PROGRAM FÖR DELTAGANDE OCH BEDÖMNING varsinais-suomen liitto egentliga finlands förbund regional council of southwest finland

Transkript

1 ETAPPLANDSKAPSPLAN FÖR NATURVÄRDEN- OCH RESURSER PROGRAM FÖR DELTAGANDE OCH BEDÖMNING

2

3 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning 4 Utgångspunkterna 5 Landskapets planeringssystem 5 Läget för landskapsplanen 5 Markanvändnings- och bygglagen 6 Cirkulär ekonomi 6 De riksomfattande målen för områdesanvändningen 7 Målen för arbetet på etapplandskapsplanen 10 Naturvärden 10 Naturresurser 10 Rekreationsmöjligheter 10 Dataunderlag och utredningar som ska göras upp 11 Naturvärden 11 Naturresurser 11 Rekreationsområden och -rutter 11 Övriga utredningar 11 Influensområde och konsekvenser som ska utredas 12 Landskapsplanens rättsverkningar 13 Myndighetssamarbete 14 Delaktiga 14 Förfarandet för deltagande och information 14 Intressegruppsarbete 14 Etapplandskapsplanens framskridande och tidtabell 15 Kontaktuppgifter 15

4 4 INLEDNING Landskapsfullmäktige beslutade vid sitt möte den 7 december 2015 att inleda en revidering av helhetslandskapsplanen för Egentliga Finland. Planen kommer att göras upp som en etapplandskapsplan. I den kommer man att behandla användningen av och potentialen hos naturresurser viktiga för såväl cirkulär ekonomi som bioekonomi. Därefter sammanjämkas dessa teman med bevarandet av regionalt värdefulla naturområden och säkrandet av rekreationsmöjligheter. I etapplandskapsplanen granskas hela landskapet Egentliga Finland. Programmet för deltagande och bedömning (PDB) är ett program enligt 63 i markanvändnings- och bygglagen (MBL) om förfarandena för deltagande och växelverkan samt bedömning av konsekvenserna. I programmet för deltagande och växelverkan redogörs för vilka saker man avser att behandla i planen, hurdana alternativ som undersöks och hur konsekvenserna bedöms, vilka som är delaktiga och hur de får information om planeringen samt i vilket skede och hur de kan föra fram sina åsikter om programmets innehåll. Vidare finns det i PDB information om landskapsplanens utgångspunkter och mål. Programmet för deltagande och bedömning (PDB) uppdateras under hela planprocessen och dess aktuella version finns framlagd på Egentliga Finlands förbunds webbplats. De officiella kungörelserna annonseras i landskapets tidningar (Turun Sanomat och Åbo Underrättelser). Av programmet för deltagande och bedömning framgår: planläggningsarbetets utgångspunkter och principer, hur planprocessen framskrider, de konsekvenser som ska bedömas och bedömningsmetoderna samt när och hur det är möjligt att delta i planeringen.

5 5 UTGÅNGSPUNKTERNA LANDSKAPETS PLANERINGSSYSTEM Maakunnan kehittäminen ja suunnittelu perustuu kolmeen lakisääteiseen asiakirjaan: maakuntasuunnitelmaan, maakuntaohjelmaan ja maakuntakaavaan. Utvecklingen och planeringen av landskapet grundar sig på tre lagstadgade dokument: landskapsöversikten, landskapsprogrammet och landskapsplanen. I landskapsöversikten anvisas den utveckling som landskapet eftersträvar (MBL 25 ). Landskapsöversikten är en vision på lång sikt om Egentliga Finlands viljetillstånd. Landskapsprogrammet innehåller de utvecklingsstigar och åtgärder i viktighetsordning som förutsätts för att viljetillståndet ska uppnås. Landskapsöversikten och programmet ingår i den landskapsstrategi som ska utarbetas vart fjärde år. Strategin utarbetas i samarbete med Egentliga Finlands förbund, kommunerna och statens regionförvaltningsmyndigheter samt för regionutvecklingen viktiga sammanslutningarna, organisationerna och övriga aktörerna. Programmet preciseras genom en genomförandeplan vilken ska göras upp varje år. Landskapsplanen är en plan som i allmänna drag presenteras på kartan om användningen av områden som är nödvändiga med hänsyn till landskapets utveckling samt principerna för utveckling av samhällsstrukturen. Landskapsplanen kan utarbetas som en helhetsplan, som täcker hela landskapet eller som en etapplan för enskilda teman eller delområden. Landskapsplanen godkänns av landskapsfullmäktige. Landskapsplanen är en anvisning då en generalplan och detaljplan utarbetas eller ändras samt då man i övrigt skrider till att ordna områdenas användning. Planeringen i allmänna drag av områdenas användning är en kontinuerlig process. Behoven av att revidera de gällande planerna orsakas av både den samhälleliga utvecklingen och den föränderliga lagstiftningen. Helhetslandskapsplanen kompletteras, revideras och uppdateras vid behov med temaspecifika och/eller områdesspecifika etapplandskapsplaner. I Egentliga Finlands etapplandskapsplan för naturvärden och -resurser behandlas tre huvudteman: beteckningsbehov avgörs hos områden som är viktiga att bevara på grund av sina naturvärden och ekologiska samband och sammanjämkas med befintliga skyddsoch naturvärdesbeteckningar, placerings- och dimensioneringsfrågor med anknytning till användning och hantering av regionalt betydande naturresurser avgörs samt beteckningar viktiga för utveckling av landskapets rekreationsområden och -rutter revideras. Dessutom framför man i planarbetet nödvändiga korrigeringar och tillägg till beteckningar som anknyter till energiöverföring. Övriga teman med anknytning till landskapsplanläggningen och som behandlats i helhetslandskapsplanen såsom kulturarv, frågor gällande landskapsvård och boende, behandlas inte i regel i etapplandskapsplanen, men de beaktas naturligtvis i denna etapplandskapsplans lösningar och i konsekvensbedömningen. I detta planarbete behandlas inte frågor gällande torv- och vindkraftsproduktion. LÄGET FÖR LANDSKAPSPLANEN Den gällande landskapsplanen för Egentliga Finland har beretts och fastställts i sex delar: Etapplandskapsplanen för motorvägen E18, beslut om fastställande Landskapsplanen för Åbo stadsregion, beslut om fastställande Landskapsplanen för Saloregionen, beslut om fastställande (upphävt etapplandskapsplanen för motorvägen E18) Etapplandskapsplanen för snabbjärnvägen Salo-Lojo, beslut om fastställande Landskapsplanerna för Loimaaregionen, Åboregionens kranskommuner, Åboland och Vakka-Suomi, beslut om fastställande Etapplandskapsplanen för vindkraft i Egentliga Finland, beslut om fastställande Utformningen av pågående etapplandskapsplan för tätorternas markanvändning, service och trafik i Egentliga Finland påbörjades efter landskapsfullmäktiges beslut den 10 juni 2013 och planeras att godkännas av landskapsfullmäktige sommaren Miljöministeriet har i samband med beslutet om fastställelse av landskapsplanerna lämnat Egentliga Finlands förbund anvisningar för den fortsatta planeringen gällande bl.a. för betecknandet av kommunala byggda kulturmiljöer och landskapsområden och anteckningar om trafiknätet (landskapsplanen för Åbo stadsregion), ekologiska förbindelser och naturvärden på landskapsnivå (landskapsplanerna för Loimaaregionen, Åboregio nens kranskommuner, Åboland och Vakka-Suomi), det betydande byggda kulturarvet på landskapsnivå (landskapsplanen för Åboland) samt markanvändningen av områden som friställs från försvarsmakten (landskapsplanen för Vakka-Suomi).

6 6 Dessa anvisningar kommer att beaktas som utgångspunkter för denna etapplandskapsplan till de delar där de kan behandlas i samband med de valda temana för etapplanen. Bl.a. anvisningarna om kulturarvet kommer att beaktas först i de följande etapplandskapsplanerna. MARKANVÄNDNINGS- OCH BYGGLAGEN Markanvändnings- och bygglagen (MBL) ställer klara ramar för utarbetandet av en landskapsplan. Både lagens allmänna mål (1 ), målen för planeringen av områdenas användning (5 ) och innehållskraven för landskapsplanen (28, 71 b ) tillsammans med de av statsrådet godkända riksomfattande områdenas användning (VAT) som kompletterar dem styr landskapsplanens innehåll och planprocessen. I landskapsplanen konkretiseras målen i MBL och VAT och koordineras med kommunernas utvecklingsbehov till områdesreserveringar och andra anteckningar i landskapsplanen med vilka riktlinjerna skapas för den framtida markanvändningen för hela landskapet. Då landskapsplanen utarbetas, samarbetar landskapets förbund med regionens kommuner, statens myndigheter och andra centrala involverade med hänsyn till landskapsplanläggningen. I landskapsplanen anges principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och anges områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. Områdesreserveringar anges endast i den mån och med den noggrannhet som behövs med tanke på de riksomfattande målen eller landskapets mål för områdesanvändningen eller för att samordna områdesanvändningen i flera kommuner än en (MBL 25 ). CIRKULÄR EKONOMI Huvudmålet för den cirkulära ekonomin är att samordna naturresurserna och en hållbar användning av dem. Inom cirkulär ekonomi tillverkas och används produkter och material på ett hållbart sätt genom att beteende- och verksamhetsmodeller förändras såväl gällande konsumtion som återvinning. I Egentliga Finland har landskapsförbundet med naturresursforums verksamhet förbundit sig att främja den cirkulära ekonomin. Naturresursforums främsta uppgift är att utforma en helhetsbild av området, samordna olika samarbets- och intressegrupper samt starta upp samarbeten och olika områdesspecifika aktiviteter. Den cirkulära ekonomin baseras på användning och vidareförädling av befintliga resurser och material. På grund av landskapsplanens allmänna utformning och den cirkulära ekonomins komplexitet kan inte funktioner som kräver planbeteckningar tydligt definieras. För att de beteckningar som ingår i temat ska kunna lösas, måste man med utredningen som bas kunna skapa en heltäckande lägesbild. I centrum står således de beteckningar som ingår i användandet av naturresurser och deras processförfarande samt de konsekvenser människan orsakat för den ekologiska hållbarheten och bevarandet av naturens mångsidighet.

7 7 DE RIKSOMFATTANDE MÅLEN FÖR OMRÅDESANVÄNDNINGEN De riksomfattande målen för områdesanvändningen har uppdelats i allmänna och särskilda mål på basis av de effekter som styr områdesanvändningen och planeringen av områdesanvändningen. De allmänna målen är till sin karaktär principiella linjedragningar som gäller områdesdragningen och planeringen av den. De särskilda målen är förpliktelser som gäller områdesanvändningen och planeringen av den. Genom de särskilda målen förbereder man sig även på vissa nationellt betydande projekt på basis av deras krav som gäller områdesanvändningen. På basis av sakinnehållet har de riksomfattande målen för områdesanvändningen grupperats i följande helheter: Fungerande regionstruktur Enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön Kultur- och naturarv, rekreation i det fria samt naturresurser Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning Specialfrågor i Helsingforsregionen Helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer. En fungerande regionstruktur är av betydelse såväl på det riksomfattande som på det internationella planet. I samband med utvecklingen av regionstrukturen accentueras behovet av att ta tillvara regionens egen styrka, främja ett ömsesidigt byggande av nätverk och en arbetsfördelning mellan regionerna samt upprätta olika slag av utvecklingszoner. Ett så effektivt utnyttjande som möjligt av de befintliga strukturerna påverkar i högsta grad även regionstrukturens ekonomi. Med hänsyn till den ekologiska hållbarheten eller förebyggandet av betydande olägenheter för miljön är kvaliteten på miljön i samhällena en central fråga i ett riksomfattande perspektiv. Trafikmängden, fördelningen på olika transportformer, energiförbrukningen eller samhällskostnaderna avgörs i stor utsträckning på grundval av samhällsstrukturen. Sundheten, säkerheten och trivseln i livsmiljön har en avgörande betydelse både för de boende och för näringslivet och på så sätt även för den framtida utvecklingen och konkurrenskraften i hela landet. Med avgöranden som gäller kultur- och naturarvet samt naturresurserna tryggas å sin sida möjligheterna att bevara det nationella natur- och kulturarvet samt påverka den ekologiska hållbarheten för en lång tid framöver. För att utveckla användningen av naturen för rekreation och turism krävs allt fler nätverksbyggen och en allt mer omfattande arbetsfördelning mellan regionerna. Avgöranden gällande detta tema är viktiga med hänsyn till såväl den ekologiska hållbarheten som näringslivets förutsättningar. Det viktiga för förbindelsenätens och energiförsörjningens del är att trygga hela landets behov genom att främja den fungerande regionstrukturen och den internationella konkurrenskraften. Dessa beslut har konsekvenser som sträcker sig över landskapsgränserna. För trafiknätets del anknyter målsättningarna till i synnerhet huvudvägnätet, fjärrtrafikens bannät och hamnar och flygfält som betjänar hela landet. En viktig utmaning är att utveckla dessa som ett enhetligt trafiksystem. Inom energiförsörjningen är behoven på riksplanet förknippade med att förutsättningarna för områdesanvändning tryggas för produktionsanläggningar och nätverken av energitransporter samt de förnybara energikällorna. De viktigaste riksomfattande områdesanvändningsmålen som bör uppmärksammas i etapplandskapsplanen naturvärden och resurserna är: 4.2 FUNGERANDE REGIONSTRUKTUR Allmänna mål: Genom områdesanvändningen stöder man en balanserad utveckling av regionstrukturen och förstärker näringslivets konkurrenskraft och landets internationella ställning genom att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintliga strukturer och främja en förbättring av livsmiljöns kvalitet och ett hållbart nyttjande av naturresurserna. Utvecklingen av regionstrukturen och områdesanvändningen bygger i första hand på områdenas egna starka sidor och på faktorer förknippade med områdets lokalisering. Med områdesanvändningen främjas växelverkan mellan stad och landsbygd samt utvecklingen av bynätet. I synnerhet i glesbygden och i stagnerade områden vinnlägger man sig i samband med områdesanvändningen om att ta tillvara de befintliga strukturerna och få till stånd en mångsidigare näringsverksamhet och övrig verksamhetsbas. Inom områdesanvändningen beaktas näringar som baserar sig på glesbebyggelse och enskilda funktioner samt landsbygdens behov av nya, fast bosatta invånare. Särskilda mål: Främja förutsättningar för en mångsidigare landsbygdsnäring samt bevarandet av miljövärdena. 4.3 ENHETLIGARE SAMHÄLLSSTRUKTUR OCH KVALITET PÅ LIVSMILJÖN Allmänna mål: Genom områdesanvändningen främjas verksamhetsbetingelserna för näringslivet genom att tillräckliga etableringsmöjligheter anvisas för näringslivet genom utnyttjande av den befintliga samhällsstrukturen. I samband med områdesanvändningen fästs särskild uppmärksamhet vid att förebygga sådana olägenheter och risker som människans hälsa utsätts för och att avlägsna befintliga olägenheter. Vid planeringen av områdesanvändningen identifieras befintliga eller förväntade miljöolägenheter och exceptionella naturförhållanden och verkningarna av dem förebyggs. Vid områdesanvändningen skapas förutsättningar för anpassningen till klimatförändringen.

8 8 Särskilda mål: I samband med planeringen av områdesanvändningen får nya märkbara områden för bostäder, arbetsplatser och serviceverksamhet inte placeras utanför den befintliga samhällsstrukturen. Dessa mål kan frångås bara om man genom undersökningar av behoven och konsekvenserna kan påvisa att ibruktagandet av området ligger i linje med en hållbar utveckling. I samband med planeringen av områdesanvändningen skall bebyggelsen på landsbygden samt turismen och den övriga fritidsverksamheten inriktas så att de stöder landsbygdstätorterna och bynätet samt infrastrukturen. I samband med planeringen av områdesanvändningen skall utnyttjandet av det befintliga byggnadsbeståndet främjas samt förutsättningar skapas för en bra tätortsbild. Då tätorterna utvecklas ska man se till att det bildas enhetliga helheter av grönområden. I samband med landskapsplaneringen skall områden anvisas för anläggningar för avfallsbehandling så att merparten av allt avfall som uppstår kan omhändertas inom landet eller regionen på ett ändamålsenligt sätt, vid behov i form av ett samarbete över landskapsgränserna. Vid områdesanvändningen skall energisparande samt betingelser för att använda förnybara energikällor och fjärrvärme främjas. 4.4 KULTUR- OCH NATURARV, REKREATION I DET FRIA OCH NATURRESURSER Allmänna mål: Med hjälp av områdesanvändningen främjas bevarandet av områden som är värdefulla och känsliga i den levande och den livlösa naturen och säkerställs att deras mångfald bevaras. Bevarandet av ekologiska förbindelser mellan skyddsområden och vid behov mellan skyddsområden och övriga värdefulla naturområden främjas. Områdesanvändningen är inriktad på att naturen används för rekreation och gynnar natur- och kulturturism genom att förutsättningarna för mångbruk förbättras. Inom områdesanvändningen arbetar man för att nätverken av skyddsområden och värdefulla landskapsområden skall nyttjas för rekreation i det fria på ett ekologiskt hållbart sätt, som stödområden för turismen samt för utveckling av turismen i närliggande områden utan att målen för skyddet äventyras. Vid områdesanvändningen främjas bevarandet av tysta områden som anvisats för detta ändamål. Genom områdesanvändningen tryggas en hållbar användning av naturresurserna så att tillgången på naturresurser tryggas också för kommande generationer. Inom områdesanvändningen och planeringen av den beaktas naturtillgångarnas geografiska läge och vilka möjligheterna är att utnyttja dem. Vid områdesanvändningen främjas uppnåendet och upprätthållandet av en god status på vattendragen. Särskilda mål: I samband med planeringen av områdesanvändningen skall vikt fästas vid naturområden som ekologiskt eller med tanke på rekreationen i det fria är betydande och enhetliga. Områdesanvändningen och byggandet skall styras på ett sådant sätt att dessa helheter inte i onödan spjälkas upp. Vid landskapsplaneringen skall beaktas skyddet av vatten- och strandnaturen eller vattendrag som med tanke på rekreationen i det fria kräver särskilt skydd. I samband med landskapsplaneringen skall skapas förutsättningar för upprättande av sådana fritidsrutter och nätverk för rekreation som är av intresse även utanför kommunen. Inom planläggningen på landskapsnivå och generalplanläggningen av områden skall skapas förutsättningar för upprättande av regionala rekreationsområden särskilt i Södra Finland och i de största stadsregionerna. Inom planeringen på landskapsnivå skall stödjas ett byggande av nätverk av turistcentra och turistområden samt utvecklingen av zoner för fritidsbruk i syfte att åstadkomma fungerande servicehelheter. I första hand skall man utveckla befintliga centra och områden som är intressanta för turismen. Genom planeringen av områdesanvändningen skall en större enhetlighet skapas i turismområdena och tillräckliga områden anvisas för utvecklandet av turismen. I landskapsplaneringen skall man fästa vikt vid de stenmaterialresurser som kan utnyttjas och vid förbrukningen av dem och behovet av förbrukning på lång sikt samt sammanjämka behoven av stenmaterialförsörjning och skyddsbehoven. Anvisandet av områden för täkt av stenmaterial baserar sig på en bedömning i vilken skall redogöras för dels områdets natur- och landskapsvärde, dels dess lämplighet med tanke på vatten- och stenmaterialförsörjningen. Vid planeringen av områdesanvändningen skall behovet av skydd för grund- och ytvattnet beaktas, likaså behoven av förbrukning. Sådana anläggningar och aktiviteter som medför en risk för föroreningar och förändring av grundvattnet skall placeras tillräckligt långt från de grundvattenområden som är viktiga med tanke på vattenförsörjningen och som lämpar sig för vattentäkt. Bördiga och enhetliga åkrar skall inte utan särskilda skäl tas i bruk för tätortsfunktioner, inte heller skall värdefulla och vidsträckta skogsområden spjälkas upp till följd av annan områdesanvändning.

9 9 4.5 FUNGERANDE FÖRBINDELSENÄT OCH ENERGIFÖRSÖRJNING Allmänna mål: Trafiksystemen skall planeras och utvecklas som helheter bestående av olika trafikslag som betjänar såväl bosättningen som verksamhetsbetingelserna för näringslivet. Särskild vikt skall fästas vid förutsättningarna för att minska trafikoch transportbehovet samt vid möjligheterna att bygga en säkrare trafikmiljö och förbättra villkoren för användningen av miljövänliga trafikslag. Inom områdesanvändningen tryggas behoven inom energiförsörjningen på riksnivå och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor gynnas. Särskilda mål: I samband med områdesanvändningen skall kontinuiteten i och möjligheterna att bygga ut befintliga banor, vägar och vattenleder av riksintresse tryggas, likaså möjligheterna att utveckla hamnar, flygplatser och gränsövergångsställen av riksintresse. Vid planeringen av områdesanvändningen skall tillräckliga områden reserveras för verksamheten vid och utvecklingen av gods- och persontrafikterminaler och resecentraler. I landskapsplanen skall anges och i den övriga planeringen av områdesanvändningen beaktas dragningen av de kraftlinjer som är av betydelse för den riksomfattande energiförsörjningen, så att genomförandemöjligheterna kvarstår. Vid planeringen skall beaktas såväl de nya ledningar som behövs liksom även behoven av att förbättra och bygga ut det gamla nätet. När nya kraftlinjer dras skall i första hand de befintliga korridorerna användas. Vid områdesanvändningen skall man förbereda sig på områdesbehoven hos energiverk som använder förnybart och avfallsbaserat bränsle samt behoven gällande dessa energiverks logistiska lösningar som en del av områdets energiförsörjning och avfallshantering. Inom landskapsplaneringen skall man ta i beaktande dragningar av ledningar som behövs för transporten av naturgas och olja på ett sådant sätt att dragningarna kan genomföras. I samband med områdesanvändningen och planeringen av områdesanvändningen som gäller ovan nämnda förbindelse- och energinät skall riskerna i anslutning till extrema väderfenomen och översvämningar, markanvändningen och dess utvecklingsbehov i den närmaste omgivningen samt närmiljön beaktas; i synnerhet bosättningen, objekt och områden som är värdefulla ur natur- och kulturhänseende samt särdragen i landskapet.

10 10 MÅLEN FÖR ARBETET PÅ ETAPPLANDSKAPSPLANEN NATURVÄRDEN I arbetet på etapplandskapsplanen utreds för Egentliga Finland viktiga områden för naturens mångfald samt ekologiska nätverk. Vidsträckta betydande naturområden och deras koppling till varandra är ofta splittrade eller störda av samhällsstrukturen och dess nätverk. Användning av naturresurser skall baseras på hållbar konsumtion och användning, och då ska områden som är viktiga med tanke på sina naturvärden definieras och anges. I de nuvarande godkända landskapsplanerna finns till sina naturförhållanden värdefulla områden som är markerade med skyddsbeteckningar och geologiskt värdefulla områden med ge-beteckningar. Utöver definition av aktualitet och nuläge för dessa beteckningar utreds i detta planarbete också naturens kärnområden och betydande ekologiska sammanhang. NATURRESURSER Behovet av att öka användningen av naturresurser och bearbetning av diverse material har tilltagit särskilt på grund av de höjda målen för användning av förnybar energi och målen för cirkulär ekonomi. Ökningen av användningen av förnybar energi förutsätter regionalt utnyttjande av biomassaflödet och sidoflödet i skogs- och lantbruk samt användning av biprodukter. Utöver utnyttjandet bör de områden som hör till lagerhållning och behandling utredas. I allmänhet är den verksamhet som hör till utnyttjandet av skogsoch lantbruk möjligt att genomföra med landskapsplanernas befintliga områdesbeteckningar (M/MRV). Analys av dessa flödens mängder och placering samt identifiering av deras användningsområden kan orsaka stora tryck i den förändrade trafiken antingen lokalt eller regionalt. Utnyttjande av berg- och jordlagrens stenmaterial orsakar nästan alltid omedelbara konsekvenser i verksamhetsområdets närmiljö. Upptaget av jordlager koncentreras fortfarande till största del till grundvattenområden och orsakar betydande sammanjämkningsbehov med utnyttjandet av grundvattnet, dvs. med produktionen av råvatten. Upptagning av stenmaterial orsakar ofta störningar även i närmiljön, då kan man genom centralisering av verksamhet minska såväl störningar för bosättning och rekreationsverksamhet i närmiljön, samt de störningar som trafiken orsakar. Det materialutnyttjande som räknas till gruvindustrin omfattas av gruvlagen. Gruvverksamheten inom landskapet är huvudsakligen koncentrerad till utnyttjande av kalksten men det finns reserveringar och planer på att även utnyttja andra mineraler. REKREATIONSMÖJLIGHETER En viktig förutsättning för en trivsam livsmiljö är fungerande och omfattande rekreationsrutter och -områden samt utflyktsmål i anknytning till dessa. Områdena ifråga stödjer även turistnäringen, särskilt i värdefulla naturområden såsom Skärgårdshavet, Kuhankuono och Teijo. Särskilt rekreationsrutternas anknytning till övrig samhällsstruktur förenklar deras användning och ökar de hälsofrämjande aspekterna och utformandet av trivsamma livsmiljöer som rutterna skapar.

11 11 DATAUNDERLAG OCH UTREDNINGAR SOM SKA GÖRAS UPP NATURVÄRDEN OMRÅDESHELHETERNA GÄLLANDE EKOLOGI OCH NATURVÄRDEN OCH FÖRBINDELSERNA DEM EMELLAN GEOLOGISKT VÄRDEFULLA ÅS-, STRAND-, VIND-, MORÄN- OCH BERGSOMRÅDEN GRANSKNING AV KLIMAT- OCH ENERGISTRATEGINS KONSEKVENSER MYROMRÅDEN NATURRESURSER OMRÅDEN FÖR MATERIALTÄKTER OCH MATERIAL SAMT AVFALLSHANTERING MATERIAL- OCH RESURSFLÖDEN INOM EGENTLIGA FINLANDS OMRÅDE OMRÅDEN LÄMPLIGA FÖR JORDMATERIALUPPTAG GRUVVERKSAMHETENS OMRÅDEN MÅL FÖR DEN CIRKULÄRA EKONOMIN OMRÅDEN OCH OBJEKT LÄMPLIGA FÖR VATTENODLING GRANSKNING AV KONSEKVENSERNA PÅ TRAFIKNÄTET AV TRANSPORTER AV NATURRESURSER REKREATIONSOMRÅDEN OCH -RUTTER REGIONALT BETYDANDE REKREATIONSOMRÅDEN OCH -RUTTER SAMT TILL DEM HÖRANDE UTFLYKTS- OCH TURISTMÅL OCH -OMRÅDEN ÖVRIGA UTREDNINGAR PLACERING OCH LINJERINGAR AV KRAFTÖVERFÖRINGSLINJER OCH TILL DEM HÖRANDE TRANSFORMATIONSTATIONER (110 KV- OCH 400 KV-LEDNINGSNÄT) NÖDVÄNDIGHET AV NATURGASLEDNINGENS LINJERING

12 12 INFLUENSOMRÅDE OCH KONSEKVENSER SOM SKA UTREDAS Området för etapplandskapsplanen utgörs av hela landskapet Egentliga Finland. Bedömningen av konsekvenserna utgör en central del av processen med att utarbeta planen och planering i växelverkan. Bedömningens uppgift är att för planerarna, de delaktiga samt beslutsfattarna producera information om konsekvenserna av att planen genomförs, hur betydande konsekvenserna är samt om möjligheterna att mildra skadliga konsekvenser. Konsekvensbedömningen enligt 9 i markanvändningsoch bygglagen görs med den exakthet som landskapsplanen som en plan i allmänna drag förutsätter. Vid utredningen av konsekvenserna beaktas landskapsplanens uppgift och syfte samt att det skall vara möjligt att bedöma vilka betydande konsekvenser som genomförandet av planen har för (MBF, 1 ): Eventuella verkningar på nätverket Natura 2000 och naturskyddsområdena bedöms vid behov och i planarbetet bereder man sig på att utreda konsekvenserna med den exakthet som förutsätts av 65 i naturvårdslagen. Resultaten av bedömningen lämnas till de delaktiga, myndigheterna och sammanslutningarna för kännedom och vidare utvärdering. Man kan studera resultaten som en del av planmaterialet, vilket levereras i skriftlig och elektronisk form. Uppgiften för bedömningen är att producera mångsidig, aktuell och objektiv information för planprocessen och dem som deltar i den. människors levnadsförhållanden och livsmiljö, jord- och berggrunden, vattnet, luften och klimatet, växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurserna, region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin och trafiken, stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den byggda miljön, utvecklingen av en fungerande konkurrens inom näringslivet. Området för etapplandskapsplanen för naturvärden- och resurser är hela Egentliga Finlands landskapsområde.

13 13 LANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNINGAR Landskapsplanen har i markanvändnings- och bygglagen fastställda rättsverkningar och de hänför sig till: utarbetandet och ändringar av general- och detaljplaner samt andra åtgärder som grundar sig på markanvändnings- och bygglagen för att ordna områdesanvändningen myndigheternas verksamhet vid planeringen av åtgärder för områdesanvändningen och beslut om deras genomförande byggandet på de områden där en bygginskränkning enligt MBL 33 är i kraft samt genom skyddsbestämmelserna på andra åtgärder för byggande och områdesanvändning. Beaktandet av landskapsplanen och skyldigheten att främja den gäller för alla sådana statliga och kommunala myndigheter som kan anses ha uppgifter för planering och genomförande som hänför sig till områdesanvändningen. Skyldigheten gäller också kommunen inom planeringen av områdesanvändningen och styrningen av byggandet bl.a. på så sätt att kommunen ska göra upp sin planläggning så att det främjar genomförandet av landskapsplanen. Landskapsplanen är inte i kraft på ett område med en mer detaljerad plan med rättsverkan. Landskapsplanen kan dock påverka behovet av att ändra general- och detaljplanen.

14 14 MYNDIGHETSSAMARBETE DELAKTIGA Vid beredningen av etapplandskapsplanen ordnas två lagstadgade myndighetssamråd (MBL 66, MBF 11 ). Till samråden kallas representanter från Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland, Egentliga Finlands förbund samt från de ministerier som påverkas av saken. Till samråden kallas även de myndigheter och aktörer vilkas myndighetsuppgifter eller verksamhetsområde kan påverkas av saken. Samarbete mellan myndigheterna sker i olika skeden av planens beredning och även vid andra möten och konferenser. Delaktiga är alla de på vilkas boende, arbete eller andra förhållanden planen kan ha betydande verkan. Principen är att alla delaktiga om de så önskar har möjlighet att säga sin åsikt och bli hörda då landskapsplanen utarbetas. Genom förfarandet för deltagande skapas förutsättningar för att planens innehåll, konsekvenser och andra viktiga frågor diskuteras i ett tillräckligt tidigt skede med alla dem (de delaktiga) som berörs av planen. FÖRFARANDET FÖR DELTAGANDE OCH INFORMATION Alla delaktiga har i olika skeden av planens beredningsprocess möjlighet att påverka innehållet i planen för deltagande och bedömning, planens mål, innehåll och tillräckliga konsekvensbedömningar. Om planläggninsprocessen och dess olika etapper erhålls information från Egentliga Finlands förbund och på förbundets webbplats samt vid informations- och diskussionstillfällen som anordnas separat. Informerandet som gäller inledningen av en planläggning enligt markanvändnings- och bygglagstiftningen och om etapperna då planen officiellt framläggs sker genom kungörelse i landskapets tidningar (Turun Sanomat och Åbo Underrättelser). Respons i anslutning till beredningen av planen insamlas i alla skeden av beredningen. Respons kan lämnas muntligt eller skriftligt. Skriftlig respons mottas per post: Egentliga Finlands förbund, PB 273, Åbo, per e-post: kirjaamo@varsinais-suomi.fi. Muntlig respons samlas in vid informations- och diskussionstillfällena, per telefon (02) och av sådana som besöker ämbetsverket. På skriftlig respons som lämnats in under tiden för det officiella framläggandet uppsätts bemötanden, som godkänns av landskapsstyrelsen. Bemötandena publiceras på webbplatsen och skickas per post till dem som lämnat sin åsikt eller anmärkning om dem, och som har uppgett sin adress. INTRESSEGRUPPSARBETE Intressegruppsarbetet gällande beredningen av planen koordineras via naturresursforumet i Egentliga Finlands förbund. Centrala intressegrupper utöver områdets kommuner är regionala skogs- och lantbruksorganisationer samt naturskydds- och rekreationsföreningar och organisationer. Beträffande utveckling av cirkulär ekonomi och utredning av dagsläget, är även områdets högskolor och företag viktiga aktörer.

15 15 ETAPPLANDSKAPSPLANENS FRAMSKRIDANDE OCH TIDTABELL ARBETSSKEDE / UTREDNING 3/2015 4/2015 1/2016 2/2016 3/2016 4/2016 1/2017 2/2017 3/2017 4/2017 1/2018 2/2018 3/2018 4/2018 1/2019 Inledning PDB, mål kungörelse programmering Utkast/ utredningar Intressegruppsarbete / LVF Ekologiska förbindelser och områden ge områden Utveckling av klimat och energiarbete Gruvverksamhetens områden Potential och behov hos cirkulär ekonomi Naturvärden/ ekologiska förbindelser Områden lämpliga för jordmaterialupptag Materialhanteringsområden och terminaler Material och resursflöden Myrmarker Granskning av skyddsområde (S) Elnätets utvecklingsbehov, naturgas Vattenodlingens värden Rekreationsområden och rutter, grundutredning Färdigställande av planutkastet Beredningsmaterial / planutkast framlagt (MBF 60 ) Planförslag Konsekvensutredning Färdigställande av förslag Förslag / utlåtanden (ny MBF 13 ) EGranskning av förslag Förslag framlagt (MBF 12 ) Godkännande Slutlig bearbetning av materialet Godkännande av landskapsfullmäktige Kungörelse och utdelning Intressegruppsarbete / regionalt samarbete Arbetsskede / utredningsarbete

16 KONTAKTUPPGIFTER Heikki Saarento, planeringsdirektör Timo Juvonen, miljöplanerare Aleksis Klap, naturresursplanerare Lasse Nurmi, planläggare (från och med ) Mari Sinn, trafikplanerare Satu Kottonen, planeringsbiträde Elina Holmberg, temp. planläggare (till och med ) Varsinais-Suomen liitto, Ratapihankatu 36 (PL 273) Turku PL 273 (Ratapihankatu 36) Turku PB 273 (Bangårdsgatan 36) Åbo kirjaamo@varsinais-suomi.fi Y