Presentation av några madagaskarciklider samt byggandet av en madagaskarbiotop Text och foto: Albin Ekenberg

Transkript

1 Madagaskarciklider Presentation av några madagaskarciklider samt byggandet av en madagaskarbiotop Text och foto: Albin Ekenberg Jag är för de flesta mest känd som viktoriaciklidmannen men har genom åren även samlat på mig några arter madagaskarciklider. Det är inte många arter jag har men trots det är det få som har fler arter. Det hela började när jag övertog min kompis överaggressiva Paratiliapia polleni, large spot. Det var ett par och de skulle få gå i ett 1060-liters akvarium, men hanen var väldigt elak mot honan så jag delade på dem till att börja med. Hanen gick även under namnet Arne eftersom det var en mycket speciell fisk. De första andra arterna kom jag i kontakt med när jag besökte en kompis i Tyskland vilket man kan läsa om i Ciklidbladet 4/2008. Som jag skrev då tyckte jag de var rent av fula första gången jag såg dem. Men efter ett tag insåg jag att jag gillade dem eftersom jag tycker det är något uråldrigt och nästan sagolikt över dem som på något vis fascinerar mig. Arterna från Madagaskar är också sannolikt de mest ursprungliga och uråldriga cikliderna. I dagsläget är de indelade i sex släkten Katria, Oxylapia, Paratilapia, Paretroplus, Ptychochromis och Ptychochromoides. Dessa släkten är inte så nära släkt med varandra som ciklider på andra håll i världen oftast är. Många arter i samma genus hybridiserar inte heller med varandra även om det finns arter som är så nära släkt med varandra att det är möjligt. Alla arter är substratruvare och många av arterna har speciella lekfärger. Oftast är det också svårt att se någon tydlig könsskillnad även på vuxna fiskar, vissa arter har dock en tydlig storleksskillnad. Att få dem att leka kan också vara lite svårare än många andra ciklider och ynglen hos flera arter är mycket känsliga, vilket kan kräva mögeldödande medel eller UV-filtrering. Flera arter är också säsongslekare och leker helst under sommaren. Ynglen växer väldigt långsamt, vilket sannolikt bidragit till att de inte är så vanliga inom akvariehobbyn. Det är ju heller inte några färgklickar utan går vanligtvis i grått och brunt, även om vissa arters lekfärger kan vara väldigt färgglada. Dessa ciklider lever vanligtvis i mycket mjukt vatten men vattenvärdena är av mindre betydelse och det är inga problem att hålla dem i hårt vatten med högt ph. De flesta arter är robusta fiskar som är mycket tåliga, dock är flera av arterna mycket känsliga för vitapricksjukan. Men oftast är detta inget som ställer till några problem. Man ser också direkt om madagaskarciklider vantrivs eftersom de biter i stjärtfenorna på varandra då. Detta har ibland hänt mig om man låtit dem gå i Paretroplus kieneri ett för litet akvarium. De mindre arterna fungerar i akvarium från 375 liter men för de flesta är akvarium från 500 liter och uppåt att föredra. Bäst är det att hålla dem i sällskapsakvarium antingen med andra madagaskarciklider eller med andra ciklider. De flesta madagaskarcikliderna äter smådjur som maskar och snäckor eller småfiskar, den enda arten som jag hört ska äta växter är Paretroplus damii. Levandefoder som daggmask och även frysfoder tycker dessa fiskar mycket om. Vill man att fisken ska växa är det denna typ av foder man ska ge. Räkmix och pellets fungerar också bra, men de växer inte lika fort på sådant foder. Jag tänkte fortsätta med att beskriva de arter som jag haft ett tag och därmed kan ge en bra beskrivning av. Paratilapia polleni, large spot I dagsläget finns det bara en giltig art i släktet Paratilapia. De som är insatta i området anser dock att det egentligen handlar om ett flertal arter. Fisken som jag kommit i kontakt med är large spot-varianten som är den största av dessa arter. Den lär även vara den aggressivaste. Vid högre temperaturer, alltså runt 27 till 30 grader, är de helt hemskt aggressiva, framförallt hanarna. Man kan dock dämpa aggressionen genom att sänka temperaturen till runt 25 grader. När de är på sämst humör kan 6 Ciklidbladet 1/ Årgång 43

2 Paratilapia polleni Paratilapia polleni, närbild Paratilapia polleni flyttar en snäcka eftersom den är i hans revir. Madagaskarregnbågsfisk, Bedotia madagascarensis de flytta pumpar, doppvärmare och stora stenar i vad som liknar raseriattacker. När det handlar om en fisk på 30 centimeter och mer än ett halvkilo förstår nog de flesta att det kan vara svårt att hålla dem då. Men som sagt, bara ett par graders temperatursänkning gör att temperamentet blir lugnare. Paret som jag själv hade gick i var sitt akvarium för att det var lugnast så. Jag upptäckte dock en dag att honan såg väldigt romstinn och lekmogen ut. Jag släppte ner honan till hanen i 1000-liters akvariet och det uppstod tycke direkt. Hanen jagade iväg alla de andra fiskarna från sin grotta och inbjöd honan att vara med. De höll på med lekförberedelser och hanen var hyperaggressiv när jag lämnade akvariet på kvällen men dagen efter när jag tittade hade hanen lyckats ha ihjäl honan trots att det var gott om gömställen för henne i akvariet. Eftersom denna variant är mycket svår att få tag på hade jag således bara en hane som fick gå med diverse annan överbliven fisk. Ibland hände det att de andra fiskarna fick yngel och man kunde då studera denna fisks jakttaktik. Han bytte hela tiden taktik och försökte lura de andra fiskarna. Man såg också tecken på logiskt tänkande när han förstod att en fisk som simmar in i en blomkruka är fast. Jag skulle vilja påstå att detta är den smartaste fisken jag har träffat på. Eftersom jag matade med räkmix såg jag ibland hur han kunde simma iväg med en bit räkmix och lägga den i ett hörn, troligtvis för att vänta på att den skulle smälta. Pellets var han ingen större fan av utan matade man med pellets struntade han i att äta dem och försökte då hellre ta yngel. Det var en stor personlighet och han hade flera egenheter. Exempelvis gillade han inte att man lyste på honom med kameralampan utan då kunde han attackera rutan. Äppelsnäckor gillade han inte heller utan så fort de kröp in på hans sida av akvariet tog han in dem i munnen och simmade iväg med dem och spottade ut dem en bit bort. Troligtvis är väl detta något naturligt beteende med tanke på att de måste hålla sin rom fri så att inte snäckor äter upp den. Ett annat lite ovanligt ciklidbeteende var egenheten att ligga och vila eller lurpassa helt still på botten. Han förstod också att man inte behövde vara rädd för små håvar och håvskaft och dylikt. Kom man med en liten håv i hans revir försökte han köra ut den. Men stora håvar passade han sig för. Vid ett annat tillfälle hjälpte jag en kompis som skulle flytta. Då förvarade jag några påfågelciklider och några jaguarciklider i samma akvarium. Jaguarcikliderna hade vett att hålla sig undan medan påfåglarna försvarade sig istället för att fly. Dessutom försökte de gömma sig i Arnes grotta vilket inte var populärt. Så de ställde sig och visade munnen vilket ledde till att Arne också öppnade munnen. De jämförde munnen på ciklidvis och Arnes mun nådde upp över ögonen på påfågelcikliden. Trots detta stod påfågeln kvar i Arnes grotta vilket ledde till att Arne började slå med underkäken. Troligtvis gjorde han något ljud genom att stå och slå med underkäken på detta sätt. Men påfågeln flyttade inte på sig och efter en halv minuts varningar tappade Arne tålamodet och attackerade påfågeln i den värsta attacken jag sett en fisk göra mot en annan fisk. Påfågeln flög in i sidorutan i ett moln av fjäll och såg allmänt svag ut efter det. Att den överlevde var ett under men de fyra påfåglarna höll sig undan efter det. Arne gick hela tiden jag hade honom med andra fiskar som fick sig ett tjuvnyp så fort han kom åt, den enda fisken han accepterade i sitt revir var en stor nicaraguaciklidhane. Han kunde till och med dra iväg med en trettiocentimeterspleco, men Ciklidbladet 1/ Årgång 43 7

3 de lärde sig också med tiden att hålla sig undan. Tyvärr dog Arne för mig i början av sommaren 2009, varför, vet jag inte men detta är en fisk jag saknar. Ptychochromis cf. oligacanthus, Mananjeba river Denna art säljs ibland under namnet Ptychochromis sp. northern redfin. Detta beror på att hanarna får röda strimmor i fenorna under leken. Dessa röda strimmor kan även komma fram när fisken är på gott humör exempelvis i samband med matning. Vad de äter i naturen känner jag inte riktigt till men deras mun är ju relativt neråtriktad men ändå rätt stor så gissningsvis handlar det om insekter och andra halvstora bottenlevande djur. Jag har aldrig sett några särskilda födosöksbeteenden utan de är Ptychochromis cf. oligacanthus, Mananjeba river nog opportunister. Det har någon enstaka gång hänt i mina akvarier att de fått in småfiskar i munnen. Men det har då varit uppenbart att det inte är något födoval som de är särskilt lämpade för. Arten kan variera rätt så mycket i färg beroende på humör och dylikt, från ljust grå till mörkblå och färgskiftningarna kan gå snabbt. Denna art kan vara något skygg så man bör hålla den i ett mindre stim eller tillsammans med andra fiskar. Maxstorleken för arten är cirka tjugo centimeter. Katria katria Detta är en liten art som blir maximalt femton centimeter och den är nog bland det mest färglösa i ciklidväg. Under vissa förutsättningar kan fisken få en teckning liknande en P. polleni men oftast är de Katria katria är inte någon färgklick i akvariet. Foto: Josefin Borglin Foto: Josefin Borglin brungrå med lite svarta fläckar. Under leken tappar de färg för att bli nästan vita. Ungfiskar och yngel har en Tilapiafläck i ryggfenan, som försvinner när fisken blir vuxen. Hanarna av arten får en puckel på huvudet, honorna kan också få en puckel men den blir inte alls lika stor. Arten har en liten mun och lever sannolikt av smådjur som den plockar i bottensubstratet. De lever i naturen oftast i lugna vatten i närheten av kraftiga forsar. I övrigt är det en lugn fisk som helst ska ha sällskap av någon annan art för att den ska visa sig i akvariet. Paretroplus menarambo Detta är enligt min uppfattning en helt fantastiskt trevlig art. Detta är ju kanske inte på grund av färgprakten även om denna art har röda fenor och lyser upp akvariet lite grann utan på grund av alla beteenden som denna fisk visar upp. Det händer nästan alltid något runt dessa fiskar utan att de är särskilt aggressiva för det. Det man vanligast ser är när de gräver runt i bottenn på sitt speciella vis. De vaggar huvudet fram och tillbaka strax över botten. Detta skapar en liten krater som blir tre till sju centimeter stor, denna söks omedelbart igenom efter saker att äta. Det de letar efter är grävande snäckor och maskar. Exempelvis äter de malaysisk sandsnäcka vilket de är mycket effektiva med. Dessa snäckor äter de genom att bita av spetsen med sina vassa tänder. Sedan vänder de på snäckan och suger ut innehållet. Mindre snäckor krossar de hela. Jag har på flera ställen läst att de ska äta småfisk men detta måste vara ett felaktigt antagande. Detta eftersom deras mun är cirka 5 millimeter i diameter när den är fullt öppnad, det går helt enkelt inte in en fisk i munnen på dem. På grund av deras födosöksbeteende är sand ett lämpligt bottenmaterial. Det ska även tilläggas att man bör ha ett kraftigt filter eftersom de konstant rör runt i bottnen. Fiskarna håller även på och har mindre maktkamper exempelvis simmar två fiskar runt i en cirkel och slår med fenorna samtidigt som de har stjärtfenan uppvinklad, vilket ser rätt komiskt ut. När de ska bestämma vem som bestämmer förekommer även lip-locking på klassiskt ciklidvis. De får då även svarta ögon och ett streck som ett ögonbryn när de håller på med detta, eller andra kraftmätningar. Det trevliga är att deras styrkeprov aldrig leder till skadade eller utmobbade fiskar vilket gör denna art till en synnerligen bra akvariefisk. Ett akvarium från 500 liter och uppåt krävs för att hålla denna art eftersom de blir cirka tjugo centimeter stora och inte kommer till sin rätt om de inte har stor bottenyta. 8 Ciklidbladet 1/ Årgång 43

4 Foto: Josefin Borglin Foto: Josefin Borglin Paretroplus menarambo som gräver på sitt speciella sätt. Gallerplanta, Aponogeneton madagascarensis Ptychochromis oligacanthus, Bempazawa är en art som klarat introducerade arten förhållandevis bra. Paretroplus kieneri vid en romkaka. Paretroplus maculatus vars populationer har minskat mycket senaste åren. Paretroplus damii har klarat konkurrensen från introducerade arter förhållandevis bra. Foto: Josefin Borglin Foto: Josefin Borglin Paretroplus nourissati är en flodlevande art. Två stycken P. menarambo som letar efter mat i bottnen. Ciklidbladet 1/ Årgång 43 9

5 Mitt madagaskarakvarium som blev som jag tänkt mig. Paretroplus kieneri Denna fisk varierar mycket i kroppsform och färgning beroende på population. Gemensam är dock dess fläckiga kropp. Kroppsfärgen är svår att beskriva men den växlar mellan blå, orange och brun. Arten påminner en del om P. menarambo i beteende, de söker dock inte av bottnen lika intensivt. Arten äter inte snäckor heller utan sannolikt är det maskar de söker när de gräver i bottnen. De verkar inte ha någon aggression över huvud taget heller. Jag har dock sett filmer på internet där lekande par försvarar sina ägg. Man tror också att de äter parasiter från krokodiler, eftersom de konstant nafsar på dykare. I övrigt är denna art i princip helt orädd och kommer alltid fram och tigger mat så fort man närmar sig akvariet. Men det är klart att ifall man är bästa kompis med en krokodil behöver man inte vara rädd för så mycket. Arten blir cirka femton centimeter och man kan blanda den med de flesta madagaskarciklidarterna. Biotopakvariet Eftersom jag aldrig riktigt haft något riktigt biotopakvarium, tänkte jag att jag skulle göra ett renodlat madagaskarakvarium. Jag hade när dessa tankar började snurra i mitt huvud fem olika arter av madagaskarciklider. Jag hade också sett att det fanns växter, regnbågsfiskar och killis från Madagaskar. Jag började läsa runt lite på internet och dylikt om växterna och de övriga fiskarna från Madagaskar. Jag började också med att utesluta P. polleni från listan på tänkbara kandidater av flera skäl, dels för att den är en fiskätare och framförallt för att den är så aggressiv. Av de övriga ciklidarterna jag hade passade alla in, alltså Katria katria, Ptychochromis cf. oligacanthus, Mananjeba river, Paretroplus menarambo och Paretroplus kieneri. Jag läste dessutom att det inte förelåg någon hybridiseringsrisk mellan P. menarambo och P. kieneri. Cikliderna var alltså inga problem. Jag hittade också madagaskarregnbågsfisk i bra storlek hos Tassar och Morrhår i Växjö, så tio stycken sådana köpte jag. Denna art heter oftast Bedotia geayi i grossisternas listor men enligt de flesta experter är inte denna art exporterad. Rätt artnamn ska istället vara Bedotia madagascariensis. Det finns nämligen sex beskrivna liknande arter. Killina Grumligt akvarium. Foto: Josefin Borglin klassade jag som för små för åtminstone P cf. oligacanthus, Mananjeba river eftersom de har en rätt stor mun. Annars hade min kompis i Tyskland några arter som kunde ha varit intressanta. Bland växterna hittade jag tre stycken som var någorlunda vanliga och en som var mer ovanlig. De vanligare var Aponogeton boivinianus, Aponogeton madagascariensis och Aponogeton ulvaceus. A. boivinianus beskrevs som en något svårare växt med krusiga blad. A. madagascariensis är även känd som gallerblad och beskrivs ofta som bland de svåraste växter man kan ha i ett akvarium. A. ulvaceus beskrivs ofta som den lättaste arten från Madagaskar som främst passar i stora akvarier. Alla dessa växter är lökväxter som fäller bladen emellanåt. A. ulvaceus skulle dock antagligen klara sig utan detta. Den ovanligare växtarten är Myriophyllum mezianum vilken jag aldrig sett någonstans, men den finns tydligen hos vissa växtfantaster. Jag valde mellan ett par akvarier och valde mitt 540-liters akvarium som står i lägenheten med två 80-watts T5 lysrör, BTN Slimline och ett ytterfilter. Till bottenmaterial använde jag ca 35 kilo rådasand i storleken 0,8 till 1,2 millimeter. Jag fyllde även i fem kilo av Tropicas växtsubstrat. Akvariet var dock redan igång så jag tänkte att det på något sätt skulle kunna gå att få i växtleran ändå. Jag provade några lösningar men det blev väldigt grumligt ändå, jag tänkte då att det inte kunde bli mer grumligt och hällde helt sonika i hela säcken. Men det kunde bli mer grumligt, väldigt mycket mer grumligt. Gissningsvis blev siktdjupet cirka en centimeter. Så nu började funderingar på hur jag skulle få det klart. Jag började med att sätta i en vaddinsats i ytterfiltret. Den gjorde underverk på någon dag, ett siktdjup på en decimeter hade uppnåtts, men det blev inte bättre än så. Jag mindes dock att man kunde tillsätta ett preparat 10 Ciklidbladet 1/ Årgång 43

6 Ciklidbladet 1/ Årgång 43 11

7 som heter Nutrafin particulate som alltså är ett slags flockmedel. Jag köpte en sådan flaska och hällde i, sikten blev på cirka en timme någorlunda bra och man kunde skönja bakgrunden. Men dagen efter var det återigen grumligt. Jag hade då tvättat filtret dagligen i en vecka. Jag läste på förpackningen att i svåra fall kunde man behöva tillsätta medlet en gång till. Jag fick tillsätta medlet fem gånger, men sedan var det helt ok. Dock var det dock något grumligt emellanåt. Men efter någon månad hade även detta lagt sig. Innan allt detta hände hade jag redan stoppat i några provfiskar, och trots alla dessa händelser var de fortfarande vid god hälsa. Eftersom jag gillar utmaningar tänkte jag prova med gallerbladsplantan som växt. Jag köpte dessa och planterade dem på tillväxt i ett annat akvarium i lokalen som hade starkt lyse. Detta för att de skulle växa till sig innan jag släppte dem hos cikliderna. Till en början gick det bra och växterna växte riktigt bra, så när de var stora nog planterade jag dem. Även detta såg ut att fungera bra till en början, men helt plötsligt tvärdog växterna. Jag antar att detta berodde på flytten. Några veckor efter att gallerbladen dött hade Tassar och Morrhår fått in både A. boivinianus och A. ulvaceus, Jag köpte då två av vardera och planterade i akvariet. Detta fungerade bra och växterna tog sig väl, och till slut hade jag fått ihop akvariet som jag planerat så länge. Allt har nu några månader senare flutit på väl och till slut blev allt som planerat. Jag är riktigt nöjd med akvariet eftersom madagaskarciklider alltid är intressanta att studera och inte bara simmar runt planlöst. Jag har dock fått ha en gibbicepsmal i för att hålla efter algerna så helt biotopriktigt är inte akvariet. Är du själv sugen på att prova på fiskar från Madagaskar finns det hos grossisten Imazo just nu både Paretroplus maculatus och P. menarambo, dessa arter är dock så nära besläktade att man inte bör blanda dem. Tyvärr är de dock väldigt små och rätt dyra men som sagt, dessa fiskar växer långsamt så då blir de ju dyra. Enligt Akvarielagrets hemsida ska de ha K. katria i butiken just nu. Madagaskarregnbågsfisk och de vanligaste växterna kan nästan alla butiker ta hem. Litteratur i ämnet finns dels i Ciklidboken som har ett bra avsnitt om Madagaskar. Dessutom finns boken The endemic cichlids of Madagascar av Patrick de Rham och Jean-Claude Nourissat. Denna bok är riktigt bra, nackdelen är att man måste beställa den från Frankrike via den Franska Ciklidföreningen. Men det funkade ändå bra att beställa boken där. Hoten mot madagaskarcikliderna Natalcikliden, Oreochromis mossambicus, är introducerad på Madagaskar Madagaskar har som många andra öar, som varit isolerade länge, ett helt unikt djur- och växtliv. Vissa anser till och med att madagaskarcikliderna är levande fossiler. De två senaste årtiondena har dock inneburit en stor tillbakagång för många ciklidarter. Problemen har varit att främmande arter har introducerats och svedjebränning och jordbruk har bidragit till att vattendragen har blivit mer grumliga. Arterna som ställt till problem för de inhemska cikliderna är främst ormhuvudsfisken Channa strigata och tilapiaarter så som natalciklid (Oreochromis mossambicus). Att en glupsk rovfisk är ett hot mot många fiskar är lätt att förstå. Tilapia hotar många arter men inte på samma sätt utan man misstänker att det beror på att de äter upp vattenväxterna som de inhemska cikliderna gömmer sig bland. Eftersom det inte finns någon direkt konkurrens om att äta vattenväxter finns det också stora mängder mat för tilapiorna. Trots att man misstänker att vissa arter utrotats hittar man fortfarande nya fiskarter på Madagaskar. Släktena där arterna haft svårast att konkurrera med de inplanterade arterna är Paratilapia, Paretroplus och Ptychochromoides. Alla arter har dock inte lika stora problem att hävda sig. Arter som specialiserat sig på att leva i strömt vatten som Oxylapia och vissa delar av släktet Paretroplus har klarat sig bra eftersom de introducerade fiskarna inte trivs där. Även arterna ur Ptychochromis som lever i bräckvatten i närheten av flodmynningar har klarat sig bra av samma orsak. De arter som har gått ner mest är Paratilapia polleni, Ptychochromoides itasy, Ptychochomoides betsileanus, Paretroplus maculatus och Paretroplus menarambo. P. itasy misstänks vara utdöd, flera populationer av andra arter misstänks ha försvunnit även om de på det stora hela klarat sig bra. P. menarambo misstänktes länge vara utdöd eftersom de försvunnit från Sarodranosjön där akvariepopulationen är fångad. Detta efter några torra år i slutet på 90-talet då populationerna blev mindre och mindre och till slut upphörde fångsterna helt för lokala fiskemän. Artens naturliga biotop blev då mindre och mindre men även smutsigare och bottnen fick tjockare sediment. Man har dock funnit denna art på andra håll under de senaste åren. Men hoten mot denna och andra arter kvarstår och endast framtiden kan utvisa om madagaskarcikliderna kommer att överleva med den artrikedom som finns idag. MILJÖ 12 Ciklidbladet 1/ Årgång 43

8 Aquarium Stockholm KVALITET OCH KUNSKAP! I våra 200 akvarier har vi över 150 arter vildfångade och odlade Malawi/ Tanganyikaciklider. Stort sortiment av saltvattensfi sk/koraller och tillbehör. Vi har även sällskapsfi sk, malar, discus och många andra sorters ciklider. Akvarier, foder, växter och tillbehör till verkligt bra priser! Hos oss går det även bra att beställa akvarium efter egen design. STOCKHOLMS MESTA AKVARIEBUTIK NÄR DET GÄLLER! Vi har egenodlad, importerad och vildfångad fi sk. Hos oss hittar du ett bra sortiment med saltvattenfi sk, koraller och tillbehör. Vi har tillbehören för att starta både enklare samt mer avancerade system för söt och saltvattensakvarium. I sortimentet ingår bl.a, NLS, Aquaterra,Tropic Marin, Aquatic nature, Eheim, JBL, Hydor, Tropical, Ocean Nutritions och Korallen-zucht. Aquarium Stockholm Tel Öppettider Akvarie-Leasing AB Fax Mån-fre Starrbäcksgatan 3 Ciklidbladet butiken@akvarieleasing.se 1/ Årgång 43 Sommartid maj-aug Stockholm Lör 10-14