tidsbegränsat anställd i 14 år

Transkript

1 12/2013 tidsbegränsat anställd i 14 år sid 10 läs om tidsbegränsade anställningar på sid 6 11 Högskolestiftelser sulf och suhf vill utöka remisstiden sid 4 språkutbildningar räddas Hård facklig kritik mot fakulteten sid 10 Reviderade rektorslöner Lärosätets omsättning styr löneutvecklingen sid 19

2 LEDARE Utges av: Sveriges universitetslärarförbund (SULF). Adress: Box 1227, Stockholm. Besöksadress: Ferkens gränd 4, Gamla Stan. Telefon: växel. Telefax: e-postadress: Hemsida: Redaktion: Anders Jinneklint chefredaktör och ansvarig utgivare, tel , Layout: SULF Annonser och sekretariat: Lena Löwenmark-André, redaktionsassistent, tel , fax: , Produktannonser: Display, Andreas Lind, tel Pris: Helår 550 kronor inkl moms, gratis till medlemmar. Åsikter som framförs i signerade artiklar och recensioner står för författaren. Redaktionen tar ej ansvar för insänt, ej beställt material. All redaktionell text och bilder lagras elektroniskt av Universitetsläraren för att kunna publiceras på SULF:s hemsida. Medarbetare som inte accepterar detta måste meddela förbehåll. I princip publiceras inte artiklar med detta förbehåll. Tryck: Sjuhäradsbygdens Tryckeri AB, Box 928, Borås Medlem av föreningen Sveriges Tidskrifter. TS-kontrollerad upplaga: ex Ohållbar otrygghet För drygt tio år sedan, 2002, undersökte Karin Warfvinge och Pehr Osbeck, förtroendevalda vid Lunds universitet, hur många tidsbegränsat anställda som fanns på lärosätet Undersökningen visade att 37 procent av den undervisande/forskande personalen (doktorander oräknat) hade tidsbegränsad anställning. I den undersökning som SULF:s chefsutredare Karin Åmossa gjort framkommer att siffran 2012 för Lunds universitet är 36 procent, det vill säga: i stort sett oförändrat. Och då är Lunds universitet långt ifrån värst. För Karolinska Institutet är siffran nästan 50 procent. Nationellt är genomsnittet 33 procent, vilket innebär att tidsbegränsade anställningar är mer än tre gånger vanligare bland universitetslärare än på resten av arbetsmarknaden där siffran är 10 procent. Ofta anges de tidsbegränsade forskningsanslagen som skäl. Det är rent nonsens. Ett forskningsanslag är normalt flerårigt vilket företag i näringslivet har sådana långsiktiga kontrakt? De vet ju oftast inte ens vilka kunder de har nästa månad. Ändå anställer företagen tillsvidare i högre utsträckning. Vad är då det verkliga skälet till att de tidsbegränsade anställningarna är vanligare i högskolesektorn än på resten av arbetsmarknaden? Sannolikt helt enkelt därför att det är möjligt. Utöver de möjligheter att tidsbegränsa som finns i lagen om anställningsskydd (LAS) har sektorn tillgång till tidsbegränsade anställningar i högskoleförordning och i kollektivavtal. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att komplettera dessa redan generösa möjligheter att anställa tidsbegränsat med stipendiefinansiering och anställning via bemanningsföretag. Eftersom möjligheten att anställa tidsbegränsat är stor har vi relativt få arbetsbristuppsägningar i högskolan. Istället får de tidsbegränsat anställda sluta utan diskussion efter många års samlad anställningstid när deras fjärde, sjunde, elfte anställnings period upphör. Som tur är omfattas de av Trygghetsavtalet, som ger stöd under omställningsperioden för dem som varit anställda minst tre år. Det är en viktig trygghet för de tidsbegränsat anställda, att de efter många år har tillgång till Trygghetsstiftelsens stöd. Detta är inte en kostnadsfråga för lärosätena. De tidsbegränsat anställda genererar pengar till Trygghetsstiftelsen precis som de tillsvidareanställda. Situationen med den stora andelen tidsbegränsat anställda är ohållbar. Lärosätena måste börja med långsiktig personalplanering och tillsvidareanställa sin personal. Visst, det kommer att leda till flera uppsägningsprocesser och det kommer att kräva att både arbetsgivare och fackliga organisationer sköter sådana processer snabbt och professionellt. Så är det inte överallt idag. Men under alla omständigheter är det viktigt att tidsbegränsat anställda som uppnått långa anställningstider omfattas av Trygghetsavtalet. Tidsbegränsningarna drabbar inte bara den enskilde. Kvaliteten på undervisning och forskning drabbas hårt när planeringshorisonten för den enskilda universitetsläraren är sex månader. Så det finns goda skäl att ändra förhållandena. git claesson pipping förbundsdirektör för sulf 2 Universitetsläraren 12/2013

3 innehåll 12: Ledare: ohållbar otrygghet Regeringsförslag om högskolestiftelser: 4 sulf och suhf vill ha längre remisstid stockholms universitets rektor om andelen tidsbegränsat anställda: 6 självklart ska vi arbeta för att få bort det tidsbegränsat anställd i elva år: 8 osäkerheten det stora problemet nytt kollektivavtal vid Lunds universitet: 9 tryggare anställningsform för biträdande lektorer 10 ALmEDALEn Enig panel vill öka andelen tillsvidareanställda 12 studenters utbildningsval påverkar samhället Foto: eva dahlin 6 10 Foto: stig Hammarstedt illustration: istock 14 språken i göteborg räddas men hård facklig kritik mot fakultetsledningen anställda drabbas när hälsohögskola läggs ned 16 Högskolan alltmer forskartung 18 studenter efterlyser relevanta sommarkurser 19 stora löneskillnader mellan rektorer 29 sulf kalendarium 30 sulf informerar 32 krönika: svt play om jag får be! DEbAtt Lohmander fel ute Respekt för vetenskaplig kompetens saknas i dagens akademi 22 studenternas kognition speglas i retorisk argumentation Foto: stig Hammarstedt Tidsbegränsat anställd i 14 år sid 10 Läs om tidsbegränsade anställningar på sid /2013 Högskolestiftelser Språkutbildningar räddas Reviderade rektorslöner SULF och SUHF Hård facklig kritik Lärosätets omsättning vill utöka remisstiden mot fakulteten styr löneutvecklingen sid 4 sid 10 sid 19 på omslaget: Alexandra krettek, professor vid nordic school of public Health har bara haft olika korta anställningskontrakt sedan hon doktorerade för 14 år sedan. universitetsläraren nr 14/2013 har manus- och annonsstopp 6 september Universitetsläraren 12/2013 3

4 Regeringsförslag om högskolestiftelser: SULF och SUHF vill ha längre remisstid Man bör i alla sammanhang ställa sig frågan om de förändringar som krävs står i proportion till de problem man vill lösa. Det säger SULF:s ordförande Mats Ericson angående högskolestiftelser, den nya verksamhetsform för (vissa) lärosäten som regeringen vill införa. text: marielouise samuelsson I juni kom det alltså till slut, det länge omdiskuterade och i budgeten aviserade förslaget om högskolestiftelser. När departementsskrivelsen presenterades betonade Jan Björklund att en omvandling från myndighet till denna speciella stiftelseform inte skulle innebära någon särskilt stor förändring, men sektorn håller uppenbarligen inte med. Regeringen vill ha remissvar den 10 oktober, med sikte på att de nödvändiga förändringarna i stiftelselagstiftningen ska gälla från den 1 juli Men SULF har begärt utsträckt remiss tid, det har också SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, som i sin skrivelse till utbildningsdepartementet vill flytta fram svarsdatumet till den 19 december. Detta beskriver SUHF som ett starkt önskemål från ett stort antal lärosäten, eftersom förslaget innebär många, bland annat juridiska och arbetsrättsliga aspekter som kräver tid att analysera och ta ställning till. Även SFS, Sveriges förenade studentkårer, har begärt utökad remisstid. Det regeringen vill åstadkomma är, enligt departementsskrivelsen, att öka lärosätenas handlingsfrihet och ge läro sätena förutsättningar att på ett mer flexibelt sätt hantera dagens och framtidens omvärldsförändringar. En högskolestiftelse ska kunna äga bolag, utan begränsningar kunna ta emot och förvalta donationer, bygga upp och avyttra egna ekonomiska medel och tillgångar. Bland annat heter det att: Statliga lärosäten har inte rätt att använda forskningsanslaget till att bilda exempelvis bolag även om syftet är att bedriva forskning. Detta bör dock vara möjligt för en högskolestiftelse om bolagets verksamhet inte är kommersiell och överensstämmer med anslagets ändamål. Behovet av ökad ekonomisk handlingsfrihet relateras till möjligheterna att hävda sig och delta i en snabbt hårdnande internationell konkurrens och att underlätta samarbeten som kring European Institute of Innovation and Technology. Högskolestiftelserna ska också fortsatt ha utbildning och forskning som kärnuppgifter samt vara finansierade genom statliga anslag med sedvanliga krav på effektiv och ändamålsenlig användning. En högskolestiftelse ska de första sex åren garanteras 90 procent av tidigare anslagsnivå för utbildning på grundnivå och avancerad nivå och forskning och utbildning på forskarnivå. Vid en ombildning övergår statliga anställningar till privata, enligt departementsskrivelsen ska man dock sträva efter likvärdiga anställningsvillkor genom att högskolestiftelsen ska vara medlem i Arbetsgivarverket. Enligt departementsskrivelsen har man också som utgångspunkt att studenters rättssäkerhet väsentligen ska förbli likvärdig efter en ombildning till högskolestiftelse, en formulering som inte lugnade SFS, som i en tidig kommentar menade att omvandlingen innebär att studenterna inte skulle ha samma garanti för likvärdig rättssäkerhet och kvalitetssäkring. Som Universitetsläraren flera gånger skrivit om har vissa lärosäten uttryckt önskemål om förändrad verksamhetsform, en förändring där knäckfrågan har varit finansieringen. När Chalmers och Högskolan i Jönköping ombildades till stiftelsehögskolor var det med hjälp av löntagarfondsmiljarderna, men den sortens tillskott är knappast något som finansdepartementet idag kan tänkas bidra med. Den föreslagna nya stiftelseformen, som till skillnad från stiftelsehögskolorna inte kräver stort eget kapital, utan istället ska finansieras på samma sätt som de lärosäten som är statliga myndigheter, får därför sägas vara den lösning som utbildningsdepartementet anser möjlig och vars konsekvenser för lärosätena nu analyseras av sektorn.frågetecken finns kring sådant som vad det betyder för konkurrensen mellan svenska lärosäten att högskolestiftelserna får ett garanterat anslag under en sexårsperiod och vad det betyder för pågående samarbeten mellan lärosäten om det ena övergår till högskolestiftelse formen. Det väcker också farhågor eller åtminstone frågor kring vad som händer om högskolestiftelsen skulle ägna sig åt alltför vidlyftiga affärer. Regeringen behöver vidare stöd från 4 Universitetsläraren 12/2013

5 Man tillför så mycket ny osäkerhet och det kommer att ta så mycket kraft av sektorn att hantera förslaget att det inte står i rimlig proportion till det man vill åstadkomma. Mats Ericson, ordförande, SULF oppositionen eftersom förändringar i lagstiftningen förutsätter riksdagsbeslut. Vi är inte avvisande till högskolestiftelser, men vill analysera det djupare och lyssnar med intresse till vad SULF och SUHF anser, säger Thomas Strand, Socialdemokraternas talesperson i forskningspolitiska frågor och ledamot i riksdagens utbildningsutskott. För SULF:s del behandlas departementsskrivelsen på ett möte i förbundets arbetsutskott, därefter bereds frågan inom kansliet och tas upp på nytt AU-möte den 4 september och vid förbundsstyrelsens möte den 20 september. SULF:s förbundsordförande Mats Ericson betonar därför att de reflektioner han nu preliminärt gör, om förändringarna står i proportion till problemlösningen, är hans personliga. Om det enbart handlar om det huvudskäl som anförs i departementsskrivelsen, alltså att ge de stora och forskningstunga lärosätena större flexibilitet i internationella forskningssamarbeten så är min egen tolkning att svaret är nej. Man tillför så mycket ny osäkerhet och det kommer att ta så mycket kraft ur sektorn att hantera förslaget att det inte står i rimlig proportion till det man vill åstadkomma. Mats Ericson menar att flexibilitet foto: adam haglund skulle uppnås med betydligt mindre omvälvande medel, exempelvis genom att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta de beslut som kräver riksdagsbeslut. Om det istället handlar om ren ideologi som innebär att utbildning och forskning vid de stora universiteten ska bedrivas av lärosäten som är organisatoriskt fristående från staten, så spelar ju inte SULF:s och andras eventuella invändningar någon större roll. Han betonar att SULF ännu inte analyserat departementsskrivelsen färdigt, men menar att SULF:s remissvar på autonomiutredningens betänkande Självständiga lärosäten (2008) sannolikt kan appliceras på det nu aktuella förslaget. SULF:s principiella hållning var då att självständighet måste ha den individuella akademiska friheten som utgångspunkt: Konkret kommer den akademiska friheten till uttryck i arbets villkoren för enskilda individer. När förslaget om omvandling till stiftelser formulerades i 2012 års budgetproposition gjorde SULF:s dåvarande styrelse ett ställningstagande där man sade sig starkt kritisk mot att flera statliga lärosäten skulle övergå i stiftelseform. l Vem har rätt till forskningsmaterial? För ett år sedan kom en intressant dom från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Det är, förmodligen, den sista domen i den långdragna tvisten om professor Christopher Gillberg och hans forskning om bland annat ADHD och damp. Tvisten har varit föremål för avgöranden i kammarrätten i Göteborg, i Europadomstolen och i tingsrätt och hovrätt. Domen från Europadomstolen innehåller en del intressanta ställningstaganden. Bakgrunden i korthet är att Gillberg och hans kollegor hade vägrat att utlämna forskningsmaterialet till bland annat en forskare från Lund. Kammarrätten i Göteborg medgav att forskaren skulle få ta del av materialet men angav en del regler för detta, bland annat att inga kopior av materialet fick göras. Personer i forskargruppen förstörde materialet istället för att lämna ut det. Jag tänker inte kommentera detta utan bara ta upp de slutsatser som Europadomstolen har kommit fram till: 1) Forskningsmaterial är inte forskarnas personliga egendom. Sker forskning på ett lärosäte eller annan statlig institution så tillhör materialet staten, som då har att bestämma över användningen av materialet. 2) Den grundlagsstadgade rätten att få ta del av allmänna handlingar gäller också forskningsmaterial. 3) Forskningsmaterial kan innehålla uppgifter som bör sekretessbeläggas med hänsyn till den personliga integriteten. I så fall ska det ske utifrån gällande lagreglering i till exempel offentlighets- och sekretesslagen. 4) En forskare kan inte garantera de personer som deltar i en undersökning längre gående sekretess än vad lagregleringen medger. Gillberg utlovade en längre gående sekretess än vad lagstiftningen medgav, vilket alltså inte kunde göras gällande. Sammanfattningsvis kan man säga att domstolen gjorde en avvägning mellan intresset för integritet för de barn och vuxna som deltog i undersökningen och det intresse som forskningen i allmänhet kan ha av att ta del av annans forsknings material. Så länge integriteten inte var hotad så kunde till exempel en annan forskare få tillgång till forskningsmaterial. I domen fanns inget resonemang om förhållandet mellan arbetsmaterial och upprättade allmänna handlingar. Min bedömning är dock att så snart det skett en sammanställning av materialet så är det att anse som en upprättad handling och därmed en allmän handling som kan begäras utlämnad. CARL FALCK sulf:s förbundsjurist Universitetsläraren 12/2013 5

6 Stockholms universitets rektor om andelen tidsbegränsat anställda: Självklart ska vi arbeta för att få bort det Det är mycket stora skillnader i hur stor andel som är tidsbegränsat anställda vid olika lärosäten. Bland de statliga universiteten ligger Karolinska institutet och Stockholms universitet högst. Eftersom jag är ny som rektor hade jag faktiskt inte en aning om att det såg ut på det här sättet. Självklart ska vi arbeta för att få bort det, säger Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet. text: Per-Olof Eliasson foto: Eva dahlin statistiken över andelen tidsbegränsat anställda toppas av ett antal små konstnärliga högskolor. Det har sin förklaring i att de enligt högskoleförordningen får anställa lärare tidsbegränsat i upp till tio år. Det regelsystemet utnyttjas uppenbarligen till fullo. Också Försvarshögskolan ligger mycket högt beroende på att många av dess lärare är tillsvidareanställda inom Försvarsmakten. I SULF-rapporten Herregud! Det verkar som det värsta som kan hända ett lärosäte är att man råkar visstidsanställa någon visas att det för statliga universitet finns ett signifikativt samband mellan andelen externa medel och andelen tidsbegränsade anställningar. Vid alla de stora forskningstunga universiteten har i snitt 35 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsade anställningar. På Stockholms universitet har 40 procent tidsbegränsade anställningar. Uppdelat i kategorier är det 24 procent av lektorerna, 33 procent av adjunkterna och 57 procent av annan forskande och undervisande personal. Eftersom jag är ny som rektor hade jag faktiskt inte en aning om att det såg ut på det här sättet, säger Astrid Söderbergh Widding. Alla jag sagt det till har blivit ganska överraskade. Vi har tidigare dragit tillbaka delegationen att anställa från någon institution för att man missbrukat visstidsanställningar men vi trodde inte Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet, där fyra av tio lärare är tidsbegränsat anställda. att problemet är så pass genomgående. Självklart ska vi arbeta för att få bort det. Hon förklarar de höga siffrorna för lektorer med att det främst inom humsamområdet finns många små institutioner och om en lektor får forskningsanslag vågar man inte anställa ytterligare en lektor utan man tar in en vikarie. En lösning är att skapa större institutioner, anser Astrid Söderbergh Widding. För andelen adjunkter kan förklaringen vara en annan. När vi tog över lärarhögskolan införde min företrädare ett förbud mot att tillsvidareanställa adjunkter. Jag kan inte tolka den höga andelen visstidsanställda adjunkter som något annat än ett sätt att hålla sig med adjunkter utan att söka dispens. Det är väldigt olyckligt om det är så och det måste vi se över. När det gäller forskarna har Astrid Söderbergh Widding flera förklaringar. En del av visstidsanställningarna är meriteringsanställningar som postdok, vilket hon menar är bra, men på vissa håll har hon upptäckt en styggelse : Personer som får treåriga forskningsanslag visstidsanställs på två år och blir sedan inlasade. Det tycker jag bara är dumt. Universitetets solklara policy är att man tillsvidareanställer och att man sedan säger upp om det inte finns mer pengar. På Karolinska institutet har 51 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsade anställningar, motsvarande siffra för medicinska fakulteter i genomsnitt är 45 procent. Att Karolinska institutet har hög andel tidsbegränsat anställa är en följd av hur tjänstestrukturen ser ut vid medicinska fakulteter, säger Hans-Gustaf Ljunggren, dekan för forskning vid Karolinska institutet. 6 Universitetsläraren 12/2013

7 Diagrammet visar andelen tidsbegränsade anställningar för varje lärosäte i Sverige. Totalt är var tredje universitetslärare tidsbegränsat anställd. Han påpekar att bland den undervisande personalen på KI, professorer, lektorer och adjunkter, är andelen visstidsanställda sex procent. I SULF:s rapport dras den totala andelen tidsbegränsat anställda upp av meriteringsanställningarna som per definition har 100 procent tidsbegränsat anställda samt av den stora gruppen annan forskande och undervisande personal med 57 procent tidsbegränsat anställda. Hans-Gustaf Ljunggren anser att rapporten ger en delvis skev bild av verkligheten. Den höga andelen visstidsanställda blir i SULF-undersökningen lite av en konstruktion när man lägger till postdokar, forskarassistenter, personer som har blivit återanställda efter uppnådd pensionsålder, adjungerade lärare som är tillsvidareanställda hos sin huvudarbetsgivare, och även gästlärare med annan huvudarbetsgivare, säger han. Medicinska fakulteter har generellt många adjungerade lärare vilka till exempel är läkare tillsvidareanställda av landstingen och adjungerade vid universitetet för att ta hand om utbildningen under studenternas praktik i vården. Att Karolinska institutet har många postdokar och forskarassistenter samt gästforskare som är visstidsanställda är enligt Hans-Gustaf Ljunggren en följd av KI:s stora förmåga att i konkurrens erhålla externa forskningsmedel för tjänster på denna nivå. Karolinska institutet ligger högre än de andra medicinska fakulteterna, bland annat för att vi har varit framgångsrika i att attrahera forskningsmedel från olika forskningsfinansiärer, vilket framför allt ger tjänster för unga forskare på postdok nivå och forskarassistentnivå. Är den höga andelen tidsbegränsat anställda på KI ett problem? Jag har förstås förståelse för att tidsbegränsade anställningar alltid inger en grad av osäkerhet för innehavaren, och också konsekvenser som inte är önskvärda. Samtidigt säger Hans-Gustaf Ljunggren att han tagit starkt intryck av KI:s egna unga forskare som enligt honom i många fall har argumenterat för tidsbegränsade anställningar tidigt i forskarkarriären. Det vill säga de har argumenterat för system där man söker sig till positioner i konkurrens, istället för att erhålla tillsvidareanställningar mycket tidigt i karriären och tvingas ställas inför, kanske upprepade, krävande utvärderingar med risk för uppsägning. Detta är säkerligen associerat med en annan typ av stress, och löser med säkerhet inte alla universitetens problem. Hans-Gustaf Ljunggren menar att det finns exempel på problem för flera universitet ute i Europa där man förut allt för tidigt givit unga forskare tillsvidareanställningar. Men tillsvidareanställning är givetvis målet för alla framgångsrika forskare på sikt, något vi strävar efter på Karolinska institutet, säger Hans-Gustaf Ljunggren. l Universitetsläraren 12/2013 7

8 Tidsbegränsat anställd i elva år: Osäkerheten det stora problemet Efter att ha disputerat 2001 hade Mattias Collin olika tidsbegränsade anställningar i elva år. Han var framgångsrik, drog in externa medel och byggde upp en egen forskargrupp, men först 2012 blev han tillsvidareanställd vid Lunds universitet, då som TA-personal. text: Per-Olof Eliasson Mattias Collin disputerade i cell- och molekylärbiologi vid Lunds universitet 2001 och gjorde därefter sin postdok vid Rockefeller University i New York i nästan tre år. Han kom tillbaka till Lund 2004 och var sedan under en period stipendierad forskare där fick han en fyraårig forskarassistenttjänst från Vetenskapsrådet och började bygga upp en egen forskargrupp. Samtidigt var han fackligt aktiv bland annat som ordförande i den lokala SULF-föreningen och ledamot i SULF:s förbundsstyrelse. Genom föräldraledighet och facklig tid töjdes den fyraåriga tjänsten ut till närmare sex år, säger Mattias Collin. Därefter följde olika korttidsförordnanden, som forskare och som vikarierande lektor. På många sätt har jag, och har haft, en privilegierad situation, att kunna göra det jag gillar, men någonstans går gränsen för vad som är en acceptabel arbetssituation. Situationen har bitvis varit absurd. För mina doktorander har jag fixat finansiering för fyra år men själv har jag inte vetat om jag skulle vara kvar om ett halvt år, säger han. Också sättet han blivit tillsvidareanställd på kan tyckas en smula bisarrt. Jag har utfört lektorsuppgifter, varit forskare och har undervisat på grundutbildningen, men nu när jag blivit tillsvidareanställd är det komiskt nog som forskare som tillhör TA-personalen. Detta trots att jag utför lektorsuppgifter, leder en egen forskargrupp, har procent undervisning, har ledningsuppdrag och är kursledare. Mattias Collin är mycket kritisk till läro sätenas personalpolitik. Han anser att alla tidsbegränsade anställningar urvattnar akademin. När man inte får något erkännande och någon feedback på att man gör något bra känner man ingen lojalitet med sitt lärosäte, knappt med fakulteten, utan bara med studenterna, forskargruppen och sina kolleger. För Mattias Collin flyter karriären på, men han anser att universitetet i mångt och mycket har förvandlats till ett forskarhotell. Med externa medel finansierar jag i princip alla anställningar i min forskargrupp. Undantagen är att ett stödpaket för yngre forskare finansierar hälften av min egen anställning och att ALFmedel täcker hyran. Den situation som Mattias Collin befunnit sig i är inte ovanlig. Det är väldigt många i min situation. Det är en otrolig brist på riktiga lärar tjänster. På min fakultet, Medicinska fakulteten i Lund, utlyses det kanske två lektorat per år personer söker varav utan tvekan är kompetenta för en professorstjänst. Han påpekar att det fungerar olika vid olika fakulteter. Det finns olika kulturer, framför allt inom medicin hänger det inofficiellt kvar en attityd att hungriga vargar jagar bäst och att man ska gå igenom ett stålbad. Bara de som klarar stålbadet hör hemma här. Mattias Collin anser att det är självklart att tjänster ska sökas i konkurrens, men det är osäkerheten som är det stora problemet. En brist på tydlighet gör att många hankar sig fram inom akademin trots osäkra framtidsutsikter. Väldigt många hålls kvar i systemet för att de inte får klart besked. Det saknas kurage att säga: Dig vill vi satsa på eller Det finns ingen framtid för dig här. Istället bör det vara: Vi satsar på dig, du kan få en tjänst som biträdande lektor och om fyra år har du rätt foto: maria mattiasson För mina doktorander har jag fixat finansiering för fyra år men själv har jag inte vetat om jag skulle vara kvar om ett halvt år. Mattias Collin, Lunds universitet att ansöka om befordran till lektor. Den här bristen på tydlighet har många konsekvenser, både för akademin och för individen. En konsekvens är att det blir lägre i tak i akademin. Det finns en rädsla att sticka ut när man inte vet hur det blir med sin egen anställning, det finns ju inga officiella repressalier men man utsätter sig för en risk om man kritiserar ledningen i för hårda ordalag. Och det är väl känt hur tidsbegränsade anställningar kan krångla till livet för människor. Hade inte min dåvarande fru haft en tillsvidareanställning hade vi aldrig kunnat låna till huset. Man kan föreställa sig hur ensamstående forskare utan anställning har det, säger Mattias Collin. Han poängterar att för individen finns inga fördelar med tidsbegränsade anställningar men att viss andel visstidsanställningar är nödvändigt inom akademin. Det behöver finnas en viss flexibilitet i början efter disputationen, man behöver hitta sin inriktning och bygga upp sin forskning under postdokperioden. Men det är absurt att människor ska vänta tills de är 45, 50, i värsta fall 55, innan de får tillsvidareanställning. Mattias Collin är helt övertygad om att akademin tappar många begåvningar på grund av de osäkra anställningarna. Speciellt tappar man många kvinnor. Det är en av de stora orsakerna till att många kvinnor försvinner bort från akademin efter disputationen. l 8 Universitetsläraren 12/2013

9 Nytt kollektivavtal vid Lunds universitet: Tryggare anställningsform för biträdande lektorer Kollektivavtalet innebär tryggare anställningsformer och en mer stabil verksamhet för universitetet. Det säger Lars-Åke Lööv, ordförande i Saco-S-rådet vid Lunds universitet och SULF:s andre vice ordförande, om att man den 26 juni undertecknade ett lokalt kollektivtal avseende meriteringsanställningar för biträdande universitetslektorer. text: marielouise samuelsson foto: adam haglund Efter en utdragen och knappast okomplicerad process i Lund säger Lars-Åke Lööv att man från fackligt håll nu är rätt så nöjd, han betonar exempelvis det positiva i att överenskommelsen innebär att Saco-S och universitetsledningen från och med nu äger frågan gemensamt. Avtalet som skrevs på i Lund hör självfallet samman med den länge omdiskuterade frågan om visstidsanställningar som senast aktualiserades i SULF:s uppmärksammade rapport. Det är också, om man gör en tillbakablick, en konsekvens av ändringarna i högskoleförordningen som i sin tur var ett resultat av regeringens autonomireform som var tänkt att ge lärosätena ökat lokalt självstyre. Detta har dock från SULF:s sida kalllats för något av en skenreform, med anledning av att regeringen deklarerade sin avsikt att återreglera förordningen då de centrala parterna (Saco-S och Arbetsgivarverket) inte kom överens, bland annat eftersom Arbetsgivarverket sade nej till lokala kollektivavtal. Att regeringen agerade, istället Lars-Åke Lööv, ordförande i Saco-Srådet vid LU. för att överlåta åt parterna att lösa det uppkomna läget, fick skarp kritik från SULF, medan utbildningsdepartementet å sin sida menade att man ansåg det nödvändigt, då avtalslöst tillstånd rådde. Det som hände då var att regeringen sköt ett grundskott mot den svenska modellen och att frågan därefter gick i stå, sammanfattar Lars-Åke Lööv. Men den nya förordningen, kapitel 4, paragraf 12, öppnade för möjligheten till lokala avtal, förutsatt att avtalen är förankrade hos de centrala parterna. Också universitetsledningen är nöjd med att man kommit överens i det lokala kollektivavtalet. Nils Danielsen, vicerektor med särskilt ansvar för frågor rörande ledarskap, lärarskap och medarbetarskap vid Lunds universitet, talar om avtalet som en konkurrensfördel, i förhållande till andra lärosäten. Precis som Lars-Åke Lööv poängterar han vikten av tryggare anställningar då många som berörs är i den ålder då man bildar familj och bestämmer var man ska bo. Vår avsikt är att minska antalet tidsbegränsade anställningar, vi ser det som en konkurrensfördel eftersom det lärosäte som erbjuder goda villkor kan rekrytera de goda lärarna och forskarna. Om man jämför med företag har de kanske en planeringshorisont på tre fyra månader och kan ändå tillsvidareanställa. Då borde vi, som har motsvarande tre fyra års planeringshorisont, kunna anställa. Nils Danielsen menar att kollektivavtalet också innebär mer tydlighet i händelse av att Lunds universitet beslutar om friställningar till följd av övertalighet. Sådant kan givetvis komma att inträffa, men då är det mer ärligt, jämfört med tidsbegränsade anställningar där man från början vet att man åker ut oavsett vad som händer. Avtalet som gäller från 1 juli 2013 ska utvärderas årligen av parterna, med början hösten l fakta Ur avtalet: Syftet med en tydlig meriteringsanställning med goda möjligheter till en tillsvidare anställning är att åstadkomma en tydlig karriärväg inom akademin. Tidsbegränsade anställningsformer såsom allmän visstidsanställning och vikariat ska inte vara anställningsformer med syfte att meritera sig. Vid anställning av biträdande universitetslektorer ska det huvudsakliga syftet vara att hitta kompetens i ett längre perspektiv. I de fall den biträdande universitetslektorn inte meriterar sig till en tillsvidareanställning enligt på förhand uppställda krav och bedömningsgrunder ska det finnas tid för omställning i syfte att öka anställningsbarheten även utanför sektorn. Meriteringsanställningens rätt till prövning för befordran ses viktig såväl som ett sätt att höja attraktiviteten i den akademiska karriären som ur ett jämställdhetsperspektiv. I ett längre perspektiv ger den möjligheter och förutsättningar för excellent forskning och utbildning. Vid befordran kan annat arbetsinnehåll gälla i enlighet med andra avtal och riktlinjer. Universitetsläraren 12/2013 9

10 almedalen 2013 Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare, Per Eriksson, Lunds universitets rektor, Ulf Bengtsson, Arbetsgivarverkets generaldirektör och Alexandra Krettek, professor vid Nordic School of Public Health, deltog i panelen vid SULF:s seminarium i Almedalen. Moderator var Lisa Gemmel, ombudsman på DIK. Enig panel vill öka andelen tillsvidareanställda Om fler universitetslärare och forskare ska få tillsvidareanställning måste fack och arbetsgivare enas om att dessa också snabbt ska kunna sägas upp vid övertalighet. Därom rådde enighet när SULF:s rapport om att var tredje universitetslärare har tidsbegränsade anställningar diskuterades i Almedalen. Text: Annika Engström foto: stig Hammarstedt Stora salen i kårhuset Rindi, alldeles vid Almedalsparken i Visby, fylldes snabbt när SULF presenterade rapporten som visar att universitetsvärlden har tre gånger fler visstidsanställda än vad arbetsmarknaden har generellt. Av den nya statistiken för samtliga lärosäten framgår att 33 procent av den undervisande och forskande personalen, exklusive doktorander, saknar fast jobb. Mitt i det enorma utbudet under den så kallade politikerveckan på Gotland, i år nära evenemang, var det flera medier som uppmärksammade SULF:s slutsatser att så många otrygga anställningar, ibland staplade på varandra i åratal, leder till kvalitetsproblem. En av de berörda som deltog i paneldiskussionen var Alexandra Krettek. Det är fjorton år sedan hon doktorerade och sedan dess har hon bara haft olika korta kontrakt; som postdok, forskarassistent, lektor och till och med nu, som professor vid Nordic School of Public Health, har hon en tidsbegränsad tjänst, även om maxgränsen där är åtta år. När man vet att en visstidsanställning är på väg att upphöra går mycket tid åt till att söka nya jobb och det påverkar naturligtvis arbetsinsatsen där man är. Systemet tvingar fram att den enskilde forskaren och läraren är väldigt lojal mot sitt CV. Om du vill meritera dig är det forskningen som gäller, därför undviker man undervisningen. 10 Universitetsläraren 12/2013

11 almedalen 2013 Den tiden ska man hellre lägga på att söka pengar för sin forskning och visa att man kan dra in externa medel. Därmed undermineras grundutbildningen ytterligare, sade Alexandra Krettek. Hon var den enda av flera Alexandra Krettek, professor vid Nordic School of Public Health. tidsbegränsat anställda som vågade ställa upp i panelen när SULF frågade, vilket visar i vilken utsatt situation många inom akademin befinner sig. Jag har haft förmånen att trots korttidsanställningar få ägna mig åt det jag är engagerad i. Men jag förstår att det är många kolleger som inte vågar framträda. De kan vara rädda för att inte få den fortsättning de blivit utlovade, rädda att betraktas som obekväma, menade Alexandra Krettek. Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare och den som tagit fram rapporten, redogjorde även för sin forskningsgenomgång om effekterna av många osäkra anställningsförhållanden. Svårigheter som att få banklån och hyra lägenhet för den enskilde och risk för kvalitetsbrister för lärosätet när anställda har svårt att planera undervisning och forskning långsiktigt och känner lägre engagemang. Vid Lunds universitet, landets största med anställda och sju miljarder kronor i omsättning, är 36 procent av den forskande och undervisande personalen tidsbegränsat anställd. Det ger en femteplats bland de statliga universiteten med högsta andel tidsbegränsningar. Vi har upptäckt att det finns rena skräckexempel, personer som jobbat mer än tio år utan att få en fast anställning. Så kan vi inte ha det, medgav Per Eriksson, Lunds universitets rektor. Han fick en eloge av Karin Åmossa för att Lund från den 1 juli i år har en ny tjänst som biträdande universitetslektor med rätt till prövning för befordran och tillvidareanställning som lektor för den som uppfyller de uppställda kraven (se även artikel på sid 9). Den typen av meriteringsanställning som är ett tydligt steg i karriären kan SULF se behov av och acceptera, menade Karin Åmossa. Problemet är att endast tolv procent av alla meriteringstjänster vid de stora statliga universiteten är biträdande lektorer med rätt till prövning för tillsvidareanställning. Den största gruppen är postdoktorer, näst största är forskarassistenter, förklarade hon. Även om alla meriteringsanställda räknas bort i statistiken hamnar andelen tidsbegränsat anställda vid statliga universitet på 25 procent, långt över övriga arbetsmarknaden som har cirka tio procent. Vi tycker att vi har för stor andel visstidsanställda och jag delar uppfattningen att fler tillsvidareanställningar är bra för kvaliteten. Men det kräver som motprestation att de fackliga organisationerna är med på att uppsägningar kan skötas smidigt i det läget vi inte har resurser nog, förklarade Per Eriksson. Från publikplats instämde Pam Fredman, Göteborgs universitetsrektor och ordförande i SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, och efterlyste mer dialog: Jag förespråkar tillsvidareanställningar som något i grunden bättre för individen. Men facken måste arbeta tillsammans med oss för att hitta snabba lösningar vid övertalighet. Det kan ta upp till två år att verkställa förändringar som innebär uppsägningar, den processen måste vi kunna påskynda, sade Pam Fredman. Karin Åmossa framhöll att även SULF:s inställning är att fackföreningar och arbetsgivare tillsammans måste underlätta tillsvidareanställningar genom att genomföra övertalighetsprocesser på ett snabbt och korrekt sätt. I Almedalspanelen fanns också Arbets givarverkets generaldirektör Ulf Bengtsson med. Det finns en bristande kunskap om existerande lagstiftning, om vad man kan och får göra. Det går att anställa och sedan använda uppsägningsreglerna för tillsvidareanställda som finns i lagen om anställningsskydd, LAS, sade han och påpekade att verket kan ställa upp med speciella utbildningar i detta om medlemmarna vill. Han tog upp frågan om samhällsintresse som han tyckte saknades i SULF:s rapport där Karin Åmossa talar om risken för brain drain, att de mest kvalificerade lämnar akademin för andra arbeten. Det framställs som ett problem. Men ett av universitetens uppdrag är att utbilda och leverera kvalificerade forskare till övriga samhället, sade han. Under debatten citerades också Karolinska institutets dekan för forskning, Hans-Gustaf Ljunggren, som samma dag i Sveriges Radio Ekot uttalat en risk för att ge unga forskare fasta jobb för tidigt, vilket skett vid vissa andra universitet i Europa. Det har lett till problem, menade han, när man tidigt tillsvidareanställt unga forskare som efter många år visat sig inte vara de rätta rekryteringarna, samtidigt som man har låtit bli att anställa andra som efter några år visar sig vara riktigt framgångsrika, sade han. Det var ett uttalande som fick Karin Åmossa att ilskna till. Man kan ifrågasätta hur kompetent ledningen är om man inte kan avgöra om en forskare är bra eller dålig efter åtta tio års forskarutbildning och meriteringsanställningar. Någonstans finns det en gräns, andra arbetsgivare bedriver också forskning på hög nivå och de tillsvidareanställer. l FAkta Några av SULF:s förslag till åtgärder: Halvera andelen tidsbegränsade anställningar för forskande och undervisande personal. Inför meriteringsanställningar med rätt till prövning för tillsvidareanställning för alla disputerade universitetslärare vid alla universitet och högskolor. Öka andelen direkta anslag av lärosätenas intäkter för FoU till minst 60 procent. Det finns ett tydligt samband mellan hög andel externa medel och hög andel tidsbegränsat anställda. Minska rädslan för att tillsvidareanställa genom att utbilda chefer vid varje lärosäte i hur svensk arbetsmarknad fungerar. Universitetsläraren 12/

12 almedalen 2013 Studenters utbildningsval påverkar samhället Studenterna kan inte välja utbildning efter kvalitet idag och de könsbundna val de gör hotar välfärden. Det framkom vid två Sacoseminarier på temat utbildning som SULF deltog i under Almedalsveckan. text: annika engström foto: åsa widert schoug Emelie Lilliefeldt, utredare på Saco. Precis som almedalsledningen förutspått blev det rekord i år i alla avseenden; antal deltagare, arrangörer och evenemang. Det visade sig att utbildning var ett av de vanligaste diskussionsämnena. Enligt programmets indelning i olika ämneskategorier kom utbildning på sjätte plats. När tankesmedjan Reforminstitutet undersökte de vanligaste sökorden som arrangörerna angett för seminarierna kom utbildning till och med på tredje plats. Saco fokuserade på effekterna av studenternas val av högskoleutbildning under två av sina seminarier. I en ny rapport konstaterade forskaren och Sacoutredaren Emelie Lilliefeldt att det idag är omöjligt för studenterna att jämföra och välja utbildning efter vilken kvalitet dessa har. Om det leder till felaktiga studieval är det kostsamt för samhället och inte minst för individen som hoppar av eller väljer om. Den vanligaste anledningen till studieavbrott är fel inriktning på utbildningen. Men tolv procent, var åttonde student, av dem som hoppar av yrkesinriktade högskolestudier gör det på grund av låg kvalitet. Idag kan man inte utläsa kvaliteten i en jämförelse mellan olika lärosäten. Dagens utvärderingssystem bygger enbart på resultaten, i vilken mån studenterna uppnår målen. Men studenterna kan inte få information om andra kvalitetsaspekter de efterfrågar, exempelvis vad de kommer att mötas av i fråga om lärarledda lektioner eller lärarnas utbildningsnivå, sade Emelie Lilliefeldt. Det saknas ett helhetsansvar för att studenterna ska kunna göra välinformerade val, framhöll hon, och föreslog bland annat ett centralt system. Dit ska lärosätena årligen rapportera centrala kvalitetsaspekter som gör det möjligt för studenterna att jämföra utbildningar i hela landet och se vilken som bäst möter deras individuella krav och behov. Om detta kom mycket av den efterföljande paneldebatten att handla. Det är ett svårt val för studenterna, jag håller med om analysen. Det är en nästan oöverskådlig djungel idag. Bara vid Högskolan Dalarna har vi 60 program och kurser, kurser som dessutom utvecklas, sade Marita Hilliges, rektor samt ordförande i expertgruppen för kvalitet inom Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF. Men om det skulle bli ett centralt system kräver det en enorm arbetsinsats, byråkrati och kostnad. Det är kanske bättre att vi lägger de resurserna på vår kärnverksamhet, utbildningen, tillade hon. Betty Malmberg sitter i riksdagens utbildningsutskott för moderaterna och hon ansåg att mer statliga resurser inte skulle avsättas i dagsläget. Vi kan göra mer, men hur ska det göras och vad kostar det? Det drar resurser från annat, sade även hon. Betty Malmberg påpekade att det kanske går att bygga vidare på de system som redan finns, som Universitets- och högskolerådets Studera.nu och Sacos publikationer om högskolevalet och högskoleyrken. Studeranderepresentanterna i panelen, Erik Arroy, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS, och Johannes Danielsson, ordförande för Saco Studentråd, höll med om rapportens problembeskrivning men var skeptiska till förslaget om centralt system för jämförelser. Jag tror inte det är genomförbart i praktiken, även om det är extra relevant eftersom man idag bara utvärderar resultaten, sade Erik Arroy. Det är komplicerade val. Men det är snarast ett argument för fler studievägledare, menade Johannes Danielsson. Jag tror att den information som finns idag sprids, men inte till alla. Akademiska familjer vet eller tar reda på vad de behöver. Och bryr sig de andra om det blir mer information? undrade han 12 Universitetsläraren 12/2013

13 almedalen 2013 De val vi gör till högskolan spelar stor roll i våra framtida liv, där kvinnornas yrkesval innebär sämre löneutveckling och sämre karriärmöjligheter. Emelie Lilliefeldt, Sacoutredare Emelie Lilliefeldt, Sacoutredare, Erik Arroy, ordförande SFS, Marita Hilliges, rektor Högskolan Dalarna, Betty Malmberg (M), utbildningsutskottet och Johannes Danielsson, Saco Studentråd, deltog i panelen vid ett av Sacos seminarier. Moderator var Anders Jonsson, Sacos presschef. och ifrågasatte om det i så fall verkligen var statens uppgift eller om en organisation som Saco istället bör svara för den. Det var en passning som Sacos ordförande Göran Arrius tog emot, Saco ska jobba vidare med idén, sade han. SULF:s chefsutredare Karin Åmossa, som deltog från publikplats, menade efteråt att en mer central och fullödig information till studenterna var viktig men att hon spontant tyckte att det var en fördel om ansvaret låg på en myndighet. Den bör ju vara tillgänglig för alla och studenter söker nog mer på officiella sidor än på fackliga organisationer. Det är en demokratifråga att alla också ska hitta dit. Att kvinnor och män väljer olika typer av utbildningar, var ett problem som diskuterades på ett annat Sacoseminarium under rubriken Ojämlika utbildningsval hotar välfärden. För att klara framtidens behov och utmaningar måste även männen lockas till välfärdsjobben, framhöll Sacoordförande Göran Arrius. Kvinnorna är idag i majoritet vid högskolor och universitet och det är förstås inte ett problem att kvinnor blir högutbildade. Problemet är att valen är så könsbundna, framhöll Sacoutredare Emelie Lilliefeldt som höll i introduktionen även i detta ämne. Kvinnor väljer alltjämt utbildningar inom vård, skola, omsorg yrken som leder till karriärer inom offentlig sektor. Männen dominerar inom ämnen som teknik och matematik och hamnar oftare i privat sektor. Min poäng är att det får dominoeffekter. De val vi gör till högskolan spelar stor roll i våra framtida liv, där kvinnornas yrkesval innebär sämre löneutveckling och sämre karriärmöjligheter. Kvinnor får mindre makt att utforma sina liv, sade Emelie Lilliefeldt. Är välfärdsyrkena tillräckligt attraktiva för att även locka män, går det att förändra och vems är ansvaret? var frågor som bollades vidare till panelen där förutom Sacoordföranden även SULF:s ordförande Mats Ericson ingick tillsammans med Anki Elken från bemanningsföretaget Proffice och ledamot av Delegationen för jämställdhet i arbetslivet. Sverige är fortfarande ett av de mer könssegregerade länderna i Europa, sade Mats Ericson, som menade att oavsett förslag som dyker upp är slutsatsen att Money talks, det går att åstadkomma resultat med pengar. Arbetsmarknadens parter behöver anstränga sig mer och politikerna kan bestämma sig för att höja skatten och ge mer betalt till dem inom välfärdssektorn, var hans förslag. Göran Arrius ansåg också att det var ett gemensamt ansvar för politiker och arbetsmarknadens parter. Den som är duktig och gör ett bra jobb måste kunna få en löneutveckling, oavsett om det är en privat eller offentlig arbetsgivare. Men inom många offentliga verksamheter har en chef inte den friheten. Man måste lita mer på cheferna och ge dem den möjligheten, sade han. Alla tre paneldeltagare betonade behovet av bättre samverkan mellan skola respektive högskola och arbetsliv som en viktig faktor för att påverka studenternas inriktning. Arbetsmarknadskunskap ska börja tidigt i skolan. Det bygger nätverk och ger ungdomarna möjlighet att prova på olika områden och kanske få pojkar att upptäcka välfärdsyrkena, sade Anki Elken. Hon påpekade att det var ett ansvar för företag och fack att se till att det också finns praktikplatser att tillgå. Göran Arrius tillade att samverkan mellan lärosäten och arbetsgivare kan bli mycket bättre än i dag. Och att praktik dessutom gör det lättare att sedan få jobb. Det är ett problem att man efter kanske tjugo års utbildning inte vet vad arbetsmarknaden är. Tidigare var det ett krav på praktik för att komma in på vissa utbildningar, det har allt fler strukit. Vi skulle behöva bryta upp högskoleutbildningen efter tre års högskolestudier för att praktisera innan man fyller på med två års master, sade Mats Ericson. l FAkta Almedalsveckans utveckling de senaste fem åren: År Deltagare/ besökare Evenemang Arrangörer Ackrediterade journalister Universitetsläraren 12/

14 Språken i Göteborg räddas men hård facklig kritik mot fakultetsledningen De hotade språken vid Göteborgs universitet är räddade; grekiska, latin, ryska och fornkyrkoslaviska läggs inte ned. Men kritiken har varit hård mot hur processen har skötts, bland annat har Saco-S vid universitetet krävt att fakultetsledningen agerar mot den dåliga arbetsmiljö som följt på nedläggningshoten. text: Per-Olof Eliasson Under flera år har språken vid Göteborgs universitet utvärderats och utretts. Från och med vårterminen 2012 ställdes undervisningen in i ämnena BKS (bosniska, kroatiska, serbiska), bulgariska, hebreiska, nederländska, polska, slovenska och tjeckiska. Och under 2012 planerade ledningen för Humanistiska fakulteten att lägga ned ytterligare ett antal språk. Efter en intensiv offentlig debatt landade det i att undervisningen i italienska ställdes in från och med vårterminen 2013 och att utredningen av ämnena ryska, fornkyrkoslaviska, latin och grekiska förlängdes till vårterminen Debatten fortsatte på nätet, i universitetets tidning GU Journalen, i lokalmedia och i riksmedia med bland annat inlägg av Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund, där han kritiserade Göteborgs universitets planerade nedskärningar. Internt på Institutionen för språk och litteraturer fanns också en kraftig opinion mot planerna på nedläggningarna av språken och också grava anmärkningar mot hur utredningen av språkens framtid skötts. Till sist tvingades fakultetsledningen att tänka om och fakultetsstyrelsen tog den 19 juni beslut om nya strategier för en rad språk. De fyra ämnena grekiska, latin, ryska och fornkyrkoslaviska blir alltså kvar med krav på att bland annat förbättra genomströmningen av studenter och utveckla samarbeten med andra utbildningar. Också arabiska, kinesiska och översättarprogrammet har fått strategier för att förbättra kvaliteten och ge tydligare profilering. Exempelvis ska studenterna kunna ta en kandidatexamen med kinesiska som huvudämne. Språken ska utvärderas på nytt om tre år. Det har också debatterats om några av språken skulle byta institution men så blir inte fallet. De är kvar på samma institution för foto: maria mattiasson det visade sig att de flesta på fakulteten vi hunnit tala med ansåg det vara det rimliga, säger fakultetens dekan Margareta Hallberg. Svårigheter finns kvar som återstår att lösa. Det handlar om hur många studenter som kommer att vilja läsa de här språken. Ett av problemen har framför allt varit att för få studenter vill fortsätta att läsa språk, många vill läsa en orienteringskurs men sedan slutar de. Då är det svårt att upprätthålla en god kvalitet, säger Margareta Hallberg. Vid institutionen är man i stort tillfreds med fakultetsstyrelsens beslut. Alla språken blir kvar i sin naturliga vetenskapliga miljö, inget flyttas ut. Det enda negativa är att man tar bort lite av verksamheten i ryska. Men med tanke på hur illa planerna såg ut i vintras så är vi ganska nöjda med det här resultatet, säger institutionens prefekt Gunnar Bergh. Men processen kring språken vid Göteborgs universitet har utlöst en konflikt som kulminerat i att Saco-S-rådet vid universitetet har skrivit till fakultetsledningen med krav på att åtgärda de arbetsmiljöproblem som uppstått i form av sjukskrivningar och ökad stress. Vi från Saco påpekade att om man får en så dålig psykosocial arbetsmiljö som på institutionen så är det självklart man har upplevt sig ifrågasatt och att det var kränkande att fakultetsledningen uttalat sig om låg kompetens i språkämnena. Inger Wilgotson-Lundh, Saco-S vid GU att fakultetsledningen ska hjälpa till att förbättra den, säger Inger Wilgotson- Lundh, Saco-S vid Göteborgs universitet. Saco-S-medlemmar på institutionen har gett uttryck för att den dåliga arbetsmiljön är ett resultat av turerna kring språken. Man har upplevt sig ifrågasatt och att det var kränkande att fakultetsledningen uttalat sig om låg kompetens i språkämnena, det visade sig ju att det inte var så dålig kvalitet som man påstått. Saco-S skriver bland annat att Situationen är så pass infekterad att flera anställda har tappat arbetsglädje och söker sig ifrån institutionen. Läget är mycket allvarligt. Men Saco-S vill ge en eloge till den nya fakultetsstyrelsen. Vi tycker att fakultetsstyrelsen på de två senaste sammanträdena har tagit sitt ansvar med engagemang och med intressanta diskussioner. Därför har Saco-S-rådet tillsammans med OFR-S (TCO-förbunden på universitetet) yrkat att fakultetsstyrelsen ska ta upp italienskan till ny bedömning. Hade inte undervisningen i italienska lagts ned utan varit med i samma process som de andra språken skulle med stor sannolikhet också italienskan fått finnas kvar, säger Inger Wilgotson- Lundh. l 14 Universitetsläraren 12/2013

15 50 anställda drabbas när hälsohögskola läggs ned De nordiska social- och hälsovårdsministrarna har beslutat att lägga ned Nordic School of Public Health, NHV, i slutet av Nedläggningen berör ett 50-tal anställda, 350 studenter och ett 50- tal doktorander. Det här är väldigt tråkigt, ledsamt och sorgligt. Jag tycker det är en stor förlust för de nordiska hälso- och sjukvårdssystemen, säger skolans rektor Marie Beckman Suurküla. text: Per-Olof Eliasson NHV, Nordic School of Public Health, tidigare Nordiska hälsovårdshögskolan, är en mycket speciell högskola. Huvudman är Nordiska ministerrådet. Skolan har ingen grundutbildning, istället tar man in personer från alla de nordiska länderna som är yrkesverksamma inom hälsoområdet. I år firar skolan 60 år, den startade i blygsam skala Sedan 1987 finns skolan i gamla regementslokaler på Nya varvet i Göteborg. En orsak till nedläggningsbeslutet uppges vara ett sparbeting vid Nordiska ministerrådet. Men den viktigaste anledningen är kanske att man i de olika länderna utvecklat inhemska läroställen som delvis Marie Beckman Suurküla, rektor, NHV. kan ersätta oss. Men vi vill ändå hävda att det nordiska perspektiv som man ser här kan man inte tillgodose bara med nationella utbildningsanstalter, säger skolans rektor Marie Beckman Suurküla. Räknat från 1967 har det varit studenter som gått igenom skolan. Enligt Marie Beckman Suurküla har de flesta idag nyckelpositioner inom folkhälsostrukturen runt om i Norden. 350 studenter finns i skolans system just nu plus ett 50-tal doktorander, de flesta på deltid. NHV har i dagsläget ett femtiotal anställda. Som en organisation under Nordiska Ministerrådet tillämpas särskilda regler för anställning, vilka innebär att personal enbart anställs med visstidsanställning i maximalt åtta år, på så kallade nordiska kontrakt. Den som är anställd inom statlig sektor när anställningen påbörjas har rätt att vara tjänstledig under hela kontraktsperioden. För att ge studenterna möjlighet att slutföra sin utbildning hoppas NHV:s ledning kunna anordna extrakurser. Nedläggningen är mest tragisk för alla studenter som är mitt i utbildningen och har svårighet att tillgodoräkna sig de poäng de tagit här. I Norge får de bara tillgodoräkna sig 20 poäng, och kanske blir de tvungna att göra om studierna. Vi ska försöka ge studenterna möjligheter att avsluta sina utbildningar de här sista ett och ett halvt åren på skolan. Men alla kommer inte att få göra det. Det gäller också doktoranderna, för dem försöker vi hjälpa till med att hitta andra lärosäten som kan ta över. Ledningen på NHV hoppas kunna hitta någon fortsättning på verksamheten. Vi vill fortfarande ha något framtidshopp. Vi för diskussioner med Västra Götalandsregionen och med universiteten runt omkring, både i Sverige och i de nordiska länderna, om hur man skulle kunna återanvända den kompetens och erfarenhet som finns här och även använda vårt campus på Nya Varvet i Göteborg. Men diskussionerna är fortfarande i sin linda och det är väldigt svårt att säga om det kommer att bli något eller inte. Marie Beckman Suurküla beklagar nedläggningsbeslutet. Det här är väldigt tråkigt och ledsamt och sorgligt. Jag tycker det är en stor förlust som de nordiska hälso- och sjukvårdssystemen gör och jag bekymrar mig för glappet till dess att någon annan struktur tar över. Många kommer i kläm och man tappar fart, inte minst i arbetet med smittskydd och vårdhygien och även utbildning och forskning i public health management. NHV har i uppdrag att lägga fram en avvecklingsplan till i början av september. Kurserna fortsätter ända fram till hösten 2014, alla aktiviteter ska vara avslutade den 31 december l Universitetsläraren 12/

16 Högskolan alltmer forskartung Högskolan expanderar, men det är bara forskning och forskarutbildning som växer. Det innebär att forskning och forskarutbildning blir allt tyngre i förhållande till utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Text: Per-Olof Eliasson illustration: istock foto: melker dahlstrand Att högskolan blir allt mer forskningstung är en medveten politik från regeringens sida menar Marie Kahlroth, redaktör för Universitetskanslersämbetets årsrapport. Redan när regeringen tillträdde sa den att den skulle satsa på kvalitet och inte kvantitet i den högre utbildningen. Den hade inga planer på att bygga ut högskolan, det har den inte heller gjort, mer än tillfälliga utökningar av antalet studieplatser bland annat med anledning av den ekonomiska krisen. Det finns inga planer på att utöka utbildningen på grundnivå och avancerad nivå utan man gör omfördelningar och indragningar som finansierar de förändringar man vill genomföra. Regeringen tillför egentligen väldigt lite medel på grundnivå och avancerad nivå. Däremot satsar man på forskning, det har varit mycket pengar både i den föregående Marie Kahlroth, forskningspropositionen och redaktör för UKÄ:s årsrapport. den som gäller 2013 och framåt. Samtidigt ökar antalet lektorer och antalet adjunkter minskar. Frågan är om ökningen av andelen disputerade lärare beror på att forskningsanslagen ökar. Jag tror det är parallella processer, för adjunkterna har minskat i antal under nästan ett decennium, säger Marie Kahlroth. En anledning är att andelen disputerade lärare tidigare var ett kvalitetskriterium i Högskoleverkets utvärderingar. När lärosäten ansöker om examenstillstånd på forskarnivå behövs det också en kritisk massa av disputerade för att de ska få tillstånd. Det var många lärosäten som prioriterade att anställa lektorer och inte adjunkter och så är det fortfarande. Att allt fler i personalen vid landets högskolor har forskarutbildning är en långsiktig tendens. Enligt ett nytt statistiskt meddelande har andelen anställda med utbildning på forskarnivå ökat från 56 procent 2001 till 66 procent I absoluta tal har antalet högskoleanställda helårspersoner med forskarutbildning ökat från år 2001 till år Under samma tidsperiod har antalet kvinnor med forskarutbildning mer än fördubblats från till 7 200, bland männen har siffran ökat från till I och med tillväxten på forskningssidan ökar behovet av disputerad personal. Från 2008 har meriteringsanställningarna blivit betydligt fler, särskilt antalet postdoktorer har ökat rejält, lektorerna har ökat i antal, liksom professorerna. Också annan forskande och undervisande personal med doktorsexamen har ökat. Jag tror att förklaringen är ökningen av forskningsresurser, det var kraftigt ökade forskningsresurser mellan 2009 och Lärosätena har behövt expandera, de har fått pengar för att utföra forskning och då behöver de anställa folk som ska utföra forskningen, säger Marie Kahlroth. Ett antal lärosäten hade svårt att göra av med alla forskningspengar. Den föregående forskningspropositionen var framtung, det kom mycket pengar i början och då hann inte lärosätena omsätta dem i verksamheten utan de gick med stora överskott. Men nu har lärosätena kommit ikapp. Lärosätenas intäkter för forskning och forskarutbildning har länge varit större än intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå. Men nu drar forskningen ifrån, från 2011 till 2012 ökade forskningsintäkterna med 2,7 procent medan utbildningsintäkterna minskade med 2,4 procent. Förut när högskolan har vuxit så har det skett både på utbildnings- och forskningssidan, men nu är det bara forskningen som byggs ut. Därför blir det nu ett ännu större gap mellan de två verksamheterna. Totalt minskar utbildningsvolymen vid landets lärosäten, det var en kraftig minskning av antalet nybörjare Det beror på att lärosätena hade tillfälligt utökade takbelopp vilket innebar en ganska kraftig utbyggnad, säger Marie Kahlroth. Regeringen drar också in pengar som den beräknat frigörs genom att freemovers som kommer från länder utanför EES-området ska betala för sig. Från och med 2013 dras också pengar in för det som regeringen kalllar inaktiva studenter, studenter som inte tar poäng. De pengarna återförs till sektorn genom högre ersättningsbelopp, framför allt har humaniora och samhällsvetenskap fått flera förstärkningar och ytterligare en kraftig förstärkning kommer under Till det kommer att regeringen betonar att lärosätena ska satsa på yrkesexamensprogram och pekar ut vårdutbildningar och ingenjörsutbildningar. De är dyrare än en genomsnittlig utbildning, vilket också medför att det blir plats för färre studenter. Sammantaget innebär det att lärosätena i genomsnitt får mer betalt per student men att det finns plats för färre 16 Universitetsläraren 12/2013

17 Intäkterna för forskning och forskarutbildning drar ytterligare ifrån intäkterna för utbildning på grundnivå och avancerad nivå, visar siffror i Universitetskanslersämbetets årsrapport. studenter i högskolan, säger Marie Kahlroth. Sverige tillhör de länder i världen som satsar mest på forskning och utbildning inom högskolan i förhållande till BNP. Bland OECD-länderna ligger Sverige på sjunde plats. Men om man bara ser till kostnaden för utbildning hamnar Sverige betydligt längre ned. EU:s mål för utbildning är att minst 40 procent av åringarna ska ha minst tvåårig eftergymnasial utbildning Men Sveriges mål är procent och vi ligger redan högre så det målet kräver inga ytterligare satsningar på utbildning. Andra länder som ligger lägre och har ambitionen att höja nivån måste däremot satsa mera för att nå EU:s mål. Också för forskningen har regeringen satt upp ett mål som är mer ambitiöst än EU-genomsnittet, EU:s ambition är att tre procent ska gå till forskning och utveckling. Sverige har som mål att fyra procent av BNP ska satsas på FoU. Då ingår också företagens forskning, säger Marie Kahlroth. l Universitetsläraren 12/

18 Studenter efterlyser relevanta sommarkurser Umeå universitet planerar att återigen öka utbudet av sommarkurser. Detta efter att, i likhet med många andra lärosäten, ha genomfört en rejäl nedskärning av sommarkursutbudet. Skälen var dålig genomströmning och en kvalitet som lärosätet beskriver som mindre bra. text: marielouise samuelsson Om två tre år vill vi kunna erbjuda högkvalitativa sommarkurser, bland annat som ett sätt att bredda en ibland väldigt smal programutbildning, säger prorektor Anders Fällström. Det som är tänkt att hända i Umeå kan sägas vara ett exempel på ett trendbrott som efterlyses av Saco Studentråd. I rapporten Fler i studier, fler i arbete som presenterades i juni beskriver man hur lärosätenas utbud av sommarkurser minskat, samtidigt som studenternas efterfrågan har ökat. Rapporten, sammanställd av Axel Cronert och Johannes Danielsson, framhåller de negativa effekterna av att studenter varje sommar sätter studierna på paus. De som får fullt studiemedel, enligt rapporten lågt räknat , måste därför försörja sig på annat sätt. Särskilt utsatta är studenter som har barn och studenter som inte kan räkna med försörjningshjälp från föräldrarna. Att också studenter som inte vill måste göra sommaruppehåll jämför Saco Studentråd med en årlig lockout, något som skulle vara uppseendeväckande om det gällde arbetsmarknaden. Förutom att studenternas försörjning äventyras, hämmas genomströmningen, och inflödet av studenter på arbetsmarknaden sommartid tränger undan unga arbetssökande utan utbildning. Det drabbar därför inte bara studenterna, utan hela samhället påverkas, säger Johannes Danielsson. Saco Studentråd hänvisar i rapporten till flera utredningar och instanser som framhåller vikten av ökad genomströmningstakt, något som dock sällan kopplas samman med diskussion om långa sommaruppehåll i studierna. Umeå universitet i sommarskrud. Sommarkurser har varit ifrågasatta, inte minst i externa debatter där de nedlåtande kallats hobbykurser. Bland annat därför väljer Saco Studentråd att tala om relevanta sommarkurser och skärpta krav på studieresultat. Förutom en utökning av studiemedel vill man också se extra resurser till lärosätena, motsvarande femton procent av lärosätenas totala intäkt för en helårsstudent. Johannes Danielsson ser det minskade kursutbudet som en konsekvens av krympande resurser för universitet och högskolor. Det ligger nära till hands att det första lärosätena drar ned på är sommarkurserna. Och sommarkursutbudet handlar självfallet, likt de flesta frågor i sektorn, om resurser och om kvalitet samt om universitetslärarnas villkor. Vi är medvetna om att universitetslärare ibland har en ohållbar arbetssituation. Men det blir fel om det skulle användas som ett argument mot utökade möjligheter att studera på sommaren, säger Johannes Danielsson. Kursutbudet är givetvis en fråga för det enskilda lärosätet och förslagen från Saco Studentråd bygger på frivillighet samt att anslagen höjs permanent. Man skriver också att de initiala organisatoriska utmaningarna inte ska underskattas och understryker att lärarnas Foto: mattias pettersson möjlighet till forskning och rimlig arbetsbelastning inte får äventyras. Frivilligheten (för lärosäten och för studenter), kopplingen till ungdomsarbetslösheten och genomströmningstakten har inneburit att förslagen i Saco Studentråds rapport fått ett positivt eller åtminstone välvilligt mottagande. På seminariet när rapporten presenterades problematiserade dock Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare, begreppet relevanta, utifrån att relevans är svårdefinierat och att det är omöjligt att förutse arbetsmarknadens efterfrågan på lång sikt. Betty Malmberg, moderat riksdagsledamot och ledamot i utbildningsutskottet, tog upp kvalitetsbegrepp och forskningsanknuten utbildning, när ska forskarna hinna forska?. Karin Åmossa anknöt till detta genom att påtala att universitetslärarna inte har särskilt mycket tid och att semestertider ofta ägnas åt vetenskapliga arbeten och att delta i vetenskapliga konferenser. Men om det blir bra arbetsvillkor och lärarna får den ledighet de vill ha ser SULF positivt på att studenter som snabbare vill bli färdiga med sina studier ska kunna läsa på sommaren. I Umeå finns det, enligt Anders Fällström, generellt en positiv syn på sommarkurserna. Det är naturligtvis en fråga om hur man organiserar och prioriterar, men när vi hade skurit ned på sommarkurserna blev det protester, bland annat från lärarna. Många ser vikten av att vi har ett levande campus hela året, sommaren är en ypperlig tid för den student som vill skynda på med sin utbildning. l 18 Universitetsläraren 12/2013

19 Stora löneskillnader mellan rektorer Foto: gunnar ask Foto: apelöga Lönerevisionen för rektorer och andra myndighetschefer inom utbildningsdepartementets område är klar. text: anders jinneklint Precis som vid tidigare sammanställningar skiljer sig lönenivåerna mycket mellan lärosätena och det är till stor del lärosätets storlek som styr rektorns lön, något som SULF:s förbundsdirektör Git Claesson Pipping är kritisk till. Det är märkligt att det bara är lärosätets omsättning och inte komplexiteten i jobbet som avgör hur hög lönen ska vara. Det är sannolikt svårare att leda ett fattigt lärosäte än ett rikt. Git Claesson Pipping tycker att lönenivån för rektorerna är för låg jämfört med andra myndighetschefer. Eftersom rektorslönerna ofta blir ett tak för medarbetarnas löner innebär dessutom denna lönedifferens att det blir svårt för ett litet lärosäte att matcha lönerna på de stora när det gäller att rekrytera spetskompetens, både inom kärnverksamheten och inom förvaltningen. De nya lönerna gäller från och med den 1 oktober 2012 samt från respektive anställningsdatum för de personer som har anställts senare. l Anders Hamsten, Karolinska institutet, Pam Fredman, Göteborgs universitet och Per Eriksson, Lunds universitet toppar rektorernas löneliga. Foto: johan wingborg Löneliga för rektorer m fl inom utbildningsdepartementet samt SLU Namn M myndighet titel Lön Ökning (kr/mån) (ca %) Anders Hamsten Karolinska institutet rektor * Pam Fredman Göteborgs universitet rektor ,4 Per Eriksson lunds universitet rektor ,4 Mille Millnert vetenskapsrådet gd ,7 Anna Ekström Skolverket gd ,5 Eva Åkesson Uppsala universitet rektor ,4 Lars Haikola Universitetskanslersämbetet** Universitetskansler ,1 Kristina Gellerbrandt- Hagberg centrala studiestödsnämnden GD ,6 Lena Gustafsson Umeå universitet rektor ,4 Peter Gudmundson Kungl. Tekniska högskolan Rektor ,6 Astrid Söderbergh Widding stockholms universitet rektor * Helen Dannetum Linköpings universitet rektor ,4 Lisa Sennerby Forsse Sveriges lantbruksuniversitet Rektor ,2 Ann-Marie Begler Statens skolinspektion gd ,7 Johan Sterte luleå tekniska universitet rektor ,3 Jens Schollin Örebro universitet rektor ,3 Stephan Hwang Linnéuniversitetet rektor ,2 Åsa Bergenheim Karlstads universitet rektor ,4 Pia Enochsson Myndigheten för yrkeshögskolan GD ,6 Ulf Melin Universitets- och högskolerådet *** GD ,8 Karin Röding mälardalens högskola rektor ,4 Anders Söderholm Mittuniversitetet rektor ,9 Stefan Bengtsson Malmö högskola rektor ,4 Greger Bååth specialpedagogiska skolmyndigheten GD ,5 Kerstin Norén Högskolan Väst rektor ,3 Olle Norberg rymdstyrelsen gd ,4 Moira von Wright Södertörns högskola rektor ,4 Karin Henriksson Larsén gymnastik- och idrottshögskolan Rektor ,2 Romulo Enmark Försvarshögskolan rektor ,3 Gunilla Herdenberg Kungl. biblioteket Riksbibliotekarie * Mikael Alexandersson Högskolan i Halmstad rektor ,3 Per Nilsson Ungdomsstyrelsen gd ,2 Marita Hilliges Högskolan Dalarna rektor ,4 Björn Brorström Högskolan i Borås rektor ,3 Sigbritt Karlsson Högskolan i Skövde rektor ,7 Anders Hederstierna Blekinge Tekniska Högskola Rektor * Maj-Britt Johansson Högskolan i Gävle rektor ,6 Sanimir Resic Högskolan Kristianstad rektor * Bo-Erik Gyberg Stockholms dramatiska högskola Rektor ,2 Maria Lantz konstfack rektor * Björn Dahlbäck Polarforskningssekretariatet Föreståndare ,0 Efva Lilja dans- och cirkushögskolan Rektor ,8 Magnus Aspegren Operahögskolan i Stockholm Rektor ,4 Måns Wrange Kungl. Konsthögskolan rektor ,6 Cecilia Rydinger Alin Kungl. Musikhögskolan i Stockholm Vik. rektor**** * Lars Eliasson Institutet för rymdfysik Föreståndare ,6 Mats Törnered Överklagandenämnden för studiestöd Direktör ,0 Notering: Skolväsendets överklagandenämnd har f n endast en t f kanslichef. *Nytillträdd sedan föregående jämförelse **Tidigare Högskoleverket ***Tidigare GD, Internationella programkontoret ****Ordinarie sedan 5 juni 2013, med ny lön Källa: Utbildningsdepartementet och jordbruksdepartementet Universitetsläraren 12/

20 debatt Lohmander fel ute Peter Lohmander har i två inlägg i Universitetsläraren gått hårt åt administrationen på svenska lärosäten. Inte minst på SLU. I sina inlägg målar Lohmander upp den klassiska bilden av en universitetsbyråkrati som växer obehindrat, som ges bättre arbetsvillkor än de hårt slitande lärarna och forskarna och vars makt ökar ständigt. Men hur är det egentligen? Antalet administratörer ökar vid de svenska lärosätena. Så är det. Det är dock inte särskilt märkligt med tanke på den svenska högskolesektorns expansion. Ett ökande antal lärare, forskare och studenter förutsätter mera administrativt stöd och service. Lohmanders tanke att huvuddelen av de anställda vid landets lärosäten numera är administratörer är intressant. Men felaktig. Hans beräkning bygger bland annat på att forskare, doktorander och annan undervisande och forskande personal inte räknas in i jämförelsen. Gör man det blir proportionerna helt andra, och det blir då tydligt att de som är verksamma inom utbildning och forskning är betydligt flera än administratörerna. Exakt hur stor administrationen ska vara är ingen lätt fråga. Men alla landets lärosäten har metoder för att bestämma vad som avsätts till administrationen (mig veterligen finns inget lärosäte där administrationen själv bestämmer hur stor den ska vara). Vanligtvis sker detta genom ett styrelsebeslut efter beredning av den akademiska ledningen. På många lärosäten finns en stor del av administratörerna på institutionerna. Där beslutas dimensioneringen alltså av prefekter eller motsvarande. Det finns ytterligare metoder för att kontrollera administrationens storlek: Vid SLU till exempel är tilldelningen av resurser till administrationen knuten till antalet anställda. Universitetsadministrationens andel av antalet anställda har under lång tid varit densamma. När det gäller maktfrågan (tanken att det är byråkraterna som bestämmer allt nu för tiden) så fattas normalt alla beslut av någon betydelse för utbildning och forskning av företrädare för utbildning och forskning. Administratörernas roll är att bereda förslag till beslut, inte att fatta besluten. Skulle det sedan vara så att en ledande administratör förvaltningschef eller annan går utöver sina befogenheter så har förstås rektorerna alla möjligheter att göra sig av med dessa. Vad gäller administratörernas arbetsvillkor verkar Lohmander tycka att det är fel eller orättvist att högskolans administratörer vanligen är tillsvidareanställda. Men detta är knappast något särskilt privilegium med tanke på att tillsvidareanställning är en helt normal anställningsform inom den statliga sektorn. Tanken att högskoleadministratörer skulle sitta i nybyggda, exklusiva lokaler medan lärarna och forskarna framsläpar sin tillvaro i slitna och nedgångna dito är bara dumheter. Tar vi återigen exemplet SLU kan konstateras att administratörerna i Umeå, där Lohmander själv finns, sitter i samma lokaler som lärarna och forskarna. Vid SLU i Uppsala är administrationen idag spridd på ett tiotal olika byggnader och kommer därför att få nya lokaler, i likhet med vad som redan skett för merparten av forsknings- och utbildningsverksamheten. För detta ändamål tillförs universitetsadministrationen inte en enda krona. Martin Melkersson Universitetsdirektör, SLU Respekt för vetenskaplig kompetens saknas i dagens akademi jag läste just Git Claesson Pippings ledare Problemet med cheferna? i Universitetsläraren nr 8/2013. Som gammal, numera pensionerad, akademisk ledare har jag ett speciellt perspektiv på frågan om akademiska chefer. Jag växte upp under det gamla professorssystemet och har sedan med oro bevittnat hur akademisk kompetens mer och mer fått stå tillbaka för social kompetens. Jag blev faktiskt positivt överraskad av att förbundsdirektören inte rekommenderar att man sätter in ledare från andra områden som ledare i akademin. Anledningen håller jag också med om: Det som skiljer chefskap inom akademin från annat chefskap är verksamhetens egenart. Vetenskap är en process som bygger på att varje person har rättigheten och tryggheten att säga nej, att inte köpa överhetens påbud om vad som är rätt. Jag skulle även vilja lägga till att vetenskaplig forskning oftast är en långsiktig process där det ofta inte är meningsfullt att evaluera kortsiktiga resultat. Tyvärr har chefskapet, åtminstone inom stiftelsehögskolor, övergått i ett linjesystem liknande det i industrin och detta kan vara menligt för den akademiska miljön. Men jag är inte säker på att chefskapet är den enda viktiga variabeln. Jag tror att grundförutsättningen är en tillräckligt stor respekt för vetenskaplig kompetens. En viktig skillnad mellan akademi och industri är att en utvärdering av resultat inom akademin ofta kräver att man tillsätter externa, internationella, expertkommittéer. Vad som saknas i dagens akademi är den stora respekt för vetenskaplig kompetens som fanns tidigare. Detta är säkert huvudanledningen till att prestationsnivån har reducerats. Jan Weiland Professor emeritus Chalmers 20 Universitetsläraren 12/2013