TD Jan-Olof Aggedal, Svenska kyrkan SKKF Rikskonferens i Karlskrona Underlag för presentation

Transkript

1 Se möjligheterna! Jag är obotligt optimist, tillhör de nyfiknas skara, tillhör de som vill se bakom hörnet, försöka se möjligheterna! När förändringens vind blåser bygger somliga väderkvarnar medan andra ängsligt kurar i vindskydden. Låt oss se möjligheterna i strukturutredningen, i begravningsutredningen, i det stora förtroende som begravningsverksamheten har hos landets befolkning och inte minst hos trossamfunden i landet. Låt oss se möjligheterna och möta framtiden med kreativitet, där vi står trygga i blåsten även om vi blir nervösa för vad som kommer att hända just med min lilla lokala förvaltning. Rädsla förlamar. Nyfikenhet skapar kreativitet och nya möjligheter. Men vad har då Svenska kyrkan för syn på uppdraget att vara huvudman för begravningsverksamheten? 1

2 Kan man säga att Svenska kyrkan har en syn? Jag skulle vara glad om jag kunde berätta att detta är Svenska kyrkans syn. Det kan jag inte. Ibland får vi höra att Svenska kyrkan inte har någon bestämd åsikt, att det beror på vem man talar med. Så kan det upplevas. Jag vill dock mena att Svenska kyrkan har en åsikt, men, och det är viktigt, man måste veta vem som just i en specifik fråga kan besluta och uttala sig. Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet (Lag 1998:1591 om Svenska kyrkan). Detta betyder att Svenska kyrkans högsta beslutande organ är Kyrkomötet, med ledamöter valda av kyrkans medlemmar. Kyrkomötet har den största makten när det gäller att definiera vad som är kyrkans syn i en specifik fråga. Det betyder vidare att Kyrkostyrelsen vald av Kyrkomötet förvaltar och visar på kyrkans syn och företräds då oftast av ärkebiskopen. Biskopsmötet ansvarar för Svenska kyrkans syn ur ett teologiskt kristet perspektiv och har att värna kyrkans tro och ordning. Kyrkorådet och den lokala församlingen värnar naturligtvis det lokala. Synen på en fråga kan naturligtvis ändras mellan mandatperioder. När Svenska kyrkan vid millenniumskiftet fick ändrade relationer till staten var det en självklarhet för statsmakten att Svenska kyrkan även fortsättningsvis skulle vara huvudman och därmed myndighet för begravningsväsendet. Undantagen utgörs av Stockholms stad och Tranås kommun som sedan länge har detta ansvar. Att Svenska kyrkan även efter år 2000 fick det statliga uppdraget att vara begravningshuvudman (myndighet) för begravningsväsendet hör samman med att Svenska kyrkan under en tusenårsperiod ansvarat för merparten av landets kyrkogårdar och gjort det på ett tillfredställande sätt samt att kommunerna inte önskade ta över ansvaret från Svenska kyrkan. Ytterligare en faktor kan framhållas nämligen att de flesta begravningsplatser är kyrkogårdar som omger en av Svenska kyrkan ägd och brukad kyrkobyggnad. Att på dessa platser överlåta ansvaret av skötsel och begravningshuvudmannaansvaret har hitintills ansetts allt för komplicerat såväl praktiskt som juridiskt. Samtidigt måste vi vara medvetna om att ett ifrågasättande av Svenska kyrkans ansvar som begravningshuvudman finns inom olika sektorer i samhället. Den vanligaste orsaken till att ifrågasätta huvudmannaskapet är att Sverige är ett mångkulturellt samhälle, att det finns ett demokratiunderskott då alla medborgare inte har möjlighet att direkt påverka verksamheten. Det senare är åtminstone teoretiskt löst genom begravningsombuden förordnade av Länsstyrelsen med uppdraget att bevaka icke-kyrkotillhörigas intressen. 2

3 I det sekulära Sverige borde Svenska kyrkan rimligen omfatta hälften av befolkningen, allt annat är bonus. Att tro på högre kyrkotillhörighet när 20% av invånarna har annan kulturell bakgrund än svensk och när en majoritet av invånarna i undersökningar uppger att de inte är intresserade av tros- och livsfrågor är inte rimligt. Detta är i särklass den lägsta siffran i Europa och troligen i världen. Kommer legitimiteten för Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten att finnas kvar när halva befolkningen inte tillhör henne? Om man vill se möjligheter kan legitimiteten behållas om verksamheten bedrivs på ett värdigt professionellt sätt och hålls helt skilt från församlingsverksamheten. Sveriges vanligaste kyrkogårdschef är kyrkoherden! Kyrkoherden leder all verksamhet i församlingen (KO 2 kap 5 ). Detta är en styrka och en uppenbar svaghet. Ledningsansvaret är samlat hos en funktion med vd-roll och roll som andlig ledare. Svagheten är att kyrkoherden numera är skyldig att leda en verksamhet som många varken vill eller kan leda eller har kunskap om. Utbildningsbehoven är enorma! Mallar för tydliga delegationer till kyrkogårdschefer/förståndare måste tas fram och tydligt rekommenderas från centralt håll. Kanske är det bäst att framhålla att om detta är vi inte överens i Svenska kyrkan. Somliga tycker att det är bra att kyrkoherden också är kyrkogårdschef. Jag menar att kyrkoherde ska vara kapten på skutan med tydliga avdelningschefer som har full kompetens och ansvar. 3

4 Ett problem, som man från flera håll, även från dem som normalt bejakar ordningen med Svenska kyrkan som begravningshuvudman, pekar på, är den stora skillnaden i begravningsavgiften mellan olika huvudmän, ibland även inom samma kommun. På detta finns en enkel lösning, partiella samfälligheter. Kyrkomötet måste i höst och senast nästa år ta beslut om partiella samfälligheter för begravningsverksamheten. Att säga nej med rädsla för att det ska bli som innan år 2000 att församlingar bildar partiella samfälligheter för att bekosta en gemensam byggnad eller en diakontjänst är nonsensargumentation. Här gäller det möjligheten för Svenska kyrkan att med egen kontroll, utan statens inblandning eller tvång, lösa begravningsverksamheten och säkra kvalitén till innehåll och ekonomi för framtiden. Vill Kyrkomötet att Svenska kyrkan ska få behålla begravningsverksamheten måste även de förtroendevalda och inte bara biskopar och prostar se möjligheterna. Alla remissorgan, inklusive Kyrkostyrelsen, har avvisat finansdepartementets förslag om gemensam begravningsavgift för hela Sverige som, enligt förslaget, skulle administreras av Svenska kyrkan på nationell nivå. Att kraftig säga nej tack till gemensam begravningsavgift för hela landet var viktigt för Svenska kyrkan. Lika viktigt är det att själv kunna styra eller åtminstone kunna påverka den framtida utvecklingen, att se möjligheterna. Jag tror att vi inom några år kommer att få förslag om en begravningshuvudman per kommun och om en avgift per kommun. Låt oss se till att detta smidigt kan ske. Se möjligheterna med partiella samfälligheter. 4

5 Svenska kyrkan som en evangelisk-luthersk öppen folkkyrka är och ska vara rikstäckande med en service främst för hennes medlemmar men även för dem som vistas inom en församlings geografiska område. I begreppet öppen folkkyrka ligger bland annat att den som söker kyrkans tjänster inte behöver bevisa sin kyrkotillhörighet. En syn på kyrkan är att hon är en tjänare för världen. Kyrkan är ett subjekt som har världen som objekt för sin verksamhet. Kanske kan vi spetsa till det och säga att kyrkan endast är kyrka när hon existera för andra, vilket i denna kyrkosyn motiveras med att Jesus var en människa som utgav sig för andra och därför måste kyrkan vara en gemenskap som är till för andra. Kyrkan ska dela människors vardagliga problem för att kunna hjälpa och tjäna. Företrädare för tanken på kyrkan som tjänare brukar framhålla att för att vara tjänare måste kyrkan arbeta inom de världsliga strukturerna och inte bygga upp egna parallella strukturer. Kyrkan är inte Guds hus utan världens. Kyrkan är tjänaren och det första som karakteriserar en tjänare är att han lever i någon annans hus, inte sitt eget. Tjänarmodellen är en modell för diakoni. Till tjänstens väsen hör inte endast att kritisera världsliga institutioner och hjälpa till så att samhället kan spegla löftet om Guds rike, utan när samhället sviker eller ber om hjälp så långt det är rimligt möjligt axla ett ansvar. Detta innebär inte att i någon form av dumsnällhet bli sopcontainer för sådant som är vårt gemensamma samhälleliga ansvar, utan vara beredd att stå till förfogande som tjänare. Att vara begravningshuvudman är en tjänande uppgift, att gråta med dem som gråter och skratta med dem som skrattar. I likhet med att Svenska kyrkan, som en tjänande öppen folkkyrka deltar i samhällets katastrofinsatser, samspelar med föreningar, andra trossamfund och myndigheter är det ur ett tjänarperspektiv rimligt att Svenska kyrkan på statens uppdrag betjänar medborgarna som huvudman för begravningsverksamheten. 5

6 Invigning av kyrkogårdar Viss försiktighet bör förekomma vid invigning av nya anläggningar så att alla på orten verksamma trossamfund och icke-troende ges möjlighet att uppleva att det är en invigning som sker, men inte en välsignelse eller ett heliggörande för ett visst trossamfunds räkning. I Begravningen ett brev från Svenska kyrkans biskopar ges en teologisk motivering för invigning av kyrkogården. Med invigningen vill vi avskilja, freda den mark där människors kroppar bäddas ner, för att inte marken skall exploateras, utan få vara en plats för minnen, reflektion och återhämtning (Biskopsbrev 2006 s. 56). Kyrkogården invigs alltså inte för att marken ska bli heligare än vad den är genom att den är en del av skapelsen. Tillsynsansvar Kyrkogårdsarbetet ska präglas av professionalitet, god etik och ett gott moraliskt handlande. Begravningen ett brev från Svenska kyrkans biskopar påpekar att kyrkoherden har ett övergripande tillsynsansvar även för begravningsväsendet: Även om dessa uppgifter ligger på kyrkogårdsnämnd eller är delegerade till kyrkogårdschefen eller någon annan har kyrkoherden i sitt allmänna tillsynsansvar att se till att de hanteras på rätt sätt (Biskopsbrev 2006 s. 55). Inkomsten från begravningsavgiften högre än kyrkoavgiften Inom en tioårsperiod kommer en kyrklig enhet i Lunds stift förmodligen att bli den första där inkomsten från begravningsavgiften kommer att överstiga kyrkoavgiften. Vad är det för en kyrka? Trossamfund eller begravningsmyndighet? Vad kommer det att göra med kyrkans identitet och vilken legitimitet kommer hon att ha i samhället och hos medborgarna. Kyrkan kan inte bli en död kyrka. Se möjligheterna! Kanske är det dags att vi blir fler i ledande positioner och bland förtroendevalda som vågar se och tala om Svenska kyrkan dels som kyrka dels som en organisation, ett företag. Att vara kyrka är något mycket speciellt, en gemenskap med Jesus och andra, med ett evighetsperspektiv. Att vara organisation och företag är något annat, något som 6

7 Svenska kyrkan måste bejaka där hon har förvaltningsansvar för till exempel gemensamma kulturminnen, personal och så vidare samt inte minst statens uppdrag att vara huvudman för begravningsverksamheten. Vad detta betyder måste vi samtala om och försöka se möjligheterna. För Svenska kyrkan är det idag självklart att ta ansvar för begravningsverksamheten och bejaka uppdraget från staten. Lika självklart är det inte på vilket sätt det ska göras. Vi är oense hur det ska göras främst när det gäller vilket ansvar och påverkan kyrkan som kyrka, som Kristi kropp och andlig gemenskap ska ha på begravningsverksamheten. De flesta inom Svenska kyrkan bejakar de parallella funktionerna i teorin samtidigt som många betänkligt slirar i tanke och handling. Enheterna är många gånger för små, något som strukturutredningen försöker lösa, samtidigt som de stora enheterna som idag finns i begravningsverksamheten riskerar att spricka om man inte samtidigt tillåter partiella samfälligheter. Se möjligheterna! Från några lobbygrupper finns ett ifrågasättande av att Svenska kyrkan ensamt fått ansvar för det som är en samhällsuppgift, med några undantag (Stockholm och Tranås). För att Svenska kyrkan ska behålla sin trovärdighet som huvudman i ett allt mer mångkulturellt samhälle måste strukturen vara tydlig för begravningsverksamheten. Fullmäktige måste se till att särskilda kyrkogårdsnämnder inrättas med fullt ansvar för begravningsavgiftens medel. Nämnder direkt under fullmäktige, inte arbetsutskott som står under kyrkoråd eller kyrkoråd som växlar mellan att behandla församlingsangelägenheter och begravningsverksamhet. Tillsammans med staten måste vi lösa krematoriekapaciteten och utdebiteringen av begravningsavgiften. 7

8 Själva måste vi lösa vår organisation, arbeta på att bli ännu bättre att tjäna och ge service. Bemöta alla lika. Ännu mer samarbeta med andra trossamfund och icke-troende. I ord, beslut och handling konkret visa att vi är mogna att i en ny tid med nya förutsättningar tydligt klarar av att genomföra konfessionslösa uppdrag på samma gång som vi tydligt är kyrka, Kristi kropp i världen, ett kristet trossamfund. Ser vi möjligheterna? Vill vi se möjligheterna när förändringens vindar blåser? Om detta behöver vi samtala ni som är kyrkans specialister på kyrkogårds- och begravningsverksamhet ni som ute i förvaltningarna har kunnig, engagerad och kvalificerade medarbetare. Ni bidrar i allra högsta grad till att Svenska kyrkan har ett stort förtroende och en stor legitimitet hos den sekulariserade svensken att fortsätta vara huvudman. Tillsammans kan vi skapa framtidens begravningsverksamhet när vi nyfiket försöker se möjligheterna! Svenska kyrkan vill om hon får vara huvudman för begravningsverksamheten också i framtiden. 8