Yttrande över remissen Konsekvenser av förmodad ny äktenskapslagstiftning, dnr Ks 2009:34

Transkript

1 Svenska kyrkan Kyrkorättsavdelningen UPPSALA Yttrande över remissen Konsekvenser av förmodad ny äktenskapslagstiftning, dnr Ks 2009:34 Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift avger följande yttrande. Inledningsvis vill stiftsstyrelsen understryka, att det är olämpligt att en remiss, som i så hög grad berör församlingslivet, inte skickas också till ett brett urval av församlingar i varje stift. Stiftsstyrelsen beklagar också att regeringen visat så litet intresse för att samtala om äktenskapsfrågan med Svenska kyrkan och övriga trossamfund med vigseluppdrag innan förslag lades i riksdagen. Frågan om vigseluppdrag för Svenska kyrkan har vid ett flertal tillfällen behandlats av Kyrkomötet och man har beslutat att Svenska kyrkan ska värna vigseluppdraget. I och med den nya lagstiftningen kommer Svenska kyrkan att omfattas av samma bestämmelser som andra trossamfund och präster i Svenska kyrkan kommer inte längre att automatiskt ha vigseluppdrag. Om Svenska kyrkan även fortsättningsvis ska ha vigseluppdrag måste en begäran om detta ges in till Kammarkollegiet. Den första frågan stiftsstyrelsen i Göteborgs stift vill ta ställning till är därför: I regeringens proposition föreslås att vigsel ska kunna förrättas av präst eller annan befattningshavare i ett trossamfund som har ett särskilt förordnande från Kammarkollegiet. Skall Svenska kyrkan ansöka om vigseltillstånd? Frågan om Svenska kyrkans vigseluppdrag behandlades i Kyrkomötet Gudstjänstutskottet konstaterade då att den kyrkliga vigseln har en stark ställning och menade att det är viktigt att ansvariga inom Svenska kyrkan aktivt arbetar för att värna det kyrkliga vigseluppdraget. Genom den nya äktenskapslagstiftningen har förutsättningarna ändrats och frågan om Svenska kyrkan utifrån de nya förutsättningarna ska ansöka om vigseltillstånd måste därför övervägas. Enligt reformatorisk uppfattning är äktenskapet en gudomlig stiftelse (institutio divina) som hör hemma på skapelsens och lagens plan. Det nya som Kristus har stiftat och som bygger kyrkan, det är stiftat för att utdela syndernas förlåtelse. Till dessa handlingar hör inte äktenskapet, vars välsignelse är jordisk och vars syfte är timligt väl. Äktenskapet är en civil angelägenhet. Det är därför tveksamt om kyrkan skall ha med dess ingående och dess upplösning att göra. Den reformatoriska ordningen var därför tvådelad: en civilrättslig del åtföljd av kyrkans förkunnelse, förbön och välsignelse. 1

2 Med detta som bakgrund hade det varit fullt naturligt för Svenska kyrkan att bejaka och gå in i en ordning där staten ansvarar för en enkel civilrättslig registrering av alla äktenskap, följt av kyrklig välsignelse för de som så önskar eller annan form av välsignelse eller ceremoni för de som så väljer. Nu har dock riksdagen beslutat en annan ordning, som inte nödvändigt skiljer det juridiska från det ceremoniella. Detta innebär att om Svenska kyrkan avstår från vigseluppdraget blir det obligatoriskt med en borgerlig vigsel, följt av en kyrklig välsignelse för de par som så önskar. Denna situation menar vi kräver särskilda överväganden. Den kyrkliga vigseln är en värdefull och uppskattad tradition med djup och folklig förankring. Om kyrkan avstår vigseluppdraget genom att inte ansöka om vigseltillstånd är risken överhängande att många par nöjer sig med den borgerliga vigseln. Därmed mister Svenska kyrkan en av sina viktiga kontaktytor med människor som idag känner sig välkomna till kyrkan oavsett var på trons väg man befinner sig. Vi menar att Svenska kyrkan inte skall försvåra för människor att få del av kyrkans välsignelsehandlingar. Med tanke på vad de kyrkliga handlingarna betyder som motiv för att tillhöra Svenska kyrkan, kan det få stora konsekvenser om vi avstår från vigseluppdraget. Om Svenska kyrkan avstår från att söka vigseltillstånd har det, om obligatorisk civilrättslig registrering införs, det goda med sig att alla homosexuella oavsett tro behandlas lika av samhället. Men i nuläget är risken stor att det uppfattas som ett sätt att ge stöd till dem som inte vill ha en ordning för vigsel av par med samma kön. Även om det finns teologiska skäl att avstå från vigseluppdraget som inte alls har med frågan om vigsel av samkönade par att göra, kan det faktum att frågan nu kommer upp riskera att uppfattas som ett svek mot homosexuella. Att avstå från vigseluppdraget komplicerar proceduren för alla de par som önskar ingå äktenskap i kyrkan. Risken är stor att införandet av könsneutrala äktenskap ses som orsaken till att detta sker nu och att homosexuella kan anses ha orsakat den förändringen. Att en vigsel är en rättshandling och därmed myndighetsutövning uppfattas inte av de som vill vigas som ett dilemma eller som utslag av maktspråk. Traditionen är väl förankrad i Svenska kyrkans tradition som folkkyrka. Att Svenska kyrkan även fortsättningsvis utför denna typ av samhällsuppgifter strider därför inte mot Svenska kyrkans uppdrag. Dessutom ligger det i svensk tradition att staten inte gör allt själv utan låter det civila samhället medverka i för samhället angelägna uppgifter. I ett mångkulturellt samhälle är det viktigt att varje människa fritt ska kunna välja det sammanhang man vill när det gäller t.ex. att ingå äktenskap. Ingen tvingas till kyrklig vigsel och det råder ingen vigselplikt för trossamfunden. Det är Svenska kyrkan som har statens uppdrag att viga människor till äktenskap, inte enskilda präster. Därför bör det inte finnas någon risk att samkönade par utsätts för diskriminering av präster som inte är villiga att viga dessa. Trots att det fanns delade meningar när välsignelse av ingånget partnerskap infördes har Svenska kyrkan hanterat detta väl, så att människor inte har utsatts för diskriminering. 2

3 Med detta som bakgrund menar stiftsstyrelsen i Göteborgs stift att Svenska kyrkan hos Kammarkollegiet skall ansöka om vigseltillstånd enligt den ordning som har beslutats av Sveriges riksdag. Frågor om behörighet att förrätta vigsel Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift menar att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan. Därmed instämmer vi i uppfattningen att trossamfundens vigseltillstånd inte innebär att vigselförrättare är skyldiga att förrätta vigsel. För att stärka den enskilde prästens möjlighet att stå kvar vid den gamla äktenskapsuppfattningen, där äktenskapet ses som förening mellan man och kvinna, och dra konsekvenserna därav, bör man foga till några rader därom också i inledningstexten till kyrkoordningens 23 kapitel. Stiftsstyrelsen vill därför förorda att ett sådant tillägg görs. Däremot vill vi framhålla att för Svenska kyrkans del ska det inte vara möjligt för präster att undandra sig vigseltillståndet generellt. Vigseluppdraget ingår som en del i prästens uppdrag. Ansökan om vigseltillstånd ska alltså inte göras av enskilda präster. Den ordning som nu råder bör i möjligaste mån finnas kvar, så att sambandet mellan att utöva uppdraget som präst och behörigheten att vara vigselförrättare bevaras. Vidgningen av begreppet äktenskap Lagstiftningen vidgar begreppet äktenskap, så att det även åsyftar par av samma kön. Kyrkoordningen föreslås ändras på samma sätt. Genomgående talas om två personer i stället för kvinna och man. Här gäller frågan om Svenska kyrkan vill och kan hävda en annan definition av äktenskapet än statens. Svenska kyrkan har liksom Sveriges kristna råd tidigare uttryckt att begreppet äktenskap borde bevaras för förhållandet mellan man och kvinna. Riksdagen har inte följt detta önskemål. Svenska kyrkan har alltså att välja mellan att ha ett eget språkbruk eller följa det språkbruk som på sikt torde bli det allmänna. Svenska kyrkan har sedan tidigare tagit ställning för att bejaka homosexuell kärlek och samlevnad, bl.a. genom välsignelse över registrerat partnerskap. Enligt luthersk äktenskapssyn består äktenskapet av två delar, en världslig och en andlig. Staten definierar nu begreppet äktenskap könsneutralt. Syftet är bl.a. att stödja par, såväl särkönade som samkönade, till varaktiga och stabila relationer. Utifrån detta bejakar vi den nya tolkningen av begreppet äktenskap, som åsyftande såväl särkönade som samkönade par. Om man ändå vill hävda att det rör sig om olika institut, kan man förstå äktenskap som ett allmänbegrepp som i sig rymmer olika former, nämligen äktenskap mellan man och kvinna och äktenskap mellan personer av samma kön. I så fall är det inte begreppet utan ordningen eller ordningarna för vigsel som hamnar i fokus. I den ursprungliga regeringspropositionen föreslogs att partnerskap helt skulle försvinna som rättsligt begrepp. Eftersom partnerskap kommer att finnas kvar för 3

4 dem som ingått partnerskap innan 1 maj 2009 och som inte väljer att omvandla partnerskapet till äktenskap, så bör bestämmelsen om välsignelse över registrerat partnerskap i 23 kap. 4 finnas kvar. För övrigt bejakar stiftsstyrelsen i Göteborgs stift förslag till ändringar i kyrkoordningens 23 kap. om vigsel och välsignelsehandlingar mm. Förslag till vigselgudstjänst att användas för par med samma kön Den föreslagna ordningen för vigselgudstjänst att användas för par med samma kön är tänkt att komplettera ordning för vigselgudstjänst som nu finns i kyrkohandboken. Först vill vi därför ta upp frågan om Svenska kyrkan bör ha en enda, gemensam vigselordning för såväl par med samma kön som par med olika kön eller om bör kyrkan ha två olika ordningar. Remisstiden för detta förslag är, på grund av det att den nya lagen snart kommer att träda i kraft, mycket kort. Samtidigt pågår ett arbete med ny handbok för Svenska kyrkan. Mot bakgrund av detta bejakar stiftsstyrelsen i Göteborgs stift en tillfällig ordning för vigselgudstjänst att användas för par med samma kön, enligt förslaget. Vi menar också att handbokskommittén skall komma med förslag till en gemensam ordning för särkönade och samkönade par, i överensstämmelse på den syn på äktenskap som föreligger i förslaget till ändringar i kyrkoordningens 23 kap. Förslag till en sådan gemensam ordning bör läggas fram så snart som möjligt. I en gemensam ordning är det möjligt att kunna ha alternativa formuleringar i vissa stycken, på samma sätt som i den ordning som finns idag. Vigselordningen för samkönade par bör, i väntan på en gemensam ordning, ligga så nära som möjligt den nu gällande ordningen. Detta för att undvika att det uppfattas som olika slags äktenskap. När det gäller förslaget till bibelläsning i vigselgudstjänsten, bör det bearbetas ytterligare. Det är viktigt att bibelorden är relevanta i avseende på kärlek mellan två personer. Det är också viktigt att påpeka att med en framtida gemensam ordning blir urvalet mindre problematisk och t.ex. kan ett bibelord som Matteus 19: 4-6 kvarstå. Synpunkter på 42 kap Avgifter och uppbörd Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift föreslår att de regler angående avgifter och uppbörd som finns i förslaget även ska gälla för äktenskap mellan par med olika kön. 4

5 Reservationer och särskilda yttranden 1. Reservation av Niklas Mattsson, i vilken Eva Berntson Gärtner instämmer, enligt bilaga Reservation av Eva Berntson Gärtner enligt bilaga Särskilt yttrande av Carl Axel Aurelius enligt bilaga Särskilt yttrande av ersättare Soili Brunberg: Soili Brunberg anför att om hon hade haft rösträtt skulle hon ha tillstyrkt det av stiftsstyrelsen antagna yttrandet. På stiftsstyrelsens uppdrag Carl Axel Aurelius biskop Håkan Stenow stiftsdiakon 5

6 Bilaga 1 Kristdemokraterna i Svenska kyrkan i Göteborgs stift Svar på remiss Konsekvenser av förmodad ny äktenskapslagstiftning. Stiftsstyrelsen 7 april 2009 Efter riksdagens beslut om att tillåta könsneutrala äktenskap, måste konsekvensen bli att Svenska kyrkan avsäger sig vigselrätten. Det finns ingen grund i kyrkans bekännelseskrifter för denna förändrade syn på äktenskapet. I konsekvens med detta finns det ingen anledning att anta någon ny ordning för vigselgudstjänst. Niklas Mattsson (KR) 6

7 Bilaga 2 FRIMODIG KYRKA FRIMODIG KYRKA reserverar sig i ärendet; Yttrande över remissen Konsekvenser av förmodad ny äktenskapslagstiftning dnr Ks 2009:34. FRIMODIG KYRKA menar att begreppet Äktenskap avser en förening mellan en man och en kvinna. I Markus 10:6-8 återfinns Jesu egna ord om äktenskapet såsom något i skapelsen givet och gällande. Detta är Bibelns, bekännelseskrifternas och den allmänneliga kristna kyrkans syn på äktenskapet. Det är enbart denna förening mellan en man och en kvinna som Kristi Kyrka, på Kristi uppdrag, har mandat att sammanviga och välsigna. FRIMODIG KYRKA menar därför att det är omöjligt för Svenska kyrkan, att i äktenskap sammanviga två personer av samma kön. FRIMODIG KYRKA anser att Stiftsstyrelsen i Göteborgs stift, bör avstyrka Vigselgudstjänst att användas för par med samma kön och de därmed tänkta ändringarna i KO 23 kap. Vigsel och välsignelsehandlingar m.m. FRIMODIG KYRKA anser att Stiftstyrelsen i Göteborgs stift, i trohet mot kyrkans Herre, i sitt remiss svar ska uttala klart och tydligt stöd för äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna. FRIMODIG KYRKA 7 april 2009 Eva Berntson Gärtner 7

8 Bilaga 3 Särskilt yttrande av Biskop Carl Axel Aurelius Enligt min uppfattning bör Svenska kyrkan avstå från att ansöka om vigseltillstånd av flera skäl. Några av dem framskymtar i stiftsstyrelsens skrivning. Det handlar om vår kyrkas arv, men också om framtiden. I en evangelisk-luthersk kyrka är det naturligt att staten har hand om den civilrättsliga delen av äktenskapets ingående, medan kyrkan i förekommande fall svarar för förkunnelse, förbön och välsignelsen av äktenskapet. Rollfördelningen motiveras av vår kyrkas syn på hur Gud handlar i skapelsen genom lagen och i kyrkan genom evangeliet. Äktenskapet hör jorden till och dess syfte är timligt väl. Sammanblandningen av andligt och världsligt har aldrig gynnat vare sig stat eller kyrka. Den har alltid riskerat att fördunkla evangeliet. I de reformatoriska texterna möter man därför gång på gång detta att äktenskapet är en civil angelägenhet och att kyrkan egentligen icke borde ha med dess ingående och dess upplösning att göra. Detta har vi alltid vetat, även om vår praxis varit annorlunda, som en följd av att vi levt i en enhetskultur, där sammanblandningen mellan andligt och världsligt alltid legat alltför nära till hands. Men nu är vårt samhälle annorlunda, mångreligiöst och mångkulturellt. Jag har just avslutat visitationen i Nylöse kontrakt, som omfattar delar av centrala och norra Göteborg, från Örgryte till Bergsjön. I kontraktet bor ca människor. Ungefär hälften tillhör Svenska kyrkan, i någon församling så lite som 20 procent. Här finns alla språk, kulturer och religioner. Här finns också en mängd olika uppfattningar om äktenskapet, vad som gäller för dess ingående och dess upplösande. I ett sådant samhälle hade det naturligtvis varit märkligt om Svenska kyrkan fortfarande varit statskyrka. Det är vi inte längre. Men redan läsningen av Hans Regners utredning ger vid handen, att förändringar på tankefigurernas nivå sker mycket långsamt. Utredaren argumenterar som om vi fortfarande hade kvar statskyrkan. Övergången från ett enhetssamhälle till ett mångkulturellt samhälle, från mono till multi, har bara börjat. Därför hade det varit adekvat och framsynt, om statsmakten valt en enkel och tydlig form för civilrättslig registrering av äktenskapet. Därefter skulle sedan det enskilda paret kunna uppsöka sin kyrka, sitt tempel eller sin synagoga, för vigselgudstjänst. För Svenska kyrkans del hade en sådan ordning passat utmärkt med tanke på vår distinktion och rollfördelning mellan andligt och världsligt. För statens vidkommande borde denna ordning också vara att föredra, eftersom den skulle innebära att alla, homosexuella och heterosexuella, medborgare behandlas lika. Människor med olika sexuell orientering finns ju i alla samhällsgrupper och trostraditioner. Nu har staten i stället valt att lägga ut vigseluppdraget på olika samfund, idag ett fyrtiotal. Av dessa är det i stort sett bara Svenska kyrkan som visat vilja och beredskap att välsigna också par av samma kön. Detta skapar en ojämlikhet, som väl inte går att försvara ens med det principiellt svaga argumentet att Svenska kyrkan står för det största antalet vigslar. På sikt kommer ju även detta att ändras. Därtill 8

9 finns en uppenbar risk att staten genom sitt vägval underbygger diskriminerande praktiker. Om Svenska kyrkan avstår från vigseluppdraget kommer förmodligen flera andra samfund att följa efter. Staten måste då ta ansvar för det som tillkommer staten och tillskapa en form för den civilrättsliga delen som är lika för alla och utan undantagsparagrafer. Det är att skapa enhet i mångfald. Det senare, mångfalden, kan sedan komma till uttryck i gudstjänsten. För Svenska kyrkans del har vi redan klargjort, att även par av samma kön är välkomna att i fira sitt förbund i kyrkan med lovsång, förbön och välsignelse. I den nu uppkomna situationen erinrar jag mig slutraderna i Lars Ahlins plädering för skilsmässa mellan kyrka och stat (i Sjung för de dömda!). Han skriver: Ingenting syns mig därför nödvändigare än att skilsmässan från staten blir av. De kriser som då kommer att uppstå kommer troligen att visa sig utomordentligt nyttiga för uppkomsten av en effektiv bekännelsekyrka trogen mot sig själv. Inte som nu en servicekyrka för högtider som bröllop bland annat. Till skillnad från Ahlin menar jag att vi skall välkomna människor till kyrkan i livets viktiga skeden. Det ligger i vårt arv som folkkyrka. Men det betyder inte att vi skall vara statskyrka, att vi skall ta över statens ansvar. Precis som Ahlin menar jag att vi som bekännelsekyrka skall vara trogna mot oss själva. Det betyder att vi skall ta oss tid att reflektera teologiskt över vår syn på äktenskapet och de läromässiga frågor som med nödvändighet aktualiseras i en sådan refektion, till exempel frågan om innebörden och användbarheten av ovannämnda distinktion mellan skapelsen och lagen och evangeliet och kyrkan. I den brådska som nu råder, till följd av att vi som samhällets uppdragstagare inte själva förfogar över tidtabellen, är risken uppenbar att vi kastar ut barnet med badvattnet. Vi måste på allvar fråga oss om vi verkligen gör det som vi säger oss göra. Är det så, att vi vidgar äktenskapsbegreppet, eller är det i stället så, att vi ersätter en evangelisk äktenskapssyn med en helt annan syn, en sekulariserad syn präglad av det för moderniteten utmärkande kravet på individuell lycka? Den medsända försöksordningen ger anledning till en sådan oro. 9