SELLING. sellingkvarken.org REGIONAL TILLVÄXT GENOM KULTUR SELLINGKVARKEN.COM. Selling 1

Transkript

1 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 1 SELLING REGIONAL TILLVÄXT GENOM KULTUR SELLINGKVARKEN.COM sellingkvarken.org

2 2 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Gränsöverskridande. kreativa tillgangar KULTTUURI = PÄÄOMA (Kultur = Kapital). Så står det just nu med stora bokstäver på konstmuseet Kiasmas fasad i Helsingfors. Orden ingår i en installation av den chilenske konstnären Alfredo Jaar, och de får oss att fundera på vilken betydelse kulturen och kreativiteten har i vårt samhälle. Alltför ofta anses kultur och de kreativa sektorerna vara grädden på moset, roligt och lättsinnigt, men varken nödvändigt eller lönsamt. Dock håller denna uppfattning på att ändras, och man inser att de kreativa branscherna utgör en seriös ekonomisk sektor med god tillväxtpotential. När man talar om kreativ ekonomi så handlar det om ett ekonomiskt mervärde som den kreativa kompetensen och de kreativa branscherna skapar för hela samhällsekonomin. Kulturen och den kreativa ekonomin är en viktig sektor för välståndet och näringslivsutvecklingen i en region. Den skapar tillväxt och välmående, den sysselsätter och skapar nya företag. Ett av Kvarkenrådets strategiska insatsområden under kommande år är att jobba för en gränsregionalt bärkraftig välfärdsutveckling inom Kvarkenregionen. I detta tema ingår att bidra till utvecklingen av kulturella och kreativa näringar inom regionen. Utveckling av de kulturella och kreativa sektorerna är även en viktig del av Europa 2020 tillväxtstrategin. Ett av den kreativa branschens problem är att näringskedjan är underutvecklad. Integrering av affärsmässigt tänkande i det kreativa arbetet och ökat fokus på marknadens behov är grundstenar i branschens ekonomiska tillväxtpotential. Detta arbetar Kvarkenrådets Selling -projekt med att utveckla. Selling-projektets huvudsakliga syfte är att öka etableringen av branschnära företag inom de kreativa näringarna och därmed utveckla en mer effektiv och lönsam näringskedja, att öka management- och producentkompetensen inom den kreativa sektorn, samt att höja intresset och kännedomen för företag inom kreativa näringar. I en glest befolkad perifer region som Kvarkenregionen är samarbete över gränserna en förutsättning för att uppnå regional utveckling och tillväxt. I perifera områden finns inte alltid en tillräckligt stor kritisk massa inom den egna regionen, men genom gränsöverskridande samarbete kan detta uppnås. Det kan också vara närmare till en potentiell samarbetspartner på andra sidan en nationsgräns än inom det egna landet. Så är fallet också inom den kreativa branschen. I Västerbotten på ena sidan Kvarken är de kreativa metoderna väl utvecklade, i de österbottniska landskapen på andra sidan Kvarken är företagsamheten stark. Kan vi utnyttja de befintliga resurserna och lära oss av varandra, så kan Kvarkenregionen bli en framgångsregion inom de kulturella och kreativa näringarna, ett starkt kreativt kluster. SUSANNA EHRS Koordinator Kvarkenrådet r.f. Kvarkenrådet är ett nordiskt gränsregionalt samarbetsforum för de tre österbottniska landskapen i Finland samt Västerbotten och Örnsköldsvik i Sverige som tillsammans bildar Kvarkenregionen. Kvarkenrådet grundades 1972, och är ett av Nordiska ministerrådets officiella gränsregionala samarbetsorgan. Susanna Ehrs. Norra Sverige och Finland har gemensam framtid Kultur och kreativitet har under en lång tid varit bärande byggsten för Västerbottens utveckling och har med tiden utvecklats till en växande näringsgren. Kultur leder till samhällsutveckling, stimulerar till fria tankar och bidrar till innovationer och nya näringar. Kultur ger också hälsa och personlig utveckling och ingen skulle ifrågasätta barnens behov av kultur under uppväxten. Forskning visar att äldre och seniorer får ett friskare, längre och ett mer rikt liv med kultur, vilket i sin tur sparar pengar i vård och omsorgssektorn. Kultur ger samhällsutveckling för såväl människor som näringsliv. Vad som är relativt nytt är insikten om industrins behov av kreativa näringar. Både basindustrin och småskalig industriverksamhet drar nytta av den kreativa industrins framgångar. Vi ser exempelvis en utveckling där funktioner ur spel- och filmindustrin flyttar in i andra näringar, där man använder virtuella världar och modern digital teknik för att styra och simulera avancerade processer. Kultur och kreativa näringar har fått en självklar plats i våra regioners utveckling och omnämns därför som framtidens stål och kan bli en av våra basnäringar. En vision skulle mycket väl kunna vara att vår nordliga region blir ett kreativt nav i Sverige och Europa. Kreativa näringar är en modern företeelse, men bottnar i en kulturtradition förvaltad och förmedlad av människor genom sin historia. I århundraden har musik, berättelser och bilder återgetts till nya generationer. Medvetna satsningar har också lett till att Umeå och Västerbotten har fått europeisk status som kulturhuvudstad. Västerbotten berikas också av människor från världens alla hörn. Den rikedomen behövs i Västerbottens strävan att utvecklas med hjälp av kreativa näringar. För det är genom möten mellan människor med olika bakgrund och kunskap och mellan olika branscher som nya spännande och oväntade upptäckter uppstår. Vi har en spännande framtid framför oss. Projektet Selling har inneburit en brygga för kultur och kreativa näringar att ta klivet över Kvarken. Vi har återväckt kontakter för att byta erfarenheter och kunskaper om våra regioners kultur och kreativa näringar. Norra Sverige och Finland har en gemensam framtid där kultur och kreativa näringar även i fortsättningen kommer bidra till samhällsutveckling, attraktivitet och tillväxt. ANNA PETTERSSON Regiondirektör Region Västerbotten Anna Pettersson.

3 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 3 Kreativa Kvarken Är du nyfiken på vad du håller i dina händer och ögnar genom? Då tycker vi att du ska läsa vidare och få reda på det, finna svaren på vad och varför. Förväntansfulla och med viss spänning började vi arbeta med projektet Selling regional tillväxt genom kultur för snart tre år sedan. Tanken bakom projektet var att gynna verksamhetsförutsättningarna för kulturella och kreativa näringar i Kvarken regionen; i Västerbotten, Österbotten och Södra Österbotten. Utan att fastna i begreppsträsket är det på sin plats att med ett par ord förklara kulturella och kreativa näringar. När vi talar om dessa näringar talar vi om företag vars konstnärliga eller kreativa målsättningar är den drivande faktorn. Med andra ord kan man säga kulturell verksamhet som drivs i företagsform. Alltså har vi i projektet Selling arbetat med dessa företag och även instanser som berör branschen, såsom kulturinstitutioner och företagarföreningar. Sedan 2011 har vi arrangerat utbildning och tillfällen för gränsöverskridande möten. Vi har flaggat för regionens kulturföretag på hemmaplan och borta. Vi har gjort vårt bästa i att få till en positiv förändring i branschen. Vi har lyckats och misslyckats, men framför allt lärt oss och andra mycket nytt. Vi har gjort en lång rad saker, men mycket mera återstår att göras. Vi har inte kunnat arbeta med alla olika branscher inom dessa näringar utan har koncentrerad oss på dem som visat mest intresse och behov av att delta. Vi hoppas att vi gjort nytta. Konstnärer från regionen har fått möjlighet att delta i workshops ute i Europa, designers har fått tillfälle att knyta kontakter över Kvarken och ett besök av 6 europeiska journalister i regionen resulterade i artiklar i världstäckande design och arkitektur tidningar Mark och Frame, Polska upplagan av National Geographic och finska ekonomi tidningen Talous ja tekniikka. Vårt uppdrag var på inget sätt att lyfta de enskilda kulturföretagen, men för att synliggöra branschen har vi valt att porträttera några av regionernas kulturföretag i denna tidningsbilaga. Men tro oss, det finns många fler värda att bekanta sig med! Om du ännu inte fått svaret på vad och varför så kommer de här. Denna publikation uppmärksammar några av de kulturföretag som finns i regionen och det arbete som görs inom branschen. Genom den hoppas vi att flera upptäcker det utbudet som finns så nära till hands eller till och med bli nyfiken på branschen och de möjligheter som den erbjuder för dig som vill starta eget företag. Hör gärna av dig om du funderar på något så hjälper vi dig så gott vi kan! Hälsningar, RIIKKA & LINDA projektledarna i Västerbotten och Österbotten RIIKKA ENGMAN Region Västerbotten riikka.engman@regionvasterbotten.se LINDA BLOMQVIST Yrkeshögskolan Novia Linda.blomqvist@novia.se EUROPEISKA UNIONEN Europeiska regionala utvecklingsfonden Gränsöverskridande samarbete över fjäll och hav Meret, vuoret ja rajat ylittävä yhteistyö Grenseoverskridende samarbeid over fjell og hav Cross-border cooperation over mountain and sea sellingkvarken.com Frågor om innehållet i denna bilaga besvaras av Riikka Engman, telefon +46(0) Skribent: Karin Larsson. Fotograf: Janne Lindmark. Layout: Joachim Ljungquist.

4 4 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Tanja, Andreas och Johanna visar upp några av sina mönster. Mönsterkollektivet Fyran Mönsterkollektivet Fyran hyr in sig i en mindre lokal i Campus Allegro, där de kan träffas då och då som hel grupp. Kollektivet drog igång verksamheten för ett par år sedan och fick en flygande start. Vi åkte på Formexmässan i Stockholm och kom hem med ett kontrakt med Sydkorea, det var helt otroligt, säger Tanja Krokvik. Fyran består av Anna Aromäki, Johanna Högväg, Tanja Krokvik och Andreas Haals I grunden har de egna designföretag och driver Fyran som ett gemensamt aktiebolag på deltid. Eftersom de bor utspritt runt Österbotten sker kommunikationen med genom dator och telefon men de försöker också träffas någon gång i veckan i lokalen. Från början ingick de i ett mönsterprojekt som anordnades av Juthbacka Kulturcentrum. Det skalades så småningom ner och bestod till slut av de fyra medlemmarna som trivdes så bra att de bestämde sig för att starta något ihop. Den gemensamma nämnaren är intresset för mönster. Vi har alla lite olika sätt att planera mönster men våra arbeten bygger alltid på ett kollektivt samarbete där alla är med och påverkar, säger Andreas. utbildning, innan den flyttade från Nykarleby till Jakobstad. Att hyra in sig på Campus Allegro ser de som en bra sak, inte minst för att miljön är dynamisk med många intressanta människor i omlopp. Det låter komplicerat att dela idéer med tre andra, men faktum är att de hittat en metod som fungerar väldigt bra. Någon börjar skissa och skickar sedan vidare till nästa tills alla fått tycka, tänka och rita. Från början var man rädd att förändra ett mönster som redan var bra och det gäller alltid att inte överarbeta skisserna. Vi sparar allt, diskuterar väldigt mycket omkring resultatet och brukar tillslut vara överens, säger Tanja. Kund i Korea Enligt Johanna är en fördel med att jobba kollektivt att man inte blir lika personligt involverad som i ensamjobben. Det uppstår heller ingen tävlan utan alla kan känna sig delaktiga i den konstnärliga processen. Gruppen blir helt enkelt lite modigare, vågar ta ut svängarna mer och smittas av ett självförtroende som för saker framåt. Vi hade precis startat bolaget när vi åkte över till Sverige på Formexmässan. Efter några timmar kom det förbi ett Sydkoreanskt företag som blev jätteintresserade av våra produkter och kort efteråt gjorde vi vår första affär, säger Johanna. Finland och Sverige Vid en snabb till ser mönstret Flinga ut som en grafisk iskristall, men kollar man närmare består det av tätt sammanfogade hölador med inåtbuktande väggar och branta snedtak. Det är själva grejen, att ta bekanta föremål och transformera dem till något helt annat. Idéerna hittar de alltid i sin närhet i det Österbottniska landskapet eller genom prylar de vuxit upp med och blir slutligen anteckningsböcker, omslagspapper, affischer, pennhållare, vykort och andra produkter som kan tänkas berikas av snygga mönster. Medlemmarna i Fyran hämtar inspiration både från Finland och Sverige. Framförallt anser de att det är viktigt att betona sitt kulturarv, både av stolthet och av medvetenhet att det genuina ofta säljer. Vi får ofta höra att det syns på våra mönster att vi kommer från Finland och det känns bra att vi har en så tydlig identitet i finsk design. Nyligen hade vi ett möte med ett gäng japanska kunder i Helsingfors. De blev helt begeistrade i mönstret Väva som vi skapat utifrån en trasmatta. De kunde bara inte tro att det var något som alla har hemma på golvet, säger Johanna. Ingen brådska Mötet resulterade i ett projekt där kunden köpt rätten att använda 54 olika mönster till en kalender som trycks på japanskt washipapper med fyrans logo på, vilket förhoppningsvis kommer öppna ännu fler dörrar på den internationella marknaden. Mönsterkollektivet Fyran säljer bra och beställningarna ökar ständigt. Alla produkter trycks på Svanenmärkt papper och helst ska de vara gjorda med tanke på hållbarhet och ekologi. Jämfört med många platser på jorden har vi gott om tid och kan slow things down. Det viktigaste för oss är att fömedla själva hantverket. Från början tänkte vi att det kanske vara helt ute att skriva för hand, men det verkar finnas fler än vi som inte kan leva utan snygga skrivblock, säger Tanja. Skissar ihop Anna, Tanja, Johanna och Andreas har alla gått Novias design- Produkter som pryds av Fyrans mönster. I några av Fyrans mönster gömmer sig bekanta föremål såsom hölador och trasmattor.

5 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 5 Ovan: Ett ugglemotiv på t-shirt. Till höger: Några av Hannas mönster på omslagspapper. Hanna tecknar sina motiv för hand. Designern Hanna Karlzon Hanna Karlzon är en av de sista hyresgästerna i inkubatorhuset Krenova i Umeå som nu töms för utvärdering. Hon håller precis på att plocka ihop de sista sakerna för att flytta hem ateljén till lägenheten. Det har varit otroligt bra att få jobba här tillsammans med så många intressanta och kreativa människor. Det känns lite sorgligt att säga hej då, säger Hanna. Krenova är ett projekt inom Västerbotten och Norrbotten för att nyblivna eller blivande företagare inom kreativa branscher ska kunna prova vingarna ett år, med gratis arbetsplats, dator och affärsrådgivning. Uppåt hundra företag har kunnat utvecklas med hjälp av Krenova och efter tre år är det nu dags att tömma huset i Umeå och utvärdera projektet. Hanna Karlzon är i grunden bildlärare, fast tillfälligheter har fört henne ut på helt andra vägar än de som leder till klassrummen. Att få vara på Krenova har bland annat bidragit till att hon kunnat testa sina idéer om de håller ekonomiskt. Först började jag sy väskor och kläder och trodde länge att det var det jag skulle göra. Sedan kom jag in mer och mer på mönsterdesign. Just nu gör jag bland annat posters, omslagspapper och tyger som bygger på egna illustrationer som sedan sätts samman och bearbetas repetitivt i photoshop. Blommor, blad En tatuerad 70-talstapet slingrar sig ner över Hannas högerarm och ut genom pennan. Just 70-talets mönster är en av hennes passioner och hon samlar både på tyger och designar egna, med förkärlek till blommor, blad och djur. Tatueringen har gett upphov till mängder av förfrågningar om att rita tatueringar åt andra, men där är det blankt nej. Hanna Karlzon är helt klar över sin identitet som illustratör och designer och att rita tatueringsmotiv är inte hennes grej vilket det kanske borde vara med tanke på pengarna, tillägger hon med ett litet leende. Jag har alltid tecknat och kan sitta och pilla med mönster hur länge som helst, men jag försöker anpassa mig till verkligheten också, annars blir det svårt att få det att gå ihop ekonomiskt, säger Hanna. Blandar stilar Idéer finns ofta nära till hands, till exempel i mammans trädgård, eller den aldrig sinande källan Internet där Hannas favorit är Pinterest. Däremot sneglar hon inte så mycket på andra kontemporära illustratörer, tapetaffärer eller liknande utan försöker istället att utveckla den egna stilen som enligt Hanna är en blandning mellan Art Noveau, punk och 70-tal. Jag älskar att odla och mycket av det jag gör har någon sorts koppling till min uppväxt i Burträsk. Jag utgår exempelvis från lokala blommor som rallarros och lupiner och ibland har även motiven haft rena Västerbottensteman. Mycket som jag ritar är inte tänkt att bli mönster från början, men jag kan oftast inte låta bli att ta in bilden i photoshop för att kolla om det skulle kunna funka. Nyligen har Hanna inlett ett samarbete med Designmäklarna i Holmsund som trycker upp hennes illustrationer på tapeter, textilier och inredningsprodukter. Här handlar det mer om beställningsarbeten, där uppdragsgivaren kan ha synpunkter på hur mönstret ska se ut. Det är lätt att hamna i samma sorts motiv och pastellfärger. Kunder gör att man tvingas kompromissa och det kan vara väldigt utvecklande, säger Hanna. Bra chans Nu återstår bara några få dagar på Krenova innan rummet ska vara tömt tyvärr, för Hanna säger att hon gärna hade stannat kvar. För hennes del har året här betytt mycket, både för den personliga utvecklingen och för att hon fått chansen att starta eget utan att behöva bekymra sig alltför mycket om ekonomin. Krenova är en helt fantastisk plats som hjälpt mig otroligt mycket som företagare. Det känns väldigt trist att behöva lämna alla trevliga människor som jobbar här. Via dem har jag också kunnat bygga upp ett nätverk som både gett jobb och nya samarbeten. Idag är jag helt säker på vad jag vill göra och det känns omöjligt att tänka sig något annat. Utan den här möjligheten hade jag kanske inte vågat prova på livet som egen företagare.

6 6 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten. Lasse Forsman driver företaget Smak&Form/Gourmet Garage tillsammans med frun Anna Aromäki. Smak pa Gourmet Garage Gourmet Garage är precis vad det låter som; en restaurang i ett garage, diskret placerat i en gammal nedlagd verkstad mitt i ett industriområde i Jakobstad. Sommartid flyttar restaurangen ut i en specialinredd trailer som ambulerar runt på bröllop och fester. Vi är redan bokade hela sommaren, säger Lasse Forsman som driver företaget tillsammans med hustrun Anna Aromäki. Det krävs tid och tålamod att förändra en traditionell matkultur, både vad beträffar ingredienser och hur mycket maten får kosta. Smak&Form/Gourmet Garage har sedan starten 2005 haft en klar strategi för vad de anser vara god och vällagad mat. Grunden är den fina råvaran. Gärna lite upphottad med kulinariska inslag från andra kulturer och smakinriktningar, fast ändå på finskt vis. Årstiderna styr givetvis valet av råvaror, men grundregeln är alltid att maten görs på plats och till den stund maten är tänkt att serveras. Vi vill laga ärlig mat och försöker köpa så lokala och närodlade produkter som det bara går. Vår mat bottnar alltid i våra egna mattraditioner som exempelvis frigående limousine-kor och vildfångad sik, abborre och gös. Lasse experimenterar mycket med de smaker som vi anser vara våra, men som lika gärna är någon annans fast lite olika. En klassisk italiensk Vitello Tonnato, till exempel, alltså tunnskivad kalv i tonfisksås, blir minst lika god med kallskuren limousinfilé och närfiskad rökt sik istället för importerad tonfisk. Vi är även med i ett projekt som heter Matriket Österbotten. Det syftar bland annat till att belysa våra egna mattraditioner och få människor att göra medvetna val när det gäller råvaror. Inte så dyrt I Umeå finns Bistro Le Garage, även den inhyst i ett garage utanför centrum, där Lasse nyligen ätit och imponerats av maten. När de själva skulle döpa sin restaurang till något med gourmet fick det bli med suffixet garage för att tona ner klangen av pretentiös finkrog. Utemiljön är lite ovanlig med sin slamrande bilverkstad vägg i vägg och en trafikled rakt nedanför, men inne är det desto mysigare med en enkel och stilfull inredning som snarare inbjuder till samtal mellan borden än diskreta sittningar på tu man hand. Kvalitetsvinerna importeras av en god vän och serveras endast på ett fåtal ställen i Finland, med klar förkärlek till Italien. Vi vill framförallt vara ett matställe som håller en bra nivå utan att vara en konkurrent till centrumrestaurangerna snarare ett komplement. Vi kan anses något dyrare, men det beror nog på att vi alltid serverar 3 eller 4 rätter, men sällan går menyerna över 50. Flera rätter Gourmet Garage fungerar inte riktigt som en vanlig restaurang där man slinker in på en bit mat. Här får man beställa i förväg och det är förutbestämda trerättersmenyer som gäller, ett par, tre olika per säsong allt för att komma bort från mycket-mat-på-ett-fat-tänket som enligt Lasse är det typiskt österbottniska sättet att äta. Restaurangen funkar också som en plats där traktens företag kan hyra in sig för att laga mat, kanske snappa upp lite nya köksgrepp och samtidigt lära känna varandra under andra förutsättningar än på jobbet. Det är ingen traditionell kockskola vi driver, utan mer en form för att människor ska kunna umgås och ha kul tillsammans med matlagning i fokus, säger Lasse. Catering Nu när sommaren nalkas har garaget stängt och bussen tinat fram. Det är ingen vanlig foodtruck utan snarare en trailer vars släp inretts med ett komplett restaurangkök med allt vad det innebär av spisar, kylar, diskar och redskap. Med eller utan serveringspersonal det avgör kunden tuffar bussen runt på allehanda fester och företagsjippon. Som mest har de haft 2000 gäster på samma kväll och beställaren kan välja på allt från traditionella trerättersmenyer till grillning över öppen eld. Bussen var länge företagets enda kök, men successivt har Lasse och Anna byggt upp sitt företag och kunnat investera i den stationära restaurangen som även innebär att de jämnar ut arbetsinsatsen över hela året. Det har tagit tid att få någon sorts balans i tillvaron. Fortfarande jobbar vi periodvis väldigt mycket, men numera kan vi faktiskt ta några veckor semester och förlita oss på vår duktiga personal, säger Lasse. På sommaren inkvarteras restaurangen i en trailer med komplett restaurangkök. Under vinterhalvåret hittar man Gourmet Garage i en gammal verkstadslokal på ett industriområde i Jakobstad.

7 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 7 Anna Lynam och fårfarmaren Åsa Bergquist Nytänk med MinFarm Att leva hållbart och medvetet kan vara en utmaning, särskilt när det gäller mat. MinFarm vänder helt på koncepten och låter konsumenten komma så nära råvaran som det bara går. Man kan till och med besöka sin leverantör, klappa djuren och förvissa sig om att de har det bra, säger Anna Lynam som tillsammans med maken Stephen driver projektet MinFarm som nu blivit moget att permanentas. Via hemsidan klickar kunden in sig på MinFarms beställningssida och sen börjar det roliga. Här kan man klicka sig fram mellan gårdarna, lära känna bönderna och i lugn och ro beställa kött, ägg och grönsaker för hämtning senare i höst. Det är något helt annat än att vandra längs storköpens tröstlösa gångar och fingra på gasförpackat kött som håller sig fint inuti plasten men snabbt bryts ner i kontakt med luft och på vägen förlorar i både smak och näringsinnehåll. Som konsument på MinFarm vet kunden exakt var köttet kommer ifrån, hur djuren haft det under sin livstid samt var och hur de slaktats. En del vill absolut ha KRAVkött, för andra är närproducerat viktigast eller att lantbrukaren verkar trevlig och snäll mot djuren, säger Anna. Via filmer, intervjuer och berättelser får kunden en helt unik insyn i djurens vardag och människorna som sköter om dem. De kan till och med göra personliga besök hos producenterna. Ulliga och gulliga Tålmarksbonden Åsa Bergquist står mitt i fårhjorden och flaskmatar ett lamm som mist sin mamma i juverinflammation. Det är en fridsam flock gotlandsfår och ryafår på 35 tackor och ett 50-tal årslamm som precis kommit ut på grönbete och vaktas av hunden Kwai. Han lystrar på kommandon från Åsa och lyder direkt. Kwai, gå bakom. Kwai slår en vid lov för att kunna pressa flocken dit han vill och sedan lägger han sig ner och kollar att alla går åt rätt håll. Flera lamm kommer fram och slickar honom på nosen, kanske känner de tryggheten från den kloka bordercollien. Hunden Kwai vaktar fårhjorden. Idyllen är total. Himlen är blå, solen värmer och fåren mumsar vällustigt av det ljusgröna gräset. För Åsas del är MinFarm ett bra sätt att slippa ägna sig åt försäljning och marknadsföring. Dessutom är det praktiskt att veta i förväg hur många lamm som ska slaktas vilket även ger en hint om nästa års produktion. Det jag kan och brinner för är fåren. Resten, som försäljning och marknadsföring känns bra att kunna överlåta till Anna, säger Åsa. Allt fler gårdar Efter ett par år av fundering och planering startades MinFarm som ett pilotprojekt 2013 där åtta jämtländska bönder fick ta emot beställningar från tio kunder som valts ut via en förfrågan på Facebook. Det har fungerat väldigt bra och samtliga gårdar har tackat ja till att vara med i år också, säger Anna. I år har kundantalet vuxit till 600, producenterna till 20 fördelade på Jämtland och Västerbotten. Redan efter ett par veckor i skarpt läge börjar beställningskvoterna fyllas. Gårdarna väljs med omsorg, både på rekommendation från andra lantbrukare och LRF. Leveranserna sker ett par gånger om året. Med hänsyn till miljön har vi valt att inte ha hemkörning, istället organiserar vi utlämningsställen dit folk får komma och hämta sina beställningar. MinFarm gör också en rolig grej av själva hämtningen. Det är ju ett bra sätt att lära känna nya människor som tänker lite liknande, säger Anna. Anna Lynam driver MinFarm tillsammans med maken Stephen Lynam. Vänder på steken Anna och Stephen jobbar helhjärtat med sitt projekt, inte minst när det gäller databiten eftersom hemsidan är centralpunkten där kunderna bygger upp sin beställningslista. Vi tror att det finns ett jättestort intresse och ett behov av att ta kontroll över maten. För många är det dessutom en möjlighet att visa barnen var livsmedlen kommer ifrån. Hela vårt koncept skapar en plattform som bygger mer på mötet mellan människor än själva kommersen. Att vi lyckats vända på en orättvis pyramid känns också bra. Hos oss får producenten 80 procent och administratören 20 procent. Hos traditionella handlare är det i vissa fall tvärtom, säger Anna.

8 8 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Patricia och Dragos trivs med att arbeta på Malakta. Konstkollektivet Malakta I Malax, en halvtimme från Vasa, jobbar tio konstnärer i kollektivet Malakta. Två av dem är paret Patricia Rodas och Dragos Alexandrescu. Det här är ett inspirerande ställe att jobba på. Alla är väldigt engagerade och man har hela tiden stort utbyte av andras tankar och ideer kring konst säger Patricia Rodas. Själva byggnaden är ett mejeri från 30-talet och namnet Malakta kommer från ett mjölkpulver som tillverkades på talet. Rester av maskiner finns fortfarande kvar i form av egensinniga konstverk som står här och var. Här kan konstnärer hyra in sig på kortare eller längre tid och har då tillgång till både eget rum och gemensamma ytor. Patricia och Dragos kom hit Båda jobbar med foto- och video projekt, ibland tillsammans, oftast inte. Never again, skämtar Dragos och kramar om Patricia. Dragos är från Rumänien där han även gått konstakademien; en traditionell konstutbildning med betoning på måleri, som inte direkt återspeglar den konst som han håller på med idag. Född 1974 var han liten när Ceausescus fortfarande styrde landet med järnhand, en maktstruktur som påverkade landet många år efter avrättningen Fram till slutet av 70-talet var Rumänien ganska okey, men då bestämde regeringen att landet inte skulle vara beroende av någon annan vilket skapade stora ekonomiska problem. Statsskulden skulle betalas av på kort tid och det var folkets plikt att ställa upp. Regeringen sålde ut allt som gick att sälja, bland annat landets jordbruksproduktion vilket ledde till livsmedelsbrist. Folket fick köa flera timmar per dag för att köpa mat, det nödvändigaste som bröd, socker, olja och kött. Men som barn lärde man sig att hantera livet ändå. Elransoneringen som mörklade landet ett par timmar per dag blev en spöklek i kolsvarta trappuppgångar och brödköerna blev också en sorts lekplats. Här i Finland är det givetvis enklare att leva, även om Rumänien också utvecklas, men nöd och frustration gör också att människor blir mer kreativa. Här är det ganska politiskt slött. Ingen orkar bry Jag vill att mina bilder ska beröra på ett personligt plan, säger Patricia. sig om de problem som faktiskt finns, säger Dragos. Kortfilm Idag jobbar Dragos mest med rörliga bilder, gärna svart-vit kortfilm och ofta med ämnen som på något sätt har med ekonomi att göra. Han avslutade just ett filmprojekt där han drar paralleller mellan andra världskrigets finska krigsbarn som skickades till Sverige och rumänska barn som lämnas hos äldre släktingar för att föräldrarna ska kunna jobba utomlands. Min konst är ett socialt ställningstagande, ofta som en protest mot de politiska systemens dysfunktioner. I det här fallet lämnar människor sina barn för att ge dem en högre materiell standard, men för barnen är det ett trauma, säger Dragos. Våld inom relationer Fotografen och fotokonstnären Patricia Rodas har mest gjort coffee table-böcker de senaste åren, beställningsjobb med vackra bilder och trivsamma ämnen som kakor, mat och natur. Förra året fick hon ett arbetsstipendium för att jobba heltid med en bildserie om våld i nära relationer. Resultatet är en serie abstrakta svart-vita bilder som är tagna med en storformatskamera. Negativen framkallar Patricia själv och skriver ut dem på konstpapper av hög kvalitet. Som titeln The personal violence antyder finns en personlig koppling till Patricia Rodas egna erfarenheter av en våldsam relation från ett tidigare förhållande i vuxen ålder. Jag har upplevt våld på nära håll och tycker att det är ett ämne Dragos beskriver sin konst som ett socialt ställningstagande. som även behöver synas i konsten. Jag vill att mina bilder ska beröra på ett personligt plan och kanske bidra till att öppna ögonen för det våld som statistiskt sett finns mitt i bland oss, men som ofta är väldigt osynligt, säger Patricia. Längre fram i projektet hoppas Patricia kunna samarbeta med skyddshem för att nå fram till människor som traumatiserats av sina erfarenheter av våld. Kameran får stryk Bilderna är som mörka landskap, ibland nästan svarta med strimmor av ljus och med en rörelseoskärpa som skapats av att Patricia gått loss fysiskt på sin utrustning: Sparkat på kameran, skakat den och hunsat den som en metafor för det egna känsloregistret. Som kontrast till det abstrakta och för att ge bilderna en mer begriplig kontext har Patricia även skrivit dikter som kommer ligga intill bilderna. Det är en ständig balansgång mellan allmänt eller privat, mellan det som är alltför övertydligt eller alltför introvert. Genom att komplettera bilderna med dikter tror jag att jag kan nå betraktaren utan att för den skull servera sanningar på silverfat. Solen tittar fram mellan mörka moln och landskapets ljusgröna färg säger sommar men blåsten är kall. En dalmatinblandning slickar handen och en vallhund nosar baken. En och annan bil far förbi. Livet är gott.

9 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 9 Stefans målningar varierar mellan figurativt och abstrakt. Stefan Markströms konst Det är något med Stefan Markströms konst som inte går att motstå, vare sig det handlar om målningar eller träskulpturer. Kanske är det för att han lyckas göra det till synes abstrakta konkret och skickar ett känslomässigt budskap rakt in i betraktarens hjärta. Det är både så introvert och publikfriande att förmodligen vem som helst kan stå i Stefans ateljé och bara njuta. Det sitter en man i ett Sovjetfärgat hemmabyggt propellerplan och spanar ut i rymden med en intensiv och lite uppgiven blick. Han är inte vilken hobbypilot som helst, utan Laikas husse som undrar vart hans hund tagit vägen efter uppskjutningen av Sputnik Förlagan eller skissen gjordes med akryl, sprayfärg och bläck och nu ska den upp på en mer permanent duk, modell större, och målas med olja. Den här typen av jobb har ökat de senaste åren och Stefan lever numera helt av sin konst. Började inom vården Stefan Markström har ingen tidig koppling till konsten mer än att han var bra på att skissa. I tonåren kom grafittin in i hans liv och ännu idag, som nybliven 30-åring, betyder streetkonsten mycket där lager på lager ger de dimensionella effekterna som ofta finns i hans bilder. Jag jobbade flera år inom omsorgen och har alltid trivts bra där, men efter ett år som praktikant hos träkonstnären Jögge Sundqvist och lite andra utbildningar kom jag tillbaka till måleriet. Sedan dess har jag både målat och jobbat i trä, men det känns som att måleriet helt håller på att ta över, säger Stefan. Många av Stefans verk är uppbyggda kring en tanke som sedan får ett konkret uttryck via skisser och en metodisk uppbyggnad av själva målningen. Andra är spontana färglekar som mest växer fram ur lusten att testa något nytt. Ibland undrar jag om jag bara målar för mig själv och ingen annan eftersom det mesta bygger på rena fantasier, men i grunden är jag uppvuxen med en stark berättartradition så den kanske slår igenom trots allt. Samhällskritisk konst Stefan Markström är en väldigt sympatisk person som verkar fått ett överflöd av både hjärta, hjärna och kreativitet. Han hoppar mellan materialen och löser det mesta praktiska själv. Behöver han en elgitarr så bygger han en. Mycket av hans konst har en skenbar lätthet som, enligt honom själv, nästan alltid har ett djup av skarp samhällskritik och en vilja att protestera mot människans tokigheter. Inte minst när det gäller konsumtionssamhällets grunder där lusten att hänga tillsammans ibland får löjliga proportioner. Särskilt när det ska köpas och jämföras. Eftersom vi är flockdjur vill vi ha det som andra har, men gärna lite bättre. Att välja att bo på landet är ett ställningstagande i sig. Här är det långt till kommersiella nöjen, inget att slösa pengar på. Vad jag däremot saknar är närheten till Umeås kulturliv som inspirationskälla. I min egen kommun kämpar de ideella krafterna hårt för att hålla igång kulturlivet och de gör det bra, säger Stefan. Barn och konst Sedan några år kör Stefan workshops för barn inom grundskolans skapande skola. Han kallar det för kaosmåleri vilket ungefär är vad det är en lek med färg och form Med viss vägledning får barnen gå loss på en stor duk och måla precis vad de känner för, bara det inte är föreställande. Han visar dem lite olika tekniker men annars är det eleverna själva som avgör hur tavlan ska bli och när den är klar. Här är det inte den individuella prestationen som räknas, utan vad gruppen kan åstadkomma tillsammans. Genom att lära sig att måla icke föreställande lär de sig också att tänka och diskutera omkring det abstrakta. Det bygger också upp självförtroendet eftersom de flesta tror att man måste kunna så mycket för att åstadkomma en intressant målning. Stefans egna målningar varierar ganska stort mellan figurativt och abstrakt. I entrén hänger ett stort porträtt på en stöddig typ med pilotglasögon, polisonger, gängväst och en cigarr i mungipan. Inte helt olik hjältarna från tevespelet GTA. Stefans mjuka inkännande framtoning står i stark kontrast till bilden, som i själva verket är ett självporträtt. Jag brukar måla ett självporträtt per år. Den här bilden föreställer mig, hur jag skulle kunnat bli om jag hade gjort andra val. Gamla smedjan Vattnet strömmar utanför och ljuset flödar in genom stora fönster i den gamla manufaktursmedjan där även byasnickaren höll till en gång i tiden, i rummen som idag är Stefans ateljé. I källarplanet ligger den dunkla smedjan med sina gigantiska ässjor och mängder av rostiga gamla prylar som både står kvar på bänkar och ligger nedtrampade under ett sekel av dagligt slit på jordgolvet. Olofsfors bruksområde är i sig ett jättemuseum med en fint bevarad herrgårdsmiljö och spridda bostadshus jämte butiker, fik och verkstäder där flera konstnärer hittat sin plats. Platsen har nyligen utnämnts till Årets industriminne Stefan har många grejer på gång och försöker beta av en efter en. Utanför ateljén väntar en jättestock som ska förvandlas till en kvinnokropp och ett antal Pollak-inspirerade stänkmålade bakgrunder väntar på att slutföras. Jag vill helst arbeta strukturerat men det går nästan aldrig. Mitt drömjobb är att få gå till en jättestor tom lokal varje dag, fylla en skurhink och svabba golven från ena sidan till den andra. Möjligtvis med lite musik i öronen. Stefan med ett självporträtt. Någonting att reflektera över.

10 10 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Just nu repeterar gruppen en föreställning om våld i nära relationer. Unga Scenkompaniet Unga Scenkompaniet är en nystartad teatergrupp som bestämt sig för att satsa fullt ut redan från början. Under ett drygt år har de hunnit med tre olika uppsättningar och en fjärde är på gång. Målgruppen är barn och ungdomar och för medlemmarna Alexandra Mangs, Annika Åman och Johanna Stenback finns det inget ämne som är för svårt eller förbjudet att hantera. Tvärtom, vill vi våga ta upp vad som helst. Just nu repeterar vi en föreställning om våld i nära relationer. Kungen är på besök hos Boy för att berätta att han fått brevet och att det inte är Boys fel att pappan är dum. Pappan har kroknäbb och ser otäck ut. Man får en klump i halsen av pojkens lilla gestalt som gömmer sig under ett bord. Föreställningen bygger på en bok av Gro Dahle, Den arge, som i Unga Scenkompaniets uppförande under Harriet Abrahamssons regi heter Den rasansfulla och handlar om pojken Boy och livet med en pappa som dricker och bråkar. Ett komplicerat men inte alltför ovanligt familjeproblem som därför är extra viktigt att ta upp. Skolorna har en tendens att beskydda eleverna från svåra ämnen, men jag tror att vi är på väg mot en större öppenhet. Vår största utmaning är att få med de vuxna, att med hjälp av konsten komma åt tabubelagda ämnen, säger Alexandra. Lärarna jobbar vidare För att underlätta för lärarna att själva kunna fortsätta processen efter ridån gått ned arbetar de även fram ett pedagogiskt material inför varje ny uppsättning, enkla övningar och diskussionsmaterial som lärarna kan jobba med i klassrummet.. I grunden är tjejerna dramapedagoger, vilket också innebär att det finns en djupare tanke med föreställningarna. De ska inte bara beröra, störa eller roa utan även syfta till möjliga förändringar, som en sorts läkning genom drama. Vi vältrar oss inte i mörkret utan använder oss mycket av humor och identifiering för att nå fram, säger Annika. Unga Klara förebild Annika och Alexandra är utbildade på Novia i Jakobstad och bestämde sig redan under skoltiden att de ville starta ett företag ihop. På alla Novias konstnärliga utbildningar är företagsekonomi och entreprenörskap ämnen som löper parallellt med övriga ämnen och därför är eleverna ganska förberedda när de väl kommer ut i arbetslivet. Vi kastade oss ut på sju famnars djupt vatten redan från början men det har gått bra för oss. Vi får sommarjobba lite på andra teatrar, men under resten av året tar vi ut vanliga löner, säger Annika. Förebilden är Unga Klara i Stockholm som under många år jobbat mot en yngre publik och i synnerhet med föreställningar som hanterar aktuella ämnen. Alexandra gjorde sin praktik där och lärde sig mycket om både uppsättningar i sig och hur man ska arbeta för att nå sin publik. I Västerbotten finns även Unghästen i Skellefteå som de gärna skulle vilja besöka framöver. Kulturklimatet i Vasa är väl enligt Alexandra och Annika sådär. De anser att de ekonomiska satsningarna är för små i förhållande till behoven. Själva ser de sin roll som teatergrupp som ett viktigt inslag i barn och ungdomars kulturfostran och skulle önska att politikerna såg det på samma sätt. Harriet Abrahamsson, inlånad regissör från Vasateatern, tycker också att kulturen har en viktig uppgift att introducera barnen i ett mer poetiskt språk som kontrast till vardagens mer torftiga språkbruk. Läser på Än så länge ryms Unga Scenkompaniets ägodelar i en personbil och de har ingen fast punkt utan repeterar i olika lokaler som de får låna eller tillfälligt hyra in sig i. Hittills har de avhandlat ämnen som döden (att mista ett syskon), rädsla (en föreställning från 3 år) och förintelsen (Anne Franks dagbok). Inför varje föreställning tar de hjälp av olika experter, exempelvis från Folkhälsan, Finlands motsvarighet till Socialstyrelsen, eller terapeuter och skolhälsovårdare. När det gäller pjäsen om Boy har vi hämtat in material från trappanmetoden som utvecklats av Rädda Barnen och används i samtal med barn som upplevt våld i sin familj. Första repetitionsdagen går mot sitt slut, en intensiv sommarvecka där grunderna ska sättas inför höstens arbete. Det har skrattats och gråtits, diskuterats och testats och långsamt växer berättelsen om Boy och hans pappa fram, med hjälp av lite enkel rekvisita för att förstärka känslan. Man ska inte kunna avfärda svåra ämnen på grund av att de är för allvarliga. Humor och igenkänning är grunden för all bra teater oavsett vad det handlar om, säger Annika. Annika och Alexandra visste redan under skoltiden att de ville starta ett företag ihop. Unga Scenkompaniet repeterar i lokaler de får låna eller hyra.

11 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 11 Gruppen är samlad inför kvällens improvisationsföreställning. Teater med Unghästen Unghästen startade som ett fristående projekt 2000 men är sedan några år en permanent del av Västerbottensteatern. Vi spelar främst barn- och ungdomsteater men även skräddarsydda föreställningar på företag, eftersom det är en metod som funkar bra för att arbeta med viktiga frågor. Dessutom genererar det mer pengar som kan gå till den ungdomsinriktade verksamheten, säger producenten Pär Löfbom. Det är stekhet tisdagseftermiddag och Unghästen har repetition inför kvällens föreställning. Egentligen går det inte att kalla repetition eftersom det handlar om improvisationsteater där publiken är interaktiv och till stor del kommer bestämma vad ensemblen ska göra. Gruppen är tajt, det märks. Pär Löfbom agerar publik och slänger ur sig kommandon som exempelvis sång. Då ska de alltså sjunga och helst med en vettig text. I en scen måste skådespelaren stryka sin egen roll om publiken skrattar, i en annan står de plötsligt på ett fabriksgolv och svettas och det osar proggteater lång väg. Våga misslyckas Det är lite nervöst, som om man är rädd att de ska misslyckas, men det blir snarare tvärtom: Trots att manuset skrivs i samma stund som repliken faller får scenen en mening med en början och ett slut. Det är skickligt och vältajmat och väldigt kul! Det är en sorts actors nightmare att utsätta sig för den här typen av teater där man inte kan förbereda sig så mycket. Ungefär som att plötsligt glömma sina repliker. Det gäller att ta sig över tröskeln där man vågar vara dålig. Som att hoppa utan fallskärm. Eller kanske som någon sa: A brilliant mind in panic is a wonderful thing to see. Eleverna är med Teater i sin bästa form är engagerade och känslosam. Kanske är det därför den passar så bra för att gestalta frågor som berör barn och ungdomar. Unghästens föreställningar är väldigt efterfrågade. Skolensemblen spelar 85 föreställningar per år i skolor runt om i Västerbotten och Norrbotten, ett genomsnitt på sex föreställningar per vecka. Förut var det endast forumteater som gällde, men numera säger man interaktiv teater som kan variera mellan olika teaterformer där bland annat forumteater ingår. Eleverna kan vara med och ändra slutet på scenerna, hitta lösningar på problem eller påverka innehållet på andra sätt, men vi är också noga med att diskussionen fortsätter även efteråt, i klassrummet, säger Theresa Eriksson som är dramapedagog jämte skådespelare och varit med sedan Unghästens begynnelse. Dra in pengar Unghästen startades ursprungligen av Malin Lundqvist och Petra Åström som en fristående grupp 2000 men är sedan 2007 en del av Västerbottensteatern. Det ger både trygghet och legitimitet att tillhöra ett större sammanhang, men mycket i Unghästens tillvaro beror också på hur mycket pengar de själva kan dra in. En del pengar kommer från kommun och landsting, men kulturanslagen till skolorna har minskat kraftigt och för att få ekonomin att gå ihop gör Unghästen en hel del föreställningar på uppdrag från företag och organisationer. Beställningsjobben görs både i syfte att roa, exempelvis på en firmafest, och för att jobba med specifika ämnen. Då kan det handla om vuxenmobbning, alkoholproblematik eller liknande ämnen som är vanliga men ändå svåra att hantera, säger Pär. Med spons Under åren har ensemblen gjort teater av många olika ämnen och inget är för svårt eller allvarligt. Just nu har de tre skolföreställningar igång: Nätkärlek som handlar om näthat, XXX 2.0 med undertexten sex å sånt samt Vi skämtar ju bara, om mobbning. Ibland ringer skolorna och ber dem komma dit för att jobba pedagogiskt med ett specifikt problem som skolan behöver hjälp med att hantera. Istället för att eleverna bussas till någon lokal kommer Unghästen till klassrummet. Dels blir det billigare och dels skapar det en mycket mer intim känsla där eleverna lättare vågar delta. Vi är ju inga specialister på alla ämnen, utan tar själva alltid hjälp av extern expertis. Till varje föreställning finns också ett pedagogiskt material så att lärarna kan fortsätta jobba med klassen efteråt, säger Theresa. Både Theresa och Pär tycker att Skellefteå är en hyfsat bra kommun när det gäller kultursatsningar, även om de gärna skulle se ökade anslag för kultur i skolan och det där kulturhuset som det pratats om i så många år. Det är ytterst kommunen och kommunpolitikernas ansvar att se till att unga människor har tillgång till kulturupplevelser, sedan kan näringslivet gärna få bidra. En fördel hade ju varit om det fanns ett nätverk med sponsrande företag, dit skolorna kunde vända sig för att söka pengar, säger Theresa. Pär Löfbom och Theresa Eriksson. unghasten.vasterbottensteatern.se Improvisationsteater är en konst för sig; manuset skrivs alltefter pjäsen framskrider.

12 12 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Innan lokalerna kunde användas sanerades den från diesel, olja och fett. Taktfulla Rytmikorjaamo Rytmikorjaamo Rytmgaraget i Seinäjoki några mil från Vasa är ett center för kreativa branscher som flyttat in i en gammal postbilsdepå. Här samsas ett 40-tal småföretagare, varav många är yngre eller nystartade, med konferenslokaler, restaurang, café, butik, replokaler och en av Finlands bästa rockklubbar. Miljön är väldigt inspirerande. Här uppstår många kreativa möten mellan människor, säger Juha Koivisto, verksamhetschef för musikfestivalen Provinssirock. Det är sen eftermiddag och Café Jakari håller precis på att stänga. Några eftersläntrare sitter kvar och pratar jobb, och i de sköna fåtöljerna softar några killar i väntan på att de ska börja repa. Lokalen var tidigare en depå för postbilar, med verkstäder och annat, men stod tom under många år innan musikföreningen Selmu hyrde in sig i början av Det var en liten verksamhet som i princip bestod av musikfestivalen Provinssirocks lager, men successivt började det hända saker. Föreningen fick upp ögonen för lokalens potential och drömmen om en egen rockklubb tog form öppnade rockklubben och sedan dess har den varit väldigt framgångsrik. Hit kommer även besökare från andra delar av Finland för att vi lyckas få hit så bra musiker, säger Juha och nämner grupper som The Sounds, The Arc, WASP och Inflames. Kända band Hans eget skötebarn, Provinssirock, är Finlands största popoch rockfestival och kan jämföras med svenska Hultsfredsfestivalen. Festivalen hålls varje år på ön Törnävä utanför Seinäjoki och har sedan starten 1979 lockat mängder med storstjärnor. Runt besökare per dag har bland annat sett Black Sabbath och Red Hot Chilipepper uppträda och även i år gästar flera internationella musiker södra Österbotten. I år kommer bland annat The Prodigy, Jake Bugg, M.I.A. och Rudimental samt många finska topartister som exempelvis Kakka-Häta 77 och Softengine som kom på 11:e plats i Eurovisionsfestivalen. De lite yngre besökarna, inte minst tjejer, kommer kanske speciellt för att se pojkstjärnorna Isac Elliott and Robin, säger Juha. Rustades upp 2008 fick Rytmikorjaamo ytterligare en skjuts i rätt riktning. Genom att både Seinäjoki stad och företaget Frami Oy gick in som investerare kunde hela byggnaden saneras från diesel, olja och fett och bereda plats åt de verksamheter som finns där idag stod allt klart och har sedan dess lockat till sig både företag, musikevenemang och musikinriktad kursverksamhet av olika slag. Enligt Juha är det inte billigare att hyra än på andra ställen, men fördelen är att det ger så många positiva sidoeffekter som skapar ringar på vattnet. Försök har även gjorts att hyra ut dataplatser till office nomads men det visade sig att de flesta helst ville ha ett stationärt kontor. Rytmikorjaamo har verkligen blivit det kreativa center som man hoppades på. Det är både en arbetsplats för runt 30 företag och mötesplats för musikutövare av olika slag. Rockklubben kan ta 1100 besökare och det brukar vara fullsatt på varenda konsert, säger Juha. Bara finska Utifrån ser Rytmikorjaamo ut ungefär som en före detta postbilsdepå, men inuti rymmer lokalerna förvånansvärt många olika lokaler för alla tänkbara ändamål. De flesta är öppna både för allmän uthyrning, och för de företag som huserar i byggnaden. Dels finns det mindre mötesrum men också stora lokaler som aulan eller rockklubben som kan hyras för företagsevent eller fester, säger Juha. Vi bjuds på en kopp kaffe av en tjej som pratar bra engelska här funkar inte svenska över huvud taget. Allt är på finska, alla skyltar och även hemsidan, trots att vi bara är några få mil från finlandssvenska områden. Juha vill helst prata engelska, även om hans mamma lärt honom lite svenska. Det är så här i Södra Österbotten. Lite antingen eller. I Seinäjoki är det finska som gäller! Juha Koivisto, verksmahetschef för Provinssirock, huserar på Rytmikorjaamo i Seinäjoki.

13 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 13 Elenor Nordström är en av Humlans tre anställda. Kulturföreningen Humlan Sedan kulturföreningen Humlan startade 1981 har den surrat oavbrutet inom Umeås kulturliv. Från början var det bara poesi som gällde men numera sysslar föreningen lika mycket eller mer med musik, film och festivaler. Mest känt är Umeå Open-festivalen som lockar en stor publik varje år. Humlan är en rätt så löst sammansatt förening med cirka 900 medlemmar. Av dessa är aktiva personer som driver egna projekt inom föreningen. Medlemskortet kostar blygsamma 50 kr och ger bland annat rabatt på alla evenemang. Elenor Nordström är en av Humlans tre anställda och sköter bland annat den löpande administrationen som bokföring och kontakt med bokningsföretag. Hon har även en stödjande funktion för personer som vill driva egna projekt inom föreningen. De flesta har en klar idé om vad de vill göra och fixar också det mesta själva. Vi fungerar som en resurs om man behöver hjälp med att söka pengar eller hitta rätt kontakter, säger Elenor. DJ-tjejer Vem som helst som har en idé kan kontakta Humlan för att be om hjälp med att realisera den. Det kan vara någon som vill arrangera en spelning, en ståuppare som vill möta en publik eller någon som vill lära andra något nytt. Till exempel tjejerna i duon Parks som lånat namnet från den afroamerikanska människorättskämpen Rosa Parks som vägrade resa på sig i bussen för en vit man. Parks är två DJ-brudar med ett tydligt feministiskt fokus. De spelade bland annat på Umeå Open-festivalen och har startat upp sitt projekt för att de vill se fler tjejer bakom skivspelarna och på scen, säger Elenor. Scenbygge för tjejer Enligt Elenor vill Humlan att så många som möjligt ska känna att de kan och får delta i verksamheten, utan att behöva ha några förkunskaper. Under sommaren hölls en kurs till stagehands, alltså personerna som får allt att klaffa bakom scenen. Överallt i världen är det ett typiskt killjobb, även när Humlan arrangerar spelningar. Vi vill försöka bryta upp könsrollsmönstret och därför anordnade vi en kurs bara för tjejer. Intresset var mycket större än väntat, så vi hoppas kunna få detta att växa vidare, säger Elenor. Elenor sköter bland annat bokföring och kontakt med bokningsföretag. Unga medlemmar Elenor tycker att Umeå är en väldigt bra kulturstad. Själv flyttade hon hit från Ö-vik för att plugga och blev kvar mycket på grund av det breda kulturutbudet. Kultur är så otroligt viktigt för att människor ska utvecklas. I bästa fall lär man sig känna, tänka och att reflektera över tillvaron. Dessutom blir man en del av en gemenskap med andra, säger Elenor. Inom Humlan är många av de aktiva medlemmarna ganska unga, och enligt Elenor funkar föreningen som en bra plattform inför vuxenlivet. De flesta kommer kanske aldrig att jobba med musik, men de organiserar och fixar det mesta själva och växer av att vara med i kreativt sammanhang som resulterar i något konkret. Satsar lite extra 2014 Humlan har alltid varit bra på att fånga upp musiker som är på väg ut på turné och få dem att göra ett stopp i Umeå. Föreningen har ingen egen lokal utan hyr in sig på olika scener beroende på spelningen. För de större evenemangen brukar Idun passa bra och ska det vara intimt med hög mysfaktor är det Saga som gäller. Och Humlan har bokat allt från First Aid Kit och Meshuggah tilll Markus Krunegård och Louise Hoffsten till sina arrangemang. Inför kulturhuvudstadsåret har de fått direktiv att satsa lite extra på de egna festivalerna, Umeå Open och Popup. Umeå Open hålls varje år sista helgen i mars och engagerar både stora etablerade band och små demoband tar sina första stapplande steg i offentlighet. I år hade vi fler internationella artister är vi brukar ha, både från hela Norden, England, Frankrike och USA. Och Popup dyker upp nu i höst, det kommer bli en festival i nystöpt form, både annorlunda och lite modigare än förut, säger Elenor.

14 14 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Kanske en början till en egen affärside? En av tankarna bakom projektet Selling regional tillväxt genom kultur, är att utveckla affärsidéer som kan komplettera kulturella- och kreativa näringar genom att tillföra kompetens inom exempelvis kommunikation, management och försäljning. Nedanstående affärsidéer är till för att stjälas, namnen är till för att bytas. Förhoppningsvis kan de vidareutvecklas och bli framgångsrika företag inom Kvarkenregionen. Processen att ta fram dessa affärsidéer var ett experiment som visade sig vara svårare än beräknad. Delar av resultatet processen ledde till finns här nedan. Dessa är försäljningspitch på några av våra idéer, företagen som presenteras finns alltså inte. Idéerna är till för att stjälas, namnen till för att bytas. Idéerna ska vidareutvecklas och kanske någon dag blir de framgångsrika företag. Gärna i Kvarkenregionen. Var så god! ASSISTENTERNA Det är högsäsong. Allt måste bli gjort på en och samma gång och kulturföretagaren jobbar dygnet runt. Ofta gör man allt själv, till och med de enklaste uppgifterna. Eller så ringer man en kollega som är snäll nog att ställa upp (men givetvis sänder en faktura efteråt). Det enda man egentligen behöver är en hjälpande hand. Någon som gör vad man ber om, när man ber om det. Det som behövs är en assistent! Du behöver inte en fotograf som bär din fotoutrustning. Du behöver inte en filmproducent som håller din mikrofon. Du behöver inte en designer som sänder ut dina inbjudningar. Du behöver en assistent! Assistenterna ser till så att kreatörerna får gjort sitt jobb. Och hjälper samtidigt unga människor att få erfarenhet av hur det fungerar inom kulturella och kreativa näringarna. Assistenterna förmedlar ambitiösa ungdomar till just dig eller ditt företag. Och du, Assistenterna jobbar gärna kvällar och helger! AUTHOR VISION Den franska författaren Alexandre Dumas som står bakom verken Greven av Monte Cristo och De tre musketörerna var en ovanlig pionjär på många sätt. Dumas grundade en produktionsstudio och anställde en grupp lovande skribenter som skapade hundratals berättelser med hjälp av Dumas handledning, redigering och egna tillägg. Author Vision är ett koncept som inspirerats av Dumas Idé. Det är en skrivstudio ett förlag och ett tryckeri med en effektiv marknadsföringsavdelning - som bygger på en gemensam stil, en vision. Author Vision har skapat ett sammanhang för författare att arbeta kollektivt i. Author Vision ger oetablerade skribenter möjlighet att bli en del av en större helhet. En del skribenter arbetar med Author Visionvid sidan av sitt eget skapande. Andra bygger upp sin karriär inom ramarna för skrivstudion. Author Vision drivs av en duktig entreprenör som anlitar en konstnärlig ledare för längre eller kortare perioder beroende på pågående projekt och uppdrag. Author Vision jobbar med att bygga varumärket kring de duktiga skribenterna, därför är det heller inte en karriärdödare för skribenterna att vara med. Tvärtom, det ger ofta nya möjligheter eftersom studion fungerar som ett växthus för oetablerade, talangfulla författare. BLUE PRINTS Blue Prints är ett småhuskoncept för hemmasnickaren. Dagens husbyggare vill ha arkitektplanerade hus till en låg kostnad. Och när huset är klart behövs ett garage, gäststuga, poolhus eller uthus som fungerar ihop med helheten. Dessa hus är inte lätta att hitta, särskilt inte om man vill ha dem i samma stilrena, smakfulla stil som huset. Beställ ritningar på småhusen från Blue Prints! Förutom ritningarna medföljer även steg-för steg-bygginstruktioner samt en inhandlings- och materiallista för ditt besök på brädgården. Blue Prints produkter: Gäststugor från 10 till 25 kvm Garage och biltak Bastumodeller (även tillgänglig som bastu + gäststuga) Uthus Vedlider och cykelskjul Utedass KNITTED SOCKS Knitted Socks kombinerar gamla sticktraditioner med urbana modetrender. Knitted Socks har samlat mönster, färgkombinationer och tekniker i våra landskaps- och hembygdsmuseers arkiv. Dessa ger inspiration till teamet med designers som jobbar nära ett nätverk av personer med lång tradition i stickning. Tilsammans producerar de sockor enligt kundens önskemål. Knitted Socks produkter: Gästsockor för alla med dragiga golv. Låt gästerna låna textsockor för kvällen: Trädgårdsentusiasten, fotbollskillen, smygätaren, fashionistan. Välj egen text till dina sockor. Stolar som inte skrapar parketten, köp sockor till matsalsmöblemanget! Knitted Socks populära benvärmare, för den som vill ha sockor som sticker upp ur vinterstövlarna men vill inte frysa om fötterna. MIN KULTURBYRÅ Hur ofta inser man att pjäsen man ville se inte längre spelas? Eller att konserten man väntat på var i lördags? Det är inte lätt att få in kultur i våra hektiska liv. Mellan jobb, att fixa middag, träna, umgås med familj och vänner hinns det inte alltid med att boka biljetter för kulturevenemang. Men tänk om man fick ett mejl eller meddelande från sin personliga kulturbokare på Min Kulturbyrå. Jag har preliminärbokat två platser till musikalen på torsdag kväll, vill du att jag sänder en bekräftelse och en betalningslänk?. Vore inte det smidigt? Min Kulturbyrå ber kunderna fylla i ett snabbt formulär kring intressen, preferenser kring evenemang, hur ofta man vill gå på kulturevenemang m.m. Min Kulturbyrå jobbar med ett stort nätverk av lokala, regionala och nationella samarbetspartners såsom teatergrupper, orkestrar, konsertarrangörer, gallerier och andra organisationer. Min Kulturbyrås samarbetspartners gillar konceptet för man kommer åt målgruppen som inte nås av den vanliga marknadsföringen, ded som annars inte skulle ha tagit sig tiden att komma. Min Kulturbyrå samarbetar också med hotell, restauranger och resebyråer och kan vid behov ta fram paketerbjudanden för våra kunder. SHOP UP Den traditionella handeln står på många sätt i en brytningstid. Med internethandel och global handel blir det allt svårare för de lokala butikerna att klara sig i konkurrensen. Samtidigt vill kunderna gärna se produkterna, känna på materialen och prova kläderna innan man köper. Shop Up utvecklar Pop-up koncept tillsammans med företag inom mode, inredning och lifestyle. Med ett stort nätverk av spännande platser och försäljningspunkter kan längre och kortare pop ups byggas upp. Shop Up har en rad alternativ då det gäller pop up:ens utformning och utseende. Därtill används även Shop Ups egen webbapplikation för betalningar, något som uppskattas av såväl kunder, försäljningspunkterna samt formgivarna. Shop Up är ett ypperligt alternativ för företag som vill pröva sina vingar på en ny marknad, oavsett om det gäller i grannstaden eller på andra sidan jorden! WORKING PLACE working space working pace Företag och andra arbetsplatser förändras snabbt. Den ena dagen har man flera anställda, den andra står arbetsplatser tomma. Kanske jobbar man inom en säsongsbetonad bransch och har perioder då personalstyrkan minskar radikalt? Kanske jobbar man inom en konjunkturkänslig bransch där ekonomin skiftar från år till år och följaktligen även behovet av lokaler? Eller kanske råkar man bara ha extra utrymme på arbetsplatsen i några månader? Varför inte hyra ut överflödigt utrymme för en vecka, en månad eller ett år? Det finns en bransch där aktörerna ofta behöver arbetsutrymmen sporadiskt och gärna skulle hyra in sig. Dessa människor har dessutom en tendens att sprida kreativitet och nya intryck kring sig. Människor med helt annan kompetens och infallsvinkel kan tillföra någonting spännande till er verksamhet och det är väl ändå bättre än att utrymmet skulle ha stått tomt. Eller hur? Working Place har byggt upp ett stort nätverk av kreatörer och kulturentreprenörer. Kunden hyr alltid ut utrymmet på bestämd tid och hyresavtalet avslutas automatiskt vid periodens slut. YOUR TRENDS Världen förändras snabbt, så gör även konsumenternas behov. Tack vare nätet och sociala medier har trender blivit allt mer globala. En koreansk designers arbete sprids enkelt till Finland och en bloggande svensk kock får uppdrag i Australien. Som företag är det inte alltid lätt att hålla sig uppdaterad kring de trender och impulser som influerar ens kunder just nu. Ändå kräver kunderna att företagen gör det. Your Trends ger företag och organisationer kontinuerliga trendrapporter för deras bransch. Dessutom ges en månatlig trendrapport ut till alla våra kunder och prenumeranter. Your Trends expertisområden: Byggbranschen, restauranger och caféer, värdshus, hotell och upplevelser samt butiker och shopping. P.S. Vi har flera idéer om du är nyfiken!

15 Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Selling 15 Internationella workshops i Umeå... FOTO: ANDREAS NILSSON Medgang och motgang Projektet Selling regional tillväxt genom kultur närmar sig sitt slut, ett lyckligt slut. Det innebär att vi inte ser slutet utan ett vägskäl där vi väljer vilken väg vi fortsätter att gå. Klart är att vi väljer en väg där samarbetet över Kvarken fortsätter. Vi kommer också att ta med oss de erfarenheter vi skaffat oss genom projektet de senaste två åren, erfarenheter från medgångar och motgångar. När vi tittar tillbaka ser vi att mycket har gjorts i projektet. Ibland har framgången varit mindre men mycket av det som gjorts har gett resultat. Här följer några exempel på projektets åtgärder. Konstnärer i Europa En av de aktiviteter Selling varit med om att anordna är International workshops för konstnärer. Serien bestod av fem workshops i Berlin, Paris, Stockholm, Malakta och Umeå. Antalet platser till dessa workshoppar var begränsat till nio och fylldes med konstnärer från Västerbotten, Österbotten och Södra Österbotten. Timothy Persons en omstridd men slagkraftig curator, lektor och gallerist tog an uppdraget att vägleda denna grupp konstnärer. Genom Persons fick konstnärerna tillgång till en rad inflytelserika konsthistoriker, redaktörer och museichefer. I personliga möten fick konstnärerna presentera sina portfolios och ta emot feedback. Nya kontakter knöts och idéer utformades. Varje konstnärs artist statement, ett uttalande om vad man vill med sin konst, bearbetades både individuellt och i grupp. Trots många känslosamma möten och allvarliga samtal var resultatet lyckat. Jag kände mig självsäker och stolt över vad jag skrivit, bekräftade Tiina Laasonen, en av de deltagande konstnärerna, efter att ha lyckats få en utställning på ett galleri i Helsingfors. Kontentan av workshops var att det räcker oerhört sällan att vara en skicklig konstnär för att lyckas leva på sin konst enbart. Man måste vara professionell i allt annat omkring, från presentation av konstnärskap till förvaring av konst. Först då kan bitarna börja falla på plats. Journalistbesök Ett sätt att som kulturföretag stanna i regionen medan man expanderar till utlandet är att få folk utifrån att söka sig hit och ta med sig det goda vid hemfärd. I juni 2013 bjöd vi i projektet sex europeiska journalister till Kvarken regionen. Vi ville visa upp våra kulturella och kreativa näringar. Journalister från Schweiz, Nederländerna, Frankrike, Polen, Finland och Ryssland besökte Kvarken. Ett digert tredagars-program tog journalisterna från Umeå till Vasa och Jakobstad och slutligen till Seinäjoki. Under besöket fick journalisterna främst träffa lokala kulturföretag men även besök hos andra kulturaktörer såsom museer rymdes i programmet. Vädret var Journalistbesöket i Kvarken resulterade i flera artiklar i kända tidningar. inte riktigt vad vi hade hoppats för, men arrangemanget hade inte gärna kunnat bli bättre. Eller ja. Visst hade det kunnat bli bättre om vi hade haft fler dagar att tillgå till. Att försöka visa upp regionernas kulturföretag på tre dagar är så gott som en omöjlig uppgift. Bara den geografiska begränsningen blir avsevärd och därmed avgränsningen av vilka som kommer med i programmet. Men vi gjorde det bästa av omständigheterna. Vi ställde inga krav på journalisterna; de fick slå följe och göra vad de ville med erfarenheten. De flesta valde att skriva. Exempelvis omtalas Pilgatans bokcafé och företagen KällbergElmberg och JohannaN i den polska upplagan av National Geographic medan Aalto centret i Seinäjoki fick pryda världsomspännande arkitekturmagasinet Mark. På återseende I skrivande stund finns bara en aktivitet kvar som vi kommer att genomföra i projektet. Exakt vad det blir kan vi inte svara på men kreativitet är ledordet. Något annat kan inte vi förvänta oss då det amerikanska kreativa kollektivet Kinfolk har tagit an uppdraget att leda denna workshop. Sedan är det bara att knyta säcken och gå vidare. Vi tackar alla som tagit del av projektet och hoppas att våra vägar korsas igen! Vi vill också passa på att tacka den styrgrupp vi haft som stöd i arbetet med Selling. Tack Christina Knookala, Vasa stad; Mathias Lindström, Kvarkenrådet; Ola Kellgren, Region Västerbotten; Cathrin Alenskär, Umeå kommun; Marjatta Eväsoja, Södra Österbottens förbund; Jerker Johnson, Österbottens förbund; Maria Nybäck, Concordia; Stefan Råbäck Vasek och Irmeli Jussila, SEAMK! RIIKKA OCH LINDA Projektet tog fram en inbjudan inför journalistbesöket och en behovsanalys för att veta vad regionens kulturföretag efterfrågar i sina verksamheter.

16 16 Selling Hela denna bilaga är en annons från Kvarkenrådet och Region Västerbotten Konstnärligt Campus på Umeå universitet. Samarbete över gränser Projektet Selling regional tillväxt genom kultur är första steget i en gemensam näringslivsutveckling för kulturella och kreativa näringar i Kvarkenområdet. Målet är att höja lönsamheten och göra konst-och kulturarbetarna till framgångsrika entreprenörer. Genom att arbeta över yrkesgränser och inte minst tillsammans med näringslivet finns det goda möjligheter att lyckas, säger projektledaren på Österbottensidan, Linda Blomqvist. De konstnärliga campus som nyligen invigts både i Österbotten och Västerbotten är fantastiska utbildningsmiljöer, men också tecken på att kreativa yrken anses som framtidsbranscher där det finns arbete och kapital att hämta. Idén att låta flera utbildningar samlas och dra nytta av varandra, från första studiedag till inkubatorsverksamhet när det är dags att stå på egna ben, gynnar både de studerande, företagen och samhället i stort. Det är heller inga små satsningar som gjort de senaste åren i Umeå respektive Jakobstad. Konstnärligt Campus i Umeå är den största enskilda investeringen som universitetet gjort sedan det byggdes 1965 och i lilla Jakobstad med sina invånare tronar Campus Allegro som en glasskulptur mitt i centrum, med bland annat en konserthall som håller världsklass. Campus Allegro invigdes förra året och har redan skapat sig en tydlig identitet. Här ska människor kunna växa, från småbarnsålder till högskoleexamen i konstens alla uttryck. Muminvokalerna får gärna bejakas och passion står högt i kurs. Våra studerande ska gå ut med en chans att klara sig i arbetslivet, då måste de brinna för sin konst. Find and live your passion! Det ger bränslet till att kunna leva på konsten, säger Sören Lillkung som är enhetschef Campus Allegro, Yrkeshögskolan Novia i Jakobstad för Novia, enheten för kultur som utbildar kandidater i bildkonst, formgivning, fotografering, musik och scenkonst. Konstnär och entreprenör Sören Lillkung vet vad han talar om. Han har stått på scenen sedan 90-talet, både inom opera och musikal och har en åttaårig utbildning från Sibelius-Akademien. Nyligen har han besökt England och planer finns på att starta upp en musikalutbildning i samarbete med Royal Academy i London kring Det kommer eventuellt att bli en ettårig högre utbildning där stor betoning läggs på hantverket i kombination med entreprenörskapet. Sören Lillkung har även önskemål om att kursverksamheterna i Jakobstad ska kunna rymmas i lokalerna. I svenska mått mätt skulle det kanske framstå som en högst orimlig tanke att blanda glada amatörer med blivande proffs, men Sören ser bara fördelar. Det är inte säkert att vi lyckas fånga upp alla talanger genom de som söker till högskoleutbildningarna. Ett större samarbete med kursverksamheterna kan medföra att fler vågar välja konstnärliga yrken. Här har vi också en chans att locka barn och ungdomar till högre utbildningar. Talang är en sak, men vilja är också viktigt! Lika-olika På båda lärosätena finns en uttalad tanke att arbeta över utbildningsgränserna för att skapa ett maximalt kreativt klimat. I Umeå finns Arkitekthögskolan, Designhögskolan, Konsthögskolan, Bildmuseet och Humlab-X i samma hus och i Jakobstad samsas Yrkeshögskolan Novia, Åbo Akademi, Yrkesakademin i Österbotten, Jakobstadnejdens musikinstitut, konstskolan Balatako och yrkeshögskolan Centria. Områdena Västerbotten och Österbotten är ganska lika när det gäller kultur och sätt att vara, men där finns skillnader, inte minst genom den finsk-svenska dubbelkulturen och tvåspråkigheten. Österbotten är väldigt företagstätt och exportbenäget och här finns en lång tradition att kombinera kulturella gärningar med entreprenörskap. Det kan man se tydliga exempel på när det gäller design och hantverk, säger Linda. Riika Engman, Lindas kollega på Sverigesidan håller med Linda och pekar på en del andra likheter och skillnader: Ambitionerna vad gäller kulturella och kreativa näringar är stora båda sidor Kvarken, det har vi gemensamt. Dessa ambitioner är visserligen inte alltid lika mellan företag verksamma inom näringen och offentliga aktörer eller ens mellan likartade aktörer i de olika länen som deltar i projektet. Men det som jag kan se efterfrågas enhetligt av nästan alla i branschen är internationalisering; kontakter och möjligheter till etablering i utlandet utan att behöva lämna regionen.