Directorate-General for Research VÄXELVERKAN MELLAN SÄLAR OCH DET KOMMERSIELLA FISKET I ÖSTRA NORDATLANTEN - SAMMANFATTNING - PROVISIONAL VERSION

Transkript

1 Directorate-General for Research WORKING PAPER SV VÄXELVERKAN MELLAN SÄLAR OCH DET KOMMERSIELLA FISKET I ÖSTRA NORDATLANTEN - SAMMANFATTNING - PROVISIONAL VERSION Fisheries Series FISH 110

2 This document is an abridged edition in Swedish. Publisher: European Parliament L-2929 Luxembourg Author: Gatty Marine Laboratory Sea Mammal Research Unit Professor J. Harwood University of St Andrews St Andrews UK - Fife KY16 8LB, Scotland Editor: Mrs Beatriz Oliveira-Goumas European Parliament Directorate-General for Research Division for Agriculture, Regional Policy and Transport, Development Tel: +352/ Fax: +352/ dg4-agriculture@europarl.eu.int The opinions expressed in this document are the sole responsibility of the author and do not necessarily represent the official position of the European Parliament. Reproduction and translation for non-commercial purposes are authorized, provided the source is acknowledged and the publisher is given prior notice and sent a copy. Manuscript completed in March 2002.

3 SAMMANFATTNING 1. Rapportens syfte Rapporten kartlägger den viktigaste växelverkan mellan sälar och det kommersiella fisket i östra Nordatlanten (Nordsjön och Östersjön inbegripna), sammanfattar information om utbredningen av och födointaget för de tre vanligaste sälarterna, beskriver läget för de fiskbestånd som man tror interagerar direkt eller indirekt med dessa sälarter, och redovisar de metoder som har använts för att studera växelverkan mellan sälar och fisket. Växelverkan mellan sälar och fisket kan indelas i två kategorier: direkt samspel varigenom sälar tar eller skadar fisk som fastnat i fiskeutrustning, eller dödas efter att själva ha fastnat i fiskeutrustning; och indirekt samspel, varigenom sälar och fiskare tycks konkurrera om samma fiskbestånd. Den viktigaste växelverkan inom området som beskrivs i denna rapport är gråsäl och torsk i Nordsjön, gråsäl, knubbsäl och atlantlax i östra Nordatlanten, gråsäl och lax och sikfiske i Östersjön, gråsäl och marulk i Keltiska och Irländska sjön och utanför sydvästra England. Av dessa är det första ett indirekt samspel medan de övriga är huvudsakligen direkta samspel. 2. Sälbestånden och sälarnas födointag Bara tre sälarter (gråsäl, knubbsäl och vikare) föder ungar inom det område som beskrivs i denna rapport. Från Arktis vandrar vissa år stora mängder grönlandssäl, och mellan september och april vandrar även blåsäl (som också föder ungar i Arktis) ner för att söka föda i djupgravarna längs kontinentalsockeln. Sälpopulationer uppskattas vanligtvis genom att man räknar antalet sälar som vilar på klipphällar, sandbanker och is under vissa perioder av året. Med dessa undersökningar har man endast underlag för att uppskatta ett undre gränsvärde för sälpopulationens storlek eftersom det vid varje undersökningstillfälle finns ytterligare sälar i vattnet och dessa kommer inte med i räkningen. Storleken på gråsälpopulationen i östra Nordatlanten uppskattas även på grundval av att man räknar antalet kutar som föds varje år. I Östersjön har antalet gråsälar uppskattats genom direkta observationer och med hjälp av fotografisk kartläggning där individuella sälar identifieras med hjälp av deras karakteristiska markeringar. Sälarnas födointag uppskattas vanligtvis på grundval av en analys av benrester och andra hårda delar som återfinns antingen i döda sälars maginnehåll eller i avföring (spillningar) som insamlats från sälarnas viloplatser på land. Dessa metoder underskattar betydelsen av bytesarter som saknar igenkännbara hårda delar eller vars hårda delar (exempelvis stora fiskhuvuden) spottas ut eller snabbt bryts ner under matsmältningen. På senare tid har nya metoder utvecklats som gör det möjligt att i sälarnas fettlager identifiera den kemiska signaturen av olika bytesarter. Denna metod bör kunna ge besked om betydelsen av bytesarter vars hårda delar inte passerar matsmältningskanalen. Hittills har denna metod dock inte använts för att belysa födointaget av sälar i östra Nordatlanten. DT\459844SV.doc 3

4 2.1 Gråsäl Gråsälen är den vanligaste sälarten i östra Nordatlanten, med en population på omkring djur. Detta motsvarar ungefär hälften av världens gråsälar. Över 95 procent av Europas gråsälar föder sina ungar längs Förenade kungarikets kustområden. Den brittiska populationen har ökat stadigt sedan regelbunden statistik började föras under 1960-talet, och gråsälar har nyligen åter börjat kolonisera områden inom tidigare spridningsområden (exempelvis längs den tyska och nederländska kusten). Även om denna tillväxt enligt vissa indikatorer är på väg att mattas av kommer antalet gråsälar att fortsätta att öka under ytterligare några årtionden. Man vet att gråsälens föda skiljer sig från område till område liksom från år till år inom samma område. Den vanligaste uppfattningen att detta beror på förändringar i den relativa tillgången till olika bytesarter har aldrig bekräftats. Därför är det svårt att göra några allmänna iakttagelser om gråsälens födointag annat än att de flesta av de arter som gråsälen jagar (i Nordsjön främst tobisfiskar, torsk, vitling, kolja och rödspätta) även fiskas kommersiellt. Enligt brittiska forskare konsumerade Nordsjöns gråsälar 1992 omkring ton fisk, varav över 90 procent var kommersiellt fiskade arter. Det skall dock sägas att denna beräkning bygger på stickprov insamlade Då det ju har skett stora förändringar i Nordsjöns bestånd av vissa fiskarter sedan 1985 (se avsnitt 3) är det osannolikt att detta stickprov ger en rättvis bild av mängden fisk som konsumeras av sälar idag. Nya stickprov av gråsälarnas födointag håller nu på att insamlas längs Förenade kungarikets nordsjökust, och dessa kommer att ge underlag för en mer pålitligt uppskattning av mängden fisk som sälarna konsumerar idag i detta område. Gråsälspopulationen i Östersjön föll dramatiskt under första halvan av 1900-talet till följd av överexploatering och föroreningar. Antalet har stigit under senare år och beräknas idag uppgå till omkring djur. Detta motsvarar dock endast omkring 10 procent av populationens uppskattade storlek vid början av 1900-talet. Mycket lite information finns att tillgå om födointaget för Östersjöns gråsälar. Kemiska analyser av prover från sälarnas fettlager tyder dock på att djur i norra och centrala Östersjön jagar olika bytesarter. 2.2 Knubbsäl Det undre gränsvärdet för knubbsälspopulationen i östra Nordatlanten beräknas till djur. Omkring 50 procent av dessa föder ungar i Förenade kungarikets vatten. Knubbsälspopulationen rasade brant i många delar av östra Nordatlanten under 1900-talets första 70 år, till följd av jakttrycket och, i vissa områden, föroreningar. Knubbsälen, som började återhämta sig under 1970-talet, drabbades dock av en sjukdomsepidemi 1988 som i ett slag skördade mer än 50 procent av populationen i södra Nordsjön. De flesta lokala populationer har nu återhämtat sig och är nu lika stora som före epidemin, och många av dem växer fortfarande. I södra Östersjön finns en liten population på omkring 500 knubbsälar som sakta tycks vara på väg att växa till sig. Liksom gråsälen tycks knubbsälen variera sitt födointag från område till område och från tid till tid. Pelagiska fiskarter som sill och skarpsill tycks vara viktigare byten för knubbsälen än för gråsälen men detta gäller inte överallt. Knubbsäl i Kattegatt och Skagerrak uppskattas ha tagit 2400 ton fisk 1989, främst sill och torsk. Dessa bestod till omkring 75 procent av kommersiellt fiskade arter. 2.3 Vikare Det händer att vikare ibland söker sig ner från Arktis till Nordsjön, men den viktigaste populationen inom området för denna rapport är begränsad till Östersjön. Under 1900-talet rasade vikarpopulationen i Östersjön från djur till endast djur under DT\459844SV.doc 4

5 talet. Den lokala populationen har återhämtat sig något sedan dess men efter ytterligare ett ras i Finska viken uppskattas idag antalet djur till omkring Upp till 150 vikare dödas varje år av fisknät, vilket är ett relativt sett högt dödstal för en så liten population. Rester av sill, nors, spigg och skaldjur ingår i maginnehållet i sälar som har fångats i nät, men födointaget hos sälar som inte kommer i kontakt med fiskeredskap kan vara helt annorlunda. 3. Relevanta fiskbestånd och fisket efter dessa Rapporten presenterar detaljerad information om tillgången idag och under tidigare perioder till alla kommersiella fiskarter som tros utgöra en viktig del av födointaget hos sälar i östra Nordatlanten, och om födointaget och fångstvolymerna för dessa fiskarter. I denna sammanfattning diskuteras endast de fiskbestånd som förorsakar allvarliga problem för sälarnas födointag. 3.1 Nordsjötorsk Dagens torskbestånd i Nordsjön är historiskt sett mycket lågt. Den reproduktiva biomassan uppnår endast omkring 20 procent av de högst uppmätta nivåerna under de senaste 40 åren, och omkring 50 procent av det långsiktiga medeltalet. Fångsterna är också de lägsta som har uppmätts under de senaste 40 åren. Dock ligger dödstalet för fisket fortfarande nära det långsiktiga medeltalet. En arbetsgrupp vid Internationella havsforskningsrådet (ICES) har kommit fram till att Nordsjötorsk jagades främst av säl, knorrhane, sjöfågel samt av andra torskar under mitten av 1990-talet. Det uppskattades att sälar stod för ungefär 30 procent av all bytesfångst av Nordsjötorsk under denna period, vilket då motsvarade ungefär 10 procent av den kommersiella fångsten. Sedan mitten av 1990-talet har antalet sälar ökat medan fångstkvoterna för torsk har minskat. Såvida inte torskens procentuella andel av födointaget hos Nordsjöns gråsälar har förändrats sedan 1985 (vilket inte är troligt, såsom påpekas ovan) motsvarar mängden torsk som tas av gråsäl ungefär en tredjedel av den kommersiella fångsten. Utöver sina egna artfränder jagar Nordsjötorsken även vitling, sill och kolja i betydande mängd. Torskens fortsatta nedgång kan ha inneburit att dess betydelse för dessa arters bestånd har minskat. Att många fiskare numera betraktar säl, och i synnerhet gråsäl, som konkurrenter om Nordsjötorsken är inte förvånansvärt. Nyligen höjde Norges fiskeriminister den årliga fångstkvoten för kustsäl (gråsäl och knubbsäl) med 30 procent, med förklaringen att han anser att sälar utgör det största hotet mot landets fiskbestånd. Eftersom norsk gråsäl utgör mindre än 5 procent av gråsälspopulationen i Nordsjön är det osannolikt att detta kommer att få några konsekvenser för dödstalen för torsk. 3.2 Atlantlax Laxpopulationerna i Nordatlanten är nu på den lägsta nivå som någonsin har uppmätts, och det finns skäl att förmoda att denna nedgång beror på faktorer i havsmiljön snarare än i sötvattensmiljön. Det finns näst intill ingen kvantitativ information om de naturliga dödsorsakerna för vuxen lax. Vad man vet är att sjöfåglar (i synnerhet havssulor), sälar, valar, delfiner, torskfiskar och hajar äter lax. Gråsälar observeras ofta jaga lax i närheten av fångststationer och vid flodmynningar, och gråsäl gallrades för första gången i Förenade kungariket efter klagomål från laxfiskare. Trots detta är det ovanligt att man påträffar hårda delar av lax i sälarnas avföring eller maginnehåll, utom när det gäller sälar som tas i närheten DT\459844SV.doc 5

6 av laxfloder. Det tycks därför som om detta egentligen är ett fall av direkt växelverkan mellan individuella sälar och fiskeverksamheter snarare än ett allmänt konkurrensproblem. 3.3 Östersjölax Beståndet av naturlax i Östersjön har minskats betydligt under de senaste 20 åren. Under senare år har dock populationen ersatts med utsättning av åtskilliga miljoner odlade laxar. Dessa svarar för omkring 90 procent av tillväxten hos Östersjöns laxbestånd och det är därför svårt att uppskatta förutsättningarna för och tillväxten hos den återstående naturlaxen. Tecken tyder dock på att vissa lokala bestånd, exempelvis vid mindre floder, hotas att utrotas. Varken gråsäl eller vikare livnär sig på Östersjölax i någon större utsträckning men rapporteringen om lax som har skadats av gråsäl i närheten av laxfällor och drivgarn har ökat med omkring 15 procent om året. Detta är betydligt snabbare än tillväxttakten för sälpopulationen. Problemet är störst i norra Östersjön. Kostnaderna för dessa skador beräknas uppgå till omkring 5 miljoner euro om året. Försök att komma åt problemet genom att skjuta sälar som befinner sig i närheten av laxfällorna har visat sig fruktlösa, men där man har ändrat fällorna har sälarnas skadeverkningar minskat betydligt. Liknande ändringar kan dock inte göras på drivgarn. Sverige och Finland har nyligen börjat utfärda licenser för säljakt. I Sverige bestäms de regionala jaktkvoterna av den rapporterade skadenivån för fisket snarare än av storleken på den lokala sälpopulationen, och måste därför betraktas som ett led i en gallring. Ingen utvärdering tycks dock ha gjorts av effekterna av denna på skadorna på fisket. Resultat från tidigare försök tyder på att behållningen av sådan gallring inte kan uppmätas. 3.4 Marulk Situationen för marulkbeståndet i nordliga vatten väcker oro eftersom andelen omogen fisk i fångsterna är stor. Fångstmängderna och det uppskattade beståndet är dock fortfarande stora. Det finns inga kvantitativa uppgifter om i vilken grad marulk fångas av andra arter, men man vet att den tas av sälar i isländska vatten och av kaskeloter. Enligt klagomål från fiskare i sydvästra England förekommer det ofta att sälar tar stjärtpartiet och levern av fiskar som har fångats i insnärjningsnät. Liknande problem har rapporterats av irländska fiskare. Dock har inga spår av marulk påträffats i maginnehållet hos sälar från dessa områden. 3.5 Bytesfisk Tobisfiskar utgör en viktig del i födointaget av många fiskarter som fiskas kommersiellt i Nordsjön och de utgör även nästan 50 procent av gråsälens födointag. Tanken har därför framförts att gråsälen spelar en viktig roll för mängden tobisfisk som är tillgänglig för bestånden av kommersiellt fiskade arter. Biomassan för tobisfiskar i Nordsjön har dock inte uppvisat några tecken på nedgång under de senaste 20 åren. Sälar står för mindre än 2 procent av det sammanlagda dödstalet för tobisfiskar och tar omkring 5 procent av den genomsnittliga kommersiella fångsten. 4. Analys av växelverkan Enighet saknas om en metod för att beräkna den potentiella effekt som ett minskat antal sälar skulle få för det kommersiella fisket. Visserligen kan man räkna med att en gallring strax leder till att sälarnas konsumtion av fisk minskar, men den omedelbara inverkan av gallringen på storleken av enskilda fiskbestånd kommer ändå att förbli oklar, eftersom sälarnas födointag varierar såväl mellan olika områden som över tid. Än större oklarhet kommer att råda om gallringens konsekvenser för framtida fiskbestånd och för kommersiella fångster DT\459844SV.doc 6

7 eftersom den ökade tillgången kan stimulera andra rovdjur (häribland sälar som överlevde gallringen) att övergå till att jaga dessa fiskarter. Förenta nationernas miljöprogram (UNEP) har utgivit en tabell som specificerar de upplysningar som krävs för att tillåta en vetenskaplig bedömning av förslag att gallra havsdäggdjur. Inte i ett enda av de fall som vi har identifierat har samtliga upplysningar varit tillgängliga. Merparten av de upplysningar som krävs för att värdera växelverkan mellan gråsäl och torsk i Nordsjön kommer dock troligtvis att bli tillgängliga under de kommande två åren. UNEP:s protokoll är egentligen bara användbart för att bedöma den indirekta växelverkan mellan sälar och fiskare, d.v.s. situationer där sälar och fiskare konkurrerar om samma fiskbestånd. Dessvärre handlar det i de flesta av de fall som vi har identifierat i östra Nordatlanten om direkta samspel, dvs. situationer där sälar tar eller skadar fisk som har fastnat i fiskeutrustningen, eller där sälar själva fastnar i fiskeutrustningen. Det finns ingen bedömningsstandard för denna form av samspel. Resultat från detaljerade studier i Östersjön tyder på att skadenivån inte står i relation till sälpopulationens storlek och att det därför är svårt att bedöma behållningen, om någon överhuvudtaget är att vänta, av gallring. Utanför det nordatlantiska området finns det endast ett fåtal exempel på förslag om att gallra havsdäggdjur för att skydda fisket. Däremot finns det i många regioner växande oro över den potentiella inverkan som det växande antalet havsdäggdjur kan ha på fisket. Detta gäller dock inte Förenta staterna där fisket i vissa områden har eller troligtvis kommer att begränsas av hänsyn till fiskets förmodade inverkan på återhämtningsförmågan hos hotade sälarter. DT\459844SV.doc 7

8 New.eu Domain Changed Web and Addresses The introduction of the.eu domain also required the web and addresses of the European institutions to be adapted. Below please find a list of addresses found in the document at hand which have been changed after the document was created. The list shows the old and new address, a reference to the page where the address was found and the type of address: http: and https: for web addresses, mailto: for addresses etc. Page: 2 Type: mailto Old: mailto:dg4-agriculture@europarl.eu.int New: mailto:dg4-agriculture@europarl.europa.eu Addendum: 1