Sakta men säk genom åsen

Transkript

1 Sakta men säk genom åsen 14 Tunnelborrmaskinen 0807 Åsa har byggt drygt meter färdig tunnel i Hallandsås sedan hösten Vi bygger ett tätt tunnelrör med bra kvalitet, även om det går lite för sakta, säger Banverkets TBM-ingenjör Peter Gray.

2 DOKUMENT Tio år efter Rocha Gil ert

3 TIO ÅR EFTER ROCHA GIL Angelica Mikkelsen kontrollerar grundvattennivån vid Lya. Tio år efter skandalen med tätningsmedlet Rhoca Gil är nästan hälften av tunnlarna genom Hallandsås klara. Miljön har återhämtat sig. Bygget fortsätter sakta men säkert. Vattnet är fortfarande det stora problemet. Koll på miljön. En mätare kontrollerar kontinuerligt ph-värdet i Vadbäcken. Vadbäcken september Tio år efter larmet V attnet är klart och kallt. Det porlar muntert mellan stenar och nedfallna grenar i den lilla bäcken som slingrar sig genom en bokskog, vacker som ett vykort. Precis som för tio år sedan. Men den här gången behöver jag inte bry mig om att tvätta händerna efter att ha doppat fingrarna i bäckvattnet. Tjurarna i hagen en bit nedströms betar obekymrat vidare efter att ha ägnat mig några korta och vresiga blickar. För tio år sedan var Vadbäcken mittpunkten i vad som kallats Sveriges största miljöskandal. Giftig akrylamid från tätningsmedlet Rhoca Gil hade läckt ut i vattnet som pumpades upp från mellanpåslaget på åsen och släppts ut i Vadbäcken. Kor som druckit av vattnet blev sjuka, mängder av jordbruksprodukter fick kasseras av försiktighetsskäl. Akrylamid upptäcktes i flera brunnar längs Vadbäcken. Befolkningen mådde psykiskt dåligt, men bedömdes aldrig ha utsatts för några fysiska risker under den korta tid som akrylamid fanns i brunnarna. Däremot visade ett tiotal tunnelarbetare symptom på förgiftning, som stickningar och domningar i händer och fötter. Den 7 oktober 1997 stoppades tunnelbygget. Då satt en prydlig, hemmasnickrad dödskalleskylt här vid bäcken. Skylten togs snart bort. Tunnelbygget sanerades, utsläppen renades och akrylamiden försvann ur vattendrag och brunnar. Livet vid åsen återgick till det normala. Men grundproblemet fanns kvar vattnet som problem för tunnelbygget. Tunnelbygget återupptogs hösten

4 om giftig akrylamid är bäckens vatten rent och klart. fakta Längd: 8,6 km, 46 procent klart Byggstart: 1992 Beräknas färdig: 2012 Beräknad kostnad: 7,5 miljarder kr Kapacitetsökning: Från 4 tåg/tim till 24 tåg/tim 2005 av Skanska-Vinci med den nya tunnelborrmaskinen Åsa, konstruerad för att klara över 100 meters vattentryck. Nu fanns en ny miljödom och ett omfattande ekologiskt kontrollprogram med 700 mätpunkter. En av dem finns här vid Vadbäcken. En blå mätare, som påminner om en liten fågelholk, mäter ph-halten i bäcken. ph 7,24 visas för tillfället på skärmen. Det är normalt för den här bäcken, skulle något gå snett slår mätaren larm via en radiosändare. Vid Lya, några kilometer längre bort på åsen, med en fantastisk utsikt över Laholmsbukten, står Banverkets fältingenjör Angelica Mikkelsen vid en annan mätpunkt. Hon skickar ner en diver i en mätbrunn och kontrollerar grundvattennivån vid tunnelröret. Här, ovanför den gamla tunnelfronten där bygget stoppades 1997, är grundvattennivån nu cirka meter under markytan, en normal nivå skulle kanske vara fem meter under ytan, säger Banverkets geolog Kristian Annertz. Grundvattennivån återhämtar sig snabbt där vi har tätat tunneln med lining av betong, säger Kristian. Hundra meter under våra fötter pågår fortfarande bergarbeten som led i jobbet med att stabilisera den besvärligaste delen av berget Möllebackszonen genom frysning. Därför har inte grundvattennivån återhämtat sig helt. Vi åker på slingrande vägar ner från åsen till de norra tunnelmynningarna. Hur känns det att jobba i ett utskällt projekt? Den här dagen uppmärksammar Aftonbladet tioårsjubileet av Rhoca Gil under rubriken Fiaskobygget. Många säger stackars dig när jag berättar att jag jobbar med tunnelbygget, säger Kristian. Men som geolog tycker jag tvärtom att det är ett oerhört intressant projekt. Det är inget dussinjobb, det händer nya grejer hela tiden, vi har lärt oss oerhört mycket. På min nivå har jag aldrig haft några problem med relationerna till lokalbefolkningen. Det finns olika åsikter om tunnelbygget, men folk respekterar att vi har ett jobb att göra, säger Kristian. De kaotiska dagarna för tio år sedan minns jag inte gärna, vi har lagt det bakom oss nu. Då kände vi oss jagade av mediadrevet. Det var inte kul. Visst var det som hände med Rhoca Gil allvarligt, framför allt för tunnelarbetarna. Men media blåste upp det större än det var, menar Kristian. Från solskenet kör vi in i det östra tunnelrörets mörker. Bilens strålkastare lyser upp den torra tunneln. Längst in börjar vattnet droppa och Kristian får slå på vindrutetorkarna. Vi stiger ur bilen och går den sista biten i takdroppet där berget forfarande är otätat. Här pågår bergarbeten för en ny fryskammare. Vi i närmar oss den beryktade Möllebackszonen som består av mjukt och genomvittrat berg med massor av vatten. Berget ska stabiliseras med frysning för att Åsa ska kunna ta sig igenom. En sträcka på knappt 100 meter av den östra tunnelsträckningen har frusits genom att man borrat 16 hål där en kalciumkloridlösning som håller -40 grader cirkuleras. Kristian visar frysanläggningen inne i berget som har en kapacitet motsvarande två ishallar. Sedan går vi fram till en fastfrusen träport i berget. Kristian får bryta upp den tröga dörren med ett spett, köldrök väller ut genom den smala springan och vi pressar oss in genom öppningen, in i mörkret och kylan. Kristians ficklampa lyser upp en tunnel helt klädd med is och snö. Vi befinner oss i den 88 meter långa pilottunnel som har byggts in i den frysta Möllebackszonen. Det är som att stiga in i Kung Vinters rike i berget. Från taket hänger stalaktiter av is. Det är kanske 15 minusgrader i luften och vi blir snabbt iskalla i våra tunna höstkläder. Snön knarrar under fötterna när vi går genom tunneln. Berget runt oss är torrt och stabilt, tack vare frysningen. Hur skulle det vara här om det inte var fruset? Då skulle vi inte vara här. Det här berget är så genomvittrat att om man får vatten på det så uppstår något som kallas flowing ground, det flyter bort. Här kan man inte bygga en tunnel utan frysning. När tunneln borrats måste berget förstärkas och tätas med betong för att hålla, förklarar Kristian. Det känns skönt att få pressa sig igenom dörröppningen och åka ut i solskenet. Om det är kallt i norr är det i stället värmen som är påtaglig i den södra delen av tunnelbygget, där tunnelborrmaskinen Åsa åter har börjat arbeta. Åsa har byggt drygt 1,5 kilometer färdigt tunnelrör sedan hösten Arbetet ligger cirka åtta månader efter tidsplanen. Slitaget på borrmaskinen och inkörningsproblemen har varit större än förutsett. Men meter tunnel är ändå rätt långt, det inser jag när jag traskar bakom TBM-ingenjören Peter Gray,>

5 TIO ÅR EFTER ROCHA GIL Fruset berg. Knappt 100 meter av den besvärliga Möllebackszonen har frusits till minus 40 grader för att stabilisera berget. Här har en pilottunnel byggts. > i aningen för stora lånade stövlar, på den till synes oändliga gångbryggan i det spikraka tunnelröret. Vi är på väg mot Åsa någonstans där framme. Promenaden tar 17 minuter och ger gott om tid att studera det torra och stabila tunnelrör som Åsa hittills har åstadkommit. Vi bygger bra kvalitet, även om det går lite för sakta, säger Peter Gray. Han är engelsman med erfarenhet av tunnelbyggen i bland annat Kina, Indien och Portugal. Är Hallandsås det svåraste han varit med om? Ur vissa aspekter är det här det svåraste jag varit med om. Vissa dagar har vi bra produktion med tio, tolv meter tunnel per dag. Andra dagar står vi stilla för att vi har problem med vattnet. Det är även ett logistiskt problem med att frakta allt material i en så lång tunnel, förklarar Peter. Åsa har åldrats rätt snabbt sedan jag såg henne första gången i Herrenknechts fabrik i södra Tyskland. Då var hon en skinande tysk ingenjörsdröm i vitmålat stål. Nu är det varmt, smutsigt och slitet när vi krånglar oss igenom hennes 240 meter långa, trånga innandöme. Åsa har nyligen stått still för service och översyn. I dag står hon stilla igen därför att berget behöver injekteras med cement för att tätas mot vattenflödet. I kväll hoppas Peter att borrningen kan återupptas. Det är vattnet som är problemet, säger Stéphane Tirmarche, fransk TBM-pilot. Ändå ler han glatt och verkar optimistisk när vi står i kontrollrummet där tunnelarbetet övervakas med datorer och videokameror. Det är en främlingslegion som bygger tunneln genom åsen. Vi möter fransmän, danskar, polacker, engelsmän, skottar och tyskar. Stämningen känns rå men hjärtlig. Det är stundtals ett skitjobb, men alla arbetar hårt och verkar trivas ihop. Vi har bra sammanhållning, säger Peter. Jag älskar det här jobbet. Jag har alltid jobbat med underjordsarbete. Jag tycker om att se saker byggas och bli klara. Jag gillar utmaningarna och samarbetet i projekten. Dessutom är det trevligt att resa runt världen och få se nya platser. Vi får lift med transporttåget ut ur tunneln det går redan ett litet tåg i Hallandsås som transporterar material och personal till bygget. På Banverkets platskontor arbetar ett 40-tal personer. Bara några få var med för tio år sedan. En av dem är Kenneth Rosell, bergsingenjör som började vid Hallandsås Har han inte ledsnat på ett projekt som drabbats av så många motgångar och förseningar? Nej, jag hoppas få vara med och slutföra det här bygget, jag tror absolut att det går att genomföra. Det är ett spännande, intressant och lärorikt projekt. I dag är det ett helt annat projekt än för tio år sedan. De problem vi hade då har gjort att Banverket och Geolog Kristian Annertz. Tf projektchef Sten Gruvstad Miljöchef Sten- Inge Arnesson

6 Gott humör, trots att jobbet i Åsas inre är smutsigt och ibland besvärligt. Åsa tar spjärn. Tunnelborrmaskinen pressar sig framåt genom att ta spjärn mot ringen av färdig betonglining. Vattnet är problemet, säger den franske TBM-piloten Stéphane Tirmarche. Det är trångt längst fram bakom borrhuvudet. TBM-ingenjör Peter Gray visar. hela branschen har skärpt sig när det gäller att skydda miljön och granska nya kemikalier, säger Kenneth Rosell. StenInge Arnesson, projektets nye miljöchef instämmer: Jag fann ett otroligt ambitiöst miljöarbete med både hängslen och livrem när jag kom hit för ett år sedan, säger han. Man kontrollerar fortfarande om det finns akrylamid i vattnet som leds ut från tunnlarna. Men det finns inga mätbara halter. Efter tio år är Rhoca Gil nästan historia. Men inte helt, det kan fortfarande finnas fickor kvar av ohärdat tätningsmedel i de delar av berget där medlet användes. Därför måste man fortfarande vara försiktigt när arbete görs på dessa avsnitt, vattnet som då pumpas upp måste renas från eventuella rester av akrylamid innan det släpps ut. I dag har vi bara en lokal påverkan på miljön av grundvattensänkningen. Vi såg en kraftig sänkning inom mindre områden där tunnelborrmaskinen arbetade i våras. Men sedan blev det en regnig sommar och vi behövde inte bevattna de känsliga områdena, trots att vi hade beredskap för det. Vi ser också att grundvattnet kommer tillbaka där tunnelborrmaskinen har byggt en tät tunnel. Inom ett större område på åsen ser vi bara en marginell påverkan från bygget, det finns vissa effekter på skördesidan, som projektet betalar kompensation för, tillägger StenInge Arnesson. Håkan Asmoarp, Banverkets tekniske projektledare, påpekar att Skanska-Vinci idag bygger en tät tunnel bara med hjälp av betong, några kemiska preparat behövs inte för att få tunneln tät: Vi bygger sakta men säkert. Vi är cirka åtta månader försenade. Det beror på större slitage på borrmaskinen än vad vi hade räknat med. Vi behöver mer lärotid än vad vi kunde förutse för att köra in den processindustri som tunnelbygget är. Skanska- Vinci har beställt ett nytt borrhuvud som kommer att monteras när maskinen når mellanpåslaget någon gång i vår, eller längre fram när vi börjar borra det västra tunnelröret. När Åsa kommer till mellanpåslaget ska också en ny prognos göras för när tunnlarna kan öppnas för järnvägstrafik. Enligt den gällande planen ska arbetena vara klara I vår, när vi har nått mellanpåslaget, har vi gått igenom många sorters berg och har bättre underlag för att göra en bedömning, säger Håkan Asmoarp. Han tvekar inte om att projektet kommer att lyckas: Jag säger som Stefan Holm. Jag måste tro att vi kan hoppa över ribban. Vi som jobbar här är stolta över att bygga något som är bra för miljön en modern Västkustbana som gör att vi kan föra över mer trafik till järnvägen och minska koldioxidutsläppen, säger Håkan Asmoarp. TEXT & FOTO: Göran Fält Transporttåg. Ett litet tåg på en smalspårig järnväg sköter transporterna av byggmaterial och personal i tunneln