och den Hvitfeldtska gymnasiet

Transkript

1 och den handlar om omständigheterna kring EU-toppmötet i Göteborg 2001 och huvudperson är T-Gul och biperson är Drakdödaren Buskage Mindre och andra biperson är ( J) och T-Gul moonar mot Drakdödaren Buskage Mindre på Drottningtorget och går till Hvitfeldtska gymnasiet som är inringat av containrar och tar sig in på skolan och tar sig sedan ut från skolan igen och lyssnar på ett seminarium om skuldfrågan i tredje världen under kravallerna på Avenyn och är med på Reclaim the City-festen vid Vasaplatsen och hör men ser inte skotten mot Hannes Westberg och blir inringad på Järntorget och jagad av polisen på Restaurang Gillestugan och befinner sig eller befinner sig inte på Schillerska gymnasiet när det blir föremål för Nationella insatsstyrkans husrannsakan och på väg till Hvitfeldtska gymnasiet moonar T-Gul mot Drakdödaren Buskage Mindre och klockan är ungefär fyra på eftermiddagen torsdagen den 14 juni 2001 och ingen lyckas moona samtidigt och spårvagnar står i vägen och själva Drakdödaren Buskage Mind-re kommer inte till Radisson SAS Scandinavia Hotel vid Drottningtorget förrän klockan fem och då finns det inga moonare kvar och Drakdödaren Buskage Mindre har landat med sin stora tämjda drake och har gått ner för drakfjällen och åkt söderut omgiven av fyrtio fyrspann till Gunnebo Slott och vid middagstid skakat hand med vår egen sankt Göran och talat om de båda ländernas historia och tillsammans har de ätit rökrimmad lax med bohusländsk äggost och Kalix-löjrom och halstrad piggvar och potatis och Sandefjordssmörgås och citron- och yoghurtsorbet på Råda Säteri och samtidigt som man moonar för fullt på Drottningtorget säger Drakdödaren Buskage Mindre och vår egen sankt Göran och EU-kommissionens ordförande att de är överens om att det finns en hel del som de inte är överens om. Och T-Gul undrar om det är en händelse och på väg till Gunnebo Slott har Drakdödaren och vår egen sankt Göran talat om livet och om hur vackert vårt land är och vid sjutiden på kvällen ska Drakdödaren och hans lagerkrönta fru och de fyrtio fyrspann som omger dem blockera hela Götaleden och därefter ska de i Gula Salongen i Residenset buga för vår Konung och hans Drottning och vår Kronprinsessa och klockan åtta ska Drakdödaren Buskage Mindre på Börsen vid Gustaf Adolfs Torg ensam ställas mot femton europeiska statsministrar och två presidenter och EUkommissionens ord-förande och diskussionerna ska handla om klimatfrågan och EU-länderna ska stå eniga i sin kritik mot USA:s reträtt från Kyotoprocessen. Och T-Gul undrar om han ska göra det. Om han ska göra det nu. Det är en varm försommardag och solen lyser i ansiktet och mooningen mot Drakdödaren Buskage Mindre kommer snart att äga rum och T-Gul kommer närmast från Centralstationen och har lämnat något i en förvaringsbox där och står med ryggen mot Pressbyrån och Posthuset och håller i ett räcke som han hoppar över och när han hörde talas om att arrangörerna skulle försöka få med mooningen i Guinness Rekordbok trodde han att alla tusentals och åter tusentals moonare skulle stå uppställda i två led och att en funktionär från Guinness Rekordbok skulle gå i mitten och räkna dem för hur skulle de annars kunna räkna dem men nu är det bara ett gytter på Drottningtorget och en skrällig mässingsorkester spelar Beatles Get Back: Jojo was a man who thought he was a loner But he knew it wouldn t last Jojo left his home in Tucson, Arizona For some California grass

2 Get back Jojo Go home Get back, get back Back to where you once belonged Get back, get back Back to where you once belonged Get back Jo! Sweet Loretta Martin thought she was a woman But she was another man All the girls around her say she s got it coming But she gets it while she can Oh, get back! Get back Loretta! Go home Oh, get back! Get right back! Get back Loretta Your mommy s waitin for you Wearing her high-heel shoes And a low-neck sweater Get back home Loretta Oh get back! Och den skrälliga mässingsorkestern spelar Get back om och om igen och längst fram finns en jättestor docka som föreställer Drakdödaren Buskage Mindre och som är gjord av papier-maché och som har elakt stickande ögon och som sjunger med fånigt glappande käke och det är en brokig folksamling och en uppsluppen karnevalsstämning när demonstranter och nyfikna trängs i solgasset och nätstaketen runt Radisson SAS Scandinavia Hotel på andra sidan vallgraven är kämpahöga och bevakas av bistra vakter från Secret Service och ett vimmel av svenska poliser i båtar och bilar och till fots och när T-Gul släpper räcket bakom sig och går in i folkhavet ser han två bekanta från Attac som varit med och arrangerat mooningen röra sig åt motsatt håll och de ser bleka ut och han hör att de är oroade av vad

3 som händer på Hvitfeldtska gymnasiet och de säger att motkonferensen är hotad och T-Gul hör en äldre kvinna säga att hon tycker att hon själv och hennes sällskap ska stanna och titta när de visar rumpan och denna dam och alla andra väntar på orkesterns fanfar som är själva startsignalen för manifestationen. Men det blir ingen riktig fanfar. Eller det blir en fanfar men det är ingen som hör den. Eller några hör den och inte andra. Några drar ner byxorna men drar upp dem igen när de ser att andra inte drar ner byxorna. Och ingen verkar ha någon megafon. Någon ropar tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett och någon annan ropar tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett och någon tredje ropar tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett vid olika tillfällen. Och byxorna åker upp och ner. Men det sextiotal personer som har tagit sig upp på Drottningtorgets spårvagnskurer moonar ordentligt och på tre av stjärtarna står det WE HATE BUSKAGE med stora röda bokstäver. T-Gul som har lossat sitt bälte och dragit byxorna ner och upp några gånger hör en dam säga att folk allt bär sig märkligt åt och någon säger att den där Buskage å andra sidan inte verkar vara mycket att lita på och någon säger man kan väl inte visa ändan om man inte vet var han är och på väg till Hvitfeldtska gymnasiet moonar T-Gul mot Drakdödaren Buskage Mindre och klockan är ungefär fyra på eftermiddagen torsdagen den 14 juni 2001 och Drakdödaren Buskage Mindre är på presskonferens med vår egen sankt Göran och EU-kommis-sionens ordförande men prickskyttarna på taket till Radisson SAS Scandinavia Hotel sträcker åtminstone på halsarna när byxorna dras ner på Drottningtorget åtminstone de byxor som befinner sig på spårvagnskurernas tak men själva Drottningtorget är så platt och trängseln är så stor att när arrangörernas signal ljuder är det omöjligt att se vad som händer några ryggar bort för den som inte hittat någon takplats och många byxor förblir på i ren förvirring eller dras ner för att sedan snabbt åter dras upp igen. T-Gul undrar om det är en händelse. Och om han ska göra det. Om han ska göra det nu. Och färgprakten är stor bland demonstranterna både när det gäller hår och klädsel och röda och svarta fanor smattrar i den ljumma vinden men T-Gul tycker att det fortfarande är kallt i skuggan och man känner att det är försommar och Linda Mellqvist från Stockholm tycker att det är en bra protest men behåller byxorna på och att det är bättre att visa rumpan än att ta till våldsamma medel och att det snarare är Drakdödaren Buskage Mindre än EU:s toppmöte som drar henne till Göteborg de här dagarna och att hon vill protestera mot att USA tillämpar dödsstraff och andra höjer rösten mot att USA saboterar klimatpolitiken och suger ut den tredje världen och Gustaf från Linköping är besviken men tänker att folk väl är lite blyga men själv visar han rumpan när han står på taket till en spårvagnskur och hans kompisar Ylva, Hanna och Linus har skrivit WE HATE BUSKAGE i röd tusch på sina skinkor och det är ett spontant ditmålat slagord som de skrev när de klivit upp på taket till spårvagnskuren och de hatar Buskage för att han är en sorts världspresident och de är emot att en man har en sådan makt och att visa rumpan är en symbol som ingen kan missförstå och många har förberett sig på att dra ner byxorna genom att raka rumpan och pröva ut rätt resår och så där och en av dem är Carl Antonsson från Finspång och han tycker att det är strålande med mooning och att det är ett språk på hans nivå att det är ett stjärtspråk och att Buskage har lite intellektuella problem men att visa stjärten är ett språk som till och med han måste förstå och Linda-Ida Herrdin från Dalarna har aldrig tänkt visa baken utan ska bara titta på stjärtar nej jag skojar jag ska inte titta heller eller ja äh och på en skylt står USA ut ur rymden och på baksidan Metare mot dödsstraff och på en annan Hagaindianer mot cowboys. T-Gul ska vara huvudperson och Drakdödaren Buskage Mindre ska vara biperson och ( J) ska vara andra biperson och T-Gul ska moona mot Drak-dödaren Buskage Mindre på Drottningtorget och gå till Hvitfeldtska gymnasiet som ska vara inringat av containrar och ta sig in på skolan och sedan ta sig ut från skolan igen och ska lyssna på ett seminarium om skuldfrågan i tredje världen under kravallerna på Avenyn och ska vara med på Reclaim the City-festen vid Vasaplatsen och ska höra men inte se skotten mot Hannes Westberg och ska bli inringad på Järntorget och ska bli jagad av polisen på Restaurang Gillestugan och ska befinna sig eller inte befinna sig på Schillerska gymnasiet när det blir föremål för Nationella insatsstyrkans husrannsakan och alltihop ska utspela sig den fjortonde och femtonde och sextonde juni tjugohundraett och Drakdödaren Buskage Mindre ska vara i Göteborg den fjortonde och femtonde och EU-toppmötet ska hållas den femtonde och sextonde och det ska vara varmt försommarväder på torsdagen och fredagen och regna på lördagen och tre stora och fredliga demonstrationer ska genomföras och under torsdagen ska tolv- till femtontusen gå från Stora Teatern till Götaplatsen och under fredagen ska sexton- till tjugotusen gå från

4 Järntorget till Götaplatsen och under lördagen ska femton- till tjugotusen gå från Slottsskogen och tillbaka till Slottsskogen. Och vid Europeiska rådets möte på Svenska Mässan i Göteborg med EU:s sjutton stats- och regeringschefer, det vill säga de femton medlemsstaternas premiärministrar samt Finlands och Frankrikes presidenter och kommissionens ordförande Romano Prodi och medlemsstaternas femton utrikesministrar och EU:s höge representant i utrikespolitiska frågor Javier Solana och oftast de femton finansministrarna ska konstateras att betydande genombrott ägt rum och att utvidgningsprocessen nu är oåterkallelig och regeringscheferna ska enas om två måldatum och dessa ska vara att förhandlingsavslut sker före utgången av tjugohundratvå för de bäst förberedda kandidatländerna samt att dessa länder kan delta som EU-medlemmar i EP-valet år tjugohundrafyra och vid Europeiska rådets möte på Svenska Mässan i Göteborg där vår egen sankt Göran och Anna Lindh och Bosse Ringholm är med från Sverige ska också målsättningarna enligt den vägbeskrivning (Road map) för utvidgningsförhandlingarna som slogs fast i Nice ha uppnåtts mer än väl och även en strategi för hållbar utveckling antas där utgångspunkten är att EU:s medborgare ska kunna garanteras ekonomisk stabilitet, social trygghet och ren och hälsosäker miljö, och att hållbar utveckling kräver globala lösningar och strategin ska även ställa upp krav på att alla förslag till beslut inom större politikområden i EU från och med 2003 ska bedömas med avseende på deras ekonomiska, sociala och ekologiska effekter och Lissabonprocessen ska från och med Göteborg ha ett tredje ekologiskt ben jämbördigt med de tidigare beslutade ekonomiska och sociala, och de konkreta målen för de ekonomiska och sociala frågorna som beslutades vid Stockholmstoppmötet ska i Göteborg kompletteras med mål för det ekologiska området och de tre E:na ska vid det här laget vara välbekanta för de flesta, det vill säga det svenska ordförandeskapets prioriteringar Enlargement, Employment och Environment. T-Gul undrar om det är en händelse. Om han ska göra det nu. Ingen vet vad som finns i ( J):s huvud. Ingen kan döma honom för det. Om det är grått. Eller blått. Ingen vet vad han tänker. Ingen vet vilka avsikter han har. Ingen vet vad han har för intentioner. Ingen vet vad syftet är eller var. Han har inte uttalat några intentioner. Han har inte artikulerat några avsikter. ( J) kan inte dömas. Det går inte att läsa hans tankar. Det är en tystnad. En stilla vit punkt. Därifrån kommer inga signaler. Det är ett begränsat område. Men det går inte att se dess begränsningar. Det går inte att uppfatta att begränsningarna existerar. I ( J):s tankar existerar varken tid eller rum. Vem. Det är ingen fråga. Var. Det är ingen fråga. Hur. Det är ingen fråga. Det utgår något från punkten. Order. Men det går inte att uppfatta vem som ger dessa order. Det går heller inte att uppfatta var dessa order kommer ifrån. ( J) tillbringar dag och natt i detta rum. Trogen sin vana. Han skulle vilja ge sig av långt hemifrån men han vet inte vad hemifrån är. ( J) tror att han vilar sig för att kunna ta i bättre sedan. Det är inte lång tid kvar nu. Snart. Så tänker han. Han vill inte att någon ska fråga mer. Då blir han kanske oförmögen att överhuvudtaget göra något mer. Han vill ta ett steg ut. Men han vet inte vad ut är. Han kallar det ena för det ena och det andra för det andra. Varje företeelse får sitt namn. Sedan har den undfått sitt namn och därefter är företeelsen och dess namn ett och samma. ( J) kallar världen vid dess namn. Utan att egentligen tala. Utan att egentligen säga någonting. ( J) kallar sig själv vid sitt eget namn. Utan att egentligen nämna det. Här finns ingen annan. Så tänker ( J). Här finns bara jag. Han följer något åt höger men det är bara damm på linsen. Han följer något åt vänster. Men det är bara damm på linsen. Allt är uttryckt och ändå är inget sagt. Ingen kan döma honom. För vem är det inte så. För vem. Det finns ett ja och det finns ett nej. Det finns någonting som heter affirmationer och det finns någonting som heter negationer. Det gör det. Allmänt uttryckt. ( J) är ( J). Så enkelt är det. Ingen vet vad han tänker. Han måste bestämma sig. Så tänker han. Han måste börja. Varför vet han inte. Han vet inte varifrån hans order utgår. Han vet att en order måste utgå någonstans ifrån. Det är dess natur. En utsageposition. Den måste finnas. Men var. Det är inte en fråga. Han är ensam i ett rum. Blått. Grått. Han måste hålla ögonen öppna. Uppfatta det som går att uppfatta. Han hör någon mumla. Det går inte att urskilja några ord. Så länge ingen kan bevisa några intentioner kan han inte dömas. Mumlet stiger och sjunker. Ibland långsamt och ibland hastigt. Ibland stiger och sjunker intensiteten. Ibland stiger och sjunker tonhöjden. Ibland liknar mumlet en sång utan ord. Ibland liknar mumlet ord men utan en bestämd tonhöjd. ( J) känner att han måste hindra den mumlande från att uttala några ord. ( J) känner att varje identifierbart ord från den mumlande skulle tas för en intention även om ordet inte alls var det. Kanske var det inte ens ett ord. Troligen inte. Helt säkert inte. Ändå skulle det vara en intention för alla utom för honom själv. Han ensam skulle inse att den mumlande inte menat någonting. Eller att den mumlande kanske menat något men att detta något inte framgått av hans mumlande. Att mumlandet och det alla andra trodde var ett ord denna gång inte varit meningens och avsiktens farkost. Att farkosten aldrig skjutits ut från land. Eller hur man säger. För så var det ju. Det visste han. För så är det ju. Det vet han.

5 Och ( J) tänker på Gössäter Överstegård i Hällekis på Kinnekulle där han bor. Han tänker på sitt hem och sin familj. Han tänker på landskapet runtomkring. Det är vackert. Berg men också slätt. ( J) tänker på luften vissa dagar. Han är så glad att det finns ord. Han tänker så när han går runt sitt hus. Det är vackert i Göteborg men också runt Kinnekulle. Vänern är ändå vackrast när solen går ner i väster. Och Läckö slott. ( J) är andra biperson och han ska göra sex större tillslag under de tre dagar då alltihop utspelar sig. Torsdagen den fjortonde juni ska han genomföra en husrannsakan av Hvitfeldtska gymnasiet. Natten till fredagen den femtonde juni ska han göra ett tillslag mot den så kallade sambandscentralen. Fredag morgon ska han göra en insäckning av Antikapitalistmarschen och på kvällen ska han ringa in Reclaim the City-festen vid Vasaplatsen. På lördag kväll ska han ringa in ett protestmöte mot polisvåld på Järntorget och senare på kvällen ska han genomföra en husrannsakan av Schillerska gymnasiet. T-Gul är huvudperson. Han moonar på Drottningtorget. Han kommer från Braunschweig i Tyskland. Han anlände till Göteborg med buss på morgonen onsdag den trettonde juni tjugohundraett. Han talar svenska flytande. Han är delvis uppvuxen i Göteborg. Han har studerat sociologi vid universitetet i Göteborg. Han är klädd i neutrala blå jeans och en vit t-shirt. Han har en tofs med blonderat hår, eller knallgult hår, eller cirka två centimeter långt hår med tofs i luggen och kort mörk skäggväxt, eller illgult, eller extremt gult hår. Drakdödaren Buskage Mindre är biperson. ( J) är andra biperson. T-Gul undrar om det är en händelse. Om han ska göra det nu. T-Gul ska kasta gatsten. T-Gul ska inte kasta gatsten. T-Gul ska eller ska inte befinna sig på Schillerska gymnasiet när det blir föremål för Nationella insatsstyrkans husrannsakan. Vem säger det här? Vem uttalar de här sakerna och varifrån? Vem påstår dylikt hela tiden och annat i ungefär samma stil? Vem tar de här orden i sin mun? Ur vem kommer detta ordagrant, ord för ord vid just det nämnda tillfället? Om det är en händelse är T-Gul rädd för det. Om det inte är en händelse är T-Gul inte rädd för det. T-Gul lämnar mooningen mot Drakdödaren Buskage Mindre på Drottningtorget vid fyratiden torsdagen den fjortonde juni tjugohundraett. Vänd mot Pressbyrån och Posthuset tar han tag i samma räcke som han hoppat över tidigare och hoppar över det igen. Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund håller i samma räcke alla tre. Han vet namnen på alla tre och det betyder att han måste ha träffat dem förut. Det har han. Det är han nästan säker på. Igår: När han käkade brunch med Hassan och Fia-Fia och sin syster på Solrosen eller när han svullade en sen lunch på äckelstället Café Tintin med samma gäng lite senare eller på kvällen när de tittade på Ya Bastas och Globalisering underifråns det vill säga Vita overallernas ickevåldsträning i Hvitfeldtska gymnasiets gymnastiksal. Eller idag: På morgonen när han tog sig ut genom polisens avspärrning av Hvitfeldtska gymnasiet eller när han lyssnade på Rättvisepartiet Socialisternas tältmöte Buskage not welcome! Från Seattle till socialismen vid tvåtiden på Fritt Forums område nästgårds till Feskekôrka eller när han vid tretiden tittade in på Välkommen till för-orten! i Stora tältet på Fritt Forum. Han vet att de bor på Schillerska gymnasiet och att de har vänner som bor på Hvitfeldtska. Tycker de verkligen att Lena Nyman är så bra i Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken gul? Mikaela Undin säger att hela filmen egentligen är ganska sexistisk med regissören Vilgot som ska ha en affär med filmens stjärna Lena och att Vilgot sedan ska vara svartsjuk på killarna som Lena ska vara ihop med och att det ska vara någon sorts ironi på något sätt men egentligen är det bara sexistiskt helt enkelt och punkt slut men å andra sidan var hela den tiden alltså sextiotalet sexistiskt om man jämför med nu trots allt så det har ingenting med filmen att göra. T-Gul säger att Lena ändå är makalös så ung hur gammal är hon egentligen hon kan inte vara mer än nitton år eller något sånt ja jag tror att hon är nitton jag har läst det någonstans. Och hur gammal är du, frågar Mikaela Undin, vi är tjugo och tjugoett, hur gammal är du Simon? Simon Harnesk säger tjugo, tror jag. T-Gul säger att han är tjugotvå. Då så, säger Mikaela. Jag gillar när hon går runt och intervjuar allt och alla, säger Jesper Österlund. Hon är ju så engagerad och Lena vill verkligen veta allt om allt som finns att veta något om och allt som inte går att veta och som när hon står med sin jättemick på

6 Arlandas ankomsthall och tar emot resenärerna från Francos Spanien och det är så fantastiskt och så hemskt så fruktansvärt hemskt. Frågorna om Franco och diktaturen möter en fullständig stumhet och dumhet och själviskhet och inskränkthet och okunnighet. Som den där finlandssvenskan eller finskan eller vad hon är som brutalt kontrar med att det faktiskt finns vissa diktaturtendenser i Sverige också som att whiskyn faktiskt kostar femtio kronor här alltså. Och Lena är desperat i sin tapperhet och frågar de nyanlända turisterna hur de tror att gemene man har det i Francos Spanien och människor säger saker som att de inte ser ut att vantrivas och att det inte går någon nöd på dem på Gran Canaria och att man ju faktiskt åker dit för att bada och vila och då ska man verkligen inte blanda in politiken i det. T- Gul slår följe med Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund och de går via Stampgatan över kanalen på Nya Allén och förbi Palmhuset i Trädgårdsföreningen. Och Lena frågar verkligen alla om allt, om pengar, jobb, sex, fängelser och politik. Men det är ju manus, säger Mikaela Undin. Filmmanus. Och en hel del improvisation, säger Jesper Österlund. De där intervjuscenerna är helt säkert mest improvisation. Mikaela tror inte alls att frågorna är improvisation. Jesper tror att Lena åtminstone har skrivit frågorna själv. Tillsammans med Vilgot tror Mikaela. Simon Harnesk gillar scenerna när Lena och Börje alltså Börje Ahlstedt knullar med varandra, det är så gulligt så otroligt gulligt och så typiskt för sin tid och precis så där tafatt och blygt och skyddslöst som det kan vara i verkliga livet som när Lena och Börje ligger nakna i gräset utsträckta och Lena pussar lite förstrött på Börjes lilla bulliga korv alltså snopp och det är helt otroligt att det kunde bli rättegång om det där samlaget i Kville-eken det säger en hel del om den tiden en hel del. Mikaela Undin tycker allra bäst om scenen när allt har rasat samman för Lena och hon ska till att lämna sin ensamstående arbetarfarsa, hon har inte för en sekund eller minut låtit pappan glömma att han som hon tycker som en hund med svansen mellan benen kom hem i förtid från spanska inbördeskriget. Han var stolt frivillig i Internationella brigaden men kom hem efter tre veckor. Det absolut sista Lena gör innan hon lämnar sitt flickrum för sista gången är att sticka kniven i general Francos ögon på ett porträtt av honom som hänger på hennes vägg. Hon stöter kniven en gång i varje öga. Men det ser ut som att de har använt samma tagning två gånger. Att Lena stöter kniven i Francos högeröga två gånger. Eller om det är vänster. Simon Harnesk säger att det inte alls är en tagning, utan två, det är han helt säker på. Mikaela Undin säger att det kanske är två tagningar, hon är inte helt säker. Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund är tre av tolv medlemmar i föreningen LENA som är döpt efter Lena Nyman i Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken gul. I föreningen LENA:s verksamhet under EU-toppmötet ingår att dela ut KRAV-märkta bananer. Under tre dagar ska Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund delta i tre stora fredliga demonstrationer. Under lördagens demonstration ska ett av deras rosa plakat lyda: Vi kastar inga stenar. På kvällen lördagen den sextonde juni ska regnet ligga i luften. De tre ska äta ute och gå tillbaka till sin inkvartering på Schillerska gymnasiet eftersom ingen av dem vill delta i den fredliga men olagliga demonstrationen vid Järntorget. De tre ska spela kort i klassrummet där de är inkvarterade. Omkring klockan tio på kvällen ska de höra hundskall. Fyra svartklädda män i svarta hjälmar ska rusa in i deras rum och rikta sina automatvapen mot dem. Männen ska skrika att de ska lägga sig ner och att de ska ha huvudet mot marken och att de ska ha händerna på nacken. Polisen ska beordra Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund att vända huvudet mot väggen och hålla händerna synliga. De ska föra ut dem ur rummet en och en. De ska vara klädda i t-shirts och de ska vara utan skor. På skolgården ska de tre tvingas ner mot marken med den våta asfalten mot sina ansikten och med händerna över nacken. De ska bli beordrade att inte säga någonting, att inte titta upp och att inte ändra ställning. Sjuttioåtta personer, de flesta av dem ungdomar, ska ligga på Schillerska gymnasiets skolgård i mellan fyrtiofem minuter och en och en halv timme. Sedan ska polisen dra upp dem från marken, identifiera dem, ställa frågor till dem, visitera dem och videofilma dem. Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund ska be om sina skor innan de skickas ut från Schillerska gymnasiet och nekas. T-Gul lämnar mooningen mot Drakdödaren Buskage Mindre på Drottningtorget och slår följe med Mikaela Undin, Simon Harnesk och Jesper Österlund och de går via Stampgatan över kanalen på Nya Allén och förbi Palmhuset i Trädgårdsföreningen och korsar därefter Södra vägen. Och T-Gul tänker på sin pappa. På sin pappa Raoul. På sin pappa Raouls död: Hoppa Hoppa Reiter Wenn er fällt, dann schreit er Fällt er in den Graben Fressen ihn die Raben Fällt er in den Sumpf Dann macht der Reiter Plumps!

7 Pappa Raoul hade en ovanlig död. En död som kan tolkas på många sätt. T-Guls syster och mamma Renate ser det som en alldeles naturlig död. På sitt sätt. Släkten ser det som en naturlig död. Vännerna vet inte vad de ska tro. Samhället säger för det första att det inte går att avgöra vad det är för ett slags död och för det andra att det för allas bästa måste komma till ett beslut och att det beslutet får bli att pappa Raoul hade en alldeles naturlig död. Det går inte att hitta pappa Raoul. Och därför går det inte att hitta pappa Raouls död. Pappa Raouls död är försvunnen. Alla har hjälpt till att försöka hitta pappa Raouls död. Familjen, släkten, vännerna, samhället. Det går inte. Först tyckte T-Gul att de pratade alldeles för lite om pappa Raouls död. Sedan tyckte T-Gul att de pratade alldeles för mycket. T-Gul tycker att familjen har påverkats av andras åsikter och synpunkter. Först tyckte T-Gul att de påverkades av släktens och vännernas åsikter. Sedan tyckte T-Gul att de påverkades av samhällets åsikter. T-Gul tycker att T-Guls syster och mamma Renate har ändrat åsikt om pappa Raouls död gång på gång beroende på vad omgivningen tycker. T-Gul har svårt att förstå det. T-Gul tycker att först när de hade en egen åsikt pratade de nästan ingenting om den och sedan när de allt oftare bytte åsikt och i allt högre grad blev påverkade av omgivningen pratade de allt mer om den. Som att de när de inte längre hade en egen åsikt måste få T-Gul att i sin tur överge sin och underkasta sig omgivningens inställning. Som att detta var det enda sättet att återknyta kontakten med släkten och vännerna och samhället. Som att detta var det enda sättet att bli en hel familj igen. T-Gul tror inte att det är så. T-Gul tror inte att det är rätt väg att gå. T-Gul tror att man skulle ha gått motsatt väg. Kanske skulle man inte ha blivit en hel familj igen men det hade varit den enda riktiga vägen att gå. T-Gul tänker på alla dessa sexuella upplevelser där det inte har funnits någon sexuell attraktion. Eller där det har funnits en stark sexuell attraktion men där den inte har varit riktad någonstans. Eller där den har varit riktad men mot något som har varit till synes godtyckligt. Som om den var mycket stark men inte hade något föremål. En man med långa armar och utskjutande handlovsben. Blek. En tre fyra gånger trängde T-Gul in i honom. En två tre gånger trängde han in i T-Gul. Men där var inte kärleken parallell med sexualiteten. Eller var den det? Vem kan kommunicera vad sexualitet egentligen är för någonting till någon annan människa när det kommer till kritan. Volker eller Volkert. Kan man heta Volkert? Det kan man nog inte. Och Kurt. Som var förtjust i olika oljor och stillasittande. Och Leni som också var förtjust i stillasittande. Att sitta stilla och titta varandra i ögonen och försöka se vad som fanns där bakom. Men inte säga någonting. Utan söka sig fram ordlöst. Och inte vända bort blicken. Det var det viktiga. Blinka fick man. Det gjorde ingenting. Men vad hände under de där seanserna? Ingenting. T-Gul tänkte på en massa andra saker. T- Gul lärde sig att se ut som om han sökte sig fram i Lenis inre. Det är klart man kan heta Volkert! Det är holländskt. Och sydafrikanskt. Undrar om inte Volkert var från Sydafrika. Han gned sin knoge mot Lenis blygdben inte hårt men ganska snabbt eller egentligen alldeles väldigt snabbt. Men var det för att hon ville det eller för att han tyckte om det? Det kommer han inte ihåg eller det tog han aldrig reda på. Men var det känsla samtidigt? Det var det nog. Lenis mörkt bruna ögon som han förstås alltid tittade djupt in i, det hade han ju lärt sig och nu tyckte han om det, fick en djup klang och som en bordunton och en ljuskvast som från en rökgranat sköljde över honom. Det var kärlek. Det måste det vara. Hur skulle den annars se ut. Och han gömde denna unika upplevelse i sitt inre. Själva upplevelsen kom inte tillbaka men den hade format hans sätt att se på henne. Det fanns ett före och ett efter. Volkert hade han träffat under två eller tre månader. Det var som en enda lång förberedelse som avbröts när själva saken skulle genomföras. Pappa Raoul tog med T-Gul till Pappelhof bei Rieseberg. Det var en lång promenad från farmor i oktober kändes det som. Pappa Raoul gick i rask takt. Det var pappa Raoul och T-Gul. Inte mamma Renate och T-Guls syster. Pappa Raoul pratade om några som blev misshandlade till döds eller något sånt och att det var viktigt och att T-Gul inte fick glömma bort det. Pappa Raoul pratade framåt och gick fort och det var svårt att höra vad han sa. T-Gul förstod inte vad det var han inte fick glömma bort. Och sedan var de framme vid huset där tio hade slagits ihjäl eller något sånt. Något slags vanlig tråkig bondgård. T-Gul förstod ingenting. Och någon halv minut efter att de hade kommit fram gick de tillbaka eller så kändes det. Och sedan när de kom tillbaka till farmor skulle pappa Raoul på ett milt men egentligen mycket hotfullt sätt förmå T-Gul att berätta historien för T-Guls syster och för farmor och för mamma Renate. Och T- Gul berättade om några rövare som hade stigit iland alltså sjörövare som hade tagit några andra sjörövare till fånga och plågat ihjäl dem för att få reda på var skatten fanns. Och när sjörövarkaptenen hade fått reda på att hans underhuggare hade plågat ihjäl dem utan att de hade avslöjat var skatten fanns, blev sjörövarkaptenen så arg att han plågade ihjäl sina kumpaner också. Pappa Raoul hade tittat på farmor och farmor hade tittat på pappa Raoul utan att se ut som någonting alls i ansiktet. Och så hade farmor sagt att hon inte hade hört riktigt och så fick T-Gul berätta sin historia en gång till. Sedan i skolan åkte T-Gul till det där Pappelhof bei Rieseberg där tio eller elva medlemmar av kommunistpartiet i Braunschweig år nittonhundratrettiotre efter att oskyldigt ha anklagats för mord på SS-mannen Gerhard Landmann torterats och avrättats av nazisterna. Efter en olaglig utdelning av flygblad gjorde flera civilklädda SS-trupper razzior i arbetarstadsdelen Eichtal. Två av trupperna kände inte igen varandra och Gerhard Landmann blev skjuten av misstag. Polischef Jeckeln anklagade trots att han kände till sanningen kommunisterna för mord och enligt devisen tio för en fördes de tio eller elva till Pappelhof bei Rieseberg.

8 Var fanns de där punkterna på kroppen som man alltid återvände till. Fårorna på Kurts nacke. Nej. Att man bara tänker på sig själv när man knullar. Var det inte så egentligen? Att man har en vacker svank som är lite gulvit i solskenet eller att den man älskar med tittar på ens vackert formade käkben eller att man känner att man är stark i fingrarna när man håller i den andres överarmar. Man måste bygga vidare och då måste man hålla kvar det som har hänt. Man måste göra en erfarenhet av det. Och det är ett arbete. Och så är det också med föremålet för ens lust och kärlek. Det kommer inte av sig självt. Om föremålet ska sluta växla och om föremålet för sexualiteten och för kärleken ska smälta samman och bli till ett. Som Reinhardts rumpa. Reinhardts vänstra skinka. Det låter som ett skämt. Men varför skulle det inte kunna vara den som var föremålet. Föremålens föremål. Åh varför var inte Reinhardt med på mooningen och varför stod inte han på spårvagnskuren och varför stod det inte BUSKAGE i röd tusch på hans skinkor. T-Gul känner intensivt att han älskar Reinhardt. Att det är Reinhardt han hela tiden har längtat efter. Varför har han inte förstått det tidigare? Man måste flytta föremålet utanför sig själv. Man måste sluta tänka på sig själv. Intressera sig för andra. Uteslutande intressera sig för andra. Det är det som är hemligheten. Och sedan när man tagit sig ut ur sig själv och uteslutande intresserar sig för andra ska man till slut liksom av sig själv komma till vila i ett enda föremål utanför sig själv. Där är T-Gul inte riktigt än. Men att komma dit måste börja med att man försöker. Att det är målet. När T-Gul nu tänker på Reinhardts vänstra skinka anar han vad det kan vara. Detta unika eller denna skapelse sprider sig från skinkan till resten av Reinhardt och den är ett yttre och ett inre och den blir en vila och en trohet. Att det kan vara så enkelt. Det låter som ett skämt men för T-Gul spelar detta faktum just nu ingen som helst roll. Det skulle kunna vara någons öga, någons blick, någons varma stämma eller någons liksom ständigt vakande medkänsla. T-Gul träffade Reinhardt på Antifaschistisches Café på Cyriaksring 55 i Braunschweig eller på den antirasistiska demonstrationen för den avvisade kurden Hussein Daoud den tolfte maj i år. Vare sig han nu var med på demonstrationen som startade framför centralen i Braunschweig eller inte påstod Reinhardt i varje fall att han kände Hussein Daoud fast han uttalade hans namn fel som Ossi David eller något sånt. När Hussein Daoud anlände till Syrien häktades han av hemliga polisen och fördes till ett förhörscent-rum där han misshandlades till döds. Reinhardt påstod att han personligen hade fått ett brev från Hussein Daoud avsänt när denne anlänt till Syrien efter avvisningen. Reinhardt var mytoman. Abschiebung ist Folter Abschiebung ist Mord! Reinhardt påstod att han var homosexuell men det var han inte. Han var inte ens bisexuell. Han var nog närmast asexuell. Reinhardts förförelsekonster var plågsamma. I sin övertydlighet som gjorda för att dölja ett från-varande innehåll. Men det fanns något annat hos Reinhardt som T-Gul älskade. Hans vänstra skinka. Och hans plåga. Det var något som verkligen plågade Reinhardt. Det måste betyda att det fanns en botten i Reinhardt. Något som han verkligen försökte dölja. Det älskade T-Gul. Det älskar T-Gul. Och han älskar Reinhardt när han tänker på Reinhardt och biopolitik och hur Reinhardt ägnade en hel timme åt att förklara vad biopolitik var för något för T-Gul trots att Reinhardt själv inte hade en aning om det. Och T-Gul älskar att Reinhardt själv mycket väl visste att han inte hade den blekaste och att Reinhardt förstod att T-Gul insåg det och att detta faktum gjorde Reinhardt upphetsad. Reinhardt blottade sig. Reinhardt radade upp liknelse efter liknelse men kom inte till saken. Där är Reinhardt nu. I T-Guls föreställning och kärlek. I sin mörka eller bruna eller blå eller svarta second hand-kostym. Reinhardt med sin gängliga kropp har mycket intensiva men på något sätt oskarpa gester. Han säger att biopolitik är som en ballong. Att biopolitik är som Big Bang fast tvärtom. Att om man tänker sig ett tomt rum så är biopolitik varje punkt i det rummet även de i luften. Hemligheten är att varje punkt har förbindelse med varje annan punkt. Biopolitik är att varje människas nerver når ut till varje punkt i världen säger Reinhardt. Biopolitik är att alla människor är samma kropp säger Reinhardt. Biopolitik är att ingen är utanför eller så är alla utanför säger Reinhardt. Biopolitik är att alla sitter i samma båt. Biopolitik är att antingen får alla vara med eller så går allt åt helvete. Och ju fler bilder Reinhardt tecknar med sina ord och sina gester desto mer känner T-Gul att Reinhardt har rätt. Det här är vad det egentligen handlar om. T-Gul tänker på när han läste på sociologiska institutionen i Göteborg hösten 1998 och våren 1999 och bodde hos sin moster och hennes man och sin fiolspelande kusin i Örgryte. I Örgryte hos sin moster och hennes man och sin fiolspelande kusin hade T-Gul också bott det mesta av tiden mellan pappa Raouls död i juli 1993 och terminsstarten I Örgryte hos sin moster och hennes man och sin fiolspelande kusin hade T-Guls storasyster också bott under kortare perioder efter pappa Raouls död. I Örgryte hos sin syster och sin svåger och sin fiolspelande systerdotter hade mamma Renate också bott då och då medan hon ordnade upp sitt liv i Braunschweig efter pappa Raouls död. Från och med terminsstarten 1996 bodde T-Gul och T-Guls syster och mamma Renate, alltså hela familjen eller det som återstod av familjen, hemma i Braunschweig igen. Efter två år i Braunschweig började T-Gul alltså hösten 1998, trots mamma Renates gråt, läsa sociologi vid universitetet i Göteborg i ett utbyte med universitetet i Hannover. Han stod vid Skanstorget utanför huvudingången till

9 institutionen eller gick fram och tillbaka framför sidoingången till institutionen på Sprängkullsgatan och läste Giorgio Agambens Homo sacer på engelska Homo Sacer: Sovereign Power and Bare Life. Han läste: Michel Foucault refers to this very definition when, at the end of the first volume of The History of Sexuality, he summarizes the process by which, at the threshold of the modern era, natural life begins to be included in the mechanisms and calculations of State power, and politics turns into biopolitics. For millennia, he writes, man remained what he was for Aristotle: a living animal with the additional capacity for political existence; modern man is an animal whose politics calls his existence as a living being into question. T-Gul läste professorn i filosofi vid universitetet i Verona i Italien Giorgio Agamben. T-Gul läste att Aristoteles skilde mellan fortplantningens och försörjningens nakna liv som var zoe och politiken och samhällslivet som var bios. T-Gul läste att det på arton- och nittonhundratalet uppstår något som Giorgio Agamben efter Michel Foucault kallar biopolitik. T-Gul läste att politikens ändamål då blir att vårda, disciplinera och utnyttja folkets kropp. T-Gul läste att befolkningen underkastas en politisk planering där alla märks och artbestäms, och de som inte passar in stöts bort som sjuka, omyndiga och främmande. T-Gul läste att totalitarismen och demokratin har undantagstillståndet gemensamt. T-Gul läste att demokratin alltid är i konflikt med sig själv. T-Gul läste att homo sacer i den tidiga romerska rätten betyder helig människa och är en person som begått ett svårt brott och kastats ut ur gemenskapen och av gemenskapen lämnas åt gudarna och därför kallas helig och därför kan samhället inte straffa eller offra honom och hans straff är fullbordat i och med att han stöts ut, men samhället kan inte heller straffa den som dödar honom. T-Gul läste att homo sacer är den fredlöse och juden och kvinnan och monstret och dåren. T-Gul läste att det bara är en gradskillnad mellan Nazi-Tyskland och dagens länder och att koncentrationslägret är kvintessensen av de moderna samhällenas biopolitik. T-Gul läste att demokratins nederlag ingenstans märks så tydligt som i vår oförmåga att tillämpa de mänskliga rättigheterna på människor som reducerats till sin rena mänsklighet och saknar varje tecken på tillhörighet. T-Gul läste att de mänskliga rättigheterna i praktiken bara gäller fullvärdiga medborgare. T-Gul läste att majoriteten av mänskligheten snart är homines sacri och offer för en makt som agerar med undantagstillståndets godtycke. T-Gul läste att det handlar om att veckla ut en makt som kommer nedifrån och som är identisk med själva livsprocessen, det nakna livet och som är en potentialitet och en demokrati som inte bygger på att man låter sig representeras av andra utan på att man deltar själv. I Örgryte hos sin moster och hennes man och sin fiolspelande kusin hade T-Gul bott det mesta av tiden mellan pappa Raouls död i juli 1993 och terminsstarten T-Guls mosters man var läkare och hade åsikter. Han var emot dödsstraff. Han var för studier men också frihet i proportion till genomförda studier. Han var för blodgivning. Han var emot plågsamma djurförsök. Han var för diskussioner. Han var för argumentation. Han var för feminism. Han var emot rasism. Han var emot en restriktiv flyktingpolitik. Han var en läkare utan gräns. Han var för piratkopierade mediciner i tredje världen under kontrollerade former. Han hade kritiska synpunkter på ett flertal av de ledan-de läkemedelsföretagen. Han visste att det inte fanns något sådant som en gratis lunch och ville att T-Gul också skulle veta det. Han var beredd att ändra ståndpunkt om argumenten var tillräckligt övertygande. Han var absolut för kretsloppstänkande och tyckte att han drog sitt strå till stacken. Han var för resor och umgänge med alla sorters människor. Han hade skrivit en avhandling om etik och moral inom läkaryrket. Han älskade att plocka svamp men var i övrigt inte särskilt intresserad av naturen i sig, vilket däremot resten av familjen var enligt honom. Han fick återkommande men kortvariga depressioner i slutet av november varje år, som trots ljusbehandling inte ville ge med sig. Han trivdes i Göteborg. Han såg sig själv som en sökare. Han älskade att bada. Han tyckte att USA:s hållning i utrikespolitiska frågor med åren hade blivit allt mer problematisk. T-Guls moster var läkare och hade också åsikter. Hon ansåg att FN bar en del av ansvaret för folkmordet i Rwanda. Hon var emot svenskt medlemskap i EU. Hon välsignade zapatisternas erövring av fyra byar i Chiapasprovinsen i Mexiko. Hon förbannade Baruch Goldsteins mord på tjugonio bedjande i moskén vid Patriarkernas grav i Hebron. Hon förbannade de ryska truppernas invasion av Tjetjenien. Hon jublade över det första fria valet i Sydafrika. Hon miste flera av sina vänner när Estonia sjönk. T-Guls fiolspelande kusin gick musikgymnasium på Hvitfeldtska och hade också åsikter. Hon hatade tråkmånsar. Hon hatade folk som inte var tydliga med var de stod politiskt. Hon hatade folk som inte visade vad de tyckte. Hon älskade en bortglömd svensk kompositör som hette Claude Loyola Allgén och som var jesuit och som levde mellan nittonhundratjugo och nittonhundranittio och som var något slags eremit. Hon brukade klaga på hur illa behandlad Claude Loyola Allgén hade blivit och hon dyrkade honom och han var ett geni och mycket svårspelad och det var fortfarande i stort sett bara hon och en pianist som hette Mats Persson som över huvud taget brydde sig om honom i hela Sverige och allt mer isolerad hade Claude Loyola Allgén bott i ett nedgånget litet hus i utkanten av ett radhusområde i Täby utanför Stockholm och när hans mor dog hade han blivit alldeles övergiven i det lilla huset och kommunen hade stängt av elektriciteten för att han inte hade betalat och han hade suttit i sitt stora vita skägg och komponerat och somnat från ett brinnande stearinljus och brunnit inne. Så hade det varit i T-Guls liv i perioden mellan juli 1993 och terminsstarten T-Gul hade gått på Tyska skolan på Engelbrektsgatan ovanför Schillerska gymnasiet och Vasagatan och skrivit

10 rent med bläck och firat Sankt Martin och Sankt Nicolaus och Fasching. T-Guls syster hade kommit till Örgryte i november 1993 eftersom mamma Renate behövde ordna upp sitt liv efter pappa Raouls död. Mamma Renate hade kommit till Örgryte i slutet av april 1994 och åkt igen i september Sedan hade mamma Renate kommit i december 1994 och åkt igen i februari Sedan hade mamma Renate kommit i maj 1995 och åkt igen i juli T-Guls syster hade åkt i januari 1994 och kommit tillbaka i juni Sedan hade T-Guls syster åkt i oktober 1994 och kommit tillbaka till Örgryte i januari Sedan hade T-Guls syster åkt i mars 1995 och kommit tillbaka i maj Sedan hade T-Guls syster åkt från Örgryte till Braunschweig tillsammans med mamma Renate i juli I augusti 1995 hittade T-Gul tidningen Werwolf utanför Tyska skolan och började läsa: Med hjälp av detta register på motståndare på den yttersta vänsterkanten och alla andra typer av potentiella fiender till den vita rasen, så skall vi tillsammans eliminera dem en efter en, öga för öga, tand för tand. Så låt nu den röda pöbeln vada i familjärt blod upp till knäna... Räds inte tanken att sätta ett skott i dessa parasiter... du kanske kan bränna ner deras hus redan i morgon eller varför inte vänta i närheten av hans hus när han kommer hem från jobbet och helt enkelt krossa knäskålarna med ett bollträ... Werwolf hade en lista på över trehundra personer med personliga uppgifter som telefonnummer och adress och bild och personerna rubricerades som medlemmar i Antifascistisk aktion och Arbetarpartiet Kommunisterna och KPML(r) och Arbetarförbundet Offensiv och Ung vänster och föreningen Stoppa rasismen och förrädare och jude och proletär och kommunist och ungsocialist och svartskalle och T-Gul hade träffat och snackat med Douglas frontloben Olsson med sin ungersk-judiska mamma som låg bakom Werwolf och som hade kopierat upp den. T-Gul hade träffat och snackat med Douglas frontloben Olsson med sin ungersk-judiska mamma innan Douglas frontloben Olsson och T-Gul började slåss och frontloben hade berättat att han hade läst Der Einblick och Redwatch och att han hade varit med och skapat nazisternas underrättelsetjänst Anti-Afa eller Anti-Antifa och att han hade varit med vid mötet i Danmark i år där Dansk Nasjonalsocialistisk Bevegelse och folk från norska tidskriften Fritt Forum och engelska Combat 18 och svenska Vitt Ariskt Motstånd och Riksfronten hade dragit upp riktlinjerna för ett internationellt samarbete och att deras gemensamma adress hade blivit frontlobens postbox i Göteborg. Och innan frontloben och T-Gul började slåss hade frontloben berättat att det hade varit en lång het sommar i Göteborg och att polisen hade eskorterat till vit makt-konserterna och att kampen mot rasförrädarna hade börjat på allvar och att ett antirasistkollektiv i Majorna hade stuckits i brand och att Svensk-kubanska föreningen hade attackerats samma kväll och att en homosexuell demonstration hade attackerats två veckor senare och att en kvinna i Rosenlund hade misshandlats och att en tolvårig flicka hade fått ett hakkors inskuret i ansiktet och att John Hron i Kode hade fått vad han förtjänade. Och T-Gul och frontloben hade slagits och T-Gul hade fått en otrolig massa stryk och frontloben hade kallat T-Gul förrädare trots att T-Gul bara hade hängt med och inte sagt någonting om vad han själv hade för politiska åsikter. Och Josefina kallad Jonte kallad Hassan och Sofia kallad Fia kallad Fia-Fia hade hittat T-Gul och tagit hand om T-Gul när T-Gul hade slagits med frontloben och fått en otrolig massa stryk och tagit honom till den vegetariska restaurangen Solrosen i Haga och gett honom ett rejält mål mat. Sedan hade T-Gul och Hassan och Fia-Fia inte setts mer och T-Gul hade börjat på Schillerska gymnasiet och hängt på Café Java på Vasagatan och suttit i de hårda nötta stolarna i Café Javas källarlokaler. Och sedan hade T-Gul återvänt till Braunschweig till terminsstarten T-Gul återvände trots mamma Renates gråt under hösten 1998 och våren 1999 till Göteborg och Örgryte och läste på sociologiska institutionen vid universitetet i Göteborg i ett utbyte med universitetet i Hannover och knullade med Hassan. Knulla mig knulla mig skrek Hassan. Knulla mig knulla mig knulla mig skrek Hassan. Nu knullar jag dig nu knullar jag dig nu knullar jag dig skrek Hassan. Hassan ville att T-Gul också skulle skrika och T-Gul hade ingenting emot det. Nu knullar jag dig nu knullar jag dig nu knullar jag dig skrek T-Gul. Och knulla mig knulla mig knulla mig skrek T-Gul. Och de var i Hassans lilla etta på Sprängkullsgatan knappt hundra meter från institutionen. Hassan hade psoriasis. Lite på armbågarna och lite på knäna men mest på högra sidan och över högra låret. Och T-Gul tyckte om att Hassan var föränderlig. Hennes centrum tycktes hela tiden förskjutas. Hon var mjuk och sedan var hon hård. Det tyckte han om. Hon var spontan och sedan tycktes hon blyg eller inbunden. Det tyckte han om. Hon hade en elefant från någonstans i Afrika som var brun och svart och gul. Hon älskade Ian MacKaye och var hardcore straight-edge sxe vegan och sedan hatade hon Ian MacKaye och var inte hardcore straight-edge sxe vegan alls. Hon frågade om han ville ha lättmjölk och Hönökaka och messmör och Bravo. Det tyckte han om. Hon började hänga med vegetarianer och blev sedan själv vegetarian och vegan och sedan gick hon med i djurrätts-demonstrationer och sedan blev hon antirasist och sedan blev hon antikapitalist och sedan började hon arbeta med klasskamp. Nu var hon med i Syndikalistiska Ungdomsförbundet, SUF. Hon var drog- och spritfri och emot våld och till och med sex men sedan var hon hög som ett hus och söp tills hon spydde och älskade våld. Det tyckte han om. Han sket på sig av rädsla för henne. Hon var helt oberäknelig. Och han litade fullständigt på henne. Det tyckte han om. Just nu sjöng hon hela tiden på When I Grow Up från Garbage s platta Garbage Version 2.0:

11 Cut my tongue out I ve been caught out Like a giant juggernaut Happy hours Golden showers On a cruise to freak you out We could fly a helicopter Nothing left to talk about Entertain you Celebrate you I ll be back to frame you When I grow up I ll be stable When I grow up I ll turn the tables Trying hard to fit among you Floating out to wonderland Unprotected God I m pregnant Damn the consequences Blood and blisters On my fingers Chaos rules when we re apart Watch my temper I go mental I ll try to be gentle When I grow up When I grow up When I grow up I ll turn the tables Don t take offence Better make amends Rip it all to shreds and let it go I rip it all to shreds and let it go I rip it all to shreds and let it go I rip it all to shreds and let it go Hassan ville att T-Gul skulle säga något på tyska, helst något av Einstürzende Neubauten: Stell dich tot Stell dich tot Gier! Stell dich tot öffne meine Venen dicht unter der Haut du brauchst dick re Nadeln als ich Gier! Gier! Gier! tausend tote Tiere mitten im Kopf Gier! Gier! Gier! ich gier nach dir ich gier nach dir Gier nach Drogen Gier nach Fleisch Gier nach Fleisch Gier nach dir Tanz Debil Tanz Debil ganz debil Gier! nur der Schwächste überlebt die Nacht Gier! Gier! Gier! stell dich tot stell dich tot lieg auf m Rücken und stell mich tot öffne meine Venen dicht unter der Haut ich brauch dick re Nadeln als du Gier nach mehr Gier nach Fleisch Gier nach Drogen Gier nach mehr Gier! Gier! Gier! Hassan ville att T-Gul skulle säga tyska diminutiv på hennes namn. Hassan ville att T-Gul skulle säga Hassanchen och Jonteschen och Josefinschen. T-Gul ville att Hassan skulle prata göteborgska. Vill du det? Du är väl änna tetig. Vad är det för exter? Flô dig så jag får knô mig ner. Det var gôtebôrgska var det? Var inte så hôgrôd i ansiktet ska du inte vara så hôgrôd i ansiktet. Det är la gôrbra. Du ska inte vara så tyken bara. Det är ingen spôtt att sylta dig

12 utanför bamba. Tjôta, vad är du för en åpen tjomme. Sluta feppla, annars hystar jag dig till svalen, sa Hassan.