Regeringsuppdrag. Delrapport Utvecklad finansiell styrning ESV 2009:13

Transkript

1 Regeringsuppdrag Delrapport Utvecklad finansiell styrning ESV 2009:13

2 ESV:s rapporter innehåller regeringsuppdrag, uppdrag från myndigheter och andra instanser eller egeninitierade utredningar. Publikationen kan laddas ner som tillgänglig PDF från Datum: Dnr: 19-60/2009 ESV-nr: ESV 2009:13 Copyright: ESV Rapportansvariga: Charlotta Carlberg och Lasse Henricson. ISBN:

3 Förord I detta ärende har generaldirektör Hans Lindberg beslutat. Expert Charlotta Carlberg och funktionsansvarig Lasse Henricson har varit föredragande. I den slutliga handläggningen har också avdelningscheferna Susanne Jansson och Pia Heyman samt utredarna Christine Annemalm och Ingalill Borild deltagit. I ärendets tidigare handläggning har även utredare Mona Nykvist deltagit. 3

4 Innehåll Förord Sammanfattning Inledning Förslag till förordningsändringar Ersätt reglerna om fördelad dispositionsrätt med regler om bidragsbetalningar mellan myndigheter Bestämmelser om dubbla betalningsflöden m.m Bestämmelser om lånemodellen Bidragsfinansierade anläggningstillgångar Bestämmelser om likvidmässig hantering av anslag Uppräkning av vissa avgifter enligt avgiftsförordningen Förslag på tidpunkter för ikraftträdande Disposition av och beslut om offentligrättsliga avgifter Riksdagen beslutar om verksamheten Rätt att disponera och besluta om avgifterna Modeller för styrning av offentligrättsliga avgifter Beskrivning av modellerna Sammanfattande överväganden Förslag

5 1 Sammanfattning Bidragsbetalningar mellan myndigheter Ekonomistyrningsverket (ESV) föreslår att bestämmelserna om fördelad dispositionsrätt som finns i 6 och 23 anslagsförordningen (1996:1189) ersätts med bestämmelser om bidragsbetalningar mellan myndigheter. Syftet är framför allt att det ska finnas generella regler om tidpunkt för betalning av bidragen. Dubbla betalningsflöden ESV föreslår att det förs in en bestämmelse i 13 kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) att regeringen efter särskild prövning kan besluta att en myndighet ska tillämpa ett annat förfarande än dubbla betalningsflöden. Lånemodellen och delfinansiering med externa bidrag ESV föreslår att 6 och 19 kapitalförsörjningsförordningen uppdateras så att bestämmelserna överensstämmer med den nya lånemodellen. Vidare föreslår ESV att en myndighet får använda externa bidrag för att delfinansiera en anskaffning av en anläggningstillgång som används i verksamheten. Anslagsmedel och räntekonto ESV föreslår att bestämmelserna i anslagsförordningen tydliggörs och uppdateras till hur betalningssystemet fungerar idag. Uppräkning av vissa avgifter enligt avgiftsförordningen ESV föreslår att vissa avgiftsbelopp enligt 10, 17, 18 och 20 avgiftsförordningen (1992:191) räknas upp. Offentligrättsliga avgifter ESV anser att avgiftsintäkter i verksamhet som inte är efterfrågestyrd bör redovisas mot inkomsttitel och myndigheten tilldelas anslag för att finansiera verksamhetens kostnader. Regeringen bör besluta om avgifternas storlek, men beslutet kan i vissa fall delegeras till myndigheten. Alternativt kan statsmakterna ange tak för avgiftsuttagen, eller på annat sätt ange tydliga ramar för avgiftens storlek eller verksamhetens omfattning. Avgifterna i de verksamheter som är efterfrågestyrda, eller där anslagsbelopp är svåra att beräkna av andra skäl, bör däremot disponeras av myndigheten, men beslut om avgifternas storlek bör normalt fattas av regeringen. 5

6 2 Inledning I regleringsbrevet för 2009 har Ekonomistyrningsverket (ESV) fått i uppdrag att utifrån regeringens behov av en ändamålsenlig och effektiv styrning av myndigheterna lämna förslag till en långsiktigt stabil utformning av den finansiella styrningen i staten. Inom ramen för uppdraget ska ESV bl.a. pröva nuvarande modeller för styrning av anslag, avgifter och kapitalförsörjning. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december ESV återkommer därmed i denna fråga. Enligt uppdraget ska ESV därutöver senast den 31 mars 2009 till regeringen lämna förslag till förändringar (förordningsändringar) som behöver göras i det korta tidsperspektivet. Dessa förslag lämnas i denna delrapport Utvecklad finansiell styrning (ESV 2009:13). Förslagen, som avser förändringar i den nu gällande anslagsförordningen, kapitalförsörjningsförordningen, avgiftsförordningen respektive förordningen om årsredovisning och budgetunderlag, syftar till att förbättra den finansiella styrningen och skapa administrativa förenklingar för myndigheterna. Dessutom är syftet att tydliggöra och uppdatera regelverket. På Finansdepartementets begäran lämnar ESV också ett underlag som ska kunna fungera som ett stöd vid överväganden om beslutsnivån för avgifters storlek och myndigheters rätt till disposition av avgiftsintäkter i offentligrättslig verksamhet. 6

7 3 Förslag till förordningsändringar Flera av förslagen i detta kapitel har tidigare lämnats i ESV:s och Riksgäldens rapport Utvärdering av modeller för lån till anläggningstillgångar som används i myndigheternas verksamhet respektive räntekonto med kredit (ESV 2007:43). Förslagen har ännu inte beretts i Regeringskansliet. ESV har gjort vissa kompletteringar och förtydliganden, vilka framgår av not till förslagen nedan. Några ändringar föreslås dessutom i kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) och anslagsförordningen (1996:1189) för att ersätta nuvarande obsoleta lydelser. Slutligen föreslår ESV att vissa avgifter i avgiftsförordningen (1992:191) räknas upp. 3.1 Ersätt reglerna om fördelad dispositionsrätt med regler om bidragsbetalningar mellan myndigheter 1 Ibland behöver flera myndigheter få tillgång till medel från ett och samma anslag för att kunna utföra verksamhet för det ändamål som anslaget är anvisat för. Vet regeringen på förhand hur mycket pengar från anslaget som respektive myndighet kommer att behöva disponera, underindelas anslaget i poster vilka ställs till respektive myndighets disposition. I det fall regeringen inte på förhand vet hur mycket pengar de berörda myndigheterna kommer att behöva använda från anslaget ges en myndighet dispositionsrätt till anslaget. Denna myndighet kunde tidigare fördela dispositionsrätt till andra myndigheter som behöver utnyttja medel från anslaget för att kunna fullgöra verksamhet för ändamålet. Reglerna om att fördela dispositionsrätten till ett anslag från en myndighet till en annan används dock inte idag. Hermes stöder inte funktionaliteten att fördela dispositionsrätt då Regeringskansliet inte har framfört någon önskan om att utveckla en sådan i Hermes. I det fall flera myndigheter behöver tillgång till samma anslag för att utföra verksamhet inom det ändamål anslaget är anvisat, och regeringen inte på förhand vet exakta fördelningen mellan myndigheterna, används i stället ett system där anslagsmedel fördelas genom bidragsbetalningar mellan myndigheter. Den myndighet som har givits dispositionsrätt till ett anslag för ett speciellt ändamål får då betala ut bidrag från anslaget till en annan myndighet i den utsträckning och 1 Förslaget överensstämmer med det ESV lämnade till regeringen den 15 december 2007 i rapport om utvärdering av modeller för lån till anläggningstillgångar som används i myndigheternas verksamhet respektive räntekonto med kredit (ESV 2007:43). Skillnaden i detta förslag jämfört med det tidigare är att ESV, förutom några redaktionella ändringar, föreslår att bestämmelser om vilket betalningsflöde som ska användas tas in i föreskrifter i stället för i förordningstext. Dessutom lyfter ESV fram behov av följdändring i 6 anslagsförordningen respektive 6 kap. 1 förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag. 7

8 inom de ramar som regeringen bestämt för att den ska kunna utföra uppgifter inom ramen för anslagets ändamål. Överväganden Att det inte finns några bestämmelser om bidragsbetalningar mellan myndigheter är inte bra ur ett styrningsperspektiv. I vissa fall beslutar regeringen särskilt om vad som ska gälla ifråga om utbetalning av bidrag från myndigheter, men inte alltid. Avsaknad av en fastlagd princip när det gäller bidragsbetalningar mellan myndigheter kan leda till suboptimering. Om inte en sådan princip slås fast finns risk för att bidrag betalas ut långt i förväg, och således anslagsavräknas hos den utbetalande myndigheten och balanseras i den mottagande myndighetens balansräkning till dess att den har utfört verksamheten eller transfererat bidraget vidare. En annan risk kan vara att den myndighet som ska få bidrag från en annan myndighet har stora kostnader initialt och tvingas ligga ute med pengar innan den erhåller bidragsmedlen, vilket kan leda till likviditetsproblem och ökade räntekostnader. Det är önskvärt att anslagsavräkningen och utförandet av verksamheten (eller transfereringen av bidraget) ligger så nära varandra i tiden som möjligt för att uppföljningen av anslagsförbrukningen ska bli rättvisande. Vidare bör hanteringen inte leda till att väsentliga ränteeffekter uppkommer genom att in- och utbetalningar leder till att behållningar uppkommer på räntekontot. Samtidigt behöver rutiner utformas så att antalet interna betalningstransaktioner kan hållas nere. ESV anser att det på längre sikt kan finnas skäl att utveckla en annan, mer ändamålsenlig metod än bidragsbetalningar mellan myndigheter. Förslag Regler om fördelad dispositionsrätt finns idag i 6 och 23 anslagsförordningen (1996:1189). Dessa bestämmelser tillämpas inte och bör därför kunna mönstras ut. ESV föreslår att dessa bestämmelser ersätts med bestämmelser om bidragsbetalningar mellan myndigheter. Syftet med att reglera bidragsbetalningar mellan myndigheter är framför allt att det ska finnas generella regler om tidpunkter för betalningar. 8

9 Förslag till ny förordningstext 6 anslagsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har regeringen beslutat att en myndighet skall fördela dispositionsrätten till en annan statlig myndighet, skall detta ske i den omfattning och med de villkor som den fördelande myndigheten beslutar, om inte regeringen föreskrivit annat. Om en myndighet från ett anslag betalar ett bidrag till en annan myndighet ska den utbetalande myndigheten meddela den mottagande myndigheten de villkor som gäller för bidraget och bestämma en lämplig utbetalningsplan enligt 23. Förslag till ny förordningstext 23 anslagsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Vid fördelning av dispositionsrätt enligt 6 skall motsvarande medel som finns på den fördelande myndighetens räntekonto betalas till den mottagande myndighetens räntekonto. Betalning skall ske i den omfattning som den fördelande myndigheten bestämmer, om inte regeringen har beslutat något annat. Vid bidragsbetalningar mellan myndigheter ska utbetalning av bidrag från den bidragsgivande myndigheten göras i så nära anslutning som möjligt till att den mottagande myndigheten utför verksamheten eller transfererar bidraget vidare. Detta gäller om inte regeringen har beslutat att utbetalning ska ske i annan ordning. Om den föreslagna ändringen i anslagsförordning kommer till stånd kan ESV i föreskrifter och allmänna råd ange att huvudprincipen, med vissa undantag, är att bidrag som betalas ut från ett icke räntebelagt betalningsflöde hos en myndighet ska tas emot i ett icke räntebelagt betalningsflöde hos en mottagande myndighet. Om begreppet fördelad dispositionsrätt tas bort ur anslagsförordningen behöver en följdändring också göras i 6 kap. 1 förordning (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag (FÅB). 9

10 Förslag till ny förordningstext 6 kap. 1 FÅB Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse I anslagsredovisningen skall myndigheten redovisa utfallet på de anslag myndigheten disponerar och de inkomsttitlar som myndigheten redovisar mot i enlighet med den indelning som framgår av regleringsbrev eller något annat beslut av regeringen eller myndighet som har fördelat dispositionsrätt. Utfallet skall ställas mot tilldelade eller fördelade belopp per anslag eller anslagspost respektive beräknade belopp per inkomsttitel. Avvikelser skall analyseras. I anslagsredovisningen ska myndigheten redovisa utfallet på de anslag myndigheten disponerar och de inkomsttitlar som myndigheten redovisar mot i enlighet med den indelning som framgår av regleringsbrev eller något annat beslut av regeringen. Utfallet ska ställas mot tilldelade belopp per anslag eller anslagspost respektive beräknade belopp per inkomsttitel. Avvikelser ska analyseras. Av anslagsredovisningen skall även framgå i vilken utsträckning myndigheten med stöd av ett tilldelat särskilt bemyndigande som avses i 20 anslagsförordningen (1996:1189) beställt varor eller tjänster eller beslutat om bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under följande budgetår. Av anslagsredovisningen ska även framgå i vilken utsträckning myndigheten med stöd av ett tilldelat särskilt bemyndigande som avses i 20 anslagsförordningen (1996:1189) beställt varor eller tjänster eller beslutat om bidrag, ersättning, lån eller liknande som medför utgifter under följande budgetår. Av anslagsredovisningen skall också framgå hur myndigheten har uppfyllt andra finansiella villkor som regeringen har angett. Av anslagsredovisningen ska också framgå hur myndigheten har uppfyllt andra finansiella villkor som regeringen har angett. Konsekvenser av förslaget Förslaget påverkar tidpunkten för avräkning av anslag. Genom föreslagen ändring förbättras överensstämmelsen mellan tidpunkten då anslaget avräknas och tidpunkten för när den mottagande myndigheten utför verksamheten eller transfererar bidraget vidare. Kopplingen mellan prestation och resursförbrukning förbättras således. Bidragsutbetalningen och därmed anslagsavräkningen torde i flera fall kunna senareläggas jämfört med idag, vilket innebär att mindre medel ackumuleras i myndigheternas balansräkningar i form av oförbrukade bidrag. 10

11 3.2 Bestämmelser om dubbla betalningsflöden m.m. 2 Före införandet av räntekontomodellen 1993 hade nästan alla myndigheter bara tillgång till ett icke räntebelagt betalningsflöde. När modellen infördes generellt, som ett inslag i reformeringen av myndighetsstyrningen, var ett syfte att föra ut statens kapitalkostnader på de verksamheter där kostnaderna uppkommit. Ett annat syfte var att förbättra kassahanteringen i staten. Metoden skulle också tillgodose myndigheternas behov av rörelsekapital. Det är detta syfte som framgår av budgetlagen. Räntekontot var också ett betydelsefullt instrument i relation till de räntebelagda lån till investeringar som också var ett inslag i de förändrade styrmetoderna. Det räntebelagda flödet skulle således hantera betalningar som avsåg myndighetens egen verksamhet. Andra utbetalningar, som transfereringar, skulle fortfarande göras i icke räntebelagt flöde, eftersom myndigheten normalt inte kan påverka betalningstidpunken i dessa fall. Ett stort antal myndigheter har därmed idag betalningar som går i både räntebelagt och icke räntebelagt betalningsflöde. Många av dessa myndigheter har pekat på problem med hantering och avstämning av dubbla betalningsflöden. Arbetet är både tidsödande och administrativt besvärligt. ESV anser att det bör finnas möjligheter för vissa myndigheter att använda endast ett betalningsflöde, det vill säga antingen ett räntebärande eller ett icke räntebärande flöde. Myndigheter med enstaka mindre transfereringar bör kunna hantera samtliga betalningar via det räntebärande flödet. Andra myndigheter som i huvudsak betalar ut transfereringar och där förvaltningskostnaderna är mycket små, både i absoluta tal och i förhållande till bidragsbetalningarna, skulle kunna använda det icke räntebärande flödet för alla betalningar. För de allra minsta myndigheterna är det generellt sett tveksamt om det är nödvändigt att ha räntekonto. Utgifterna består i dessa fall oftast av kostnader för löner och lokaler, det vill säga sådana utbetalningar som myndigheterna har små möjligheter att påverka. Investeringsutgifterna begränsas dessutom i regel till kontorsutrustning varav en del kan finansieras med leasing. 2 Förslaget överensstämmer med det ESV lämnade till regeringen den 15 december 2007 i rapport om utvärdering av modeller för lån till anläggningstillgångar som används i myndigheternas verksamhet respektive räntekonto med kredit (ESV 2007:43). 11

12 Det finns vissa situationer då modellen med dubbla betalningsflöden blir extra tidsödande och tung att administrera. Det kan t.ex. bli fallet då myndigheter ska finansiera förvaltningsutgifter från ett sakanslag, myndigheter har många bidragsbetalningar från andra myndigheter där bidraget antingen kan användas av myndigheten själv eller transfereras vidare för att användas av någon annan, myndigheter har en stor andel fakturor som ska finansieras från anslag som hanteras i olika betalningsflöden, t.ex. vid transfereringar in natura, eller då myndigheter fakturerar flera typer av avgifter i samma faktura där myndigheten disponerar vissa avgiftsinkomster medan andra ska redovisas mot inkomsttitel. ESV konstaterar att problemen med dubbla betalningsflöden till viss del är förknippade med att ramanslagsmodellen inte utnyttjas så som den var tänkt. Exempelvis omfattar sakanslag i vissa fall även förvaltningsutgifter. Vidare har möjligheten för regeringen att ge en myndighet rätt att fördela dispositionsrätten till en annan myndighet inte kunnat användas vilket har lett till att omfattningen av bidragsbetalningar mellan myndigheter ökat. Förslag För att underlätta hanteringen av dubbla betalningsflöden föreslår ESV att myndigheter, utifrån vissa kriterier, kan medges undantag från tillämpningen av räntekontomodellen. För att underlätta regeringens bedömning om ett undantag kan bli aktuellt föreslås att ESV, i samråd med Riksgälden, bistår regeringen med underlag för beslut om en myndighet med betalningar i två flöden kan använda endast ett betalningsflöde och i så fall vilket. Utgångspunkter för ESV:s bedömning beträffande tillämpning av räntekontomodellen och myndigheternas likviditetsförsörjning bör vara: Huvudregeln är att myndigheterna bör ha tillgång till ett räntekonto i Riksgäldskontoret för löpande in- och utbetalningar av de medel som myndigheten disponerar i sin verksamhet. För myndigheter där tillgången till ett räntekonto administrativt sett blir kostsam i förhållande till nyttan bör man överväga om myndigheten kan undantas från modellen. Detta kan i första hand bli aktuellt för myndigheter som inte i någon nämnvärd omfattning har - avgiftsbelagd verksamhet där myndigheten disponerar inkomsterna, - anläggningstillgångar, - verksamhet finansierad av externa bidrag eller - obundna driftskostnader, dvs. då myndigheten har större möjlighet att själv påverka betalningsvillkor m.m. 12

13 Vad som avses med större omfattning får bedömas från fall till fall. Dessutom kan det vara tillräckligt för en myndighet att tillämpa endast ett betalningsflöde om den huvudsakliga delen av myndighetens betalningar går i endast det ena flödet. Bedömningen bör göras både procentuellt sett och i absoluta tal. ESV:s bedömning är att detta förslag framför allt kan bli aktuellt för de minsta myndigheterna. ESV föreslår att ett tillägg görs i 13 kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) av vilket framgår att regeringen kan besluta om undantag från räntekontomodellen. Detta skulle möjliggöra förenklingar i hantering av dubbla betalningsflöden i det fall en myndighet har huvuddelen av sina betalningar i det ena betalningsflödet och endast en mycket liten del i det andra betalningsflödet. Då skulle myndigheten kunna tillämpa endast det ena betalningsflödet för samtliga betalningar. I ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 13 kommer närmare förutsättningar för förfarandet att anges. Förslag till ny förordningstext 13 kapitalförsörjningsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i Riksgäldskontoret, skall använda detta för de medel myndigheten disponerar i sin verksamhet. En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i Riksgäldskontoret, ska använda detta för de medel myndigheten disponerar i sin verksamhet. Regeringen kan efter särskild prövning besluta att en myndighet ska tillämpa ett annat förfarande. Efter ett särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i Riksgäldskontoret användas. Efter ett särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i Riksgäldskontoret användas. Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra villkor för inlåning på marknadsmässiga grunder. Riksgäldskontoret ska fastställa ränta och andra villkor för inlåning på marknadsmässiga grunder. Förslaget förutsätter ändringar och tillägg i ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 13 kapitalförsörjningsförordningen. 13

14 Konsekvenser av förslaget Förslaget innebär besparingar för de myndigheter som kan komma att omfattas av föreslaget till undantag från den generella modellen. Förslaget kan framför allt komma att omfatta de allra minsta myndigheterna i de fall då den administrativa kostnaden för den enskilda myndigheten att hantera dubbla betalningsflöden vida överstiger nyttan av systemet. Förslaget påverkar inte inkomster och utgifter på statsbudgeten. Den enda, ytterst marginella, effekten av förslaget är kopplad till de ränteintäkter/-kostnader som den enskilde myndigheten disponerar alternativt ska finansiera i sin verksamhet. För de allra minsta myndigheterna rör det sig högst om några tusen kronor per år. 3.3 Bestämmelser om lånemodellen 3 Den nya lånemodellen innebär att myndigheterna inte längre behöver amortera på ett enskilt lån. I stället justeras låneskulden hos Riksgälden i förhållande till anläggningstillgångarnas bokförda värde i samband med att det bokförda värdet och den totala låneskulden stäms av. Fortfarande finns det dock vissa bestämmelser i kapitalförsörjningsförordningen som inte är helt uppdaterade i förhållande till den nya lånemodellen. Förslag 6 och 19 kapitalförsörjningsförordningen behöver uppdateras så att bestämmelserna överensstämmer med den nya lånemodellen. 3 Förslaget överensstämmer med det ESV lämnade till regeringen den 15 december 2007 i rapport om utvärdering av modeller för lån till anläggningstillgångar som används i myndigheternas verksamhet respektive räntekonto med kredit (ESV 2007:43). 14

15 Förslag på förordningstext till 6 kapitalförsörjningsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Ett lån som inte är amorteringsfritt skall amorteras minst två gånger per år. En myndighets samlade lån enligt 5 får inte väsentligt avvika från motsvarande tillgångars bokförda värden per den 30 juni och per den 31 december. En myndighets samlade lån enligt 5 får inte väsentligt avvika från motsvarande tillgångars bokförda värden per den 30 juni och per den 31 december. Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra lånevillkor på marknadsmässiga grunder. Riksgäldskontoret ska fastställa ränta och andra lånevillkor på marknadsmässiga grunder. Förslag på förordningstext till 19 kapitalförsörjningsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har egendomen finansierats med lån skall kvarstående lånebelopp lösas eller, om ett nytt lån tas upp under det budgetår då tillgången såldes, detta lån direktamorteras med ett motsvarande belopp. Ett överskott får disponeras av myndigheten i den verksamhet där den försålda egendomen har använts. Har egendomen finansierats med lån ska låneskulden regleras. Ett överskott får disponeras av myndigheten i den verksamhet där den försålda egendomen har använts. Har fast egendom eller aktier sålts skall dock ett eventuellt överskott redovisas mot en inkomsttitel. Har fast egendom eller aktier sålts ska dock ett eventuellt överskott redovisas mot en inkomsttitel. Förtydliganden behöver även i viss mån göras i ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 19 kapitalförsörjningsförordningen. Konsekvenser av förslaget Förslag kopplade till 6 och 19 kapitalförsörjningsförordningen avser endast att uppdatera regelverket till det förfarande som gäller idag. Förslagen påverkar därmed inte statsbudgeten och får inte heller några andra konsekvenser. 15

16 3.4 Bidragsfinansierade anläggningstillgångar 4 I 7 kapitalförsörjningsförordningen anges att en anläggningstillgång som används i verksamheten får finansieras med bidrag om ändamålet med bidraget är att svara för hela finansieringen. Av ESV:s föreskrifter och allmänna råd framgår att bidraget ska vara avsett att täcka samtliga utgifter som är förknippade med anskaffningen. Räcker bidraget inte till detta ska myndigheten ta upp lån för hela anskaffningen. Bidrag från flera långivare får läggas ihop för att svara för hela finansieringen. Förslag ESV föreslår att regeringen beslutar att en myndighet får delfinansiera en anskaffning av en anläggningstillgång med externa bidrag. Det bör emellertid vara möjligt för myndigheten att även fortsättningsvis helt finansiera en anskaffning med lån om bidragen inte täcker samtliga utgifter för anskaffningen. Härigenom kan myndigheten välja den finansiering den anser mest lämplig. Förslag på förordningstext till 7 kapitalförsörjningsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse En anläggningstillgång som används i verksamheten får finansieras med bidrag som mottagits från en icke-statlig givare, om ändamålet med bidraget är att svara för hela finansieringen. En anläggningstillgång som används i verksamheten får helt eller delvis finansieras med bidrag som mottagits från ickestatliga givare. Detta gäller endast om anskaffningen är förenlig med bidragens syfte. ESV:s föreskrifter och allmänna råd till 7 kapitalförsörjningsförordningen behöver anpassas till förslaget. Konsekvenser av förslaget Förslaget påverkar inte statsbudgeten. I stället för att sätta in bidragsmedel på räntekonto och ta upp lån för hela anskaffningsvärdet kan myndigheten delbetala anläggningstillgången och endast ta upp lån för den del av anläggningstillgångens värde som inte täcks av bidrag. Räntenivån för avistalån i Riksgälden är densamma som räntenivån på räntekontot, varför förslaget ur räntesynpunkt för myndigheten är neutralt. 4 Förslaget överensstämmer med det ESV lämnade till regeringen den 15 december 2007 i rapport om utvärdering av modeller för lån till anläggningstillgångar som används i myndigheternas verksamhet respektive räntekonto med kredit (ESV 2007:43). ESV har dock i denna rapport förtydligat att inte bara ett bidrag utan även flera bidrag får användas för att finansiera anskaffningen av en anläggningstillgång. 16

17 Regler om i vilka fall och under vilka förutsättningar en myndighet har rätt att ta emot bidrag för sin verksamhet finns i donationsförordningen (1998:140) och gäller oberoende av detta förslag. 3.5 Bestämmelser om likvidmässig hantering av anslag ESV har, efter diskussion med Riksgälden, gått igenom bestämmelserna i anslagsförordningen för att försöka tydliggöra och uppdatera dem till hur betalningssystemet fungerar idag, då Riksgälden gör överföringar mellan betalningsflödena i stället för betalningar. Flera myndigheter kan också göra överföringar mellan konton kopplade till de olika betalningsflödena och utvecklingen går mot att alla berörda myndigheter ska kunna göra det. Förslag ESV föreslår att följande paragrafer under rubriken Anslagsmedel och räntekonto i anslagsförordningen ändras enligt följande. Bestämmelsen i 23 om fördelad dispositionsrätt har behandlats ovan i avsnitt 3.1. Förslag till förordningstext till 21 anslagsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om en myndighet har tilldelats ett anslag för vilket medel skall föras till myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret, skall medlen betalas från statens centralkonto i Riksbanken till myndighetens räntekonto. Om en myndighet har tilldelats ett anslag för vilket medel ska föras till myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret, ska Riksgäldskontoret verkställa överföringen. Anslagsmedel som ska tillgodoföras en myndighets räntekonto en viss månad, ska vara insatta på kontot den 25 i den månaden. 17

18 Förslag till förordningstext till 22 anslagsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anslagsmedel som skall tillgodoföras en myndighets räntekonto en viss månad, skall vara insatta på kontot den 25 i den månaden. Betalningar mellan statens centralkonto och en myndighets räntekonto skall verkställas av Riksgäldskontoret. Överföringar till eller från en myndighets räntekonto ska verkställas av Riksgäldskontoret. Bestämmelser om räntekonto finns i kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188). Bestämmelser om räntekonto finns i kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188). I praktiken gör Riksgälden i dag inte några betalningar mellan de olika betalningsflödena utan Riksgälden överför medel. Vissa av bestämmelserna i detta avsnitt föreskriver vad Riksgälden i egenskap av statens internbank ska göra och andra vad myndigheterna ska göra. I förslaget har preciserats vem som ska göra vad. ESV anser även att 22 första stycket hör ihop med bestämmelserna i 21. För att bättre förstå innebörden av bestämmelserna föreslår därför ESV att stycket flyttas till 21. Förslag till förordningstext till 24 anslagsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Har en myndighet under löpande budgetår tilldelats ytterligare medel på ett anslag skall Riksgäldskontoret, om inte regeringen har beslutat något annat, tillgodoföra myndighetens räntekonto beloppet jämnt fördelat på de betalningstillfällen som återstår under budgetåret. Har en myndighet under löpande budgetår tilldelats ytterligare medel på ett anslag som ska tillgodoföras räntekontot ska Riksgäldskontoret, om inte regeringen har beslutat något annat, tillgodoföra myndighetens räntekonto beloppet jämnt fördelat på de betalningstillfällen som återstår under budgetåret. Har regeringen beslutat om en indragning av anslagsbelopp, skall det belopp som återstår att tillgodoföras myndighetens räntekonto under budgetåret reduceras på motsvarande sätt. Har regeringen beslutat om en indragning av anslagsbelopp, som har tillgodoförts räntekontot, ska det belopp som återstår att tillgodoföras myndighetens räntekonto under budgetåret reduceras på motsvarande sätt. 18

19 Förslaget innebär ett förtydligande av att bestämmelsen i 24 endast gäller anslagsmedel som ska föras till eller från räntekontot. Förslag till förordningstext till 26 anslagsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse En myndighet som tar emot statsinkomster som den inte får disponera, skall föra medlen direkt till statens centralkonto och redovisa beloppet mot en inkomsttitel. Om inkomsterna är av mindre omfattning får medlen i stället sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret för att senast vid budgetårets utgång betalas till statens centralkonto. En myndighet som tar emot statsinkomster som den inte får disponera, ska föra medlen direkt till statens centralkonto och redovisa beloppet mot en inkomsttitel. Om inkomsterna är av mindre omfattning får medlen i stället sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret för att senast vid budgetårets utgång överföras till statens centralkonto. I praktiken gör Riksgälden idag inte någon betalning mellan de olika betalningsflödena utan Riksgälden överför medlen på uppdrag av myndigheten. ESV:s föreskrifter till 22, 24 och 26 anslagsförordningen samt ESV:s allmänna råd till 27 anslagsförordningen behöver anpassas till följd av föreslagna förtydliganden om likvidmässig hantering av anslag och inkomsttitlar. Konsekvenser av förslaget Förslagen avser endast att tydliggöra och uppdatera regelverket. Förslagen påverkar därmed inte statsbudgeten och får inte heller några andra konsekvenser. 3.6 Uppräkning av vissa avgifter enligt avgiftsförordningen Ansökningsavgifter enligt 10 avgiftsförordningen ESV föreslår att avgiftsbeloppen enligt 10 avgiftsförordningen (1992:191) höjs med i genomsnitt omkring 15 procent, för att kompensera för kostnadsutvecklingen sedan hösten De nuvarande avgiftsbeloppen har inte ändrats sedan den 1 juli Höjningen motsvarar löneutvecklingen inom den statliga sektorn under perioden. De föreslagna avgiftsbeloppen har avrundats. 19

20 Förslag till ny förordningstext 10 avgiftsförordningen Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Föreskrivna avgiftsklasser motsvarar följande belopp: Föreskrivna avgiftsklasser motsvarar följande belopp: Avgiftsklass Avgift kronor Avgiftsklass Avgift kronor Av ESV:s handledning Avgifter för prövning av ärenden (ESV 2004:13), som vänder sig till tillståndsgivande myndigheter, framgår att myndigheterna själva förutsätts ompröva inplaceringen av respektive ärendeslag i avgiftsklass så snart rutinerna för prövningen eller prövningens innehåll ändrats. Om myndigheten finner att en annan avgiftsklass än den som tillämpas är bättre anpassad till tidsåtgången ska myndigheten vända sig till regeringen för att få till stånd en ändring i den materiella förordningen. Avgift för avskrift eller utskrift enligt 17 första stycket avgiftsförordningen En höjning av avgiften för avskrift eller utskrift enligt 17 första stycket föreslås från 90 kronor till 125 kronor per påbörjad kvart. Den kraftiga höjningen med 39 procent motiveras av att avgiften inte ändrats sedan den 1 juli