Underlagsrapport. Levande sjöar och vattendrag. Lunds Agenda 21

Transkript

1 Underlagsrapport Levande sjöar och vattendrag Lunds Agenda 21 Rapport över miljötillståndet i Lunds kommun hösten

2 Denna rapport är framtagen av Miljöstrategiska enheten vid Kommunkontoret, Lunds kommun. Rapporten ingår som en av underlagsrapporterna till Lunds nya Agenda 21. Rapporten kan beställas från Miljöstrategiska enheten Vårfrugatan 1B Lunds kommun tel Författare: Ellen Hultman Layout och grafisk produktion: Kristina Fontell Tryck: Lunds tryckericentral november

3 Innehållsförteckning SAMMANFATTANDE BEDÖMNING... 5 BAKGRUND... 5 NATIONELLA MILJÖMÅL... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv... 6 Delmål... 6 Särskilt ansvar för kommunerna... 7 Klarar vi av målen inom en generation?... 7 Förändringar Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen?... 7 Tillfrisknande... 7 KOMMUNALA MILJÖMÅL... 7 Naturvårdsplanen Översiktsplanen... 8 Kretsloppsfrågor... 8 Lunds Agenda Markanvändning... 8 LOKALT MILJÖTILLSTÅND... 8 Nuläge & Trend... 8 Hotade arter... 8 Öring... 8 Lax... 8 Grönling... 9 Stensimpa... 9 Flodkräfta... 9 Bottenfauna... 9 Kungsfiskare... 9 Utter Särskilt värdefulla områden Områden utpekade i Naturvårdsplanen Vattendrag med skydd sedan länge Områden upptagna i Natura Skyddsområden för vattentäkter Strandskyddsdispenser Vandringshinder Uträtning och kulvertering Kantzoner längs vattendrag Föroreningssituation

4 Aktuella åtgärder Åprojekten Lokala investeringsprogram REFERENSER Skriftliga källor Muntliga källor

5 Sammanfattande bedömning Vattendragen i Lunds kommun har ända sedan 1800-talet påverkats kraftigt av människan. Till exempel har kulvertering, täckdikning och uträtning halverat längden på Höje å. Stora områden har dikats ut för att öka åkerarealen och även zonen allra närmast vattendrag har odlats, med bl.a. näringsläckage och minskad biologisk mångfald som följd. Under 50- och 60-talen var öringen i princip försvunnen från Skånes sydvästra delar. Även den rödlistade uttern försvann under denna period. Trenden är dock god sedan 20 år tillbaka. Öringen har återkommit, halterna tungmetaller i vattnet har minskat och långa sträckor av vattendragen har åter fått en skyddande kantzon med vegetation. En del kulverterade sträckor har öppnats upp och en lång sträcka av Klingavälsån har återfått sitt meandrande lopp efter att ha varit uträtad i decennier. Under förutsättning att de ambitiösa åprojekten längs Höje- och Kävlingeån drivs vidare kan denna trend fortsätta. För huvuddelen av de områden som pekats ut som värdefulla i naturvårdsplanen från 1990 finns planer på skydd inom de närmaste tre åren. För fem dricksvattentäkter har skyddsområden upprättats. Problem som återstår är dels vandringshinder för fisk och dels de höga närsalthalterna (se underlagsrapporten Ingen övergödning). Ytterligare åtgärder krävs eventuellt för att sänka halterna av tungmetaller i åarna till en sådan nivå att de kan ges bästa miljöklass. Om kommunen beslutar att ta fram ett nytt naturvårdsprogram kommer det att innefatta uppgifter om skyddsvärda vattendrag och vattendrag som bör restaureras. Då kan det nationella delmålet om åtgärdsplaner för värdefulla områden uppfyllas. Att anta förslaget om avveckling av bekämpningsmedel i vattenskyddsområden är ett sätt för kommunen att bidra till att det nationella delmålet om vattenförsörjning uppnås. Bakgrund De största miljöproblemen i sjöar och vattendrag är fysiska ingrepp, övergödning, försurning och tillförsel av miljögifter. De tre sistnämnda problemområdena finns beskrivna i ett större sammanhang under miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Giftfri miljö och Ingen övergödning. I flertalet större vattendrag spärrar fördämningar för vattenkraft vägen för vandrande fisk. Detta har slagit ut flera genetiskt unika stammar av lax och öring och naturlaxen är i dag hotad. Fördämningar i vattendragen påverkar även andra vattenlevande djur och växtarter negativt. Utdikning och kulvertering av vattendrag samt exploatering av strand- och kantzoner påverkar också förutsättningarna för biologisk mångfald. Biotoper splittras upp vilket inte är bra för mångfalden. I sötvattensmiljön finns ca 260 arter som är hotade eller missgynnade, s.k. rödlistade arter. Introduktionen av arter som inte finns naturligt i vår miljö kan också hota den naturliga biologiska mångfalden. Få vatten är helt fria från främmande arter. Avsiktligt har drygt tio främmande arter introducerats i Sverige, bl.a. signalkräfta och regnbågslax. Av landets kommunala yt- och grundvattentäkter är endast 65 procent skyddade på något sätt. Det främsta hotet mot dem är läckage av närsalter och bekämpningsmedel från närliggande åkermark. Miljöfarliga transporter är ett annat hot mot en säker dricksvattenförsörjning. (Prop. 2000/01:130) 5

6 Nationella miljömål Miljökvalitetsmål Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas. (Prop. 1997/98:145) Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv Belastningen av näringsämnen och föroreningar får inte minska förutsättningarna för biologisk mångfald. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota biologisk mångfald introduceras inte. Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt bad- och friluftsliv värnas och utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt. Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva i livskraftiga bestånd. Anläggningar med stort kulturhistoriskt värde som använder vattnet som resurs kan fortsätta att brukas. I dagens oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag är naturliga vattenflöden och vattennivåer bibehållna och i vattendrag som påverkas av reglering är vattenflöden så långt möjligt anpassade med hänsyn till biologisk mångfald. Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hänsynskrävande arter samt för naturligt förekommande biotoper med bevarandevärden. Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras. Sjöar och vattendrag har god ytvattenstatus med avseende på artsammansättning och kemiska och fysikaliska förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG). Utsättning av genmodifierad fisk äger inte rum. Biologisk mångfald återskapas och bevaras i sjöar och vattendrag. (enligt Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier Prop. 2000/01:130.) Delmål Senast år 2005 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag. Senast år 2010 skall minst hälften av de skyddsvärda miljöerna ha ett långsiktigt skydd. Senast år 2005 skall berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 skall minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Senast år 2009 skall vattenförsörjningsplaner med vattenskyddsområden och skyddsbestämmelser ha upprättats för alla allmänna och större enskilda ytvattentäkter. Med större ytvattentäkter 6

7 avses ytvatten som nyttjas för vattenförsörjning till fler än 50 personer eller distribuerar mer än 10 m 3 per dygn i genomsnitt. Senast år 2005 skall utsättning av djur och växter som lever i vatten ske på sådant sätt att biologisk mångfald inte påverkas negativt. Senast år 2005 skall åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade arter och fiskstammar som har behov av riktade åtgärder. Senast år 2009 skall det finnas ett åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur God ytvattenstatus skall uppnås. (Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier. Prop. 2000/01:130.) Särskilt ansvar för kommunerna Kommunerna har huvudansvaret för delmålet om vattenskyddsplaner och föreskrifter för ytvattentäkter. För övriga delmål ligger det huvudsakliga ansvaret på nationell eller regional nivå. Klarar vi av målen inom en generation? Naturvårdsverkets bedömning av möjligheterna att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet. Förändringar Har bidraget till problemen ökat eller minskat? Ingen entydig förändring har inträffat Har tillståndet i miljön blivit bättre eller sämre? Ingen entydig förändring har inträffat Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen? Har vi klarat målet till 2010? Har vi klarat målet till 2020? Realistiskt, men det kräver fler åtgärder Realistiskt, men det kräver fler åtgärder Tillfrisknande Hur snabbt återställs miljön när orsakerna åtgärdats? 5 30 år Väsentligt förbättrade kunskaper och underlag för planering av säkerställande behövs. Miljömålen om övergödning, försurning och miljögifter måste ha uppnåtts för att målet om levande sjöar och vattendrag ska uppnås (Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000). Kommunala miljömål Här följer en genomgång av befintliga kommunala och regionala miljömål. Naturvårdsplanen 1990 Några principer och riktlinjer för naturvården under rubriken Våtmarker och vattendrag: Dikning, dränering och vattenavledning bör i möjligaste mån förhindras och eventuellt omprövas. Åar och bäckar bör i princip återfå meandrande lopp och deras översvämningsmarker återställas för att bättre självreningsförmåga skall åstadkommas. Längs vattendrag och vid vissa sjöstränder lägges ut gröna zoner, m breda, till skydd mot föroreningar från åkermarken och som rörelsezon för allmänheten. Genom en väl utvecklad vattenkontroll och uppföljande åtgärder bör renare vatten i åar och sjöar åstadkommas. 7

8 Bäckar och diken får ej vidare rörläggas och rörlagda diken bör om möjligt åter friläggas. (Park- och Naturvårdsnämnden 1990): Översiktsplanen Kretsloppsfrågor Kulverterade diken åtgärdas så långt möjligt så att de åter blir öppna vattendrag. Skyddszoner och dammar vid vattendrag tillskapas. Dräneringsledningar från jord- och skogsbruksmark skall inte mynna direkt ut i recipienterna. Kommunen skall verka för att näringsläckaget från jordbruksmarken minskas. Detta kan t.ex. uppnås genom odlingsfria zoner utmed vattendragen, restaurering av våtmarker och kulverterade diken samt anläggande av dammar. Lunds Agenda 21 Markanvändning Ytor av stort värde för den biologiska mångfalden ska öka. Målet är att livskraftiga populationer av växter och djur ska utvecklas och att invånarnas möjligheter till närrekreation ska öka. Befintliga områden med hög biologisk mångfald ska skötas på ett sätt så att inte mångfalden äventyras. Lokalt miljötillstånd Nuläge & Trend I Lunds kommun har utdikningen av våtmarker och uträtningen av vattendrag varit omfattande. Endast 10 procent av de ursprungliga våtmarkerna återstår i avrinningsområdena kring Lunds tre större åar, Höje å, Kävlingeån och Sege å. Kävlingeån rätades ut och reglerades på 1940-talet. Kulvertering, täckdikning och uträtning har halverat längden på Höje å. Lunds två största sjöar Vombsjön och Krankesjön är starkt påverkade av reglering och Silvåkrasjön som fram till slutet av 1800-talet var en sjö har sänkts och helt omvandlats till kärr. Genom de stora satsningarna på återskapande av våtmarker längs Höje å och Kävlingeån har dock situationen förbättrats något de senaste tio åren. Hotade arter Öring Öring är inte en rödlistad art, men brukar användas som indikator för vattenkvalitet och möjlighet för många olika arter att överleva i ett vattendrag. Under och 60-talen försvann öringen i princip helt från Skånes sydvästra delar p.g.a. syrebrist i vattendragen. Nu har bestånden återhämtat sig och finns i både Höje å och Kävlingeån (Länsstyrelsen 2000). I Kävlingeån har öringen ökat i utbredning och antal sedan början av 1980-talet och idag produceras havsöringsmolt/år. Med biotopvårdsåtgärder och förbättrad avloppsrening beräknas dock en fyrdubbling vara möjlig. (Eklövs Fiske och Fiskevård 2000). Se tabell 2 och 3 för vandringshinder som behöver åtgärdas. Lax Den vilda laxens status klassificeras som sårbart och arten är upptagen i EU:s habitatdirektiv. De vilda laxpopulationerna har under de senaste 20 åren minskat med över 20 procent. Laxen hotas av biotopförändringar som dammbyggen, uträtning och rensning av vattendrag, övergödning, försurning och sjukdomen M74. Laxen i Kävlingeån har minskat ända sedan 1940-talet (ArtDatabanken 2001 och Eklövs Fiske och Fiskevård 2000). 8

9 Grönling Grönlingen klassas nationellt som missgynnad. Arten finns framförallt i Skåne. Den är främst känslig för tungmetaller och fysiska förändringar i vattenmiljön (ArtDatabanken 2000b). Sedan 1960-talet har den ökat kraftigt i utbredning i Skåne. Grönling hittades för första gången i Kävlingeån 1976 och har bl.a. registrerats vid de senaste mätningarna i Klingavälsån (1995), i Sularpsbäcken (1998) och i Vällsbäcken (1999) inom Lunds kommun (Eklövs Fiske och Fiskevård 2000). Arten finns även i Höje å, med första fyndet gjort 1988 (Länsstyrelsen 2000). Vid inventering av biflöden år 2000 hittades den i Vallkärrabäcken, tillflödet Östra Kannik och Källingabäcken men ej i Rinnebäcken och Dalbybäcken (Tekniska förvaltningen 2001a). Stensimpa Stensimpan är upptagen i EU:s Habitatdirektiv (EG 1992). Den är inte ursprunglig men har av misstag spridits inom Kävlingeåns avrinningsområde och finns nu bl.a. i Klingavälsån (Eklövs Fiske och Fiskevård 2000). Flodkräfta Flodkräftan klassas som sårbar och arten är upptagen i EU:s habitatdirektiv. Många bestånd av flodkräfta har slagits ut av kräftpesten. Allra först i Sverige drabbades Kävlingeån. Det var I kombination med att vattendrag försurats, fått försämrade syrehalter och bottenmiljöer p.g.a. övergödning, flottledsrensning och uträtning har flodkräftan försvunnit på många håll. Under de senaste 10 åren har arten minskat med över 20 procent i Sverige. Inom Lunds kommun finns flodkräftan kvar naturligt på ca 5 6 lokaler och utplanterad på ytterligare 3-4 ställen i de övre delarna av Höje- och Kävlingeåns avrinningsområden (ArtDatabanken 2000a och Länsstyrelsen 2000a). Bestånden i Lunds kommun anses dock för svaga för att tas upp i något av de skyddsområden för långsiktigt bevarande av flodkräfta som länsfiskekonsulenten inrättat. Lundabestånden får bara ett generellt skydd mot utplantering av signalkräfta (Länsstyrelsen 2000b). Bottenfauna Bottenfaunan i de skånska vattendragen har i medeltal en något högre artrikedom än i de andra länen i södra Sverige (Länsstyrelsen i Skåne län 1997). I Höje å har 5 rödlistade arter hittats under 90-talet (Länsstyrelsens bottenfaunadatabas). Ytterligare ett 10-tal arter är ovanliga ur ett regionalt perspektiv. Antalet arter har varit i stort sett oförändrat under 90-talet med undantag för en provpunkt nedströms Genarps reningsverk (punkt 6) där det lägsta artantalet sedan undersökningarnas början noterades år Nedströms Lunds reningsverk (punkt 21) märks en viss förbättring sedan kvävereningen förbättrats (Ekologgruppen 2001). Provpunkt 3b Antal taxa Shannons diversitetsindex 3,5 1,3 3,3 3,4 2,7 Tabell 1. Resultat från bottenfaunaundersökningar i Höje å 1999 vid provpunkter från källan (3b) till mynningen (21). Högst artmångfald enligt Shannons diversitetsindex hittas närmast källan (Ekologgruppen 2001). Kungsfiskare Kungsfiskare klassas som sårbar och arten är upptagen i EU:s fågeldirektiv, annex 1. I mitten av 1980-talet var den nästintill utrotad i Sverige, men idag har den återhämtat sig. Den hotas av födobrist, miljögifter och brist på lämpliga boplatser i strandbrinkar (Artdatabanken 2001c). Arten förekommer i Lunds kommun, inom Kävlingeåns vattensystem (Jönsson, P-E. muntl. 2001). 9

10 Utter Utter kategoriseras som sårbar och arten är upptagen i EU:s habitatdirektiv (EG 1992). Uttern förekom över hela Sverige fram till i början av 1950-talet men minskade sedan drastiskt fram till början av 1990-talet. Gränsen för dess utbredningsområde går nu norr om Skåne. Uttern fanns i Klingavälsån fram till 1960-talet. Nu är uttern är borta från större delen av Skåne. Den drastiska nedgången skedde under 60-talet. I början av 70-talet fanns ett fåtal uttrar kvar i Skåne och nu finns bara enstaka uttrar främst i anknytning till de stora vattensystemen Rönne å och Helga å. Tillbakagången beror på brist på föda (som i sin tur beror på utdikning av våtmarker och försurning m.m.) samt miljögifter som PCB och bromerade flamskyddsmedel (ArtDatabanken 2001b). (Erlinge, S. muntl. 2001). Särskilt värdefulla områden Områden utpekade i Naturvårdsplanen Naturvårdsplanen från 1990 (Tekniska förvaltningen 2001b) pekar ut ett antal områden med höga värden där vattendrag ingår som borde skyddas eller restaureras. Flera av de utpekade objekten som saknar skydd förväntas åtgärdas inom programmet för grönstruktur och naturvård (GNP) före 2004 (Tekniska förvaltningen 2001c). Den nya lagstiftningen i Miljöbalken underlättar för kommuner att själva bilda reservat. Inget hot föreligger direkt mot övriga listade områden (Jönsson, muntl. 2001). Planer finns på att ta fram ett nytt Naturvårdsprogram. Den föreslås innehålla beskrivning och klassificering (tre klasser) av särskilt värdefulla områden och områden med potential för restaurering av naturvärden, samt en åtgärdskatalog (Tekniska förvaltningen 2001b). Område Befintligt skydd Planerat skydd Höje å dalgång mellan Lund och Kanik Objekt i GNP Reservatsbildning Bösmöllan Håstad (Kävlingeån) Nordöstra Igelösa Östra Torn, Puggängarna (Glombäcken, Kungsmarkens förlängning) Flyinge samt det ånära området mellan Gårdstånga och Åkarp (Kävlingeån) Gödelöv, Höje å (skydd) Upptagen i GNP Gödelöv, Höje å (restaurering) Upptagen i GNP Kroneborg Fåglasång (Röglebäcken) Reservat Krankesjön och Revingefältet Delvis fågelskydd inrättat av militären Fönesjön Klingavälsåns dalgång & Vombs ängar Naturreservat Vombsjön Höje ås dalgång SO Genarp Upptagen i GNP Skogsmöllebäckens dalgång Enelyckan (Skogsmöllebäcken) Ugglarpssjön Häckebergasjön Naturvårdsområde Toppeladugård (odikade sjöar och kärr) Delvis inom Risens Naturreservat Tabell 2: Värdefulla områden med vattendragsvärden i Naturvårdsplanen. Befintligt och planerat skydd i GNP, åtgärdsprogram för grönstruktur och naturvård. (Park- och naturvårdsnämnden 1990 samt Tekniska förvaltningen 2001c). 10

11 Vattendrag med skydd sedan länge Ett antal naturområden med värdefulla vattendrag och sjöar har varit skyddade sedan en längre tid: Klingavälsån & Vombs ängar nära kommungränsen i öster Naturreservat, totalt 1372 hektar Häckeberga naturreservat (inkl. meandrande åfåra i Höje å) Naturreservat, totalt 167 hektar Häckeberga naturvårdsområde (Häckebergasjön) Naturvårdsområde, totalt 4450 hektar Höje ås dalgång Landskapsbildsskydd, totalt 105 hektar (Arealuppgifter från Tekniska förvaltningens kartdatabas 2001.) Områden upptagna i Natura 2000 Bland de områden som pekas ut som särskilt värdefulla ur naturvårdssynpunkt och därför tagits med i EU:s nätverk Natura 2000 finns ett antal områden med vattendragsvärden i Lunds kommun: Klingavälsån, (både Lunds och Sjöbo kommun) 2813 hektar Fågelsångsdalen, 14,6 hektar Att områdena är upptagna i Natura 2000 innebär att Sverige har lovat att ge dem långsiktigt skydd. (Länsstyrelsen 2001). Skyddsområden för vattentäkter Länsstyrelsen har beslutat att skydda fem områden inom Lunds kommun där uttag av dricksvatten görs eller kommer att göras: Vomb, Revinge, Södra Sandby, Veberöd och Källby. Markanvändningen inom vattenskyddsområden regleras av Miljöbalken och Naturvårdsverkets föreskrifter. Eftersom bekämpningsmedel har hittats i grundvattnet har Miljöförvaltningen tagit fram en policy för att avveckla användningen av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. Policyförslaget har dock ännu inte antagits av Miljönämnden (Miljöförvaltningen 2000). Tillståndet i skyddsområdena samt vattenförsörjningssituationen i Lund beskrivs närmare i underlagsrapporten om Grundvatten av god kvalitet. Strandskyddsdispenser Strandskyddet i Miljöbalken (Kap ) ska trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. I vissa kommuner med stort befolkningstryck ges många dispenser som urholkar strandskyddet. Detta är dock inget stort problem i Lund. Under perioden beviljades 12 dispenser av byggnadsnämnden i Lunds kommun; tio gällde anläggande av dammar eller våtmarker och en gällde tillbyggnad till ett avloppsreningsverk (Jacobsson, M. muntl. 2001). Vandringshinder Kävlingeån skulle kunna hysa stora mängder laxartad fisk. Vandringshinder gör dock att fisken inte kan nå sina lekområden i de övre delarna av Kävlingeåns tillflöden. Vid biotopundersökningar registrerades 59 vandringshinder i avrinningsområdet. Åtgärder är motiverade för 36 av dem. I Lunds kommun krävs flest åtgärder längs Klingavälsån. (Eklövs Fiske och Fiskevård 2000) 11

12 Vandringshinder för havsöring i Kävlingeån inom Lunds kommun. Produktion av öringsmolt idag och förväntad produktion efter åtgärder: Vandringshinder Vandringshinder Smolt (fiskyngel) Förväntad smolt totalt som bör produktion 99 (fiskyngel) produåtgärdas ktion efter åtgärd Sularpsbäcken Vällsbäcken Ålabäck Klingavälsån Huvudfåran Summa Tabell 3: Inom Lunds kommun finns 27 vandringshinder som borde åtgärdas i Kävlingeåns vattensystem. Produktionen av havsöring skulle då kunna öka till det femdubbla. (Eklövs Fiske och Fiskevård 2000). Inom Höjeå-systemet har vandringshinder för grönlingen inventerats. På flera håll hindrar långa kulverterade sträckor både grönling och öring. I Rinnebäcken och Dalbybäcken finns kulverterade sträckor så långt ner i systemet att grönlingen överhuvudtaget inte kan ta sig upp i vattendragen (Tekniska förvaltningen 2001a). Inventerad sträcka... varav kulverterad Vallkärrabäcken 6700 m 1500 m Tillflöde Östra Kannik 1100 m 0 m Rinnebäcken 1600 m 600 m Dalbybäcken 6100 m 2900 m Källingabäcken 6300 m 1000 m Tabell 4: Vandringshinder (kulvertering) för grönling och öring i Höje ås tillflöden (Tekniska förvaltningen 2001a) Uträtning och kulvertering Sedan början av 1800-talet har Höjeåns längd mer än halverats genom kulvertering, täckdikning och uträtning av biflöden och huvudfåra. (Länsstyrelsen 1990). Även Kävlingeåns vattensystem har utsatts för stora ingrepp återskapades dock meandringen i Klingavälsån vilket ökade dess längd med ca 0,5 km. (Jönsson, muntl. 2001). När man inom åprojekten anlagt skyddszoner och dammar har det i en fjärdedel av fallen inneburit att man öppnat upp kulverterade sträckor. Några längre sträckor öppna vattendrag har dock inte återskapats. (Ekologgruppen 2000c & d). Kantzoner längs vattendrag Fram till 1990-talets början bedrevs jordbruk ända ner till vattendragen i stor omfattning inom Lunds kommun. Till exempel saknades godtagbara skyddszoner utmed 60 procent av stränderna längs biflödena till Höjeå (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990). Kantzonen längs ett vattendrag skyddar mot erosion och läckage av näringsämnen och bekämpningsmedel från åkermarken, fungerar som livsmiljö för djur- och växter samt som rekreationsutrymme för människor. Kantzonerna längs åarna är idag relativt bra, antingen naturliga eller nyetablerade inom ramen för Kävlinge- och Höjeåprojekten samt EU-stödsystemet. Skyddszoner utmed 101 km vattendrag har anlagts. To- 12

13 talarealen skyddszoner som anlagts är 56,5 hektar, varav ca 11,1 hektar ligger i Lunds kommun. Åprojektens mål för skyddszoner är redan uppnått inom Höjeås avrinningsområde och förväntas uppnås inom Kävlingeåns avrinningsområde genom EU-stöd. Åprojekten har därför beslutat att inte arbeta mer med skyddszoner utan koncentrera sig på dammanläggning (Ekologgruppen 2000c & d). Välbesökta kurser om årensning har också hållits av Agenda 21 Forum Skåne, Länsstyrelsen, Lunds kommun och LRF Skåne vilket kan leda till ökad mångfald längs vattendragen. Se även kapitlet Myllrande våtmarker om dikningsföretag och årensning. Föroreningssituation Vattenkvaliteten har förbättrats sedan i början av 1980-talet i både Kävlinge- och Höjeå, framförallt vad gäller tungmetaller (se miljökvalitetsmål Giftfri miljö). Höje å hamnar idag i klass 2 enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder med låga halter av metaller och Kävlingeån hamnar i klass 3, som har måttligt höga metallhalter (Naturvårdsverket 1999). Däremot är både Kävlinge- och Höje å fortfarande kraftigt övergödda. Bottenfaunaundersökningar i Höje å visar att övergödningen resulterat i betydande påverkan på artsammansättningen nära mynningen (4 enligt Danskt faunaindex)och svag påverkan i de övre delarna av avrinningsområdet (6 enligt Danskt faunaindex). Situationen har inte förändrats på 1990-talet (Ekologgruppen 2000). Se även miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Aktuella åtgärder Åprojekten Inom alla de tre avrinningsområdena inom Lunds kommun pågår projekt som syftar till att minska näringsläckaget till vattendragen, öka den biologiska mångfalden samt öka tillgängligheten i odlingslandskapet. De två största startade 1991 och ska avslutas 2003, medan Segeåprojektet startade 2001 och ska pågå till De tre projekten benämns Höjeåprojektet (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990). Kävlingeåprojektet (Ekologgruppen 1994). Segeåprojektet (Ekologgruppen 2000b). Lokala investeringsprogram Inom ramen för det lokala investeringsprogrammet (LIP) som slutrapporteras 2001 finns följande projekt som berör vattendrag: Storklandskapet Klingavälsåns dalgång. Ca 2,5 km av Klingavälsåns meandrande lopp återskapas genom grävning. Storklandskapet Höje å naturstig. (Miljöstrategiska enheten 2001). 13

14 Referenser Skriftliga källor ArtDatabanken 2000a: Faktablad: Astacus astacus flodkräfta. Senast rev ArtDatabanken 2000b: Faktablad: Barbatula barbatula grönling. Senast rev ArtDatabanken 2001a. Faktablad: Salmo salar lax (naturreproducerande stammar). Senast rev ArtDatabanken 2001b. Faktablad: Lutra lutra utter. Senast rev ArtDatabanken 2001c: Faktablad: Alcedo atthis kungsfiskare. Senast rev EG 1992: Habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG). Bilaga 2. Ekologgruppen 1992: Vattenvårdande åtgärder för delar av Kävlingeåns avrinningsområde. På uppdrag av Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Ekologgruppen 1994: Slutförslag till handlingsprogram för vatten och landskapsvårdande åtgärder i Kävlingeån. På uppdrag av Samarbetsgruppen Lund- Eslöv. Ekologgruppen 2000a: Höje å. Recipientkontroll Ekologgruppen 2000b: Handlingsprogram för vatten och landskapsvårdande åtgärder i Segeå. Slutförslag 25 januari På uppdrag av Segeåns vattendragsförbund. Ekologgruppen. 2000c: Höje å projektet en renare å ett rikare landskap. Höjeåprojektet Slutrapport etapp I och II. På uppdrag av Höje å vattendragsförbund. Ekologgruppen 2000d: Kävlingeå-projektet. Etapp I slutrapport. På uppdrag av Programberedningen för Kävlingeå-projektet. Ekologgruppen 2001: Höje å. Recipientkontroll Eklövs Fiske och Fiskevård 2000: Fiskevårdsplan Kävlingeån. Beställd av fiskevårdsområdet. Institutionen för Miljöanalys hemsida Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990: Höje å landskapsvårdsplan. Miljövårdsenheten. Meddelande nr 1990:2. Beställd av Höje å vattendragskommitté och utarbetad av Ekologgruppen. Länsstyrelsen i Skåne län 1997: Bottenfauna i Skåne län En undersökning av bottenfauna i åtta sjöar och elva lokaler i rinnande vatten. Miljöövervakning. Miljöenheten. Länsstyrelsen i Skåne län 2000a: Skånes mångfald vårt gemensamma ansvar. Miljötillståndet i Skåne Årsrapport Uppföljning av Miljövårdsprogram för Skåne. Skåne i Utveckling 2000:5. Länsstyrelsen i Skåne län 2000b: Flodkräfta i Skåne län. Etapp III skyddsområden för Flodkräftan i Skåne län. Skåne i utveckling. Rapport 2000:52. Länsstyrelsen i Skåne län 2001: Natura 2000 i Skåne. Delrapport 4. Rapportserien Skåne i utveckling. Meddelande nr 2001:12. Miljöförvaltningen, Lunds kommun 2000: Policy för avveckling av bekämpningsmedelshantering inom vattenskyddsområden i Lunds kommun. Bordlagt förslag till miljönämnden Miljöstrategiska enheten, Lunds kommun 2001: Verksamhetsrapport Lokalt investeringsprogram för Lunds kommun. Park- och naturvårdsnämnden, Lunds kommun 1990: Förslag till Naturvårdsplan för Lunds kommun. Tekniska förvaltningen, Park- och naturkontoret, Lunds kommun 2001a: Grönling och öring inventering och åtgärder i biflöden till Höje å, Lunds kommun. Tekniska förvaltningen, Park och naturkontoret, Lunds kommun 2001b: Naturvårdsprogram för Lunds kommun. Utredningsdirektiv. PM

15 Tekniska förvaltningen och Stadsarkitektkontoret, Lunds kommun 2001c: Grönstruktur och naturvård. Åtgärdsprogram (GNP) Prop. 1997/98:145 Svenska Miljömål Prop. 2001/01:130 Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier Segeåns vattendragsförbund 1998: Handlingsprogram för vatten- och landskapsvårdande åtgärder i Segeå SOU 2000:52 Framtidens miljö - allas vårt ansvar VBB i Malmö 1997: Segeån tillbaka till naturen. Vattenvårdsplan. Förslag till vattenvårdande åtgärder inom Segeåns avrinningsområde. På uppdrag av Segeåns Vattendragsförbund. Muntliga källor Erlinge, Sam, Ekologiska institutionen, Lunds universitet Jacobsson, Marie, stadsarkitektkontoret, Lunds kommun, september 2001 Jönsson, Paul Eric, kommunekolog, Lunds kommun Tranvik, Lena, Naturvårdsverket

16 16