Janssen Nyhetsbrev 3 December Börja se personer med psykisk ohälsa och äldre som resurser! Janssen-Cilag AB

Transkript

1 Janssen Nyhetsbrev 3 December 2012 Börja se personer med psykisk ohälsa och äldre som resurser! Janssen-Cilag AB

2 Förord I somras var vi flera som deltog under Almedalsveckan. Janssen arrangerade ett rundabordssamtal kring framtidens vård av avancerad prostatacancer. Diskussionen var intensiv och den fortsatte även den 20 september då Prostatacancerförbundet hade en paneldiskussion på samma tema. I det här nyhetsbrevet kan du bland annat läsa om dessa evenemang. Under Almedalsveckan anordnade vi också ett seminarium med fokus på hur personer med psykisk ohälsa ska få en möjlighet till ett normalt liv som innefattar ett jobb, familj och kanske även barn. Pär Larshans från MAX hamburgerrestauranger fanns på plats och berättade hur de jobbar. Med i diskussionen var också socialförsäkringsministern Ulf Kristersson med flera. Förutom att vi redovisar mer om vårt seminarium så har vi även intervjuat Anders Printz, samordnare för projektet PRIO psykisk ohälsa Trevlig läsning och god jul och gott nytt år! Anna Käll Public Affairs Leader 2

3 Inte riktigt i mål, kanske läge att PRIOritera? Anders Printz Socialdepartementets samordnare Den psykiska ohälsan har ökat sedan 1990-talet. Det kan man bland annat se genom sjukskrivningstal och efterfrågan på vård. Många initiativ och satsningar har skett genom åren men vad har de inneburit? Under Psykiatridagen den 12 september i år presenterade Statskontoret resultaten från Statens psykiatrisatsning

4 Två målgrupper där stora behov finns kommer prioriteras och det är satsningar på barn och unga samt på personer med omfattande och komplicerad psykiatrisk problematik. Mellan åren 2007 och 2011 avsatte Regeringen cirka 3,6 miljarder kronor till olika insatser för att förbättra vården, vardagen och valfriheten för personer med psykisk funktionsnedsättning. Ett av de prioriterade områdena var sysselsättningen. Sysselsättning har, trots att det är ett prioriterat område, fått relativt sett lite av psykiatrisatsningens medel, endast ungefär 10 procent. Mellan 2007 och 2011 har sysselsättningsåtgärder anvisats 375 miljoner kronor. Av dessa har 94 miljoner kronor förbrukats, dvs. endast 25 procent av de anvisade pengarna. Sysselsättningsåtgärder har inte bara fått minst resurser, de har också förbrukats minst. Det man också konstaterar är att den största gruppen som blivit utförsäkrade under perioden är de som har någon form av psykisk ohälsa. Hos denna grupp är inte heller sysselsättningen som dessa personer får kopplad till behoven. Det finns också en oro hur ekonomin blir om man går från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Av som kom från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen så återkom hälften igen. Uppenbarligen räcker det inte att Regeringen prioriterar området. För att ändra på förutsättningarna för personer med psykisk ohälsas livssituation krävs handlingskraft och initiativförmåga hos alla aktörer. Dessa aktörer är staten (till exempel Socialstyrelsen, Handisam, Statens folkhälsoinstitut), landstingen, kommunerna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), näringslivet och samhället i stort. Med utgångspunkt från vad som har kommit fram när det gäller utvärderingen av psykiatrisatsningen som pågick mellan 2007 och 2011 har Socialdepartementet utarbetat en plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa, PRIO psykisk ohälsa Anders Printz som kommer vara samordnare av projektet presenterade under psykiatridagen dess syfte; att skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbete. Två målgrupper där stora behov finns kommer prioriteras och det är satsningar på barn och unga samt på personer med omfattande och komplicerad psykiatrisk problematik (till exempel personer med schizofreni). Kraven på kommuner och landsting i projektet kommer vara stora i och med att det är dessa aktörer som är huvudansvariga för vården och omsorgen av personer med psykisk ohälsa. Ett krav är att de måste uppnå prestationsmålen för att få pengar. Vi har frågat Anders vad han har för förhoppningar och vilka utmaningar han ser. En del av satsningarna gäller överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Landsting där patientens behov ska vara i centrum. Det ska också skapas förutsättningar för ett gemensamt, långsiktigt och systematiskt förbättringsarbete inom kommunerna och landstingen. Rent konkret, hur kommer det att gå till? SKL och Regeringen kommer överens om målbilder och viktiga satsningsområden. Kommuner och landsting får medel i efterhand om de når upp till de krav som ställs i överenskommelsen. För att de ska klara det behövs satsningar på kunskapsstöd och kompetensutveckling. Genombrottsteknik som SKL utvecklat, och som handlar 4

5 om att medarbetare på golvet identifierar hinder mot utveckling och möjligheter att lyckas, kan var en metod. Vilka är de största utmaningarna enligt dig? Att psykiatrin kommer högt på agendan i landsting och kommuner när det gäller prioriteringar, styrning och resurser. Samt att statens insatser är samlade, konkreta och mätbara. Vad är din förhoppning att ni kommer uppnå och förändra? Vi måste sträva efter konkreta förändringar. Exempelvis: fler personer med psykisk sjukdom ska ha bättre somatisk hälsa, barn och unga med psykisk ohälsa och deras familjer ska veta vart de ska vända sig och få rätt vård, fler personer med psykisk funktionsnedsättning ska ha något meningsfullt att göra på dagarna. Är det inte frusterande att fortsätta med olika satsningar när resultaten enligt utvärderingar blir desamma? Nej, det inte är frustrerande. Psykiatrisk vård och insatser till personer med psykisk funktionsnedsättning har utvecklats väsentligt de senaste åren. Det beror på många saker och statens insatser är bara en del i detta, men jag är övertygad om att den inte är oväsentlig. Ett problem är dock att vi inte varit tydliga med målformuleringar som gått att följa. Det känns utmanande och inspirerande att försöka ändra på det! avslutar Anders Printz. Följ gärna Anders på hans blogg och på Vad gör ni annorlunda än vid tidigare satsningar för att säkerställa att målen uppnås? Förtydligar målen, kräver prestation innan resursförstärkning, bygger på en gemensam överenskommelse mellan SKL och Regeringen. Är det något du tycker saknas i de nya satsningarna? Regeringen har valt att avgränsa mot de mål som finns i handlingsplanen. Landstingen och kommunerna måste själva identifiera hur behoven ser ut hos dem och vad som ska göras. Därför är handlingsplanen inte alls fullständig men det är viktigt att prioritera statens insatser. Det visar erfarenheter från tidigare satsningar. 5

6 Fokus på normalt liv Under Almedalsveckan i somras hade vi på Janssen ett seminarium med fokus på hur just personer med psykisk ohälsa kan få en plats i arbetslivet, vilka möjligheter och hinder finns? I panelen fanns Ulf Kristersson (M), Socialförsäkringsminister, Ing-Mari Wieselgren, Psykiatrisamordnare, Sveriges Kommuner och Landsting, David Eberhard, överläkare inom psykiatri, Pär Larshans, Hållbarhetschef, MAX hamburgerrestauranger, Per Torell, Ordförande Schizofreniförbundet, Henrietta Stein, chef för Avdelningen rehabilitering till arbete, Arbetsförmedlingen samt Marcus Sandborg som är diagnostiserad med schizofreni. Något som kom upp under diskussionerna var att vi i Sverige är duktiga på att få ut personer med somatiska sjukdomar i arbetslivet men sämre när det gäller personer med psykisk ohälsa. Ett av hindren kan vara att det finns en rädsla och en okunskap kring psykisk ohälsa, en stigmatisering, vilket gör att arbetsgivare undviker att anställa personer med psykiska diagnoser. Det gör också att många personer med psykisk ohälsa känner att de har svårt att få ett jobb och att bli accepterade. Dessutom innebär idag fler arbeten ett högt tempo där du måste vara social, trivas med förändringar och vara flexibel. Egenskaper som personer med psykiska diagnoser inte så ofta har. Pär Larshans från MAX delade med sig av sina erfarenheter och berättade att genom utbildning och anpassade arbetsuppgifter så kan personer med psykisk ohälsa fungera riktigt bra på en arbetsplats. Något som alla var överens om var att en anpassad och meningsfull sysselsättning har stor betydelse för rehabilitering, återhämtning och ett fungerande socialt liv. Dessutom så kom det fram i diskussionen att arbetsgivare som en gång har anställt någon med funktionshinder kan tänka sig att göra det igen. Möjligheter och hinder för framtidens prostatacancervård Prostatacancer är den vanligaste cancerform som drabbar män. Med en ökad livslängd och bättre behandlingar förväntas antalet som drabbas att öka. Detta kommer att ställa stora och höga krav på sjukvården. Frågan är hur redo vården är att ge: snabb, tillgänglig och individanpassad prostatacancervård? I juli 2012, under Almedalsveckan, arrangerade Janssen ett rundabordssamtal kring framtidens prostatacancervård. De som deltog under samtalet var Gunilla Gunnarsson, cancersamordnare, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Barbro Westerholm (FP), ledamot, Socialutskottet, Jonas Andersson (FP), ordförande, hälso- och sjukvårdsutskottet Västra Götaland, Jan-Erik Damber, professor och urolog, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Lars Joakim Lundquist (M), ledamot, hälso- och sjukvårdsnämnden Stockholms läns landsting, Jacob Lagercrantz, intressepolitiskt sakkunnig, Cancerfonden, Kent Lewén, förbundsstyrelsen, Prostatacancerförbundet, Lennart Axelsson (S), ledamot Socialutskottet, Gilbert Tribo (FP), ledamot, hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Skåne samt Anna Käll, Public Affairs Leader, Janssen. Diskussionen var intensiv och flera i panelen var ense om att det finns regionala och socioekonomiska skillnader men att vården måste bli mer jämlik. Det finns idag även en åldersdiskriminering som innebär att gamla människor inte får lika behandling på grund av sin ålder. Den 20 september genomförde Prostatacancerförbundet en Prostatacancerdag. Då presenterades bland annat delar av resultatet från en enkät. Förbundet frågade medlemmarna om de kände att de kunde påverka valet av behandling. 60 procent kände att de kunde välja men 20 procent tyckte inte att de fick den möjligheten. Dessutom fick nära hälften, 43 procent, inte möjlighet till second opinion. Förbundet och de som deltog i en paneldiskussion var ändå överens om att de hellre utvärderades av multidisciplinära team med en urolog och en onkolog än fick en så kallad second opinion. 6

7 Under debatten var det många i publiken som hade synpunkter på dagens vård och val av behandling. Även om man vill ha valmöjligheter så tyckte flera att det är svårt. En i publiken sa; Man är sjuk och chockad över beskedet att man har cancer, att i den situationen ta ställning till vilken behandling man vill ha är för svårt. Möjligheterna som erbjuds är också beroende av om jag träffar en urolog eller en onkolog. Under rundabordssamtalet i Almedalen så lyftes även frågan kring introduktion av nya läkemedel i sjukvården. Det blev uppenbart att olika regioner genomför detta på olika sätt vilket kan bli problematiskt för patienter som kanske inte får tillgång till innovativ behandling. Det ska inte vara priset som avgör menade Kent Lewén från Prostatacancerförbundet. Barbro Westerholm menade också att vi måste se mor- och farföräldrar som en tillgång för familj och samhälle. Alla deltagare var överens om att den här diskussionen kommer fortsätta även fram över. Från mötet i Almedalen skrevs ett referat. Om du skulle vilja läsa det så kontakta gärna Lena Östlund på Janssen så kan hon skicka ett ex till dig antingen postalt eller via . Du kan nå Lena via lostlund@its.jnj.com. Hepatit C vad är det? Hepatit C är en relativt okänd virussjukdom. I Sverige är cirka personer smittade och varje år får diagnosen. Medelåldern för de som får sin diagnos är 40 år. Viruset sprids via blod och hepatit C är en smittsam leversjukdom där viruset attackerar levercellerna. De flesta smittas genom intravenöst missbruk men man kan också få det via sexuella kontakter, via blodtransfusioner och vid piercing och tatuering om nålarna inte är sterila. Det kan vara svårt att upptäcka att man bär på hepatit C viruset, eftersom leverinflammationen ofta inte ger några symtom alls. Men många känner sig trötta och har ingen aptit under några veckor eller månader. En del får också feber och ont i lederna. Eftersom det är svårt att upptäcka sjukdomen, finns det många som bär på smittan utan att veta om det. Enligt WHO är hepatit C en tickande bomb eftersom 80 procent av de som har viruset inte vet om det. Därför är det viktigt att öka medvetenheten kring hepatit C så att fler kan få behandling och möjlighet att bli botade. Målet med behandling är att försöka läka ut och bota infektionen och på så vis undvika skrumplever. Dessutom är den vanligaste orsaken till levertransplantationer en obehandlad hepatit C. och utvecklat symtom har. En nyligen gjord studie visar att den direkta genomsnittskostnaden för en patient med skrumplever var cirka kronor per år och för en patient med levercancer cirka kronor per år. En levertransplantation inklusive ett års uppföljning kostade cirka 1,1 miljoner kronor. Till detta tillkommer även ökade kostnader för exempelvis psykiatrisk vård. Sjukdomen är förknippad med skam och skuld men också en rädsla över att kunna smitta andra. Över hälften av alla som blivit smittade av hepatit C-virus upplever stigmatisering. Den upplevda livskvalitén för de som lever med kronisk hepatit C är betydligt lägre än för många andra. Men med effektivare behandling kan 70 procent av patienterna bli botade med en ökad livskvalitet som följd. Merparten av dem kommer bli botade med hälften så lång behandlingstid än vad som varit möjligt med tidigare behandlingar. Dessutom kommer det innebära kostnadsbesparingar för samhället till följd av minskade komplikationer över en längre tid. Källor: Zhang 2009, Orrskog et al 2011, Duberg 2010, Duberg 2009 Hepatit C-infektioner innebär stora kostnader för samhället på grund av det stora sjukvårdsbehov de som smittats 7

8 Janssen-Cilag AB Box 7073 SE Sollentuna Sweden Tel Fax JC Janssen-Cilag AB