Stiftens remissvar om äktenskap och vigselrätt

Transkript

1 ORT DATUM ANTAL SIDOR PRESSMEDDELANDE Uppsala FÖRNAMN/EFTERNAMN DIREKTNUMMER HEMSIDA Ewa Röllgårdh, pressekreterare E-POSTADRESS MOBILNUMMER PRESSJOUR UTANFÖR KONTORSTID ewa.rollgardh@svenskakyrkan.se Stiftens remissvar om äktenskap och vigselrätt Svenska kyrkan har inbjudits att lämna synpunkter på det statliga betänkandet Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor (SOU 2007:17). I betänkandet föreslås bland annat att äktenskap ska kunna ingås av par av samma kön samt att trossamfunden även i fortsättningen ska ha möjlighet att förrätta vigsel. I syfte att ge underlag till Kyrkostyrelsens yttrande har domkapitlen och stiftstyrelserna i samtliga Svenska kyrkans 13 stift, samt Församlingsförbundet och Svenska Kyrkans Unga, inbjudits att i en underremiss yttra sig över betänkandet. Yttranden har inkommit från alla remissinstanser utom Luleå stiftstyrelse och Församlingsförbundet, som valt att avstå. I yttrandena fokuseras framför allt två frågor: Bör äktenskapet utvidgas till att även omfatta par av samma kön? Bör Svenska kyrkan ha kvar vigselrätten? I bifogade sammanställning beskrivs i korthet hur respektive instans har resonerat. Av svaren framgår att det finns olika uppfattningar i båda frågorna. En majoritet motsätter sig utredningens förslag att äktenskapet bör omfatta par av samma kön. Dessutom menar en de flesta att Svenska kyrkan bör behålla sin vigselrätt. Kyrkostyrelsen, som är Svenska kyrkans remissinstans, kommer att behandla frågan i december och lämnar sitt yttrande till utredningen den 15 januari * * * Presskonferens I dag, onsdag, kl 14 debatteras frågan om Svenska kyrkans vigselrätt även i det pågående Kyrkomötet, utifrån två motioner i frågan. Kyrkomötet kan följas via webben, Besluten fattas torsdag förmiddag, med start kl Direkt efter besluten i de två motionerna, hålls presskonferens med ärkebiskop Anders Wejryd och kyrkomötets ordförande Gunnar Sibbmark. Plats: Universitetshuset, Uppsala. Anvisningar om lokal ges i mötesbyrån. OBS! Presskonferensen kan tyvärr inte följas via webben. Presskontakter: Ärkebiskopens pressekreterare Ewa Röllgårdh, Pressekreterare Lotten Andersson, tfn Pressekreterare Kristiina Ruuti, tfn

2 KYRKOKANSLIET Planeringsavdelningen Dnr 2007:620 samt ärkebiskopens kansli Göran Möller Underremiss: Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor (SOU 2007:17) Remissammanställning Svenska kyrkan har inbjudits att lämna synpunkter på betänkandet Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor (SOU 2007:17). I betänkandet föreslås att det införs en ordning som innebär att äktenskap kan ingås av par av samma kön samt att trossamfunden även i fortsättningen skall ha möjlighet att förrätta vigsel. Svenska kyrkan skall enligt förslaget inte ha någon särställning i lagstiftningen utan behandlas på samma sätt som andra trossamfund. Det innebär att präster inom Svenska kyrkan i fortsättningen får ansöka hos Kammarkollegiet om behörighet att förrätta vigsel. I syfte att ge underlag till Kyrkostyrelsens yttrande har samtliga domkapitel och stiftstyrelser samt Församlingsförbundet och Svenska Kyrkans Unga inbjudits att i en underremiss yttra sig över betänkandet. Yttranden har inkommit från alla remissinstanser utom Luleå stiftstyrelse och Församlingsförbundet. Det är två frågor som står i centrum i avgivna yttranden, dels frågan om huruvida äktenskapet bör utvidgas till att även omfatta par av samma kön, dels frågan om huruvida Svenska kyrkans vigselrätt bör kvarstå. I båda dessa frågor föreligger olika uppfattningar bland remissinstanserna. Det kan även noteras att det finns många reservationer och särskilda yttranden i samband med besluten. Några säryttranden redovisas emellertid inte i denna sammanställning. Somliga remissinstanser argumenterar utförligt för sina ställningstaganden medan andra endast redovisar sina ställningstaganden utan någon motivering. Flera remissinstanser påtalar att remisstiden varit knapp. Frågan om äktenskapet bör utvidgas till att även omfatta par av samma kön För utredningens förslag Nio remissinstanser ansluter sig till utredningens förslag att äktenskapet bör utvidgas till att även omfatta par av samma kön: domkapitlet i Uppsala, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Linköping, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Västerås, stiftsstyrelsen i Lund, domkapitlet i Karlstad, stiftsstyrelsen i Visby samt Svenska Kyrkans Unga. Stiftsstyrelsen i Linköping skriver att äktenskapet är en samlevnadsform med högt symbolvärde. Att inte låta äktenskapet vara öppet för homosexuella innebär en särbehandling. Man menar 2(8)

3 dessutom att barn med homosexuella föräldrar bör ha samma rätt som andra barn att växa upp i ett äktenskap. Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Västerås skriver i sitt yttrande att samhället inte längre kan ha regler som befäster fördomar och särbehandlar homosexuella. De homosexuella har samma känslomässiga bindningar som heterosexuella och samma behov av ekonomisk och juridisk trygghet. Valet av partner är en privat angelägenhet, och rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet. Det avgörande skälet för att stödja utredarens förslag är pastoralt. Det handlar om bemötande av en grupp som varit utsatt för förföljelser och som gjorts osynlig, i hög grad med kyrkans stöd. Lunds stiftsstyrelse skriver att begreppet äktenskap visserligen är ett begrepp som i vår kultur används för att beskriva den fasta relationen mellan man och kvinna. Man vill emellertid i princip ändå bejaka utredningens förslag att låta samma benämning och lagstiftning gälla för särkönade och samkönade relationer. Enligt Domkapitlet i Karlstad är det i rådande läge troligen viktigast att Svenska kyrkan som sin uppfattning framhåller betydelsen av trohet och livslång kärlek. Man bejakar att begreppet äktenskap skulle komma att gälla också för samkönade relationer. Fördelen skulle vara att vi får ett tydligt och enkelt regelsystem som gällde för alla äktenskaps ingående oavsett om de sker borgerligt eller enligt Svenska kyrkans ordning. Domkapitlet menar emellertid att det behövs en reflektion över de ekumeniska konsekvenserna. Det finns en risk för att Svenska kyrkan isoleras i kyrkogemenskapen. Man menar att det kyrkliga äktenskapsbegreppet inte behöver vara kongruent med den borgerliga betydelsen. Svenska kyrkan kan här behöva samråda med kyrkofamiljen innan den själv helt kan ta ställning. Stiftsstyrelsen i Visby konstaterar att Svenska kyrkans äktenskapsteologi fortfarande väntar på en djupare teologisk analys. Man redovisar argument både för och emot utredningens förslag och menar att det starkaste argumentet för ett positivt ställningstagande till utredningen är av pastoral art och har att göra med Svenska kyrkans identitet som folkkyrka. Svenska Kyrkans Unga skriver att man vill verka för att homo-, bi- och transsexuella personer får ett bra bemötande och en likvärdig behandling jämfört med heterosexuella personer inom Svenska kyrkan. Man ställer sig därför positiv till möjligheten för samkönade par att ingå äktenskap, och vigas i Svenska kyrkan. Mot utredningens förslag Tolv remissinstanser motsätter sig utredningens förslag att äktenskapet bör utvidgas till att även omfatta par av samma kön: stiftsstyrelsen i Uppsala, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Skara, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Strängnäs, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Växjö, domkapitlet i Lund, stiftsstyrelsen i Göteborg, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Härnösand samt domkapitlet i Visby. Enligt Uppsalas stiftstyrelse har utredningen inte visat att det av jämställdhets- eller diskrimineringsskäl är nödvändigt att vidga äktenskapsbegreppet. För kyrkans del kan frågan inte frikopplas från skapelseteologin. Det finns ett grundläggande skapelsemönster som gestaltas i äktenskapet mellan man och kvinna. Det är därför teologisk inte möjligt att definiera 3(8)

4 äktenskapet utan att ta hänsyn till kontrahenternas kön och roll när det gäller skapelsens fortbestånd. Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Skara finner inga avgörande skäl till att ändra ett redan inarbetat språkbruk, med de båda termerna äktenskap och partnerskap. Man vill samtidigt betona att det inte innebär någon skillnad i värde och att båda dessa former för samlevnad bör regleras på likartat sätt i en samlevnadsbalk. Samma uppfattning redovisas av domkapitlet och stiftsstyrelsen i Strängnäs. Enligt domkapitlet och stiftsstyrelsen i Växjö innebär betänkandet en ny syn på äktenskapet. Man skriver att utredaren bygger sitt förslag på att individen skall ha rätt att få sin kärlek bekräftad av staten. Äktenskapet uppfattas härigenom som en individuell rättighet snarare än ett frivilligt förbund mellan en kvinna och en man, där skyddet av den svagare parten står i centrum. Det skulle därmed bli något annat än vad kyrkan genom tiderna fört fram i vigseln. Domkapitlet i Lund skriver i sitt yttrande att begreppet äktenskap i vår kultur används för att beskriva den fasta relationen mellan man och kvinna. Det kan för många kristna, och även för utövare av andra religioner, vara svårt att acceptera en förskjutning av innehållet i detta begrepp. Domkapitlet vill därför aktualisera begreppen samlevnad och samlevnadsbalk när man i lagstiftningen skall likställa samkönade och särkönade förhållanden. Ordet äktenskap kan då lämnas utanför. Stiftsstyrelsen i Göteborg motsätter sig utredningens förslag med hänvisning till ett barnperspektiv. Man menar att utredaren inte tar tillräcklig hänsyn till förhållandet mellan förälder och barn i biologisk mening. Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Härnösand ansluter sig till argumenten i det särskilda yttrande som gjorts av företrädarna för Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan i referensgruppen från trossamfunden till den statliga utredningen. I den tradition som våra båda kyrkor står i ser vi äktenskapet som en del av det borgerliga samhället. / / Den kristna uppfattningen av vigseln vilar på att begreppet äktenskap avser relationen mellan en kvinna och en man. Detta innebär inte i sig att andra former av samlevnad skulle värderas lägre eller annorlunda. Stiftet menar vidare att man i en könsneutral lagstiftning bör ersätta ordet äktenskap med giftermål. Härigenom skulle man få en gemensam benämning för såväl samkönade som icke samkönade par. Domkapitlet i Visby skriver i sitt yttrande att Guds välsignelse av människan i Bibeln ofta är knuten till människans fruktsamhet. En samkönad relation saknar denna möjlighet. Man menar att redan den av kyrkomötet 2005 antagna välsignelseakten över registrerat partnerskap i högsta grad är tvivelaktig och att en kyrklig vigsel till äktenskap för par av samma kön är tvivelaktig i ännu högre grad. Man menar även att om förslaget till ny äktenskapslagstiftning skulle godkännas av Svenska kyrkan så kommer detta att medföra ansträngda ekumeniska relationer och försvåra samarbetet med andra kyrkor. 4(8)

5 Varken för eller emot utredningens förslag Två remissinstanser redovisar argument såväl för som emot att äktenskapet bör utvidgas till att även omfatta par av samma kön, utan att göra något tydligt ställningstagande i endera riktningen. Stiftsstyrelsen i Karlstad beklagar att betänkandet saknar en genomgång av äktenskapets bakgrund, idé- och kulturhistoriska sammanhang samt dess funktion i samhället. Man menar att betänkandet enbart anlägger ett pragmatiskt perspektiv där äktenskapet reduceras till en rättslig reglering mellan två individer. Stiftsstyrelsen vill betona att ett ställningstagande till förslaget måste föregås av en ingående teologisk analys och beklagar att detta inte har varit möjligt på grund av den korta remisstiden. Domkapitlet i Luleå presenterar två alternativa yttranden, ett som stöder utredningens förslag och ett som går emot. Avstår ifrån att ta ställning Göteborgs domkapitel menar att frågan om samkönade äktenskap politiskt redan är avgjord och att Riksdagen med all sannolikhet kommer att anta en lag rörande samlevnad som i grunden är könsneutral. Domkapitlet avstår därför ifrån att kommentera denna del av betänkandet. Även domkapitlet och stiftstyrelsen i Stockholm avstår ifrån att ställning till förslaget om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Frågan om vigselrätt för Svenska kyrkan Även beträffande frågan om huruvida Svenska kyrkan bör behålla sin vigselrätt varierar inställningen mellan olika remissinstanser. Flera remissinstanser förordar att hindersprövningen byggs ut till en civil registrering som skulle kunna följas av en mera högtidlig akt, antingen kyrklig eller borgerlig. För fortsatt vigselrätt Fjorton remissinstanser menar att Svenska kyrkan bör behålla sin vigselrätt: domkapitlet i Uppsala, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Linköping, stiftsstyrelsen i Strängnäs, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Västerås, stiftsstyrelsen i Växjö, stiftsstyrelsen i Lund, stiftsstyrelsen i Göteborg, domkapitlet i Karlstad, domkapitlet och stiftsstyrelsen i Härnösand, stiftsstyrelsen i Visby samt Svenska kyrkans Unga. Stiftsstyrelsen i Linköping menar att i det fall Svenska kyrkan avsäger sig sin vigselrätt i samband med att frågan om könsneutralt äktenskap diskuteras, finns det en risk att homosexuella får bära skulden för heterosexuellas förlorade rättighet att välja mellan borgerlig och kyrklig vigsel. Linköpings domkapitel bejakar utredarens förslag att lagen om rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan skall ändras så att den även skall gälla för Svenska kyrkan, vilket innebär att präster i Svenska kyrkan kommer att få ansöka om behörighet att förrätta vigsel hos Kammarkollegiet. 5(8)

6 Stiftsstyrelsen i Växjö vill att Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten. Man skriver samtidigt att för detta fordras att begreppet äktenskap lämnas utanför lagstiftningen. Stiftsstyrelsen tar inte ställning till den hypotetiska situationen med en lagstiftning som ännu inte är genomförd. Lunds stiftsstyrelse hänvisar till att den svenska folkkyrkan har fyra kyrkliga handlingar dop, konfirmation, vigsel och begravning som är mycket betydelsefulla även för dem som inte är direkt kyrkligt aktiva men troget betalar sin kyrkoavgift. Kyrkan skall inte avstå från möjligheten att låta människor möta Gud. Man pekar också på de möjligheter till samtal och kontakt som följer av en kyrklig vigsel. Dessutom hänvisar stiftsstyrelsen till att Kyrkomötet 2003 uppdrog åt Kyrkostyrelsen att tillkännage att Svenska kyrkan önskar att vigsel alltjämt skall kunna ske både kyrkligt och civilt. Göteborgs stiftsstyrelse tillstyrker utredarens förslag att trossamfunden även fortsättningsvis skall kunna utföra det vigseluppdrag som de anförtrotts av staten. Man menar att de starkaste argumentet är av pastoral art och handlar om identiteten som folkkyrka. Vigselsamtalet, de inför Gud och församlingen avgivna löftena, förbönen och välsignelsen är av stor betydelse för de vigda. Skulle Svenska kyrkan säga nej till vigseluppdraget minskas denna breda kontaktyta väsentligt och identiteten som folkkyrka försvagas avsevärt. Karlstads domkapitel menar att vigselrätten är värdefull bland annat därför att den är i överensstämmelse med folkkyrkotanken. Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Härnösand ser positivt på att Svenska kyrkan får behålla sin vigselrätt. Man menar emellertid att vigselrätten bör erhållas på samma sätt som idag, vilket man ser som en logisk följd av lagen om Svenska kyrkan. Man ser nämligen vissa problem med utredningens förslag att vigselbehörighet måste sökas av den enskilde vigselförrättaren. Kommer alla präster att ha/vilja ha vigselrätt? Vad händer i församlingar där ingen präst har vigselrätt? Vem kommer ytterst att ansvara för att en församling kan genomföra vigslar? Enligt Visby stiftsstyrelse är det starkaste argumentet för ett positivt ställningstagande till utredningen av pastoral art och har att göra med Svenska kyrkans identitet som folkkyrka. Vigselsamtalet och de inför Gud och församlingen högtidligt avgivna löftena, liksom förbönen och välsignelsen är av stor betydelse för de vigda. De gäller även den personliga kontakten med prästen. En sådan kontakt kan underlätta för samtal som kan bli aktuella vid svårigheter i äktenskapet. Om kyrkan kollektivt tar på sig ansvaret att de samkönad par som önskar det blir vigda, får det dock inte innebära någon plikt för en enskild präst att göra det. Svenska Kyrkans Unga skriver i sitt yttrande att fördelen med att behålla vigselrätten för trossamfunden är att det överensstämmer med uppfattningen att hela livet är ett liv inför Gud. För många människor i Sverige är det vidare en viktig tradition att vigas i kyrkan, och för Svenska kyrkan är det ett viktigt tillfälle för att möta kyrkans medlemmar. En bibehållen vigselrätt tvingar även Svenska kyrkan att reflektera vidare teologiskt och pastoralt utifrån det konkreta mötet med samkönade par som vill vigas. 6(8)

7 Svenska kyrkan bör avstå från sin vigselrätt Följande remissinstanser menar att Svenska kyrkan bör avstå från sin vigselrätt om en könsneutral äktenskapslagstiftning införs: stiftsstyrelsen i Uppsala, domkapitlet i Visby samt domkapitlet och stiftsstyrelsen i Stockholm. Enligt Uppsala stiftsstyrelse bör förslaget avvisas. Borgerliga vigselförrättare får enligt utredningens förslag inte rätt att vägra viga samkönade par medan trossamfundens vigselförrättare skulle få denna möjlighet. Enligt stiftsstyrelsen är detta inkonsekvent och kommer att leda till tvister om diskriminering. Enligt Visby domkapitel bör Svenska kyrkan avhända sig vigselrätten. Man menar att de kyrkliga vigslar som man därmed eventuellt skulle förlora inte är värda priset för att tumma på äktenskapets grund i Bibelns skapelseordning och därmed samtidigt förlora den ekumeniska trovärdigheten internationellt. Stockholms domkapitel och stiftstyrelse finner det alltför komplicerat att i dag ta emot och förvalta en vigselrätt som även omfattar samkönade äktenskap eftersom Svenska kyrkan är splittrad vad gäller synen på äktenskapet. Kyrkan bör därför avstå från vigselrätten och ersätta den med en kyrklig välsignelsegudstjänst över civilrättsligt registrerat äktenskap. Man menar emellertid att denna fråga behöver ytterligare tid för diskussion och överväganden innan definitiv ställning kan tas. Civil registrering Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Skara samt domkapitlen i Strängnäs, Växjö, Lund och Göteborg förordar att hindersprövningen byggs ut till en civil registrering. En sådan registrering skulle sedan kunna följas av en mera högtidlig akt som antingen kan vara kyrklig eller borgerlig. I vissa fall diskuteras hur man skall förhålla sig i en situation då detta förslag inte skulle vinna gehör hos lagstiftaren. Domkapitlet och stiftsstyrelsen i Skara föreslår att den obligatoriska hindersprövningen görs om till registrering. Båda parter skulle behöva infinna sig vid skattekontoret och kontorspersonal skulle kunna fungera som vittnen. Man menar att någon annan förändring av hindersprövningen inte skulle behövas. Efter en registrering skulle paret sedan kunna ha en religiös eller borgerlig ceremoni på lämplig plats. Detta skulle innebära att man undviker utredarens förslag att en vigselrätt skulle vara förenad med en rätt att vägra viga samkönade par, trots att det är fråga om myndighetsutövning. Enligt stiftet skulle detta i hög grad vara öppet för diskrimineringsanmälan. En annan fördel skulle vara att man slipper bygga upp en rikstäckande organisation av borgerliga vigselförrättare. Domkapitlet i Strängnäs hävdar att det utifrån en luthersk äktenskapssyn och i ett samhälle där stat och kyrka skiljts åt är rimligt att äktenskap ingås genom en offentlig registrering. För dem som så önskar kan det därefter finnas en kyrklig förböns- och välsignelseakt. Lunds domkapitel förordar en obligatorisk civil registrering. Man tänker sig då ett enkelt förfarande inför folkbokföringsmyndigheten som för de flesta par skulle följas av en högtidlig ceremoni i kyrkan eller i annan form. Man menar att en sådan ordning slår vakt om två huvudtankar i en luthersk syn på vigseln, nämligen att säkerställa offentligheten och frivillig- 7(8)

8 heten i ingåendet av ett äktenskap. Man menar också att en civil registrering bättre motsvarar ett samhälle som inte längre betraktar sig som ett enhetssamhälle. Dessutom skulle en sådan ordning kunna underlätta för många inom Svenska kyrkan att acceptera en ändrad lagstiftning där särkönade och samkönade får lika behandling. Göteborgs domkapitel förordar en civilrättslig registrering, som skulle kunna ske vid den lokala skattemyndigheten. Efter den bevittnade registreringen skulle de makar som så önskar kunna gå till kyrkan, för att få välsignelse och förbön. Detta bör gälla både för par av olika kön och par av samma kön. Man menar att samhället måste ta ansvar för den myndighetsutövning som det är fråga om. Dels måste man genom hindersprövningen se till att lagar och förordningar följs. Dels måste man försäkra sig om att båda parter avger sina löften av fri vilja. Om en sådan registreringen inte blir verklighet som fullt giltig vigselhandling menar emellertid domkapitlet att trossamfundens vigselrätt bör behållas. Alternativet med obligatoriskt civiläktenskap avvisas således helt. I sådant fall bör den kyrkliga vigselrätten bibehållas trots att det skulle innebära stora komplikationer. Domkapitlet i Växjö ansluter sig till detta förslag. Avstår från att ta ställning Stiftsstyrelsen i Karlstad har inte tagit ställning i denna fråga. Domkapitlet i Luleå presenterar två alternativa yttranden, ett som förordar att Svenska kyrkan behåller sin vigselrätt och ett som förordar obligatoriskt civiläktenskap. Övrigt Flera remissinstanser välkomnar utredningens förslag att det inte skall föreligga någon vigselplikt vare sig för vigselförrättare inom trossamfund eller för samfunden. Lunds domkapitel för fram ett förslag beträffande användandet av ordet vigsel. Om lagstiftaren i enlighet med utredningens förslag väljer att ändra innebörden i begreppet äktenskap ser domkapitlet en möjlighet att lagstiftaren också ändrar innebörden av begreppet vigsel. Det skulle kunna förbehållas den högtidliga ceremoni som för de flesta par följer den civila registreringen varigenom äktenskapet ingås. 8(8)