BILAGA 1: Nationell psykiatrisamordnings och Nationell narkotikapolitisk samordnings 10-punktsprogram

Transkript

1 BILAGA 1: Nationell psykiatrisamordnings och Nationell narkotikapolitisk samordnings 10-punktsprogram Den gemensamma programförklaringen i 10 punkter från Nationell psykiatrisamordning och Nationell narkotikapolitisk samordning gjordes i Maj Den anger grundförutsättningarna för att man bättre skall kunna bemöta personer med samtidigt missbruk och psykisk störning. Dessa 10 punkter, som presenteras nedan, ligger till grund för det fortsatta metodutvecklingsarbetet. 1. Öka medvetenheten: Psykisk sjukdom är vanligt förekommande hos personer med missbruk. Missbruk förekommer hos många med psykisk sjukdom och utgör en riskfaktor för dålig prognos. Det måste finnas en medvetenhet om att denna dubbla problematik är vanlig och att huvudmännen gemensamt har ansvar att erbjuda insatser som tar hänsyn till detta. 2. Missbruk och psykisk sjukdom ska behandlas samtidigt: Aktuell kunskap visar att missbruk och psykisk sjukdom ska behandlas samtidigt i integrerade program. Även kroppslig ohälsa måste uppmärksammas och ges adekvat behandling. Det finns i dag inget stöd för ett förhållningssätt där ett av problemen måste vara behandlat innan nästa kan åtgärdas. För de svårast sjuka är det helt nödvändigt att det finns uppsökande verksamhet och uthålligt motivationsarbete. 3. Erbjud lättillgänglig vård: Behandlings- och stödinsatserna måste ges på ett sådant sätt att de kan uppfattas som attraktiva erbjudanden. Insatserna ska vara lättillgängliga och erbjudas kontinuerligt under lång tid. 4. Alla ska ha makt över sitt eget liv: Målet för de integrerade insatserna är att personen ska återfå makten över sitt eget liv och få en ökad delaktighet i samhället. 5. Anpassa organisationer och verksamheter: Organisationen och verksamheterna måste anpassas. För lyckade resultat med personer som har en komplicerad problematik verkar det vara en fördel att kunna erbjuda en integrerad verksamhet med ett tydligt ansvar för personens hela livssituation. 6. Prioritera personer med dubbel problematik: Risken för en allvarlig funktionsnedsättning och negativ utveckling av den psykiska hälsan är stor vid samtidigt missbruk och psykisk sjukdom varför denna grupp ska prioriteras högt. 7. Gemensam behovsanalys krävs: Utifrån en bred utredning görs en gemensam bedömning av behov och en samordnad plan med berörda aktörer och resurser i nätverket. Kontinuitet är avgörande för framgång. Det skall finnas en ansvarig samordnare i det proffesionella nätverket och denna samordning ska alltid finnas och inte släppa taget. 8. Samordna insatserna: Samordnade insatser över huvudmannagränserna med långsiktigt helhetsperspektiv är samhällsekonomiskt lönsamt och minskar personliga lidandet för såväl personen själv som för närstående. 9. Använd resurserna mer effektivt: Idag görs i många fall stora insatser för denna grupp men på ett ineffektivt sätt. Befintliga resurser måste användas på ett mer kostnadseffektivt sätt men det behövs också ökade satsningar på denna grupp för att på lång sikt uppnå samhällsekonomiska vinster. 1 (22)

2 10. Insatserna måste bygga på gemensam grundsyn: Gemensam grundsyn bland alla berörda aktörer är en viktig förutsättning för effektivt samarbete. Gemensamma utbildningar baserade på den senaste forskningen är en väg att uppnå detta. Nationell psykiatrisamordning och Nationell narkotikapolitisk samordning pekar också på några ytterligare faktorer av vikt i det fortsatta arbetet med att ge bästa stöd till målgruppen. Bland annat pekar man på vikten av att det finns ett differentierat utbud av boende och sysselsättning avpassat efter målgruppens behov. 2 (22)

3 BILAGA 2: Metod och tillvägagångssätt i Projektet Integrerad Psykiatri Dubbeldiagnoser I arbetet med att karlägga hur samverkansparterna i Projektet Integrerad Psykiatri Dubbeldiagnoser (DD-projektet) ser på den aktuella situationen för projektets målgrupp, har vi valt att intervjua socialtjänsterna i alla kommuner som ingår i projektet och regionens psykiatriska öppenvårdsmottagningar samt psykiatrins slutenvård som arbetar med och kommer i kontakt med målgruppen, för att informera oss om hur man arbetar med målgruppen och hur man ser på behovet av förbättringar/förändringar. (Se Bilaga 3 över besök och deltagarförteckning.) I detta arbete har vi tagit kontakt med kontaktpersonerna för projektet i kommunerna och regionens psykiatri. Dessa såg till att alla som är berörda kallades till vårt möte. Det var en stor spridning i deltagandet, från en deltagare till tio stycken. Deltagare har varit på chefsnivå och kommit från olika delar av den berörda kommunens socialtjänst. Från regionens psykiatri har ett flertal kompetensområden representerats. En sammanställning från dessa möten följer nedan. KOMMUNERNAS OCH REGIONENS SYN PÅ SITUATIONEN FÖR MÅLGRUPPEN Det finns ett intresse hos kommunerna och regionen att ta ett gemensamt ansvar för målgruppen genom att utveckla det samarbete som idag beskrivs som ganska gott mellan kommunernas socialtjänst och den lokala psykiatrin. Från ett flertal av enheterna som vi har besökt framfördes åsikten att förutsättningen för att kunna göra ett framgångrikt arbete med målgruppen, är att man i framtiden får möjlighet att arbeta i någon form av gemensamma team. Från flera psykiatriska öppenvårdsmottagningar framfördes önskemål om ökade kunskaper om droger och missbruk och från kommunernas socialtjänst kom önskemål om ökade kunskaper om psykiska sjukdomar. Det efterfrågades också mer kunskap om varandras organisationer och regelverk. Från såväl öppenvårdspsykiatrin som kommunerna framfördes det stora behovet av kompetensutveckling. De instrument som föreslogs var utbildning i ASI, motiverande intervju samt återfallsprevention. Från socialtjänsten har det framförts att man har dålig tillgänglighet till slutenvårdsplatser för avgiftning av sina klienter. Dessutom tycker de att det finns oklarheter kring vilka kriterier som gäller för inläggning för avgiftning. Till detta kommer långa väntetider för att träffa läkare för bedömning. Generellt anser de att det råder brist på slutenvårdsplatser inom psykiatrin. Vårdplatsantalet har minskat från 96 till 54 sedan sekelskiftet enligt vår kartläggning. Det har fått till följd att målgruppen inte har tillgång till den slutenvård gruppen anses behöva. Vårdtillfällena har blivit kortare och ibland har patienter skrivits ut i förtid eller så har de inte blivit inlagda. Detta innebär stora svårigheter med behandlingskontinuitet mellan huvudmännen och mellan öppen och sluten vård. Bland kommunerna ser det väldigt olika ut från den största (Borås) till den minsta (Bollebygd) kommunen. De boendeformer som idag finns tillgängliga för målgruppen 3 (22)

4 är anpassat specialboende, vilket endast finns i Borås. Det innebär att de som bor där tillhör målgruppen, samt att personalen i dessa boenden har speciella kunskaper och erfarenheter. Två kommuner, Bollebygd och Tranemo, saknar boendeformer för gruppen med psykiska funktionshinder. I övriga kommuner blandar man målgruppen med personer med andra psykiska funktionshinder i samma boendeform. I en del mindre kommuner försöker man finna speciallösningar adhoc. Det förekommer också att man köper HVB-platser. (Hem för vård eller boende) utanför den egna kommunen. Företrädarna från kommunerna anser att det inte finns tillräckligt med boendeformer och boendestöd för målgruppen. Vad gäller sysselsättning så saknar samtliga kommuner sysselsättningsalternativ som är anpassade till målgruppen. Ofta ställs det i kommunerna krav på längre sammanhängande nykterhet och drogfrihet vilket målgruppen har stora svårigheter med att leva upp till. I vissa fall har man lyckats skräddarsy lösningar i kring enskilda individer. I de fall man försökt placera individer med dubbeldiagnosproblematik i verksamheter riktade till personer med andra typer av psykiska funktionshinder har detta sällan fallit väl ut. Vare sig kommunerna, eller regionen har trots det gemensamma ansvaret, inventerat målgruppen sedan psykiatrireformens genomförande På grund av den komplicerade problembilden hos målgruppen har de svårt att platsa i befintlig organisationsstruktur hos såväl psykiatri som kommunerna. Ett annat problem är att målgruppen inte finns inom en och samma förvaltning. Exempel på förvaltningar som målgruppen kan tillhöra samtidigt inom kommunen kan vara, individ och familjeomsorg, socialpsykiatrin och/eller vård och omsorgsförvaltningen i vissa fall. Brister i samarbetet mellan förvaltningarna, kan t.ex. leda till att om klienten är inskriven inom IFO, så har han/hon inte tillgång till den kommunala hemsjukvården om inte förvaltningarna kan lösa det på ett smidigt sätt. Det saknas en gemensam bild av hur många individer med dubbeldiagnosproblematik som finns i kommunen. Detta gäller såväl mellan olika kommunala förvaltningar som mellan kommun och psykiatri. Vare sig någon av kommunerna eller regionen har någon organiserad uppsökande verksamhet för målgruppen trots att detta är ett gemensamt ansvar. Specialistkompetensen för målgruppen inom psykiatrisk öppenvård finns i Borås som är ensamma om att göra ASI bedömningar och mer komplicerande utredningar. De ger fortlöpande konsultinsatser till den lokala psykiatrin. Flera av de lokala psykiatriska mottagningarna har inte tillgång till denna tjänst. Att primärvårdens ansvarsområde för målgruppen och tillgängligheten behöver tydliggöras framkommer vid besöken hos kommunerna och regionens psykiatri. Vi har träffat och informerat kriminalvårdens ledningsgrupp i Borås om projektet och om behovet av utvecklad samverkan avseende målgruppen. Kriminalvårdsmyndigheten i Borås ansvarar för kriminalvården i alla kommuner i Södra Älvsborg förutom Lerum som tillhör Göteborg. Frivården i Borås informerades och de beskrev den samverkan de har med teamet för psykiskt störda lagöverträdare. (PSL) 4 (22)

5 Frivården och PSL träffas kontinuerligt 2 ggr/termin. PSL har också regelbundna träffar med anstalt och häkte i Borås 2-3 ggr/termin. Kriminalvården använder ASI (Addiction severity index) som är en strukturerad intervju som innehåller frågor av relevans för klienters/patienters missbruksproblem. Intervjun täcker förutom alkohol- och narkotikamissbruk även andra livsområden såsom arbete, fysisk och psykisk hälsa, socialt umgänge och kriminalitet. Instrumentet kommer att implementeras i regionen och kommunerna i den kommande kompetensutvecklingssatsningen inom ramen för projektet. LITTERATURKARTLÄGGNING Utöver kartläggningen i kommunerna och i regionen har vi inom ramen för DDprojektets verksamhet också gjort en omfattande litteratursökning inom ämnesområdet. I litteraturen har vi funnit belägg för att öppenvårdsprogram som behandlar både psykisk sjukdom och missbruk integrerat uppvisar resultat som är bättre än traditionell behandling för missbruk och/eller för psykisk sjukdom. I det följande redogör vi för våra resultat när det gäller litteraturgenomgången. Psykiatriutredningen I den psykiatriutredning som gjordes 1992 konstaterades att samverkan mellan huvudmännen är nyckeln till effektiva insatser för målgruppen. Följande citat sammanfattar, enligt vår mening, på ett bra sätt de slutsatser som psykiatriutredningen kom fram till. Personer med såväl missbruk/beroende som svår psykisk störning behöver vård av både socialtjänst och psykiatri. Detta kan endast ske i samverkan. Gemensam utbildning är viktig eftersom kunskaperna om diagnostik och behandling av missbruk/beroende ofta är ofullständig både i socialtjänsten och i psykiatrin (SOU 1992:37 Delbetänkande av psykiatriutredningen.) Nationell Psykiatrisamordning Den Nationella psykiatrisamordningen kom med sitt slutbetänkande i december I det framhålls särskilt att kommuner och landsting bör erbjuda personer med missbruk och psykisk sjukdom vård och stöd i integrerade former, så att behandlingen för missbruket och de psykiska problemen sker samtidigt. Nationell Psykiatrisamordning föreslår också Ansvarsgaranti för personer med psykisk sjukdom och missbruk Målgruppen är personer med psykisk sjukdom, psykisk störning, psykiskt funktionshinder, neuropsykiatriskt funktionshinder med ett samtidigt missbruk eller beroende eller en riskfylld konsumtion av alkohol eller droger. Graden av riskfylldhet måste sättas i relation till den ökade känslighet dessa personer har för att reagera negativt på droger. Målet med garantin är att personer med psykisk sjukdom och missbruk ska få sitt behov av såväl behandling för missbruket, behandling av den psykiatriska sjukdomen/störningen som socialt stöd och omsorg tillgodosett. För att uppnå detta behöver ett antal delmål uppfyllas: 5 (22)

6 1. Personerna ska identifieras så tidigt som möjligt. 2. En individuell plan ska upprättas som innehåller alla olika behovsområden. Patient- och klientansvarig personal ska utses och vid behov en Case manager. 3. Nödvändiga utredningar skall göras. 4. Behandling och socialt stöd ges. 5. Uppföljning. Planering skall ske inom en vecka och behandlingen skall inledas inom en månad om det inte föreligger ett akut behov. (SOU 2006:100) I slutbetänkandet Ambition och ansvar tar inte Nationell psykiatrisamordning upp frågeställningarna boende och sysselsättning. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård 2007 Experternas faktaunderlag ger stöd för följande slutsatser: Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har ett gemensamt ansvar för klienter med missbruk och beroende och samtidig psykiatrisk eller somatisk sjukdom (samsjuklighet). Om man misstänker att en klient med missbruks- och beroendeproblem som söker inom socialtjänsten också har en psykisk störning eller sjukdom respektive somatisk sjukdom, ska man omedelbart ta kontakt med hälso- och sjukvården för en bedömning. För lämplig behandling av en klient eller patient med missbruks- eller beroendeproblem och samtidig psykisk störning eller sjukdom är det viktigt att behandlingen för de båda problemen sker samtidigt och i samordnade former efter den första akuta insatsen. Det finns ingen evidensbaserad specifik behandling för samsjuklighet. Inget talar dock emot att använda de metoder som visat effekt vid behandling av missbruk och beroende respektive psykiatrisk störning och sjukdom. SBU-rapport (Behandling av alkohol- och narkotikaproblem;2001) En SBU-rapport (Behandling av alkohol- och narkotikaproblem; 2001) visar att integrerade behandlingsprogram ger bättre resultat än om behandlingarna för missbruket respektive de psykiska problemen var organisatoriskt åtskilda. I rapporten framgår även att man i studier av missbrukare med svår psykisk störning eller personlighetsstörning funnit att de som behandlades för både sin psykiska sjukdom och sitt missbruk uppnådde bättre resultat än om enbart missbruket behandlades. Fokusrapporten Behandling av personer med komplexa vårdbehov på grund av psykisk störning och missbruk Även i fokusrapporten Behandling av personer med komplexa vårdbehov på grund av psykisk störning och missbruk, Stockholms läns landsting 2004, pekas på kostnadsaspekterna. Enligt en kostnadsberäkning gjord på en fiktiv person med 6 (22)

7 psykisk störning och missbruksproblem gjord av Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog uppgår samhällskostnaderna till mellan och 1 miljon kronor per person och år. Det högre beloppet gäller i de fall klienten behöver mer slutenvård och LVM-vård. Detta kallas en worst case- beräkning, vilket betyder att det är en beräkning av kostnaderna för en patient i en vårdkedja som inte fungerar optimalt. De har även räknat ut hur mycket en dubbeldiagnospatient kostar samhället om åtgärderna integreras via case managers. Summan blir då % lägre, ca kr per person och år. Kostnaderna är baserade på års prisuppgifter och inkluderar utgifter från kommun, landsting, rättsväsende, försäkringskassa och arbetsmarknadsverk (Nilsson,Ingvar och Wadeskog,Anders Psykiskt sjuk eller missbrukare? En rapport om samverkan, vårdkedjor och ekonomi). STUDIEBESÖK Slutligen har vi också inom ramen för vårt arbete i DD-projektet också varit i kontakt med och gjort studiebesök på flera enheter runt om i landet som arbetar med målgruppen. Dessa enheters samlade erfarenheter visar att den psykiska sjukdomen och missbruket måste behandlas samtidigt. Några av dessa studiebesök redovisas kortfattat nedan. I Jönköping har vi besökt BOP-teamet (Beroende och svår psykisk störning) som har mer än tio års erfarenhet av att arbeta med målgruppen över huvudmannagränserna psykiatri och socialtjänst. Resultatet av verksamheten är bl. a. att: totalt antal inskrivna klienter har varit 82 st, varav 20 kvinnor och 62 män medelåldern har varit 33 år bortfallet har varit 6 klienter utskrivna klienter är 37 st varav 9 kvinnor och 28 män medelvårdtiden har varit 41,2 månader 11 klienter fullgjorde programmets samtliga steg 11 klienter nådde steg klienter har överförts till kriminalvård/rättspsyk 9 klienter har avlidit. Vi har också besökt projektledare Håkan Gille i Örebro som arbetar med att bygga upp ett gemensamt team för att verksamheterna skall bli bättre på att arbeta med målgruppen. Anledningen till projektet är att man efter utredningsarbete funnit att målgruppen inte passar in i den ordinarie verksamheten, vare sig inom socialtjänsten eller inom psykiatrin. Slutligen har vi också besökt projektledare Anitta Into i Trollhättan som är på väg att starta upp ett gemensamt team för att arbeta med dubbeldiagnospatienter. 7 (22)

8 BILAGA 3: Förteckning över besök Förteckning över besök gjorda i kommunerna, regionens psykiatri och övriga besök under Socialtjänsten i: Alingsås: Birgitta Strandin enhetschef utförarenheten, Sonny Johansson enhetschef vuxengruppen, Lennart Norberg föreståndare hvb-boende, Magnus Löfström sysselsättningsansvarig vuxenenheten, Gertrud Borglin Blau socialsekreterare psykiatri, Jan Ivarsson, Inger Appelfeldt, Morgan Melgaard, Lennart Hasselteg samtliga socialsekreterare på vuxenenheten. Bollebygd: Maria Degerman verksamhetschef, Johan Lundmark boendestödjare, Kicki Lidström behandlingsassistent, Birgitta Bengtsson behandlingsassistent, Peter Erdman-Olsson fritidsledare, Enrique Lobos fritidsledare, Johan Norbelie fritidsledare, Jenny Mattsson, Gun Ek, Birgitta Ågren samtliga socialsekreterare Borås Miriam Johansson Verksamhetschef IFO. Eva Claesson Verksamhetschef Socialpsykiatri/Handikappsomsorgen. Insats vuxna. Myndighetsutövning. Eva-Stina Beischer Distriktschef/Insatschef. Vanja Myrén enhetsansvarig. Karl-Åke Claesson 1:e socialsekreterare. Kaptensgatan. Blandat Missbruksboende. Göran Magnusson enhetsansvarig och medarbetare. Moldegatan. DD-boende. Jill Zetterström behandlingsassistent, Camilla Kroon behandlingsassistent och Jeanette Åkerberg behandlingsassistent. Boende övergångslägenheter. Morgan Högrell föreståndare. Erikshill öppenvårdsverksamhet för missbrukare. Jan Tidén Konsulent. Porten. Dagverksamhet för missbrukare. Tom Åberg behandlingsassistent och medarbetare. Samlad sysselsättning. Lennart Gustafsson Verksamhetschef och Monika Johansson enhetsansvarig. Företagsteamet Psykiskt långtidssjuka. Anette Aleryd enhetsansvarig och Pär-Anders Sköld arbetskonsulent. Tårpilsgatan. DD-boende i Stadsmissionens regi. Föreståndare Hans Johansson. 8 (22)

9 Herrljunga: Lotta Westberg Verksamhetschef Socialpsykiatri och Kerstin Lundström Psykiatrisjuksköterska. Lerum: Anette Johannesson Verksamhetschef IFO, Beatrice Larsson Case manager, Gunnel Elving, och Irene Odén avd chefer. Mark: Margareta Göransson enhetschef LSS/Psykiatri, Marika Järnebring, Malin Eriksson Psykiatrihandläggare, Vidar Hellkvist, Thomas Bock Sesam, Barbro Svensson, Ros Marie Hagedorn Socialsekreterare. Svenljunga: Gun Lis Torgny Socialchef, Gunhild Unger Snygg Avd.chef Vård och Omsorg, Ann Christin Björklin Avd.chef IFO, Katarina Halovanic Enhetschef Psykiatri/LSS, Marja Bengtsson LSS och Psykiatrihandläggare, Ingela Kallin, Jeanette Rowson, Berit Andersson och Ann Sofie Höök. Tranemo: Sigvard Stigheimer Verksamhetschef IFO, Rolf Andersson LSS Handläggare, Jan Nilsson case manager och Ann Sofie Nydèn Avd.chef Vård och omsorgsförvaltningen. Ulricehamn: Sonny Johansson Enhetschef, Jan Hedenlund Samordnare, Mary Liden Behandlingsassistent, Gunvor Andersson Vuxengruppen, Louise Ekunger Vuxengruppen, Elin Källberg Vuxengruppen, Stig Boden Vuxengruppen och Jan Nilsson case manager. Vårgårda: Irene Johansson case manager. Regionens psykiatri: Avdelning 2, slutenvård: Christer Spångberg Avd.chef och Anders Leion Bitr.avd.chef. Psykiatrisk akutmottagning: Calle Larsson Avd.chef, Per Anders Abrahamsson Överläkare samt ytterligare 8 medarbetare. Beroendemottagning: Annika Pönniö Avd.chef. Björkängen, psykosmottagning: Mona Asp Avd.chef med medarbetare. Solhem, personlighetsstörningsmottagning: Bodil Persson Överläkare med medarbetare. Centrum, förstämningssjukdomar: Peder Börjesson Sjuksköterska med medarbetare. PSL teamet, psykiskt störda lagöverträdare: Staffan Hasselgren Avd.chef. Psykiatriska Öppenvårdsmottagningar i: Skene: Magnus Skog Avd.chef med medarbetare. Svenljunga-Tranemo: Elisabet Larsson Sjuksköterska med medarbetare. 9 (22)

10 Ulricehamn: Anna Karin Johansson Avd.chef, Britt Marie Levinsson, Carina Johansson, Yvonne Schotte Sekreterare, Viktoria Pettersson Sjuksköterska, Marianne Sundin Skötare, Ulla Byegård och Isabella Löfblad psykologer. Vårgårda: Ros Marie Sandberg Avd.chef, Kristina Sunnerdahl och Per Eng skötare, Maria Dejbrant Psykolog, Carina Widerström och Nina Bengtsson sekreterare. Lerum: Ingegerd Karlsson Avd.chef med medarbetare. Alingsås: Lennart Fällberg Avd.chef, Ellinore Nielsen Överläkare och Lina Ludvigsson Sjuksköterska. Regionens psykiatri: SÄS Ledningsgrupp 1 och 2: Verksamhetschefer, Avdelningschefer och Överläkare. Kriminalvården Lokalanstalten i Borås: Monica Andersson Skall kriminalvårdschef med ledningsgrupp. Frivården i Borås: Frivårdsinspektörer. Altbo August Barks gata, Göteborg. DD-boende missbruk/psykos Föreståndare Birgit Lund LP stiftelsen i Borås: Mikael Pihl Föreståndare. Rådet för psykisk ohälsa Borås Svenljunga Tranemo Övrigt: LSG (lokal samverkansgrupp) Lerum Psykiatrins dag Borås Mark Studiebesök på orter som har ACT-team Jönköping: Ulf Eek med medarbetare. Trollhättan: Anita Intto Projektledare Örebro: Håkan Gille Projektledare 10 (22)

11 BILAGA 4: Kartläggning Case Managers och specialister Kartläggning av Casemanagers och Specialister Tabellen nedan åskådliggör tillgången på och fördelningen av Casemanagers och specialister under Kommun Psykiatri Kommun Psykiatri Kommun Befolkning Casemanager Specialist Borås/Bollebygd / Mark Ulricehamn/Tranemo/ / Svenljunga / Lerum Alingsås Vårgårda/Herrljunga / Summa: Vi anser utifrån rapporten att det skall finnas 1 Casemanager i varje kommun eller kommuner som samarbetar och 1 Casemanager hos varje psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller mottagningar som samarbetar. Det ger bästa förutsättningar att arbeta på jämlika villkor och tillgång till varandras kompetens och tjänster. Det lägger också grunden för det gemensamma arbetet i kommunen. Inför kommande utbildningssatsning av Casemanager och specialister har Marks och Alingsås kommuner och Lerums psykiatrimottagning visat intresse. Totalt kommer det att finnas 8 platser för utbildning av Casemanager. En försiktig rekommendation i skrivande stund är att det bör finnas 1 Casemanger/ invånare. Det målet nås nästan efter kommande utbildningssatsning. Tillgången på specialister bör öka. Det bör finnas 1 specialist på varje psykiatrisk öppenvårdsmottagning och 1 specialist i varje kommun inom den kommunala missbruksvården. Varje vårdcentral kan med fördel ha en specialist, gärna Sjuksköterskan som skall arbeta med psykisk ohälsa. Det underlättar och säkrar tillgången till somatisk vård för målgruppen. 11 (22)

12 I september 2007 påbörjades den andra utbildningsomgången av 9 casemanagers på Växjö universitet tillsammans med deltagare från Jönköping och Norrbottens län. Utbildningen kommer att omfatta 3 terminer med deltagare från kommunerna och Regionen i Södra Älvsborg. Efter avslutad utbildning kommer det att finnas utbildade casemanagers enligt följande tabell. Kommun Psykiatri Kommun Befolkning Casemanager Borås/Bollebygd / Mark Ulricehamn/Tranemo/ / Svenljunga / Lerum Alingsås Vårgårda/Herrljunga / Regionspsykiatri 1 gemensam Summa: (22)

13 BILAGA 5: Referenslista Agerberg Miki Kidnappad hjärna. En bok om missbruk och beroende. Lund. Barth Tom, Näsholm Christina Motiverande samtal MI. Lund. Burns Tom, Firn Mike Samhällsbaserad psykiatrisk vård. Lund. Malm Ulf Casemanagment- evidensbaserad integrerad psykiatri. Lund. Milton Anders, Fries Björn Missbruk och samtidigt psykisk sjukdom. En programförklaring i 10 punkter. Nationell psykiatrisamordning, Nationell narkotikapolitisk samordning. Nilsson Ingvar, Wadeskog Anders Psykiskt sjuk eller missbrukare? En rapport om samverkan, vårdkedjor och ekonomi. Revstedt Per Motivationsarbete. Stockholm. Tredje upplagan. SBU: statens beredning för medicinsk forskning; Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. Socialstyrelsen Socialstyrelsens nationella översyn av psykiatrin. Socialstyrelsen Psykosociala insatsers effekter för personer med psykiska funktionshinder. Socialstyrelsen Förbättringsprocesser hos personer med svår psykisk störning och missbruksproblem En långtidsuppföljning av socialstyrelsens försöksverksamheter i samband med psykiatrireformen. Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Remissversion 13 april. SOU 1992:3. Delbetänkande av psykiatriutredningen. SOU 2005:82. Personer med tungt missbruk. SOU 2006:100. Ambition och ansvar. Nationell strategi för utveckling av samhällets insatser till personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder. Slutbetänkande av Nationell psykiatrisamordning. Stockholms läns landsting Fokusrapport Behandling av personer med komplexa vårdbehov p g a psykisk störning och missbruk. ISBN (22)

14 BILAGA 6: Primärvården, delprojekt DELPROJEKT INOM MILTONPROJEKTET DUBBELDIAGNOSER GÄLLANDE MÅLGRUPPENS SOMATISKA HÄLSA Inledning Under senare år har man från flera håll kunnat konstatera att personer med en allvarlig psykisk sjukdom och samtidigt drogberoende s.k. dubbeldiagnos, har mycket svårt att få sina behov vad gäller social omsorg och vård tillgodosedda. Detta leder till att dessa människor far mycket illa både socialt, psykiskt och somatiskt, vilket i sin tur ofta leder till ett ökat missbruk, kriminalitet och förkortad livslängd. Bakgrund Regionfullmäktige beslutade om en regional utvecklingsplan för psykiatrin i Västra Götaland. Denna har följts upp med en lokal psykiatriplan för Södra Älvsborg, i vilka utvecklingsinsatser och samverkansplaner för gruppen dubbeldiagnoser är ett av de områden som särskilt prioriteras. Utifrån de behov som framkommit ansökte och erhöll psykiatrin, primärvården och kommunerna inom Södra Älvsborg pengar från Miltonmedlen, för att gemensamt ta fram och förankra konkreta förslag för målgruppen. Inom Primärvården i Södra Älvsborg projektanställdes därför en person på halvtid för att belysa hur målgruppens somatiska behov tillgodoses. Definition Med dubbeldiagnos avses att en person samtidigt har en allvarlig psykisk sjukdom och ett pågående missbruk/beroende. Med allvarlig psykisk sjukdom menas här: Psykoser schizofreni, andra psykotiska syndrom, vanföreställningar Affektiva syndrom bipolär sjukdom, egentlig (svårare) depression Allvarligare personlighetsstörningar Med missbruk menas här: Alkohol, narkotika, läkemedel och blandmissbruk 14 (22)

15 Syfte Denna handling är ett delprojekt inom dubbeldiagnosprojektet och inriktat på målgruppens somatiska hälsa. Den redogör för primärvårdens nuvarande insatser och hur olika intressenter ser på denna verksamhet. Vidare beskrivs en framtida arbetsmodell för att förbättra vårdinsatserna och samverkan. Mål Målsättningen med delprojektet är att förbättra den somatiska vården för målgruppen. Frågeställningar Hur stor är gruppen? Vilka är de somatiska hälsoproblemen hos målgruppen? Hur ser gruppens kontakter med primärvården ut? Finns det svårigheter för gruppen att få sin somatiska vård tillgodosedd inom primärvården? Hur ser primärvården på gruppens somatiska hälsa? Hur ser man från kommunerna och psykiatrin på primärvårdens insatser för gruppen? Vad skulle ytterligare behövas för att gruppens behov på ett bättre sätt skulle kunna tillgodoses? Metod För att besvara ovanstående frågeställningar har den projektanställde: deltagit i seminarier och konferenser tagit del av aktuell litteratur och statistik genomfört intervjuer med o psykiatrins beroendeenhet, missbruksavdelning och ett antal psykiatriska öppenvårdsmottagningar o kommunernas socialtjänst och olika verksamheter inom kommunerna som arbetar med målgruppen o ett 10-tal vårdcentraler, inom Södra Älvsborg o stadsmissionen - som driver boende för gruppen, frälsningsarmén o medlemmar från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) och brukare samverkat med övriga projektledare inom dubbeldiagnosprojektet samverkat med Vårdalinstitutet förankrat arbetet genom kontakter med primärvårdsområdescheferna Resultat Målgruppens storlek 15 (22)

16 I litteratur framkommer ofta, som ett grovt mått, att antalet med en dubbeldiagnos är 1/1000 invånare. Talet är något högre i större städer. Statistik framtagen av Psykiatriska verksamheten på antal personer i Södra Älvsborg år 2005 med en dubbeldiagnos, var 331 personer. En siffra som antagligen är något låg men som anger storleksordningen på målgruppen. Somatiska hälsoproblem Den somatiska hälsan hos personer med en allvarlig psykisk sjukdom och ett missbruk blir ofta åsidosatt, dels p.g.a. den psykiska sjukdomen eller att missbruket är så omfattande att man förlorar insikten om att sköta sin hälsa. Det är mycket vanligt att de är allmänt nedsatta p.g.a. misskötsel av mat, sömn och hygien. Andra vanligt förekommande hälsoproblem är infektioner som hepatit, luftvägsinfektioner och olika hudinfektioner. På grund av långvarigt missbruk är det ofta också vanligt med hjärtkärl sjukdomar, diabetes, skador på lever och njurar. Personer i denna grupp råkar också ofta ut för akuta skador i samband med berusning t.ex. vid våld och fall. Psykiatrin Psykiatrins uppfattning är att personerna i målgruppen har en generellt dålig somatisk hälsa. För de patienter som är kända tycker man primärvården för det mesta sköter den somatiska vården bra med ett adekvat omhändertagande. Kommunerna Kommunerna anser att den somatiska hälsan för denna grupp är varierande, men att många har en mycket dålig hälsa. Socialtjänsten anser att gruppen oftast får sina vårdbehov tillgodosedda i primärvården. Från personalgrupper, som arbetar på boenden eller verksamheter riktade till målgruppen, framkommer bara positiva erfarenheter av primärvårdens arbete med patientgruppen. Vad som efterfrågas från några kommuner är att primärvården bättre skulle samarbete på en mer generell/planerande nivå. Vårdcentralerna Vårdcentralernas redogörelser för vilka kontakter de har med denna patientgrupp är mycket varierande. För det första finns det ofta en viss osäkerhet om vilka patienter det gäller. När de söker är oftast fokus på något somatiskt besvär och den övriga problematiken finns endast som bakgrund. Flera vårdcentraler uppger därför att de är osäkra på vilka kontakter de har med patientgruppen. 16 (22)

17 Ett par av de intervjuade vårdcentralerna har speciella missbruksboenden inom sitt upptagningsområde och för dessa personer har man en klar bild hur många de är och hur problembilden ser ut. Några vårdcentraler anger att de har ett visst samarbete med kommunens socialtjänst, men för de flesta saknas detta. Ungefär samma förhållanden gäller samarbetet med psykiatrin. Frivilligorganisationerna Dessa organisationer beskriver hur man kommer i kontakt med ett antal personer som tillhör gruppen, även om de inte är så många och att flertalet av dem har en dålig somatisk hälsa. De har flera berättelser om hur dessa personer haft svårigheter att få olika hjälpinsatser. Ibland har de också märkt att det varit lättare om någon annan än den hjälpsökande själv försökt t.ex. få en besökstid. Brukare De (ett tiotal) brukare som hittills intervjuats har varit nöjda med sina primärvårdskontakter. Sammanfattning Målgruppens storlek är begränsad men trots detta är det många som inte är kända och där det är stor risk för att de inte erhåller den hjälp som de behöver. För de som är kända verkar primärvården i de flesta fall ge ett adekvat omhändertagande när det uppstår behov. För att erhålla ett bättre omhändertagande behövs en ökad struktur, där olika kontaktvägar är tydliga. Förslag på arbetsmodell Viktigt att ha som utgångspunkt är primärvårdens roll som första vårdnivå med ett generellt arbetssätt gentemot alla sjukdomstillstånd. Det är därför positivt att se att den modell för omhändertagandet av den psykiska ohälsan, som primärvården i Södra Älvsborg försöker börja arbeta efter även på ett bra sätt kan komma att tillgodose den här gruppens behov. Modellen bygger på att det minst skall finnas en sjuksköterska på varje vårdcentral med speciell inriktning mot den psykiska ohälsan och att denna person tillsammans med läkare och psykoterapeut/psykolog alltmer ska arbeta i team. Det blir denna sjuksköterska, som blir kontaktperson gentemot psykiatri och kommun för den här målgruppen. Det blir också denna person som case manager i första hand har kontakt med i enskilda klientärenden. Huvudansvaret för gruppen åvilar kommunerna medan psykiatrin har hand om den psykiatriska problematiken och primärvården den somatiska delen. Vid en uppbyggnad av en övergripande modell i varje kommun behöver primärvården vara delaktig utifrån sitt uppdrag. Naturligt är då att vårdutvecklaren eller motsvarande i varje område deltar i detta arbete. 17 (22)

18 En central del i arbetet är att synliggöra gruppen och stimulera till en ökad kunskap om gruppens problematik. En annan del är att framhålla nödvändigheten av att samtidigt försöka behandla den psykiska sjukdomen och missbruket och att det är ett mycket långsiktigt arbete. Under arbetets gång har det också framkommit ett stort behov av att förbättra målgruppens tandhälsa. Nästan samtliga som intervjuats har påtalat den ofta dåliga tandhälsan. Då detta problem är så omfattande och behöver speciell kompetens för att belysas på ett bra sätt bör en särskild utredning göras angående dessa behov. Borås i augusti 2006 Per-Axel Otterberg Projektledare per-axel.otterberg@vgregion.se 18 (22)

19 BILAGA 7: Etiska överväganden vid inventeringar. (Instruktion och enkät) Etiska överväganden vid inventeringar. (Detta är ett förtydligande av frågor kring etik och sekretess i samband med inventering av personer med dubbeldiagnoser). Enligt socialtjänstlagen ska socialnämnderna i Sveriges kommuner göra sig väl förtrogna med levnadsförhållanden i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. Detta är bakgrunden till de inventeringar som nu genomförs i Södra Älvsborg med medel från den så kallade Miltongruppen. De etiska frågorna är i detta fall relativt okomplicerade. Inventeringar, eller kartläggningar som lagtexten lyder, är ett led i det kliniskt/praktiska arbetet som enligt socialtjänstlagen ska genomföras av kommuner. De etiska frågorna gäller framförallt integritetsskydd. Det är viktigt att ha i minnet att i den rikstäckande tillsyn av verksamheter och utbud av insatser för personer med psykiska funktionshinder (benämns målgruppen i texten) som socialstyrelsen och länsstyrelserna genomförde under 2004, riktades en skarp kritik mot flera av landets kommuner. Framförallt var man kritisk till att man inte hade genomfört inventeringar och att målgruppen inte var informerade om vad kommunerna kan erbjuda för stödinsatser. Informerande verksamhet. I rapporten skriver tillsynsmyndigheterna att Kartläggningar av målgruppens omfattning och behov måste intensifieras för att säkerställa ett bättre planeringsunderlag och lägga grund för kommunernas uppsökande verksamhet. Kommunerna behöver utveckla system och metoder för att tillsammans med psykiatrin regelbundet ta reda på målgruppens behov av insatser från kommunerna och psykiatrin. (ur Socialstyrelsen och Länsstyrelserna: Kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder, 2004, sidan 16.) För att kartlägga omfattning och behov och för att starta uppsökande verksamheter måste enskilda individer identifieras. Detta ställer krav på säkerhet så att identiteter inte röjs till obehöriga. I vår inventering av dubbeldiagnoser har vi därför valt att använda oss av rikskoden så att enskilda personer inte ska kunna identifieras av utomstående. Rikskod innebär att man anger födelseåret, de 4 sista siffrorna i personnumret samt initialer (t.ex. 64xxxx-0231, G. H.). Eftersom patienter/klienter ofta möter flera personer inom olika verksamheter (socialtjänst, psykiatri etc.) måste vi ha en metod så att vi kan observera om samma patient/klient listas flera gånger. Genom rikskoden kan vi försäkra oss om att en person enbart listas en gång samtidigt som utomstående inte kan identifiera vilka personer som listas. Vi vänder oss till personer inom psykiatrin och socialtjänsten som möter personer med, som man uppfattar, både psykiatrisk problematik och missbruksproblem. Dessa listas med användning av rikskoden som anges i den enklare inventeringsenkäten. Genom detta förfarande kan vi snabbt få en grov skattning om hur många personer som tillhör målgruppen dubbeldiagnoser. De uppgifter om enskilda som kommer att behandlas vid inventeringen omfattas av sekretess enligt bestämmelser i sekretesslagen Gunnar Gunnarsson Jan Skogersson 19 (22)

20 Inventering av Personer med Dubbeldiagnos problematik. På uppdrag av styrgruppen för Miltonprojekten i Södra Älvsborg skall en enhetlig och systematisk inventering göras av klienter/patienter som har en allvarlig beroendeproblematik och samtidig psykisk sjukdom/störning. Målgruppen för inventeringen är: Personer 18 år eller äldre som har en allvarlig beroendeproblematik och samtidig psykisk sjukdom/störning. Definition av målgruppen Med dubbeldiagnos avses allvarliga psykiska sjukdomar och störningar i kombination med omfattande missbruk/beroende. Enkäten går ut till specialistpsykiatrin och kommunernas socialtjänst. Enhetscheferna ansvarar för att personal som ansvarar för klienten/patienten fyller i enkäten. Oberoende av diagnos kan man dock ingå i målgruppen om besvären är av så allvarlig karaktär att de medfört hinder i den dagliga livsföringen eller upprepade kontakter med socialförvaltningen och/eller psykiatrin. Är du tveksam om personen tillhör målgruppen? Fyll i enkäten ändå. Glöm inte att fylla i kontaktperson. För att säkerställa sekretessen och för att undvika dubbel bokföring använder vi oss av ett rikskodssystem när det gäller personuppgifterna. Rikskoden skrives med personens födelse år och de sista fyra siffrorna i personnumret. Namnet ifylles med initialerna från tilltalsnamnet och efternamnet. Styrgruppen för Miltonprojekten beslutade på mötet att: Ett förslag till inventering samt etiska överväganden vid inventering har tagits fram inom DD-projektet. Mallen skall ses som en vägledning för de lokala inventeringarna som skall handhas av de lokala psykiatriråden eller motsvarande. Projektledarna kan erbjuda sin hjälp vid sammanställningar. 20 (22)