har förändrats. Svenskt Näringsliv har lämnat 16 exempel på detta i rapporten Den svenska modellen har kantrat, exempelvis på att fackliga organisationer i stort kan använda den i stort sett obegränsade konflikträtten fritt. I dag finns ingen svensk modell utifrån den önskvärda definitionen av det man vill stå upp för och försvara. Vad gör vi åt det? Det finns ingen väg tillbaka, konstaterar Jan-Peter, utan vi måste gå vidare, och det kan vi göra på olika sätt. 12 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

14 En fundamental pusselbit är en helt ny attityd och värdegemenskap. Vi har delvis gjort det t.ex. via omställningsavtal men de grundläggande värderingarna måste ändras. Parterna måste återta makten över arbetsmarknaden, och då måste också Svenskt Näringsliv vara trovärdigt i sitt agerande. Svenskt Näringsliv måste hålla emot Många medlemmar tycker att det nu borde det vara skördetid med tanke på maktskiftet vid senaste valet, men Svenskt Näringsliv måste hålla emot, enligt Jan-Peter, och inte kräva att regeringen ska leverera det ena efter det andra. Regeringen har visserligen redan gjort en del, men det är inte vi som ropat om detta. Det enda vi vill att regeringen tar tag i handlar om spelplanen och det staten tillhandahåller hur ska systemet fungera? Det skulle behövas en proportionalitetsregel för att återställa en rimlig balans mellan parterna. Självklart vore det bättre om parterna kan fixa det själva, men Jan-Peter tror att förutsättningarna är ganska små. Det skulle nämligen kräva av bl.a. LO att man ger upp en del av det man har fått och anser sig förtjäna, och det är kanske inte helt lätt. En förutsättning är också att LO blir en huvudpart på arbetsmarknaden mer än en gren av det socialdemokratiska partiet. Ett sådant agerande och synsätt är Svenskt Näringsliv totalt främmande, betonar Jan-Peter. I en sådan process måste också arbetsgivarsida bjuda till och ta ett ganska brett grepp för att åstadkomma förändring. Som en kommentar till Erland menar Jan-Peter att finns det ingen insikt om problemet är den grundläggande förutsättningen för att åstadkomma något borta. i n l e d n i n g 13

15 Diskussion E w a W r a n g e inleder diskussionen med att konstatera att rätten att vidta stridsåtgärder har starkt skydd i både grundlag och EG-rätt. I Norden går Finland och Sverige längst, Finlands går längre utom i ett avseende där Sverige går längst i världen arbetsgivarnas grundlagsskyddade rätt till stridsåtgärder. Parterna har dock rätt att inskränka möjligheten i avtal, vilket man har gjort i t.ex. Danmark. Där får man inte vidta sympatiåtgärder vid gränsdragning eller i familjeföretag. Har den svenska modellen kantrat? I Svenskt Näringslivs rapport om den svenska modellen finns 16 exempel där man anser att den svenska modellen kantrat. Bland annat gränsdragningstvister och att facket varslar innan en förhandling är avslutad. Ewa Wrange undrar hur panelen ser på detta. Erland Olausson menar att det finns reglerat i huvudavtalet att man ska ha förhandlat innan man vidtar stridsåtgärder. Detta måste den berörda arbetsgivaren reagera på inte genom att lagstifta utan genom att tillämpa det avtal som redan finns. Catarina Elmsäter-Svärd frågar sig vad en arbetsgivare egentligen har för utrymme om man vet att det kostar på ekonomiskt? Hur frivillig är en överenskommelse om man känner sig tvingad att skriva på? Vilket ansvar finns från fackets sida? När lyfter man av prestigehatten? Styrkan med den svenska modellen finns lokalt Svante Nycander menar att den svenska modellen fungerar allra bäst lokalt. På nästan alla arbetsplaster uppstår tvister, och i många fall blir det en lokal förhandling. Om man inte löser frågan lokalt förs den till central nivå, och några hundra fall hamnar i Arbetsdomstolen. Han jämför med England, där ärenden årligen anmäls till Employment Tribunals det är som om nära tvister skulle hamna i Arbetsdomstolen i Sverige. I Tyskland går en halv miljon tvister till en liknande juridisk 14 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

16 hantering. I USA har det skett en explosion av processande i domstolar och skiljenämnder i arbetsrättsliga mål. Utländska samhällsforskare imponeras av den svenska förhandlingskulturen, särskilt på den lokala nivån, där man oftast löser tvister praktiskt, utan formalism. Även företagen brukar uppskatta denna tradition. Men en del arbetsgivare anpassar sitt tänkande till en europeisk normalitet, där facket är svagt och på tillbakagång. De vill antagligen ha kvar det goda, fredliga samarbetet med facket lokalt men skulle gärna slippa hotet om stridsåtgärder och kostsamma krav i de centrala förhandlingarna. Men om tar man bort fackets möjlighet att agera hårt på central nivå, kommer missnöjesanledningar i övergripande frågor att förbli olösta och ligga kvar som en surdeg på arbetsplatserna och förgifta det lokala samarbetet. Då kommer även triviala vardagsproblem att hamna i domstolar. Facket måste ha något att erbjuda Erland Olauson menar att det grundläggande är att det facket säljer är att det inte blir några stridsåtgärder om avtal sluts. Det är den valuta facken har att sälja och i utbyte mot det får arbetsgivaren gå med på vissa saker. Det är det byte som sker. Om man då börjar inskränka i fredsplikten genom lagstiftning, så har facket inget att sälja. Då blir effekten att facket inte heller kan säga att arbetstagarna ska hålla sin del av avtalet. Har facket inget att sälja, så finns det heller ingen anledning för arbetsgivaren att gå med på något avtal och då vittrar systemet sönder. Svenskt Näringslivs förslag slår sönder den modellen. Jan-Peter Duker tycker att det är märkligt att höra Erland kritisera den väg arbetsgivarna vill slå in på, eftersom det är en väg som facket självt har vandrar i 30 år. Svenskt Näringsliv har ett krav, och det är att det måste finnas en rimlig proportion mellan en stridsåtgärd, dess syfte och den skada den kan åsamka. Han kan ställa sig bakom det faktum att lönebildningen i huvudsak har fungerat de senaste tio åren och att vi i någon mån lever som våra konkurrensländer i det sammanhanget men det beror på att det ändock finns ett antal ansvarsfulla fackliga organisationer, företrädesvis inom industrisektorn. Hemmamarknadsbranscherna struntar fullständigt i detta! d i s k u s s i o n 15

17 Ofta handlar det dessutom om andra frågor än löner. Byggnads tog en konflikt om vem som skulle göra vad. Elektrikerna tog en konflikt om arbetstider och miljö. Det finns ett mönster där inflytandefrågor kommer upp allt mer. Vad kan politikerna lova? Svante Nycander konstaterar att panelen är enig om att det bästa är en förtroendefull relation. Därför undrar han om det inte vore bra om politikerna gav ett besked till parterna att man inte kommer att ändra lagstiftningen inom den kollektiva arbetsrätten, om inte parterna tillsammans begär det. Ett sådant besked borde i så fall vara blocköverskridande. Det skulle tvinga parterna att tänka igenom vad som är deras gemensamma intressen och vad som är viktigast Catarina Elmsäter-Svärd svarar att detta är en intressant fråga. Ett sådant politikerbesked förutsätter att det verkligen är blocköverskridande, om Sverige (mot förmodan) skulle byta regering nästa val igen. Hon kan dessutom tycka att det vore mer viktigt att parterna tydligt uttalar att det är detta man önskar. Hon frågar sig vidare om det är rimligt att gränsdragning drabbar arbetsgivarna, och om det är rimligt med konflikter där det inte finns några anslutna? Jan-Peter Duker menar att tilltron till kollektiven urholkas av båda dessa företeelser. Erland Olauson svarar att det är viktigt att se hur gränsdragningstvister uppstår. Facket har väldigt noggranna regler för hur man löser dessa, men arbetsgivarna har tyvärr inte reglerat detta lika noga, utan de har fri konkurrens. Lösningen på den typen av konflikter är att arbetsgivarna är lika strukturerade som vi. Catarina Elmsäter-Svärd tar upp sympatiåtgärder, när tredje person drabbades. Görs detta på rätt sätt? Facket måste bygga på förtroende; det är inte alltid man uppträder förtroendefullt i sådana lägen, och hon tar salladsbaren Wild n Fresh i Göteborg som exempel. Erland Olauson kommenterar att det fackliga övervåldet när det gäller salladsbaren faktiskt bara handlade om att Hotell och Restaurangfacket delade ut flygblad på gatan utanför. Visst förekom sympatiåtgärder t.ex. att Transport inte tog hand om soporna men detta fick man sedan kommunal dispens för. 16 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

18 Svante Nycander menar att Svenskt Näringslivs förslag om ett förbud mot stridsåtgärder där facket inte har medlemmar skulle leda till integritetsproblem. Om facket måste bevisa att man har någon eller några medlemmar på arbetsplatsen kommer den enskilde att klämmas mellan sköldarna. De autonoma avtalen inom EU bra eller dåligt? Ewa Wrange tar upp EU-kommissionens förslag om avtal på EU-nivå, som sedan ska föras ut i medlemsländerna och införlivas i linje med praxis. Är detta bra eller dåligt? Catarina Elmsäter-Svärd menar att när Sverige skulle gå med i EU 1991, så uttalades det att kollektivavtalssystemet skulle respekteras; det var ett av ingångsvärdena. Och i dag omfattas ca 90 procent av arbetstagarna i Sverige av kollektivavtal. Svante Nycander påpekar att danska arbetsgivareföreningen och danska LO agerar gemensamt i Bryssel för att Danmark inte ska påtvingas regler som inte passar dem. Det vore bra om det fungerade likadant i Sverige. I Sverige behövs väldigt få av de regler som beslutas av EU; i detta fall borde inte parterna ha olika intressen. Jan-Peter Duker menar att Svenskt Näringsliv tycker lika lite om lagstiftning på EU-nivå som man gör om lagstiftning på nationell nivå. EU ska inte hålla på och peta i frågor som borde regleras nationellt, konstaterar han, och tar arbetstidsdirektivet som exempel. När man ändå anser att en fråga är gemensam för EU:s medlemsstater är det bättre att välja någon form av förhandlingsuppgörelse som sedan upphöjs till direktiv, i stället för ett direktiv direkt. Det förekommer också en variant där parterna träffar frivilliga överenskommelser på EU-nivå. Det mesta av detta borde vara nationella frågor. De frivilliga överenskommelser som finns har vi implementerat, men det är framför allt branschfrågor. Erland Olauson: Att parterna under en tid får chansen att förhandla om en fråga innan det blir fråga om lagstiftning kanske vore vara en väg även för Sverige. Då kan lagstiftning bli fallet först när parterna har misslyckats. Autonoma avtal, dvs. avtal mellan de europeiska parterna, blir bara avtal om de genomförs i respektive land, men det saknas i dag en ord- d i s k u s s i o n 17

19 ning för hur detta ska gå till. Om man ska genomföra direktiv via avtal, så blir det lagstiftning i alla fall. Vi måste lösa de här frågorna i Sverige, för det finns inget bra system för det i dag, menar Erland. Jan-Peter Duker tror inte alls på den modell som Erland förordar. Då skulle ju politiska initiativ styra vad parterna ska syssla med, vilket vore ännu sämre än i dag! Man får inte springa till politikerna. Det är det som har raserat modellen. Arbetsmarknadsnämndernas roll i framtiden Ewa Wrange: Villkor i EG-rätten ska gälla alla men det gör ju inte kollektivavtalen. I Danmark gick man långt, när man försökte att implementera arbetstidsdirektivet via avtal, men då fick man bakläxa från kommissionen. En variant är supplementerande lagstiftning, dvs. lag för alla som inte omfattas av avtal. Kan arbetsmarknadsnämnderna få någon funktion i detta? Erland Olauson menar att det vore en väldigt bra ordning att det avtal man har slutit ska gälla alla; det har han inget emot. Men han tror att förmodligen är helt omöjligt för arbetsgivarna att underkasta sig detta. Jan-Peter Duker svarar att han däremot inte tycker att det är någon bra idé. Vaxholmsmålet hur påverkar det Sverige? Svante Nycander tror inte att en dom i Vaxholmsmålet kommer att lösa något problem för Sverige, oavsett utfall. Man sitter ändå fast i att svenska kollektivavtal oftast inte passar vid utstationerade företag, som är verksamma här bara en kort tid. Det är orimligt att påtvinga dem avtal de omöjligt kan förstå, t ex byggavtalet på 170 sidor. Svenska förbundsavtal förutsätter oftast en lokal förhandlingsordning, vilket inte fungerar om vare sig arbetsgivaren eller de anställda tillhör en svensk organisation. Erland Olauson menar att det redan finns en rekommendation om utländska företag där parterna kommit överens om företagen kan bli tillfälliga medlemmar i en arbetsgivarorganisation för att smidigare lösa vissa problem, och antalet konflikter med utländska företag har också minskat. 18 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

20 Jan-Peter Duker håller med om att detta med ett rekommendationsavtal delvis löste frågan, eftersom man kände att riksavtalen inte var tillämpliga. När det gäller Vaxholmsdomen tror han att det leder till att man måste ställa sig ett antal frågor om Lex Britannia osv. Varken allmängiltigförklaring eller minimilöner är den bästa vägen, men han tror att det kan finnas möjlighet att resonera sig fram till lösningar som parterna skulle acceptera. Erland Olauson håller med om att det bästa är om parterna löser den här typen av frågor. Man ska inte tro sig att parterna löser någonting om man inte respekterar varandras roller, men gör man det, finns det ett antal frågor som man bör resonera om; det är både angeläget och viktigt. Parternas maktmedel Den svenska modellen kräver starka svenska parter med starka centrala uppgörelser. Vad har parterna för maktmedel, frågar Ewa Wrange. Vad står man på för grund? Jan-Peter Duker menar att vi lever i en annan tid, så det blir aldrig någon återgång till centrala avtal; Det sköts branschvis och ska så ske. Arbetsmarknadsnämnden har riggats; nu fattas bara en ordförande. Den ska tyda och tolka huvudavtalet, och den kan träda in när så behövs. Svante Nycander anser att Svenskt Näringsliv och LO är stora med brokiga kollektiv; de eventuella motsättningarna är ett mindre problem än problemen inom respektive block. Inom LO finns t.ex. ett antal förbund som är ovilliga att ge upp en del effektiva stridsåtgärder, och det måste systemet kunna hantera och reglera. Förr fick dåvarande SAF och LO klara ut det som förbunden inte klarade. Därmed lyckades man eliminera en del friktion. Vore det en väg att gå igen? Jan-Peter Duker: Det har vi gjort ett antal gånger, även om vi inte har basunerat ut det... Avslutningsvis Ewa Wrange tackar panelen för en intressant diskussion och avslutar med ett citat av Lars-Gunnar Ahlbåge, medlare och f.d. förhandlingschef och ställföreträdande vd för Svenska Arbetsgivareföreningen, nu Svenskt Näringsliv: d i s k u s s i o n 19

21 Jag har utgått ifrån en grundläggande verklighet som har med själva demokratin att göra: Att förhandlingar på arbetsmarknaden förs av starka och likaberättigade parter. Den utgångspunkten ställer krav på att parterna har respekt för varandra och för motpartens intressen och att de är beredda att medverka till en sund samhällsekonomi i en alltmera konkurrensutsatt internationell värld. Parterna måste mer söka samförstånd än konfrontation och vara beredda att ge legitimitet åt det förhandlingssystem de etablerar. 20 s k a s p e l r e g l e r n a p å s v e n s k a r b e t s m a r k n a d v ä x l a m e d r i k s d a g s m a j o r i t e t e r n a?

22 Den svenska modellen har fungerat mycket bra i över 100 år och har stor del i att Sverige har både en utvecklad välfärd och ett gott näringslivsklimat. Lönebildningen är stabilare än i de flesta andra länder och antalet konfliktdagar är bland de lägsta i Europa. På EUnivå framhålls ofta den flexibla nordiska modellen som ett föredöme. Trots detta diskuteras modellen i allt hårdare ordalag. En viktig förutsättning för en partsmodell i jämförelse med andra länders modeller är att den bärs och försvaras av båda parter. Gör den det idag? Det är fullständigt naturligt i en demokrati som vår att arbetsgivarnas organisationer kräver förbättringar för sina medlemmar kring skatter, företagarklimat och annat. Det är lika naturligt som att vi för fram krav på förbättringar för våra medlemmar. Men nu kräver Svenskt Näringsliv flera inskränkningar av fackets möjligheter att träffa avtal. Vad kan bli följderna av det? Kommer vi att se fler vilda strejker? Hur ser riskerna för lönebildningen ut? Riskerar förutsättningarna för parterna att variera med riksdagsmajoriteterna? Fungerar andra länders lönebildning och arbetsmarknadsmodell bättre? ISBN X