VÄLFÄRD OCH RELIGION I ETT EUROPEISKT PERSPEKTIV: En jämförande studie av kyrkors roll som välfärdsaktörer i den sociala ekonomin

Transkript

1 Anders Bäckström, teologiska institutionen, Uppsala universitet VÄLFÄRD OCH RELIGION I ETT EUROPEISKT PERSPEKTIV: En jämförande studie av kyrkors roll som välfärdsaktörer i den sociala ekonomin Projektets syfte är att analysera majoritetskyrkors funktion som aktörer för social välfärd ur ett jämförande europeiskt perspektiv. Bakgrunden till studien kan hämtas i de successiva avregleringar av välfärdens institutioner som blev synliga på 1990-talet. Denna avreglering kan härledas till en rad faktorer varav bl. a. den ökade globaliseringen av ekonomin kom att resa generella frågor om grunden för mellanmänsklig solidaritet och sättet att organisera välfärd och omsorg. Konsumtionssamhället skapade förutsättningar för en nyfattigdom (utanförskap). Även om åtskillnad mellan religion och politik är grundläggande i en liberal demokrati, kom pågående samhällsförändringar att dra in kyrkor och religiösa organisationer som både lokala sociala aktörer och nationella samhällsdebattörer. Förväntningar på kyrkors närvaro inom välfärdsområdet ökade men också osäkerheten om vilken roll det är önskvärt att religiösa organisationer ska ha inom ramen för ett modernt välfärdssamhälle. Projektet har arbetat kvalitativt och explorativt. Majoritetskyrkors olika roller (både som aktörer i den sociala ekonomin och som profetiska röster i samhället som helhet) har studerats genom observationer och djupintervjuer med representanter för den lokala kyrkan, kommunala förvaltningar (motsvarande) inom välfärdsområdet och befolkningen i en medelstor stad i vart och ett av åtta västeuropeiska länder. Dessa olika gruppers förväntningar och attityder har jämförts inom respektive stad och mellan de olika städerna. Fyra välfärdsorganisationer och fyra kyrkliga traditioner har studerats, dels det socialdemokratiska välfärdssystemet med nationella lutherska folkkyrkor i Sverige, Finland och Norge, dels det liberala och voluntaristiska välfärdssystemet i England, där den etablerade anglikanska kyrkan dominerar, dels det kristdemokratiska kontinentala välfärdssystemet i Tyskland och Frankrike där den katolska subsidiaritetstanken är stark, dels det rudimentära eller informella välfärdssystemet i Italien och Grekland med dominerande katolska och ortodoxa kyrkor. Det viktigaste resultatet, som i viss mån har bidragit till en förskjutning av syftet, är tydliggörandet av att europeiska majoritetskyrkor inte har privatiserats på det enhetliga sätt som sekulariseringsteorin har förutsett. Studien visar också att religionens roll inom den offentliga samhällssfären inte bara beror på kyrkors och religiösa organisationers fortsatta och ökade närvaro inom den sociala sektorn utan också på en ökad närvaro av religiösa minoriteter i Europa. Frågan om kyrkors och religiösa organisationers agerande inom den offentliga sfären måste därför vidgas till att inkludera religiösa minoriteters rättigheter och friheter. Båda dessa frågor har varit svåra för sekulära demokratier att hantera eftersom de 1

2 för in religionen på den samhällspolitiska arenan. Den senare frågan om religiösa minoriteter har studerats särskilt inom projektet Welfare and Values in Europe. Transitions related to Religion, Minorities and Gender (WaVE) ( ), en direkt uppföljning av WREP-projektet. Detta EU-stödda projekt utökades med fyra postkommunistiska länder, som Polen, Lettland, Kroatien och Rumänien, totalt 12 länder ( Projektets övriga resultat: 1) WREP-projektet visar att de historiska majoritetskyrkornas teologiska och organisatoriska framtoning inte kan tänkas bort då framväxten av det moderna välfärdssamhället analyseras, en teoretisk tanke som ansluter till Max Webers tes om religiösa idéers betydelse för sociala och ekonomiska samhällsförhållanden. Projektet visar särskilt tydligt att den aktuella skillnaden mellan främst den nordiska statsorienterade välfärdsmodellen och den sydeuropeiska informella och familjebaserade välfärdsmodellen inte kan förklaras på ett fullständigt sätt utan att väga in närvaron de historiska kyrkorna. Det gäller dels nordiska lutherska statskyrkor med en tvåregementslära som välkomnade staters roller som en del av Guds frälsningsplan och dels en katolsk kyrka som har motsatt sig ett statligt inflytande inom den sociala (familje)sektorn med starka konflikter som följd (Italien). På detta sätt reflekterar projektet David Martins sekulariseringsteori, som argumenterar för att religionens närvaro i olika länder är beroende av historiska händelser (t. ex. franska, ryska och amerikanska revolutionerna), men att frånvaron av dessa händelser i Norden är lika viktig. De religiösa och sociala faktorer som har lett fram till nuvarande välfärdsorganisationer kommer sannolikt att vara lika tydligt närvarande då en framtida balans mellan välfärdsstat, kyrka/religion och frivilligsektor ska omförhandlas. 2) Studien visar vidare att de sociala påfrestningarna har blivit större sedan 1990-talet, trots en högkonjunktur i början av 2000-talet. Det är i det perspektivet man ska se att fria organisationer har ökat snarare än minskat sin aktivitet på alla orter som ingår i studien, men på olika sätt beroende på välfärdsorganisation. I alla länder uppfattas frivilliga organisationer som ett komplement till samhällets omsorgsverksamhet. Tyskland sticker dock ut med diakonala organisationer som står för omkring 60 % av omsorgsvolymen. Det går därför att hävda att en homogeniseringsprocess pågår i Europa som har sin grund i den globala ekonomins effekter, förändrade demografiska förhållanden och ökat EUinflytande (t ex fri rörlighet och konkurrens). Detta gör sammantaget att den nordiska välfärdsmodellen närmar sig den kontinentala familjebaserade modellen och att vissa kontinentala länder ansluter sig till nordiska synsätt då det gäller barnomsorg och kvinnors möjlighet till arbete. De fyra välfärdsregimerna är samtidigt överraskande stabila på det nationella planet mitt i alla förändringsprocesser. Det går att se att representanterna för de nordiska majoritetskyrkorna starkt förordar den generella nordiska modellen, där kyrkor och frivilliga organisationer kompletterar då staten inte räcker till, medan representanter för 2

3 katolska och ortodoxa majoritetskyrkor på kontinenten starkt förordar den korporativa socialstatsmodellen, där staten kompletterar då familjen eller de frivilliga organisationerna inte räcker till. Resultaten antyder att social och religiös stabilitet främst återfinns på det nationella planet beroende på tunga religiösa, sociala och politiska traditioner som samverkar. På det lokala planet är situationen mer flexibel. 3) Studien visar att kvinnor dominerar i hela Europa som aktörer både inom den religiösa frivilligsektorn och inom den sociala samhällssektorn. I södra Europa tar kvinnor genom familjen ett stort ansvar för omsorgen av barn och äldre. I norra Europa återfinns samma omsorg inom samhällets olika institutioner, men utförd av kvinnor. I båda kontexterna uppträder en liknande uppdelning i olika könsroller mellan kvinnlig omsorg och manligt ledarskap. Det faktum att allt fler kvinnor är yrkesverksamma, samtidigt som förväntningar på familjers och fria organisationers engagemang inom vårdområdet ökar, kan leda till motstridiga förväntningar, som i sin tur kan leda till en ökad social stress i samhället som helhet, inte minst genom en care deficit (ett ökande omsorgsunderskott). Den viktigaste nya forskningsfrågan rör betydelsen av en ökad religiös synlighet i alla europeiska länder. Studiet av denna nya synlighet (ett ord som bättre beskriver den religiösa situationen än uttrycket religionens återkomst ) är grundläggande inom det Linné-stödsprogram (The Impact of Religion; Challenges for Society, Law and Democracy, ) som är en direkt följd av WREP-projektet, och dess efterföljare WaVE-projektet. Det mångvetenskapliga Linné-stödsprogrammet kommer att särskilt fokusera frågan om hur den nya religiösa synligheten i norra Europa utmanar vår förståelse av demokrati, internationellt samarbete, (familje)lagstiftning, sjukvård, välfärdsmodeller och de världsbilder som ger individen identitet ( WREP-projektet har också bidragit till initiering av ytterligare ett EU-finansierat projekt som aktualiserar behovet av en gemensam akademisk utbildning för religionslärare och religiösa ledare i Europa: Network for Teaching Religon in a European multicultural Society, TRES ( ). Till detta kommer projektet Welfare and Religion in a Global Perspective (WRIGP) - en jämförande studie mellan Sverige och Syd-Afrika finansierad av SIDA ( ). Projektets två viktigaste publikationer är 1) Bäckström, Anders and Grace Davie with Ninna Edgardh och Per Pettersson: Welfare and Religion in 21st Century Europe: Volume 1: Configuration and Connections; Ashgate Publishing, Aldershot (under utgivning 2009) samt Bäckström, Anders och Grace Davie, Ninna Edgardh och Per Pettersson: Welfare and Religion in 21st Century Europe: Volume 2; Gendered, Religious and Social Change; Ashgate Publishing, Aldershot (under utgivning 2010). Den första rapporten fokuserar själva undersökningen av majoritetskyrkors roller inom ramen för skilda välfärdssystem i Europa. Resultaten från de åtta länderna redovisas i skilda kapitel. Frågan är vilken roll kyrkor kan förväntas spela i samhällen där 3

4 staten (av olika skäl) inte förmår upprätthålla ett av medborgarna förväntat välfärdssystem. Den andra rapporten analyserar aktuella subtila processer som visar på en pågående omförhandling av värden. Rapporten är tematiskt upplagd genom ett sociologiskt, teologiskt och genus-relaterat perspektiv. Den grundläggande frågan rör religiösa övertygelsers plats inom ramen för det demokratiska samtalet om det goda samhället. Projektet har resulterat i nya kurser, föreläsningar och konferenser: Vid Teologiska fakulteten i Uppsala finns en kurs om 7,5 högskolepoäng vid namn Welfare and Religion in a European Perspective och en kurs om 30 högskolepoäng i sociala/diakonala frågor. Till detta kommer ett stort antal föreläsningar vid studiedagar och kurser. En svenskspråkig konferens anordnades den 31/3-1/ med 100 deltagare (Välfärdens utmaningar - kyrka, frivillighet och stat i samverkan). Två större internationella konferenser har anordnats dels den 22-23/ med 70 deltagare, dels slutkonferensen den 26-28/ tillsammans med WaVE-projektet, 150 deltagare. Projektets resultat har redovisats vid internationella kongresser, t ex International Society for the Sociology of Religion (SISR) samt vid den nordiska religionssociologiska konferensen. Projektets interna arbete har varit inriktat på att hålla samman den stora forskargruppen med en senior och en junior forskare i respektive land, totalt 24 personer. En Coordination committe formerades för detta syfte med projektledaren Anders Bäckström, bitr projektledaren Grace Davie, Exeter samt Ninna Edgardh och Per Pettersson. Barbro Borg och Maria Essunger har utgjort sekretariat. Denna grupp sammanträdde en gång i månaden. Ett informationsbrev har distribuerats varannan månad. Två forskarmöten per år har arrangerats, dels möten med de juniora forskarna för planering och analys av fältarbetet (4-5/ i Uppsala, 14-16/ i Paris, 19-22/ i Aten), dels möten med hela forskargruppen (3-6/4 2003, 19-21/ och 9-12/ i Uppsala). En broschyr har tryckts och en Websida har fungerat som ett ansikte utåt: Ett viktigt resultat av WREP-projektet är framväxten av en forskningsmiljö kallat Diakonivetenskapliga institutet senare Centrum för studier av religion och samhälle ett samarbete mellan Uppsala universitet och Diakonistiftelsen Samariterhemmet. Denna miljö övergår år 2009 till ett Linné-stödscentrum. Existensen av denna miljö förklarar varför projektet har kunnat genomföras professionellt och expandera framgångsrikt, men också varför alla juniora forskare, som också har varit doktorander, har disputerat, dvs Annette Leis Peters (tyska studien), Annalisa Frisina (italienska studien), Effie Fokas (grekiska studien) Anne Yeung (finska studien) och Martha Middlemiss LéMon (engelska studien, disputerar i oktober 2009). 4

5 Projektet har kommit att bli en viktig rekryteringsbas för en framtida forskargeneration. Två hedersdoktorer, som också är seniora forskare inom projektet, har utnämnts vid Uppsala universitet, Danièle Herveu-Léger (2002) och Grace Davie (2008). WREP-projektet har inte bara fått stor betydelse för religionssociologins forskningsinriktning i Uppsala, det har också gjort att Uppsala universitet har blivit ett centrum för studier av interaktionen mellan religion, juridik och samhälle. 5