Underlagsrapport. Myllrande våtmark. Lunds Agenda 21

Transkript

1 Underlagsrapport Myllrande våtmark Lunds Agenda 21 Rapport över miljötillståndet i Lunds kommun hösten

2 Denna rapport är framtagen av Miljöstrategiska enheten vid Kommunkontoret, Lunds kommun. Rapporten ingår som en av underlagsrapporterna till Lunds nya Agenda 21. Rapporten kan beställas från Miljöstrategiska enheten Vårfrugatan 1B Lunds kommun tel Författare: Ellen Hultman Layout och grafisk produktion: Kristina Fontell Tryck: Lunds tryckericentral november

3 Innehållsförteckning SAMMANFATTANDE BEDÖMNING... 5 BAKGRUND... 5 NATIONELLA MILJÖMÅL... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv... 6 Delmål... 6 Klarar vi miljökvalitetsmålen inom en generation?... 7 Förändringar Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen?... 7 Tillfrisknande... 7 Särskilt ansvar för kommunerna... 7 KOMMUNALA OCH REGIONALA MILJÖMÅl... 7 Översiktsplanen... 7 Ekologiskt särskilt känsliga områden... 7 Biologisk mångfald... 7 Naturvård... 8 Naturvårdsplanen... 8 Lunds Agenda Markanvändning... 8 Regionalt miljökvalitetsmål... 8 LOKALT MILJÖTILLSTÅND... 8 Nuläge & Trend... 8 Hotade våtmarksarter... 8 Groddjur... 8 Däggdjur... 9 Fåglar och Kärlväxter... 9 Långsiktigt skydd av särskilt värdefulla områden Områden på CW-listan Områden i Våtmarksinventeringen och Myrskyddsplanen Värdefulla områden som saknar skydd Areal våtmarker försvunnen och återskapad Fortsatt utdikning Aktuella åtgärder YTTERLIGARE KUNSKAPSBEHOV REFERENSER Skriftliga källor Muntliga källor

4 4

5 Sammanfattande bedömning Lund är en av de kommuner i Sverige som förlorat mest våtmarker. Många arter av groddjur, fåglar, insekter och växter har minskat kraftigt eller försvunnit. Lökgrodan försvinner t.ex. sannolikt från Lunds kommun inom ett par år. Vid 1990-talets början återstod så lite som åtta procent av den ursprungliga våtmarksarealen i kommunen. Då pekades ett 20-tal områden ut som värda att bevara i den nationella våtmarksinventeringen. De flesta av dem och ytterligare några som identifierades i Naturvårdsplanen har idag någon typ av skydd i form av reservat eller att de utsetts till Natura 2000-område (vilket innebär att Sverige inför EU lovat att skydda dem). De återstående tas upp i kommunens planering att åtgärdas till I södra Sverige råder också ett generellt markavvattningsförbud som förhindrar nya utdikningar. Ett omfattande arbete har bedrivits med att anlägga dammar, våtmarker och skyddszoner inom Höje- och Kävlingeåprojekten. Inom Lunds kommun har man därmed höjt andelen återstående våtmarksareal till knappt 10 procent av den ursprungliga. Projekten fortsätter åtminstone till Många arter växter och djur, däribland en del rödlistade, har fått nya habitat och de anlagda dammarna visar god förmåga att reducera närsalter. Under förutsättning att åprojekten får fortsätta som planerat även efter 2003 ser prognosen god ut. En stötesten är svårigheterna med att ompröva dikningsföretag. Lagstiftningen på vattenområdet skulle behöva förnyas för att underlätta naturvårdsåtgärder där diken måste läggas igen eller vattenståndet höjas. För att uppfylla generationsmålet om att det ska finnas våtmarker av varierande slag kan det även behövas några större projekt av mer utpräglad våtmarkskaraktär där flera markägare involveras, än vad som främst görs inom åprojekten. Ett gott exempel är återskapandet av Klingavälsåns meandrande lopp som ger stora arealer översilningsmarker. För långsiktig överlevnad av rödlistade våtmarksarter skulle en särskild plan behöva tas fram. För varje utvald art, t.ex. lökgroda, ritar man i planen ut var och vilken typ av våtmarker som krävs för att en hotad population ska kunna öka sin utbredning. Bakgrund Våtmarker är samlingsnamnet på naturtyper som under större delen av året har en fri vattenspegel eller rörligt vatten nära markytan. En lång rad växter och djur är helt knutna till olika typer av våtmarker som livsmiljö. Många arter som i övriga Europa betraktas som hotade eller försvunna har sina sista starka fästen i de svenska våtmarkerna. De torvbildande våtmarkerna har även stor betydelse för att lägga fast humus och närsalter som annars skulle rinna ut i haven. Totalt finns omkring 12 miljoner hektar våtmarker i Sverige. Det motsvarar närmare en fjärdedel av landytan. En tredjedel av våtmarken bedöms vara helt opåverkad medan resten utsatts för ingrepp som förändrat yt- och grundvattenförhållanden. Under 1800-talet och fram till talet försvann ungefär en fjärdedel av de ursprungliga våtmarkerna genom dränering. I delar av södra Sverige återstår endast 10 procent av den ursprungliga våtmarksarealen. Av Sveriges rödlistade arter lever 620, eller 15 procent i våtmarker. Exploatering har försämrat livsbetingelserna och fragmentering har försvårat spridningsmöjligheterna för många av dessa arter. Luftföroreningar och markavvattning har lett till igenväxning, en effekt som förstärkts när våtmarksslåtter och bete upphört. (Ur Prop. 00/01:130) 5

6 Nya våtmarker i odlingslandskapet kan ge ett väsentligt bidrag till målet Ingen övergödning. Vattnets uppehållstid förlängs i våtmarken innan det når haven och denitrifikationsprocessen gynnas därmed. Samtidigt ökar utrymmet för biologisk mångfald när odlingslandskapet varieras (Prop. 2000/01:130.). Nationella miljömål Miljökvalitetsmål Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet skall bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden. (Svenska Miljömål. Prop. 1997/98:145) Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv I hela landet finns våtmarker av varierande slag, med bevarad biologisk mångfald och bevarade kulturhistoriska värden. Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. Torvbrytning sker på lämpliga platser med hänsyn till natur- och kulturmiljön och den biologiska mångfalden. Våtmarker skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter, vägbyggen och annan exploatering. Våtmarkernas värde för friluftsliv värnas. (Svenska Miljömål. Prop. 2000/01:130). Delmål En nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar ska tas fram senast till år Samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplan för Sverige ska ha ett långsiktigt skydd senast år Senast år 2004 ska inte skogsbilvägar byggas över våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat sätt. I odlingslandskapet ska minst hektar våtmarker och småvatten anläggas eller återställas fram till år (Basår 2001) (Målet är inte satt i förhållande till vad som krävs för att den biologiska mångfalden ska säkras utan behöver sannolikt höjas efter 2010, enligt Miljömålsutredningen SOU 2000:53.) Åtgärdsprogram ska senast till år 2005 finnas och ha inletts för de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. 6

7 Klarar vi miljökvalitetsmålen inom en generation? Naturvårdsverkets bedömning av möjligheterna att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet. Förändringar Har bidraget till problemen ökat eller minskat? Har tillståndet i miljön blivit bättre eller sämre? Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen? Har vi klarat målet till 2010? Har vi klarat målet till 2020? Tillfrisknande Hur snabbt återställs miljön när orsakerna åtgärdats? Ja, vi är på rätt väg Ingen entydig förändring har inträffat Svårt, trots att fler åtgärder vidtas Realistiskt, men det kräver fler åtgärder 5 30 år Trots att det finns en konflikt med energiutvinning och jord- och skogsbrukets strävan till rationell drift bedöms det möjligt att miljökvalitetsmålet kan nås till år (Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000) Särskilt ansvar för kommunerna Ansvaret för anläggande och återställande av våtmarker i odlingslandskapet fördelas mellan Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet, länsstyrelser och kommuner. Delmålet ska nås dels genom en strategi för att utveckla kvalitetskriterier, dels genom konkreta anläggningsoch återställningsprojekt. För genomförandet av det nationella åtgärdsprogrammet som tas fram är kommunens och markägares medverkan av stor betydelse. (Svenska Miljömål. Prop. 2000/01:130.) Kommunala och regionala miljömål Här följer en genomgång av befintliga kommunala och regionala miljömål. Översiktsplanen Ekologiskt särskilt känsliga områden Vattnets betydelse för den biologiska mångfalden samt dess pedagogiska och estetiska betydelse skall lyftas fram i stadsmiljön. Biologisk mångfald Befintliga biotoper och naturmiljöer skall bevaras. Ytor av stort värde för den biologiska mångfalden skall öka. Biotoper och naturmiljöer skall nyskapas. 7

8 Naturvård Kommunen skall medverka till att de i Naturvårdsplanen för Skåne och i kommunens naturvårdsplan föreslagna naturreservaten kommer till stånd. Förändrad markanvändning och nytillkommande bebyggelse i dessa skall i princip inte tillåtas. (Stadsarkitektkontoret 1998) Naturvårdsplanen Principer och riktlinjer för naturvården under rubriken Våtmarker och vattendrag: Dikning, dränering och vattenavledning bör i möjligaste mån förhindras och eventuellt omprövas. Åar och bäckar bör i princip återfå meandrande lopp och deras översvämningsmarker återställas för att bättre självreningsförmåga skall åstadkommas. Längs vattendrag och vid vissa sjöstränder lägges ut gröna zoner, m breda, till skydd mot föroreningar från åkermarken och som rörelsezon för allmänheten. Bäckar och diken får ej vidare rörläggas och rörlagda diken bör om möjligt åter friläggas. (Park- och Naturvårdsnämnden 1990) Lunds Agenda 21 Markanvändning Ytor av stort värde för den biologiska mångfalden ska öka. Målet är att livskraftiga populationer av växter och djur ska utvecklas och att invånarnas möjligheter till närrekreation ska öka. Befintliga områden med hög biologisk mångfald ska skötas på ett sätt så att inte mångfalden äventyras. (Lunds kommun 1997) Regionalt miljökvalitetsmål Arbetsgruppen för regionala miljömål föreslår som ny målsättning att 5000 hektar våtmark ska anläggas till år 2010 (Vidmark, E. muntl. 2001). Målsättningen ska fastställas 2002/2003. Lokalt miljötillstånd Nuläge & Trend Hotade våtmarksarter Groddjur Stinkpadda är starkt hotad enligt rödlistan. Arten har gått tillbaka starkt i Skåne, särskilt på inlandslokalerna. Stinkpaddan finns numera oftast i gamla sand- och grustag och hotas när dessa fylls igen. (ArtDatabanken 2000a). Vid inventering 1999 konstaterades att stinkpaddan reproducerar sig på tre platser på Revingefältet och vid Harlösa. (Tekniska förvaltningen 2000). Lökgroda, som är starkt hotad enligt rödlistan, finns bara kvar i ett 40-tal vatten i Skåne. I mer än hälften av dessa finns endast få eller enstaka lökgrodor. Lökgrodan har minskat med över 99 procent i Sverige sedan början av 60-talet. (Sveriges Nationalatlas 1999). Det beror på att små vatten i odlingslandskapet förgiftas av bekämpningsmedel eller förstörs som leklokaler genom inplantering av fisk eller kräftor (ArtDatabanken 2000b) En livskraftig population fanns inom reservatet på Vombs ängar 1997(Länsstyrelsen i Skåne län 1998b). Vid inventeringar 1999 åter- 8

9 fanns dock endast några få spelande hannar och ingen reproducerande population. Inom några år kan lökgrodan vara helt försvunnen från Lunds kommun (Tekniska förvaltningen 2000). Lövgroda räknas som missgynnad. Det finns en liten population fördelad på ca 300 platser i södra Skåne. Arten minskade kraftigt fram till mitten av 1980-talet. Lövgrodan hotas främst av granplanteringar på naturbetesmarker och i lövskogar. (ArtDatabanken 2000d) hittades lövgroda på åtta platser i Lunds kommun, alla i Häckebergaområdet. Ingen reproduktion konstaterades (Tekniska förvaltningen 2000). Ätlig groda räknas som missgynnad. Det finns en liten men stabil population i Skåne. Den hotas av igenfyllning av dammar och utdikning (ArtDatabanken 2000e). Inom Lunds kommun finns ätlig groda på relativt många platser varav åtminstone ett tiotal hyste ett stort antal spelande hannar 1999 (Tekniska förvaltningen 2000). Åkergroda är inte hotad i Sverige men är upptagen i EU:s habitatdirektiv, bilaga 4. Både åkergroda och vanlig groda utgör också indikatorer på våtmarkernas förändrade utbredning. Under 1990-talet ökade båda arterna (Länsstyrelsen i Skåne län 2000a). En analys av vad nyanlagda våtmarker betytt för denna ökning skulle vara intressant. Däggdjur Hälften av de fladdermössarter som finns i Sverige är rödlistade. De största hoten mot fladdermössen är utdikningar av våtmarker, som minskar födan i form av insekter, samt miljögiftsbelastningen. Länsstyrelsens följer utvecklingen av 15 fladdermusarter, varav sex stycken är upptagna på rödlistan (Länsstyrelsen 1996, ArtDatabanken 2001) Inga lokaler i Lund ingår i övervakningsprogrammet. Av de rödlistade arterna har mustaschfladdermus minskat i Skåne under de senaste decennierna och trollfladdermus har ökat (Länsstyrelsen 2000c). Inventeringar har även gjorts i bl.a. Vombs fure, Häckeberga, och utefter Höje å men uppgifter finns ej sammanställda kommunvis (Gerell 2001). Fåglar och Kärlväxter Det finns ett stort antal våtmarksberoende kärlväxter som är rödlistade inom Lunds kommun. Då de flesta av dessa återfinns i odlingslandskapet hänvisas till sammanställning i miljökvalitetsmålet Rikt odlingslandskap. Rödlistade fåglar beroende av våtmarker och vattendrag som förekommer i Lunds kommun 2001 (Jönsson, P.E. muntl. 2001): Kungsfiskare Skedand Årta Snatterand Brunand Rördrom Kärrsnäppa Mindre strandpipare Svarttärna Vit stork Havsörn Rödspov Storspov Skäggmes Svarthalsad dopping Småfläckig sumphöna Dubbelbeckasin Skärfläcka Pungmes Smådopping 9

10 Långsiktigt skydd av särskilt värdefulla områden Områden utpekade som värdefulla i inventeringar och planer. Värdefulla områden med våtmarksvärden helt eller delvis i fokus har pekats ut dels i Naturvårdsplanen (Park- och naturvårdsnämnden 1990), dels på den s.k. CW-listan och dels vid Våtmarksinventeringen och den påföljande Myrskyddsplanen (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1993 respektive Naturvårdsverket 1995). Brist på tillgängligt kartmaterial gör det svårt att utvärdera i vilken mån de olika inventeringarna överlappar varandra. Här nedan listas områdena därför efter respektive inventering. När GIS-system finns färdigutvecklade, kvalitetssäkrade och tillgängliga kommer framtida utvärderingar att underlättas. De flesta områdena har någon typ av områdesskydd (reservat el. dyl.) och flera ingår i Natura 2000-objekt. För Natura 2000-objekt gäller att Sverige inför EU åtagit sig att långsiktigt skydda området. Naturvårds- CW-listan Våtmarks- Myrskydds- Natura 2000 Skydd planen 1990 (våtmarks- inventeringen planen 1995 konven tionen) Norra Nöbbelövs mosse X Saknas (översilningsmark) Fels mosse X Saknas Odarslöv, Linnebjärshus X Inom (göl) reservat? Räften 1:7 på X Inom Kungsmarken reservat? (fuktäng med kärrstråk) Sularpskärret X X X Saknas Kroneborg, N. Rögle X Inom (kalkkärr) reservat? Vomb-Revingeområdet. X X X X Delvis natur- Inom området finns bl.a. Klingavälsån Klingavälsån Klingavälsån reservat naturreservatet Klingavälsåns dalgång, Sandby mosse, Fredrikslund sumpskogsområde, och Öbacken-Prästamossen rikkärr. Krankesjön X X X X Fågelskyddsområde Silvåkrakärret X X X X Fågelskyddsområde Skoggårdsängar, X X X X Naturvårds- Häckeberga naturvårds- område område Risens Naturreservat X Naturres. Stångby mosse X X Naturres. Höjeådalen X Saknas Tabell2. Områden med våtmarker utpekade som särskilt värdefulla i olika inventeringar. De flesta som saknar skydd är upptagna i kommunens åtgärdsprogram GNP för att skyddas till år 2004 (Tekniska förvaltningen 2001). 10

11 Utöver ovannämnda finns ett stort antal märgelgravar med stort värde för våtmarkslevande arter. Dessa är skyddade genom att det generella biotopskyddet i Miljöbalken omfattar småvatten i odlingslandskapet. Områden på CW-listan Våtmarkskonventionen, som undertecknades i Ramsar i Iran år 1971 och som trädde i kraft år 1973 (även kallad Ramsarkonventionen), är en global överenskommelse som särskilt avser att skydda våtmarkerna som livsmiljöer. Enligt konventionen skall parterna anmäla områden till den s.k. a) Ramsarlistan, även kallad CW-listan. De utpekade områdena skall skyddas mot påverkan som förändrar områdenas karaktär. Konventionen kräver förutom rapporter om tillståndet i anmälda områden även rapporter om hur konventionen införlivats i nationell lagstiftning samt om brister i konventionens tillämpning. Områden i Våtmarksinventeringen och Myrskyddsplanen I Lunds kommun finns 21 stycken Klass I-objekt. Därutöver finns objekt av klass 2 4. Karta till inventeringen finns endast på Länsstyrelsen som GIS-skikt och kartöverlägg. Värdefulla områden som saknar skydd Ett antal områden som omnämnts som skyddsvärda i inventeringar och planer saknar idag skydd i form av reservat. Silvåkrakärret och Krankesjön omfattas av militärens fågelskydd och områdesbestämmelser som stadsarkitektkontoret inrättat (Jönsson, muntligt 2001). Övriga tas upp i kommunens åtgärdsprogram för naturvård och grönstruktur, d.v.s. planeras att åtgärdas (Tekniska förvaltningen 2001). Areal våtmarker försvunnen och återskapad Skånska rekognoseringskartan från 1800-talets början ger en relativt god bild av hur landskapet såg ut innan de storskaliga utdikningarna och utökningen av åkermarken påbörjades. Ursprunglig areal våtmarker i Lunds kommun år 1812: 3964 hektar (9 procent av totalareal) Återstående areal våtmarker i Lunds kommun år 1990: 327 hektar (0,7 procent av totalareal, andel av ursprunglig våtmarksareal: 8 procent) (Emanuelsson & Bergendorff 1983 när det gäller 1800-talet och Jönsson, muntligt 2001 när det gäller 1990-talet. Siffrorna för Lund är schablonberäknade ur värden för de avrinningsområden som ingår i kommunen Kävlingeåns, Höjeåns och Segeåns.) Under 1990-talet har ca 51 hektar våtmarker återskapats i Lunds kommun inom ramen för Höjeå- och Kävlingeåprojekten (Ekologgruppen 2000a resp. 2000b och 2001a). Utöver detta har ett fåtal våtmarker anlagts inom EU-bidragssystemet, men sammanställning kommunvis saknas. År 2001 återstår ca 378 hektar eller 9,5 procent av den ursprungliga våtmarksarealen i Lund (EU-våtmarker ej inräknade). Till detta kommer återskapandet av Klingavälsåns lopp över Vombs ängar som genomförs hösten 2001 att bidra med ytterligare ca 130 hektar översilningsmarker som kan läggas under vatten periodvis. De anlagda våtmarkerna har utvärderats och uppvisar stor artrikedom både vad gäller fåglar, bottenfauna och växtlighet (Ekologgruppen 2000c&d samt 2001b). Den regionala lokaliseringen av de anlagda dammarna är också väl genomtänkt för att minska närsaltsurlakningen (se karta på Samtidigt begränsas ibland möjligheten till en helt optimal utformning och lokalisering av att åprojekten är beroende av markägarnas välvilja, att dikningssystem kan ha förändrat vattennivån och att kostnaderna blir för höga. Mer information till markägare om bästa lokala placering, och en satsning på större, grundare och mer heterogena våtmarker snarare än dammar är förbättringar som skulle öka projektens värde för den biologiska mångfalden ytterli- 11

12 gare (Eriksson, P. 2001). För att få långsiktig överlevnad av rödlistade våtmarksarter skulle en särskild plan behöva tas fram. För varje utvald art, t.ex. lökgroda, ritar man i planen ut var och vilken typ av våtmarker som krävs för att en hotad population ska kunna öka sin utbredning. Fortsatt utdikning För södra Sverige gäller ett generellt markavvattningsförbud som förhindrar att nya områden dikas ut. I Lund finns dock sedan gammalt en stor mängd dikningsföretag som har rätt att upprätthålla befintliga avvattningssystem. I Länsstyrelsens register fanns hösten 2001 ca 250 dikningsföretag (Olsson, L. muntl. 2001). Som nämnts ovan är ca 90 procent av den ursprungliga våtmarksarealen i Lunds kommun utdikad. Det förekommer också att dikena rensas till ett större djup än vad som angetts i förrättningarna enligt vattenlagen (Hagerberg, A. muntl. 2001). Sedan 1983 har kommunen möjlighet att begära omprövning av vattendomar t.ex. för att återställa exploaterade områden. Det har inte skett mer än i enstaka fall i Skåne. (Fahlstedt, T. muntl. 2001). Den sänkta vattennivån i utdikade områden ger problem vid återskapande av våtmarker. Inom dessa områden är vattennivåerna ofta 1 2,5 m lägre än ursprungsnivåerna (Ekologgruppen 2000b). Kostnaden för återskapande blir högre och våtmarkerna får placeras i andra lägen än där de har funnits historiskt. Aktuella åtgärder Höje- och Kävlingeåprojekten. Projekten som syftar till att minska näringsläckaget till vattendragen och öka den biologiska mångfalden genom anläggande av dammar och våtmarker är i dagsläget planerade att fortsätta till 2003 respektive Slutmål för Kävlingeåprojektet är totalt 300 hektar dammar och för Höjeåprojektet 80 hektar, vilket kräver fortsättning även efter (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990, Ekologgruppen 1992 & 1994, K-konsult 1992 samt EU-bidragsdammar. Inom Jordbruksverkets nya miljöprogram för lantbruket (LBU) finns medel för 6000 hektar dammar/våtmarker inom hela landet fram till år EU-stödet fördelas av Länsstyrelserna. Skåne är ett prioriterat område och i september 2001 hade 140 ansökningar från Skåne inkommit (Svensson, O. muntl. 2001). Förutom det s.k. projektstödet till anläggningen finns ett stöd för skötsel av de nyanlagda våtmarkerna under 20 års tid. Under 2001 fulltecknades projektstödet medan det fanns mer medel än som sökts till skötsel (Regnell, G. muntl. 2001). Inom Höje- och Kävlingeåprojekten uppmuntrar kommunen lantbrukare att söka stöden. Pågående arbete med reservatsbildning. I det kommunala arbetsprogrammet GNP (Åtgärdsprogram för grönstruktur och naturvård) som sträcker sig fram till 2004 planeras nya reservat som berör våtmarker inom följande områden: Norra Nöbbelövs mosse, Höjeådalen, Fels mosse samt Sularpskärret (Tekniska förvaltningen 2001.) Välbesökta kurser om årensning hålls av Agenda 21 Forum Skåne, Länsstyrelsen, Lunds kommun och LRF Skåne. Inom ramen för det lokala investeringsprogrammet (LIP) som slutrapporteras 2002 finns följande projekt som berör våtmarker (Miljöstrategiska enheten 2001): Storklandskapet Landskapsvård och småvatten Storklandskapet Våtmarker Storklandskapet Klingavälsåns dalgång 12

13 Ytterligare kunskapsbehov En översikt över var det återskapats våtmarker under 1990-talet, utöver de som ingår i Höjeåoch Kävlingeåprojekten, skulle behövas för att kunna bedöma det återstående behovet. Länsstyrelsen påbörjade hösten 2001 en sammanställning av alla anlagda våtmarker och dammar i Skåne som beräknas bli klar under (Vidmark, E. muntligt 2001). En genomgång av var större vattensalamander förekommer skulle behövas för att kunna ge arten långsiktigt skydd. Den är rödlistad och prioriterad i EU:s habitatdirektiv, bilaga 2. Referenser Skriftliga källor ArtDatabanken 2000a: Faktablad: Bufo calamita stinkpadda. Senast rev ArtDatabanken 2000b: Faktablad: Pelobates fuscus lökgroda. Senast rev ArtDatabanken 2000d: Faktablad: Hyla arborea lövgroda. Senast rev ArtDatabanken 2000e: Faktablad. Rana esculenta ätlig groda. Senast rev ArtDatabanken 2001: Rödlistade arter i Sverige På hemsida MiljoData/webrod/SOKNING.cfm EG 1992: Habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG). Ekologgruppen 1992: Vattenvårdande åtgärder för delar av Kävlingeåns avrinningsområde. På uppdrag av Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Ekologgruppen 1994: Slutförslag till handlingsprogram för vatten- och landskapsvårdande åtgärder i Kävlingeån. På uppdrag av Samarbetsgruppen Lund-Eslöv. Ekologgruppen 2000a: Höje å projektet en renare å ett rikare landskap. Slutrapport etapp I och II. Ekologgruppen 2000b: Kävlingeåprojektet. Etapp I slutrapport. Ekologgruppen 2000c: Biologisk mångfald i dammar. Bottenfauna. Undersökning av 26 nyanlagda dammar hösten Höje å projektet & Kävlingeå-projektet. Ekologgruppen 2000d: Biologisk mångfald i dammar. Vegetation. Undersökning av 26 nyanlagda dammar hösten Höje å projektet & Kävlingeå-projektet. Ekologgruppen 2001a: Kävlingeåprojektet. Etapp II. Årsrapport Ekologgruppen 2001b: Biologisk mångfald i dammar. Fåglar. Undersökning av 51 nyanlagda dammar Höje å projektet & Kävlingeå-projektet. Emanuelsson, E. & Bergendorff, C. 1983: Skånes natur vid 1800-talets början en växtekologisk utvärdering av den skånska rekognoseringskartan. Ale. Historisk tidskrift för Skåneland. Nr Eriksson, P. 2001: Våtmarker i odlingslandskapet. Kävlingeåprojektet. Utvärdering av Etapp I och II. Preliminär version av rapport. Beställd av Tekniska förvaltningen, Lunds kommun. Park- och naturvårdsnämnden, Lunds kommun 1990: Förslag till Naturvårdsplan för Lunds kommun. K-Konsult Infrastruktur AB 1992: Kävlingeån Landskapsvårdsplan. Beställd av Sjöbo, Hörby, Eslöv, Lund, Kävlinge och Lomma kommuner. Lunds kommun 1997: Lunds Agenda 21. Första versionen. Antagen av Lunds kommunfullmäktige

14 Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990: Höje å landskapsvårdsplan. Miljövårdsenheten. Meddelande nr 1990:2. Beställd av Höje å vattendragskommitté. Länsstyrelsen i Malmöhus län 1993: Våtmarksinventering i Malmöhus län. Meddelande Nr 1993:4. Miljövårdsenheten. (Utdrag rapporten är slut). Länsstyrelsen i Malmöhus län 1995: Naturvårdsprogram för Malmöhus län. Remissupplaga (Färdig upplaga kommer ev. hösten 2001). Länsstyrelsen i Malmöhus län 1996: Övervakningsprogram för fladdermöss i Skåne. Länet i utveckling 1996:24. Länsstyrelsen i Skåne län 1998b: Projekt lökgroda Meddelande nr 98:9. Miljöenheten. Länsstyrelsen i Skåne län 2000a: Inventering av vanlig groda och åkergroda i Skåne Skåne i utveckling 2000:19. Länsstyrelsen 2000b: Övervakningsprogram för jordbrukslandskapets fåglar i Skåne. Årsrapport för Skåne i utveckling 2000:30. Länsstyrelsen i Skåne län 2000c: Skånes mångfald vårt gemensamma ansvar. Miljötillståndet i Skåne Årsrapport Uppföljning av Miljövårdsprogram för Skåne. Skåne i Utveckling 2000:5. Miljöstrategiska enheten, Lunds kommun 2001: Verksamhetsrapport Lokalt investeringsprogram för Lunds kommun. Naturvårdsverket 1994: Biologisk mångfald i Sverige. Monitor 14. Naturvårdsverket 1995: Myrskyddsplan för Sverige. ISBN nummer Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000: Naturmiljön i siffror Sjätte utgåvan. Naturvårdsverket 2001: Från surhål och mygghelvete till myllrande våtmarker. Utvärdering av arbetet mot ett miljökvalitetsmål. Rapport Prop. 1997/98:145 Svenska Miljömål Prop. 2001/01:130 Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier Stadsarkitektkontoret i Lund 1997: Vatten i Lunds kommun. PM nr 18. Diskussionsunderlag. Aktualisering av översiktsplan för Lund. Stadsarkitektkontoret, Lunds kommun 1998: Översiktsplan för Lunds kommun ÖPL 98. Sveriges Nationalatlas 1999: Atlas över Skåne. SOU 2000:52 Framtidens miljö - allas vårt ansvar Tekniska förvaltningen, Lunds kommun 2000: Inventering av rödlistade groddjur i Lunds kommun Tekniska förvaltningen och Stadsarkitektkontoret, Lunds kommun 2001: Grönstruktur och naturvård. Åtgärdsprogram (GNP) Wolf, Philipp 1956: Utdikad civilisation. Nummer 7 i skriftserie utgiven av Svenska lax- och laxöringföreningen. 14

15 Muntliga källor Fahlstedt, Trygve, Jordbruksverket Gerell, Rune, Naturvårdskonsult Gerell Hagerberg, Anna, Ekologgruppen Jönsson, Paul Eric, kommunekolog i Lund Olsson, Leif, Länsstyrelsen i Skåne län Regnell, Gösta, Länsstyrelsen i Skåne län Svensson, Ola, Länsstyrelsen i Skåne län Vidmark, Emma, Länsstyrelsen i Skåne län

16 16