HEDSTRÖMMEN Hedströmmens Vattenförbund

Transkript

1 HEDSTRÖMMEN 2011 Hedströmmens Vattenförbund

2 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Hedströmmens vattenförbund Agneta Lind, Skinnskattebergs kommun Tel: E-post: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Elisabet Hilding Elisabet Hilding Susanne Holmström Elisabet Hilding Tel: E-post: Omslagsfoto: Gärdsjöbo, provpunkt HR1. (Foto: Reijo Nygård, ALcontrol AB) Tryckt: September 2012

3 INNEHÅLL SAMMANFATTNING... 1 INLEDNING... 3 Rapportens utformning... 3 Avrinningsområdet... 3 Föroreningsbelastande verksamheter... 3 RESULTAT... 5 Lufttemperatur och nederbörd... 5 Vattenföring... 6 Alkalinitet och ph... 7 Vattenfärg, organiska ämnen (TOC) och syretillstånd... 8 Kvävetillstånd...10 Fosfortillstånd...10 Transporter av kväve, fosfor och organiskt material...11 Arealspecifik förlust...13 Metaller i vatten...14 Metalltransporter...14 Klorofyll a och siktdjup...15 Sediment...15 Plankton...19 Påväxt kiselalger...20 REFERENSER...22 BILAGA 1 METODIK FÖR VATTENKEMI OCH SEDIMENT...23 BILAGA 2 ANALYSVARIABLERNAS INNEBÖRD...29 BILAGA 3 RESULTAT - VATTENKEMI OCH SEDIMENT...41 BILAGA 4 ÄMNESTRANSPORTER OCH VATTENFÖRING...55 BILAGA 5 PLANKTISKA ALGER...57 BILAGA 6 KISELALGER...71 BILAGA 7 TIDSSERIER VATTENKEMI...81

4

5 Hedströmmen 2011 Sammanfattning SAMMANFATTNING Årsmedeltemperatur i Ställdalen år 2011 var 5,9 C, vilket var 2 grader högre än normalt. I april var temperaturen rekordhög. Årsnederbörden var 893 mm, vilket var mer än normalt. Vattenföringen (9,2 m 3 /s) var dock lägre än normalt. I samband med vårfloden i april uppmättes de lägsta ph-värdena. I Gärdsjöbo var ph-värdet tidvis så lågt att vattnet bedömdes som mycket surt med ingen elller obetydlig buffertförmåga (alkalinitet). Längre nedströms bedömdes vattnet som måttligt surt med god buffertkapacitet. Vattnets färg är ett mått på mängden löst organiskt material i vattnet (såsom humusämnen) samt metallerna järn och mangan. Halter av organiskt material och vattenfärgen ökade nedströms i avrinningsområdet från låg halt och svagt färgat vatten i Stora Kloten till måttligt hög (på gränsen till hög) halt och betydligt färgat vatten i Grönö. Nedbrytning av organiskt material tär på vattnets syreföråd och kan leda till dåliga syreförhållanden. I Långvattnet och Nedre Vättern förekom perioder med syrefattigt till syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd i bottenvattnen. Generellt var halterna av fosfor och kväve låga i den norra delen av avrinningsområdet och ökade till måttligt höga och höga längre ner i avrinningsområdet. Statusen med avseende på näringsämnen/eutrofiering bedömt utifrån fosforhalter, siktdjup och klorofyll redovisas i Tabell A. Hedströmmen bidrog med bl.a. ca ton organiska ämnen, 10 ton fosfor och 190 ton kväve till Galten i Mälaren under år Den arealspecifika förlusten för hela avrinningsområdet bedömdes som låg för kväve och som mycket låg till måttligt hög för fosfor. Metallhalterna av arsenik, bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink bedömdes som låga till mycket låga i stickprov i Nedre Vättern och vid Kolsva. Även årsmedelhalterna i vattnet vid Grönö fick samma bedömning. Transporten ut i Mälaren var bl.a. ungefär 1,3 ton zink, 800 kg koppar, 260 kg nickel och 220 kg bly. Nedre Skärsjön och Bjursjön hade mycket höga kopparhalter i ytsedimenten. Långsvan och Nedre Vättern hade måttligt höga halter av krom och nickel samt Nedre Vättern även måttligt hög kopparhalt. Sedimentet i Stora Kloten innehöll måttligt höga halter av kadmium, bly och krom. I Nedre Vättern var kopparhalten i ytsedimentet betydligt lägre än i sedimentet längre ned, vilket visar att belastningen minskat. Ytsedimenten visade även att kväve- och fosforinnehållet i Långvattnet var högre än i närbelägna sjöar, vilket visade på en betydande sedimentering av näringsämnen i sjön. Avvikelsen för koppar i Bjursjön och Nedre Skärsjön visade på mycket stor förorening av koppar. Utgående från planktonsamhällets sammansättning klassificerades statusen med avseende på näringsämnen som hög i Stora Kloten och Nedre Vättern och god i Långvattnet och Långsvan. I expertbedömningen justerades statusen till god för Nedre Vättern och måttlig för Långvattnet och Långsvan, eftersom det förekom relativt många eutrofiindikatorer, d.v.s. näringståliga arter. Tillståndet bedömdes som näringsfattigt i Stora Kloten och måttligt näringsrikt i övriga sjöar. Andelen cyanobakterier (blågrönalger) var mycket liten i alla sjöarna, men i Långsvan förekom flera potentiellt giftproducerande arter (arter som skulle kunna bilda gifter) och risken för besvärsbildande blomningar bedöms där som tydlig. Kiselalgsamhällets sammansättning i lokalen vid Kolsva visade god status med avseende på påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föreningar. Vid Grönö visade kiselalgerna på måttlig status. Surhetsindex visade på måttligt sura och nära neutrala förhållanden i Kolsva respektive Grönö. 1

6 Hedströmmen 2011 Sammanfattning Tabell A. Klassning/expertbedömning av näringsstatus vid de undersökta lokalerna med utgångspunkt från fosfor, siktdjup, klorofyll, växtplankton och påväxtalger. För fosfor, siktdjup och klorofyll baseras klassningen på data från För växtplankton finns en bedömning enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder kallad NV och en s.k. expertbedömning kallad expert. H=Hög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredsställande och D=Dålig Provtagningspunkt Fosfor Siktdjup Klorofyll Växtplankton NV ton expert Växtplank- Kiselalg Stora Kloten H H H H H Långvattnet H H G G M Gärdsjöbo H Nedre Vättern H H ej god H G Långsvan G M ej god G M Kolsva G G Grönö H M 2

7 Hedströmmen 2011 Inledning INLEDNING På uppdrag av Hedströmmens vattenförbund utför ALcontrol i Linköping recipientkontrollen av sjöar och vattendrag i Hedströmmens avrinningsområde sedan år Föreliggande rapport är en sammanställning av resultat från år Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogram fastställt den 22 september År 2011 omfattade programmet fysikaliska och kemiska vattenundersökningar, analyser av metaller i vatten samt undersökningar av sediment, växtplankton och kiselalger (påväxt). Omfattningen åskådliggörs i Tabell 11 i Bilaga 1. Provtagning av vatten, metaller i vatten, sediment, plankton och påväxt utfördes av Björn Thiberg, Magnus Bergström och Reijo Nygård, samtliga godkända provtagare från ALcontrol AB. Påväxt (kiselalger) artbestämdes och utvärderades av Iréne Sundberg och plankton av Annika Liungman, Carin Nilsson samt Iréne Sundberg, samtliga från Medins Biologi AB. Vattenkemi och sediment har utvärderats och årsrapporten sammanställts av Elisabet Hilding och rapporten kvalitetsgranskats av Susanne Holmström, båda från ALcontrols miljökonsultavdelning. Rapportens utformning I rapportens huvuddel presenteras resultaten för år 2011 kortfattat. Metodik, artlistor, lokalbeskrivningar samt mer ingående resultat finns i bilagor för de olika undersökningsmomenten. Avrinningsområdet Hedströmmens avrinningsområde sträcker sig över tre län: Örebro, Dalarna och Västmanland (Figur 1.). Avrinningsområdet är km² stort och består av ca 66 % skog, 8,1 % sjö, 7,1 % åker, 1,4 % betesmark och 17,4% övrig mark (SCB 2005). Övrig mark innefattar vattendrag, myrområden, impediment av annat slag och tätort. I övre delen av avrinningsområdet finns framförallt skogsmark. I nedre delen finns den största andelen jordbruksmark. Koppar- och järnframställning har förekommit på flera ställen, bland annat i Riddarhyttan och i Kolsva, där järn har bearbetats i ungefär 400 år. Föroreningsbelastande verksamheter Punktutsläpp sker från avloppsreningsverk i Skinnskattebergs kommun och från en fiskodling i Långvattnet, Lindesbergs kommun (Tabell 1). Diffusa utsläpp kommer från enskilda avlopp, jordoch skogsbruk samt luftnedfall. Avloppsreningsverket i Malingsbo, som tidigare var en punktkälla, är numera en infiltrationsanläggning. I Kolsva finns ett industriområde med metallbearbetningsföretag. Avloppsreningsverket i Färna är ett helautomatiserat reningsverk och ingen större förändring av befolkningsunderlaget eller verksamheten i området har noterats för de senaste åren. I Skinnskatteberg är sedan årsskiftet 2005/2006 ett nytt reningsverk i drift. Verket driftoptimerades år 2011, vilket medförde att fosforbelastningen blev ungefär en tiondel av tidigare års belastning och belastningen av kväve och organiska ämnen blev ungefär halverad. Tabell 1. Föroreningsbelastande verksamheter i Hedströmmens avrinningsområde år 2011 Kommun Verksamhet Tot-N ton/år Tot-P ton/år BOD 7 ton/år COD ton/år Lindesbergs kommun fiskodling 2,16 0, Skinnskatteberg avloppsreningsverk 6,5 0,03 2,6 17,4 Skinnskatteberg, Färna avloppsreningsverk 0,38 0,036 0,75 2,5 3

8 Hedströmmen 2011 Inledning Figur 1. Hedströmmens avrinningsområde med provtagningslokaler och punktutsläpp från föroreningsbelastande verksamheter: arv=avloppreningsverk och fo=fiskodling. HR anger att stationen är placerad i rinnande vatten (HR1, HR5 samt HR6) och HS anger en sjöstation (HS1, HS2, HS3 och HS4). 4

9 Hedströmmen 2011 Resultat RESULTAT Figur 2. Vattnets kretslopp. Lufttemperatur och nederbörd Hedströmmen ingår i vattnets kretslopp (Figur 2.). I kretsloppet kommer vatten från atmosfären till marken som nederbörd. Vattnet flödar sedan via vattendrag till havet. Från havet och andra ytor avdunstar vatten till atmosfären för att sedan åter falla ned som nederbörd. En del vatten magasineras i form av snö, is, grundvatten, ytvatten eller markvatten. Vid SMHI:s meteorologiska station i Ställdalen var årsmedeltemperaturen 5,9 C, vilket var 2 grader högre än normalt (d.v.s. medeltemperaturen ). Endast februari hade lägre medeltemperaturer än normalt (Figur 3). I april var månadsmedeltemperaturen rekordhög och högre än det tidigare rekordet (6,4 C år 2009) sedan mätningarna började i Ställdalen år Även i november och december var det mycket mildare än normalt. Lufttemp. o C J F M A M J J A S O N D medelmax Figur 3. Månadsmedeltemperaturer år 2011 vid SMHI:s klimatstation i Ställdalen i jämförelse med medeltemperaturen för åren Den streckade linjen visar de högsta månadsmedelvärdena sedan mätningarna började. 5

10 Hedströmmen 2011 Resultat Nederbörden vid SMHI:s meteorologiska station i Ställdalen var 893 mm år 2011, vilket är 22 % mer än normalt (731 mm). I maj, juni, augusti, september och december var nederbörden nästan dubbelt så stor som normalt (Figur 4). Väsentligt lägre nederbörd än normalt föll under april och november. Den största årsnederbörden för perioden uppmättes år 2006 och var 944 mm. Nederbörd (mm) Vattenföring Årsmedelvattenföringen i Hedströmmen vid Grönö var 9,2 m 3 /s, vilket var lägre än normalt (11,4 m 3 /s; SCB 2005). Månadsmedelvattenflödet i stationerna Gärdsjöbo, Kolsva och Grönö, där transporter beräknas, redovisas i Bilaga 4. 0 J F M A M J J A S O N D Figur 4. Månadsnederbörden vid SMHI:s klimatstation i Ställdalen 2011 i jämförelse med normalperioden År 2011 inleddes med kallt väder så nederbörden föll som snö. Nederbörden låg kvar som snö och is under en längre period. När snön och isen smälte i april blev det en distinkt vårflod med stor vattenföring (Figur 5). Vattenföringen avtog sedan successivt och var normalt låg under högsommaren och tidig höst då avdunstning och växtupptag av vatten är stort. Nederbörden i december var stor och tillsammans med mildare väder än normalt medförde det en ökad vattenföring i slutet av året. 50 Vattenföring (m 3 /s) Dygnsnummer Figur 5. Dygnsvattenföring (m 3 /s) i Hedströmmen vid Grönö år

11 Hedströmmen 2011 Resultat Alkalinitet och ph Samtliga fysikaliska och kemiska analysresultat redovisas i Bilaga 3. Under år 2011 uppmättes de lägsta ph-värdena i mitten av april som en följd av ökad vattenföring vid snösmältningen. Nederbörden är sur och vid stor nederbörd och/eller snösmältning hinner inte vattnet buffras och sjöarnas och vattendragens motståndskraft mot försurning (alkalinitet) minskar till så låga nivåer att ph-värdet börjar minska. I Gärdsjöbo bedömdes vattnet i april som mycket surt med ingen eller obetydlig buffertförmåga (utgående från årslägsta värden; Figur 6 och Figur 7). I sjöarna och i nedre delen av Hedströmmen bedömdes vattnet som måttligt till svagt surt med svag till god buffertkapacitet. Generellt brukar vattendrag längst upp i ett avrinningsområden vara mer försurningskänsliga än vattendrag längre nedströms. Det beror på att det ofta är skogsmark som dominerar längst upp, medan andelen jordbruksmark och bebyggelse, som innebär större saltmängd och bättre buffringsförmåga i vattnet, brukar öka nedströms. Hedströmmen är inget undantag. Kalkning av sjöar och tjärnar i norra delen av Hedströmmens avrinningsområde har utförts under olika tidsperioder. 7,5 7,0 6,5 6,0 5,5 5,0 ph Stora Kloten y Stora Kloten, botten Långvattnet, yta Långvattnet, botten Gärdsjöbo Nedre vättern, yta N vättern, botten Långsvan, yta Långsvan, botten Kolsva Grönö Figur 6. Årslägsta ph-värden (staplar) i samtliga stationer i recipientkontrollen i Hedströmmen år När ph-värdet minskar under 6 (den heldragna linjen) finns risk för biologiska skador. Årslägsta värden jämförs med "normala" värden den närmast föregående sexårsperioden (medelvärden av årslägsta värden (horisiontella streck) samt högsta och lägsta årslägsta värde (vertikala streck). 0,20 0,15 Alkalinitet (mekv/l) 0,10 0,05 0,00 Stora Kloten y Stora Kloten, botten Långvattnet, yta Långvattnet, botten Gärdsjöbo Nedre vättern, yta N vättern, botten Långsvan, yta Långsvan, botten Kolsva Grönö Figur 7. Buffringsförmågan i Hedströmmens avrinningsområde år 2011 presenterat som årslägsta värden av alkalinitet (staplar), "normala" värden den närmast föregående sexårsperioden (medelvärden av årslägsta värden; korta horisontella streck) och Naturvårdsverkets norm där alkalinitet över 0,10 mekv/l (horisontellt streck) anger god buffertkapacitet. 7

12 Hedströmmen 2011 Resultat Vattenfärg, organiska ämnen (TOC) och syretillstånd Vattnets färg är ett mått på mängden löst organiskt material i vattnet (såsom humusämnen) samt metallerna järn och mangan. Halter av organiskt material och vattenfärgen ökade nedströms i avrinningsområdet från låg halt och svagt färgat vatten i Stora Kloten (Figur 8 och Figur 9) till måttligt hög (på gränsen till hög) halt och betydligt färgat vatten i Grönö. I Långvattnet var halten av organiska ämnen (TOC-halten) låg och vattnet måttligt färgat. I Nedre Vättern och Långsvan var halten av organiska ämnen måttligt hög och vattnet måttligt färgat. De låga halterna av organiskt material och de relativt låga färgtalen i Stora Kloten och Långvattnet beror förmodligen på en kombination av liten tillförsel av humusämnen från omgivningen (beroende på litet avrinningsområde) och lång omsättningstid, vilket gör att organiskt material kan sedimentera. De högre halterna i Nedre Vättern och Långsvan beror på att de är grundare, har större avrinningsområde, kortare omsättningstid och tillförs organiskt material från jordbruksmark i respektive sjös tillrinningsområde samtidigt som algproduktionen är relativt stor. Vattenfärgen har ökat generellt i Sverige den senaste 30-årsperioden. Troligen är det samverkande effekter av markavvattning, förskogning av åker- och betesmark, varmare och blötare väder, skogsmarksdikningar m.m. som är orsaken till färgökningen. Även minskat nedfall av surt regn kan ha bidragit genom att när ph-värdet i jorden ökar binds humus svagare till jordpartiklar och sköljs därmed lättare ut till vattendragen och vattensamlingar. År 2011 var dock vattenfärgen lägre än närmast föregående sexårsperiod. Höga halter av organiska ämnen (TOC) kan leda till dåliga syreförhållanden om nedbrytningsaktiviteten är hög och syresättningen av vattnet är låg. Diagram med temperatur, syrehalt och syremättnad avsatt mot djupet redovisas för samtliga sjöar i Bilaga 3. I Långvattnet och Nedre Vättern förekom perioder med syrefattigt till syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd i bottenvattnet (Figur 10). I Stora Kloten var det syrerika tillstånd i både februari och augusti I Långsvan förekom ingen skiktning av vattnet vid provtagningen i augusti och bottendjupet var lägre än tidigare på grund av att provtagningslokalen flyttats. Årslägsta syrehalt motsvarade nu svagt syretillstånd. De lägsta syrehalterna i Nedre Vättern, Långsvan och Stora Kloten uppmättes i slutet av augusti. I Långvattnet uppmättes de lägsta halterna i mitten av februari. I Långvattnet, Nedre Vättern och Långsvan har syretillståndet sedan 2000 bedömts som syrefritt, nästan syrefritt eller syrefattigt. Den relativt stora syretäringen i sjöarna bedöms bero på en kombination av nedbrytning av organiskt material som producerats i sjön (plankton) och i omgivande sjö- och myrmarker (humus). Under vinterstagnationen när sjöarna är isbelagda upphör i stort sett syresättningen av vattnet. I augusti är vattnet varmt vilket innebär en ökad syreförbrukning, eftersom syretärande nedbrytningsprocesser skyndas på vid ökad temperatur, samtidigt som lösligheten för syre minskar. Sjöarna var även skiktade vid denna tidpunkt, vilket försvårar utbytet mellan yt- och bottenvatten. Detta kan vara en orsak till de låga halterna i augusti. I Långvattnet är djuphålan relativt liten, vilket innebär att syreförrådet är begränsat varvid syrebrist kan uppstå även vid begränsad belastning av organiskt material. 8

13 Hedströmmen 2011 Resultat Färg (mg Pt/l) Stora Kloten, y Stora Kloten, b Långvattnet, y Långvattnet, b Gärdsjöbo N vättern, y N vättern, b Långsvan, y Långsvan, b Kolsva Grönö Figur 8. Årsmedelhalter av färgtal (staplar) i samtliga stationer i Hedströmmens avrinningsområde år Heldragna linjer markerar gräns mellan måttligt färgat (25-60), betydligt färgat (60-100) och starkt färgat vatten (> 100 mgpt/l). Även medelvärden (horisontella korta streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod visas i diagrammet. 20 TOC (mg/l) Stora Kloten y Stora Kloten, b Långvattnet, y Långvattnet, b Gärdsjöbo N vättern, y N vättern, b Långsvan, y Långsvan, b Kolsva Grönö Figur 9. Årsmedelhalter av organiskt material (TOC; staplar) i samtliga stationer i Hedströmmens avrinningsområde år Linjer markerar gränser mellan mycket låg till mycket hög halt. Årsmedelvärden jämförs med medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. mg O 2 /l Stora Kloten Långvattnet Nedre Vättern Långsvan Figur 10. Årslägsta syrehalter (mg/l) i fyra sjöar i Hedströmmens avrinningsområde under perioden Mätning av syrehalten har utförts i februari och augusti. Heldragna linjer markerar gräns mellan syrefritt/nästan syrefritt, syrefattigt, svagt syretillstånd och måttligt syrerikt tillstånd. 9

14 Hedströmmen 2011 Resultat Kvävetillstånd I allmänhet var kvävehalterna låga (låga till måttligt höga) i den övre delen av avrinningsområdet och högre (måttligt höga till höga) längre ned i området (Figur 11). De relativt låga kvävehalterna beror på att skogsmark och impediment dominerar i de övre områdena medan andelen jordbruksmark är större i den södra delen. Figur 11 visar även att ammoniumkvävehalterna var mycket låga och att nitrat-nitritkvävehalterna var låga Totalkväve (µg/l) Stora Kloten, y Stora Kloten, b Långvattnet, y Långvattnet, b Gärdsjöbo N vättern, y N vättern, b Långsvan, y Långsvan, b Kolsva Grönö Figur 11. Årsmedelhalter av totalkväve (µg/l) i Hedströmmens avrinningsområde år 2011 varav ammoniumkväve (svarta staplar), nitrat-nitritkväve (vita staplar) och övrigt kväve utgör olika fraktioner. Heldragna linjer markerar gränser mellan måttligt hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelvärden 2011 (staplar) jämförs med medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. Fosfortillstånd Fosforhalten, som var låg i den norra delen av avrinningsområdet, ökade nedströms till måttligt hög i Långsvan och Kolsva och hög i Grönö (Figur 12). Halterna var generellt något lägre än medelvärdet för den senaste sexårsperioden. Statusen, med avseende på näringsämnen/eutrofiering bedömt utifrån fosforhalter, var hög status för Stora Kloten, Långvattnet, Gärdsjöbo, Nedre Vättern och Kolsva. Statusen bedömdes som god i Långsvan och som måttlig i Grönö. Eftersom andelen jordbruksmark i avrinningsområdet är mindre än 10 % har inte referensvärdet Pjo beräknats, men lokalernas höjd över havet har beaktats vid bedömningen. Reningsverken bidrar olika mycket beroende på dess effektivitet och utsläppsvolymer. Den huvudsakliga källan var dock läckage från åkermark. För att minska utsläppen av kväve och fosfor i jordbruksmark kan kantzoner och våtmarker anläggs i anslutning till vattendraget om inte grödornas upptag bättre kan komma i nivå med gödselgivan. 10

15 Hedströmmen 2011 Resultat 120 Totalf osf or (µg/l) Stora Kloten, y Stora Kloten, b Långvattnet, y Långvattnet, b Gärdsjöbo N vättern, y N vättern, b Långsvan, y Långsvan, b Kolsva Grönö Figur 12. Årsmedelhalter av totalfosfor (µg/l) i Hedströmmens avrinningsområde år Heldragna linjer markerar gränser mellan måttligt hög, hög och mycket hög halt. Årsmedelvärden 2011 (staplar) jämförs med medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedel (vertikala streck) närmast föregående sexårsperiod. Transporter av kväve, fosfor och organiskt material Ämnestransporter per månad för varje station finns redovisade i Bilaga 4. De största transporterna av kväve, fosfor och organiska ämnen skedde under april i samband med vårfloden och de höga flöden, vilket illustreras med kvävetransporten i Grönö (Figur 13). Transporterna ut i Mälaren (vid Grönö) år 2011 var ca 190 ton kväve, 10 ton fosfor och 4000 ton organiskt material (TOC; Tabell 2). Transporterna var normala jämfört med perioden (Figur 14). Högflödesåret 2000 var samtliga transporter mycket större än vanligt. Tabell 2. Transporter (ton/år) av kväve (tot-n), fosfor (tot-p) och organiskt material (TOC) i Hedströmmens avrinningsområde år 2011 Tot-N Tot-P TOC ton/år ton/år ton/år Gärdsjöbo 1,3 0,03 44 Kolsva 153 5, Grönö 193 9, ton tot-n Flöde m 3 /s tot-n flöde J F M A M J J A S O N D Figur 13. Månadstransport av kväve (ton) och månadsmedelvattenföring (m 3 /s) vid Grönö år

16 Hedströmmen 2011 Resultat ton N/år ton P/år ton TOC/år Figur 14. Årstransporter av kväve, fosfor och organiskt material (TOC; ton/år) samt medelvattenföring (m 3 /s) i Grönö under åren Tot-N Flöde TOC Tot-P Flöde Flöde m 3 /s m 3 /s m 3 /s I Hedströmmen härstammar det mesta av kvävet från luftnedfall och läckage från jordbruks- och skogsmark i tillrinningsområdet. Det mesta av fosforn kommer från jordbruks- och skogsmark samt från enskilda avlopp (beräkningar finns redovisade i årsrapporten för Hedströmmen 1999). Punktkällornas andel av transporten år 2011 framgår av Figur 15. I beräkningarna har ingen hänsyn tagits till självrening (retention). Retentionen bedöms vara betydande för fosfor i Långvattnet, eftersom den är en djup sjö som befinner sig högt upp i Hedströmmens avrinningsområde. Generellt är retentionen störst för utsläpp högt upp i avrinningsområdet och lägst för utsläpp längst ned. I Hedströmmen saknas stora, djupa sjöar i den nedre delen av avrinningsområdet där belastningen är störst, vilket medför liten retention i detta område. Utsläppen av kväve och fosfor från fiskodlingen i Stora Kloten och från avloppsreningsverket i Färna var ungefär lika stora som de senaste femton åren. Utsläppen av kväve och fosfor från reningsverket i Skinnskatteberg var däremot betydligt mindre år 2011 än tidigare år på grund av ombyggnation och driftoptimering av verket. 12

17 Hedströmmen 2011 Resultat Fiskodling 1,1% ARV Skinnskatteberg 3,4% ARV Färna 0,2% Fiskodling 3% ARV Skinnskatteberg 0,3% ARV Färna 0,4% Kväve 193 ton Fosfor 9,9 ton Figur 15. Punktkällornas andel av kvävebelastningen i Hedströmmen på Mälaren år Andelar angivna utan korrigering för retention. Arealspecifik förlust Den arealspecifika förlusten (kg/ha, år) av fosfor och kväve har erhållits utifrån årets beräknade ämnestransporter och respektive provpunkts avrinningsområdesareal (Tabell 3). Den arealspecifika förlusten beskriver näringstillförseln från avrinningsområdet till sjöar och hav och utgör ett indirekt mått på produktionsförutsättningarna för vattendragens växt- och djursamhällen. Tabell 3. Arealer (km 2 ) av Hedströmmens delavrinningsområden Nr Namn Areal/ km HR 1 Gärdsjöbo 10 HR 5 Kolsva (Solbacken) 970 HR 6 Grönö 1046 Det är stora skillnader i förluster från skogs- jämfört med jordbruksmark och skillnader beroende på vart i Sverige marken ligger. Den arealspecifika förlusten av kväve bedömdes generellt som låg. Förlusten av fosfor bedömdes som mycket låg i Gärdsjöbo, som ligger i norra delen av Hedströmmen, låg i Kolsva och måttligt hög i Grönö. Förlusterna år 2011 var i nivå med beräknade förluster under 2000-talets början (Figur 16) kg/ ha, år Arealspecifik förlust Tot-N Gärdsjöbo Kolsva Grönö kg/ ha, år 0,20 0,16 0,12 0,08 0,04 0,00 Arealspecifik f örlust Tot-P Gärdsjöbo Kolsva Grönö Figur 16. Arealspecifik förlust av kväve respektive fosfor (kg/ha,år) i Hedströmmens avrinningsområde år 2011 och perioden Linjer anger gränser mellan mycket låg, låg och måttligt hög förlust samt för fosfor även hög förlust. 13

18 Hedströmmen 2011 Resultat Metaller i vatten Samtliga analysresultat för metaller i vatten redovisas i Bilaga 3. Metaller är ett naturligt inslag i vatten, men när halterna blir för höga kan de bli skadliga för vattenlevande organismer. Årsmedelhalter av metaller i vatten vid Grönö samt stickprov i Nedre Vättern och Kolsva redovisas i Tabell 4. De färgade cellerna visar de metaller som finns upptagna i Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913). Medelhalterna av dessa metaller bedömdes som låga till mycket låga, vilket innebär små risker för biologiska effekter. Metallhalterna har jämförts med gränsvärden och miljökvalitetsnormer för metaller i vatten som anges i Naturvårdsverkets rapporter Förslag till gränsvärden för särskilt förorenande ämnen (2008a; gäller krom, zink och koppar) och Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten (2008b; gäller kadmium, bly, kvicksilver och nickel). Gränsvärdet för zink (3-8 µg/l beroende på hårdhet) gäller tillförd halt över bakgrundshalten. Bakgrundshalten anses vara 3-4 µg/l, så zinkhalten i Hedströmmen motsvarar bakgrundshalten. Även övriga metallhalter var lägre än bedömningsnormerna trots att de utgår från vatten som filtrerats genom ett filter med storleken 45 µm, vilket inte gjorts med vattnet i Hedströmmen. Tabell 4. Halter av analyserade metaller under 2011 inom Hedströmmens avrinningsområde. Klassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913). Ofärgade kolumner är ej klassindelade eftersom klassgränser saknas för dessa metaller PROVPUNKT Datum Al As Ba Pb Cd Co Cu Cr Ni Sr Zn Fe Mn - µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l µg/l Nedre Vättern ,25 7,4 0,30 0,02 0,04 0,62 0,81 <0, ,0 0,55 23 Kolsva ,36 8,8 0,37 0,01 0,26 1,40 0,30 0, ,7 0,67 47 Grönö årsmedel ,49 11,1 0,67 0,01 0,53 2,51 0,63 0, ,0 0,90 93 Benämning Färg Klass Mycket låga halter 1 Låga halter 2 Måttligt höga halter 3 Höga halter 4 Mycket höga halter 5 Metalltransporter Metalltransporten från Hedströmmen ut i Mälaren år 2011 framgår av Tabell 5 där även metallernas medeltransporten för åren anges. Transporterna har inte nämnvärt ändrats under perioden. Tabell 5. Årstransport (ton/år och kg/år) av nio olika metaller i station Grönö i Hedströmmen år 2011 och medelvärde för åren Järn Mangan Aluminium Koppar Zink Kadmium Bly Krom Nickel ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år kg/år kg/år kg/år kg/år Grönö ,79 1,3 4, Grönö ,92 1,9 5,

19 Hedströmmen 2011 Resultat Klorofyll a och siktdjup Siktdjupet var stort i Stora Kloten (Figur 17), vilket stämmer bra med att Stora Kloten är en näringsfattig, djup sjö, med låg klorofyllhalt (liten planktonmängd) och lång omsättningstid. Nedre Vättern och Långsvan är grundare, har kortare omsättningstid och är näringsrikare med större planktonproduktion, vilket avspeglas i ett litet siktdjup och i en högre klorofyllhalt. I Långvattnet förekom mycket plankton i augusti i samband med provtagningen. Statusen med avseende på siktdjup bedömdes som måttlig i Långsvan och som hög i övriga tre sjöar. Statusen avseende klorofyll bedömdes som hög i Stora kloten och som god i Långvattnet. För Nedre Vättern och Långsvan bedömdes statusen som ej god S.Klot. Långv. N. Vätt. Långsv. 8 m siktdjup, aug klorofyll, aug µg/l Figur 17. Klorofyllhalt (µg/l) och siktdjup (m) i fyra sjöar i Hedströmmens avrinningsområde år Sediment Koordinater, omgivningsdata och samtliga analysresultat finns redovisade i Bilaga 3. Torrsubstanshalt och glödförlusten visade på ackumulationsbotten i samtliga sjöar och att sedimenten lämpade sig väl för analys av metaller och näringsämnen. Nedre Skärsjön och Bjursjön hade mycket höga kopparhalter och måttligt höga kvicksilverhalter i sedimentet, vilket visar att de är påverkade av tidigare sulfidmalmsutvinning i området och av kvarvarande varphögar i Riddarhytteområdet. Långsvan och Nedre Vättern hade måttligt höga halter av krom och nickel i sedimentet och Nedre Vättern även måttligt hög kopparhalt. Sedimentet i Stora Kloten innehöll måttligt höga halter av kadmium, bly och krom. För övrigt var metallhalterna i sedimenten generellt låga till mycket låga (Tabell 6). I samtliga sjöar var sedimentets innehåll av aluminium, koppar, zink, kadmium och bly lägre än vid undersökningarna 2001 och 1991, vilket tyder på minskad belastning av dessa metaller. Innehållet av järn och mangan var högre i Stora Kloten och Långvattnet jämfört med tidigare, vilket tyder på ändrade syreförhållanden i sedimentet (Tabell 7). I Långvattnet var kväve- och fosforinnehållet i ytsediment betydligt högre än i Stora Kloten och Nedre Malingsbosjön, vilket bekräftade en högre näringsnivå i Långvattnet (enligt vattenkemi, plankton och bottenfauna), samt att retentionen (självreningen) genom sedimentering av kväve och fosfor var betydande i Långvattnet. I samtliga sjöar var kväveinnehållet något högre år 2011 jämfört med tio år innan, men endast i Långvattnet var fosforinnehållet högre, vilket tyder på att belastningen i Långvattnet ökat eller varit oförändrad medan fosforbelastningen i övriga sjöar minskat (Tabell 8). 15

20 Hedströmmen 2011 Resultat Tabell 6. Metalllhalter i sjöars ytsediment år 2011 i Hedströmmens avrinningsområde. Bedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) Cu Zn Cd Pb Cr Ni Hg mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS Stora Kloten P , ,25 Stora Kloten P , ,7 0,29 Stora Kloten P , ,0 0,20 Stora Kloten P , ,27 Stora Kloten P , ,4 0,15 Långvattnet , ,0 0,22 Långvattnet , ,9 0,15 Långvattnet ,3 72 7,5 5,0 0,14 Långvattnet , ,5 0,21 Nedre Vättern P , ,11 Nedre Vättern P , ,12 Nedre Vättern P , ,11 Nedre Vättern P , ,16 Långsvan P , ,09 Långsvan P , ,11 Långsvan P , ,12 Långsvan P , ,10 Malingsbosjön P , ,0 0,19 Malingsbosjön P , ,4 0,16 Malingsbosjön P , ,3 0,15 Malingsbosjön P , ,9 0,13 Nedre Skärsjön P < 0, ,5 0,49 Nedre Skärsjön P < 0, ,3 0,28 Nedre Skärsjön P < 0, ,1 0,42 Bjursjön P , ,5 0,62 Bjursjön P , ,52 Bjursjön P , ,5 0,73 Rastreringen motsvarar bedömningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) Rastrering Klass Bedömning 1 Mycket låga halter 2 Låga halter x,x 3 Måttligt höga halter x,x 4 Höga halter x,x 5 Mycket höga halter 16

21 Hedströmmen 2011 Resultat Tabell 7. Torrsubstanshalt, glödgningsförlust och metalllhalter i sjöars ytsediment år 2011, 2001 samt år 1991 i Hedströmmens avrinningsområde. Bakgrundsvärden är halter som uppmättes på cm djup i respektive sjös sedimenten år I Nedre Skärsjön och Bjursjön har sedimentanalyser inte utförts år 1991 Sjö % % av TS Järn g/kg TS mg/kg TS g/kg TS Zink Torrsubstans (TS) Glödgningsförlust Mangan Aluminium Koppar Kadmium* Bly Krom Nickel mg/kg TS Stora Kloten , , ,2 Stora Kloten , , ,0 Stora Kloten , , ,7 St Kloten bakgrund 7, , , ,8 Långvattnet , , ,9 Långvattnet , , ,3 Långvattnet , , ,9 Långvattnet bakgrund 8, ,5 85 0, ,9 Ned. Malingsbosjön , , ,9 Nedre Malingsbosjön , , ,5 Nedre Malingsbosjön , , ,9 Ned. Malingsbos. bakgr. 11, , , ,9 Nedre Vättern , , Nedre Vättern , Nedre Vättern , , Nedre Vättern bakgrund , Långsvan , , Långsvan , , Långsvan , , Långsvan bakgrund 22 9, , Nedre Skärsjön ,4 29 8, <0, ,3 Nedre Skärsjön , , ,4 Bjursjön , , Bjursjön , , ,3 17

22 Hedströmmen 2011 Resultat Vid bedömning av avvikelse från bakgrundsvärden har halter som uppmättes på cm djup i respektive sjös sediment år 1991 använts som jämförvärden (bakgrundsvärden; Tabell 7). För Nedre Skärsjön och Bjursjön, som saknar platsspecifika analyserade metallhalter på cm djup, har värden från Nedre Malingsbosjön använts eftersom den är belägen norr om nämnda sjöar, i en mer opåverkad trakt. Avvikelsen från bakgrundsvärdena var generellt liten eller obetydlig. Avvikelsen för koppar var dock mycket stor i Bjursjön och Nedre Skärsjön jämfört med bakgrundsnivåerna i Nedre Malingsbosjön. Nedre Vätterns sediment på cm djup innehöll betydligt mer koppar än ytsedimentet, vilket kan bero på att sjön tidigare var belastad från pågående metallbearbetningsverksamhet i avrinningsområdet. Sedan verksamheten upphört eller ändrats är det bara gamla varphögar m.m. som påverkar sjön och ger lägre kopparhalter i ytsedimentet. Undersökningar av metallhalten i Uggelforsån har visat höga kopparhalter i ån. Nedre Skärsjön mynnar i ån som sedan rinner till nedre delen av Nedre Vättern. Jämför man ytsedimentet i Nedre Vättern med djupare liggande sediment har halterna således minskat tydligt, men jämfört med bakgrundshalter från Nedre Malingsbosjön är avvikelsen tydligt förhöjd. Observera att andra gränser än Naturvårdsverkets har använts vid bedömning av avvikelse (enligt text i Bilaga 1). Halterna av krom och zink i samtliga sjöars sediment var lägre än gränsvärdet för särskilt förorenande ämnen (Rapport 5799). Tabell 8. Torrsubstanshalt, glödgningsförlust, totalkväve och totalfosfor i ytsediment (0-2 cm) i sjöar i Hedströmmens avrinningsområde 2011 och 2001 Sjö Torrsubstans (TS) Glödgningsförlust Kväve total Fosfor total % % av TS g/kg TS g/kg TS Stora Kloten 2011 (0-2 cm) 3, ,3 Stora Kloten 2001 (0-2 cm) 6, ,6 Långvattnet 2011 (0-2 cm) 1, ,5 Långvattnet 2001 (0-2 cm) 2, ,8 Nedre Malingsbosjön 2011 (0-2 cm) 3, ,2 Nedre Malingsbosjön 2001 (0-2 cm) 4, ,4 Nedre Vättern 2011 (0-2 cm) 8,6 16 7,4 1,2 Nedre Vättern 2001 (0-2 cm) ,1 1,7 Långsvan 2011 (0-2 cm) 6,2 13 6,4 1,2 Långsvan 2001 (0-2 cm) 9,6 13 3,2 1,5 Nedre Skärsjön 2011 (0-2 cm) 2,4 29 8,6 0,8 Nedre Skärsjön 2001 (0-2 cm) 4,9 20 5,7 0,9 Bjursjön 2011 (0-2 cm) 3, ,1 Bjursjön 2001 (0-2 cm) 4, ,3 18

23 Hedströmmen 2011 Resultat Plankton Metodik samt en utförlig utvärdering för varje lokal redovisas i Bilaga 5. Där finns också fullständiga artlistor från de analyserade proven, inklusive celltätheter och biomassor, samt fältprotokoll för varje prov. Klassificeringen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) gav hög status i Stora Kloten och Nedre Vättern (Tabell 9). I vår expertbedömning har vi ändrat statusen till god för Nedre Vättern, eftersom där förekom flera eutrofiindikatorer. Tillståndet bedöms vara näringsfattigt i Stora Kloten och måttligt näringsrikt i Nedre Vättern. I både Långvattnet och Långsvan dominerades växtplanktonsamhället av nålflagellaten Gonyostomum semen (Figur 18 och Figur 19). I sjöar som domineras av Gonyostomum kan totalbiomassan ibland vara stor utan att det indikerar eutrofiering. Naturvårdsverket rekommenderar att sådana sjöar klassificeras enbart med hjälp av TPI eller genom en sammanvägning av TPI och andel cyanobakterier (blågrönalger). TPI-indexet var högt i Långvattnet och mycket högt i Långsvan och gav klassificeringen måttlig respektive otillfredsställande status enligt bedömningsgrunderna. Klassificeringen baserad på en sammanvägning av TPI och andel cyanobakterier visade på en måttlig status i båda sjöarna (Tabell 9) och tillståndet bedöms som måttligt näringsrikt med en tydlig näringspåverkan. Det finns inga tecken på försurningspåverkan i någon av sjöarna. Tabell 9. Totalbiomassa, biomassa av Gonyostomum, Trofiskt planktonindex (TPI) med klassning samt näringsstatus dels enligt beräkningar med hjälp av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder och dels enligt en expertbedömning vid Hedströmmens sjöar 9 augusti 2011 Sjö 2011 Biomassa mg/l Biomassa mg/l TPI- TPI- NV:s Experttotalt Gonyostomum index status metod bedömning H1 Stora Kloten 0,12 0,00-1,58 Hög Hög Hög H2 Långvattnet 5,94 4,60 1,85 Måttlig God* Måttlig H3 Nedre Vättern 0,70 0,02-0,73 Hög Hög God H4 Långsvan 6,12 5,46 2,15 Otillfredsst. God* Måttlig * I en "Gonyostomum sjö" klassas enbart TPI-index eller sammanvägning där totalbiomassan är utesluten Stora Kloten hade en mycket liten biomassa och dominerades av guld- och kiselalger samt pansarflagellater. Växtplanktonsamhället i Nedre Vättern dominerades framför allt av kiselalger (Figur 18) och den totala biomassan var liten. Långvattnet och Långsvan dominerades helt av Gonyostomum semen. Algen, som framför allt trivs i humösa sjöar, kan ge hudirritationer vid bad. Mängden i både Långvattnet och Långsvan var tillräckligt stor den 9 augusti 2011 för att kunna vara besvärsbildande. Andelen cyanobakterier (blågrönalger) var mycket liten i alla sjöarna (Figur 18 och Figur 19), men i Långsvan förekom flera potentiellt giftproducerande arter (arter som skulle kunna bilda gift) och risken för besvärsbildande blomningar bedöms där som tydlig. 19

24 Hedströmmen 2011 Resultat Biomassa (mg/l) 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Stora Kloten Nedre Vättern Övriga Gonyostomum Konjugater Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Blågrönalger Biomassa (mg/l) Långvattnet Långsvan Övriga Gonyostomum Konjugater Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflagellater Rekylalger Blågrönalger Figur 18. Växtplanktonbiomassans fördelning på olika taxonomiska grupper i sjöarna i Hedströmmens avrinningsområde 9 augusti Figur 19. Den potentiellt besvärsbildande algen Gonyostomum semen, Medins Biologi AB. Påväxt kiselalger Metodik, utvärderingar, förklaringar, artlistor och lokalbeskrivningar presenteras fullständigt i Bilaga 6 (påväxt-kiselalger). Kiselalger är ofta den dominerande gruppen i påväxtalgsamhället. Begreppet påväxtalger innefattar de alger som sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat (t.ex. stenar och makrofyter) i sjöar och vattendrag. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är de mycket bra indikatorer på vattenkvaliteten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Kiselalger undersöktes vid två lokaler i Hedströmmen; HR5 vid Kolsva och HR6 vid Grönö (Bilaga 6). Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föroreningar. Lokalen längst uppströms (HR5; Kolsva) hamnade i klass 2, god status, år 2011 (Tabell 10). An- 20

25 Hedströmmen 2011 Resultat delen föroreningståliga kiselalger (%PT) var svagt förhöjd. Lokalen längre nedströms (HR6) visa- HR5 visade värdet de klass 3, måttlig status. Andelen föroreningståliga arter (%PT) var stor. Surhetsindexet ACID används för att bedöma surheten i vattendrag och för måttligt sura förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde för ph mellan 5,9-6,5 och/eller ett ph-minimum under 6,4. Indexvärdet låg dock nära gränsen mot nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för ph 6,5-7,3) ). I HR6 hamnade indexvärdet i nära neutrala förhållanden, vilket motsvarar ett årsmedelvärde för ph mellan 6,5-7,3. Indexvärdet låg relativt nära gränsen mot alkaliska förhållanden (årsmedelvärde för ph över 7,3). Tabell 10. Kiselalgsindexen IPS och ACID samt statusklassningar enligt Naturvårdsverket (2007) för lokalerna i Hedströmmen år I tabellen redovisas också stödparametrarna TDI och %PT samt de parametrar som ingår i uträkningen av ACID Nr Vattendrag År IPS (1-20) TDI (0-100) %PT Klass Status ADMI (%) EUNO (%) acidobiont ( ) acidofil ( ) circumneutral ( ) alkalifil ( ) alkalibiont ( ) odefinierad ( ) ACID Klass/pH-regim ph-regim HR5 Hedströmmen 11 15,7 42 6,6 2 God 6,4 4, ,70 3 Måttligt surt HR6 Hedströmmen 11 13, ,9 3 Måttlig 22,5 1, ,21 2 Nära neutralt Figur 20. Kiselalgen Gomphonema parvulum var. parvulum är föroreningstolerant och var vanlig på lokal HR6 (Grönö) i Hedströmmen år 2011, Medins Biologi AB. 21

26 Hedströmmen 2011 Referenser REFERENSER ALcontrol 1999, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004 och Hedströmmens vattenförbund. Recipientkontrollen i Hedströmmen 1998, 1999, 2000, 2001, 2002, 2003 och dito ALcontrol Detaljerad sedimentundersökning i Ryssbysjön Nässjö kommun. KM Lab Hedströmmens vattenförbund. Recipientkontrollen i Hedströmmen KM Lab Tillämpningsförslag gällande bedömningsgrunder kemi. Skrivelse angående nya bedömningsgrunder för miljökvalitet (vattenkemi). KM Lab AB Länsstyrelsen Västmanlands län, Miljöenheten Sjöar i Västmanlands län. En sammanställning av befintlig kunskap om Västmanlands större sjöar. Länsstyrelsen Västmanlands län, Länsmuseet, fornminnesföreningen Västmanland Mälarbygd, bruksbygd, bergslag. Naturvårdsverket 1999a. Rapport Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket 1999b. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Bakgrundsrapport, biologiska parametrar. Rapport Naturvårdsverket Allmänna Råd 90:4, Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket Rapport Recipientkontroll vatten. Del I. Undersökningsmetoder för specialprogram. Naturvårdsverket 2008a. Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen. Rapport Naturvårdsverket 2008b. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten. Rapport SCB Statistik för vattendistrikt och huvudavrinningsområden Artikelnummer MI11SM0701. ISSN Skoglund, P-O och Torstensson, H. Sammanställning av normalvärden i olika vatten. Ytvatten. Opubl. material. SMHI uppgifter motsvarande tidningen Väder och vatten, som tidigare utgavs med ISSN Svelab miljölaboratorier Årsrapporter över recipientkontrollen i Hedströmmen för åren 1993 till Åslund, P Metaller I vatten. ISBN Referenser till plankton och påväxt återfinns i Bilaga 5 respektive Bilaga 6. 22

27 Hedströmmen 2011 Bilaga 1 BILAGA 1 METODIK FÖR VATTENKEMI OCH SEDIMENT 23

28 Hedströmmen 2011 Bilaga 1 Provtagningsplatser I kontrollprogrammet ingår totalt 10 provtagningsstationer (Figur 1 sidan 4 och Tabell 11). Vattenprovtagning för fysikaliska och kemiska undersökningar i rinnande vatten (0,5 m djup) utfördes i mitten av varje månad under år Prov för metaller och jonbalans togs enligt programmet. I fyra sjöpunkter utfördes fysikaliska och kemiska undersökningar på ytvatten och 0,5 m över botten i februari och augusti. Syrgashalten undersöktes på olika djup i de fyra sjöarna i februari och augusti. Prov för klorofyll samt kvantitativ planktonanalys togs i ytvatten i de fyra sjöarna i augusti. I Kolsva och Grönö utfördes påväxtprovtagning i oktober. I alla sex sjöarna togs sedimentprover i september för analys av näringsämnen och metaller. Tabell 11. Hedströmmens provtagningspunkter och -program för FK=fysikalisk och kemisk vattenundersökning, MV=metaller i vatten, JV=jonbalans i vatten, PÅ=påväxt, KL=klorofyll, PL=plankton och S=ämnen och metaller i sediment Nr. Namn X-koord. Y-koord. Undersökningar 2011 HR 1 Gärdsjöbo FK JV HR 5 Kolsva (Solbacken) FK MV JV PÅ HR 6 Grönö FK MV JV PÅ HS 1 Stora Kloten FK JV KL, PL S HS 2 Långvattnet FK JV KL, PL S HS 3 Nedre Vättern FK MV KL, PL S HS 4 Långsvan FK KL, PL S HS 5 Nedre Malingsbosjön S HS 6 Nedre Skärsjön S HS 7 Bjursjön S Vattenföring och transport Vattenföringen har hämtats från SMHIs hemsida för de provtagningsstationer där transporten av olika ämnen beräknas. Mätpunkter (SMHI-kod) i SMHI Hype flödesmodellen är för år 2011: Grönö , Kolsva och Gärdsjöbo Årstransporten av kväve, fosfor och totalt organiskt kol (TOC) beräknades för samtliga provtagningsstationer i rinnande vatten. Årstransporten av metaller beräknades vid Grönö. Transporten har beräknats genom att vattenföringen dag för dag har multiplicerats med halten av respektive ämne i form av interpolerade värden mellan provtagningstillfällena. Dygnstransporterna har summerats till månads- och årstransporter. Arealspecifik förlust har beräknats genom att transporten dividerats med avrinningsområdets storlek (Tabell 3). Tabell 12. Arealer (km 2 ) av Hedströmmens delavrinningsområden Nr Namn Areal/ km 2 HR 1 Gärdsjöbo 10 HR 5 Kolsva (Solbacken) 970 HR 6 Grönö totalt

29 Hedströmmen 2011 Bilaga 1 Lufttemperatur och nederbörd Data gällande lufttemperatur och nederbörd har inhämtats via SMHI från den meteorologiska stationen Ställdalen, som ligger ca 42 km i riktning västnordväst från Skinnskatteberg. Från och med 2001 använder SMHI nya beräkningsmetoder för att beräkna medeltemperatur. Årsmedeltemperaturen i Ställdalen har därför ändrats från 4,1 C till 3,9 C. Vattenkemi Provtagning Vid vattenprovtagning i sjöar och från broarna i Kolsva och Grönö användes en Ruttnerhämtare (Figur 21). I rinnlokalen Gärdsjöbo användes oftast en Fyrisåhämtare (Figur 21). Analys och utvärdering Samtliga analyser har utförts av ALcontrol laboratories, ackrediteringsnummer Analyserna har gjorts i enlighet med svensk standard eller därmed jämförbar metod. Metodbeteckningar finns i Tabell 13. Temperatur och siktdjup har bestämts i fält. Övriga analyser har utförts på laboratorium. Prov har transporterats och förvarats enligt gällande standard. Analysresultat från 2011 samt tidsserier har utvärderats med hjälp av Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport Sjöar och vattendrag). Vissa tillägg och avvikelser har gjorts. Dessa avvikelser har rapporterats till Naturvårdsverket i en skrivelse från KM Lab (skrivelse, angående bedömningsgrunder, KM Lab ). Dessutom har följande handbok från Naturvårdsverket använts: Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4, utgåva 1 december Bilaga A Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Klassgränser, avvikelser från bedömningsgrunderna och en beskrivning av de analyserade parametrarnas innebörd redovisas i Bilaga 2. Mindre än -värden har satts som halva mindre än -värdet vid medelvärdesberäkningar. Figur 21. Instrument för vattenprovtagning: Ruttnerhämtare (till vänster) och Fyrisåhämtare (till höger). 25

30 Hedströmmen 2011 Bilaga 1 Tabell 13. Metoder för vattenkemiska analyser inom den samordnade recipientkontrollen i Hedströmmens avrinningsområde år 2011 Parameter Enhet Metod Mätosäkerhet (%) Temperatur C - - Siktdjup m - - Absorbans 420 nm filtt. abs/5cm SS-EN ISO 7887:1 del 3 mod 15 Konduktivitet ms/m SS-EN ph SS ,2 enheter Alkalinitet mekv/l SS-EN ISO , utg 1 10 Syrehalt (elektrod) mg/l SS-EN Syremättnad (elektrod) % SS-EN Suspenderade ämnen mg/l SS-EN 872, mod TOC mg/l SS-EN PO4-P µg/l SS-EN ISO 6878:2005, mod Tot-P µg/l SS-EN ISO : Tot-N µg/l SS-EN ISO , utg NH4-N µg/l SS-EN ISO 11732, mod NO3+NO2 N µg/l SS-EN ISO 13395, utg 1 mod Klorofyll µg/l SS , mod Klorid mekv/l SS-EN ISO : Sulfat mekv/l SS-EN ISO : Kalcium mekv/l SS-EN ISO Kalium mekv/l SS-EN ISO Magnesium mekv/l SS-EN ISO Natrium mekv/l SS-EN ISO Kisel µg/l SS-EN ISO Järn µg/l SS-EN ISO : Mangan µg/l SS-EN ISO : Aluminium µg/l SS-EN ISO : Arsenik µg/l SS-EN ISO : Barium µg/l SS-EN ISO : Koppar µg/l SS-EN ISO : Zink µg/l SS-EN ISO : Kadmium µg/l SS-EN ISO : Bly µg/l SS-EN ISO : Krom µg/l SS-EN ISO : Nickel µg/l SS-EN ISO : Strontium µg/l SS-EN ISO : Kobolt µg/l SS-EN ISO : Sediment Provtagning Vid provtagning av bottensediment användes en rörhämtare, tillverkad av Limnos, nästan av typ Kajak (Figur 22), med innerdiametern 93 mm. Rörhämtaren består av en kraftig PVC-cylinder med stålförstärkt spets. På röret kan en eller flera tyngder placeras för att den ska kunna tränga ner i sedimentet. I öppet läge och med konstant hastighet sänks rörhämtaren ned till botten där egentyngden får den att tränga ner i sedimentet. På röret finns ett lock som tillsluts automatiskt då linan slakar. 26

31 Hedströmmen 2011 Bilaga 1 Sedimentprovtagning utförs vart tionde år i enlighet med Hedströmmens kontrollprogram. I Stora Kloten togs prov från fem lokaler, i Nedre Skärsjön och i Bjursjön från tre lokaler och i övriga sjöar från fyra lokaler. Koordinaterna för varje lokal finns angivna i Bilaga 3. På varje lokal togs fem sedimentproppar. Sedimentpropparna okulärbesiktigades i fält med avseende på bottentyp, konsistens, svavellukt och färg. Av ytskikten (0-2 cm) från de fem propparna togs ett samlingsprov för senare analys av torrsubstans, glödförlust, tungmetaller och näringsämnen på laboratorium. Analys Figur 22. Sedimentprovtagare av Kajak-typ. Samtliga prover har analyserats vid ALcontrol (ackrediteringsnummer 1006) i enlighet med svensk standard eller därmed jämförbar metod. Fysikaliska och sedimentkemiska analysresultat redovisas i tabell i Bilaga 3. Metodbeteckningar finns i Tabell 14. Tabell 14. Metoder för sedimentkemiska analyser inom den samordnade recipientkontrollen i Hedströmmens avrinningsområde år Analyserna har utförts av ALcontrol i Linköping Parameter Enhet Metod Mätosäkerhet (%) Torrsubstans/vattenhalt % av TS SS-EN 12880, utg 1 10 Glödgningsförlust % av TS SS-EN 12879, utg 1 15 TOC* % av TS beräknad. - Tot-P g/kg TS SS-EN ISO Tot-N g/kg TS NTOT-NDK SS Järn g/kg TS SS-EN ISO Mangan mg/kg TS SS-EN ISO Koppar mg/kg TS SS-EN ISO Zink mg/kg TS SS-EN ISO Kadmium mg/kg TS SS-EN ISO Bly mg/kg TS SS-EN ISO Krom mg/kg TS SS-EN ISO Kvicksilver mg/kg TS SS ISO utg Nickel mg/kg TS SS-EN ISO Kobolt mg/kg TS SS-EN ISO Utvärdering Analysresultaten sammanställdes i tabell och utvärderades enligt tillgängliga bedömningsgrunder och riktvärden. Bedömningar av analysresultat för metaller har gjorts utifrån Naturvårdsverkets Rapport 4913 och Handbok 2007:4. 27

32 28 Hedströmmen 2011 Bilaga 2

33 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 BILAGA 2 ANALYSVARIABLERNAS INNEBÖRD 29

34 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 Analysparametrarnas innebörd Vattentemperatur ( C) mäts alltid i fält. Den påverkar bland annat den biologiska omsättningshastigheten och syrets löslighet i vatten. Eftersom densitetsskillnaden per grad ökar med ökad temperatur kan ett språngskikt bildas i sjöar under sommaren. Detta innebär att vattenmassan delas i två vattenvolymer som kan få helt olika fysikaliska och kemiska egenskaper. Förekomst av temperatursprångskikt försvårar ämnesutbytet mellan yt- och bottenvatten, vilket medför att syrebrist kan uppstå i bottenvattnet där syreförbrukande processer dominerar. Under vintern medför isläggningen att syresättningen av vattnet i stort sett upphör. Under senvintern kan därför också syrebrist uppstå i bottenvattnet. Vattnets surhetsgrad anges som ph-värde. Skalan för ph är logaritmisk vilket innebär att ph 6 är tio gånger surare och ph 5 är 100 gånger surare än ph 7. Normala ph-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8; regnvatten har ett ph på 4,0 till 4,5. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vattendrag i samband med hög vattenföring och snösmältning. Höga ph-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid phvärden under ca 6,0 uppstår biologiska störningar som nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter mm. Vid värden under ca 5,0 sker drastiska förändringar och utarmning av organismsamhällen. Låga ph-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet i vattnet. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan vattnet med avseende på ph indelas enligt följande effektrelaterade skala med tillägg: >6,8 Nära neutralt 6,5-6,8 Svagt surt 6,2-6,5 Måttligt surt 5,6-6,2 Surt <5,6 Mycket surt Tillägg ALcontrol 8 9 Högt ph >9 Mycket högt ph Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen, vilka främst utgörs av karbonat och vätekarbonat. Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande >0,2 Mycket god buffertkapacitet 0,1-0,2 God buffertkapacitet kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Enligt Naturvårdsverkets Bedömnings- 0,05-0,10 Svag buffertkapacitet 0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet grunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan <0,02 Ingen eller obetydlig vattnet med avseende på alkalinitet (mekv/l) buffertkapacitet indelas enligt följande effektrelaterade skala: Konduktivitet (ledningsförmåga) (ms/m), mätt vid 25 C är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet. De ämnen som vanligen bidrar mest till konduktiviteten i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat. Konduktiviteten ger information om mark- och berggrundsförhållanden i tillrinningsområdet. Den kan i en del fall också användas som indikation på utsläpp. Utsläppsvatten från reningsverk har ofta höga salthalter. Vatten med hög salthalt är tyngre (har högre densitet) än saltfattigt vatten. Om inte vattnet omblandas kommer därför det saltrika vattnet att inlagras på botten av sjöar och vattendrag. Vattenfärg (mg Pt/l) mäts genom att vattnets jämförs med en brungul färgskala. Vattenfärg är främst ett mått på vattnets innehåll av humus och järn. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på vattenfärg (mg Pt/l) göras enligt: <10 Ej eller obetydligt färgat Svagt färgat vatten Måttligt färgat vatten Betydligt färgat vatten >100 Starkt färgat vatten 30

35 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 Turbiditeten (FNU) är ett mått på vattnets innehåll av partiklar och påverkar ljusförhållandet. Partiklarna kan bestå av lermaterial och organiskt material (humusflockar, plankton). Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på turbiditeten (FNU) göras enligt: < 0,5 Ej/obetydligt grumligt vatten 0,5-1,0 Svagt grumligt vatten 1,0-2,5 Måttligt grumligt vatten 2,5-7,0 Betydligt grumligt vatten >7,0 Starkt grumligt vatten TOC, (mg/l), totalt organiskt kol, ger information om halten av organiska ämnen. Ett högt värde innebär en syretäring varvid vattnets syrehalt förbrukas. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på TOC (mg/l) göras enligt: <4 Mycket låg halt 4-8 Låg halt 8-12 Måttligt hög halt Hög halt >16 Mycket hög halt Syrehalten (mg/l) anger mängden syre som är löst i vattnet. Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt. Syre tillförs vattnet främst genom omrörning (vindpåverkan, forsar) samt genom växternas fotosyntes. Syre förbrukas vid nedbrytning av organiska ämnen. Syrebrist kan uppstå i bottenvattnet i sjöar med hög humushalt eller efter kraftig algblomning, störst risk föreligger under sensommaren och i slutet av vintern (särskilt vid förekomst av skiktning - se avsnittet om temperatur). Om djupområdet i en sjö är litet kan syrebrist uppträda även vid låg eller måttlig belastning av organiskt material (humus, plankton). I långsamrinnande vattendrag kan syrebrist uppstå sommartid vid hög belastning av organiska ämnen och ammonium. Lägre syrehalter än 4 till 5 mg/l kan ge skador på syrekrävande vattenorganismer. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på syrehalt (mg/l, lägsta värde under året) göras enligt: Syremättnad (%) är den andel som den uppmätta syrehalten utgör av den teoretiskt möjliga halten vid aktuell temperatur och salthalt. Vid 0 C kan sötvatten t.ex. hålla en halt av 14 mg/l, men vid 20 C endast 9 mg/l. Mättnadsgraden kan vid kraftig algtillväxt betydligt överskrida 100 %. Totalfosfor (µg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor föreligger i vatten antingen organiskt bundet eller som fosfat. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och syrebrist uppstår. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på totalfosforhalten göras enligt sjöar maj-oktober (µg/l): Skalan är kopplad till olika produktionsnivåer, från näringsfattiga till näringsrika vatten. Gränserna har tillämpats för medelhalter av värden uppmätta även under övriga delar av året. Tillståndsbedömning i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan arealspecifik förlust av totalfosfor (kg P/ha,år) indelas enligt: >7 Syrerikt tillstånd 5-7 Måttligt syrerikt tillstånd 3-5 Svagt syretillstånd 1-3 Syrefattigt tillstånd <1 Syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd <12,5 Låga halter 12,5-25 Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter >100 Extremt höga halter <0,04 Mycket låga förluster 0,04-0,08 Låga förluster 0,08-0,16 Måttligt höga förluster 0,16-0,32 Höga förluster >0,32 Extremt höga förluster 31

36 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 Totalkväve (µg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten och kan föreligga dels som organiskt bundet och dels som lösta salter. De senare utgörs av nitrat, nitrit och ammonium. Kväve är ett viktigt näringsämne för levande organismer. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till eutrofieringen (övergödningen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, genom läckage från jord- och skogsbruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på totalkvävehalten göras enligt sjöar maj-oktober (µg/l): <300 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter >5000 Extremt höga halter Dessa gränser har tillämpats för medelhalter av värden uppmätta även under övriga delar av året. Tillståndsbedömning i rinnande vatten har gjorts enligt samma normer. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan arealspecifik förlust av totalkväve (kg N/ha,år) indelas enligt: <1,0 Mycket låga förluster 1,0-2,0 Låga förluster 2,0-4,0 Måttligt höga förluster 4,0-16 Höga förluster >16 Mycket höga förluster Nitratkväve, NO 3 -N (µg/l) är en viktig närsaltkomponent som direkt kan tas upp av växtplankton och högre växter. Nitrat är lättrörligt i marken och tillförs sjöar och vattendrag genom s.k. markläckage. Siktdjup (m) ger information om vattnets färg och grumlighet och mäts genom att man sänker ner en vit skiva i vattnet och i vattenkikare noterar djupet när den inte längre kan urskiljas. Därefter drar man upp >8 Mycket stort siktdjup den till man åter kan se den och noterar djupet. Medelvärdet av dessa djup utgör siktdjupet. Enligt Naturvårds- 2,5-5 Måttligt siktdjup 5-8 Stort siktdjup verkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 1-2,5 Litet siktdjup 4913) kan en klassindelning med avseende på siktdjup <1 Mycket litet siktdjup (meter; maj-oktober) göras enligt: Klorofyll a (µg/l) är ett av nyckelämnena i växternas fotosyntes. Halten klorofyll kan därför användas som mått på mängden alger i vattnet. Algernas klorofyllinnehåll är dock olika för olika arter och olika tillväxtfaser. Klorofyllhalten är i regel högre ju näringsrikare en sjö är. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan en klassindelning med avseende på klorofyllhalt (µg/l) göras för maj-oktober enligt: < >25 Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter och för augusti enligt: Dessa klasser motsvarar intervallen i fosforskalan. Klorofyllhalten har i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder antagits utgöra 0,5 % av planktonvolymen. För att få en enhetlig benämning av klasserna för klorofyll och totalvolym alger har gränserna justerats <2,5 Mycket låga halter 2,5-10 Låga halter Måttligt höga halter Höga halter >40 Mycket höga halter nedåt. Mycket låga halter ovan motsvarar Naturvårdsverkets bedömningsgrunders låga halter o.s.v. Mycket höga halter motsvarar extremt höga halter i bedömningsgrunderna. 32

37 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 Metaller förekommer naturligt i låga halter i sjöar och vattendrag. Halterna varierar med avrinningsområdets berggrund och jordart. Vattnets surhet och innehåll av organiska ämnen påverkar också metallhalterna. Om vattnet innehåller höga halter av metaller påverkas vattnets organismer negativt. Metaller med en densitet som är större än 5 gram per kubikcentimeter betecknas som tungmetaller. Exempel på tungmetaller är bly, krom, kadmium, koppar, arsenik, zink, nickel och kvicksilver. I dagligt tal kallas dessa tungmetaller också för skadliga tungmetaller till skillnad från exempelvis järn, som per definition också är en tungmetall. Tungmetaller är grundämnen, som finns naturligt i miljön i förhållandevis låga halter. Till skillnad från flertalet naturligt förekommande ämnen tycks vissa tungmetaller - främst bly, kadmium och kvicksilver inte ha någon biologisk funktion i levande organismer. I stället orsakar dessa metaller redan i små mängder skador då de tillförs både djur och växter. En del tungmetaller, t.ex. zink, krom och koppar är nödvändiga och ingår i enzymer, proteiner, vitaminer och andra livsviktiga byggstenar - men tillförseln till organismen får inte bli för stor. Tungmetallerna är oförstörbara, bryts inte ner eller utsöndras mycket långsamt. De är således exempel på stabila ämnen, som blir miljögifter för att de dyker upp i alltför stora mängder i fel sammanhang. Tungmetallernas giftverkan beror till stor del på att de binds hårt till organiska ämnen/strukturer i levande celler, vilket dels försvårar utsöndring (ger ackumulering) och dels bidrar till att olika cellfunktioner störs (gifteffekt). Metallerna förekommer i olika kemiska former och är därigenom olika biotillgängliga för levande organismer. Metallerna kan vara lösta i vattnet i jonform, eller förekomma som oorganiska och organiska komplex. De binds även till partiklar och följer dessa. Också tungmetallernas egen rörlighet i miljön skiftar beroende på deras fysikaliska och kemiska egenskaper. Kadmium, arsenik, nickel och zink transporteras och sprids mycket lätt, medan kvicksilver, bly, krom och koppar behöver speciella förhållanden för att kunna frigöras och vandra. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan metallhalter (µg/l) i ytvatten indelas enligt följande: Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter höga halter höga halter halter halter.. Arsenik <0,4 0, >75 Bly <0,2 0, >15 Kadmium <0,01 0,01-0,1 0,1-0,3 0,3-1,5 >1,5 Koppar <0,5 0, >45 Krom <0,3 0, >75 Nickel <0,7 0, >225 Zink < >300 Sediment Sedimenttyper I sjöars djuphålor sjunker partiklar ned kontinuerligt i tidsföljd och bildar ackumulationssediment, vilket karaktäriseras av torrsubstanshalter mellan 5 och 25 %. Glödgningsförlusten utgör vanligen % av torrsubstansen. Sedimenteringen sker ostört, i det närmaste opåverkade av kraftiga vattenströmmar eller vågrörelser. Av den anledningen lämpar sig detta 33

38 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 sediment för undersökning då den kemiska sammansättningen varierar förhållandevis lite. Denna sedimenttyp har stor förmåga att binda tungmetaller och organiska miljögifter t.ex. olja, PCB m.fl. I strandzonen återfinns erosionssediment. Denna sedimenttyp har ofta torrsubstanshalter som överstiger 50 %. Beroende på inverkan av vågor, brant lutning eller strömmar sköljs hela tiden fina partiklar ut från sedimentet. Därför utgör ofta minerogena substanser (sand, sten, grus) merparten av sedimentet. Samtidigt bli andelen organiska ämnen låg. Erosionssediment kan omlagras av vågpåverkan och strömmar. Erosionssediment är också vanligt förekommande i vattendrag. Förmågan att binda metaller och organiska miljögifter är låg. Provtagning av denna sedimenttyp rekommenderas ej då halterna dels ofta blir missvisande låga och att dels risken för omlagring är stor. Mellan strandzonen och djuphålorna där en måttlig lutning på bottnen förekommer finns transportsediment. Periodvis sker sedimentering och periodvis sker transport av sediment. Torrsubstanshalten ligger ofta mellan 25 och 50 % i denna sedimenttyp. Förmågan att binda tungmetaller och organiska miljögifter är måttlig. Omlagring av sedimenten kan förekomma. Referensvärden (bakgrundsvärden) för t.ex. tungmetaller är som regel alltid baserade på ackumulationssediment. Halter i olika sedimenttyper, med skilda TS- och GF-halter, är ej helt jämförbara. I en sjö med samma belastning av metaller i hela sjön kan t.ex. blyhalten vara 10 mg/kg TS i erosionssedimentet, 50 mg/kg TS i transportsedimentet och 100 mg/kg TS i ackumulationssedimentet. Sedimentkaraktärisering När man tar ett sedimentprov är det viktigt att detta karaktäriseras. Färgen ger information om syreförhålandena. Ljusa sediment innebär höga syrehalter medan svarta sediment avspeglar syrebrist. När syret tar slut omvandlas oxiderat järn (III) till reducerat järn (II). Samtidigt bildas små mängder svavelväte. Tillsammans bildar det reducerade järnet och svavelvätet järnsulfid som är en svart stabil förening. Genom att ta en profil av ett sediment kan man ofta dokumentera hur sedimentets syreförhållanden har varierat i tiden. Det är också viktigt att dokumentera sedimentsorter. I många fall kan blandningar av olika sedimentsorter förekomma. Klassning görs enligt följande: Dy består huvudsakligen av humus (organiskt material) som kommer från omgivande land (skog/myr). Dy är mörkbrun i färgen och påminner om torv i utseendet. Gyttja består huvudsakligen av material som producerats i sjön (fina partiklar), t.ex. planktonrester. Färgen kan variera från ljusa kulörer till helt svart. Lera består av mycket fina aluminiumsilikatpartiklar. Dessa grumlar lätt vattnet och kan bilda sammanhängande klumpar. Sand består av grövre kiselpartiklar (kvarts = silikater). Myrmalm kan utgöras av bruna eller svarta klumpar innehållande järn (brun) eller mangan (svart). Myrmalmen kan också bestå av en hård brun skorpa av järn som ligger på sedimentytan. En annan variant är bruna mynt- eller tallrikslika formationer som också huvudsakligen består av järn. Ytkoncentrering Beroende på kompaktering (ihoptryckning), diffusion och olika syrehalter i sedimentskikten sker som regel en viss anrikning av metaller i ytsedimentet även vid opåverkade förhållanden. Metallerna är som regel till stor del bundna till organiskt material (humus). En del av metallerna kan också vara bundna till järnhydroxider. I ytan är de stora komplexa organiska molekylerna utveck- 34

39 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 lade i hela sin yta, vilket ger många bindningsställen för metaller. Längre ned i sedimentet är de organiska materialet hoptryckt beroende på större tryck. Detta minskar ytan varvid förmågan att binda metaller blir lägre. I de djupare sedimentskikten sker också en viss nedbrytning av organiskt material, vilket leder till frigörande av metaller. Samma process kan ge syrebrist i sedimentet, vilket gör att järnbundna och oxidbundna metaller kan frigöras. Metallerna diffunderar mot ytan där syrehalterna är högre och kan då anrikas genom utfällning av oxider/hydroxider eller bindning till organiska ämnen. Som en tumregel kan man säga att skillnaden mellan yta och djupskikt kan vara upp till en faktor två utan att någon skillnad i belastning förekommit. Bioturbation I de övre tio centimetrarna av sedimentet finns bottendjur som till viss del blandar om sedimentet, vilket kallas bioturbation. Detta innebär att föroreningar både kan föras upp mot ytan och transporteras ned i djupare delar av sedimentet. Analysparametrar Torrsubstans TS (%) är den del av provet som återstår efter torkning (105 o C). Viktförlusten motsvaras av vattenhalten (100 - TS = vattenhalt, %). Glödgningsförlust (GF). Efter askning (550 o C) av ett torkat prov återstår den oorganiska (minerogena) delen av sedimentet. Denna kallas glödgningsrest. Den delen som försvinner (invägt torkat prov minus glödgningsrest) utgör glödgningsförlust. Glödgningsförlusten består till stor del av organiskt material.. En stor del av metallerna och organiska miljögifter är bundna till den organiska substansen. Vid jämförelse av olika sedimenttyper kan därför en korrelation till den organiska substansen öka jämförbarheten. Kväve och fosfor. Kväve är en av de viktigaste byggstenarna i allt biologiskt liv. För mycket kväve leder till övergödning av sjöar med igenväxning som följd, vilket i sin tur ger syrebrist vid nedbrytning av det organiska materialet. Totalkväve anger det totala kväveinnehållet i sedimentet. Kväve kan föreligga dels organiskt bundet, dels som lösta salter. De senare utgörs av nitratnitrit och ammonium. Fosfor är ett viktigt växtnäringsämne. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra igenväxning med påföljande syrebrist. Totalfosfor anger det totala fosforinnehållet i sedimentet. Fosforn föreligger antingen bunden till organiska (t.ex. humus och alger) eller oorganiska (t.ex. lera) partiklar eller som fosfat. Nationella bedömningsgrunder för fosfor och kväve i sediment saknas. Enligt lokala bedömningsgrunder framtagna i samband med en omfattande sedimentundersökning i Ryssbysjön i Jönköpings län (ALcontrol 2003) klassas halterna av totalkväve respektive fosfor i ytsediment (0-5 cm) enligt följande skala (g/kg TS): Kväve Fosfor Mycket låg halt <7 <1,5 Låg halt ,5-2,1 Medelhög halt ,1-3,1 Hög halt ,1-4,1 Mycket hög halt >28 >4,1 Metaller i sediment Naturliga bakgrundshalter (jämförvärden) för sediment bör i första hand bestämmas utifrån lokalspecifika värden från djupare sedimentlager som återspeglar de ursprungliga halterna i det aktuella området. För de flesta metaller återfinns dessa halter i sedimentlager som avsattes för 35

40 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 mer än år sedan, vilka normalt återfinns på cirka cm djup. Om sedimentationshastigheten är stor (i t.ex. övergödda vatten) påträffas det år gamla sedimentet tydligt djupare ned. Generellt rekommenderas provtagning på minst 25 cm djup. Detta med anledning av skilda sedimentationshastigheter (normalt 1-10 mm/år) och bioturbation (sedimentets tio översta centimetrar blandas om av bottendjur). För bly måste avsevärt mycket äldre sedimentlager analyseras, eftersom belastningen av denna metall har pågått under mycket lång tid. Samma sak gäller metallhalterna i sjöar som påverkats av gruvbrytning eller metallhantering i flera hundra år. Det är mycket viktigt att mängden organiskt material, mätt som glödgningsförlust, är ungefär lika stor i sedimenten som ska jämföras. Särskilt viktigt är detta för bly och kvicksilver, eftersom halten av i första hand dessa båda metaller är positivt korrelerad till halten organiskt material i sedimenten. Klassificering av tillstånd enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999a) baseras på variation av halter i ytsediment i svenska sjöar. Klassindelningen är utformad så att klass 1-3 omfattar ca 95 % av mätvärdena i underlagsmaterialet. Klasserna 4 och 5 representerar halter som i allmänhet återfinns i lokalt belastade områden. Den högsta klassen (5) inbegriper endast de högsta uppmätta halterna i Sverige. Haltgränser för de olika metallerna finns i en tabell sist i detta avsnitt om metaller. Avvikelse beräknades genom att metallhalter i ytsediment (0-2 cm) vid respektive provplats dividerades med naturliga bakgrundshalter (jämförvärden) från den djupaste sedimentnivån vid 1991 års undersökning. KM Lab (2000, numera ALcontrol) har föreslagit att avvikelsen från jämförvärdet bedöms enligt följande skala, som inte är relaterad till biologiska effekter: <2 Ingen avvikelse 2-4 Liten avvikelse 4-10 Tydlig avvikelse Stor avvikelse >25 Mycket stor avvikelse För respektive metall som ingick i undersökningen görs nedan först en allmän beskrivning och därefter redogörs för de bedömningsgrunder som finns. Arsenik och dess föreningar är giftiga och dagens användning grundar sig till stor del just på den egenskapen. Tidigare var den i särklass största användningen inom trävaruindustrin som träskyddsmedel och bekämpningsmedel. Arsenik har tillsammans med kreosot använts vid impregnering av träslipers på järnvägar. Andra användningsområden är som legeringsmetall och som glasråvara. Användningen har minskat kraftigt under senare år. Minskningen beror på ändrade regler för användning av arsenik som träimpregneringsmedel. Impregneringsindustrin har ersatt arsenikmedlen med arsenikfria alternativ. Arsenik förekommer även naturligt i berggrunden. Koppar är rödaktig, har klar lyster, är smidbar, tänjbar och en bra värmeledare. Koppar är den näst bäste ledaren för ström efter silver. Koppar är 100 % återvinningsbar, utan att den förlorar någon av sina egenskaper. Enligt nyligen framtagen data kommer 34 % av de 22 miljoner ton koppar som årligen används i världen från återvunnet material. Livslängden för olika kopparprodukter varierar stort, från hundra år eller mer i byggnader, till bara några få år i elektronisk utrustning. I fuktig luft, särskilt i närvaro av luftföroreningar, bildas ett brunt oxidskikt, som sedan kan omvandlas till en grön patina. Skiktet skyddar mot ytterligare korrosion. Koppar är livsnödvändigt för människor, djur och växter. Koppar förekommer i olika former och koncentrationer. Den finns i sjövatten, floder, växter, jorden och även i ren metallisk form. Koppar används dels 36

41 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 olegerad, dels som basmetall i ett stort antal legeringar, i vilka man önskar uppnå vissa speciella egenskaper. Några vanliga kopparlegeringar är mässing, brons och nysilver. Krom används ofta i legeringar. När krommetall exponeras för luft bildas ett tunt oxidskikt som skyddar resten av metallen. Krom används i stål för att göra detta rostfritt eller hårt. Det används också som prydnad på t.ex. bilar. Olika kromföreningar kan användas som pigment i glasyrer och färger. Krom används också i olika katalysatorer och för garvning av läder. I kombination med svavelsyra används olika kromatsalter till att binda en syreatom till ett derivat (oxidation). Krom framställs ur mineralet FeCr 2 O 4 genom reduktion med aluminium eller kisel. Krom är ett livsviktigt spårämne som behövs för ämnesomsättningen, men för mycket krom är giftigt. I Naturvårdsverkets rapport Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen (Rapport 5799, tabell 8) anges följande gränsvärde (EP-GV sediment ) för Krom(III): mg/kg torrvikt, där det lägre värdet avser sur miljö och det högre värdet neutral eller alkalisk miljö. Till skillnad mot tillståndsklassningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999) är detta värde effektbaserat och har räknats om från halter som förväntas ge effekter på vattenlevande organismer. Nickel är motståndskraftig mot oxidering och används därför bl.a. i mynt. Dess viktigaste användning är i legeringar. Nickel är magnetisk och ett av de fem ferromagnetiska grundämnena. Omkring 65 % av det nickel som konsumeras i västvärlden används för att framställa rostfritt stål. Ytterligare 12 % används i superlegeringar. Kvarstående 23 % av nickelkonsumtionen delas mellan stållegeringar, uppladdningsbara batterier, katalysatorer och andra kemikalier, myntning, gjuteriprodukter och ytbehandling. Nickel ingår i flera enzymer och för vissa växter är nickel nödvändigt. Studier på kycklingar och råttor tyder på att nickel är viktigt för leverns funktion. I hög koncentration är nickel giftigt för de flesta livsformer. Nickel kan även orsaka allergi. Zink används i k zinkbeläggningar på stål. Andra användningsområden är i batterier och legeringar, som exempelvis mässing. Zinkblände, en zinksulfid, är den viktigaste zinkmalmen. Zinkproduktion innefattar rostning, lakning och slutligen pyrometallurgisk vinning eller elektrovinning. Zink är en vital mineral, nödvändig för allt liv. Enzymer med en zinkatom i sitt reaktiva centrum är vitt spridda inom biokemin, exempelvis alkoholdehydrogenas hos människan. Konsumtion av högre koncentrationer zink kan leda till ataxi, trötthet och kopparbrist. Zink kan återfinnas i alla celler, men har en särskilt hög koncentration i ögon, hud, hår, naglar, hjärna, hypofys, binjurar, könsorgan, sköldkörtel, lever och njurar. Fram till nu har man funnit mer än 70 enzymer som är beroende av zink, och nästan alla ämnesomsättningsprocesser är också det. Detsamma gäller hormonproduktionen i hypofysen, sköldkörteln, könsorganen och bukspottskörteln. Det främjar nagel- och hårväxten, bildandet av ben och läkandet av sår (zinkpasta på munsår). Zink är dessutom en förutsättning för utnyttjandet av järn och bildandet av blod, normal funktion av prostata och optimalt utnyttjande av A-vitamin. Zink är i mycket små halter nödvändigt för både växter och djur. I Naturvårdsverkets rapport Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen (Rapport 5799, tabell 8) anges gränsvärdet (EP-GV sediment ) 860 mg/kg torrvikt för zink. Till skillnad mot tillståndsklassningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999) är detta värde effektbaserat och har räknats om från halter som förväntas ge effekter på vattenlevande organismer. Kvicksilver. I Sverige är problemet med förhöjda kvicksilverhalter i miljön, främst höga halter i insjöfisk, gammalt och välkänt. Trots nationella insatser är nedfallet av kvicksilver fortfarande stort över Sverige, ca 4,2 ton per år, p.g.a. långväga lufttransporter främst från Europa men även från andra delar av världen. De årliga svenska utsläppen till luft beräknas vara 0,7 ton. Kvicksilver och dess föreningar, främst metylkvicksilver, har framförallt negativa effekter på nervsystemet och dess utveckling, samt negativa effekter på hjärt-kärlsystemet, immunsystemet, reproduktionssystemet samt njurarna. Störningarna av nervsystemets utveckling och toxiciteten för det centrala nervsystemet är de känsligaste och mest väldokumenterade effekterna. Kvicksil- 37

42 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 ver omvandlas till metylkvicksilver av naturliga processer och bioackumuleras i näringskedjan. Metylkvicksilver överförs till fostret, det passerar blod-hjärnbarriären och hämmar troligen även vid låga halter den mentala utvecklingen. Befolkningsgrupper som äter mycket fisk, skaldjur och marina däggdjur, är särskilt utsatta. Kvicksilverhalterna i insjöfisk överskrider WHO/FAO:s gränsvärde på 0,5 mg kvicksilver /kg fisk i hälften av Sveriges sjöar (vilket motsvarar ca sjöar), vilket gör att kvinnor som planerar att skaffa barn snart, gravida och ammande mödrar rekommenderas att inte äta viss insjöfisk och vissa havsfiskearter för att undvika effekter på foster och nyfödda. En minskning med 80 % av kvicksilverhalterna i nedfallet krävs för att på sikt nå halter på maximalt 0,5 mg kvicksilver/kg fisk. Det finns även indikationer på att fortplantningen hos fiskätande däggdjur och fågel påverkas av de höga halterna i fisk. Trots att nedfallet av kvicksilver har minskat de senaste årtiondena är det inte tillräckligt för att förhindra att metallen ackumuleras. Halterna ökar med ca 0,5 % årligen i skogsmarkens översta lager och är i södra Sverige redan över de nivåer som visat sig ge effekter på markbiologiska processer och organismer. Detta kvicksilver utgör även en källa till metylkvicksilver genom urlakning till vattensystem. Kadmium. Den största exponeringskällan för kadmium hos människa (den icke-rökande delen av befolkningen) är kosten. Kvinnor med låga järndepåer har generellt högre kadmiumbelastning, till följd av ett högre upptag av kadmium i magtarmkanalen, än män. Tusentals kvinnor i Sverige och långt fler i övriga Europa beräknas ha förhöjda kadmiumnivåer i njurarna. Vid ungefär samma exponeringsnivå då skador på njurar uppkommer har effekter på bentätheten observerats. Resultatet av senare tids forskning tyder på att effekter kan uppkomma vid lägre exponeringsnivåer (kadmiumbelastning) än vad som anges i tidigare riskbedömningar av kadmium. Tillförseln av kadmium till åkermark främst via handelsgödsel och rötslam har minskat. Det sker dock fortfarande en genomsnittlig nettoökning av kadmiuminnehållet i åkermark. Den viktigaste åtgärden för att begränsa tillförseln till svensk åkermark är att begränsa nedfallet, vilket står för den övervägande delen av den totala kadmiumtillförseln. Kadmiumhalten i den svenska skogsmarkens ytskikt ökade stadigt fram till mitten av 1980-talet, till halter som var tre till fem gånger högre än uppskattade naturliga halter. På senare tid har det minskade nedfallet i kombination med en ökad markförsurning lett till att mer kadmium transporteras bort från de ytliga marklagren jämfört med vad som tillförs. Detta har inneburit att markens (mårlagrets) innehåll av kadmium börjat minska över stora delar av Sverige. Samtidigt har läckaget till vatten ökat. Inga storskaliga effekter (liknande de som orsakats av bly och kvicksilver på mikrobiologisk aktivitet) har kunnat påvisas som följd av kadmiumökningen i mark. Några effekter hos marklevande djur på grund av förhöjda kadmiumhalter har inte heller kunnat påvisas. Toxiciteten av kadmium i mycket mjuka vatten, typiska för nordiska förhållanden, skall undersökas ytterligare innan slutsatser för dessa vatten kan dras. Bly. Exponering för bly kan ge skador på nervsystemet och medföra försämrad mental utveckling och intellektuell prestationsförmåga. Foster och små barn är speciellt känsliga. Andra effekter är högt blodtryck och ökad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna. Sedan blyet i bensin ersattes med andra ämnen i början på 1990-talet har halterna av bly i blod hos barn minskat avsevärt, från 60 µg/l i slutet av 1970-talet till nuvarande ca 20 µg/l. Marginalen mellan uppmätta blyhalter i blod hos gravida och små barn och de nivåer där hälsoeffekter börjar uppträda är relativt liten, en faktor 2 till 5. En fortsatt övervakning av dessa grupper behövs därför. Halter av bly i skogsmark i södra Sverige är i nivå med, eller högre än, de nivåer där effekter kan befaras. Det finns därför välgrundade misstankar om att bly redan idag ger negativa effekter i stora delar av svensk skogsmark. Detta kan innebära effekter på markorganismerna som lever i det översta markskiktet. De förhöjda koncentrationerna innebär också risker för att metallen ska tas upp av däggdjur och fåglar som lever i skogslandskapet. Halterna är generellt högre i södra 38

43 Hedströmmen 2011 Bilaga 2 än i norra Sverige, vilket pekar på långväga transport. Luftdepositionen har dock minskat till följd av utfasningen av bly i bensin och minskade emissioner från industriella processer samt vid utvinningen av bly. Inom begränsade geografiska områden kan användning eller upplag av metalliskt bly ge förhöjda blyhalter i marken och vegetationen. Enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Rapport 4913) kan metallhalter (mg/kg TS) i ytsediment (0-1 cm, ackumulationsbotten, torrsubstans (TS)= <25%, glödgningsförlust (GF) >10%) indelas i tillståndsklasser enligt nedanstående. Klassificering saknas för järn, mangan och kobolt. Mycket Låga Måttligt Höga Mycket låga halter höga halter höga halter halter halter Arsenik < >150 Bly < >2000 Kadmium <0,8 0, >35 Koppar < >500 Krom < >500 Kvicksilver <0,15 0,15-0,3 0,3-1,0 1,0-5 >5 Nickel < >250 Zink < >

44 40 Hedströmmen 2011 Bilaga 2

45 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 BILAGA 3 RESULTAT VATTENKEMI OCH SEDIMENT 41

46 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Vattenkemi Stations- Sta- Prov- Datum Temp. ph Alk. Kond. Abs filt. Färg Susp TOC Syre Syrenamn tions- tagn.- vid 420 (405 nm) mättn. nr djup - C - mekv/l ms/m abs/5cm mg/l pt mg/l mg/l mg/l % Gärdsjöbo HR1 0, ,4 6,2 0,042 2,22 0, <5,0 9,6 13,0 95 Gärdsjöbo HR1 0, ,0 6,1 0,039 2,42 0, <5, ,1 95 Gärdsjöbo HR1 0, ,5 6,1 0,044 2,39 0, <5, ,0 90 Gärdsjöbo HR1 0, ,8 5,2 <0,010 1,92 0, <5, ,1 106 Gärdsjöbo HR1 0, ,2 6,4 0,058 2,24 0, <5, ,9 98 Gärdsjöbo HR1 0, ,6 6,7 0,091 2,67 0, <5, ,2 101 Gärdsjöbo HR1 0, ,1 6,5 0,13 3,24 0, <5,0 8,4 9,0 90 Gärdsjöbo HR1 0, ,4 6,3 0,039 2,24 0, <5, Gärdsjöbo HR1 0, ,0 5,8 0,020 2,28 0, <5,0 16 9,5 90 Gärdsjöbo HR1 0, ,2 5,7 0,021 2,31 0, <5, ,4 93 Gärdsjöbo HR1 0, ,5 6,1 0,030 2,25 0, <5, ,2 95 Gärdsjöbo HR1 0, ,7 0,014 2,25 0, <5, ,9 95 Min 0,4 5,2 <0,010 1,92 0, <5,0 8,4 9,0 90 Medel 7,61 6,07 0,048 2,37 0, <5, ,9 95 Max 17,4 6,7 0,13 3,24 0, <5, ,0 106 Kolsva HR5 0, ,4 6,8 0,14 4,54 0, <5,0 9,2 12,6 91 Kolsva HR5 0, ,1 6,6 0,14 4,81 0, <5, ,3 91 Kolsva HR5 0, ,7 6,6 0,13 4,54 0, <5, ,2 84 Kolsva HR5 0, ,1 6,5 0,073 3,87 0, , ,5 100 Kolsva HR5 0, ,7 7,0 0,13 4,52 0, <5, ,7 100 Kolsva HR5 0, ,0 6,9 0,13 4,58 0, <5,0 9,7 7,5 83 Kolsva HR5 0, ,4 6,8 0,18 5,14 0, <5,0 9,1 7,7 86 Kolsva HR5 0, ,8 7,1 0,24 5,92 0, <5,0 7,9 7,9 86 Kolsva HR5 0, ,8 6,8 0,13 4,40 0, ,2 12 8,6 89 Kolsva HR5 0, ,5 6,8 0,14 4,73 0, <5, ,3 88 Kolsva HR5 0, ,1 6,8 0,12 4,55 0, <5, ,0 89 Kolsva HR5 0, ,7 0,11 4,42 0, <5, ,8 93 Min 0,1 6,5 0,073 3,87 0, <5,0 7,9 7,5 83 Medel 9,69 6,78 0,14 4,67 0, <5, ,7 90 Max 20,4 7,1 0,24 5,92 0, , ,5 100 Grönö HR6 0, ,2 6,9 0,17 5,30 0, <5, ,4 90 Grönö HR6 0, ,4 6,8 0,16 5,50 0, <5, ,7 88 Grönö HR6 0, ,6 6,7 0,18 5,95 0, <5, ,0 81 Grönö HR6 0, ,2 6,5 0,086 4,14 0, ,2 99 Grönö HR6 0, ,2 7,0 0,14 4,80 0, <5, ,1 96 Grönö HR6 0, ,3 6,9 0,16 4,94 0, <5,0 9,6 9,0 98 Grönö HR6 0, ,3 6,7 0,18 4,96 0, <5,0 8,7 7,4 82 Grönö HR6 0, ,8 7,1 0,31 7,17 0, <5,0 7,5 7,4 82 Grönö HR6 0, ,5 6,9 0,18 5,60 0, ,8 79 Grönö HR6 0, ,7 6,9 0,22 6,45 0, ,7 17 9,8 83 Grönö HR6 0, ,0 6,8 0,15 5,09 0, <5, ,9 88 Grönö HR6 0, ,8 0,15 5,58 0, ,8 93 Min 0,2 6,5 0,086 4,14 0, <5,0 7,5 7,4 79 Medel 9,75 6,8 0,17 5,46 0, ,5 88 Max 21,3 7,1 0,31 7,17 0, ,

47 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 NH 4 -N NO 23 -N N-tot PO 4 -P P-tot Cl SO4 Ca Mg Na K Kisel Datum Sta- tions- µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l - nr < <2 <5,0 <0,056 0,055 1,4 0,59 2,0 0,31 4, HR ,3 <0,056 0,051 1,3 0,58 2,1 0,40 5, HR <2 11 <0,056 0,052 1,5 0,62 2,0 0,38 5, HR1 < <10 8,3 <0,056 0,055 0,87 0,42 1,2 0,51 3, HR1 < <2 6,6 <0,056 0,052 1,4 0,58 1,9 0,41 3, HR1 < <2 23 <0,056 0,043 2,1 0,80 2,2 0,35 3, HR <0,056 0,045 2,6 0,93 2,1 0,47 2, HR1 <10 < <0,056 <0,042 1,7 0,68 2,0 0,32 3, HR1 < <2 5,8 <0,056 <0,042 1,3 0,61 1,7 0,30 3, HR1 < <2 11 <0,056 0,045 1,5 0,65 2,0 0,38 4, HR ,1 <0,056 0,046 1,5 0,62 2,0 0,43 4, HR1 < <0,056 0,046 1,3 0,58 1,9 0,35 4, HR1 <10 < <2 <5 <0,056 <0,042 0,87 0,42 1,2 0,30 2,9 Min 8, ,1 9,7 <0,056 0,044 1,54 0,64 1,93 0,38 4,1 Medel ,0 23 <0,056 0,055 2,6 0,93 2,2 0,51 5,3 Max ,11 0,073 3,7 1,1 3,2 0,70 2, HR5 < ,14 0,074 3,9 1,2 3,2 0,72 3, HR ,10 0,070 3,6 1,1 3,1 0,66 3, HR5 < < ,083 0,078 3,1 1,1 2,2 0,76 3, HR5 < ,10 0,076 3,7 1,2 3,1 0,77 2, HR ,14 0,085 3,6 1,1 3,2 0,78 2, HR ,16 0,069 4,2 1,4 3,4 0,81 1, HR ,17 0,071 4,8 1,6 3,9 1,0 2, HR ,10 0,065 3,5 1,2 2,9 0,76 2, HR ,10 0,075 4,1 1,3 3,1 0,82 2, HR ,10 0,074 3,8 1,2 3,1 0,73 2, HR ,096 0,066 3,6 1,2 3,0 0,80 4, HR5 < ,083 0,065 3,1 1,1 2,2 0,66 1,8 Min 16, ,3 18 0,12 0,073 3,8 1,23 3,1 0,78 2,9 Medel ,17 0,085 4,8 1,6 3,9 1,00 4,6 Max ,15 0,10 4,2 1,4 3,7 0,82 3, HR ,14 0,093 4,3 1,4 3,5 0,81 3, HR ,16 0,12 4,5 1,6 3,9 1,1 4, HR6 < < ,083 0,088 3,3 1,3 2,5 0,83 4, HR6 < ,11 0,096 4,0 1,3 3,2 0,82 2, HR ,15 0,089 3,7 1,2 3,4 0,86 2, HR ,16 0,070 3,9 1,3 3,3 0,83 2, HR ,20 0,084 5,5 1,9 5,2 1,3 2, HR ,15 0,11 4,3 1,7 3,5 1,0 3, HR ,16 0,12 5,5 2,1 3,7 1,4 4, HR ,14 0,084 4,2 1,4 3,4 0,87 3, HR ,14 0,11 4,7 1,9 3,7 1,1 5, HR6 < ,083 0,070 3,3 1,2 2,5 0,81 2,1 Min 24, ,2 33 0,15 0,097 4,3 1,5 3,6 0,98 3,4 Medel ,20 0,12 5,5 2,1 5,2 1,40 5,4 Max 43

48 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Stations- Sta- Provt.- Datum Sikt- Sikt- Temp. ph Alk. Kond. Abs filt. Färg TOC namn tions- djup djup djup m. vid 420 nm (405 nm) nr m - m C - mekv/l ms/m abs/5cm mg/l pt mg/l Stora Kloten HS1 Y 0, ,7 5,0 0,3 6,3 0,04 2,62 0, ,2 Stora Kloten HS1 Y 0, ,7 6,1 19,2 6,5 0,04 2,19 0, ,7 Min 4,7 5,0 0,3 6,3 0,04 2,19 0, ,7 Medel 5,2 5,6 9,8 6,4 0,04 2,41 0, ,5 Max 5,7 6,1 19,2 6,5 0,04 2,62 0, ,2 Stora Kloten HS1 B ,7 5,0 1,9 6,2 0,05 2,39 0, ,9 Stora Kloten HS1 B ,7 6,1 10,9 6,2 0,04 2,25 0, ,6 Min 4,7 5,0 1,9 6,2 0,04 2,25 0, ,6 Medel 5,2 5,6 6,4 6,2 0,04 2,32 0, ,3 Max 5,7 6,1 10,9 6,2 0,05 2,39 0, ,9 Långvattnet HS2 Y 0, ,7 2,0 0,2 6,4 0,07 2,60 0, ,1 Långvattnet HS2 Y 0, ,3 2,6 19,3 6,8 0,07 2,34 0, ,2 Min 1,7 2,0 0,2 6,4 0,07 2,34 0, ,2 Medel 2,0 2,3 9,8 6,6 0,07 2,47 0, ,7 Max 2,3 2,6 19,3 6,8 0,07 2,60 0, ,1 Långvattnet HS2 B ,7 2,0 3,7 6,3 0,08 2,72 0, ,9 Långvattnet HS2 B ,3 2,6 5,9 6,1 0,07 2,53 0, ,7 Min 1,7 2,0 3,7 6,1 0,07 2,53 0, ,7 Medel 2,0 2,3 4,8 6,2 0,07 2,63 0, ,3 Max 2,3 2,6 5,9 6,3 0,08 2,72 0, ,9 Nedre Vättern HS3 Y 0, ,3 2,6 0,4 6,5 0,10 3,73 0, ,5 Nedre Vättern HS3 Y 0, ,9 2,2 19,8 6,9 0,11 3,79 0, ,3 Min 1,9 2,2 0,4 6,5 0,10 3,73 0, ,3 Medel 2,1 2,4 10,1 6,7 0,11 3,76 0, ,4 Max 2,3 2,6 19,8 6,9 0,11 3,79 0, ,5 Nedre Vättern HS3 B ,3 2,6 2,6 6,3 0,13 5,13 0, ,8 Nedre Vättern HS3 B ,9 2,2 10,9 6,4 0,12 4,15 0, ,4 Min 1,9 2,2 2,6 6,3 0,12 4,15 0, ,4 Medel 2,1 2,4 6,8 6,35 0,13 4,64 0, ,6 Max 2,3 2,6 10,9 6,4 0,13 5,13 0, ,8 Långsvan HS4 Y 0, ,7 1,9 0,5 6,8 0,15 5,16 0, Långsvan HS4 Y 0, ,4 1,6 19,7 7,0 0,17 4,90 0, ,9 Min 1,4 1,6 0,5 6,8 0,15 4,90 0, ,9 Medel 1,55 1,8 10,1 6,9 0,16 5,03 0, ,5 Max 1,7 1,9 19,7 7,0 0,17 5,16 0, Långsvan HS4 B ,7 1,9 2,1 6,8 0,15 5,11 0, Långsvan HS4 B ,4 1,6 19,5 6,8 0,18 4,93 0, ,7 Min 1,4 1,6 2,1 6,8 0,15 4,93 0, ,7 Medel 1,6 1,8 10,8 6,8 0,17 5,02 0, ,9 Max 1,7 1,9 19,5 6,8 0,18 5,11 0, Anmärkning: Y = yta B = botten 44

49 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 NH 4 -N NO 23 -N N-tot PO 4 -P P-tot Cl SO4 Kloro- Ca Mg Na K Kisel Datum Stafyll tions- µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l mg/l mg/l µg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l - nr <5,0 0,070 0,059-1,8 0,44 2,3 0,40 1, HS1 Y 12 < <5,0 0,057 0,049 2,5 1,5 0,39 1,9 0,37 1, HS1 Y 12 < <5,0 0,057 0,049 2,5 1,5 0,39 1,9 0,37 1,0 Min <5,0 0,064 0,054 2,5 1,7 0,42 2,1 0,39 1,3 Medel <5,0 0,070 0,059 2,5 1,8 0,44 2,3 0,40 1,5 Max <2 <5,0 0,062 0,058-1,5 0,39 1,9 0,34 1, HS1 B <2 <5,0 0,057 0,071-1,5 0,39 1,9 0,35 1, HS1 B <2 <5,0 0,057 0,058-1,5 0,39 1,9 0,34 1,4 Min <2 <5,0 0,060 0,065-1,5 0,39 1,9 0,35 1,5 Medel <2 <5,0 0,062 0,071-1,5 0,39 1,9 0,35 1,5 Max ,3 <0,056 0,047-2,6 0,48 1,8 0,40 2, HS2 Y <10 < <2 <5,0 <0,056 0, ,0 0,41 1,7 0,29 1, HS2 Y <10 < <2 <5,0 <0,056 0, ,0 0,41 1,7 0,29 1,1 Min ,9 <0,056 0, ,3 0,45 1,8 0,35 1,8 Medel ,3 <0,056 0, ,6 0,48 1,8 0,40 2,5 Max < <0,056 0,044-2,3 0,47 1,8 0,42 2, HS2 B < <0,056 0,045-2,0 0,43 1,7 0,35 2, HS2 B < <0,056 0,044-2,0 0,43 1,7 0,35 2,3 Min < <0,056 0,04-2,2 0,45 1,8 0,39 2,5 Medel < <0,056 0,045-2,3 0,47 1,8 0,42 2,6 Max ,9 0,082 0,059-3,0 0,76 2,6 0,58 3, HS3 Y 15 < <2 8,8 0,098 0,066 9,8 3,1 0,84 3,1 0,69 0, HS3 Y 10 < <2 7,9 0,082 0,059 9,8 3,0 0,76 2,6 0,58 0,99 Min ,4 0,09 0,063 9,8 3,05 0,80 2,9 0,64 2,1 Medel ,8 0,098 0,066 9,8 3,1 0,84 3,1 0,69 3,3 Max < ,093 0,13-4,3 1,2 3,0 0,76 3, HS3 B < ,094 0,071-3,4 0,89 3,0 0,66 3, HS3 B < ,093 0,071-3,4 0,89 3,0 0,66 3,2 Min < ,094 0,10-3,9 1,05 3,0 0,71 3,3 Medel < ,094 0,13-4,3 1,2 3,0 0,76 3,3 Max < ,15 0,069-4,7 1,4 3,7 0,95 3, HS4 Y 12 < ,15 0, ,3 1,3 3,3 0,82 2, HS4 Y <10 < ,15 0, ,3 1,3 3,3 0,82 2,4 Min ,15 0, ,5 1,4 3,5 0,89 2,8 Medel ,15 0, ,7 1,4 3,7 0,95 3,1 Max < ,14 0,067-4,5 1,3 3,5 0,85 3, HS4 B <10 < ,15 0,065-4,4 1,3 3,2 0,79 2, HS4 B <10 < ,14 0,065-4,4 1,3 3,2 0,79 2,6 Min <10 62, ,15 0,066-4,5 1,3 3,4 0,82 2,9 Medel < ,15 0,067-4,5 1,3 3,5 0,85 3,1 Max Y = yta B = botten 45

50 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Rastreringen motsvarar bedömningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) Bedömningen av kväve- och fosforhalter har gjorts utifrån sjöar maj-oktober, Rastrering Parameter Bedömning Halt/Värde x.x ph Mycket surt < 5,6 Alk Ingen buffertkapacitet < 0,02 Turbiditet Starkt grumligt > 7,0 Färg Starkt färgat vatten >100 Abs Starkt färgat vatten >0,2 TOC Mycket hög halt > 16 Syrgashalt Syrefritt eller nästan syrefritt < 1 Tot-N Extremt hög halter > 5000 Tot-P Extremt hög halter > 100 x.x ph Surt 5,6-6,2 Alk Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 Syrgashalt Syrefattigt tillstånd 1-3 Tot-N Mycket hög halt Tot-P Mycket hög halt Metaller i vatten Stations- Stn. Datum Al As Ba Pb Cd Co Cu Cr Ni Sr Zn Fe Mn namn nr. - µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Kolsva HR ,36 8,8 0,37 0,01 0,26 1,4 0,30 0, , Grönö HR ,39 8,7 0,35 <0,01 0,16 1,5 0,32 0, , Grönö HR ,42 9,7 0,44 <0,01 0,19 1,6 0,40 0, , Grönö HR , ,68 0,02 0,37 1,8 0,57 0, , Grönö HR , ,87 0,02 1,4 3,2 0,76 0, , Grönö HR ,38 9,0 0,56 <0,01 0,36 2,2 0,30 0, , Grönö HR ,45 8,9 0,41 <0,01 0,42 2,5 0,27 0, , Grönö HR ,47 8,3 0,39 <0,01 0,45 2,4 0,21 0, , Grönö HR ,55 8,9 0,47 <0,01 0,46 2,1 0,27 0, , Grönö HR , ,88 0,03 0,67 3,2 0,77 1,0 19 4, Grönö HR , ,2 0,03 0,57 3,7 1,6 1,8 20 6, Grönö HR ,42 9,7 0,43 <0,01 0,26 2,2 0,39 0, , Grönö HR , ,4 0,03 0,99 3,7 1,7 1,8 19 9, Min 130 0,38 8,3 0,35 0,02 0,16 1,5 0,21 0, , Medel 382 0, ,67 0,01 0,53 2,5 0,63 0, , Max 960 0, ,4 0,03 1,4 3,7 1,7 1,8 21 9, Nedre HS3 Y ,25 7,4 0,30 0,02 0,04 0,62 0,81 <0, , Vättern HS3B , ,78 0,03 2,0 2,9 0,26 <0, , Rastreringen motsvarar bedömningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 4913) Rastrering Bedömning Enhet As Pb Cu Cr Ni Zn Cd x,x måttligt höga halter µg/l ,1-0,3 x,x höga halter µg/l ,3-1,5 x,x mycket höga halter µg/l >75 >15 >45 >75 >225 >300 >1,5 46

51 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Data och diagram med avseende på syrehalt, syremättnad och vattentemperatur Station: HS 1, Stora Kloten Datum: Datum: Djup vatten- syre- syre- vatten- syre- syretemp. halt mättn. temp. halt mättn. ( C) (mg/l) (%) ( C) (mg/l) (%) 0,5 0,3 12, ,2 8, ,5 0,6 12, ,2 8, ,5 0,8 12, ,0 8,6 98 3,5 0,9 11, ,9 8,6 98 4,5 1,0 11, ,9 8,6 98 5,5 1,2 11, ,8 8,6 97 6,5 1,2 11, ,8 8,6 97 7,5 1,3 11, ,3 7,7 87 8,5 1,4 11, ,3 7,2 79 9,5 1,9 11, ,4 7, ,5 11,4 7, ,5 10,9 7, , djup (m) mättnad (%), feb. mättnad (%), aug. Station: HS 2, Långvattnet Datum: Datum: Djup vatten- syre- syre- vatten- syre- syretemp. halt mättn. temp. halt mättn. ( C) (mg/l) (%) ( C) (mg/l) (%) 0,5 0,2 13, ,3 9, ,5 0,4 12, ,1 9, ,5 1,0 11, ,0 9, ,5 1,5 10, ,0 9, ,5 2,0 10, ,0 8,6 98 5,5 2,3 10, ,4 2,7 31 6,5 2,5 10, ,8 2,0 21 7,5 2,7 9, ,7 2,7 29 8,5 2,8 9, ,0 3,2 32 9,5 3,0 9, ,1 3, ,5 3,1 9,0 69 9,7 3, ,5 3,2 8,8 68 7,3 3, ,5 3,4 8,4 65 7,0 3, ,5 3,4 7,6 59 6,8 3, ,5 3,5 7,2 55 6,6 3, ,5 3,5 6,1 47 6,4 3, ,5 3,6 5,4 41 6,3 4, ,5 3,6 4,4 33 6,1 3, ,5 3,7 3,0 24 6,0 3, ,5 3,7 2,2 18 5,9 3, ,5 3,7 1, , djup (m) mättnad (%), feb. mättnad (%), aug. 47

52 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Station: HS 3, Nedre Vättern Datum: Datum: Djup vatten- syre- syre- vatten- syre- syretemp. halt mättn. temp. halt mättn. ( C) (mg/l) (%) ( C) (mg/l) (%) 0,5 0,4 12, ,8 8,7 98 1,5 0,5 12, ,8 8,5 96 2,5 0,6 12, ,8 8,3 94 3,5 0,7 12, ,8 8,2 93 4,5 0,8 11, ,8 8,2 93 5,5 0,9 11, ,7 8,2 93 6,5 1,0 11, ,7 8,0 91 7,5 1,0 11, ,8 4,2 46 8,5 1,1 11, ,4 3,1 33 9,5 1,2 11, ,3 2, ,5 1,3 10, ,5 2, ,5 1,3 10, ,9 2, ,5 1,4 9, ,4 2, ,5 1,5 9, ,0 2, ,5 1,6 8, ,6 2, ,5 1,7 7, ,9 1, ,5 2,0 4, ,9 0,1 1 17,5 2,6 0, djup (m) mättnad (%), feb. mättnad (%), aug. Station: HS 4, Långsvan Datum: Datum: Djup vatten- syre- syre- vatten- syre- syretemp. halt mättn. temp. halt mättn. ( C) (mg/l) (%) ( C) (mg/l) (%) 0,5 0,5 12, ,7 8,3 93 1,5 0,8 12, ,7 7,9 89 2,5 0,9 12, ,7 7,8 88 3,5 1,0 12, ,7 7,7 87 4,5 1,2 12, ,7 7,6 86 5,5 1,3 11, ,7 6,7 75 6,5 1,5 10, ,6 5,3 60 7,5 1,7 8, ,6 4,9 56 8,5 2,1 7, ,5 4,8 54 9,5 10, mättnad (%), feb. mättnad (%), aug. 48

53 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 St. Kloten St. Kloten temp ( C) syre (mg/l) djup (m) temp. syrehalt 15 djup (m) temp. syrehalt Långvattnet temp ( C) syre (mg/l) Långvattnet temp ( C) syre (mg/l) djup (m) temp. syrehalt djup (m) temp. syrehalt djup (m) Nedre Vättern temp ( C) syre (mg/l) temp. syrehalt djup (m) Nedre Vättern temp ( C) syre (mg/l) temp. syrehalt Långsvan temp. syrehalt temp ( C) syre (mg/l) Långsvan temp ( C) syre (mg/l) temp. syrehalt 49

54 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Sediment Stationsnr. Datum TS GF TOC TOT-P TOT-N Fe Mn Cu - % % av TS % av TS g/kg TS g/kg TS g/kg TS mg/kg TS mg/kg TS Stora Kloten P ,83 38,8 22 1,4 14, Stora Kloten P ,22 39,6 23 1,5 19, Stora Kloten P ,26 32,0 18 1,1 11, Stora Kloten P ,29 37,6 21 1,4 14, Stora Kloten P ,17 32,0 18 1,0 11, medel 3,95 36,0 20 1,3 13, Långvattnet ,31 40,6 23 2,1 18, Långvattnet ,90 52,2 30 3,4 31, Långvattnet ,29 48,5 28 9,5 19, Långvattnet ,19 50, ,0 24, medel 1,42 48,0 28 6,5 23, Nedre Vättern P ,16 16,3 9,3 1,4 7, Nedre Vättern P ,66 17,2 9,8 1,5 7, Nedre Vättern P ,40 15,3 8,7 1,1 9, Nedre Vättern P ,00 14,8 8,4 0,9 5, medel 8,56 15,9 9,1 1,2 7, Långsvan P ,22 12,0 6,8 1,0 5, Långsvan P ,53 14,1 8,0 1,2 7, Långsvan P ,19 13,3 7,6 1,2 6, Långsvan P ,02 14,4 8,2 1,3 6, medel 6,24 13,5 7,7 1,2 6, Malingsbosjön P ,13 33,3 19 1,5 14, Malingsbosjön P ,23 27,9 16 1,2 9, Malingsbosjön P ,65 38,1 22 1,2 17, Malingsbosjön P ,55 35,9 20 1,0 12, medel 3,14 33,8 19 1,2 13, Nedre Skärsjön P ,51 38,0 22 1,1 9, Nedre Skärsjön P ,64 21,6 12 0,52 5, Nedre Skärsjön P ,95 27,5 16 0,85 10, medel 2,37 29,0 17 0,82 8, Bjursjön P ,63 33,3 19 1,1 15, Bjursjön P ,43 28,2 16 1,0 9, Bjursjön P ,56 34,3 20 1,2 12, medel 3,54 31,9 18 1,1 12, Metod: BIN SR 01 (Samlingsprov: 5 delprover/station, ytskikt 0-2 cm) 50

55 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Zn Cd Pb Cr Ni Hg Al Datum Stationsnr. mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS mg/kg TS , , Stora Kloten P , ,7 0, Stora Kloten P , ,0 0, Stora Kloten P , , Stora Kloten P , ,4 0, Stora Kloten P , ,2 0, medel 250 2, ,0 0, Långvattnet , ,9 0, Långvattnet ,3 72 7,5 5,0 0, Långvattnet , ,5 0, Långvattnet , ,9 0, medel 210 0, , Nedre Vättern P , , Nedre Vättern P , , Nedre Vättern P , , Nedre Vättern P , ,5 0, medel 200 0, , Långsvan P , , Långsvan P , , Långsvan P , , Långsvan P , ,5 0, medel 220 1, ,0 0, Malingsbosjön P , ,4 0, Malingsbosjön P , ,3 0, Malingsbosjön P , ,9 0, Malingsbosjön P , ,9 0, medel 230 <0, ,5 0, Nedre Skärsjön P1 260 <0, ,3 0, Nedre Skärsjön P2 230 <0, ,1 0, Nedre Skärsjön P3 240 <0, ,3 0, medel 260 1, ,5 0, Bjursjön P , , Bjursjön P , ,5 0, Bjursjön P , ,0 0, medel Metod: BIN SR 01 (Samlingsprov: 5 delprover/station, ytskikt 0-2 cm) 51

56 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Stationsbeteckning: Stora Kloten ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Station P: 1 P: 2 P: 3 P: 4 P: 5 X-Koordinat Y-Koordinat Datum OMGIVNINGSDATA Lufttemp o C o Vindrikt Vindhast m/s Sjögång SEDIMENTET Bottendjup m ,5 Proppens totallängd cm Bottentyp Dy Dy Dy Dy Dy Konsistens Mjuk/humus Mjuk/humus Mjuk/humus Mjuk/humus Mjuk/humus FÄRG Sedimentfärg/nivå 1 /cm Rödbrun/0-2 Rödbrun/0-3 Rödbrun/0-3 Rödbrun/0-3 Rödbrun/0-2 Sedimentfärg/nivå 2 /cm Brun/2-15 Brun/3-15 Brun/3-30 Brun/3-15 Brun/2-23 Sedimentfärg/nivå 3 /cm Ljusbrun/15-20 Ljusbrun/15-24 Ljusbrun/15-24 SVAVELVÄTELUKT Ja/Nej Nej Nej Nej Nej Nej OLJEFÖREKOMST Ja/Nej Nej Nej Nej Nej Nej Stationsbeteckning: Långvattnet ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Station P: 1 P: 2 P: 3 P: 4 X-Koordinat Y-Koordinat Datum OMGIVNINGSDATA Lufttemp o C 13,5 13,0 12,5 12,0 o Vindrikt Vindhast m/s Sjögång SEDIMENTET Bottendjup m Proppens totallängd cm Bottentyp Dy Dy Dy Dy Konsistens Mjuk Mjuk Mjuk Mjuk FÄRG Sedimentfärg/nivå 1 /cm Ljusbrun/0-2 Brun/0-22 Brunsvart/0-20 Svartbrun/0-15 Sedimentfärg/nivå 2 /cm Brunsvart/2-16 Brun/20-27 Mörkbrun/15-25 Sedimentfärg/nivå 3 /cm Brun/16-25 SVAVELVÄTELUKT Ja/Nej Nej Nej Nej Nej OLJEFÖREKOMST Ja/Nej Nej Nej Nej Nej 52

57 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Stationsbeteckning: Långsvan ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Station P: 1 P: 2 P: 4 P: 5 X-Koordinat Y-Koordinat Datum OMGIVNINGSDATA Lufttemp o C ,5 Vindrikt o Vindhast m/s Sjögång SEDIMENTET Bottendjup m 8,5 13, Proppens totallängd cm Bottentyp Dy Dy Dy Dy Konsistens Mjuk Mjuk Mjuk Mjuk FÄRG Sedimentfärg/nivå 1 /cm Brun/0-3 Gråbrun/0-3 Brun/0-3 Brun/0-3 Sedimentfärg/nivå 2 /cm Gråbrun/3-15 Grå/3-23 Gråbrun/3-12 Gråbrun/3-12 Sedimentfärg/nivå 3 /cm Gråsvart/15-24 Mörkgrå/12-22 Gråsvart/13-21 SVAVELVÄTELUKT Ja/Nej Nej Nej Nej Nej OLJEFÖREKOMST Ja/Nej Nej Nej Nej Nej Stationsbeteckning: Nedre Vättern ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Station P: 1 P: 2 P: 3 P: 5 X-Koordinat Y-Koordinat Datum OMGIVNINGSDATA Lufttemp o C ,5 o Vindrikt Vindhast m/s Sjögång SEDIMENTET Bottendjup m 17 17,5 10,5 7 Proppens totallängd cm Bottentyp Dy Dy Dy Dy Konsistens Mjuk Mjuk Mjuk Mjuk FÄRG Sedimentfärg/nivå 1 /cm Mörkbrun/0-7 Mörkbrun/0-5 Brun/0-13 Brun/0-12 Sedimentfärg/nivå 2 /cm Brunsvart/7-23 Mörkgrå/5-20 Mörkbrun/13-20 Mörkbrun/12-20 Sedimentfärg/nivå 3 /cm SVAVELVÄTELUKT Ja/Nej Nej Nej Nej Nej OLJEFÖREKOMST Ja/Nej Ja Ja Nej Nej 53

58 Hedströmmen 2011 Bilaga 3 Stationsbeteckning: Nedre Malingsbosjön ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Station P: 1 P: 2 P: 3 P: 4 X-Koordinat Y-Koordinat Datum OMGIVNINGSDATA Lufttemp o C 14,5 14,0 14,0 14,5 o Vindrikt Vindhast m/s Sjögång SEDIMENTET Bottendjup m ,5 Proppens totallängd cm Bottentyp Dy/veg Dy Dy Dy Konsistens Mjuk Mjuk Mjuk Mjuk FÄRG Sedimentfärg/nivå 1 /cm Rödbrun/0-2 Rödbrun/0-3 Brunsvart/0-15 Rödbrun/0-3 Sedimentfärg/nivå 2 /cm Gråbrun/2-15 Brun/3-21 Brun/15-23 Brun/3-20 Sedimentfärg/nivå 3 /cm Brun/15-23 SVAVELVÄTELUKT Ja/Nej Nej Nej Nej Nej OLJEFÖREKOMST Ja/Nej Nej Nej Nej Nej Stationsbeteckning: Bjursjön ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Station P: 1 P: 2 P: 3 X-Koordinat Y-Koordinat Datum OMGIVNINGSDATA Lufttemp o C 14,0 14,0 14,0 o Vindrikt vxl vxl vxl Vindhast m/s Sjögång SEDIMENTET Bottendjup m 31,5 10,5 21 Proppens totallängd cm Bottentyp Dy Dy Dy Konsistens Mjuk Mjuk Mjuk FÄRG Sedimentfärg/nivå 1 /cm Rödbrun/0-3 Rödbrun/0-5 Rödbrun/0-3 Sedimentfärg/nivå 2 /cm Mörkbrun/3-13 Brun, grå/5-21 Brun/3-14 Sedimentfärg/nivå 3 /cm Brun,grå/13-26 Brun/14-20 SVAVELVÄTELUKT Ja/Nej Nej Nej Nej OLJEFÖREKOMST Ja/Nej Nej Nej Nej 54

59 Hedströmmen 2011 Bilaga 4 BILAGA 4 ÄMNESTRANSPORTER OCH VATTENFÖRING 55

60 Hedströmmen 2011 Bilaga 4 År 2011 Kvävetransport (ton) Fosfortransport (kg) TOC-transport (ton) Månad Gärdsjöbo Kolsva Grönö Gärdsjöbo Kolsva Grönö Gärdsjöbo Kolsva Grönö Januari 0,02 5,4 7,1 0, , Februari 0,02 5,1 6,5 0, , Mars 0,07 8,4 14 2, , April 0, , Maj 0, , , Juni 0,02 6,1 5,4 1, , Juli 0,06 3,6 3,8 1, , Augusti 0,07 5,9 7,4 1, , September 0, , , Oktober 0, , , November 0, , , December 0, , , totalt år , medel 0, , , min 0,02 3,6 3,8 0, , max 0, Månad Järn ManganluminiumKoppar Zink Kadmium Bly Krom Nickel ton ton ton kg kg kg kg kg kg Januari 7,8 0,41 2, ,06 4,6 4,2 6,8 Februari 8,6 0,41 3, ,07 5,3 4,7 4,0 Mars 17 1,3 8, , April 76 7, , Maj 21 2,4 7, , Juni 6,6 1,4 1, ,06 5,3 3,3 10 Juli 4,9 1,4 1, ,04 3,3 1,8 4,1 Augusti 10 2,7 2, ,15 7,5 5,2 8,6 September 25 2, , Oktober 39 1, , November 18 0,97 7, , December 49 3, , totalt år , , medel 24 2, , min 4,9 0,41 1, ,04 3,3 1,8 4,0 max 76 7, , Flöde m 3 /s Gärdsjöbo Kolsva Dömsta J F M A M J J A S O N D Flöde (m 3 /s) Månad Dömsta Kolsva Gärdsjöbo Januari 4,7 4,3 0,026 Februari 4,9 4,3 0,021 Mars 7,2 5,8 0,081 April 32,3 31,8 0,56 Maj 12,5 12,3 0,023 Juni 4,8 4,8 0,020 Juli 3,0 2,9 0,041 Augusti 4,8 4,5 0,062 September 8,3 7,9 0,12 Oktober 9,7 9,6 0,13 November 7,3 7,2 0,040 December 10,7 10,0 0,20 medel 9,2 8,8 0,11 56

61 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 BILAGA 5 PLANKTISKA ALGER Förklaring av begrepp i växtplanktonbilagan Sammanställning av resultat Artlistor Fältprotokoll Medins Biologi AB Annika Liungman Carin Nilsson Iréne Sundberg Mölnlycke

62 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 Växtplankton - Metodik Provtagning Den 9 augusti 2011 undersöktes växtplankton i fyra sjöar i Hedströmmens avrinningsområde (Tabell 14 och Tabell 15). Provtagningen genomfördes i enlighet med Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2010). Metoden överensstämmer med SS-EN 15204: Vatten för kvantitativ analys av växtplankton insamlades med ett två meter långt plexiglasrör (Rambergrör). Hela vattenpelaren provtogs i sjöspecifika djupintervall (se fältprotokoll i denna bilaga). Ur provet togs ett delprov för analys. Vid varje lokal togs dessutom ett håvprov genom vertikal håvning. Håvens masktäthet var 25 µm. Samtliga prov konserverades i Lugols lösning. Tabell 15. Undersökta sjöar i Hedströmmens avrinningsområde Koordinater angivna i RT90 2,5 gon V. Sjötyp enligt Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning (Naturvårdsverket 2007) Nr Sjö Lokalkoordinater Sjötyp X Y HS 1 Stora Kloten S. Sverige klara sjöar, 30 mg Pt/l HS 2 Långvattnet S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l HS 3 Nedre Vättern S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l HS 4 Långsvan S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l Analys Artbestämning, räkning och mätning av växtplankton gjordes med hjälp av ett omvänt faskontrastmikroskop enligt så kallad Utermöhl-teknik (Utermöhl 1958). Beräkningar av individtätheter och biovolymer gjordes enligt SS-EN 15204: 2006 och Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. Sedimenterad volym var 25 ml i Stora Kloten och 10 ml i övriga sjöar. Dessutom skattades frekvensen av arter i det sedimenterade provet efter en femgradig skala för beräkning av trofiindex (Hörnström 1979, 1981, BIN PR163). Fullständiga artlistor redovisas i denna bilaga. Utvärdering Utvärderingen följer Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverkets handbok 2007:4). För klassificering av växtplankton har sjöarna i Sverige delats in i fem typer, beroende på geografiskt läge och humushalt. Vilken sjötyp de undersökta sjöarna tillhör framgår av Tabell 15. Klassificeringen av sjöns näringsstatus görs genom en sammanvägning av följande parametrar; totalbiomassa av växtplankton, andel cyanobakterier och Trofiskt planktonindex (TPI). De tre parametrarna redovisas och bedöms även var för sig. Klassningen av eutrofiering sker i en femgradig skala: hög status, god status, måttlig status, otillfredsställande status och dålig status. Vid massförekomst av flagellaten Gonyostomum semen baseras klassningen av eutrofiering antingen enbart på TPI eller på en sammanvägning av TPI och andel cyanobakterier. För att bedöma vattnets surhet bestäms artantalet, d.v.s. antalet växtplanktonarter i provet. Parametern är dock svårtolkad och skall främst användas om man misstänker att en sjö är påver- 58

63 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 kad av försurning. Klassningen av surhet sker enligt en fyragradig skala: nära neutralt, måttligt surt, surt och mycket surt. Vid statusklassningen gjordes även en rimlighetsbedömning och expertbedömning. I expertbedömningen tas hänsyn till erfarenhet från det aktuella vattnet och avrinningsområdet samt förekomst av partiklar, bentiska alger och vissa djurplankton i provet. Dessutom beaktar Medins förekomsten av indikatorer och ytterligare ett antal index bl. a. de som fanns med i Naturvårdsverkets tidigare bedömningsgrunder (Wiederholm ed a, b) samt Hörnströms trofiindex (Hörnström 1979, 1981, BIN PR163). I Bedömningsgrunder för växtplankton (Hårding et al 2011) kan man läsa om växtplankton i allmänhet samt om de kriterier som använts för bedömningen av påverkan. I de fall vår bedömning avviker från statusklassningen enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder har detta kommenterats i denna bilaga. Referenser - växtplankton Hårding, I., Liungman, A., Nilsson, C. & Sundberg, I & Svensson, J-E Bedömningsgrunder för växtplankton. Hur Medins Biologi AB bedömer och klassificerar växtplankton i sjöar. Medins Biologi AB, ( Hörnström, E Trofigradering av sjöar genom kvalitativ fytoplanktonanalys. SNV PM Hörnström, E Trophic characterization of lakes by means of qualitative phytoplankton analysis. Limnologica 13: Naturvårdsverket Recipientkontroll i vatten. Del 1. Undersökningsmetoder för basprogram. SNV Rapport 3108 Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport Naturvårdsverket Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4, utgåva 1 december Bilaga A Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket Handledning för miljöövervakning, Undersökningstyp växtplankton i sjöar. Version 1.3: Svensk Standard SS-EN 15204:2006. Vattenundersökningar Vägledning för bestämning av förekomst och sammansättning av fytoplankton genom inverterad mikroskopi (Utermöhl teknik). Utermöhl, H Zur Vervollkommung der quantitativen Phytoplankton-Methodik. Mitteilungen Int. Ver. Limnol. 9:

64 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 Förklaring av begrepp i växtplanktonbilagan Naturvårdsverkets kriterier (2007). För att klassificera näringsstatus används de tre basparametrarna 1) totalbiomassa av växtplankton, 2) andelen cyanobakterier (blågrönalger) av totalbiomassan, samt 3) trofiskt planktonindex (TPI). Med hjälp av dessa parametrar beräknas ett värde på sammanvägd näringsstatus. För att klassificera försurning/surhet använder bedömningsgrunderna endast parametern artantal. TPI (trofiskt planktonindex). Beräknas med hjälp av 1) biomassan av de eventuella indikatorarter som finns i provet och 2) indikatortalet hos dessa indikatorer. TPI kan teoretiskt variera mellan -3 (mest oligotrofa växtplanktonsamhällena) till +3 (mest eutrofa växtplanktonsamhällena). Indikatortal. Indikatortal för växtplanktonart som definieras i naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) för ca 35 oligtrofi- och ca 60 eutrofiindikatorer. Indikatortalet varierar från -3 (de bästa oligotrofiindikatorerna) till +3 (de bästa eutrofiindikatorerna). Ekologisk kvalitetskvot (EK). Bestäms av relationen mellan det uppmätta värdet av en basparameter och ett referensvärde som är unikt för den aktuella sjötypen och som redovisas i naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Varierar mellan 0 (sämst) och 1 (bäst). Trofiindex. Index enligt Hörnström (1979, 1981) och BIN PR 163 som beräknas med hjälp av olika indikatorarters frekvens i provet (på en skala 1-5) och deras indikatorvärde (på en skala ). Trofiindex kan teoretiskt variera mellan 11 (mest näringsfattig sjöarna) och 100 (mest näringsrika sjöarna). Expertbedömning. Vid expertbedömningen av näringsstatus tar vi hänsyn till naturvårdsverkets kriterier, andra kriterier som kan vara relevanta (t ex Hörnströms trofiindex, mängd Gonyostomum, förekomst av indikatorarter enligt andra bedömningssystem, antal taxa av potentiellt toxiska cyanobakterier) samt annan erfarenhet, t.ex. från det aktuella vattnet/avrinningsområdet. Förkortningar och begrepp i artlistorna Det. = determinator, den person som genomförde artbestämningen och analysen av provet. I = indikatortal hos växtplanktonart enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder (se ovan). EG = Ekologisk grupp. Äldre klassificeringssystem av indikatorarter med ursprung hos planktonekologer på Limnologiska institutionen, Lunds universitet. O = taxa som vanligtvis påträffas i oligotrofa (näringsfattiga) miljöer E = taxa som vanligtvis påträffas i eutrofa (näringsrika) miljöer I = taxa som är indifferenta, dvs. har en bred ekologisk tolerans Frekvens = uppskattad frekvens av arten i en skala från 1-5 där 5 är det högsta. Används dessutom vid beräkning av trofiindex enligt Hörnström. Längd. För vissa trådformiga arter anges trådlängden per liter provvatten (µm/l). Antal celler. För arter som inte växer i trådar anges antalet celler per liter provvatten. Biomassa. Anges i enheten mg l -1 (1 mg l -1 motsvarar en biovolym på 1 mm 3 l -1 ). 60

65 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 1. Hedströmmen, Stora Kloten Datum: S. Sverige klara sjöar, 30 mg Pt/l Koordinat: / Naturvårdsverkets kriterier (2007) Totalbiomassa (mg/l) Andel cyanobakterier (%) Trofiskt planktonindex (TPI) Sammanvägd näringsstatus Surhetsklassning (antal arter) Övriga index Trofiindex (BIN PR 163) Gonyostomum semen (mg/l) Expertbedömning Näringsstatus Surhetsklassning Ekologisk kvalitetskvot Status/Bedömning 0,12 1,00 Hög 1,80 1,00 Hög -1,58 1,00 Hög 5,00 Hög 39 0,78 Surt 28,8 Lågt index 0,00 Mycket liten biomassa Hög Nära neutralt Arternas fördelning på indikatortal Antal taxa Indikatortal Förklaring: 1-3 eutrofiindikatorer (3=starkast) oligotrofiindikatorer (-3=starkast) Alggrupp Biomassa Taxa mg/l % antal % Cyanobakterier 0,00 1,8 1 2,6 Rekylalger 0,02 13,1 4 10,3 Pansarflagellater 0,03 21,1 4 10,3 Guldalger 0,03 28, ,6 Kiselalger 0,03 23,8 7 17,9 Ögonalger 0,00 0,0 0 0,0 Grönalger 0,01 4,5 7 17,9 Konjugater 0,00 1,1 2 5,1 G. semen 0,00 0,0 0 0,0 Övriga 0,01 6,0 4 10,3 Summa 0, Biomassans fördelning på olika alggrupper Grönalger Kiselalger Konjugater Övriga Guldalger Rekylalger Cyanobakterier Pansarflagellater Kommentar: Växtplanktonsamhälleti Stora Kloten dominerades av guld-och kiselalger samt pansarflagellater. Den totala biomassan var mycket liten och andelen/mängden cyanobakterier var mycket liten. TPI-värdet var mycket lågt eftersom indikatorer på oligotrofi (fr.a. Aulacoseiracf alpigena) var betydligt fler än indikatorer på eutrofi (Monoraphidium minutum). Hörnströms trofiindex var lågt. Sammanvägningen enligt Naturvårdsverkets metod ger hög näringsstatus vilket överensstämmer med vår egen bedömning. Ett släkte (endast en art) av potentiella toxinbildare förekom och risken för besvärsbildande blomningar av cyanobakterier bedöms som liten. Tillståndet klassificeras som näringsfattigt (B) enligt vårt tidigare bedömningssystem. 61

66 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 2. Hedströmmen, Långvattnet Datum: S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l Koordinat: / Naturvårdsverkets kriterier (2007) Ekologisk kvalitetskvot Status/Bedömning Totalbiomassa (mg/l) Andel cyanobakterier (%) Trofiskt planktonindex (TPI) 5,94 3,42 1,85 0,07 1,00 0,15 Otillfredsställande Hög Måttlig ** Sammanvägd näringsstatus 3,58 God ** Surhetsklassning (antal arter) Övriga index Trofiindex (BIN PR 163) Gonyostomum semen (mg/l) Expertbedömning Näringsstatus Surhetsklassning 56 33,1 4,60 1,00 Nära neutralt Lågt index Stor biomassa Måttlig Nära neutralt ** I en "Gonyostomum sjö" klassas enbart TPI-index eller sammanvägning där totalbiomassan är utesluten Arternas fördelning på indikatortal Antal taxa 10 5 Förklaring: 1-3 eutrofiindikatorer (3=starkast) oligotrofiindikatorer (-3=starkast) Indikatortal Alggrupp Biomassa Taxa mg/l % antal % Cyanobakterier 0,20 3,4 8 14,3 Rekylalger 0,03 0,5 5 8,9 Pansarflagellater 0,13 2,3 4 7,1 Guldalger 0,07 1, ,6 Kiselalger 0,52 8,7 8 14,3 Ögonalger 0,23 3,9 2 3,6 Grönalger 0,03 0, ,6 Konjugater 0,01 0,2 3 5,4 G. semen 4,60 77,4 1 1,8 Övriga 0,12 2,0 3 5,4 Summa 5, Biomassans fördelning på olika alggrupper Övriga G. semen Rekylalger Cyanobakterier Pansarflagellater Kiselalger Guldalger Ögonalger Grönalger Konjugater Kommentar: Växtplanktonsamhälleti Långvattnet dominerades av Gonyostomum semen, vilket bidrog till att den totala biomassan var stor. TPI-värdet var högt eftersom indikatorer på eutrofi (fr a Aphanizomenon) var vanligare än indikatorer på oligotrofi (t ex Aulacoseiracf alpigena). Hörnströms trofiindex var dock lågt. Sammanvägningen enligt Naturvårdsverkets metod ger god näringsstatus när man utesluter totalbiomassan (p g a stor mängd Gonyostomum), men måttlig status om man klassar enbart på TPI-index. Den senare klassningen överensstämmer med vår egen bedömning. Andelen/mängden cyanobakterier var mycket liten och endast ett släkte av potentiella toxinbildare förekom och risken för besvärsbildande blomningar av cyanobakterier bedöms som liten. Mängden av nålflagellaten G. semen var så stor att den förväntas vara besvärsbildande. Tillståndet klassificeras som måttligt näringsrikt (C) enligt vårt tidigare bedömningssystem. 62

67 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 3. Hedströmmen, Nedre Vättern Datum: S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l Koordinat: / Naturvårdsverkets kriterier (2007) Totalbiomassa (mg/l) Andel cyanobakterier (%) Trofiskt planktonindex (TPI) Sammanvägd näringsstatus Surhetsklassning (antal arter) Övriga index Trofiindex (BIN PR 163) Gonyostomum semen (mg/l) Expertbedömning Näringsstatus Surhetsklassning Ekologisk kvalitetskvot Status/Bedömning 0,70 0,57 God 1,23 1,00 Hög -0,73 0,65 Hög 4,37 Hög 42 0,93 Nära neutralt 31,0 Lågt index 0,02 Mycket liten biomassa God Nära neutralt Arternas fördelning på indikatortal Antal taxa Förklaring: 1-3 eutrofiindikatorer (3=starkast) oligotrofiindikatorer (-3=starkast) Indikatortal Alggrupp Biomassa Taxa mg/l % antal % Cyanobakterier 0,01 1,2 5 11,9 Rekylalger 0,06 8,7 4 9,5 Pansarflagellater 0,11 15,3 2 4,8 Guldalger 0,03 4,0 7 16,7 Kiselalger 0,42 60,5 9 21,4 Ögonalger 0,00 0,5 1 2,4 Grönalger 0,04 5,2 6 14,3 Konjugater 0,01 0,8 5 11,9 G. semen 0,02 3,1 1 2,4 Övriga 0,00 0,7 2 4,8 Summa 0, Biomassans fördelning på olika alggrupper Konjugater Grönalger Ögonalger Kiselalger G. semen Övriga Cyanobakterier Rekylalger Pansarflagellater Guldalger Kommentar: Växtplanktonsamhälleti Nedre Vättern dominerades främst av kiselalger. Den totala biomassan var liten. TPI-värdet var lågt eftersom indikatorer på oligotrofi (fr a Aulacoseiracf alpigena) var vanligare än indikatorer på eutrofi (t.ex. Dolichospermum spp.). Hörnströms trofiindex var också lågt. Sammanvägningen enligt Naturvårdsverkets metod ger hög näringsstatus, medan vi i vår egen expertbedömning sänker till god status pga. förekomst av relativt många arter med näringsrik preferens. Andelen/mängden cyanobakterier var dock mycket liten och två släkten av potentiella toxinbildare förekom. Risken för besvärsbildande blomningar av cyanobakterier bedöms som liten. Mängden av nålflagellaten Gonyostomum semen var mycket liten och anses inte vara besvärsbildande. Tillståndet klassificeras som måttligt näringsrikt (C) enligt vårt tidigare bedömningssystem. 63

68 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 4. Hedströmmen, Långsvan Datum: S. Sverige, humösa sjöar, >30 mg Pt/l Koordinat: / Naturvårdsverkets kriterier (2007) Ekologisk kvalitetskvot Status/Bedömning Totalbiomassa (mg/l) Andel cyanobakterier (%) Trofiskt planktonindex (TPI) 6,12 2,31 2,15 0,07 1,00 0,14 Otillfredsställande Hög Otillfredsställande ** Sammanvägd näringsstatus 3,49 God ** Surhetsklassning (antal arter) Övriga index Trofiindex (BIN PR 163) Gonyostomum semen (mg/l) Expertbedömning Näringsstatus Surhetsklassning 53 45,1 5,46 1,00 Nära neutralt Måttligt högt index Mycket stor biomassa Måttlig Nära neutralt ** I en "Gonyostomum sjö" klassas enbart TPI-index eller sammanvägning där totalbiomassan är utesluten Arternas fördelning på indikatortal Antal taxa 10 5 Förklaring: 1-3 eutrofiindikatorer (3=starkast) oligotrofiindikatorer (-3=starkast) Indikatortal Alggrupp Biomassa Taxa mg/l % antal % Cyanobakterier 0,14 2,3 9 17,0 Rekylalger 0,04 0,7 3 5,7 Pansarflagellater 0,01 0,2 2 3,8 Guldalger 0,00 0,1 5 9,4 Kiselalger 0,33 5, ,2 Ögonalger 0,01 0,2 3 5,7 Grönalger 0,04 0,6 9 17,0 Konjugater 0,01 0,2 2 3,8 G. semen 5,46 89,2 1 1,9 Övriga 0,06 1,0 3 5,7 Summa 6, Biomassans fördelning på olika alggrupper Övriga G. semen Cyanobakterier Pansarflagellater Rekylalger Guldalger Kiselalger Ögonalger Konjugater Grönalger Kommentar: Växtplanktonsamhälleti Långsvan dominerades helt av Gonyostomum semen, vilket bidrog till att den totala biomassan var stor. Ett flertal eutrofi indikatorer påträffades och TPI-värdet var mycket högt. Hörnströms trofiindex var måttligt högt. Sammanvägningen enligt Naturvårdsverkets metod ger god näringsstatus, eftersom man bortser från totalbiomassan när växtplanktonsamhället domineras av Gonyostomum, eller otillfredsställande status om man klassar på enbart TPI-indexet. I vår egen bedömning klassas sjön ha måttlig näringsstatus. Andelen/mängden cyanobakterier var mycket liten, men det förekom fyra släkten av potentiella toxinbildare och risken för besvärsbildande blomningar av cyanobakterier bedöms som tydlig. Mängden av nålflagellaten G. semen var så stor att den anses kunna vara besvärsbildande. Tillståndet klassificeras som måttligt näringsrikt (C) enligt vårt tidigare bedömningssystem. 64

69 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 1. Hedströmmen, Stora Kloten Lokalkoordinater: / RAPPORT Nivå: 0-8 m utfärdad av ackrediterat laboratorium Metod: SS-EN15204: NV:s Handledn. för miljööverv. REPORT issued by an Ackreditated Laboratory Det. Annika Liungman Frekv. Längd*10³ Antal*10³ Biom. Arter I EG (1-5) µm/l celler/l mg/l Biom (lit) CYANOPHYCEAE (blågrönalger) Chroococcales Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E ,002 0,000 CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG I ,003 0,000 Cryptomonas sp. (20-30 µm) - EHRENBERG I 2 6 0,007 0,000 Katablepharis ovalis - SKUJA I 2 2 0,0001 0,000 Pyrenomonadales (Chroomonas sp./rhodomonas sp.) I ,005 0,000 DINOPHYCEAE (pansarflagellater) Gymnodinium cf. fuscum - (EHRENBERG) STEIN 2 0,2 0,009 0,000 Gymnodinium sp. (<10 µm) - STEIN -3 I 2 2 0,001 0,000 Gymnodinium sp. - STEIN I 2 0,4 0,004 0,000 Peridinium inconspicuum - LEMMERMANN -1 O ,012 0,000 CHRYSOPHYCEAE (guldalger) Chrysidiastrum catenatum - LAUTERBORN -2 I 1 1 0,0002 0,000 Chrysolykos planctonicus - MACK -2 I 1 1 0, ,000 Dinobryon bavaricum - IMHOF O 2 7 0,001 0,000 Dinobryon crenulatum - W: & G.S. WEST -2 O ,002 0,000 Dinobryon divergens - IMHOF I ,012 0,012 Mallomonas cf. caudata - IWANOFF I 1 1 0,002 0,000 Mallomonas sp. (10-20 µm) - PERTY I 1 1 0,0004 0,000 Mallomonas sp. (20-30 µm) - PERTY I 2 5 0,005 0,000 Spiniferomonas sp. - TAKAHASHI -2 I 2 9 0,001 0,000 Synura sp. - EHRENBERG I 2 2 0,002 0,000 Chrysophyceae obestämda monader (5-10 µm) ,009 0,000 Chrysophyceae obestämda monader (10-20 µm) 1 1 0,0004 0,000 DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) Centrales Aulacoseira cf. alpigena - (GUNOW) KRAMMER -2 O ,013 0,000 Centrales (<10 µm) I 1 1 0,0001 0,000 Centrales (10-20 µm) I 2 3 0,002 0,000 Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS O ,002 0,000 Pennales Asterionella formosa - HASSALL I ,011 0,000 Eunotia zasuminensis - (CABEJSZEKOWNA) KÖRNER O 2 0,3 0,0001 0,000 Tabellaria flocculosa var. asterionelloides (annan) - GRUNOW I 2 1 0,001 0,000 CHLOROPHYCEAE (grönalger) Volvocales Carteria sp. - DIESING E 1 1 0,0001 0,000 Chlorococcales Botryococcus sp. - KÜTZING * I 2 0,1 0,003 0,000 Monoraphidium dybowskii - (WOL.) HINDÁK & KOM.-LEG. O ,001 0,000 Monoraphidium minutum - (NÄGELI) KOMARKÓVA-LEGENEROVÁ 2 I 2 7 0,0002 0,000 Monoraphidium sp. - KOMARKÓVA-LEGENEROVÁ I 2 4 0,0003 0,000 Oocystis sp. - BRAUN I 1 2 0,0001 0,000 Chlorococcales obestämd 1 4 0,0001 0,000 CONJUGATOPHYCEAE (konjugater) Spondylosium planum - (WOLLE) WEST & WEST O 2 1 0,001 0,000 Staurodesmus sellatus - TEILING -2 O 1 0,1 0,0002 0,000 ÖVRIGA Salpingoeca frequentissima - (ZACHARIAS) LEMMERMANN ,001 0,000 Övriga, oidentifierad flagellat (<10 µm) ,001 0,000 Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) ,005 0,000 Övriga, oidentifierad monad (5-10 µm) 1 1 0,0002 0,000 * = räknade som kolonier Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 65

70 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 2. Hedströmmen, Långvattnet Lokalkoordinater: / RAPPORT Nivå: 0-5 m utfärdad av ackrediterat laboratorium Metod: SS-EN15204: NV:s Handledn. för miljööverv. REPORT issued by an Ackreditated Laboratory Det. Annika Liungman Frekv. Längd*10³ Antal*10³ Biom. Arter I EG (1-5) µm/l celler/l mg/l CYANOPHYCEAE (blågrönalger) Chroococcales Aphanothece spp. - NÄGELI ,008 Chroococcus microscopicus - KOMÁRKOVÁ-LEGNEROVÁ et CRONB. E ,001 Cyanodictyon sp. - PASCHER ,002 Merismopedia sp. - MEYEN ,001 Snowella sp. - ELINKIN I ,002 Chroococcales obestämd kolonibildande art (1-2 µm) ,001 Nostocales Aphanizomenon sp. (flexuosum/yezoense) - MORREN ex BORN. et FLAH. Buntar 3 E ,104 Aphanizomenon sp. (flexuosum/yezoense) - MORREN ex BORN. et FLAH. 3 E ,085 CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) Cryptomonas spp. (20-30 µm) - EHRENBERG I ,005 Cryptomonas spp. (>40 µm) - EHRENBERG 2 I 1 2 0,022 Katablepharis ovalis - SKUJA I ,001 Pyrenomonadales (Chroomonas sp./rhodomonas sp.) I ,001 Rhodomonas cf. lacustris - PASCHER & RUTTNER -1 I 1 2 0,0004 DINOPHYCEAE (pansarflagellater) Gymnodinium sp. (<10 µm) - STEIN -3 I ,003 Peridinium inconspicuum - LEMMERMANN -1 O 2 6 0,006 Peridinium willei - HUITFELD-KAAS I 2 4 0,117 Peridiniales (Peridinium sp./peridiniopsis sp.) 2 4 0,008 CHRYSOPHYCEAE (guldalger) Bitrichia chodatii - (REVERDIN) HOLLANDE -2 O ,001 Chrysidiastrum catenatum - LAUTERBORN -2 I 2 6 0,004 Chrysolykos planctonicus - MACK -2 I 2 4 0,0001 Dinobryon bavaricum - IMHOF O ,004 Dinobryon borgei - IMHOF -2 I 2 4 0,0004 Dinobryon cf. crenulatum - W: & G.S. WEST -2 O 2 8 0,001 Dinobryon divergens - IMHOF I ,003 Mallomonas akrokomos - RUTTNER -2 I ,001 Mallomonas sp. (20-30 µm) - PERTY I ,028 Spiniferomonas sp. - TAKAHASHI -2 I ,001 Synura sp. - EHRENBERG I ,026 DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) Centrales Aulacoseira cf. alpigena - (GUNOW) KRAMMER -2 O ,111 Rhizosolenia eriensis - H. L. SMITH I ,0003 Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS O ,002 Pennales Asterionella formosa - HASSALL I ,005 Eunotia zasuminensis - (CABEJSZEKOWNA) KÖRNER O ,005 Fragilaria crotonensis - KITTON 2 I 2 1 0,001 Pennales ( µm) I 2 8 0,001 Tabellaria flocculosa var. asterionelloides - GRUNOW I ,390 EUGLENOPHYCEAE (ögonalger) Trachelomonas sp. (10-15 µm) - EHRENBERG 3 E ,214 Trachelomonas sp. (15-20 µm) - EHRENBERG 3 E 2 6 0,017 CHLOROPHYCEAE (grönalger) Chlorococcales Ankyra lanceolata - (KORS.) FOTT I 2 4 0,0001 Botryococcus sp. - KÜTZING * I 1 0,1 0,002 Crucigenia tetrapedia - (KIRCHNER) W. & G. S. WEST * I 2 4 0,0004 Dimorphococcus lunatus - A. BRAUN 1 E ,008 Franceia sp. - LEMMERMANN Monoraphidium dybowskii - (WOL.) HINDÁK & KOM.-LEG. O ,001 Monoraphidium sp. - KOMARKÓVA-LEGENEROVÁ I 2 8 0,0003 Oocystis sp. - BRAUN I 2 4 0,001 Pediastrum privum - (PRINTZ) HEGEWALD * 2 O ,012 Quadrigula pfitzeri - (SCHRÖDER) G. M. SMITH O ,001 Tetrastrum komarekii - HINDAK E 2 4 0,000 CONJUGATOPHYCEAE (konjugater) Spondylosium planum - (WOLLE) WEST & WEST O 2 1 0,001 Spondylosium sp. - BRÉBISSON 2 6 0,011 Staurastrum sp. - (MEYEN) RALFS I 2 1 0,001 RAPHIDOPHYCEAE Gonyostomum semen - (EHRENBERG) DIESING O ,596 ÖVRIGA Övriga, oidentifierad flagellat ,012 Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) ,034 Övriga, oidentifierad monad (5-10 µm) ,076 * = räknade som kolonier Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 66

71 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 3. Hedströmmen, Nedre Vättern Lokalkoordinater: / RAPPORT Nivå: 0-6 m utfärdad av ackrediterat laboratorium Metod: SS-EN15204: NV:s Handledn. för miljööverv. REPORT issued by an Ackreditated Laboratory Det. Carin Nilsson Frekv. Längd*10³ Antal*10³ Biom. Arter I EG (1-5) µm/l celler/l mg/l CYANOPHYCEAE (blågrönalger) Chroococcales Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E ,004 Woronichinia sp. - ELENKIN E 1 8 0,0003 Nostocales Dolichospermum sp. rak - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 2 I ,002 Dolichospermum sp. rak (annan) - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 2 I 1 2 0,001 Dolichospermum sp. spiral - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 3 I ,002 CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG I ,016 Cryptomonas sp. (20-30 µm) - EHRENBERG I ,035 Katablepharis ovalis - SKUJA I 1 6 0,001 Pyrenomonadales (Chroomonas sp./rhodomonas sp.) I ,008 DINOPHYCEAE (pansarflagellater) Ceratium hirundinella - (O. F. MÜLLER) DUJARDIN I 3 3 0,090 Peridinium willei - HUITFELD-KAAS I 2 0,3 0,017 CHRYSOPHYCEAE (guldalger) Bitrichia chodatii - (REVERDIN) HOLLANDE -2 O 1 2 0,0003 Dinobryon divergens - IMHOF I 2 6 0,005 Mallomonas akrokomos - RUTTNER -2 I ,004 Mallomonas caudata - IWANOFF I 2 2 0,007 Mallomonas crassisquama - (ASMUND) FOTT I 2 4 0,002 Synura sp. - EHRENBERG I ,005 Uroglena sp. - EHRENBERG I ,004 DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) Centrales Acanthoceras zachariasii - (BRUN) SIMONSEN I 1 2 0,0001 Aulacoseira cf. alpigena - (GUNOW) KRAMMER -2 O ,026 Aulacoseira sp. (10-15 µm) - THWAITES I ,012 Centrales (<10 µm) I 1 2 0,0004 Rhizosolenia eriensis - H. L. SMITH I 1 2 0,0001 Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS O ,003 Pennales Asterionella formosa - HASSALL I ,147 Eunotia zasuminensis - (CABEJSZEKOWNA) KÖRNER O ,228 Fragilaria crotonensis - KITTON 2 I 2 6 0,004 EUGLENOPHYCEAE (ögonalger) Trachelomonas sp. (10-15 µm) - EHRENBERG 3 E 1 2 0,004 CHLOROPHYCEAE (grönalger) Chlorococcales Ankyra judayi - (G. M. SMITH) FOTT I ,0004 Ankyra lanceolata - (KORS.) FOTT I ,001 Crucigenia tetrapedia - (KIRCHNER) W. & G. S. WEST * I 1 6 0,0004 Pediastrum privum - (PRINTZ) HEGEWALD * 2 O 1 2 0,001 Scenedesmus sp. - MEYEN E 1 4 0,001 Övrigt Chlorophyceae obestämda kolonibildande klotformiga 2 8 0,034 CONJUGATOPHYCEAE (konjugater) Staurastrum pingue - TEILING O 1 0,1 0,00003 Staurastrum setigerum - CLEVE O 1 0,1 0,001 Staurastrum sp. - (MEYEN) RALFS I 1 0,2 0,001 Staurodesmus indentatus - W. & G.S. WEST O 1 2 0,001 Staurodesmus sp. - TEILING I 1 2 0,003 RAPHIDOPHYCEAE Gonyostomum semen - (EHRENBERG) DIESING O 2 1 0,022 ÖVRIGA Goniochloris sp. - GEITLER 1 2 0,001 Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) ,004 * = räknade som kolonier Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 67

72 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 4. Hedströmmen, Långsvan Lokalkoordinater: / RAPPORT Nivå: 0-6 m utfärdad av ackrediterat laboratorium Metod: SS-EN15204: NV:s Handledn. för miljööverv. REPORT issued by an Ackreditated Laboratory Det. Carin Nilsson Frekv. Längd*10³ Antal*10³ Biom. Arter I EG (1-5) µm/l celler/l mg/l CYANOPHYCEAE (blågrönalger) Chroococcales Microcystis aeruginosa - (KÜTZING) KÜTZING 3 E ,0003 Woronichinia elorantae - KOMÁREK et KOMÁRKOVÁ-LEG. E ,021 Woronichinia naegeliana - (UNGER) ELENKIN E ,010 Chroococcales obestämd kolonibildande art (1-2 µm) ,001 Nostocales Aphanizomenon sp. (ej tomma ändceller) - MORREN ex BORNET et FLAH. I ,0003 Dolichospermum sp. nystan (exkl. lemmermannii) - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 2 I ,004 Dolichospermum sp. rak - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 2 I ,017 Dolichospermum sp. rak (annan) - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 2 I ,035 Dolichospermum sp. spiral - (RALFS ex BOR. & FLAH.) WACKLIN et al. 3 I ,054 CRYPTOPHYCEAE (rekylalger) Cryptomonas sp. (10-20 µm) - EHRENBERG I ,018 Cryptomonas sp. (20-30 µm) - EHRENBERG I ,020 Pyrenomonadales (Chroomonas sp./rhodomonas sp.) I ,007 DINOPHYCEAE (pansarflagellater) Ceratium furcoides - (LEVANDER) LANGHANS 2 I 1 0,1 0,005 Peridiniales (Peridinium sp./peridiniopsis sp.) 1 1 0,006 CHRYSOPHYCEAE (guldalger) Bitrichia chodatii - (REVERDIN) HOLLANDE -2 O 1 4 0,0005 Dinobryon crenulatum - W: & G.S. WEST -2 O 1 2 0,001 Mallomonas akrokomos - RUTTNER -2 I ,001 Spiniferomonas sp. - TAKAHASHI -2 I 1 2 0,0003 Synura sp. - EHRENBERG I 2 8 0,002 DIATOMOPHYCEAE (kiselalger) Centrales Acanthoceras zachariasii - (BRUN) SIMONSEN I 2 4 0,002 Aulacoseira cf. alpigena - (GUNOW) KRAMMER -2 O ,007 Aulacoseira granulata - (EHRENBERG) SIMONSEN 2 E 2 9 0,038 Aulacoseira sp. (5-10 µm) - THWAITES I ,171 Aulacoseira sp. (10-15 µm) - THWAITES I 2 6 0,015 Centrales (10-20 µm) I ,006 Centrales (20-30 µm) I 2 8 0,020 Rhizosolenia longiseta - ZACHARIAS O ,002 Pennales Asterionella formosa - HASSALL I ,005 Fragilaria crotonensis - KITTON 2 I 1 1 0,0003 Fragillaria ulna var. angustissima - (GRUNOW) van HEURCK ,004 Fragilaria sp. (inklusive Synedra sp.) - LYNGBYE I ,001 Pennales ( µm) I ,001 Tabellaria fenestrata - (LYNGB.) KÜTZING I 2 1 0,002 Tabellaria flocculosa - (ROTH) KÜTZING I ,044 Tabellaria flocculosa var. asterionelloides - GRUNOW I 2 4 0,018 EUGLENOPHYCEAE (ögonalger) Euglena sp. - EHRENBERG 3 E 2 1 0,011 Euglena sp. (annan) - EHRENBERG 3 E 1 0 0,001 Phacus sp. - DUJARDIN 3 E 1 0 0,003 CHLOROPHYCEAE (grönalger) Chlorococcales Ankyra lanceolata - (KORS.) FOTT I ,0001 Botryococcus sp. - KÜTZING * I 2 0 0,027 Crucigenia tetrapedia - (KIRCHNER) W. & G. S. WEST * I 1 2 0,0001 Dictyosphaerium pulchellum - WOOD 1 I ,004 Monoraphidium contortum - (THURET) KOMARKÓVA-LEG. I ,0002 Monoraphidium dybowskii - (WOL.) HINDÁK & KOM.-LEG. O 1 2 0,0002 Pediastrum privum - (PRINTZ) HEGEWALD * 2 O 1 4 0,002 Ulotrichales Koliella cf. spiralis - KUOSA 1 8 0,0001 Övrigt Chlorophyceae obestämda kolonibildande klotformiga ,002 CONJUGATOPHYCEAE (konjugater) Closterium acutum var. variabile - (LEMMERMANN) W. KRIEGER 1 I ,002 Closterium sp. - NITSCH ex RALFS I 2 2 0,008 RAPHIDOPHYCEAE Gonyostomum semen - (EHRENBERG) DIESING O ,46 ÖVRIGA Chrysochromulina parva - LACKEY ,0001 Övriga, färglös flagellat (5-10 µm) ,033 Övriga, oidentifierad monad (2-5 µm) ,030 * = räknade som kolonier Laboratorium ackrediteras av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) enligt svensk lag. Den ackrediterade verksamheten vid laboratorierna uppfyller kraven i SS-EN ISO/IEC (2005). Denna rapport får endast återges i sin helhet, om inte utfärdande laboratorium i förväg godkänt annat. 68

73 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 1. Hedströmmen, Stora Kloten Vattenområdesuppgifter Län: 18 Örebro Sjö/vattendrag: Hedströmmen Kommun: Skinnskatteberg Lokalnummer: HS 1 Top. karta: 11F NV Lokalnamn: Stora Kloten Vattenkoordinater: / Huvudflodområde: 61 Norrström Lokalkoordinater: / Provtagningsuppgifter Provtagare: Reijo Nygård Datum: Organisation: ALcontrol AB Tid på dygnet: 12:10 Syfte: recipientkontroll Lokaluppgifter Djup provplatsen (m): 12 Vattentemperatur (0,5m): 19,2 C Grumlighet: klart Språngskikt (j/n): nej Vattenfärg: färgat Språngskiktets läge: m Trofinivå: mesotrof Siktdjup m vattenkikare: 6,1 m Väderlek: Halvklart vin 270 3m/s Vattenkemi (j/n): ja Märkning av lokal: - Kvalitativ metod BIN PR 061 Håvdiameter (cm): - Konserveringsmetod : Lugol Maskstorlek: 25 µm Djupinterval (m): 0-11 Kvantitativ metod SS-EN15204: NVVs Handledning för miljöövervakning, växtplankton Typ av hämtare: Rambergrör Antal profiler: 5 Konserveringsmetod : Lugol Uppdelning av profil i separata prov (j/n): nej Provflaska: Djupintervall (m): Övrigt - HS 2. Hedströmmen, Långvattnet Vattenområdesuppgifter Län: 18 Örebro Sjö/vattendrag: Hedströmmen Kommun: Skinnskatteberg Lokalnummer: HS 2 Top. karta: 12F SV Lokalnamn: Långvattnet Vattenkoordinater: / Huvudflodområde: 61 Norrström Lokalkoordinater: / Provtagningsuppgifter Provtagare: Reijo Nygård Datum: Organisation: ALcontrol AB Tid på dygnet: 13:30 Syfte: recipientkontroll Lokaluppgifter Djup provplatsen (m): 20 Vattentemperatur (0,5m): 19,3 C Grumlighet: grumligt Språngskikt (j/n): ja Vattenfärg: färgat Språngskiktets läge: 5 m Trofinivå: mesotrof Siktdjup m vattenkikare: 2,6 m Väderlek: Halvklart vxl vind 0m/s Vattenkemi (j/n): ja Märkning av lokal: - Kvalitativ metod BIN PR 061 Håvdiameter (cm): - Konserveringsmetod : Lugol Maskstorlek: 25 µm Djupinterval (m): 0-19 Kvantitativ metod SS-EN15204: NVVs Handledning för miljöövervakning, växtplankton Typ av hämtare: Rambergrör Antal profiler: 5 Konserveringsmetod : Lugol Uppdelning av profil i separata prov (j/n): nej Provflaska: Djupintervall (m): Övrigt - 69

74 Hedströmmen 2011 Bilaga 5 HS 3. Hedströmmen, Nedre Vättern Vattenområdesuppgifter Län: 19 Västmanland Sjö/vattendrag: Hedströmmen Kommun: Skinnskatteberg Lokalnummer: HS 3 Top. karta: 11F NO Lokalnamn: Nedre Vättern Vattenkoordinater: / Huvudflodområde: 61 Norrström Lokalkoordinater: / Provtagningsuppgifter Provtagare: Reijo Nygård Datum: Organisation: ALcontrol AB Tid på dygnet: 10:45 Syfte: recipientkontroll Lokaluppgifter Djup provplatsen (m): 17 Vattentemperatur (0,5m): 19,8 C Grumlighet: grumligt Språngskikt (j/n): ja Vattenfärg: färgat Språngskiktets läge: 7 m Trofinivå: mesotrof Siktdjup m vattenkikare: 1,9 m Väderlek: Halvklart vxl vind Vattenkemi (j/n): ja Märkning av lokal: - Kvalitativ metod BIN PR 061 Håvdiameter (cm): - Konserveringsmetod : Lugol Maskstorlek: 25 µm Djupinterval (m): 0-16 Kvantitativ metod SS-EN15204: NVVs Handledning för miljöövervakning, växtplankton Typ av hämtare: Rambergrör Antal profiler: 5 Konserveringsmetod : Lugol Uppdelning av profil i separata prov (j/n): nej Provflaska: Djupintervall (m): Övrigt - HS 4. Hedströmmen, Långsvan Vattenområdesuppgifter Län: 19 Västmanland Sjö/vattendrag: Hedströmmen Kommun: Skinnskatteberg Lokalnummer: HS 4 Top. karta: 11G SV Lokalnamn: Långsvan Vattenkoordinater: / Huvudflodområde: 61 Norrström Lokalkoordinater: / Provtagningsuppgifter Provtagare: Reijo Nygård Datum: Organisation: ALcontrol AB Tid på dygnet: 09:30 Syfte: recipientkontroll Lokaluppgifter Djup provplatsen (m): 9 Vattentemperatur (0,5m): 19,7 C Grumlighet: grumligt Språngskikt (j/n): ja Vattenfärg: färgat Språngskiktets läge: 6 m Trofinivå: mesotrof Siktdjup m vattenkikare: 1,6 m Väderlek: Halvklart vxl vind Vattenkemi (j/n): ja Märkning av lokal: - Kvalitativ metod BIN PR 061 Håvdiameter (cm): - Konserveringsmetod : Lugol Maskstorlek: 25 µm Djupinterval (m): 0-8 Kvantitativ metod SS-EN15204: NVVs Handledning för miljöövervakning, växtplankton Typ av hämtare: Rambergrör Antal profiler: 5 Konserveringsmetod : Lugol Uppdelning av profil i separata prov (j/n): nej Provflaska: Djupintervall (m): Övrigt - 70

75 Hedströmmen 2011 Bilaga 6 BILAGA 6 KISELALGER Metodik Resultat Artlistor Fältprotokoll 71

76 Hedströmmen 2011 Bilaga 6 Metodik Provtagning Kiselalgsprovtagningen utfördes av provtagare från ALcontrol AB den 31 oktober 2011, enligt metod SS-EN (SIS 2003) och Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, undersökningstyp Påväxt i rinnande vatten kiselalgsanalys (Naturvårdsverket 2009) på två lokaler i Hedströmmen (Tabell 16). Metoden innebär att minst fem stenar borstas av med en ren tandborste och påväxtmaterialet sköljs ner i en behållare med vatten. Proven fixerades med etanol. Tabell 16. Provtagningslokaler för kiselalger i avrinningsområdet för Hedströmmen år 2011 Benämning Lägesbeskrivning Koordinater HR5 Hedströmmen Kolsva / HR6 Hedströmmen Grönö / Kiselalgsanalys och utvärdering Analys av kiselalger i ljusmikroskop utfördes av Iréne Sundberg, Medins Biologi AB, enligt metod SS-EN (SIS 2005) och Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, undersökningstyp Påväxt i rinnande vatten kiselalgsanalys (Naturvårdsverket 2009). Minst 400 kiselalgsskal räknades i varje prov. Utvärderingen följer Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007). Statusklassningen av provtagningslokalerna gjordes med hjälp av kiselalgsindexet IPS (Indice Polluosensibilité Spécifique), som är utvecklat för att visa påverkan av näringsämnen och lättnedbrytbar organisk förorening i ett vattendrag. I gränsfall mellan klasser beaktades även stödparametrarna %PT (Pollution tolerante valves) och TDI (Trophic Diatom Index) en klassificering av kiselalger utifrån deras tolerans mot lättnedbrytbar organisk förorening respektive näringsrikedom. Uträkningen av kiselalgsindex gjordes med programvaran Omnidia 5.3. Klassningen görs enligt en femgradig skala: hög status, god status, måttlig status, otillfredsställande status och dålig status. För att visa vilken ph-regim vattendraget tillhör har surhetsindexet ACID, Acidity Index for Diatoms (Andrén & Jarlman 2008), använts. Indexet skiljer inte mellan försurning orsakad av människan respektive naturlig surhet och det är framtaget framför allt för att bedöma surheten i vattendrag med ph < 7. Utvärderingen har gjorts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007) och lokalerna har klassats enligt en femgradig skala: alkaliskt, nära neutralt, måttligt surt, surt och mycket surt. Resultaten, i form av index och statusklassning samt kommentarer, redovisas på följande sida. I Jarlman & Sundberg 2010 kan man läsa mer om de index och kriterier som använts för bedömningen. 72

77 Hedströmmen 2011 Bilaga 6 HR5. Hedströmmen, Kolsva Län: 19 Västmanland Beskuggning: 5-50 % Kommun: Köping Vattennivå: medel Koordinater: / Vattenhastighet: lugnt Provtagningsmetodik: SS-EN Grumlighet: grumligt Provtagning: Bergström, Nygård Vattenfärg: färgat Organisation: ALcontrol AB Vattentemperatur: 6,6 C Analysmetodik: SS-EN Prov taget från: sten Artanalys: Iréne Sundberg Antal borstade stenar: Provplats: Bro Resultat index och klassning Statusklassning (näringsämnen och organisk förorening) Antal räknade skal: 437 IPS: 15,7 (klass 2) Antal räknade taxa: 79 TDI: 41,9 (klass 2-3) GOD STATUS Diversitet: 5,14 % PT: 6,6 (klass 1-2) Statusklassning (surhet) EK (IPS): 0,80 (klass 2) ACID: 5,70 (klass 3) MÅTTLIGT SURT Kommentar Hedströmmen vid Kolsva hade ett IPS-index som motsvarar klass 2, god status. Andelen föroreningstoleranta former (%PT) var svagt förhöjd. Andelen näringskrävande kiselalger (TDI) är förmodligen något underskattad, eftersom drygt 30 % av kiselalgssamhället utgjordes av s.k. centriska arter. Flera arter inom dessa släkten (bl.a. Aulacoseira ambigua) föredrar mer eller mindre näringsrikt vatten, men de räknas inte med i TDI-indexet, eftersom de primärt anses vara planktiska. De finns dock ofta i rinnande vatten, framför allt när provtagningslokalen ligger nedströms en sjö. Surhetsindexet ACID visade måttligt sura förhållanden, vilket tyder på ett årsmedelvärde för ph mellan 5,9-6,5 och/eller ett ph-minimum under 6,4. Indexvärdet låg dock nära gränsen mot nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde för ph 6,5-7,3). Medins Biologi AB, Ackrediteringsnummer (SWEDAC) 1646 Aulacoseira ambigua Medins Biologi AB HR6. Hedströmmen, Grönö Län: 19 Västmanland Beskuggning: 5-50 % Kommun: Köping Vattennivå: låg Koordinater: / Vattenhastighet: strömt Provtagningsmetodik: SS-EN Grumlighet: grumligt Provtagning: Bergström, Nygård Vattenfärg: färgat Organisation: ALcontrol AB Vattentemperatur: 7 C Analysmetodik: SS-EN Prov taget från: sten Artanalys: Iréne Sundberg Antal borstade stenar: Provplats: nedströmms Dammar Resultat index och klassning Statusklassning (näringsämnen och organisk förorening) Antal räknade skal: 485 IPS: 13,5 (klass 3) Antal räknade taxa: 45 TDI: 65,8 (klass 2-3) MÅTTLIG STATUS Diversitet: 3,72 % PT: 28,9 (klass 4) Statusklassning (surhet) EK (IPS): 0,69 (klass 3) ACID: 7,21 (klass 2) NÄRA NEUTRALT Kommentar Gomphonema parvulum var. parvulum Medins Biologi AB Hedströmmen vid Grönö hade ett IPS-index motsvarande klass 3, måttlig status. Bedömningen stöds av ett högt värde på %PT (andelen föroreningstoleranta arter). Kiselalgssamhället dominerades av artkomplexet Achnanthidium minutissimum (group 3), som trivs i näringsrika vatten samt den föroreningståliga arten Gomphonema parvulum var. parvulum. Surhetsindexet ACID visade nära neutrala förhållanden, vilket motsvarar ett årsmedelvärde för ph mellan 6,5-7,3. Indexvärdet hamnade relativt nära gränsen mot alkaliska förhållanden (årsmedelvärde för ph över 7,3). Medins Biologi AB, Ackrediteringsnummer (SWEDAC)

78 Hedströmmen 2011 Bilaga 6 Referenser Andrén, C. & Jarlman, A. (2008). Benthic diatoms as indicators of acidity in streams. Fundamental and Applied Limnology 173(3): Jarlman, A. & Sundberg I Bedömningsgrunder för kiselalger. Hur Medins Biologi AB klassar och bedömer kiselalger i vattendrag. Medins Biologi AB. ( Naturvårdsverket (2007). Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4, utgåva 1 december Bilaga A Be-dömningsgrunder för sjöar och vattendrag. ( Naturvårdsverket (2009). Handledning för miljöövervakning: Programområde Sötvatten, Undersökningstyp Påväxt i rinnande vatten kiselalgsanalys Version 3:1, ( SIS Svensk Standard, SS-EN 13946, Water quality - Guidance standard for the routine sampling and pretreatment of benthic diatoms from rivers. SIS Svensk Standard, SS-EN 14407:2005, Water quality- Guidance identifica-tion, enumeration and interpretation of benthic diatom samples from running wa-ters. Förklaring till artlistor Det. = person som utfört artbestämning och räkning S = visar föroreningskänsligheten enligt en skala 1-5, där 1 betyder föroreningstolerans och 5 betyder föroreningskänslighet V = indikatorvärde enligt en skala 1-3, där 3 betyder att arten är en stark indikator ph = surhetsvärde, där 1 = acidobiont, 2 = acidofil, 3 = circumneutral, 4 = alkalifil och 5 = alkalibiont (se förklaring nedan) Antal skal = antal räknade skal av varje art Antal cf. = antal av de räknade skalen som liknar (cf. = confer = jämför) men inte med säkerhet tillhör den angivna arten Index och hjälpparametrar IPS = Indice de Polluo-sensibilité Spécifique TDI = Trophic Diatom Index % PT = % Pollution Tolerante valves ACID = ACidity Index for Diatoms Följande parametrar används för att räkna ut ACID ADMI (%) = artkomplexet Achnanthidium minutissimum EUNO (%) = släktet Eunotia Acidobiont ( ) = arter med optimalt ph < 5,5. Acidofil ( ) = arter som i huvudsak förekommer vid ph < 7. Circumneutral ( ) = arter som i huvudsak förekommer vid ph omkring 7. Alkalifil ( ) = arter som i huvudsak förekommer vid ph > 7. Alkalibiont ( ) = arter med förekomst enbart vid ph > 7. Odefinierad ( ) = arter med odefinierat ph-optimum. 74

79 Hedströmmen 2011 Bilaga 6 HR5. Hedströmmen, Kolsva Lokalkoordinater: / Metodik: SS-EN NV:s Handledning för miljöövervakning Det. Iréne Sundberg RAPPORT utfärdad av ackrediterat laboratorium REPORT issued by an Accredited Laboratory Arter Kod S V ph Antal Antal Relativ skal cf. frekvens (%) Achnanthes sp. ACHS 4, ,1 Achnanthidium exiguum (Grunow) Czarnecki ADEG 3, ,2 Achnanthidium helveticum (Hustedt) Monnier, Lange-Bertalot & Ector ADHE 5, ,2 Achnanthidium minutissimum group II (mean width 2,2-2,8µm) ADMI 5, ,4 Achnanthidium subatomoides (Hustedt) Monnier, Lange-Bertalot & Ector ADSO 5, ,9 Amphipleura pellucida (Kützing) Kützing APEL 4, ,5 Asterionella formosa Hassall AFOR 4, ,5 Aulacoseira "pseudodistans" Lange-Bertalot & Krammer (Manuskriptnamen) AUPD 5, ,5 Aulacoseira ambigua (Grunow) Simonsen AAMB 3, ,2 Aulacoseira sp. AULS 3, ,5 Aulacoseira subarctica (O. Müller) Haworth AUSU 4, ,1 Aulacoseira tenella (Nygaard) Simonsen AUTL 4, ,3 Caloneis branderii (Hustedt) Krammer CBRD 0, ,2 Caloneis sp. CALS 4, ,2 Cavinula intractata (Hustedt) Lange-Bertalot CITT 0, ,2 Cavinula pseudoscutiformis (Hustedt) Mann & Stickle CPSE 5, ,2 Chamaepinnularia witkowskii (Lange-Bertalot & Metzeltin) Kulikovskiy & Lange-Bertalot CWIT 5, ,2 Cocconeis placentula Ehrenberg incl. varieties CPLA 4, ,2 Cyclotella radiosa (Grunow) Lemmermann CRAD 4, ,9 Diadesmis contenta (Grunow ex. Van Heurck) Mann DCOT 3, ,5 Diatoma tenuis Agardh DITE 3, ,2 Discostella stelligera (Cleve & Grunow) Houk & Klee DSTE 4, ,1 Encyonema minutiforme Krammer ENMF 5, ,7 Encyonema neogracile Krammer ENNG 5, ,2 Encyonema silesiacum (Bleisch) Mann ESLE 5, ,2 Eolimna minima (Grunow) Lange-Bertalot EOMI 2, ,2 Eunotia bilunaris (Ehrenberg) Mills var. bilunaris EBIL 5, ,5 Eunotia bilunaris (Ehrenberg) Mills var. linearis (Okuno) Lange-Bertalot & Nörpel EBLI 5, ,2 Eunotia botuliformis Wild, Nörpel & Lange-Bertalot EBOT 5, ,2 Eunotia exigua (Breb.) Rabenhorst var. tenella (Grunow) Nörpel & Alles EETE 5, ,5 Eunotia minor (Kützing) Grunow EMIN 4, ,4 Eunotia zasuminensis (Cabejszekowna) Körner EZAS 0, ,1 Eunotia sp. EUNS 5, ,5 Fragilaria capucina Desmazieres s.l. FCAPsl 4, ,3 Fragilaria gracilis Østrup FGRA 4, ,6 Fragilaria mesolepta Rabenhorst FMES 4, ,2 Fragilaria sp. FRAS 4, ,5 Frustulia crassinervia (Brébisson) Lange-Bertalot & Krammer FCRS 5, ,5 Frustulia erifuga Lange-Bertalot & Krammer FERI 5, ,7 Frustulia quadrisinuata Lange-Bertalot FQDS 5, ,2 Gomphonema exilissimum (Grunow) Lange-Bertalot & Reichardt s.l. GEXLsl 5, ,9 Gomphonema parvulum (Kützing) Kützing var. parvulum GPAR 2, ,3 Gomphonema sp. GOMS 3, ,5 Karayevia suchlandtii (Hustedt) Bukhtiyarova KASU 4, ,5 Mayamaea atomus (Kützing) Lange-Bertalot MAAT 2, ,2 Navicula cryptocephala Kützing NCRY 3, ,5 Navicula heimansioides Lange-Bertalot NHMD 5, ,5 Navicula longicephala Hustedt NLGC 4, ,2 Navicula notha Wallace NNOT 4, ,9 Navicula schmassmannii Hustedt NSMM 5, ,7 Navicula venerablis Hohn & Hellerman NVNB 0, ,2 Navicula vilaplanii (Lange-Bertalot & Sabater) Lange-Bertalot & Sabater NVIP 2, ,5 Navicula sp. NASP 3, ,0 Naviculadicta Iconogr. 2, Taf. 27:17-18 NVD1 5, ,0 Nitzschia acicularis (Kützing) W.M. Smith NACI 2, ,2 Nitzschia acidoclinata Lange-Bertalot NACD 5, ,7 Nitzschia archibaldii Lange-Bertalot NIAR 3, ,5 Nitzschia clausii Hantzsch NCLA 2, ,5 Nitzschia fonticola Grunow var. pelagica Hustedt NFPE 4, ,2 Nitzschia graciliformis Lange-Bertalot & Simonsen NIGF 2, ,2 Nitzschia gracilis Hantzsch NIGR 3, ,2 Nitzschia media Hantzsch NIME 4, ,8 Nitzschia palea (Kützing) W. Smith NPAL 1, ,2 Nitzschia palea (Kützing) W. Smith var. debilis (Kützing) Grunow NPAD 3, ,1 Nitzschia rectiformis Hustedt NRFO 3, ,2 Nitzschia sociabilis Hustedt NSOC 3, ,2 Nitzschia sp. NZSS 1, ,2 75