Ortopediskt. Tema säkerhet lockade rekordmånga. Nya rön om rökavvänjning. Ortoser för barn med CP. Ortopediveckan: Nummer 3 / 2008 Grundad 1979

Transkript

1 Ortoser för barn med CP Ortopediskt Nummer 3 / 2008 Grundad 1979 Ortopediveckan: Tema säkerhet lockade rekordmånga Nya rön om rökavvänjning

2 Ortopediskt Redaktion Medlemstidskrift för Svensk Ortopedisk Förening, och Sveriges Ortopedingenjörers Förening. Ortopediskt Magasin utkommer 4 ggr/år 2007 vecka 13, 23, 40 och 52. Manus till redaktionen senast sex veckor innan respektive utgivningsvecka. Ansvarig utgivare: Professor Olle Svensson, Ortopedkliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå, tel , fax , e-post olle.svensson@orthop.umu.se Redaktion: Docent Anders Wykman, Ortopedkliniken, Länssjukhuset, Halmstad, tel , e-post anders.wykman@lthalland.se Fackredaktör Börje Ohlsson, e- post: borje@ohlsson-reklam.se Ortopedingenjör Magnus Lilja, SOIF, Gjuterigatan 9, Jönköping, tel , e-post m.lilja@ossur.com Specialistläkare Karin Andersson, Visby lasarett, Visby, tel , fax , epost karin.andersson02@hsf.gotland.se Redaktionsadress: Ortopediskt Magasin, Box 89, Tomelilla, , fax e-post: borje@ohlsson-reklam.se Hemsida: Hemsida SOF: Manuskript och annonser skickas till redaktionsadressen ovan. Prenumeration (ej SOIF) SOF:s kansli, Tuna Industriväg 4, Järna, tel , fax , e-post sofkansli@ortopedi.se. Prenumeration: 4 nr 150: per år för medlemmar. Övriga 200: per år. Annonspriser: Omslag sista sida : Omslag, insida : Helsida : Halvsida : Mindre annonser 35:-/sp.mm. innehåll Hårda vetenskapliga strider utkämpades i Halmstad. Läs mer på sid. 6. FOTO: Börje Ohlsson. ledaren Viktigast att inte skada 5 ortopediveckan Vetenskaplig översikt 6 utställningen Bildreportage 10 james reason Ostteorins skapare 12 rökavvänjning Minskar komplikationer 14 diabetesfoten Antalet amputationer kan halveras 16 oj, vilken fest! Festligt i Halmstad 18 halmstad Om sportiga ortopeder 22 konst och golf Är golf konst? 24 ortopedexamen Därför tog vi den 26 oxfordprotesen Jubileum i Skövde 32 angelica frithiof En turbo i vården 36 light -kongress EFORT i Nice 38 nof Succémöte i Amsterdam 40 ulf nilsonne en förgrundsgestalt ur tiden 42 sk-kurser Och liknande kurser 44 sof-hörnan Stipendieregn 46 kvinnliga ortopeder Möte i Visby 48 ortosbehandling För barn med cerebral pares 50 ortopedisk forskning Vad ska den syssla med? 52 osseointegrerade proteser En uppdatering 54 nacka närsjukhus Ovanligt framgångsrik verksamhet 58 acta orthopaedica En historisk exposé 61 vinspalten Finns miljövänligt vin? 66 Bokning senast fyra veckor innan respektive utgivning. Lämning av annonsmaterial senast två veckor innan respektive utgivning. Rabatt 10% vid bokning av fyra annonser samtidigt. Ytterligare information/frågor/prisuppgifter för andra önskemål (t ex istoppsblad) samt bokning av annonser: Eva Evedius, Tel , eva.evedius@telia.com Upplaga: ex. Tryck: Centraltryckeriet, Ystad, Nr 3. Medarbetare i detta nr: Olle Svensson, olle.svensson@orthop.umu.se, Per Wretenberg, per.wretenberg@karolinska.se, Karin Andersson, karin.andersson02@hsf.gotland.se, Göran Boëthius, goran.boethius@karolinska.se, David Chalom, david.chalom@lthalland.se, Henrik Dahlstrand, henrik.dahlstrand@karolinska.se, Ola Rolfson, ola.rolfson@vgregion.se, Börje Ohlsson, borje@ortopedisktmagasin.se, Ulf Svärd, ulf.svard@vgregion.se, Kent Fall, kent.fall@simris.nu, Åke Karlbom, ake.karlbom@hsf.gotland.se, Richard Wallensten, richard.wallensten@karolinska.se, Ian Goldie, Andris Kriecbergs, Pelle Netz,pelle.netz@telia.com, Kristina Åkesson, kristina.akesson@skane.se, Gunilla Göthe, sofkansli@ortopedi.se, Ylva Bodén, ylva.boden@dll.se, Åsa Bartonek, asa.bartonek@ki.se, Per Aspenberg, per.aspenberg@inr.liu.se. Rickard Brånemark, rickard.branemark@vgregion.se, Lars-Magnus Jansson, lmj@lmjmedia.se, Rolf Önnerfält, rolf.onnerfalt@ort.lu.se

3 E Primum est non nocere n av Hippokrates grundregler är att det viktigaste är att inte skada. Den regeln är än viktigare idag när det finns ett så stort antal potenta farmaka och extensiva operationer. Forna tiders medici hade ju inte tillgång till en så stor och potentiellt farlig arsenal som vi har, speciellt som indikationerna har vidgats inom alla kirurgiska specialiteter. Först under 60- och 70-talen började man elektivt operera äldre personer - och med äldre menade man då 60- respektive 70-åringar. Gamlingarna lämnades åt sitt öde. Idag finns det väl knappast några kronologiska gränser för vilka man ska sätta kniven i. Medaljen har naturligtvis en baksida: misslyckanden och komplikationer. Här har man inte sällan inom medicinen haft en överslätande för att inte säga fatalistisk attityd när det gäller misslyckanden. Speciellt idag, när återbesök anses onödiga, för att inte säga kontraproduktiva, får ju många operatörer sällan se vad de ställer till med - och ej heller få bekräftelse när man lyckas. Det har inte gynnat utvecklingen. Man kan göra samma fel igen och igen och igen, och fortfarande kalla det för klinisk erfarenhet. Som alltid i dylika resonemang anför man vanligen olika industrier, som har mer eller mindre rigorösa säkerhetskrav - allt beroende på hur stor kostnad ett misslyckande drar med sig. Men säkerhetskraven beror också på hur pass iögonenfallande misslyckandena blir, eller hur pass utspridda de är: jämför exempelvis vägtrafikolyckor med flygolyckor, förlista oljetankers med omärkliga utsläpp. Inom flyget räknar man med att ett bolag tål en, men knappast två, större olyckor, medan trafikolyckor är så vanliga men utspridda att de sällan når vänsterkrysset, dvs den övre vänstra delen av första sidan på dagstidningarnas första sida. Men även inom tillverkningsindustrin är det dyrt att prångla ut alltför dåliga produkter - just för att det är dåligt för affärerna. Så gör vi ju inte i sjukvården. Dels är konsekvenserna ofta katastrofala, och svåra att ersätta med pengar. Dels är det ofta svårt att i efterhand rekonstruera komplexa händelseförlopp. Men ofta uppmärksammas inte komplikationer överhuvudtaget. I Sverige var man föregångare med att inrätta en patientförsäkring. (En av anledningarna till att patientförsäkringen instituerades, var de förödande konsekvenserna av protesinfektioner, något som man då inte kunde hantera på samma sätt som idag). Patientförsäkringen bygger på en listig och finurlig konstruktion, nämligen facit-resonemanget: om man hade vetat innan behandlingen vad som sedan uppdagades, och hade kunnat handla annorlunda, så kan patienten få ersättning. Detta eleganta hypotetiska resonemang innebär att man inte behöver visa att någon är skyldig eller vållande. Statistiskt sett är sjukhussängar de mest farliga ställena att vistas i. Det gör också att man inte alltid höjer på ögonbrynen om patienterna dör eller får komplikationer. Komplikationer kan vara vanliga eller ovanliga, men ofta kommer de bort. Dels är det obehagligt och jobbigt att hantera och analysera sina misslyckanden, dels märks de ofta inte. Märkligt nog så kan man förledas att tro att vanliga komplikationer är ofrånkomliga. Illustrativa exempel var länge de nosokomiala infektionerna. Fordom ansågs det att varbildande infektioner var ett gott tecken - pus bonum et laudabile - eftersom anaeroba infektioner ofta var direkt dödande. En märkesperson att rensa upp i infektionsträsket var Florence Nightingale. Hon var en av de första som använde statistiska metoder i det praktiska sjukvårdsarbetet. Med noggrann statistik, såpa, vatten och rotborste, ändrade hon sjukvården i Krimkriget, så att inte längre fler soldater dog av infektionssjukdomar än skador, vilket väl ändå får anses vara ett humanitärt framsteg i krigskonsten. Ortopedin kommer på en föga hedrande andra plats när det gäller storleken på utbetalda skadestånd av patientförsäkringen (PSR), närmare 70 miljoner kronor årligen. Den summan motsvarar heller inte de reella kostnaderna på långt när, eftersom de indirekta kostnaderna överväger när det gäller rörelseorganens sjukdomar. Som nämnts i föregående nr av OM, har SOF inlett ett projekt med bl a PSR: Protesrelaterade infektioner ska stoppas, PRISS. På halmstadsmötet träffades en tvärprofessionell och -disciplinär arbetsgrupp som identifierar vilka åtgärder som kan göras - från första mottagningsbesöket tills patienten är rehabiliterad - för att minska risken för protesinfektioner i höft och knä. Under hösten kommer vi att presentera modeller för pilotprojekt, och material kommer fortlöpande att presenteras på SOF:s hemsida och nyhetsbrev. Processer eller projekt i all ära, men ofta har de bara en övergående effekt. Den kanske viktigaste åtgärden är nog att ändra förhållningssättet, och att man på den egna kliniken ständigt måste vara beredd att diskutera sina komplikationer eller oförutsedda händelser. På många amerikanska sjukhus har man regelbundna konferenser, M&M, mortality & morbidity, där det är ett krav på att alla komplikationer eller oväntade händelser ska diskuteras och analyseras förutsättningslöst. Det anses att det är en värre synd att sopa under mattan, än att öppet redovisa vad som verkligen inträffat. Det kräver ett öppet klimat där man inte reflexmässigt bestraffar begångna fel eller misstag. Det tar tid och resurser - men om inte professionerna gör det, kommer någon annan att göra det åt oss. Samtidigt måste man komma ihåg att det kan bli för mycket av det goda. Ett exempel var haveriet av rymdfärjan Columbia, som delvis berodde på att man satsade så mycket energi på arbetet med en säkerhetsdetalj, värmesköldarna, så att man försummade översynen av tätningarna av bränslerören. Ett framgångrikt säkerhetsarbete kräver därför helhetsbedömningar som endast hälsoprofessionerna kan göra, inte någon central myndighet. Moroten är effektivare än piskan. OLLE SVENSSON

4 Patientsäkerhet - en ortopedisk ödesfråga Ortopediveckan i Halmstad präglades helt av temat patientsäkerhet, ett ämne som genomsyrade alla föreläsningar, och som är den stora utmaningen för ortopedin de närmaste åren - kanske rent av en ödesfråga. Ortopediveckan gick detta år av stapeln i det vackra Halmstad och Tylösand. Ett digert vetenskapligt program hade satts ihop för att tillfredställa så många intressen som möjligt. Veckan bjöd på en rad högintressanta symposier och föredrag. Här följer en sammanfattning. På tisdag förmiddag hölls ett möte för verksamhetschefer och professorer. Där diskuterades flera viktiga övergripande frågor för ortopedins framtid. Susanna Söderström från styrelsen redogjorde för spur-inspektionerna där ortopedin ligger väl framme och där man nu också för första gången underkänt ST-utbildningen på ett ställe nämligen Ängelholm/Helsingborg. Det framkom tydligt att det var organisatoriska beslut som legat till grund för detta underkännande vilket man nu försöker åtgärda. Möjligen kommer man i framtiden att se mer av denna problematik och hur detta skall hanteras diskuterades. På mötet diskuterades också kvalitetsfrågor, planeringssystem, nya benbanksdirektiv samt direktiv för sjukskrivning beträffande rörelseorganens sjukdomar. Lars Lidgren framhöll där att rörelseorganen står för en tredjedel av alla kostnader för sjukskrivning samt att projekt pågår för att få mera gemensamma riktlinjer. I september 2009 kommer man att anordna den sk ortopedimarschen och samtliga ortopedkliniker i Sverige uppmanas att delta. Vidare information om detta kommer. Patientsäkerhet Professor Carl Stanitski, en av världens ledande experter på barnfrakturer, var en mycket uppskattad gästföreläsare. Det vetenskapliga programmet inleddes efter lunch på tisdagen med två symposier. På det första diskuterades ortopedi-veckans huvudtema Kvalitet och patientsäkerhet. Det andra leddes av föreningens ordförande Olle Svensson och där diskuterades fragilitetsfrakturer. Man konstaterade bland annat att bisfosfonatbehandling för att reducera frakturrisken hos osteoporotiska patienter nu är mycket väldokumenterad och att evidensen för att använda dessa preparat är av graden 1A dvs den högsta evidensklassen. Som ortopeder behöver vi givetvis tänka på detta då vi behandlar patienter med osteoporosfrakturer och remitterar patienterna för osteoporosbehandling. Jan Tidermark diskuterade operativa behandlingsmetoder och redogjorde för ett behandlingsprogram beträffande val av metod vid höftfraktur som nu är gemensamt för Stockholmssjukhusen. Intresset var mycket stort för samtliga föreläsningar under veckan, och lokalerna var oftast välfyllda. Under onsdagen hölls ett flertal symposier i huvudsak arrangerade av ortopedföreningens olika sektioner. Detta har vi infört sedan flera år och det har visat sig mycket uppskattat. På onsdagens inledande reumakirurgiska symposium lett av alltid lika karismatiske Urban Rydholm diskuterades bland annat om TNF -hämmare måste sättas ut innan reumakirurgisk kirurgi. Någon säker konklusion föreligger ännu ej och olika praxis tillämpas. Några studier tyder på en viss ökning av infektionsfrekvensen om det biologiska läkemedlet inte sätts ut men samtidigt ställer detta till problem för patienten som givetvis försämras i sin reumatiska sjukdom i övrigt. Ämnet lär diskuteras framgent. Fyra symposier om idrottsmedicin Svensk idrottsmedicinsk förening anordnade 4 symposier. Per Renström, nyss hemkommen från en månad i Kina som ansvarig för det medicinska teamet under OS, diskuterade idrottstraumatologins påverkan på ortopedin. Det han framförallt framhöll var den artroskopiska tekniken och ingen kan väl emotsäga att denna haft stor påverkan på behandlingen av ett flertal traumatologiska diagnoser. Vid ett annat symposium diskuterades den komplexa knäskadan och hur denna ska behandlas. Man kan nog konstatera att svåra ligamentära skador i knäleden där både korsband och kollateralligament är skadade bör centraliseras och opereras på kliniker som har god erfarenhet av detta. En översikt av hur frakturer i handlov och hand ska behandlas gjordes vid ett symposium anordnat av svensk handkirurgisk förening och man kan konstatera att de handkirurgiska principerna nog tillämpas vid många ortopediska kliniker. Under onsdagseftermiddagen anordnades ytterligare flera symposier bland annat ett där modern plattosteosyntes diskuterades. Förböjda vinkelstabila plattorna har kommit för att stanna men långtidsresultaten vid Mötesgeneralen Anders Wykman tog alla tillfällen i akt att sprida budskapet om patientsäkerhet. Här med Hallands-Postens utsända. användandet av dessa implantat är ännu inte kända. Vid posterpresentationerna redogjordes för flera mycket välgjorda studier. Olof Sköldenberg från Danderyd presenterade mycket goda resultat med omvända hybridplastiker vid höftproteskirurgi. Man har vid Danderydskliniken funnit att den omvända hybriden fungerar så väl att man nu gått över till att använda denna som standardoperation även på gamla patienter. Resultaten från Danderydskliniken skiljer sig dock något från de som redovisas i höftprotesregistret där resultaten är sämre. Troligen beror detta på att man vid Danderydskliniken under lång tid använt en och samma stam (Bimetric) som även i tidigare studier visat sig mycket framgångsrik. Vid postersessionen diskuterades också behandlig av cervikala och pertrokantära höftfrakturer av bland andra Wilhelmina Ekström och Cecilia Rogmark. Något definitivt konsensus angående behandlingen föreligger fortfarande inte mellan alla regioner men att de studier som genomförts både i Skåne och i Stockholm gett upphov till behandlingsalgoritmer som reducerat 6 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/2008 7

5 benförlust diskuterades. Användandet av stora cupar gjord av trabekulär metall diskuterades. Dessa förefaller fungera väl men frågan är vad som händer om en väl osseointegrerat sådan cup måste tas bort t ex på grund av infektion. Säkerhetsgurun James Reason fascinerade och roade inte bara panelen, med moderator Göran Magyar i spetsen, utan också en mycket stor publik i kongresshallen. komplikationsfrekvensen. Under postersessionen redogjordes också för en studie från Sahlgrenska universitetssjukhuset och Kungsbacka sjukhus där 100 konsekutiva patienter med akut hälseneruptur inkluderats i en prospektiv studie och randomiserades till kirurgisk eller icke kirurgisk behandling. Alla dessa patienter screenades senare för djup ventrombos 8 veckor efter påbörjad behandling. På 95 patienter upptäcktes 33 trombos varav 5 proximala och 28 distala. Två patienter erhöll lungembolier. Någon skillnad i trombosfrekvens mellan kirurgisk och icke kirurgisk behandlade patienter förelåg ej. Man konkluderade att risken att utveckla tromboemboliska komplikationer är stor oavsett kirurgisk eller icke kirurgisk behandling av hälseneruptur och att behov föreligger för profylaktisk behandling. Denna poster med Katarina Nillson-Helander som försteförfattare tilldelades pris för bästa poster. Mayoprofessor föreläste På torsdagen hölls en föreläsning av professorn i ortopedi vid Mayo-kliniken, Miguel E Cabanela. Han besitter en mycket stor erfarenhet vad gäller behandling av den luxerande höftledsprotesen. Ett flertal möjligheter till behandling beskrevs både av honom och i den panel som senare diskuterade de möjligheter som står till buds. Val av metod både kirurgiskt och icke kirurgiskt måste göras i relation till den patient man har och möjligheten att nu sätta betydligt större ledhuvuden diskuterades. Långtidsresultaten beträffande detta är dock oklara. Behandling med okopplad tripolär ledskål framhölls som ett behandlingsalternativ och i ett föredrag från Akademiska sjukhuset hade man redan tidigare under veckan beskrivit goda resultat med detta Bildtext alternativ. Senare under dagen diskuterades benpackningsteknik och även här hade inbjudits en välkänd profil inom området i form av Jean Gardeniers från Nijmegen i Holland. Han beskrev benpackningstekniken men framhöll att tekniken ofta är svår i vart fall vid större defekter och även andra alternativ vid behandling av acetabulär Bildtext Knäfrakturer hos barn med Carl Stanitski Under torsdagen hölls också en föreläsning av Carl Stanitiski, en mycket känd professor i barnortopedi vid Medical University of South Carolina. Han avhandlade ämnet frakturer kring knäleden hos barn. Epiphysens hot topic var som vanligt mycket välbesökt och intressant. Ulrika Bergström från Umeå diskuterade åldersförskjutning i frakturmönster, Arkan Sayed Noor från Sundsvall beskrev ett fall med ovanlig tvär subtrokantär fraktur hos en patient som stått på långvarig bisfosfonat behandling och Katarina Nilsson-Helander från Göteborg diskuterade att det fortfarande är kontroversiellt vilken behandling som ska användas vid hälseneruptur. Epifysens program fortsatte sedan med debatter beträffande NSAID vid ortopediska ingrepp samt ytersättningsplastik. Diabetesfot kräver tidig revision Under fredagen hölls tre symposier och en session med fria föredrag angående artroplastik. Svenskt fotkirurgiskt sällskap hade en intressant diskussion rörande diabetesfoten. Där framkom bland annat att en klar majoritet av de något större diabetessåren på fötterna kräver kirurgi och att revisionen ofta ska göras tidigt. Syre är viktigt för sårläkningen men detta skall komma inifrån och syrgas riktat direkt mot såret är snarast James Reason var namnet på allas läppar, och många ville tala med honom, både före och efter föreläsningen. kontraproduktiv. Över 600 olika förbandsprodukter finns och vilken som är mest effektiv är svårt att avgöra och vetenskapliga bevis saknas ofta. Välkände Nils Simonsson var en mycket uppskattad gäst, som både roade och oroade.apple Symposiet med information från Nationalregistren där respektive företrädare på ca fem minuter presenterade nyheter och aktuella rön från registren var mycket givande. Det relativt nystartade halvplastikregistret för höfter är nu i full gång och redan nu har man kunnat presentera klara rekommendationer beträffande halvproteserna. Vidare läsning rekommenderas. Registren nås via NKO:s hemsida. Barnarmbågens frakturer avhandlades under ledning av Per-Mats Janarv och ämnet är givetvis alltid lika aktuellt. Rökavvänjning bästa föredrag Under veckan hölls ett flertal sessioner med fri föredrag. Kvaliteten var genomgående hög! Till bästa föredrag utsågs Rökavvänjning vid akuta ortopediska operationer en randomiserad kontrollerad studie med Hans Nåsell som försteförfattare. Studien visar att akut rökavvänjning i saband med frakturkirurgi halverar komplikationsrisken!! En sådan här sammanfattning är givetvis inte heltäckande för det vetenskapliga programmet under ortopediveckan men sammanfattningsvis ber jag att få tacka alla som bidragit med insatser både planeringsmässigt och i samband med årsmötesveckan. Nu vidtar ganska omgående planering för programmet i Jönköping och vi hoppas att även detta kommer att bli givande och intressant. PER WRETENBERG är vetenskaplig sekr. SOF 8 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/2008 9

6 Gröngula strumpbyxor var roligast på utställningen. Även om syftet var seriöst: att mäta benmassan exakt. Utställningstälten: Festligt, folkligt, fullsatt Det våras för maskrosen, eller vad det nu är för slags blomster... Bildtext 10 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

7 OM-intervjun: James Reason bjuder på sig själv - och på hela arvodet! Varje ortopedivecka av rang har en inbjuden internationell akademisk celebritet. Detta år hade LÖF m. fl. lyckats bjuda in en riktig tungviktare. James Reason, professor emeritus i psykologi från University of Manchester, Storbritannien. Ingen person kunde vara mer lämpad att inleda veckan med kvalitet och patientsäkerhet som tema. Symposiet om säkerhet tog vid direkt efter invigningen och moderator var Göran Magyar. Temat patientsäkerhet och kvalitet lockade främst ortopeder med visst ledningsansvar. Programpunkten utsattes för hård konkurrens av fragilitetsfrakturer i salen bredvid. Det var lite synd att det krockade eftersom fler ortopeder troligen skulle behövt lyssna till James och de andra i panelen eftersom bristerna i patientsäkerhet leder till 10% extra beläggningar på våra sjukhus. Varje ortopedjour som tycker det är knepigt att hitta vårdplatser kan trösta sig med att när de enkla evidensbaserade rekommendationerna i sexstegsprogrammen börjar följas kommer 10% av vårdplatserna att frigöras. ( Jag hör fortfarande kolleger som vägrar överge långa ärmar på rocken och vigselringar under handskarna. Raljerande efterfrågar man plötsligt evidensbaserade studier som visar hur stor skada den egna vigselringen verkligen ställer till med. Intressant. En avtagen vigselring kan möjligen skapa problem på hemmaplan, men jag har svårt att se att det skulle ledda till någon biverkan på jobbet för den enskilde läkaren som följer rekommendationerna ) Vi kommer alltid att göra fel! James Reason har jobbat med säkerhet och mänskliga fel i decennier. I en ålder av 70 år, varav 45 som psykolog, har han jobbat med säkerhetstänkande inom flyg, järnväg och kärnkraft. Hans budskap är rätt tydligt. Vi kommer alltid att göra fel. Vi är människor. Vi gör fel. Vi måste bara lära oss att hantera felen, identifiera var och när de inträffar och bygga system som förhindrar skadeverkningar till följd av våra fel. James Reason återkommer till schweizerostbilden där hålen är oönskade händelser som måste samverka för att de ska leda till konsekvenser. Bilden är enkel att förstå. Den berömda schweizerostteorin. När alla hål ligger i fas kan man trä en sticka igenom, d.v.s. att när alla olyckliga omständigheter sammanfaller inträffar skadan eller olyckan. Han beskriver också två olika modeller för hur vi handskas med fel. Personmodellen innebär att vi vid fel letar efter en ansvarig persons slarv, ouppmärksamhet, lathet osv. medan systemmodellen letar som man förstår orsaken i systemen. James Reason menar att båda modeller har sina goda och dåliga sidor. I stort förespråkar han systemmodellen, men säger också att nackdelen med den är att den kan invagga människor i känslan att de inte har personligt ansvar och att de inte heller kan påverka det som sker. Vem intervjuade vem? Jag fångar in James Reason för en kortare intervju men det visa sig vara en rätt svår uppgift. Han är psykolog och van att själv ställa frågorna. Han är dessutom så trevlig och social och vill veta så mycket om hur det är att vara ortoped och jobba i Sverige så efter en timme undrar jag vem som intervjuar vem. Efter en kort stund får jag kalla honom Jim, jag är smickrad. Han är glad och mycket underhållande och de andra som vill träffa honom får tålmodigt vänta. Med finlandssvensk fru och lägenhet i Helsingfors har han anknytning till Norden. Han börjar med att beklaga att han inte lärt sig svenska men säger sedan med perfekt uttal Jag är så trött, det brukade svärfar alltid säga, förklarar han. Hur började då allt detta med engagemanget för mänskliga fel? Han berättar att han började som psykolog inom vanlig psykiatri men hade svårt att finna inspiration och motivation. En morgon när han skulle göra te och ge katten mat hamnade kattmaten i tekoppen. Han bör- Fig. 1. James Reason blev omsorgsfullt intervjuad av OM:s Karin Andersson. Och svarade med att omsorgsfullt motintervjua Karin om livet som svensk ortoped! jade då fundera kring mänsklig tankspriddhet (absentmindedness) och dess konsekvenser. Och på den vägen är det. Sedan dess har det blivit ett antal böcker, föredrag och resor i ämnet. Jag frågar om han själv är orolig i kontakt med vården och om han kollar organisationen först Tryggt meddelar han att han har turen att vara vid god hälsa, men visar mig också sin Duputrens kontraktur. Jag ser genast att här föreligger operationsindikation, men det visar sig att han redan är opererad. Jag menar att resultatet kunde ha varit bättre och inser att jag genast anammat personmodellen och tyst anklagar hans klant till handkirurg. Skyller läkare helst på personer? Följdfrågan är given. Jag undrar om han tror att läkare är särskilt benägna att hänfalla åt personmodellen? James Reason menar att kirurger nog är det, de är ett speciellt urval av människor, mer enmansshow, divor. Anestesiologer är annorlunda, menar han. De har sedan länge jobbat med system liknande flygets. Checklistor och standardiserade förfaranden sedan 70-talet. De har kommit mycket längre i systemmodeller. Har han sett några konkreta effekter av sina anföranden? Professor Reason tycker att frågan är berättigad, och pekar på flyg- och transportindustrin. Bara det faktum att man analyserar incidenter gör att antalet oönskade händelser minskar. Han nämner det svenska höftplastikregistret som gott exempel, revisionsfrekvensen i Sverige är halverad jämfört med exempelvis USA. Rådgivare åt WHO James har jobbat med hälso- och sjukvård i hela världen och är rådgivare åt WHO. Han har precis varit i Sydafrika. Jobbar de med säkerhetsmodeller, undrar jag. Han bara skrattar, de är inte riktigt där ännu. Han reser en hel del men sedan han blev pensionär åker han bara på de saker han verkligen vill. James Reason jobbar helst med sjukvårdssystem och till min förvåning och ohejdade beundran visar det sig att han inte tar betalt för sina framföranden om det gäller just hälso- och sjukvård. En sann altruist. Efter att han har mjölkat ur mig allt om en svensk ortopeds liv och leverne återlämnar jag honom motvilligt till Göran Magyar som tålmodigt väntat i kulisserna. James Reason har nog redan förhindrat en hel del elände i världen och fortsätter att göra så. KARIN ANDERSSON 12 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

8 Särtryck urortopediskt Magasin 3/2008 Särtryck urortopediskt Magasin 3/2008 Tummen ned för rökning gör David Chalom, Ann Möller, Johanna Adami, Göran Boëthius och Hans Nåsell. Rökavvänjning ger bättre patientsäkerhet Temat vid årets konferens i Svensk Ortopedisk Förening var kvalitet och säkerhet. Ett angeläget område att fokusera på var därför den kunskap som finns om ökad risk för rökande patienter för Herr Anund själv. komplikationer i samband med operativa ingrepp och om den minskning av risken som dokumenterats när patienten kan stödjas till rökfrihet. Det har länge varit operatörers känsla att rökare är mer benägna att få någon form av komplikation postoperativt än icke-rökare. Den vetenskapliga dokumentationen har kraftigt ökat under senaste decenniet, inte minst genom danska kollegors förtjänst. Sundhedsstyrelsen utgav 2001 en litteraturgenomgång och i januari 2002 publicerades den studie som för oss i Sverige tjänstgjort som en väckarklocka (1). Dess huvudförfattare, anestesiologen Ann Möller, presenterade på seminariet erfarenheterna från Bispebjergs sjukhus i Köpenhamn. Där har man avseende höft- och knäledsplastikoperationer konstaterat att risken för komplikationer främst sårinfektioner och fördröjd läkning men även allvarligare tillstånd drastiskt reducerades hos patienter som kunde stödjas till rökfrihet 6-8 veckor före operation. Antalet re-operationer och vårddagar på intensivvårdsavdelning minskade. Patienterna hade en positiv inställning till erbjudandet om stöd. Interventionsprogrammet bedömdes också ge en ekonomisk vinst för såväl samhälle som patienter. Johanna Adami har varit vetenskaplig ledare för studier på Stockholms sjukhus från vilka resultat nu börjar publiceras. Hon berättade på seminariet att syftet med den svenska rökstoppstudien bl. a. är att utröna om rökstopp senare än de danska 6-8 veckorna före operation är tillräckligt och om avvänjningsstöd också i anslutning till akuta operationer kan leda till en minskning av postoperativa komplikationer. Den förstnämnda frågeställningen besvaras i en avhandling som försvarades av kirurgen David Lindström ett par veckor efter SOF-seminariet (2). Patienter som fick hjälp att sluta röka fyra veckor innan planerad operation (bråck, galla, höft- eller knäledsplastik) uppvisade en halvering av postoperativa komplikationer jämfört med dem som fortsatte röka. Av dem som fick hjälp slutade 58 procent att röka och 33 procent var fortfarande rökfria ett år efter operation, utmärkta resultat jämfört med traditionell rökavvänjning. Hans Nåsell, ortoped på Södersjukhuset, berättade om sina undersökningar som ska besvara den andra frågeställningen ovan: har avvänjningsstöd i samband med och efter operation av akut ortopedisk skada en effekt på postoperativa komplikationer? En första studie har nu visat att patienter som erhöll professionellt avvänjningsstöd, totalt cirka tre timmar per patient, uppvisade hälften så många sårkomplikationer som en kontrollgrupp under sex veckors uppföljning efter operation av fraktur (främst fotled och höft). Vilka konsekvenser drar vi? Johanna Adami redovisar en undersökning från Stockholm. Nedan Hans Nåsell, ortoped på Södersjukhuset. Konsekvensen av alla dessa resultat måste vara att som rutin erbjuda rökande patienter ett professionellt stöd att sluta röka i samband med operativa ingrepp. Behandlande läkare har därigenom en stor möjlighet att påverka patientens hälsotillstånd, inte bara i samband med operationen utan även i framtiden. Med hänsyn till att rökningen orsakar en förtida död hos varannan rökare är det av stor vikt för folkhälsan att varje operationstillfälle tas tillvara för att stimulera patienten till rökstopp. Johanna Adamis sammanfattande konklusion är lätt att instämma i: Ur ett patientsäkerhetsperspektiv torde det vara oetiskt och ett slöseri med resurser att inte erbjuda samtliga berörda patienter rökavvänjning som en metod som bevisligen förbättrar vårdkvalitet och är kostnadseffektiv. Hur ska då detta gå till? Låt oss omedelbart konstatera att meningen inte kan vara att operatören ska bli rökavvänjare - lika litet som man kan kräva det av den enskilde kardiologen eller lungläkaren. Men med dagens kunskap om rökningens och rökstoppets effekter är det varje läkares ansvar att fråga patienten om tobaksbruk, att dokumentera informationen i journal, att ge kortfattat råd om vinsten att sluta, att hänvisa till kompetent avvänjningsstöd samt, inte minst, att arbeta för att vården äntligen investerar i ett stöd värt namnet. Ett vårdprogram måste till i samarbete mellan primärvård och specialistvård. Det är rimligen i primärvården patienten ska stödjas i väntan på planerad operation - och få den uppföljning som krävs i de fall där stöd initierats i samband med akut ingrepp. Fungerar inte detta stöd kvalitativt eller kvantitativt i primärvården bör de opererande specialiteterna på basen av den beskrivna nya evidensen ställa krav på huvudmannen om ökad investering. De opererande klinikerna måste också själva skaffa kompetens och resurs att ta hand om stödet i samband med vårddagarna och för att förmedla kontakt med primärvårdsstödet i samband med utskrivning. Ett glapp här kan vara destruktivt för patienten. En stödjande tobakspolicy på vårdinrättningarna är också viktig. Implementeringen av Rökfritt sjukhus måste accelerera rökande personal och lättåtkomliga rökplatser är kontraproduktiva för aktuella patienter. Den nya kunskapen bör leda till en ökad medvetenhet i tobaksfrågan hos allt fler operatörer. Det räcker i dag inte att vara en tobaksfri förebild i yrkesrollen, en skicklig operatör, en bra handledare eller en stödjande chef om vi inte utövar vår opinionsbildande roll för vi inte frågan framåt. I sin första globala konvention på hälsoområdet The Framework Convention on Tobacco Control (3) förväntar sig Världshälsoorganisationen (WHO) att alla health professionals ska axla sitt ansvar. Och vem har ett större ansvar än läkarkåren i arbetet med att minska ett av våra största hälsoproblem?.. GÖRAN BOETHIUS är docent och ordf i Läkare mot Tobak DAVID CHALOM är överläkare, Ortopediska kliniken, Halmstads lasarett Referenser: (1) Moller AM et al. Effect of preoperative smoking interventionon postoperative complications: a randomized clinical trial. Lancet 2002; 359(9301): (2) Lindström D. The impact of tobacco use on postoperative complications. Thesis Karolinska Institutet (3) Boëthius G. WHOs globala tobakskonvention utmanar svenska läkare att kavla upp ärmarna. Läkartidningen 2005;102: Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

9 Diabetesfoten: Amputationerna halveras med rätt sårbehandling Sår svarar för 12-15% av kostnaderna för diabetiker och amputationsfrekvensen kan halveras om såren behandlas rätt. 86% av de djupa infektionerna kräver kirurgi och fördröjning av operation leder till amputation i 10-40% av fallen. Här finns alltså stora pengar att tjäna för vården. S ymposiet Diabetesfoten under mötets sista dag leddes rutinerat av Björn M Persson med hjälp av doktorerna Agneta Folestad, Anders Stenström, Frank Linde och Claes Skiöldebrand samt Tony Kjeldsen, ortopedskotekniker och Charcotexpert från Varberg. Frank Linde inledde med att tala om diabetes och fotledsfrakturer. Han förklarade att hos denna grupp patienter föreligger 40% risk för komplikationer, vid konservativt behandlade fotledsfrakturer är komplikationsfrekvensen ännu större. Framför allt är det patienter med neuropathi som drabbas. För att minska antal komplikationer rekommenderade han att ha kontroll på sockerläget, fixera frakturerna stabilt samt dubblera immobiliseringstiden. Han beskrev de olika tillstånden hos Charcotfoten och gav behandlingsförslag. Det viktigaste är att patienterna fångas upp när de är i det inflammatoriska stadiet. Primär behandling är gips och avlastning tills svullnaden och värmeökningen lagt sig. Ortoser och behandlingsskor blir nästa steg. Patienter måste följas under lång tid på diabetesmottagningar. Anders Stenström beskrev olika typer av amputationer i foten t. ex. tåamputationer, Björn M Persson ledde symposiet om diabetesfoten. framfotsoperationer samt amputationer i Lisfrancs och Choparts leder. Claes Skiöldebrand, kärlkirug i Västerås, tog upp kärlkirugiska aspekter på diabetesfoten. Viktigt att ta ställning till här är grad av ischemi, läkningsbetingelser och förutsättningar för intervention. Vid utredningar används duplexundersökningar samt ankel/brachialindex i första hand, tåtrycksmätningar görs inte lika ofta längre. Agneta Folestad höll som vanligt ett engagerat och givande föredrag om sårbehandling. Hon talade om de olika faserna vid sårläkning: inflammationsfas, granulationsfas och mognadsfas. Många faktorer påverkar läkning av sår. Ett bra sårvårdsteam måste finnas på varje sjukhus, hävdade hon. De olika förbandstyperna passiva, aktiva och bioaktiva förband har olika användningsområden och man måste ha kunskap om när och till de ska användas, menade hon. Sår svarar för 12-15% av kostnaderna för diabetiker och amputationsfrekvensen kan halveras om såren behandlas rätt. 86% av de djupa infektionerna kräver kirurgi och fördröjning av operation leder till amputation i 10-40% av fallen. Här finns alltså stora pengar att tjäna för vården. Sammanfattningsvis var detta ett symposium som var givande för flera personalkategorier. Trots den tidiga timmen dagen efter banketten samlades ett antal intresserade. Tiden var dock lite knapp för en gemensam diskussion efteråt. MARIA CÖSTER är överläkare, ortopedkliniken, Kalmar och ordförande i Svenska Fotkirurgiska Sällskapet NÄSTA STEG INOM ANTIKOAGULATION Direkt trombinhämning utan injektioner eller monitorering. 1 Profylax av venös tromboembolisk sjukdom hos patienter som genomgått elektiv total protesoperation i höft- eller knäled. Pradaxa (dabigatranetexilat) B01AE07 R x F Kapslar 75 mg resp 110 mg. Indikation: Profylax av venös tromboembolisk sjukdom hos patienter som genomgått elektiv total protesoperation i höft- eller knäled. Förpackningar: 1 x 10 eller 1 x 30 blister. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne. Patienter med svår njurfunktionsnedsättning (kreatininclearance < 30 ml/min). Pågående kliniskt signifikant blödning. Organskador med risk för blödning. Spontan eller farmakologisk nedsättning av hemostasen. Samtidig behandling med kinidin. Nedsatt leverfunktion eller leversjukdom som förväntas påverka överlevnaden. ALAT ska mätas som en del av den rutinmässiga preoperativa utvärderingen. För pris (AUP) och mer information se Datum för översyn 06/2008. Referenser 1. Pradaxa (dabigatranetexilat). Produktresumé 06/ Boehringer Ingelheim AB, Box 47608, Stockholm. CV Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

10 Oj, vilken fest det (också) var! Ortopediveckan är ju inte bara vetenskap och nya rön utan även en hel vecka av sociala aktiviteter som leder till nyttiga kontakter. Det sociala programmet innehöll som vanligt vissa atletiska inslag, såsom golf och ortopedmilen. Den senare hade vissa inslag av kaos då löparna sprang lite vilse någonstans på slutet men glada i hågen ändå kunde jogga in i utställarlokalen. Plötsligt var tältet fullt med svettiga ortopeder bland alla svarta kavajer. Ett spännande grepp som adderade lite värme till utställningen! Invigningen gick av stapeln i stora föreläsningssalen, där deltagarna hälsades varmt välkomna av arrangörerna. Höjdpunkten var ett bejublat framträdande av den drabbade patienten som nu istället gladde sin omgivning med musikaliska stordåd på krycka! Invigningen kröntes av sittande middag på temat indianer och cowboys. Epiphysen stack ut i sina hattar som var betydlig snyggare än cowboyvarianten. Banketten, denna årets fest, när ortopeder dansar så de knappt kan gå dagen efter, inleddes med en buffé med italienska inslag. (Begreppet Bankettmiddag har numera vidgats till att inkludera även buffé-konceptet). Det fanns ett rikligt efterrättsbord och ingen torde ha behövt dansa hungrig. Och energi saknades inte på dansgolvet. Ola Rolfson från Mölndal dominerade som vanligt, tätt följd i prestation av Uppsalas yngre läkargäng. Bertil Romanus och Totte Wredmark syntes i minglet till långt in på småtimmarna. Anna Telleus från Kalmar stoltserade med kvällens snyggaste skor som fotografiskt förevigades av OM och kommer att skänkas till Fotkirurgisk förenings tidskrift. Dansen fortsatte i baren och fram på småtimmarna utkämpades en mycket seriös biljardtävling i lobbyn. Redaktionen efterlyser resultatet från denna drabbning. Mycket få människor sågs pussas på banketten och OM:s skvallerspanare lyckades inte upptäcka något alls. (Blind eller full?) Det visade sig senare att romantik hade förekommit men då på stranden, utom synhåll för redaktionens paparazzis. Vid pennan KARIN ANDERSSO Alla var där - till och med kungen 18 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

11 Hur skyddar du sårområde och instrument mot luftburen smitta? Toul 300 är vårt instrumentbord med laminärflöde för effektivt skydd av instrumenten under uppdukning och hela operationstiden. En stor del av alla postoperativa infektioner kan härledas till orena instrument som kontaminerats av nedfallande luftburna bakteriebärande partiklar. En nyligen genomförd studie i operationsmiljö visade att man med ett instrumentbord från Toul Meditech fick 60 gånger renare instrument jämfört med ett konventionellt instrumentbord. Så här fungerar det Touls mobila teknik ger ett riktat ultrarent laminärt luftflöde som skyddar operationssår och instrument mot nedfall ande bakteriebärande partiklar. Toul-teknikens flexibilitet gör att den lämpar sig för alla typer av kirurgiska ingrepp och kräver ingen fast installation eller anpassning av befintlig ventilation i operationsrummet. Toul 400 är vår mobila enhet för effektivt skydd av sårområdet. 20 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

12 Så skimrande var aldrig havet... COPAL Dubbelt skydd och säkerhet vid revisioner. Nu tillgänglig d ire kt COPAL fr å n tillv e r k a r e n Bildtext...och som de löpte! Vad vore sjukvården utan sina piller? Petter Andersson från Visby tog hem Ortopedmilens herrklass, medan Ann-Lena Raninen från Uppsala var snabbast bland damerna. Totalsegrare bland både deltagare och åskådare blev förstås Pølsemanden... COPAL från Heraeus. Revisionscement baserat på PALACOS. Den förstklassiga råmaterialskvaliteten, de goda bearbetningsegenskaperna och höga stabiliteten hos PALACOS finns nu kombinerad med två antibiotika. Genom kombinationen av gentamycin och klindamycin har COPAL en antibakteriell effekt på fler än 90% av kliniskt relevanta organismer som kan orsaka septisk proteslossning. COPAL bencement finns bara hos Heraeus. Lita på erfarenheten hos tillverkaren av originalet PALACOS bencement. Heraeus Medical Nordic AB Box Sollentuna Sverige 22 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

13 Ett slag för golfen Konstnären och hans verk - eller alter ego? En ganska konstig utställning... Konstutställningen i foajén väckte känslor hos publiken, inte minst Per Aspenbergs nyskapande och rörliga konstverk. Ett dragplåster var förstås också den gyllengula vätska som erbjöds den konstintresserade publiken vid vernissagen. Framröstad segrare blev - som väntat - Visbys stolthet Åke Karlbom, vars alster vi har det stora nöjet att publicera i Ortopediskt Magasin med mer eller mindre ojämna mellanrum. 24 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

14 Fostermor Dotter Ryttare Tränare Affärskvinna Brukare REAL SOLUTIONS FOR REAL PEOPLE LimbLogic VS Säker vakuum suspension Därför tog vi Ortopedexamen! Ovanligt många försökte och ovanligt nog klarade sig alla i årets ortopediska kraftprov, Ortopedexamen. Men varför utsätter man sig för detta egentligen? Ortopediskt Magasin har frågat de närmast berörda. På de följande sidorna får du de överraskande svaren! Säker, pålitlig suspension tillåter brukare som Stacie att leva livet fullt ut. Tack vare den avancerade vakuum teknologin LimbLogic VS, sitter hennes protes kvar på ett säkert sätt. Systemets ställ in och tänk inte på teknologi kontrollerar kontinuerligt vakuum nivån i hylsan så säkerhet är aldrig något problem. Med fjärrkontroll funktion, justerbar vakuum motor, ger LimbLogic VS en överlägsen vakuum suspension. Allt i en liten och kompakt enhet. 26 Ortopediskt Magasin 3/2008 ORTOPEDISKT MAGASIN 1/08 27 FÖR MER INFORMATION RING OHIO WILLOW WOOD +46 (0)

15 Ortopedexamen: Genomstekt och marinerad Antalet blivande och nyblivna specialister som väljer att göra ortopedexamen ökar för varje år. Men vad är då Ortopedexamen och kanske än mer intressant; varför i hela fridens namn ska man frivilligt utsätta sig för något sådant?! Jag återkommer till det sistnämnda. Vvarje år erbjuder SOF sina medlemmar att i mitten av mars delta i den skriftliga delen av ortopedexamen. Den kan man genomföra som färdig specialist eller under ST, oavsett hur långt man kommit i utbildningen. Känner man sig osäker inför skrivningen finns möjlighet att provskriva vilket innebär att man genomför provet i hemklinikens lokaler som alla andra, men anonymt och med möjlighet att avstå från att skicka in det för rättning om man inte tycker att det gick som man hoppades. Tycker man i stället att allt känns bra skickar man in skrivningen för rättning tillsammans med sina personuppgifter och en formell anmälan till Ortopedexamen. Examen under Ortopediveckan De som blir godkända på det skriftliga provet kan därefter anmäla sig till den muntliga examinationen som sker i samband med Ortopediveckan samma år, alternativt vänta med det till året efter. En förutsättning för att få gå upp på muntan är dock att man är på sitt sista ST-år, alternativt är färdig specialist. För att styrka att du är behörig att gå upp i den muntliga delen av examen krävs bland annat att du skickar in din meritförteckning och operationslista. Listan är som företeelse stundtals ifrågasatt och kan tyckas svårbegriplig, men är standardkrav vid internationella examinationer och många övriga länders motsvarighet till Ortopedexamen. Middag - men grillning först Under muntan testas förutom examinandens teoretiska kunskaper och kliniska resonemang, även förmåga till kommunikation med patienter och undersökningsteknik. Det låter kanske inte så farligt För egen del kan jag bäst beskriva känslan i kroppen som genomstekt efter att tre grupper av seniora examinatorer grillat mig intensivt under två timmar. Det var fascinerande hur de alltid lyckades komma Vi som tog Ortopedexamen: 1. Rolf Hartman, Borås. 2. Ola Rolfson, Kungälv. 3. Thomas Eklund, Västerås. 4. Kenneth Jonsson, Uppsala. 5. Hjalmar Thorstensson, Halmstad. 6. Christoffer Hallberg, Stockholm. 7. Urban Berg, Kungälv. 8. Kristina Wallerman, Uppsala. 9. Carin Stenros, Stockholm. 10. Karin Erkers, Östersund. 11. Veronica Polgar, Stockholm. 12. Asgeir Gudnason, Uppsala. 13. Jan Viklund, Piteå. 14. Stradi Gazenni, Kungälv. 15. Chistra Hyvl, Stockholm. 16. Karin Andersson, Visby. 17. Ola Hermansson, Växjö. Saknas på bilden gör Mikael Sansone, Mölndal och Christian Anker-Hansen, Lund. på en knepig följdfråga så fort jag tyckte mig ha svarat någorlunda begåvat! Genomstekt i två timmar... Lyckligtvis bjuder föreningen därefter examinander och examinatorer på en generös middag där tillfälle bjuds att marinera sig i försvarliga mängder rödvin. Den natten sover man gott med vetskapen om att ha genomfört en mental motsvarighet till ett Vasalopp som huvudkudde. Om du blir avskräckt av beskrivningen vill jag tillägga att alla nitton som gick upp på muntan i år blev godkända Hur förbereder man sig då inför examen? Ja, ett sätt är givetvis att läsa in litteraturlistan som finns på SOF:s hemsida Den omfattar två A4-sidor, börjar med Campbell s Operative Orthop, 9th ed. och inkluderar rådet att man bör ha följt Acta, JBJS och Clinical Orthopaedics under de senaste fyra åren. Faktiskt! Baserat på personlig erfarenhet kan jag dock avslöja att man ofta klarar sig bra på ett mer begränsat urval av litteratur ur nämnda lista. För egen del blev det valda delar ur Lindgren/Svenssons Ortopedi, Düppe/Ohlins Barnortopedi och skolioser, samt slutligen Lundborgs Handkirurgi. Den delen av inläsningen tog mig fem dagar på heltid på KI:s bibliotek varefter jag i tre dagar gjorde de gamla tentor som kan laddas ner från SOF:s hemsida. Personlig utmaning Tillbaka till min inledande fråga. För mig var Ortopedexamen uteslutande en personlig utmaning. Ett kvitto på att jag faktiskt tillgodogjort mig tillräckliga kunskaper inom ortopedi under utbildningen. På min klinik finns inga tvingande påbud om att alla ska genomgå examination mot slutet av ST, utan man har valt en mjukare linje där företeelsen uppmuntras genom en veckas betald inläsning inför den skriftliga delen och en löneförhöjning på 1500 kronor i månaden efter godkänd ortopedexamen. Dessa morötter har resulterat i att sju kollegor på kliniken de senaste två åren gått upp i och klarat Ortopedexamen. Kanske kan detta inspirera andra verksamhetschefer att med samma enkla metod höja nivån på de teoretiska kunskaperna hos de nyblivna specialisterna. Oroa er inte för löneökningarna; de försvinner ofta efter ett par lokala varv! Så sätt dig nu vid datorn och fyll i anmälan till Ortopedexamen. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig! HENRIK DAHLSTRAND är ordförande i Epiphysen och tillträdande styrelseledamot i SOF. MS 30 ZCA CLS Trilogy / TM cup Zimmer Hip Systems Cemented Primary Solutions Different solutions - One philosophy Hybrid Solutions MS 30 Trilogy/ TM cup CLS ZCA Fracture Solutions MS 30 Multipolärt huvud TRIPLE TAPER Uncemented Primary Solutions Reverse Hybrid Solutions Metal-on-Metal Solutions CLS Large Diameter Head Durom cup 28 Ortopediskt Magasin 3/2008 ORTOPEDISKT MAGASIN 1/08 29

16 Ortopedexamen en slags masochism Entusiasmen var stor den dag för ungefär ett år sedan då vi i ortopedkollegiet på den lilla landsortskliniken strax norr om Göteborg bestämde oss för att göra gemensam sak i att skriva Ortopedexamen. Hela kollegiet skulle delta. Alla skulle beredas inläsningstid och klinikmötena vigas för examensstudier. En frisk ansats får man väl säga? Av detta blev det dock inte så mycket. Ungefär halva inläsningstiden fick ägnas åt själva ansökan till examen. En fin examen kräver ju ett komplicerat ansökningsförfarande. SOF vill veta allt; tjänstgöringsbetyg från verksamhetschef, operationslog, lista över utbildningar, forskningsmeriter, administrativa uppdrag och utbildningserfarenheter skulle bifogas ansökan. Väl vid skrivningstillfället i mars var vi tre som inte hade tappat modet. Efter knappt sex timmars hårt slit framför datorn vinglade jag ut från det omvärldsisolerade rummet. Till min stora förvåning satt mina skrivningskollegor kvar till den sista skälvande minuten och filade på formuleringarna. Den ene kollegan, som har varit specialist i snart 25 år, kom ut ur rummet blek och medtagen, och snart därefter kom den andra i upplösningstillstånd. Vilken pärs! Flera veckor av ångest passerade innan skrivningsresultatet tillkännagavs. Kollegorna återkom ofta till att varför de bara hade skrivet det där och inte det här på än den ena och än den andra frågan. Det var ju inte uppmuntrande eftersom jag varken hade haft med det här eller det där. Men så kom mejlet från SOF. Det tillhör ju inte vanligheterna att ett nytt meddelande i inboxen får hjärtat att bulta hårt. Ska jag våga öppna? Nej! Jo! Jippi, det gick vägen! Den muntliga delen av examen var svårare att förbereda sig för. Inte gjorde det min situation mindre nervös då forskningsledighet och semester innebar att jag inte hade sett en patient på över tre månader. Till examinationen fick jag skjuts av en kollega från SU som också skulle gå genom ekluten. Nog tyckte han det var bra att jag kunde namnge några vanliga bäckenosteotomier, men han bekymrade sig över min osäkerhet angående indikationerna. Väl framme i Halmstad, som deltagare i examinationens sista grupp, möttes vi av föregående grupp. De var mycket allvarliga och besvärade och verkade inte alls lättade över att Någon stötte fram ett ödesmättat lycka till ha genomfört examinationen. Någon stötte fram ett ödesmättat lycka till. Det hade serverats en för ögat lockande lunch, men aptiten verkade ha varit dålig att döma av överblivna rester. Vi iklädde oss vita rockar som var framlagda. Det var ovant. Var det ett test? Rock får man Ola Rolfson. ju inte ha vid patientkontakt enligt moderna hygienföreskrifter. Nej, man gjorde ett undantag av praktiska skäl. Examinanderna leddes in i en korridor och ställdes framför numrerade rum. Där bakom väntade de okända examinatorerna och patienten. Ingen remiss att hålla i handen, inte ett namn eller personnummer, ingen dator att gömma sig bakom, inte ens en indikation om vilken kroppsdel fallet gällde. Startskottet gick och vi släpptes in i lejonburarna. Instruktionen var att man till en början helt skulle ignorera de där välrenommerade ortopederna och ägna sig åt patienten och hennes krämpor. Första patienten var en ryggpatient men det var ingen idé att bråka om att man ville ha en dubbeltid avsatt. Efter genomförd undersökning skickades patienten ut och examinatorerna begärde summering av anamnes och statusfynd. De förevisade de radiologiska undersökningar som var relevanta. Kanske var det min räddning att de överlänkade MR bilderna inte kunde skrollas av vare sig examinatorerna, lokal personal eller mig. Det blev lite oro i luften men så småningom kunde vi diskutera behandlingsalternativ och kunskapsdjupet testades på ett inte alltför elakt sätt. När huvudexaminatorn hade bockat av sitt bedömningsformulär och tiden var ute förpassades vi ut i korridoren igen. På detta sätt följde ytterligare två stationer med nya patienter och examinatorer. Betygskommitténs sammanträde varade i nästan en timme. Det var en tryckande stämning i mottagningens väntrum där vi fick sitta i väntan på resultaten. Det bläddrades nervöst i Allers och det var så trångt att några fick sitta på möblemanget i leksakshörnan. Så kom utbildningssekreteraren Kristina Åkesson och förmedlade det förlösande beskedet att alla var godkända. Det vore ljug att säga att det utbrast vild dans, tårar och veckotidningar som flög som konfetti. Nej så var det inte, det var mer ett behärskat jubel, en skön stolt gemenskap och en lättnad. För min del är SOFs erkännande att jag besitter tillräckliga kunskaper för att vara ortoped mera värt än det där pappret från Socialstyrelsen. Och inte minst värdefullt var det att få motivation och extra tid att ägna sig åt teorin och vetenskapen som ligger till grund för mitt yrke som jag stortrivs med och är stolt över. OLA ROLFSON Fler röster om Ortopedexamen Ortopediskt Magasins Börje Ohlsson frågade några av årets examinder varför de avlagt Ortopedexamen. Våra frågor: 1. Varför bestämde du dig för Ortopedexamen? 2. Hur gick det? 3. Vad hoppas du få ut av din examen? 4. Blir du en bättre doktor nu? 5. Vad vill du helst jobba med i framtiden? Shadi Ghasemi, Kungälv: -Mest för egen del. Hade pluggat mycket och det ger onekligen ett kunskapslyft. Roligt att kunna jämföra sig med andra. -Det gick bra. Kändes bra. -Bli mer säker i min doktorsroll. -Absolut! -Ryggkirurgi, det är en stor utmaning. Protesområdet är också intressant. Kristofer Halberg, Huddinge: -En blandning av Luther och äregirighet, kalla det gärna kunskapstörst. -Mycket bra, helt säkert. -Mest på det personliga planet, det känns bra inuti en själv. Man känner sig tillfreds. Högre lön är det sagt men de har inte varit viktigaste skälet. Inte ens viktigt. -Njae, inte just av detta skäl. -Armar. Harmony e-pulse håller protesen på plats! Kristina Wallerman, Uppsala: -Tryck från kliniken och vår studierektor, men också personliga skäl. Får ett bra kvitto på vad man kan. -Bra, underbart att få feedback på det man gör, rätt eller fel. Det får man aldrig i jobbet. -Nej, det tror jag inte. Med jag har fått argument för bättre utbildning och mer feedback på hemmaplan. -Hoppas på högre lön, det har man sagt. Men det är inte det primära. -Barn. Jan Viklund, Piteå: -Från mej själv, pressen att höja mej själv, men också föregå med gott exempel. -Bra, känner mej säkrare nu. -Möjligen högre lön. Ära och kamraternas beundran, kanske ( skratt). -Det tror jag inte, men jag i alla fall papper på vad jag kan. -Trauma Vakuumteknik i kombination med polyuretan-liner ger dig överlägsen komfort. Med den elektroniska pumpen e-pulse kan du enkelt själv reglera hur hårt protesen ska sitta beroende på din aktivitet. 30 Ortopediskt Magasin 3/2008 Otto Bock Scandinavia AB Tel

17 Oxfordjubileum i Skövde - med mycket goda resultat Under 25 års tid har denna knäprotes inopererats i över knäleder vid Skaraborgs Sjukhus. Ulf Svärd i glatt samspråk med en av sina tusen patienter. Oxford-protesen är en så kallad enkammarprotes där halva knäleden, ofta den inre sidan byts ut. Protesen består av tre delar, dels en sfärisk femurkomponent, dels en plan tibiakomponent båda tillverkade av en ligering med krom och kobolt. Däremellan en meniskplatta av varierande tjocklek tillverkad av polyetylenplast. Komponenterna tillåter en kombination av flexion, extension, translation och rotation vilket kunde efterlikna knäledens normala biomekanik med minskat slitage och punktbelastning. Detta skulle minimera riskerna för lossning. Denna hypotes har visat sig hållbar. Upphovsmännen Mr John Goodfellow och professor John O Connor i Oxford har lett utvecklingen från slutet av 70-talet. Den första protesen inplanterades 1976 och för två år sedan hölls ett 30-årsjubileum i Blenham Castle där Sir Winston Churchill föddes. Deltagare från stora delar av världen höll korta anföranden, så också undertecknad som presenterade våra resultat. Under årens lopp har designen varit densamma även om Bildtext Erik Severin. smärre modifikationer har gjorts. Det första instrumentariet var gjort för bicondylär ledersättning där alltså både inoch utsidan i knäleden byttes ut. Indikationen var då ofta rheumatoid arthrit. Detta visade sig inte fungera och från och med 1982 har indikationen varit strikt begränsad till smärtsam medial osteoarthros grad I III enligt Ahlbäck med funktionellt intakt främre korsband och korrigerbar varusfelställning samt extensionsdefekt mindre än 15 gr. Med denna indikation har långtidsresultaten hittills varit mycket goda. Instrumentariet modifierades då för unicondylär ledersättning. Sedan 1998 har operationen utförts med miniinvasiv teknik d v s man har under operationen inte påverkat extensormekanismen. Detta har inneburit en snabbare mobilisering och rehabilitering. Från tre veckor till tre dagar Från början vårdades patienterna på sjukhus i ungefär tre veckor. Patienterna bör opereras i spinalanestesi om ingen kontraindikation föreligger och tillföras mediciner som påverkar allmäntillståndet så lite som möjligt. Någon specifik intensivvård behövs inte, utan patienten kan mobiliseras på vårdavdelning så snart spinalanestesin släppt och allmäntillståndet så tillåter redan operationsdagen. Vårdtiden är i allmänhet 2-3 dagar i dagsläget. Vår serie där vi således opererat över knäleder sedan november månad 1983 har följts Bildtext upp mycket noggrant både kliniskt och röntgenologiskt. Första återbesöket sker ungefär tre månader postoperativt. Flertalet patienter har då kunnat släppa sina kryckkäppar och fått upp en bra rörlighet, kanske inte helt smärtfria men betydligt förbättrade. Någon specifik sjukgymnastik har inte varit nödvändig. Oftast bara en kontroll. Vid ettårskontrollen brukar tillståndet vara stationärt. Vi har också gjort kontroller både efter 6, 10 och nu 20 år hos patienter som varit möjliga att undersöka. Hela tiden har patienterna haft möjlighet att höra av sig emellan rutinkontrollerna. Trots den begränsade indikationen anses en av fyra arthrospatienter passa för Oxford-plastik. Vi har funnit en protesöverlevnad för tio år på 94 procent, efter 15 år 94 procent och efter 20 år 92 procent. Dessa siffror är fullt jämförbara med resultaten efter operation med helprotes. Kliniskt har också patienterna uppvisat en HSS-score som ökat upp till bra eller excellent. Orsaken oklar till revisioner De fall som reviderats har i vår serie oftast utvecklat arthrosförändringar även på lateralsidan. Någon säker orsak till detta har vi inte funnit men möjligen kan detta vara en del av sjukdomens naturalförlopp. En annan orsak till revision kan också vara feltolkning av röntgenbilderna. På grund av ringa benresektioner har revisionerna kunnat utföras med en vanlig helprotes av standardtyp. Detta har visats i multicenter-studie. Unik dokumentation Sammanfattningsvis har vi således goda erfarenheter av Oxford-protesen med snabb mobilisering och kort rehabilitering hos patienter med medial osteoarthros i alla åldrar från 37 till 94 år. Detta innebär inte bara stora fördelar för individen utan också ur samhällsekonomisk synpunkt. Våra långtidsresultat är mycket goda och motsvarande dokumentation finns inte rapporterad från någon annan klinik i världen. ULF SVÄRD är överläkare, ortopedkliniken, Kärnsjukhuset, Skövde Referenser på begäran Södersjukhusets frakturakademi november 2008 Välkommen till en spännande och ny kursform, som riktar sig till äldre ST-läkare eller unga specialister inom ortopedi med speciellt intresse för orto-trauma. Akademin bedrivs i diskussionsform med workshops för ett begränsat antal kursdeltagare. Genomgångna svenska AO-kurser är en förutsättning för deltagande. Målgrupp: Äldre ST-läkare eller unga specialister med särskilt frakturintresse Kursplats: Ortopediska kliniken, Södersjukhuset, Stockholm Tid: november 2008 Antal kursplatser: 12. Först till kvarnprincipen gäller! Kursavgift: 6000:- exkl. moms Anmälan: Anmälan görs på senast den 31 oktober 2008 Kursledning/Lärare: Överläkare Karl-Åke Jansson, Karolinska Solna, bitr. öl Hans Nåsell, Södersjukhuset, docent Hans Törnkvist, Södersjukhuset Upplysningar: hans.tornqvist@sodersjukhuset.se, tel: Kurssekreterare: solveig.nettelbladt@sodersjukhuset.se, tel: Avbokning: Hela kursavgiften debiteras om avbokning görs mindre än 1 vecka före kursstart. Halva kursavgiften om avbokning görs 1-3 veckor före kursstart. 32 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

18 A complete system for the cervical spine M-skruven Polyaxial skruv med patenterad EWS låsning Kan vinklas 60 0 Självgängande med diameter på 3.5 mm FDA godkänd Svensktillverkad C1-klon simple and versatile Rigid och enkel fixation för C1-C2 fusioner Lätt att sätta på plats Fördelar trycket över en stor yta på C1 ME-kopplingen gör det möjligt att koppla skruven till staget på ett enkelt sätt FDA godkänd Svensktillverkad 34 AURUM 1/02 AURUM 1/02 SAMARBETSPARTNERS/PRODUKTER ABBOTT SPINE: Fidji Lumbar Interbody Cages, Fidji Cervical Cages, Java Fixation System, Pathfinder, Traxis, Universal Clamp, Wallis BIOCOMPOSITE: Benersättning: Genex, Stimulan, Allogran, Little Grafter Kannulerad Resorberbar Skruv INNOMED och PRO-MED: Kirurgiska Instrument I.T.S: Sacral Rods, Radiusplattor MERETE: Korsbandsskruv, Femur/Acet borstar, Kameraskydd, Axelförband, Cementplugg, Acetabularnät SYNVASIVE: Sågblad PMT: Haloväst STACKHOUSE: Rökutsugsmaskiner SUMMIT: Cementblandningssystem ANATOMICA: Ihrman Frakturspik, Olerud Cervical, PF Lumbar, Sacral Platta, ALIF Platta Anatomica AB Stora Åvägen Askim Tfn Fax Mail info@anatomica.se

19 -Och då fanns det inget som ens hette vårdkonsult, säger Angelica och skrattar glatt. Det gör hon ofta. Under den pågående Ortopediveckan i Halmstad trollband hon 680 sjuksköterskor, läkare och arbetsterapeuter i tre timmar, sköterskor som ömsom vred sig av skratt, ömsom skruvade på sig av obehag och skuldkänslor och ibland fällde en och annan tår. Angelica Frithiof, som flyttade från födelsestaden Lund till Halmstad när hon var 13, drabbades tidigt av svår reumatism, så svår att hon i dag, efter otaliga operationer, har två konstgjorda höftleder. Angelica - en turbo i vården En snorkig ortoped födde idén till ett helt nytt yrke - i dag är Angelica Frithiof en eftersökt föreläsare och konsult i hela världen, och arbetar bl. a. åt EU och WHO. N är lundatjejen Angelica Frithiof låg i våldsamma smärtor och väntade på att opereras ville läkaren inte ens prata med henne. Då påstod hon helt fräckt att hon var vårdkonsult och arbetade med att lära läkare bemöta sina patienter! Givetvis fick hon just den smärtstillande medicin som hon efterlyst och som läkaren först nekat henne - den magiska titeln gjorde verkan, till hela sjukhussalens förtjusning. Och i den stunden föddes hennes yrke. I dag är hon en eftertraktad föreläsare, både nationellt och internationellt! En värld av floskler Det var då hon insåg att det behövdes bättre kommunikation mellan läkare och patient. -Det finns så många floskler inom vården, menar Angelica. - Patienten i centrum, Professionell vård etc. Ingenstans står det vad de fina orden betyder. Ingen informerar patienterna om deras rättigheter, och ingen bryr sig om att ge slagorden ett innehåll, och då blir de bara just floskler. När Angelica föreläser gör hon det med drastisk humor och konkreta exempel. -Jag vill gärna provocera, men göra det med kärlek och omtanke. Och visst ställer hon många begrepp på huvudet. Som till exempel att patienten som ringer fem gånger på natten för att få kudden tillrättad kanske hade mått mycket bättre om sköterskan satt sig ned hos henne i fem minuter och pratat. -Då kanske det visat sig att det inte var kudden det var fel på och de bortkastade fem minuterna kanske i själva verket sparade 20 minuter! Vill genomlysa maktstrukturen Angelica har många synpunkter på vården. Framför allt anser hon att man måste genomlysa maktstrukturen läkares och sköterskors ovilja att släppa ifrån sig litet av Det växlade mellan våldsamma skrattsalvor, igenkännande leenden och en och annan tår när Angelica Frithiof föreläste. Alla kirurger borde certifieras vart femte år den makten till patienten. -Man borde kunna anmäla kränkande behandling till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd, tycker hon. Det kan man inte i dag. Hon tycker också att det behövs fler ursäkter och förklaringar när något går snett. Och att kirurger ska kontrolleras och certifieras minst vart femte år: -Det finns nästan alltid någon som alla vet inte borde operera, men som skyddas av sina kollegor. Det kan rent av vara chefen själv! -Jag känner till flera dödsfall på grund av inkompetenta kirurger men de klarar sig ändå undan missriktad lojalitet och ren rädsla ligger ofta bakom. -Nej patienten behöver en kvalitetssäkring. Vi har rätt att få veta vem som ska operera oss och hur duktig han är. -Varför skulle vi inte kunna gå in på Socialstyrelsens hemsida och få en utvärdering av just den läkare som kanske ska operera oss? Vi låter ju inte vem som helst laga bilen, och ska vi anlita en byggare försöker vi minsann ta referenser! Internationell rådgivare Trots att hon fortfarande lider av smärtor är Angelica Frithiof mer i farten än någonsin. Hon är rådgivare åt WHO, har arbetat med EU och med europeiska rymdstyrelsen i Paris, har uppdrag åt socialstyrelsen och arbetar ibland som personlig coach! Inte så konstigt kanske, när man vet att Angelicas motto är hellre sjuk och glad än frisk och sur. KENT FALL 36 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/

20 SOIF-krönikan EFORT light i franska Nice Under svenskt presidentskap genomförde EFORT en ny mellanårskongress i Nice i månadsskiftet maj-juni Tidigare har vi varit vana vid att EFORT har haft kongresser vart annat år, senast Florens 2007 och dessförinnan Lissabon Men EFORT växer och man har nu tagit beslut att genomföra årliga möten. Dessa mellanårsmöten är planerade att genomföras i närmare samarbete med de olika nationella ortopedförbunden och denna gång hade franska SOFCOT organiserat ett möte med brett utbud. Nytt får året var ExMEx sessioner (Expert meets Expert) där man samlat europeiska experter inom olika fält att genomföra symposier i ämnen som fragilitetsfrakturer, den nya höftartroplastiken, fot-och ankelartros, barnfrakturer etc Svensk president men få svenskar Karl-Göran Thorngren, Lund, EFORT:s president sedan årsskiftet kunde nu hälsa ca 6000 delegater till Nice. Med skandinaviska mått mätt var det ändå ett relativt omfattande möte med upp till 10 parallella sessioner. Den nordiska närvaron i Nice var relativt blygsam, 77 registrerade svenskar fanns på plats mitt inne stadskärnan på kongresscentret Acropolis, lätt att nå med spårvagn eller promenad. Programmet blir som vanligt för en allmänortoped svårt att överblicka. Ett symposium med titeln Severe acetabular bone loss lockade med namn som Derek McMinn från England, Marcel Kerbuoll, Frankrike och Reinhold Ganz, Schweiz, och gav en god bild av knepiga fall och hur dessa kunde lösas. Tyvärr hade Reinhold Ganz förhinder och uteblev varför sessionen blev något rumphuggen. Problemet med no-show har på tidigare EFORTmöten varit störande men har nu minskat betydligt även om det fortfarande finns i en frekvens som är störande. Olika typer av nya höftartroplastiker liksom navigering vid höft och knäkirurgi och minimalinvasiv kirurgi lockade stor publik föredrag och posters fanns att ta del av, 30 av dessa från Sverige(1,1%). Helt dominerande var Storbritannien med 860 (30,6%) följt av Frankrike 223 och Tyskland med 182. Kongressen var därför mer lik de skandinaviska och anglosachsiska möten vi Karl-Göran Thorngren, Lund, EFORT:s nuvarande president. Infällda bilden: hotell Negresco i Nice, ett av världens mest kända. är vana vid än tidigare EFORT-möten har varit. Fragilitetsfrakturer och osteoporosprogram Bland svenska insatser noterades Leif Ceder och medarbetare som rapporterade om Hansson Twin Hook vid intertrochantära frakturer hos osteoporotiska patienter med goda resultat. Fragilitetsfrakturer var ämnet för ett ExMEx symposium där Olle Svensson redogjorde för de skandinaviska ostoporosprogrammen och Lars Lidgren talade om kyfoplastik och vertebroplastik vid fragila ryggar. Olof Sköldenberg och medarbetare från Danderyds sjukhus presenterade resultat från användandet av hydroxiapatitklädda femurproteser vid cervikala höftfrakturer och och i ett annat föredrag 10-årsresultat av Romanus-cup med olika fattningar. Vid sida om det vetenskapliga lockade Nice med kultur, restaurangliv och Promenade des Anglais Efter nästa års ordinarie kongress i Wien kommer Spanien på tur, i Madrid organiseras 2010 nästa möte tillsammans med SECOT, den spanska ortopedföreningen som expanderar sitt årsmöte tillsammans med EFORT är det dags för ordinarie EFORT kongress i Köpenhamn och därefter är agendan inte klar men alla nationella föreningar har inbjudits till att kandidera för kommande år. ÅKE KARLBOM Tvärstopp i legitimationsfrågan För SOIF:s del är det nu den Samnordiska Ortopedteknikkongressen 8-10 oktober 2009 som står i fokus, och det övergripande temat för kongressen är kort och gott Framtiden. Så är hösten här igen och vi är nog många som undrar vart sommaren tog vägen och varför den passerade så fort. Å andra sidan är inte hösten dum den heller så det är bara att ta sats och sikta framåt. För SOIF:s del är det nu den Samnordiska Ortopedteknikkongressen 8-10 oktober 2009 som står i fokus. Planeringen och förarbetet är i full gång och det övergripande temat för kongressen är kort och gott Framtiden. Vi tror att det finns väldigt mycket att knyta an till i ett framtidstema och programpunkterna är tänkta att inspirera till en hållbar utveckling. Begreppet Hållbar utveckling har ju främst kommit att förknippas med miljöfrågor, men passar också väldigt bra in på många andra av ortopedteknikens områden. Intressanta och motiverade frågor som bör belysas inom ramen för hållbar utveckling är hur vi får resurser som personal och ekonomi att räcka till och hur behandlingsmodeller bör förändras för att möta brukarnas framtida behov och förväntningar. Med andra ord har vi ett gediget arbete framför oss när vi nu tar oss an en framtidskongress och försöker ställa in skärpan i kikaren. Information om kongressen finns på Dialogen är död Vid det senaste årsmötet fick styrelsen i uppgift att fortsätta sätta tryck på Socialstyrelsen i legitimationsfrågan och så har också skett. Det Ortopedtekniska branschrådet (OTB) har också drivit denna fråga, och senast i september fick de till stånd ett möte med Socialstyrelsen där Göran Andersson också deltog för SOIF:s räkning. Tyvärr fick vi inget gehör den här gången heller, och det är beklagligt att tillsynsmyndigheten för vår verksamhet har en så avog och märklig inställning. I nuläget ser det inte ut som att dialog och samtal för oss närmare en tillbörlig legitimationsgrund. Det finns dock ytterligare alternativ att ta till och vi är beredda att löpa linan ut vart det leder och hur långt vi kan nå får framtiden utvisa. När vi nu försöker oss på ett framtidstema känns det naturligt att ta upp och flagga för försöksverksamheten Fritt val av hjälpmedel som drivs av Hjälpmedelsinstitutet (Hi). För ett år sedan fick Hi i uppdrag att samordna projektet som i stora drag går ut på att brukare själva och fritt ska få välja sitt hjälpmedel mot uppvisande av en rekvisition som anger typ av hjälpmedel och ett maxbelopp. Försöksverksamheten bedrivs i Kronobergs, Stockholms och Sörmlands landsting och avser de hjälpmedel som traditionellt sett tillhandahålls och utprovas av hjälpmedelscentraler. Det här projektet är tänkt att pågå fram till sista december 2009 och ytterligare information går att finna på bland annat Fritt val av hjälpmedel ligger utanför vårt område idag, men det tål att tänka på hur det skulle påverka vår verksamhet om samma betingelser introduceras för ortopedtekniska hjälpmedel. Det blir spännande att följa projektet och den kommande utvärderingen. Kanske kommer vi också att höra och se reaktioner från de brukare vi möter på våra mottagningar. Vi har ingen kristallkula att ta till hjälp men en massa energi & nyfikenhet som vi hoppas ska hjälpa oss en bra bit på vägen! Riktigt trevlig höst. SOIF STYRELSEN 38 Ortopediskt Magasin 3/2008 Ortopediskt Magasin 3/