KÖPINGSÅN- KÖPINGSVIKEN 2010

Transkript

1 KÖPINGSÅN- KÖPINGSVIKEN 1 Intressentgruppen Köpingsån-Köpingsviken

2 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Intressentgruppen Köpingsån-Köpingsviken Lars Bohlin Tel: E-post: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Elisabet Hilding Elisabet Hilding Susanne Holmström Elisabet Hilding Tel E-post: elisabet.hilding@alcontrol.se Omslagsfoto: Tryckt: Sörsjön. (Foto: ALcontrol AB, Elisabet Hilding)

3 INNEHÅLL INNEHÅLL... SAMMANFATTNING... 1 BAKGRUND... 3 AVRINNINGSOMRÅDET... 5 METODIK... 7 RESULTAT... 8 REFERENSER... 5 BILAGA 1 METODIK OCH BEDÖMNINGSGRUNDER FÖR VATTENKEMI... 7 BILAGA VATTENKEMI TABELLER BILAGA 3 VATTENKEMIDIAGRAM OCH SYRGASPROFILER BILAGA FLÖDE OCH TRANSPORTER BILAGA 5 LÅNGTIDSDIAGRAM BILAGA 6 VÄXTPLANKTON... 73

4

5 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Köpings kommun och intressentgruppen för samordnad recipientkontroll i Köpingsåns avrinningsområde utför ALcontrol, sedan 1999, den samordnade recipientkontrollen av sjöar och vattendrag i Köpingsån-Köpingsvikens avrinningsområde. Denna rapport är en sammanställning av resultaten från år 1. Dessutom har långtidsdata sammanställts i diagramform. Lufttemperatur, nederbörd och vattenföring Årsmedeltemperaturen vid Hässlö var,8 C, vilket var lägre än normaltemperaturen (6, C). I december var medeltemperaturen 6,5 grader kallare än normalt. Den totala årsnederbörden vid Hässlö var 617 mm, vilket var ungefär 1 procent större än normalt. Under februari, maj och november var nederbörden ovanligt stor. I april var det snösmältning och vårflod. Alkalinitet och ph-värde I samtliga sjöar och vattendrag var phvärdet högre än 6,. Årslägsta ph-värde bedömdes som surt i Venabäcken och som svagt surt till nära neutralt i övriga sjöar. Årsmedel av alkaliniteten visade att buffertförmågan var god till mycket god, vilket innebär att vattnet kan återhämta sig efter surstötar. Konduktivitet Konduktiviteten, som är ett mått på den totala halten lösta salter i vattnet, var lägst i Vågsjön och högst i Köpings hamn. I Kölstaån var konduktiviteten förhöjd i november, vilket tyder på att avloppsvatten eller annat förorenat vatten kan ha kommit till ån. Organiska ämnen (TOC) och färg Vattenfärgen och halten av organiska ämnen (TOC) var måttligt hög i Vågsjön och ökade nedströms i Valstaån och Kölstaån. I Köpingsviken var halten av organiska ämnen och vattenfärgen lägst i Runnskär, som ligger längst ut i viken. Liksom i de flesta vattendrag i södra och mellersta Sverige har vattenfärgen ökat i vattendragen under de senaste 3 åren. Syretillståndet I Sörsjön var bottenvattnet nästan syrefritt i augusti. Syre är viktigt för levande organismer och vid syrebrist kan bottenlevande djur dö. I Glåpen och i Lundbysjön förelåg tidvis syrefattigt tillstånd och i Vågsjön svagt syretillstånd. Fosfor och kväve Fosforhalten var låg i Vågsjön och ökade nedströms i Valstaån till mycket hög. Kvävehalten ökade från måttligt hög till hög. I Kölstaåns avrinningsområde ökade fosforhalten från hög i Glåpen till mycket hög i Kölstaån. I Köpingsviken minskade fosforoch kvävehalterna från mycket höga i Köpingshamn till höga i Runnskär. Transporter och utsläpp Årsflödet och transporterna av fosfor (3, ton), kväve (59 ton) och organiska ämnen (TOC; ca 115 ton) var lägre än 9. Kväveutsläppet (3 ton) från reningsverket 1 utgjorde 3% av kvävebelastningen och fosforutsläppet (,68 ton) utgjorde 16 % av fosforbelastningen på Köpingsviken. Utsläppet av fosfor var högre, medan utsläppet av kväve var något lägre än 9. Utsläppen av kväve från Yara AB utgjorde 36% av belastningen på Köpingsviken. Utsläppen var 53 ton. Utsläppet av fosfatfosfor (,7 ton) utgjorde 11% av belastningen på viken. Under 8 bytte Yara AB inriktning från NPK-gödsel till tekniskt am- 1

6 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Sammanfattning moniumnitrat, vilket kraftigt minskat utsläppen av fosfor till vattnet. Siktdjup Siktdjupet i augusti var störst (måttligt stort) i Vågsjön. I övriga sjöar och i viken var det på gränsen mellan litet och mycket litet. Växtplankton Endast i Glåpen kan man säga att blomning av cyanobakterier (blågrönalger) pågick vid provtagningstillfället. Arten som hittades kan producera gift när den blommar, men även vid nedbrytningen kan det bildas toxiner (gifter; så kallade lipopolysackaridendotoxiner). Cyanobakterier bildar dessutom ämnen som kan orsaka obehaglig lukt och smak. Vid förekomst av de mängder som uppmättes i undersökningen är det olämpligt att bada eller låta djur dricka av vattnet. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen påträffades endast i Sörsjön vid årets undersökning. Mängden var måttligt stor vilket är att betrakta som en förväntat besvärsbildande mängd. Algen dygnsvandrar dock vertikalt i vattenmassan och biomassan i ytvattnet kan variera stort under dygnet. Sörsjön och Glåpen var de lokaler i årets undersökning som hade en stor växtplanktonbiomassa enligt Naturvårdsverkets gamla bedömningsgrunder. Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Glåpen otillfredsställande näringsstatus. Runnskär får måttlig status med samma metod. I Medins expertbedömning ges båda dessa lokaler otillfredsställande status och Runnskär får en lägre klass bl.a. p.g.a. de många starka eutrofiindikatorer som hittades. Sörsjön och Köpings hamn ges god status enligt Naturvårdsverkets metod men klassas till måttlig status i expertbedömningen. Lundbysjön ges god status både enligt Naturvårdsverkets metod och enligt Medins expertbedömning. Vågsjön får hög status både enligt Naturvårdsverkets metod och expertbedömningen. ALcontrol, Elisabet Hilding (projektansvarig) Susanne Holmström (kvalitetsgranskning av rapport)

7 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Köpings kommun och övriga intressenter i Köpingsåns avrinningsområde har ALcontrol, sedan år 1999, utfört undersökningar av sjöar och vattendrag inom Köpingsån-Köpingsvikens avrinningsområde. Denna rapport är en sammanställning av resultaten från år 1. Data från 199-talet till år 1 presenteras i diagramform. Intressenter i Köpingsåns avrinningsområde är följande: Köpings kommun (Tekniska kontoret och Miljökontoret) Surahammars kommun (Miljökontoret) Skinnskattebergs kommun (Miljökontoret) Yara AB Mälarhamnar AB Vafab Miljö AB Getrag All Wheel Drive AB Volvo Powertrain Sweden Nordkalk AB Undersökningarna har utförts i enlighet med kontrollprogrammet Recipientkontrollprogram för Köpingsån Köpingsviken under 3-5 daterat År 1 omfattade programmet fysikaliska och kemiska vattenundersökningar samt provtagning och undersökning av växtplankton. Bottenfauna undersöktes inte eftersom det skulle ingå i en ny upphandling för All provtagning har genomförts av Björn Thiberg, Reijo Nygård och Kent Hård, som är godkända provtagare från ALcontrol i Linköping. Växtplankton har artbestämts och utvärderats av Ingrid Hårding och Annika Liungman, Medins Biologi AB. Susanne Holmström, ALcontrol Linköping, har kvalitetsgranskat rapporten. Elisabet Hilding, ALcontrol Linköping, har utvärderat kemiresultaten, sammanställt rapporten samt varit projektansvarig. Allmänt om recipientkontroll Europaparlamentet och europarådet har antagit Ramdirektivet för vatten, vars syfte är att upprätta en ram för skyddet av vatten. Som ett led i detta har Sverige delats in i fem vattendistrikt. Köpingsån och Mälaren ingår i Norra Östersjöns vattendistrikt vars vattenmyndighet är placerad på länsstyrelsen i Västmanlands län i Västerås. Myndigheten har till uppgift att bland annat ansvara för förvaltningen av vattenmiljöns kvalitet i distriktet. Riksdagen har fastställt sexton övergripande nationella miljökvalitetsmål och cirka 7 nationella delmål. Miljökvalitetsmålen beskriver de egenskaper som natur- och kulturmiljön måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Syftet är att klara av alla stora miljöproblem i Sverige inom en generation (år ). Rapporten Miljömål för Västmanlands län kan laddas ned från länsstyrelsens hemsida där även annan information om miljömålen finns: År 1 fattade riksdagen beslut om ett förändrat miljömålssystem med Naturvårdsverket utpekat som samordnare av miljömålsföljningen. Förutom de sexton miljökvalitetsmålen utgörs miljömålsstrukturen numera även av generationsmål och etappmål (kommer successivt att ersätta delmålen). De grundläggande värdena och de 3

8 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Bakgrund övergripande miljömålsfrågorna är inbakade i strecksatserna till generationsmålet. De fasta åtgärdsstrategierna är avskaffade. I stället ska den nyinrättade parlamentariska Miljömålsberedningen utarbeta miljöstrategier inom regeringens prioriterade områden. Det av regeringen tidigare inrättade miljömålsrådet (år ) har upphört. För att kunna nå målen är det viktigt att känna till tillståndet i miljön. Naturvårdsverket har tidigare i Allmänna Råd 86:3 lagt upp riktlinjer för recipientkontrollen där målet med recipientkontroll (vattenundersökningar) är: att åskådliggöra större ämnestransporter och belastningar från enstaka föroreningskällor inom ett vattenområde att relatera tillstånd och utvecklingstendenser med avseende på tillförda föroreningar och andra störningar i vattenmiljön till förväntad bakgrund och/eller bedömningsgrunder för miljökvalitet att belysa effekter i recipienten av föroreningsutsläpp och andra ingrepp i naturen att ge underlag för utvärdering, planering och utförande av miljöskyddande åtgärder Följande nationella miljökvalitetsmål berör sjöar och vattendrag: Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. Giftfri miljö Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

9 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Avrinningsområdet AVRINNINGSOMRÅDET Orientering och geologi Allmänt Köpingsåns avrinningsområde är beläget i Västmanlands län och omfattar 87 km. Köpingsån har sitt ursprung i två mindre slättlandsåar; Valstaån i väst och Kölstaån i öst. Sydväst från Vågsjön rinner vatten via Venabäcken genom Lundbysjön till Valstaån, som i Köpings stad flyter samman med Kölstaån. Kölstaån kommer med vatten från sjöarna Glåpen och Sörsjön. Tillsammans bildar de två åarna Köpingsån, som mynnar i Köpingsviken i nordvästra delen av Galten i Mälaren. Sydväst från Vågsjön rinner vatten via Venabäcken (Figur ) till Lundbysjön (Figur 3), som är belägen drygt tio kilometer nordväst om Köping. Lundbysjön är 1, km stor och ca 3, m djup. I avrinningsområdet finns skog, sjöar, en del åkermark och ett fritidsområde. Berggrunden består främst av gnejsgranit, men även yngre graniter och leptiter förekommer. Den vanligaste jordarten är morän och runt sjön finns inslag av leror. Valstaån och sjöarna uppströms Vågsjön (Figur 1) är belägen i norra delen av avrinningsområdet på gränsen mellan kommunerna Köping, Skinnskatteberg och Surahammar. Vågsjön är 3, km stor och ca 16 m djup. I dess avrinningsområde dominerar skog och sjöar och några få fritidshus finns. Berggrunden består främst av yngre graniter och gnejsgraniter. Den vanligaste jordarten är morän, som delvis är storblockig. Figur. Venabäcken. Station V1 i Köpingsåns avrinningsområde. Figur 3. Lundbysjön. Station V15 i Köpingsåns avrinningsområde. Figur 1. Vågsjön. Station V5 i Köpingsåns avrinningsområde. Från Lundbysjön rinner vattnet ut i Valstaån. Ån rinner igenom jordbruksbygd med inslag av skog och nära en motorbana och en golfbana. Provtagningspunkten i Valstaån (Figur ) är belägen strax före Köpings tätort. Ån rinner igenom delar av Köpings tätort innan den förenas med Kölstaån och mynnar i Köpings hamn. 5

10 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Avrinningsområdet sjöar och jordbruksmark. Inom området finns både permantboende och fritidsbebyggelse. Berggrunden består av yngre graniter. Den vanligast jordarten är lera med ett visst inslag av morän. Figur. Valstaån. Station V99 i Köpingsåns avrinningsområde. Kölstaån och sjöarna uppströms I nordöstra delen av Köpingsåns avrinningsområde, ungefär fem kilometer väster om Surahammar, ligger sjön Glåpen (Figur 5). Glåpen är,7 km stor och relativt grund (maxdjup ca,9 m). I sjöns avrinningsområde dominerar skogsmark, våtmarker och sjöar, men även åkermark och en hel del fritidsbebyggelse förekommer. Berggrunden består av yngre graniter. Den vanligaste jordarten är morän med inslag av lera. Figur 6. Sörsjön. Station K6 i Köpingsåns avrinningsområde. Från Sörsjön rinner vattnet till Kölstaån. Ån rinner genom skogs- och jordbruksbygd innan den rinner in i Köpings tätort, förenas med Valstaån och mynnar i Köpingshamn. Provtagningspunkten i Kölstaån (Figur 7) är placerad strax före Köpings tätort. Figur 5. Glåpen. Station K3 i Köpingsåns avrinningsområde. Från Glåpen rinner vatten via Glåpmossen och Norrsjön till Sörsjön (Figur 6), som är belägen knappt tio kilometer väster om Surahammar. Sörsjön får även vatten från sjön Gryten. Sörsjön är, km stor. Maxdjupet är 8,7 m och medeldjupet ca 3,3 m. Avrinningsområdet består av skogsmark, Figur 7. Kölstaån. Station K98 i Köpingsåns avrinningsområde. 6

11 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Avrinningsområdet Köpingsviken Köpingsån mynnar i den långsmala, men djupa Köpingsviken, som är belägen i nordvästra Galten i Mälaren. Berggrunden är kalkhaltig. Sedimenten vid Köpings hamn och Runnskär består av gråbrun lera. Markanvändning Uppgifterna i detta stycke har hämtats från Statistiska meddelanden - Statistik från avrinningsområden (SCB, 3). Köpingsåns avrinningsområde är 87 km stort och består av ca 5 % vattenyta, 6 % skog, 1 % åkermark, 1 % betesmark, % tätortsmark och 16 % övrig mark. I området bor ca 17 3 personer, varav 16 i tätort och 1 1 i glesbygd. Antalet djurenheter uppgår till ca 8. verksam- Föroreningsbelastande heter Diffusa utsläpp kommer från enskilda avlopp, jord- och skogsbruk samt luftnedfall. Punktutsläpp, i form av renat avloppsvatten, kommer från Norsa avloppsreningsverk (Tabell 1) och från Yara AB (f.d. Hydro Agri; Tabell ). Under år 8 ändrade Yara inriktning från NPK gödsel till tekniskt ammoniumnitrat för tillverkning av sprängämnen. Detta har inneburit kraftigt minskade utsläpp av fosfor till vatten. Den juli eldhärjades Yara-fabriken i Köping. Under perioden -5 juli förde släckvattnet med sig ca 6 ton kväve och ca,8 ton fosfor ut i Köpingsviken. Tabell 1. Utsläpp (ton/år) från Norsa avloppsreningsverk, Köpings kommun, under perioden År BOD 7 COD Cr Tot-fosfor Tot-kväve , , , , , , , , , ,5 65,3, , 115, , 16,5 8 13,5 1, ,6 1 6,3 78,68 3 Tabell. Utsläpp (ton/år) från Yara AB, Köping, under perioden År Totalkväve Fosfatfosfor ,1 1, ,8 1, ,1 1, ,3, ,5 1,5 5,7 1,8 1 6,1 1, 5, 1, 3 63,5 1, 13,8,7 5 66,7 1,5 6 87, 1,6 7 59,5 1, 8 51,6,7 9 1,,5 1 53,7 METODIK Uppgifter om kontrollprogram, provtagningsplatsernas placering, vattenföring, lufttemperatur och nederbörd samt hur vatten provtagits, analyserats och bedömts finns beskrivet i Bilaga 1. Där beskrivs även hur transporter och arealspecifik förlust beräknats. Metodik avssende plankton finns beskriven i Bilaga 6. 7

12 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat RESULTAT Lufttemperatur, nederbörd och vattenföring Köpingsån och Köpingsviken ingår i vattnets kretslopp. Vatten från atmosfären når marken via nederbörd. En del vatten flödar sedan vidare via vattendrag till havet för att därefter avdunsta till atmosfären. En del magasineras i form av snö, ytvatten, markvatten eller grundvatten och en del tas upp av växterna som transpirerar vattnet till atmosären. Vattnet förs runt i ett kretslopp (Figur 8). Figur 8. Vattnets kretslopp. Mer nederbörd, men svalare än normalt Vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås, var årsmedeltemperaturen,8 C, vilket var 1, grader under den normala (6, C; medeltemperaturen ). Medeltemperaturen var därmed väsentligt lägre än den varit de tio föregående åren (Figur 9). Under början och slutet av året samt i juni var medeltemperaturen lägre än normalt. I december avvek den mest (6,5 grader lägre än normalt; Figur 1). Den totala årsnederbörden vid Hässlö var 617 mm, vilket var 1 procent större än normal nederbörd för området (539 mm). Störst nederbörd föll i november, men även i februari, maj, juli och augusti var nederbörden stor (Figur 11). Ytavrinning till följd av nederbörd är i regel störst under tidig vår, senhöst och milda vintrar. Sommartid avdunstar en del av nederbörden eller tas upp av växterna, vilket gör tillrinningen till vattendragen liten. I samband med kalla vintrar lagras nederbörden i form av snö som frigörs vid snösmältning. År 1 var ett sådant år med distinkt vårflod i april (Figur 1). Lufttemp ( C) 8, 6,,,, Figur 9. Månadsmedeltemperatur ( C) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås år 1 i jämförelse med medelvärden för perioden

13 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Lufttemp. ( C) m 3 /s 7, 6, 5,, Venabäcken Valstaån Kölstaån 5 3, -5-1 J F M A M J J A S O N D Figur 1. Månadsmedeltemperatur ( C) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås år 1 i jämförelse med medelvärden för perioden , 1,, J F M A M J J A S O N D Figur 1. Månadsmedelvattenföring (m 3 /s) i Valstaån, Venabäcken och Kölstaån år 1. Vattenkemi Nederbörd (mm) Samtliga analysresultat finns redovisade i tabeller i Bilaga. I Bilaga 3 återfinns diagram över resultaten för de punkter som provtagits sex eller tolv gånger under året. Bilaga 5 innehåller diagram med resultat parametervis från 199-talet fram till 1. J F M A M J J A S O N D Figur 11. Månadsmedelnederbörd (mm) vid SMHI:s klimatstation i Hässlö, Västerås år 1 i jämförelse med medelvärden för perioden De bedömningar som grundar sig på Naturvårdsverkets rapport 913, Allmänna råd 9: (suspenderade ämnen) och SNV 1969:1 (ammoniumkväve) är kursiverade i texten. Alkalinitet och ph Vågsjön, Venabäcken och Lundbysjön ligger i ett försurningskänsligt område där berggrunden främst består av graniter och gnejs och där morän är den vanligaste jordarten. Vågsjön ingår i den kemiska kalkeffektuppföljningen och har kalkats flera gånger. Kring Köping är berggrunden och jorden kalkhaltig, vilket ger vattnet en bättre buffringsförmåga. 9

14 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Surt i Venabäcken Årslägsta ph-värde var 6,1 eller högre i samtliga sjöar och vattendrag (Figur 16). Vattnet i Venabäcken bedömdes som surt utgående från årslägsta ph-värde. Vattnet i Lundbysjön, Valstaån, Kölstaån och Runnskär bedömdes som svagt surt och vattnet i övriga stationer som nära neutralt enligt årslägsta ph-värde (Figur 13). Årsmedelvärdet av alkaliniteten (buffertförmågan) var god i Vågsjön, Venabäcken och Lundbysjön samt mycket god på övriga provtagningsplatser (Figur 1). Årslägsta värde visade på svag buffertkapacitet i Venabäcken, god buffertkapacitet i Vågsjön, Lundbysjön, Valstaån och i Runnskär samt mycket god buffertkapacitet på övriga lokaler. Årslägsta alkaliniteten (buffertförmågan) var svag i Lundbysjön och 8 samt i Venabäcken 1997 och under perioderna - och 5-8. För övrigt var den god. I de övriga vattendragen och sjöarna har buffertförmågan varit god eller mycket god under hela perioden Konduktivitet Konduktiviteten, som är ett mått på den totala halten lösta salter i vatten, påverkas bland annat av berggrundens sammansättning och vittring, atmosfärisk deposition och av klimatfaktorer. Den ökar ofta nedströms i avrinningsområdet, vilket även är fallet i Köpingsåns avrinningsområde. Lägst medelkonduktivitet (, ms/m) uppmättes i Vågsjön och högst (1, ms/ m) i Köpingshamn (Figur 15). Årets högsta konduktivitet uppmättes i november i Kölstaån (3, ms/m) i samband med stor nederbörd, låg vattentemperatur och att årets högsta halter av fosfatfosfor, totalfosfor, ammoniumkväve, nitrat-nitritkväve och totalkväve uppmättes. Det tyder på att avloppsvatten och dagvatten kan ha bräddats och kommit till ån. Årsmedelhalterna av konduktiviteten i åarna, sjöarna och i Köpingsviken var i medeltal samma storleksordning som under perioden , 7,5 7, 6,5 6, 5,5 V5 Vågsjön V1 Venabäcken V15 Lundbysjön V99 Valstaån K3 Glåpen K6 Sörsjön K98 Kölstaån 11 Köpings hamn 1 1 Hamnutlopp 1 Runnskär Figur 13. Årsmedelvärde samt max- och minvärde för ph i Köpingsåns avrinningsområde samt i tre lokaler i Köpingsviken år 1. 1,,8,6,,, mekv/l V5 Vågsjön V1 Venabäcken 1 V15 Lundbysjön V99 Valstaån K3 Glåpen K6 Sörsjön K98 Kölstaån 11 Köpings hamn 1 Hamnutlopp 1 Runnskär Figur 1. Årsmedelvärden samt max- och minvärden för alkaliniteten (mekv/l) i Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken år 1. Linjer anger gräns mellan svag, god och mycket god buffertkapacitet. 1

15 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat ms/m Vågsjön V1Venabäcken 1 Lundbysjön V99Valstaån K3Glåpen K6Sörsjön K98Kölstaån 11Köpingshamn 1Hamnutlopp 1Runnskär Figur 15. Årsmedelvärden samt max- och minvärden för konduktiviteten (ms/m) i Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken (Mälaren) år 1. Organiska ämnen (TOC) och färg Färgen var lägre i Vågsjön och i Glåpen än i nedströms belägna lokaler. De lägre halterna beror förmodligen på en kombination av en jämförelsevis liten tillförsel av organiskt material och humusämnen från omgivningen (beroende på litet avrinningsområde) och längre omsättningstider (gäller främst Vågsjön), vilket gör att organiskt material kan sedimentera. Sjöar fungerar som naturliga klarningsbassänger. I Köpingsviken var färgen lägre än i Valstaån och Kölstaån. Innan vattnet når Köpingsviken rinner det via Köpingsån genom Köpings stad. Halten av färgade humusämnen (en del av TOC) minskar då i Köpingsån, eftersom omgivningen består av stadsmiljö som inte bidrar med några höga halter av TOC i vattnet som rinner till. Vattnet i Köpingsån späds således ut med vatten från hårdgjorda ytor på sin väg ner till Köpingsviken. Vattenfärgen har ökat i de flesta vattendrag i södra Sverige Färgen har ökat i vattendragen, vilket illustreras med vattenfärgen i Venabäcken (Figur 18). I de flesta vattendrag i södra och mellersta Sverige har färgtalet och halten av organiska ämnen ökat under (åtminstone) de senaste 3 åren. Forskarna har ännu inte klarlagt orsaken till den så kallade brunifieringen. Man tror att den ökande transporten av humusämnen från land delvis beror på förändrat klimat och minskat nedfall av surt regn: Ökad nederbörd leder till ökad urlakning från jordar och den ökande temperaturen leder till snabbare nedbrytning av organiskt material till humus. Minskat nedfall av surt regn bidrar till ökat ph-värde i jorden, vilket i sin tur leder till att humusen binds svagare till jordpartiklar och lättare sköljs ut. Vattenfärgen och halten av organiska ämnen (TOC) var lägst i Vågsjön och ökade nedströms i Valstaån (Figur 16 och Figur 17). Halten av organiska ämnen (TOC) ökade från måttligt hög i Vågsjön till hög i Valstaån. Vattenfärgen ökade från måttligt färgat till starkt färgat under samma vattensträckning. Från Glåpen till Kölstaån var förloppet med vattenfärgen detsamma. I Glåpen var halten av organiska ämnen mycket hög och vattnet måttligt färgat. 11

16 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat abs/5cm,5,,3,,1, V5 Vågsjön V1 Venabäcken V15 Lundbysjön V99 Valstaån K3 Glåpen K6 Sörsjön K98 Kölstaån 11 Köpings hamn 1 1 Hamnutlopp 1 Runnskär Figur 16. Medelhalt av vattenfärg (abs/5cm) i Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken år 1. mg/l V5 Vågsjön V1 Venabäcken V15 Lundbysjön V99 Valstaån K3 Glåpen K6 Sörsjön K98 Kölstaån 11 Köpings hamn 1 1 Hamnutlopp 1 Runnskär Figur 17. Medelhalt samt högsta respektive lägsta halt av organiska ämnen (TOC; mg/l) i Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken år 1. Linjer anger gräns mellan låg, måttligt hög, hög och mycket hög halt. mg Pt/l Vattenfärg V1 Venabäcken Figur 18. Medelfärgtal (mg Pt/l) samt högsta och lägsta färgtal i Venabäcken Bäcken är belägen högt upp i Köpingsåns avrinningsområde. Heldragen tjock linje anger periodens treårsmedelvärde (trenlinje). Vattenfärgen fr.o.m. 1 är beräknad utifrån absorbansen vid nm våglängd i 5 cm kyvett på filtrerat vatten. Absorbansen är multiplicerad med 5. Syrgas I Bilaga 3 finns diagram med syreprofiler, d.v.s. syrgashalt och temperatur avsatt mot djupet, samt även syremättnad avsatt mot djupet. Dessa parametrar redovisas för samtliga sjöar och för punkterna i Köpingsviken. Nästan syrefritt i Sörsjön I Sörsjön var bottenvattnet tidvis nästan syrefritt. I Glåpen och i Lundbysjön förelåg tidvis syrefattigt tillstånd i bottenvattnet. I slutet av mars och i augusti förelåg svagt syretillstånd i bottenvattnet i Vågsjön. I övriga vatten var syrehalten högre och vattnet bedömdes som måttligt syrerikt (Figur 19). 1

17 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat mg O /l vattnet. Samtidigt tär nedbrytande processer på vattnets syreinnehåll. Då brukar det uppstå syrebrist i Glåpen (Figur ). Under senare år (6-9) har dock isläggningstidpunkten varit senare än normalt så i februari, när proven togs, hade isen nyss lagt sig och vattnet hade inte hunnit utarmas på syre innan provtagningstillfället. 1 V5 Vågsjön V1 Venabäcken V15 Lundbysjön V99 Valstaån K3 Glåpen K6 Sörsjön K98 Kölstaån 11 Köpings hamn 1 Hamnutlopp 1 Runnskär mg O /l Figur 19. Lägst syrgashalt (mg/l) i bottenvatten 1 inom Köpingsåns avrinningsområde samt i Köpingsviken. Linjer anger gräns mellan nästan syrefritt, syrefattigt, svagt och måttligt syrerikt tillstånd. Syrgashalt över 7 mg/l motsvarar syrerikt tillstånd. V5 Vågsjön V15 Lundbysjön K3 Glåpen K6 Sörsjön 11 Köpings hamn 1 Hamnutlopp 1 Runnskär I Vågsjön, Lundbysjön och Sörsjön uppmättes de lägsta halterna under augusti. I Lundbysjön och Sörsjön brukar bottenvattnet vara nästan syrefritt (Figur ) i augusti. År 8 var ett undantag då nederbörden var ungefär tre gånger större än normalt i augusti och ingen stabil skiktning förekom. I Glåpen och Sörsjön var halten av organiskt material och planktonproduktionen betydligt högre än i Vågsjön, vilket ger högre syretäring, men eftersom Glåpen ej var skiktad vid provtagningstillfället i augusti var syreinnehållet högre än i Vågsjön i augusti. I Glåpen uppmättes de lägsta syrehalterna i bottenvattnet under vinterstagnationen i februari. Glåpen är en grund sjö som inte brukar ha någon stabil skiktning av vattnet under sommaren. Under vintern, däremot, när sjön är isbelagd blir vattnet skiktat såinget extra syre från luften tillförs botten- Figur. Lägsta syrgashalten (mg/l) i bottenvatten 5-1 i Köpingsåns avrinningsområde samt i Köpingsviken. Linjer anger gräns mellan nästan syrefritt, syrefattigt, svagt och måttligt syrerikt tillstånd. Syrgashalt över 7 mg/l motsvarar syrerikt tillstånd. Fosfor Mycket höga fosforhalter i hamnen Totalfosforhalten ökade i nedströms riktning från låg halt i norr till mycket hög halt i söder (Figur 1 och Figur ). För samtliga stationer avvek fosforhalterna i augusti extremt från referensen (Vågsjön; Tabell 3). Extremt höga fosforhalter i Kölstaån Extremt höga fosforhalter uppmättes i Kölstaån i augusti och november. Vid provtagningstillfällena var även halten av olika kvävefraktioner förhöjda. I november var dessutom konduktivitet förhöjd och temperaturen nära noll grader Celcius, vil- 13

18 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat ket tyder på att nederbörden som föll förde med sig föroreningar från marken i tillrinningsområdet och från stadsmiljön. Även i Valstaån uppmättes extremt hög fosforhalt i augusti i samband med medelhög vattenföring, mycket hög slamhalt och mycket hög halt av organiska ämnen. Detta tyder på att material från omgivningen har förts ner i ån i samband med stor nederbörd. I augusti kan åkermark ha plöjts och blottats för nederbörden. Fosfor är ofta till stor del bundet till partiklar. I Lundbysjön var fosfat-fosforhalten förhöjd i bottenvattnet jämfört med i ytvattnet. Vid syrefria förhållanden kan fosfor och andra mineraler frigöras från sedimentet och föras upp i vattnet. 68 Holmsbovallen 68 Hed Lillsvan Svansbo Nibbarsbo Kolsva Sundänge 56 Tveta 68 Kilarna Släta Gisslarbo Åndesta Solmyra 115 Solberga Dömsta 76 Körtinge Torp Långnälasjön Kulinge Gässlinge Tränmora Lärsäter Lundbysjön Torp Brobo Malma ka Frosta Bro ka Himmeta Kröcklinge Rölö V Hälle Norrslyta Sylta V99 V1 Köping V5 Vågsjön Gryten Nogsta Kölsta Odensvi Sörsjön Hemlinge Åva 58 Tränsta Rocklunda 1 19 Lisjö Salsäter Bäppeby Litsberga K98 Köping Östtuna 11 Malmön Macksta Hästlösa Uppsala Baståsen Norrby Vedbo Häljeby Munktorp Stäholm K6 µg P/l 39 1 Glåpen Jobsbo Ullvi Stav K3 Sura Hammar- äng Pettersborg Åsby Berg Sörstafors Olberga Äggeby Strömsholm Ekeby Kol bä cks ån Dåvö Sandviken Sörsylta Surahammar Hallstahamm Stensjö Långsjön Figur. Näringstillstånd utgående från årsmedelvärdet av fosfor Stäudd i Köpingsåns avrinningsområde, samt i Köpingsviken år 1. Haltgränser är enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913). Förklaringar till förkortningar och färger nedan: V5 = Vågsjön K6 = Sörsjön = låga halter V1 = Venabäcken K98 = Kölstaån = måttligt höga halter V15 = Lundbysjön 11 = Köpings hamn = höga halter V99 = Valstaån 1 = Hamnutloppet = mycket höga halter K3 = Glåpen 1 = Runnskär = extremt höga halter V5 V1 V15 V99 K3 K6 K Björsbo 85 Fjällsta Svedvi Årby Figur 1. Medelhalten (µg/l) samt högsta och lägsta halt av fosfor Kolbäck i ytvatten i Köpingsåns avrinningsområde samt i Köpingsviken år Oxelby 1. Gruffets Stora holme Horn Ekeby 1

19 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Den arealspecifika förlusten av fosfor var mycket låg i Venabäcken samt hög i Valstaån och Kölstaån (Tabell 3). Avvikelsen från jämförvärdet var ingen eller obetydlig i Venabäcken och mycket stor i Valstaån, Kölstaån och i Köpingsån. mg N/l 3,,5, 1, ,1 3,,5 3,1 Kväve Totalkvävehalten var generellt inom samma bedömningsklasser som 8 och 9 (Figur 3). Kvävehalten var lägst i de norra delarna av avrinningområdet och ökade nedströms (Figur och Figur 5). I Köpingsviken var halterna lägre i Runnskär än i de innanför belägna provpunkterna, eftersom uppblandning med vatten från Galten, som är en del av Mälaren, ökar med avståndet från hamnen. Totalkvävehalterna var måttligt höga i Vågsjön, Venabäcken och i Lundbysjön. I Valstaån, Sörsjön samt i Runnskär bedömdes de som höga och i Glåpen, Kölstaån och Köpings hamn samt Hamnutloppet som mycket höga. De högsta kvävehalterna (mycket hög halt) uppmättes i augusti och november i Valstaån respektive Kölstaån. En stor del av kvävet kommer från diffusa källor såsom luftnedfall och läckage från jord- och skogsmark. Bidraget från dessa källor ökar vid stor nederbörd och halterna ökar nedåt i vattensystemet. De två punktkällorna (Norsa avloppsreningsverk och Yara AB) är belägna långt ned i området och har därför deras utsläpp i Köpingsviken. Den arealspecifika förlusten av kväve var låg i Venabäcken samt måttligt hög i Valstaån och Kölstaån (Tabell 5). Avvikelsen från jämförvärdet var ingen eller obetydlig i Venabäcken samt tydlig i Valstaån och Kölstaån. 1,,5, Vågsjön Venabäcken Lundbysjön Valstaån Glåpen Sörsjön Kölstaån Köpings hamn Hamnutlopp Runnskär Figur 3. Medelhalt, högsta och lägsta halt av totalkväve (mg/l) i ytvatten i fyra sjöar och tre rinnande vatten i Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken 8-1. Linjer anger gräns mellan låga, måttligt höga, höga och mycket höga kvävehalter. Förhöjd ammoniumhalt i Sörsjön Ammoniumkvävehalten var mycket låg eller låg i sjöarnas ytvatten, i de rinnande vattnen och i Köpingsviken, förutom i Köpings hamn där medelhalten bedömdes som måttligt hög. I bottenvattnet i Sörsjön var ammoniumhalten förhöjd i augusti i samband med att bottenvattnet bedömdes som nästan syrefritt. Ammonium bildas vid nedbrytning av organiska kväveföreningar och för att ammonium ska kunna omvandlas till nitrat krävs mycket syre (,6 mg syre för att oxidera 1, mg ammoniakväve). Om syretäringen är stor kommer nitritkväve att förekomma i högre halt än nitrat. I Köpingsviken var nitrathalten mycket högre än nitrithalten under hela året. Den högsta nitrithalten var 36 µg/l, villket anses som mycket lågt (gränsvärdet som anger om ett dricksvatten är tjänligt eller tjänligt med anmärkning är 1 µg/l). 15

20 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat 68 Holmsbovallen 68 Hed Lillsvan Svansbo Nibbarsbo Kolsva Sundänge 56 Tveta Medåker 68 Kilarna Släta Ödesberga Gisslarbo Åndesta Solmyra 115 Solberga Dömsta 76 Körtinge Torp Långnälasjön Kulinge Gässlinge Tränmora Lärsäter Lundbysjön Torp Brobo Malma ka Frosta Bro ka Himmeta Kröcklinge Örberga Rölö V15 9 Borsingby 7 Hälle Norrslyta Sylta V99 V1 Köping V5 Vågsjön Gryten Nogsta Kölsta Odensvi Sörsjön Hemlinge Lisjö Baståsen Hästlösa mg N/l 3,5 Salsäter 1,5 Uppsala 1, Åva Norrby,5 Tränsta, Vedbo Bäppeby Rocklunda 1 Litsberga K98 Köping Östtuna Björskog Malmön Macksta Häljeby Glåpen Jobsbo Sura 1 Hammar- äng Pettersborg Åsby Berg Sörstafors Kolbäck Olberga Oxelby Sörsylta Surahammar Hallstahamm Stensjö Långsjön Björsbo 85 Fjällsta Svedvi Årby Figur. Medelhalt, högsta och lägsta halt Äggeby Munktorp av totalkväve (mg/l) i ytvatten i Köpingsåns Gruffets avrinningsområde Strömsholm och i Köpingsviken, holme år 1. Linjer anger gräns mellan låga, måttligt höga, höga och mycket höga kvävehalter. Stäholm K6 39 Jägaråsen Kungs-Barkarö 1 Ullvi Stav K3 Stäudd Galten Ekeby Kol bä cks ån Dåvö Sandviken Figur 5. Näringstillståndet utgående från årsmedelvärdet av kväve i Köpingsåns avrinningsområde, samt i Köpingsviken år 1. Haltgränser är enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Rapport 913). Förklaringar till förkortningar och färger nedan: 3,,5, V5 Vågsjön V1 Venabäcken V15 Lundbysjön V99 Valstaån K3 Glåpen Ötorp K6 Sörsjön K98 Kölstaån 11 Köpings hamn 1 Hamnutlopp Stora Horn Ekeby 1 Runnskär V5 = Vågsjön V1 = Venabäcken V15 = Lundbysjön V99 = Valstaån K3 = Glåpen K6 = Sörsjön K98 = Kölstaån 11 = Köpings hamn 1 = Hamnutloppet 1 = Runnskär = låga halter = måttligt höga halter = höga halter = mycket höga halter = extremt höga halter 16

21 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Tabell 3. Avvikelse från jämförvärdet av totalfosforhalt (µg/l) i Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken. Totalfosfor (µg/l) i augusti 8-1 avser medelvärdet av fosforhalten i augusti under perioden 8-1. Som jämförvärde har halten i Vågsjön använts Sjö/vik Totalfosfor (µg/l) augusti 8-1 Uppmätt halt / jämförvärde Klass Benämning V 5 Vågsjön Ingen/obet.avvik. V15 Lundbysjön 3 7 Mycket stor avvikelse K3 Glåpen 9 Mycket stor avvikelse K6 Sörsjön 5 11 Mycket stor avvikelse 11 Köpings hamn Extrem avvikelse 1 Hamnutloppet Extrem avvikelse 1 Runnskär Mycket stor avvikelse Tabell. Arealspecifik fosforförlust (kg P/ha,år) samt avvikelse från jämförvärdet. Arealspecifika fosforförluster (kg P/ha,år) avser medel för åren 8-1 i tre rinnande vatten i Köpings kommun, Köpingsån = V99 och K98. Jämförvärden är baserade på årsmedelflödet 8-1 och beräknade enligt formel 1 i Rapport 913 (NV 1999) Rinnande lokal Arealspecifik förlust (kg P/ha,år) 8-1 Uppmätt halt/ jämförvärde Klass Benämning V1 Venabäcken, 1, 1 Ingen/obet.avvik. V99 Valstaån,1 6, Mycket stor avvikelse K98 Kölstaån,6 8,8 Mycket stor avvikelse Köpingsån,3 1,1 Mycket stor avvikelse Tabell 5. Avvikelse från jämförvärdet. Avser arealspecifika kväveförluster (kg N/ha,år) för åren 8-1 i tre rinnande vatten i Köpings kommun, Köpingsån = V99 och K98. Jämförvärden är baserade på årsmedelflödet 8-1 och beräknade enligt formel 6 i Rapport 913 (NV 1999) Rinnande lokal Arealspecifik förlust (kg N/ha,år) 8-1 Uppmätt halt/ jämförvärde Klass Benämning V1 Venabäcken 1,3 1,3 1 Ingen/obetyd. avvikelse V99 Valstaån,9,9 Tydlig avvikelse K98 Kölstaån 3,5 3,5 Tydlig avvikelse Köpingsån 3, 3,5 Tydlig avvikelse Kväve/fosfor-kvot Måttligt kväveunderskott vid Runnskär Kväve/fosfor-kvoten visade att i Lundbysjön, Sörsjön och i Köpingsviken rådde balans mellan kväve och fosfor, vilket innebär att det fanns en viss risk att kvävefixerande cyanobakterier (blågrönalger) skulle kunna bilda massförekomster. Vissa arter av både kvävefixerande och icke kvävefixerande blågrönalger kan producera gift när de massutvecklas och göra vattnet otjänligt för bad. Analys av mängden plankton och planktonsamhällets sammansättning har gjorts och resultaten finns under planktonavsnittet längre fram i denna rapport. I Vågsjön och Glåpen (nätt och jämt) förekom kväveöverskott, vilket innebär att risk en för blomning av kvävefixerande cyanobakterier (blågrönalger) är liten. 17

22 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Suspenderade ämnen Halten suspenderade ämnen i Venabäcken motsvarade låg slamhalt (Figur 6). I Valstaån bedömdes slamhalten som hög och i Kölstaån som mycket hög. De högsta halterna i Valstaån och Kölstaån uppmättes i augusti i samband med stor nederbörd med höga flöden och breda åfåror. mg/l 3 1 ton tot-n transport av N vattenföring J F M A M J J A S O N D m 3 /s 1, 8, 6,,,, Figur 7. Månadstransporten av totalkväve (ton) och medelvattenföringen (m 3 /s) i Valstaån, Köpingsåns avrinningsområde, år 1. V1 Venabäcken V99 Valstaån K98 Kölstaån Figur 6. Medelhalt samt högsta och lägsta halt av suspenderade ämnen (mg/l) i tre rinnande vatten i Köpingsåns avrinningsområde, år 1. Slamhalten bedöms som låg (1,5-3 mg/l), måttligt hög (3-6 mg/l), hög (6-1 mg/l) och mycket hög (> 1mg/l). Transporter av kväve, fosfor, organiskt material (TOC) och suspenderade ämnen Ämnestransporter per månad för varje station finns redovisade i Bilaga. kg tot-p 8 6 transport av P vattenföring J F M A M J J A S O N D m 3 /s 5,,5, 3,5 3,,5, 1,5 1,,5, Figur 8. Månadstransporten av totalfosfor (kg) och medelvattenföringen (m 3 /s) i Kölstaån, Köpingsåns avrinningsområde, år 1. Stora transporter med vårfloden i april De största transporterna av kväve, fosfor, organiskt material (TOC) och suspenderade ämnen skedde i samband med höga flöden (Figur 7 och Figur 8). Transporterna av fosfor och kväve ut i Köpingsviken, som är en del av Mälaren, var ca 3, ton respektive 59 ton (beräknat som summan av transporterna i Valstaån och Kölstaån; Tabell 6). Transporterna var bland de lägsta under perioden 1-1, vilket framgår av Figur 9 och Figur 3. Tabell 6. Transporter (ton/år) av kväve (tot-n), fosfor (tot-p), organiskt material (TOC) och suspenderande ämnen år 1. Köpingsån avser summan av transporterna i Valstaån och Kölstaån Tot-N Tot-P TOC Susp. ton/år ton/år ton/år ton/år Venabäcken,3, Valstaån 3 1, Kölstaån 9 1, Köpingsån 59 3,

23 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat ton N/år 15 Kvävetransport Flöde m 3 /s 3, för att det saknas större sjöar nedströms utsläppspunkterna. 1 5, 1, Utsläppen från reningsverket Punktutsläppen av kväve och av syretärande organiska ämnen (COD och BOD) från Köpings reningsverk i Norsa var mindre 1 än 9. Utsläppet av fosfor var något större (Tabell 1) , Figur 9. Årstransporten av kväve (ton/år) och medelvattenföringen (m 3 /s) i Köpingsån 1-1. Transporten är beräknad som summan av transporterna i Valstaån och Kölstaån. Medelvattenföringen är beräknad som summan av medelvattenföringen i de två åarna. ton P/år Fosfortransport Flöde m 3 /s 3,, 1,, Figur 3. Årstransporten av fosfor (ton/år) och medelvattenföringen (m 3 /s) i Köpingsån 1-1. Transporten är beräknad som summan av transporterna i Valstaån och Kölstaån. Medelvattenföringen är beräknad som summan av medelvattenföringen i de två åarna. Utsläppen från Yara AB Punktutsläppet av kväve från Yara AB i Köping var något större än 9. Utsläppet av fosfatfosfor var lika lågt som de två föregående åren och därmed betydligt lägre än under perioden (Tabell ). År 8 ändrade Yara sin produktion från NPK gödsel till tekniskt ammoniumnitrat för tillverkning av sprängämnen. Detta har inneburit kraftigt minskade utsläpp av fosfor till vatten. Fördelning Fördelningen av punktkällornas belastning på Köpingsviken redovisas i Figur 31 och Figur 3. Transporterna i Köpingsån var mindre 1 än 9. Yaras och Köpings reningsverk i Norsas andelar av fosforutsläppen var större än 9. Utsläppen av kväve från Köpings reningsverk i Norsa utgjorde en lägre andel av belastningen på Köpingsviken än 9, medan andelen från Yara var högre. 1 Köpings Arv 16% Yara AB 11% Köpingsån 73% Angivna procentandelar av fosfor- och kväveutsläpp i nedanstående figurer är angivna utan korrigering för självrening (retention). Retentionen är generellt störst för utsläpp högst upp i avrinningsområdet och lägst för utsläpp längst ned. I Köpingsån är retentionen av kväve och fosfor från punktkällorna försumbar, eftersom utsläppen sker långt ned i avrinningsområdet och Totalfosfor, ton Figur 31. Fördelning av totalfosforbelastningen från Köpingsån på Köpingsviken under 1. 19

24 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat 1 Yara AB 36% Köpingsån 1% Vågsjön Lundbysjön Glåpen Sörsjön Köpingshamn Hamnutlopp Runnskär 1 Köpings Arv 3% Totalkväve 16 ton 3 Figur 3. Fördelning av totalkvävebelastningen från Köpingsån på Köpingsviken under 1. Transporten av suspenderade ämnen från Köpingsåns avrinningsområde år 1 var ungefär 675 ton, vilket var lägre än år 9 (87 ton). Transporten av organiska ämnen (TOC) var ca 115 ton, vilket var lägre jämfört med 9 (13 ton). Siktdjup Mycket litet siktdjup i Glåpen Siktdjupet var måttligt i Vågsjön (Figur 33), som är en relativt djup näringsfattig sjö med låg fosforhalt och relativt liten växtplanktonproduktion. I Glåpen som är näringsrik med riklig planktonproduktionen var siktdjupet mycket litet. Även i Köpingsviken var siktdjupet mycket litet och i Lundbysjön på gränsen mellan mycket litet och litet. I Sörsjön var siktdjupet litet. Klassningen av siktdjupet i Köpingshamn har generellt varit densamma under perioden I Vågsjön klassades siktdjupet som stort under perioden Sedan 1998 har siktdjupet minskat och bedömts som måttligt. Även i Lundbysjön, Glåpen och Sörsjön var siktdjupet lägre 1998 än åren innan. Under perioden 199- mättes siktdjupet endast i augusti i sjöarna. Sedan 1 har siktdjupet undersökts även i februari. Bedömningen är baserad på siktdjupet i augusti. 5 6 m siktdjup (m) Figur 33. Siktdjup (m) i augusti i sjöar inom Köpingsåns avrinningsområde och i Köpingsviken år 1. Linjer anger gräns mellan mycket litet, litet och måttligt stort siktdjup. Plankton En utförlig redovisning av årets och tidigare års resultat finns i Bilaga 6. K3 Glåpen Sammantaget visade växtplanktonundersökningen 1 på mycket näringsrika (eutrofa) förhållanden. Biomassan av alger var stor (Figur 35) och dominerades främst av cyanobakterier i släktet Microcystis (Figur 36). Två potentiellt giftproducerande cyanobakterier påträffades. Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Glåpen otillfredsställande näringsstatus. I Medins expertbedömning av sjön görs samma klassning. K6 Sörsjön Sammantaget visade växtplanktonundersökningen 1 på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Den totala algbiomassan var

25 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat stor (Figur 35) och dominerades av Gonyostomum semen vilken kan vara besvärande vid bad och kan då orsaka klåda. Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Sörsjön god näringsstatus. I Medins expertbedömning ges Sörsjön måttlig status på grund av de många eutrofiindikatorerna och den stora biomassan. V5 Vågsjön Sammantaget visade växtplanktonundersökningen 1 på näringsfattiga (oligotrofa) förhållanden. Den totala algbiomassan var liten och dominerades av guldalger och pansarflagellater (Figur 37). Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Vågsjön hög näringsstatus. I Medins expertbedömning görs samma klassning. Biomassa mg/l 8 6 Övriga Gonyostomum Konjugater Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflag. Rekylalger Blågrönalger V15 Lundbysjön Sammantaget visade växtplanktonundersökningen 1 på måttligt näringsrika (mesotrofa) förhållanden. Den totala algbiomassan var måttligt stor och dominerades av kiselalger, främst Eunotia zasuminensis (Figur 38). Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Lundbysjön god näringsstatus. I Medins expertbedömning av sjön görs samma klassning. K3 Glåpen K6 Sörsjön Figur 35. Biomassan av plankton fördelad på olika alggrupper i Glåpen och Sörsjön i augusti 1. Biomassa mg/l 3 1 Övriga Gonyostomum Konjugater Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflag. Rekylalger Blågrönalger V5 Vågsjön V15 Lundbysjön Figur 36. Microcystis wesenbergii var en av cyanobakterierna i Glåpen i augusti 1. Foto: Medins Biologi AB. Figur 37. Biomassan av plankton fördelad på olika alggrupper i Vågsjön och Lundbysjön i augusti 1. 1

26 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Inte heller här påvisades någon blomning av cyanobakterier i år. Risken för långvariga algblomningar av toxiska cyanobakterier bedömdes ändå som stor. Figur 38. Den oligotrofiindikerande Eunotia zasuminensis var vanlig i Lundbysjön i augusti 1. Foto: Medins Biologi AB 11 Köpings hamn Sammantaget visade växtplanktonundersökningen 1 på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Den totala algbiomassan var liten och dominerades av kiselalger (Figur 39). Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Köpings hamn god näringsstatus. I Medins expertbedömning ges statusen måttlig på grund av mängden eutrofiindikatorer. Ingen cyanobakterieblomning påvisades vid provtillfället i år, men med tanke på tidigare resultat bedömdes risken för långvariga blomningar av cyanobakterier ändå som tydlig. Biomassa mg/l Köpings hamn 1 Runnskär Övriga Gonyostomum Konjugater Grönalger Ögonalger Kiselalger Guldalger Pansarflag. Rekylalger Blågrönalger Figur 39. Biomassan av plankton fördelad på olika alggrupper i Köpings hamn och Runnskär i augusti 1. 1 Runnskär Sammantaget visade växtplanktonundersökningen 1 på näringsrika (eutrofa) förhållanden. Den totala algbiomassan var måttligt stor och dominerades av kiselalger (Figur 39) bl. a. eutrofiindikatorn Aulacoseira granulata (Figur ). Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Runnskär måttlig näringsstatus. I Medins expertbedömning ges otillfredsställande status på grund av de många eutrofiindikatorerna. Figur. Den eutrofiindikerande kiselalgen Aulacoseira granulata förekom både i Köpings hamn och i Runnskär i augusti 1. Foto: Medins Biologi AB.

27 KÖPINGSÅN KÖPINGSVIKEN 1 ALcontrol Resultat Sammanfattning av plankton Sammanfattande bedömningar av växtplanktonundersökningen 1 visade på ett mycket näringsrikt tillstånd i Glåpen. I Sörsjön samt för de bägge punkterna i Mälaren (Köpings hamn och Runnskär)) bedömdes tillståndet som näringsrikt. Planktonsamhället i Lundbysjön indikerade ett måttligt näringsrikt tillstånd medan Vågsjön bedömdes ha ett näringsfattigt tillstånd. Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7) får Glåpen otillfredsställande näringsstatus. Runnskär får måttlig status med samma metod. I Medins expertbedömning ges båda dessa lokaler otillfredsställande status. Runnskär får en lägre klass bla pga de många starka eutrofiindikatorer som hittades. Sörsjön och Köpings hamn ges god status enligt Naturvårdsverkets metod men klassas till måttlig status i expertbedömningen. Lundbysjön ges god status både enligt Naturvårdsverkets metod och enligt vår expertbedömning. Vågsjön får hög status både enligt Naturvårdsverkets metod och expertbedömningen (Tabell 7). Tabell 7. Klassning av lokalernas näringsstatus både utifrån NVVs metod och enligt expertbedömningen 1 Status enl. NVVs metod Expertbedömning K3 Glåpen Otillfredsst. Otillfredsst. K6 Sörsjön God Måttlig V5 Vågsjön Hög Hög V15 Lundbysjön God God 11 Köpings hamn God Måttlig 1 Runnskär Måttlig Otillfredsst. De mindre sjöarna är skogssjöar som om de vore helt opåverkade av mänsklig verksamhet skulle vara näringsfattiga eller mycket näringsfattiga. Glåpen och Sörsjön bedömdes därför som mycket starkt påverkade. Lundbysjön bedömdes vara tydligt påverkad av näringsämnen medan Vågsjön bedömdes vara svagt påverkad. Mälaren bedömdes vara en djup slättsjö som troligen har ett måttligt näringsrikt ursprung. Provplatserna bedömdes därför som tydligt till starkt påverkade av näringsämnen. Sörsjön och Glåpen var de lokaler i årets undersökning som hade en stor biomassa enligt Naturvårdsverkets gamla bedömningsgrunder. Lundbysjön och Runnskär hade en måttligt stor totalbiomassa av växtplankton. Köpings hamn och Vågsjön hade båda en liten biomassa. Det uträknade trofiindexet (Hörnström 1979) var lågt i Vågsjön och måttligt högt i Lundbysjön. Övriga provpunkter hade ett högt trofiindex. TPI var mycket lågt för Vågsjön och högt för Lundbysjön. För övriga lokaler var TPI mycket högt (Figur 1). I Vågsjön fanns fler taxa med näringsfattig preferens (oligotrof) än taxa med näringsrik preferens (eutrof) och i Lundbysjön förekom lika många eutrofiindikatorer som oligotrofiindikatorer. Vid de övriga lokalerna var taxa med näringsrik preferens fler än taxa med näringsfattig preferens (Figur ). Endast i Glåpen kan man säga att blomning av cyanobakterier pågick vid provtagningstillfället. Det var en art ur släktet Anabaena, vilket är potentiellt giftproducerande som blommade. Även vid nedbrytningen av cyanobakterier kan det bildas toxiner, så kallade lipopolysackarid-endotoxiner. Cyanobakterier bildar dessutom ämnen som kan orsaka obehaglig lukt och smak. Vid förekomst av de mängder som uppmättes i undersökningen är det olämpligt att bada eller låta djur dricka av vattnet. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen påträffades endast i Sörsjön vid årets undersökning. Mängden var måttligt stor vilket är att betrakta som en förväntat besvärsbildande mängd. Algen dygnsvandrar dock vertikalt i vattenmassan och biomassan i ytvattnet kan variera stort under dygnet. 3