NILS TIBERG ESTLANDSSVENSKA HUSDJURSNAMN

Transkript

1

2

3 NILS TIBERG ESTLANDSSVENSKA HUSDJURSNAMN

4

5 ACTA ACADEMIAE REGIAE GUSTAV! ADOLPHI LI ESTLANDSSVENSKARNAS FOLKLIGA KULTUR 7 ESTLANDSSVENSl(A HUSDJURSNAMN AV NILS TIBERG jämte en dialektuppsats: Husdjuren på Runö AV FREDRIK LÖNNLUND och TOMAS DREIJER med teckningar av ABRAHAM HOLLMAN I DISTRIBUTION AB LUNDEQUISTSKA BOKHANDELN UPPSALA

6 TRYCKT MED BIDRAG AV SVENSKA STATEN OCH HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅDET PRINTED IN SWEDEN BY Almqvist & Wiksells BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG UPPSALA 1972

7 Innehåll Förkortningar. - Estlsv orter; språklig samhörighet 7 Förord vid utgivningen. Allmän inledning... Kreaturen och namngivningen. Enkla adjektiv för namnbildande helfärg Diffusa helfärger - icke namnbildande. Namnbildande teckning hos husdjur Proprier för häst- och nötkreatur A. Runö.... B. De centrala estlsv målen. C. Nargö.. Sentida namn. D. >>svensk-präglade>> namn E. rent estniska namn hos ester. F. >>estnisk-förmodade>> namn. I Gammalsvenskby G. några tyska namn 68 H. några ryska namn 69 Hundnamn i estlsv bygder 73 hos ester. 78 Några fårnamn.. 78 Om husdjuren på Runö: dialekttext av Fredrik Lönnlund till bilder av Abraham Rollman, översättning av Nils Tiberg Vallbarnen på Runö och deras >>skänker>> till >>Gubben>> resp >>Gubben och Gumman» av Tomas Dreijer, översättning av Nils Tiberg Exkurs 1: ordet 'nöt' (nötkreatur) Exkurs 2: ordet 'bläs' m m Exkurs 3: ordet >>hjälm>> (?) Exkurs 4: några landsmålstecken

8 Exkurs 5: några gotländska husdjursnamn... Exkurs 6: några namn på >>vittre>>-kor, från Lappland Exkurs 7: några finlsv ko-namn i rytmiska ramsor. Summary.... Litteraturförteckning. Register

9 Förkortningar (brukas företrädesvis i noter, uppräkningar, parenteser o likn). akc =akcent ssg-akc (sammansättnings-) jmv-akc (jämvikts-) 2-ords (ssg med 2 huvudtryck) ett-ords (ssg med vanlig akut) bsg, bpl = best,ämd form sing resp plur (ekv) =ekvivalent form i snarlik lydelse finns i andra estlsv mål estlsv = estlandssvensk(t, -a) estn =estnisk(t, -a) ev =eventuell(t) f =femininum f 1863 (etc) =född 1863 finlsv = finlandssvensk(t, -a) frf = framför fsv =fornsvensk(t, -a) gen = genitiv högsv = uttr som menas tillhöra svenskt riksspråk ib = på anfört ställe id =av samme förf (meddelare) jmv-akc, se akc kons = konsonant landsm (lmalf, lm) = landsmålsalfabet m =maskulinum (m)lty = (medel)lågtyska ms (mskr) =manuskript msg fsg nsg (mpl etc) =mask, femin, neutr sing (pl) n, ntr =neutrum N, S, V, Ö =norr(a) etc obsg, obpl =obestämd form sing resp plur pga=på grund av pl, plur = pluralis, flertal resp = respektive rspr = (sv) riksspråk s. 5 f, ff = sidan 5 och följande, resp flera följande sidor sg, sing = singularis, ental smst = sammanställning spr =språk ssg(r) =sammansättning(ar) ssg-akc, se akc sv =svensk(t, -a), jfr rspr, högsv trst =tryckstark, dvs ord (stavelse) med fullt huvudtryck; starkt bitryck tillkommer stavelse närmast efter kort stavelse trsv = trycksvag utg =utgivare (utgiven av) vok =vokal v-s, vb-sb =verbalsubstantiv övg = övergång, ljudförskjutning övs = översättning Ulma, ULmA, ULMA, ULMA = Dialekt- och folkminnesarkivet i Upsala UUB = universitets biblioteket i Upsala Se vidare litteraturlistan. Tecken i text: [... ] = tillägg i annans text (... ) =finns i dialekttexten, men blir obrukbart i rspr; märk i uppslagsord: >>rö(u)k>> < rauk 'rök'; men >ö(y)k>> < oyk 'ök' '... ' = betydelsetrogen översättn (EFK 1: 206) >>... >> =>>ordtrogem> övs (ib) < = uppkommet ur > = ger upphov till ~ = växlande med i dialekttext (>>grov>> beteckning): e i ändelse =helt slutet e-ljud ii i ändelse (trsv stavelse) =ä-haltigt e-ljud; Ru RgVpKrk ii, även trst j (etc) =reducerat ljud 7

10 o =helslutet o-ljud (långt el kort; =u i tex estniskans stavning) o = långt halvslutet ( = halvöppet) o-ljud i t ex runskan o, å =å-ljud, som i rspr-stavning Ru Ö=landsm o o = en trång estnisk prepalatal vokal 1J = mkt öppet ö-ljud ~ =äng-ljud V resp L = kakuminalt (>>tjockt>>) Z-ljud {=tjockt I utan tungslag (sällsynt!) '=apostrof; vanligen= bortfallet ljud; ' står även (i kort tvåstaving med jmv-akc) efter stamstavelsens vokal '=tryckakcent (termerna akut resp grav brukas givetvis på vedertaget sätt); akcenttecken i citerad svensk landsmålstext har ibland måst offras. b a står i st f korrekt landsmålsbokstav; i not 17 står l för kort </. med. Orter (jfr s. 37 f): D = Dagö (dagösvensk[a]; dito för övriga estlsv orter) DGsv = dagösvenska och gammalsvenskbymål Gsv(by) = Gammalsvenskby Krk = Kor kis by LRg = Lilla Rågö Ngö =Nargö Nu =Nuckö socken: Nh Sutl Rk Odh Nh =Nucköhalvön NuOö =Nuckö och Ormsö socknar Odh = Odensholm Oö = Ormsö socken Rg = båda Rågöarna Rk =Rickul kommun i Nuckö socken Ru =Runö SRg = Stora Rågö Sutl =Sutlep kommun i Nuckö socken Vp = Vippa! (Vihterpalu), svenska delen Orterna ordnade i grova drag efter dialektal samhörighet: Ru / NuOö / VpKrkRg / DGsv / Ngö Märk: 1. Endast Runö vokal-förlänger såväl en - som fler -sta viga formera v fornsvenskt kortstaviga substantivs paradigmformer. 2. Endast Rågöarna vokal-förlänger fsv korta en-staviga former av sbst, vb och adv, medan fler-staviga former (liksom i övr estlsv mål utom Runö) kvarstå kortstaviga. 3. Förlängningen sker i de >>centrala estlsv målem NuOö VpKrk DGsv (till hvilka här kommer N argö) gm konsonantens förlängning, om denna är p t k s n, eljes gm förlängning av rotvokalen (jfr Danell Nm 126, hvars kvantitetsregler för nuckösvenskan således icke gäller Runö resp Rågöarna). 4. Förekomsten i runskan av rnndantagsvis>> oförlängda korta flerstavingar antyder att förlängningen där av flerstaviga paradigmformer rimligtvis är yngre än den i enstaviga ord. 5. Kortstavigheten åtföljs av j ämviktsak cent, vare sig rotvokalen följs av kort konsonant el kort kons-grupp (Tiberg EFK 6: 104: Kvant). 6. Apokopen efter lång rotstavelse är ovillkorlig (utom inargösv). >>Undantagen» torde alla låta osökt förklara sig (jfr Danell ib). 8

11 Förord vid utgivningen Materialet till föreliggande uppsats började samlas genom några notiser Ar 1944 avfattades en sluten framställning - på två blad. Överflyttningen till vårt land av Estlands svenskar befordrade namnsamlandet. Erfarenheter under det estlandssvenska ordboksarbetet och den därmed förknippade folkminnesforskningen fyllde sakta på med synpunkter. Författaren är mycken tack skyldig professorerna Valter Jansson, Olav Ahlbäck och Sigurd Fries, som ha tagit del av framställningen då den fått någorlunda avslutat skick. Så har även gjorts av arbetskamrater vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Upsala, särskilt av Manne Eriksson och Wolter Ehn. Alla ha därvid givit värdefull hjälp genom kritiska synpunkter och vägledande råd. Till Kungl Gustav Adolfs akademien och särskilt dess sekreterare professor Dag Strömbäck riktas ett vördsamt tack, då jämväl denna del (nr 7) av EFK har fått plats i Akademins Acta. Manne Eriksson, Rune Västerlund och Nils Östlund har beredvilligt hjälpts åt med översättningen av the summary. - Tomas Dreijer har vänligen granskat partiet på runska. - Fru Grete Normak har samlat estniska namn att göra jämförelser med. Till mina många skickliga och oförtröttade meddelare bland svenskarna från Estland står jag i outplånlig tacksamhetsskuld. Dem förutan hade detta lilla ar bete - liksom hela estlandssvenska U psala-undersökningen - aldrig blivit till. Många finlandssvenska och estniska vänner ha också givit god hjälp. Dem alla tackar jag. Upsala i mars 1971 NT Uppsala Östra Ågatan 27 tel 018/

12

13 Allmän inledning Vid ett studium av ordförrådet i de estlandssvenska folkmålen (estlsv) bör man inte glömma uttrycken för exempelvis husdjurens namn, arter, åldrar, kön och parning.1 Bortsett från den relativt jämna likformigheten över språkområdet i fråga om husdjursnamnen, som genast faller i ögonen, skall man finna en rad påtagliga olikheter de skilda målen emellan. Här skall redovisas allenast en sammanställning av egennamn på hästar och märrar, på oxar och kor samt på hundar. På köpet får man strödda exempel på några av dialektområdets invärtes skiftningar i ljudskick och formförråd. Även inom denna avgränsade namngrupp har jag inte systematiskt sökt upp allt hvad som sannolikt kunde låta sig finnas. Endast registermässigt kommer jag att syssla med >>yngre>> namn - närmare nedan - respektive namn lånade från estniskt, finlandssvenskt eller rikssvenskt håll. (Jag nämner dessa tre grupper i ordning efter grannskapets närmare eller fjärmare läge i rummet.) I och för sig anser jag det visst icke självklart att estniskt språkmaterial i våra estlandssvenska mål bör avskiljas och behandlas för sig. Tvärtom: först om man beaktar enheten av svenskt folkmål och estniskt språk torde man få rätta synen på den mångsidiga interferensen mellan de så olikartade båda språk, som lever - eller rättare: levde - sida vid sida under århundraden. Hvad angår uppdelningen i >>äldre > respektive >>yngre>> namn, så är det kanhända bäst att redan från början ange den enkla metod hvarmed man kan skilja dem åt: de gamla svenskarna här ute gav namn åt sina häst- och nötkreatur efter hårfärgen, och synbarligen icke på något annat vis - annat än i de ytterligt få fall >>som bekräftar regeln>>. Man får därvid komma i håg att hästfölen - i den mån de över huvud får namn - ofta nog på ett märklig sätt bytte färg, då de växte till. Jag kan inte gå in på det zoologiska i dylika förhållanden: mina meddelare ha påpekat saken, och jag tänker hästkännare har närmare reda på egenheten, hvilket jag inte har. I den mån färgändringen spelar roll för valet av djurets egennamn blir den beaktad. (Jfr not 8 nedan.) En grupp av namn finns också, ehuru mycket liten, som utgår från djurets 1 Jfr O W Sunden, Allmogelifvet i en västgötasocken (1903) s , väl lämpad som frågelista men tyvärr alltför sent observerad av NT. 11

14 färg på t ex ett starkt begränsat perifert parti - en teckning som, då den förekommer, icke automatiskt ger upphov till egennamn, exempel >>Hvitbälgem>. - Se nedan stycket Namnbildande teckning. I förbigående skall här beröras de stora förändringar i tiden som inträffade under >>senare tid>> - i huvudsak under vårt århundrade - och som omskapade den miljö där de estlandssvenska husdjursnamnen ha levat. Av ålder levde svenskar lika väl som ester ett undanskymt liv i utkanten av det på flera sätt avskärmade tsarryska riket, till yttermera visso under avgjort torftiga livsbetingelser. Därtill kom att deras herrskap tillhörde en främmande stam med tyskt språk och en ytterst främlingsartad samhällstradition (jfr EFK 1: Tiberg, Ståndssamhället). Hinder fanns på flera sätt även för handel mellan guvernementet Reval och storfurstendömet Finland, där dock både svenskar och ester hade stamfränder på respektive håll. Redan kring sekelskiftet 1900 hade väl en del påtagliga nyheter börjat märkas i något friare förbindelser, en viss seglation med överskottsvaror, ja rent av en icke oväsentlig fraktfart, samt säsongarbeten i Finland för manfolk från Estland. Järnplogar med vändskiva kom efter hand i bruk, till en början på godsen, där man däremot uppges ha hållit fast vid t ex skörd med skära. Av gammalt hade kvinnorna fått gå vid träårdrets enkla styrstång, men när även bönderna skaffade de tyngre järnplogarna, så måste männen slutligen avlösa sina kvinnfolk. Årdret levde kvar för kupningen av >>(kar)toffellandet>>, potatisjorden. Där hämtade estlandssvenskarna den viktigaste isoleringsbrytande exportvaran, som kunde finna avsättning i hamnar inom landet men även i Finland, i S:t Petersburg eller vid Kornhamns torg i Stockholm. Vi har exempel på hur framsynta och affärsbegåvade husbönder förstod att använda sina inseglade förtjänster till att förbättra sin jordbruksdrift, köpa sig redskap och rusta upp sina bostäder. En dråplig liten laik, >>diktad>> till ett bröllop på Ormsö och avsedd att såväl sjungas som dansas, talar om en ny tid: Ki'de-bronn o slbor blråck, he /är 'ån mä ståck Kedjebrunn och schieber-block, det får hon med stock[a], dvs: Ingen mödosam brunnskrok mer, men spjäll att skjuta med ett snöre över trissor, det får hon under stöket i nya hemmet - ståck >>stocka>>, vb-sb. Under första världskrigets slutskede blev kreatursbesättningarna på sina håll rätt åtgångna. Dock meddelas att hästarna i Rickul mången gång hade visat sig för små för att godtagas av rekvirerande trupper. Den betalning som gavs var väl ofta knapp, och stölder (särskilt av småfä) omtalas. Då godsen upplöstes och de stora besättningarna skingrades, inträffade - åtminstone i fråga om Rickholtz - att herrgårdens svart-hvita holländska 12

15 nötkreatur inte var eftertraktade av de forna underlydande, som hellre höll fast vid sin >>inhemska>> ras. Denna blev dock föremål för en viss rasförädling: ain göa målrkeskudo eller ain göa smärkudo ('en god mjölk(es) kudda', 'en god smör-kudda') såg man till att få kalvar av. Godset Rickholtz, ägt av familjen von Taube, hade (till 250 hektar åkerjord) in på 1900-talet arbetshästar, 6-8 vagns- och ridhästar samt en 4 par»ärje-oxar>> (Arved v Taube, Ulma 20998). Tiden före kriget hade godset omkring 30 kor med något tiotal ungdjur jämte >>mast-oxar>>, uttjänta dragoxar som göddes för att säljas till slakt (C Blees, Ulma). Under estniska frihetstiden fick man allt tätare förbindelser med Sverige, samtidigt som bondehushållningen alltmer influerades av nyheter, inte minst genom den unga svenska lantmanna- och folkhögskolan på Birkas, Nuckö. I somliga skolor användes boken om Sörgården. Svenska tidningar och böcker blev lästa i många hem. Vi skall träffa på namn som erinrar om dylikt. - Allt bidrog till att påverka även namngivningen i»nötgårdarna>>. Det urgamla enhetliga namnbildningssystemet var genombrutet. Låt oss nu börja med hästar och märrar och gå med namnen i bokstavsföljd samt ortsvis inom varje artikel. - 'Märr' är dessa dialekters enda ord för 'sto', och det begagnas därför givetvis här. - I fråga om dragdjurens bruk hos bönderna berörs här endast >>den gamla tiden>>, tiden före vändplogar och sentida hjuldon, dvs i stort sett före första världskriget - något olika för olika orter. På adelsgodsen fanns på sina håll järnplogar tidigare. Hästar nyttjades på Runö - alltid i par - framför vagn och vid ärjning. Oxar eller kor ha aldrig veterligen brukats som dragare på Runö. Vid kupning av potatisen (ett arbete som i Estland väl knappast bland bönderna var mer än 100 eller 150 år gammalt) drogs årdret allmänt av en-spänd häst. - På andra håll än på Runö drogs årdret på utsädesjord sedan gammalt av oxar, som också brukades framför >>ox-vagm> och >>ox-släde>>. Åven >>en-oksoxe>> har man kört med. Första krigets slutskede - med tysk erövring, livsmedelsbrist och slutligen revolutionära omstörtningar - gjorde praktiskt taget helt slut på bruket av oxar. - Hästen användes av ålder främst för vagn och släde: vagn med >>dyng(je)-lass>> samt hö- och sädlass från åkern, på sina håll också - vid utskeppning - för vedlass, utkörda i vattnet till småbåtar, som roddes ut till jakter eller galeaser. Hästar drog också vinterforor med >>ved(a)-lass>> och hö från avlägsna ängslador samt de på sina håll talrika fororna för godsen. Då vi finner att oxarna (frånsett Runö) hade egennamn, men inte hästarna vare sig på Rågöarna eller i Vippa! och Korkis (små orter på fastlandet innanför dessa öar), så var det väl till viss del därför att hästarna inte gick för årdret under de långvariga och flera gånger omtagna >>ärj- 13

16 ningarna> höst och vår och sommar: ärjning för dynga, för ogräs, för sådd, eventuellt för myllning. Inom Nuckö och Ormsö socknar liksom bland svenskarna på Dagö hade dock oxen > före kriget>>, så vitt jag har kunnat finna, samma roll som på Öarna (dvs Rågöarna) och i Vippal och Korkis, men i folkmålen på Nuckö, Ormsö och Dagö hade hästen namn precis som oxen. - Nargö hade ytterst få hästar och drev så långt man minns inget jordbruk med ärjning, harvning, sådd och skörd. - I det fjärran Gammalsvenskby i Ukraina hade ännu de gamla (hitkomna till Sverige 1929) sett någon enda åldring i byn använda oxar som dragare för vagn respektive årder. Men annars var det hästarna - uppfödda i stora hjordar, gemensamt betande - som parvis var dragare, när dragare behövdes. Hästarnas proprier kommer alltså från Runö, Nuckö, Ormsö, Dagö och Gammalsvenskby. Ett eller annat >mndantag>> från annan ort skall vi dock träffa på. Appellativerna för olika slag av hästdjur skall här icke generellt upptagas till behandling. Som en överblick vill jag endast anföra de ifrågakommande orden för handjuret av equus men hänvisar i övrigt till det otryckta ordmaterialet i Tiberg Estlandssvensk ordbok, manuskript i kortsystem på Dialekt- och folkminnesarkivet i Upsala. Man hittar hänvisningar under artikeln djur. 'Häst' är det allmänna ordet för hankönet, medan specialordet för det avelsdugliga handjuret är Oö 'hingst' (det vanliga ordet där); Nu, alternativt Oö 'fåle' (mindre vanligt Oö); SutlRk 'vrensk' (anges >>åldr>>, ev >>skämts>>); RgVpKrk 'ballhäst'; DGsv 'skäl', Ru med s-förlust: kiål (jfr mlty schele 'beskällare', s ). Runskan har också ordet 'hors' (trol ntr, liksom gotl russ, tyska das Ross, isl hross och anglosachsiskt horse). Ordet står i runskan vanligen som pluralis: horsso (landsm: ho~o) är benämningen för parhästarna, vare sig det är häst + märr, två märrar eller två hästar; även i sistnämnda fall talar man om horsso, icke om 'hästarna'. Singularformen kan framkomma i mera sällsynta fraser som tri par horss, där singularis står efter räkneord (Nm 226; EFK 6: 99). - Nargö, som givetvis känner högsvenska ordet, >>hade inget bruk för ordet>>: ingen hästavel förekom. Ej heller hade man där mycket bruk för ordet 'märr': häst'n va rnä folan 'stoet kom med fölet', sade man - ett uttryckssätt som var orimligt i andra mål: det var omöjligt att kalla märren för 'häst'. Åven i nargösvenskan förekom dock den rent dialektala kortstaviga pluralen rnärar, som finns NuOö Rg åtminstone i betydelsen 'lösaktiga kvinnfolk'. Appellativet 'vrensk' förekommer i notiser av P A Säve (från Sutlep och Rickul), Vendell (Nuckö), Isberg (Sutl) och Danell (Sutl). Uppgiften hos Danell (vrceinsk 'hingst' Nm 162; 1905) var given av Johan Nymann, född 14

17 och uppvuxen i Sutlep. På 1940-talet noterade Danell ordet hos en person från Höbring by, Rk/Fv. Ordet verifierades även av Tiberg i betydelsen 'hingst'. (En sådan kan inte anförtros endast åt små vallbarn - pojkar eller flickor - vid vallningens början, innan djuren ha avgjort vem som skall bli ledare; i och för sig betyder det icke 'arg häst'.) - Men om ordet var möjligt att återfinna, så var däremot vokalismen i tryckstarka stavelsen egendomligt varierande i de äldre uppteckningarna. Säve skriver Wrensk - där man omöjligen kan med visshet veta vad Säve menar med den grava akcenten, annat än att vokalen på något sätt har varit egenartad, sannolikt påfallande kort. Säves w- är endast >>gammalstavning>>. - Vendells vrensk (Fr/V 258) stammar åtminstone delvis från Säve. Vendells andra skrivning vräin k (ÖO 1111; år 1907) är i kortdiftongen knappast utan influens från Danell Nm 1905, medan längden på tonlöst ljud i dylik ställning tillhör det som Vendell >>ditnormaliserade>> i ÖO. - Isberg skriver vrcemsk i original-mskr, och Danell skriver vrceinsk (Nu-ordb 471). Vid utfrågning har jag inhämtat följande: Nh tycks nu sakna ordet; från Sutl har noterats vreinsk (vanlig >>lång>> diftong, att skriva eh ev ai men icke cej); Rk/Fv vrajnsk (med tydligt >>kort>> diftong); Rk/Bv vrainsk (med normal diftong, >>lång>>). Andra uttalsvarianter kan måhända dyka upp, men här har jag endast upptagit spontana tveklösa språkuppgifter. Ru Oö Rg DGsv Ngö avvisa ordet helt. - Nh har verbet vränskas [om häst och märr lika:] 'konstra, vara ovillig', kanske beroende av riksspråket. SutlRk har verbet: 'märren vrenskas' i betydelsen 'märren är brunstig'; jfr Rk/Bv: märre har vrainskas opa se (passivt vb-sb) 'märren är brunstig', resp märre fick vrainsk, hon fick hingst, har blivit betäckt. - Ordet förefaller på väg att ort för ort bli bortglömt även i Nuckö socken, liksom det endast individuellt är levande (utkonkurrerat av synonymen 'fåle'); goda meddelare i Rickul ha visat sig ej känna det. Ett fullt vitalt exempel är däremot uttrycket P&lrs vrainsken 'hingsten hos Pålsa' i byn Roslep i Bakvelde av Rickul. - Pluralflexionen är hos minnesgoda meddelare ml: -ar -a; en vill minnas m2: -er -e; Vendells -jar har ej nu återfunnits (än i varje fall); Danell har emellertid hört såväl mla ( = Vendell) som m2. Båda är rimliga. Flexionsvacklan är synnerligen frekvent i de estlsv målen, inte minst i ord som ha vaga associationer.2 1 Den iakttagna lokala vacklan i behandlingen av diftongen torde belysas av Danells uppgifter Nm 3 (s. 38), 23 (s. 46 f), 72 (s. 160 ff) samt anmärkningen s. 162, jämte likartade företeelser i fråga om andra diftongeringar (Nm 39: f?~oj!,' ib 42: g~o'j!,; ce ~ ce1). - Uttals- och utbredningsförhållanden tala bestämt för Danells mening, att företeelsen är &av färskt datum&. Själv har jag erinrat om möjligheten av inverkan från nordvästestniska granndialekter (EFK 6: 96 f). Jfr Saareste (i Eripainos Virittäjästä nr 4, 1952) med resume: La limite dialectale entre l'estonien du nord et l'estonien 15

18 Frånsett målen på Runö och Nargö - de båda starkt särpräglade flygelmålen - så ha de centrala estlsv målen (Nuckö Ormsö RågöVippalKorkis DagöGsvby) ett gemensamt ord för hästkreatur i allmänhet, vare sig haneller honkön. Det är ordet >>ök > (öyk), pl >>ökjar» (NuOö än aike, RgVp äin äike, DGsv än äik). I fall missförstånd icke behöver uppstå, används här i uppsatsen ordet 'häst' såväl i betydelsen handjuret över huvud som i betydelsen 'vallack'; betydelsen 'hästdjur i allmänhet' nyttjas däremot med försiktighet. Det kan också vara värt att erinra sig, hurusom (i centrala gruppen) orden 'kreatur' och 'boskap' båda ha betydelsen 'nötkreatur'. Den starka variationen mellan målen i fråga om ordens bildning och genus i bägge fallen är det ej här orsak att ingå på. Se Tiberg Estlsv ordbok, Ulma. - Det har hänt att då jag skriftligen bett om >>namn på kreatur > av alla slag, så har svaret innehållit allt utom hästdjuren. Jfr ovanstående notiser om appellativer för 'häst'. Ordet 'nöt' (av naut) finns noterat som simplex (näut~nöut) endast RgKrkDGsv (Vp saknas tillfälligt?) samt som efterled i det egendomliga ordet Oö i-nöut~e-nöut 'besvärlig el vanskött boskap', Vp i-nöut 'ungnöt, ungboskap' (neutrum, ibland kollektiv). Sagesmännen är fåtaliga numera: tre från Ormsö, en från Vippal. Betydelsen i Vippal belyses av ssgn Rk inats-hus 'utrymme för ungdjur i nötgårdslängan', >>ett ofta förekommande ord>>, medan Rk nu tycks sakna simplex. Ordet är eljes känt av gammalt. P A Säve noterade det 1854 (R 625: 7 s. 77 a) från Sutlep: Enaut (strecket avser diftong) ntr >mng-nötboskap (mellan kalf, uks o kudda)>> = Fr/V 47. Från Carl Säves notis 1855 ifrån Vippal (R 625: 2 s. 7): >>1-nöut, n. = ett år gammalt nöt > härstammar tydligen Fr/V 95 inäut -er. Betydelsen anger Fr/V efter P A Säve. Ändringen av diftongen öu hos C Säve till äu i Fr/V skulle du sud, med omfattande exempellistor, som även för den icke estniskläsande torde kunna belysa talrika särdrag i de estlsv målen - iakttagna av författaren till denna uppsats och noterade t ex i hans mskr på Ulma till en estlsv ordbok (jfr Tiberg, Kust bon 1968 nr 4 s ). Se även Saareste (i Orbis, Bulletin International de Documentation Linguistique, tome 2 nr 2, 1953): L'estonien litteraire et les dialects, likaså försedd med talrika exempellistor; samt Saareste, Petit atlas des parlers estoniens, Upsala Man måste bestämt fasthålla att så länge undersökningar av de estlsv målens språkdrag icke allvarligt ha blivit konfronterade med estniska dialekter, så är undersökningarna på ett viktigt område icke fullbordade. Själv har jag tyvärr inga förutsättningar att deltaga i ett sådant arbete som kräver ingående kunskap i estniskt språk - annat än måhända genom mina estlsv primäruppteckningar, som ju i stort sett utgår från obekantskap med estniska mål. - Vid korrekturet: talrika värdefulla systematiska upplysningar om interferenser mellan estlandssvenska och estniska ges nu av Herbert Lagman i en avhandling, utkommen vt 1971, då mskr till denna uppsats var avslutat. Se litt-listan. 16

19 kunna tyda på att Vendell har hört ordet, ej blott infört det från det manuskript som P A Säve sände till professor Freudenthal (se Fr/V Förord s. 3 samt R 625: 6 s.142). Det kan ju också vara ett läsfel på någon punkt. Danell har tydligen icke själv fått simplex bekräftat (se s.180 >>in-nöt>>), men det alltjämt anträffade inats-hils har han hört (ib). Danell har tvekat mellan uppslaget >>inne-nöt>> och >>in-nöt», som han stannat för. Innebörden (hvarom Danell icke yttrar sig) skulle kunna vara 'djur som vid ifrågavarande ålder hålls i inhägnad' (i >>koppel >, >>hage>> e dyl) eller hemma, icke ute med >>skocken» på betesmarken; stutar och kvigor fick inte gå med äldre betesdjur förrän sin andra sommar.3 Några sakuppgifter om nöt boskapen kan bli behövliga på sina håll i uppsatsen. >>Kudda>> är normala ordet för 'ko', utom i runskan, där ordet koda betyder 'kvigkalv'. - Kalvar kallas som hos oss 'spädkalvar', så länge de lever på mjölk. Hos finlandssvenska författare finner man intressanta specialnamn för även andra åldersstudier hos kalvar: >>gräs->>, >>lind->> eller >>haga-kalv>>, då de - isolerade från äldre djur - kan gå i någon >>hage>> (mindre inhägnad) med bete på 'gräslindan'. Då de kan börja gå med på betesvallen, kan de få heta >>vallkalvar>> eller >>följekalvar>> (se Sahlberg, Kimitobygdens hist Il: 1 s.153 f; Nikander, Byar och gårdar i Helsinge socken s. 80 f). Dessa termer ha inte gått att få paralleller till på estlandssvensk mark, men sakligt stämmer det: små kalvar får gå i en liten >>hage>> eller ett >>koppel>>, i regel en hägnad pr bonde 4 (Isberg/Danell: koppelkalv). Vid korr: Sutl grässkalrv; SRg hi>vik f 2, 2-årskviga med förtidig kalv. De halvvuxna djuren, som andra sommarn får gå med >>skocken», kallas allmänt 'stut' och 'kviga'. På Dagö uppfödde man mellan krigen >>oxkalvar>> till slakt, drivande dem miltals till utskeppningshamn. Mödan gav ett litet överskott i reda pengar. - I Gammalsvenskby såldes ofta tjurkalvar till kringresande uppköpare, särskilt till Bifra, en judinna, som själv skötte slakten (jfr s. 52). - På Rågöarna skedde parningen som av ålder: utan noggrannare övervakning (jfr även Söderbäck, Rågöborna s. 144). På somliga håll var däremot aveln mer omsorgsfull. I Gammalsvenskby köptes tjur för >>bys-pengar>>; mellan de båda krigen fick man också tjurar från Sverige. - Avelsdjuret heter på Runö och Nargö»oxe>>; där är kastrerade oxar aldrig dragare. Många av målen har ordet >>bull>>. Appellativet är vanligt i Nyland (Ahlbäck). Det estlsv ordet är kanske också influerat av estniskan (pull, genitiv pulli), rimligtvis med tysk bakgrund. Ordet 'tjur' 3 Närmare uppgifter om orden 'nöt', 'nöthus', 'nötgård' - se Exkurs 1 nedan. 4 Jfr namn som Hoaa &Hagas& i Gammalsvenskby, resp Koppers, familjenamn i samma by, namn som i sin mån vittnar om drag i den bondemiljö som 1781 års utflyttning kom ifrån N. Tiberg 17

20 verkar införlivat med dialekten egentligen endast i ormsösvenskan, förutom i Gammalsvenskby.5 På allra sista tiden förekom kullig boskap på Ormsö: i Sviby hade man en hornlös tjur, som efter hand fick avkomma i flera byar. Sådana utahönat kriar (>mtan-hornota krior>>) eller >>slät-huvota>> (RgVp >>-huvjota>>) var mest röda (dock vanligen utan att heta >>RödaU»}, länga i kroppen och fetmjölkande, uppges det.6 Nötdjurens p rop ri er gäller i första hand korna och de kastrerade oxarna. Tjurar fick på Runö sällan leva längre än på tredje året. Här nedan talas därför vanligen bara om kor och oxar, ehuruväl även tjurarna ibland hade namn. Av gammalt gick ungtjuren med >>skoekern>, tills han kastrerades, vanligen tredje sommaren, på de orter där man hade oxar som dragare. Husdjuren kunde fä namn vid växlande ålder. Flera sagesmän påpekar att namngivningen ibland kunde dröja. Ett föl som bytte färg under uppväxten kunde fä byta namn, men exempel på motsatsen finns också frän Runö (s f). - En hvit kvigkalv-den bytte aldrig färg - kunde fä namnet tidigt nog, men egennamn behövdes egentligen inte förrän ungdjuret skulle gå ute med skocken (Runö). Liknande uppges frän Nucköhalvön. Jfr emellertid även nedan: >>Namngivningen gjordes vanligen strax efter födelseu» (ib). Några uppgifter om skötseln av fölen på Runö och en direkt motivering för att hästarna behöver ha namn där, förtjänar anföras. Man ville på Runö inte i onödan ha märrföl. Det var så mycket mer besvär med märrar än med hästar. På ön hölls därför inte fler fölmärrar än som visade sig behövligt. De flesta märrföl slaktades genast och blev förr nergrävda. På senare tid förekom det att köttet kokades till svinen. - Det förtjänar observeras att om märrföl och gamla hästar inte sades Ru lhacht 'slakta', utan lhoa he}r 'slå ihjäl'; det var aldrig fråga om att ta vara på kött efter dem. 5 Ordet 'stut' anges allmänt avse yngre handjur, men eftersom stutarna på flera håll fick gå med skocken redan från andra sommaren, skiljer man dem inte noga från könsmogna djuret. Ordet 'tjur' anges flerstädes som mindre vanligt. Korkis te'or (lm: teor) har deltagit i en ljudförändring som har gjort imperfekt av 'göra' till ge'oi/. (växlande med ge"ord). Hur behandlas -ju- i ortens estniska dialekt? - 8 Adjektivet, som så att säga anger djurets >kontur >, icke dess färg, har av Sven Andersson noterats i Rickul (Budkavlen 1942 s. 139). Det syns på avledningen -at ( = >-ot >) att ordet är ett adjektiv, icke en participform; en sådan slutar i alla tre genera på -a, såvida icke participet ibland får adjektivisk kongruensböjning; ex: Nu hönator (attr: Nu -an), f och n: hönat (attrf: -ata),plm: hönator, f: hönatar, n: hönat (ekv i övriga mål). Tryckakcenten ligger i sammansatta adjektivet som vanligt på förleden, men denna led är i regel reducerad (Nm 129): mot trst lhet 'slät' svarar i förled (likaså trst:) lhät- (Nm 141 f: 56 I a och b). 18

21 Den som hade kiäl >>skäl>>, dvs hingst, släppte ut honom om våren med de andra hästdjuren, bland hvilka då även fjorgamla föl fick gå. Men årets nya föl fick under första fölåret inte gå med märren längre än till början av september; sedan hölls det skilt från andra hästdjur till i maj följande år. Under den tiden måste man ha märr och föl så långt skilda, att de inte hörde hvarandras gnäggningar. På våren, då djuren släpptes ut, borde de >>ha sig riktigt glömt>>. Om fölet i alla fall ville >>dia upp>> modern, så hjälpte man sig med en >>fölkrans>>. I ett grovt rep slog man in tre rader tretums >>naglar>> (spikar). En stark trasa vreds om för att hålla fast spikskallarna. På utsidan virade man om en fårskinnslapp, där spikuddarna stack ut genom ullen. - Om fölet nu ville dia, stack uddarna märren i sidan på >>bälgem> (buken), så att hon inte kunde tåla fölet. Och på det maneret blev de ovänner! Hästarnas namn var nödvändiga när man drev djuren ut eller hem, eller när man manade på dem i arbetet; man hade nästan alltid två djur att göra med, eftersom det endast var vid >>tyffel-genom-köra>> (potatiskupning) som man körde enhet. Den av paret som man ville mana på eller hålla igen, måste man ropa vid namn. Det enkelt konstruerade anspannet (se t ex Klein, Runö s. 203 resp 207 [årder att >>ärja>> med]) och den icke dubblade tömmen medgav inte heller mycken styrning för körsvennen, gående på vänstersidan - >>nä[r]mar-manet>>. En häst kändes inte vid annat än sitt eget namn, betonar man. Dessutom behövdes namnen om man i mängden av fritt strövande hästar ville utpeka någon att tex hämtas till arbete. Därvid var >>färg>>- och >>mönster>>-namnen i stort sett mycket ändamålsenliga. Ett gammalt missförstånd torde lämpligen böra redas ut, innan samlingen av egennamn läggs fram. De hithöriga orden ha hos en lång rad av författare framställts såsom appellativer: >>hvita>> = 'hvit ko' etc. Så Russwurm (Eibofolke 2: 319, 331, 354, 350: bla-, bri-, hul-, ski-). Säve (hos Danell: bri-, bro-, hj ä-). Vendell (i Fr/V 31: brik etc, i ÖO 79: brok m fl). Danell (Nu-ordb 27: blacka; 45: brik(a); 47: broka2 m fl). Jfr även Liden (i Studier till Tegner 1918), till vilken vi få återkomma i annat sammanhang (s.123 nedan). - En annan uppfattning har emellertid framträtt även hos några av dessa författare: Danell framställer visserligen (i avhandlingen 1905, vidhållet 1934 i Nm 236 f, och i Nu-ordboken 1951) dessa benämningar som en >>nybildad typ>> av femininer med obestämd och bestämd singularis lika. (Såsom viko 'vecka', viko 'veckan', så skulle tex broka betyda dels >>broka>>, dels >>brokam>; Nm 21.) Typen >mtan apokopering av slutvokalen stödes måhända i någon måm> av de sekundärt långvokaliska orden Nu lg,vo 'lada', 'ladan' och Ågvo 'slaga', 'slagan', tillägger Danell 19

22 (Nm 23), som dock i en not ger uttryck åt en iakttagelse i annan riktning: >>Av dessa substantiv [dvs >>broka>> etc] är det egentligen bf.sg. som är mera livskraftig, i det den tjänstgör såsom nomen proprium för ifrågavarande djur. Det är också tydligen från dessa nomina propria som hela appellativtypen har sin upprinnelse.>> Vendell har i slutet av sin sista ordbok tagit upp frågan; han tycks nu icke minnas uppgifterna i Fr/V, ej heller de nyss antydda ställena i ÖO: brik 77, brok 79, *bruna1 82, hvita 269, *hjälm 344, *rygg(j)a 764, *röda2 777, *skia(n) 811, *svarta hvarvid om de fyra sista anges >>svdefä (anförda endast från Vippal). I avslutningen (s. 1204) yttrar så Vendell följande: bestämda femininformens -a kvarstår >>stundom även efter lång stamstav. i Estld, nämligen benämningar eller namn på kokreatur av viss färg eller beskaffenhet. Som detta -a dock, även enligt Danell, härrör från bestämda singularformen, har intet sådant sv.fmn. i denna ordbok angivits från sagda trakter [dvs estlsv bygder]. För min uppfattning har det alltid stått klart att skia osv representerade blott definit.sg.>> - Skien (Fr/V 193), best form sg m 'hvitfläckig oxe' har inte kommit med i ÖO s Knappast kan man säga att V endells yttrande är klart. I fråga om det >>kvarstående -a>> är det helt missvisande: här kvarstår det trycksvaga -a efter lång tryckstark stavelse på fullt regelmässigt vis, enär det - såsom ju även Vendell måste mena - har varit skyddat i denna bestämda form av ett sedermera i alla estlsv mål (utom nargösv) bortfallet -n, tex 'Svartan'. Ett dialektalt Svarta, omskrivet av Vendell med 'helsvart ko', gör icke saken klarare (se Fr/V 225, där uttalet dessutom har försetts med ett w-ljud, som alla sagesmän avvisa). Att Vendell i Fr/V skrev dessa proprier med liten bokstav har givetvis ansetts riktigt med hänsyn till då gällande skrivvanor i fonetisk skrift, även en >>grövre > såclan (av typ som i ordboken Fr/V 1886). Frågan är väl om icke denna uttrycksbrist i landsmålsalfabetet har en dryg andel i att det har dröjt så länge innan felet slutgiltigt har blivit upptäckt. Ett svarta ser >>appellativiskt > ut, medan ett Svarta genast röjer sin art. Därtill kommer att redan Russwurm (liksom tex Grimms Wörterbuch) nyttjar små initialer och genom sin omskrivning framställer orden i fråga såsom appellativer (tex 2: 319: brik, brikja etc). Det viktigaste skälet till att misstaget kom att fasthållas torde dock vara ett annat, nämligen att avlyssnaren-upptecknaren i fall efter fall har missförstått meddelaren. Man kan nog i våra dagar liksom förr fråga hvilken estlandssvensk som helst, om broka är >>en brokig ko>> och därvid få jakande svar - ett svar som ju även är >>riktigt>>. Men frågan borde lyda: >>Hur 1Callar man en ko (en kalv), när den skall ha namn? > Då skall man få svaret: 20

23 >>Alltefter färgen, tex Bräka>>, dvs Brokan. Aldrig skall man få svaret *Bräk. Ibland skall man få höra: >>Vi ha inga särskilda namn; hon får heta Svarta eller Brika och så där.>> Det som negeras är namn av den i nymodigare omgivning iakttagna typen Axelina, Bella, Gullros o likn. I äldre tid fick h varje >>kokreatur>> (för att tala med Vendell) namn efter färg och teckning. Fanns det undantag - se nedan bland >>lånade>> respektive >>yngre>> namn - så har man att räkna med tex kor köpta med >>oregelmässigt>> namn, hästar med >>anekdotiskt» namn (t ex berättande om härkomsten) o likn. Då jag före tryckningen av nuckösvenska ordboken framlade för Danell erfarenheten att det inte går i något av målen att få höra ett uttryck som *ain broka (hvilket ju skall gå enligt Nm 23), så bestred han icke min iakttagelse men svarade att omskrivningen 'en brokig ko' hade givits och var upptecknad - ett faktum som ju ej kan bestridas. Denna uppenbart oriktiga uppgift: (fonemet bräka såsom appellativ av typ f 2), ansåg han sig icke kunna annullera. - Russwurms auktoritet som språkman beror icke på att han själv gjort anspråk därpå, tvärtom. (Se Tiberg i SvLm s. 225 f; Talve i Svio-Estonica 1949 s.164 f.) Danells språkliga auktoritet kan icke sättas i fråga. Den auktoritet som i denna detaljfråga tar över hans är helt enkelt den estlandssvenska allmogen. Där finns ingen tvekan eller oklarhet, så vida frågan är beviskraftigt ställd. - Ännu en utsaga må anföras, som bestyrker det i och för sig självklara att Bräka (brgka) är ett proprium: efter possessiva pronomina står allmänt (om än ej utan undantag) den obestämda formen av efterföljande huvudord, tex Rågö min äike 'min häst', våra kudd 'vår ko', täras ängjar 'deras ängar' etc. Däremot sägs överallt våra Bräka (ekv), aldrig *våra Brok (jfr härmed tex Dagö äin bräk, täsa bräka, textilterm: en mönsterfigur, 'en broka, denna brokan'; ekv Ru Nu Rg Vp Gsv). En pluralform kan däremot förekomma: vdr Bräkar 'våra Brokor' (i fall gården har tex en gammal och en ung). - Någon dialektnotis av typen >>ain broka>> finns icke någonstädes i Danells material, tryckt eller otryckt. Då jag efterfrågat ett sådant uttryck, så har det ögonblickligen avvisats med orden ain bräkata kudo (så Nuckö, ekv annorstädes). Sådan negation har givits för Ru Nh Rk Oö SRg LRg Vp Gsv Ngö. Då jag första gången noterade ett hithörigt uttryck (cera brgka, LRg 1923), uppfattade jag det spontant som proprium, men återgav det med 'er Broka' (i st f 'er Brokan'), och då jag 1925 på Dagö antecknade galrbrwn o oygbrwn, yttrade ägaren: Ve håa änt ina nammer 'Vi ha (inte) inga namn', dvs inga andra proprier än >>färgnamneil»; jag gjorde icke då översättningen >>Gammal-Brunen och Ung-Bruneil», som tillkom sedan jag 1929 på Dagö och 1932 på Lilla Rågö gjort fylligare namnuppteckningar, hvilka övertygat mig om uttryckens klara innebörd av proprier, icke appellativer. - En sak för sig iir att färgnamnen ibland för många sagesmän inte framstår som 21

24 verkliga >>egennamm>, sådana som de sentida >>fantasinamnem>. Ingen meddelare konstruerar dem dock annat än som proprier. Om de >>namm> jag nedan kallar >>namnadjektiv>>, se tex Proprier, A Runö: >>Blå>>. Om någon ännu tvivlar, så vill jag hänvisa till de beviskraftiga maskulinnamnen i nedanstående samling; det lär nog vara svårt att fatta dem som appellativer i bestämd form. Ett maskulint proprium behåller sitt ordslutande -n, medan n-bortfallet drabbar femininernas slutartikel. Att söka klarhet genom undersökning av namngivning i rikssvenska ladugårdar (även i tämligen gammal tid) med hänsyn till n-bortfall eller icke i omgivande dialekt kräver nog också särskild vaksamhet. Namnbildning på -a har väl flerstädes tidigt nog blivit»normativ>>. Ovanliga och starkt dialektfärgade namn kan dock troligen ofta ge säkra upplysningar i dylika fall. Några belysande uppgifter av gamla Anu Engblom från Vippal må anföras. Om eit rett diur var uta koit lappar - flräckar - om huve helder kroppen, heitt han-diure Rester, hd-diure Re'a. Om no unde live vär koitt, båra koit itt ndgdest från liuskana opp opa sidana, heitt diure enn tåo Rester o Re'a. Båra ndgdest koit opp opa sida, så heitt levanste Skien o Skia. - Koit märkena gäv namme. - Var kriandes kroppen svarttan heul'r rean, båra vär om huve koit flräckar, så heitt han-diure Briken o hd-diure Erika. Var fdre svartt o hav koit flräckar opa huve, så heitt 'e brikat /dr. He sa'ma vär mä bosskape. - 'Om ett rött djur var utan hvita»lappar>> (fläckar) runt huvudet eller kroppen, så het handjuret [ett handjur] Rödaster [se nedan Proprier avd B nr 19], ett hondjur Rödan. Om [det] nog [=också] under livet var hvitt, bara, men om [det] hvita inte nådde(s) från ljumskarna upp uppå sidorna, het djuret ändå Rödaster och Rödan. Men nådde(s) [det] hvita upp uppå sidan, så het >>levandset>> [eg: det levande] Skien och Skian. - [De] hvita märkena gav namnet. - Var kriandets [kreaturets] kropp(en) svart eller röd, men var [=fanns det] runt huvudet hvita fläckar, så het ett handjur Briken och ett hondjur Brikan. Var fåren svarta och hade hvita fläckar uppå huvudet, så het det >>brikota>> får. Det samma var [det] med boskapet', dvs nötkreaturen - ordet 'boskap' är neutrum RgVp. Till saken hör att en medelstor bondgård i >>gammal tid>> - läs: till första världskriget eller kanske inemot dess slut - inte hade mer än normalt 3 eller 4 kor (Runö: helhemman 6, halvhemman 3 - men av helhemman på Runö återstod före l:a vkr bara ett fåtal; de övriga var delade i tu). Fickman hos en bonde flera kvigkalvar med >>likadan>> teckning, så kunde man tex kalla den ena för Röd-Brokan, den andra Svart-Brokan. Se vidare nedan, avd Proprier. En av estlandssvenska upsalaundersökningens vaksammaste meddelare säger: >>Ånnu på 1920-talet gavs namn åt nötboskap i Österby [på Nuckö- 22

25 halvön] så gott som alltid efter utseendet. För att särskilja tex två Bröka tillades Stor- eller Lillh-, Svart- eller Rä-. Namngivningen gjordes vanligtvis strax efter födelsen. Hästar fick oftast namn som människor - inte efter utseende. - Omkring 1930 blev plötsligt andra namn omtyckta - utan hänsyn till utseendet. En ko eller tjur kunde då få vilket 'litterärt' namn som helst, tex Maja, Viva, Nore, Balder, Hero osv. Detta blev också nödvändigt, därför att boskap med de gamla färgerna - gr&, riggjat, hovmat, brikat, hoit, svart - knappast längre förekom; de flesta kor var numera brokiga.>> Den otvivelaktigt riktiga uppfattningen av hithöriga >>ord>> kommer till uttryck även i Danells ordbok. Första exemplet ur Danells egna uppteckningar tycks vara (s. 128 = Nm 130) >>G låsan: g'frgsa namn på ko som är grådaskig. - Glåsen g'frgs'l} d:o oxe el. tjur.>>-menredan s.45 (om Brikan) finner man >>Ib [=Isberg]: namn på ko med flera små vita fläckar i pannam>; s. 135 Isberg liknande om Gråen och Gråan. Här sätter Danell inget proprimn som uppslag, vilket däremot sker s. 354 för Isbergs Skimlan och Skimmeln. För 'Svartan' (hans egen uppteckning) sätter Danell som uppslag Svarta (inte Svartan) invid Svarten,»namn på svart oxe el. häst, resp. ko>> (407). - Den folkligt riktiga uppfattningen fann jag givetvis även hos Edvin Lagman, efter vilken jag 1944 antecknade ett 30-tal kreatursnamn: ain brikata kudo haitor Erika 'en >>brikot kudda>> heter Brikan'. Allt detta kan dock icke säkert hindra att det gamla missförståndet framdeles återvänder hos en oförsiktig eller oklar upptecknare. Att jag så länge har uppehållit mig vid denna fråga beror icke på att min mening skulle behöva så utförlig bevisning - saken är klar nog. Vad jag inte vill lämna osagt är att en upptecknare måste förbehålla sig rätten att annullera en notis som visat sig vara orimlig. En sådan skall icke behöva släpas med, citerad i det oändliga. Här måste finnas ett utrymme för sunda förnuftet. Hur ofta sitter jag icke tvekande och famlar efter en adekvat (eller någorlunda adekvat) beteckning med landsmålsalfabetet, inte minst då man avlyssnar en dialekt man aldrig hört förut - fallet var sannerligen frekvent, då jag började i Estland för nära 50 år sedan. Det är väl knappast behövligt att erinra om alla svårigheter att ögonblickligen hugga till med >>rätt>> bokstav för att uttrycka tex en avlyssnad vokal i serien av e-e,-ce,.aljud eller en vokalnyans i u-y-ö-ljudserien. Skall all sådan vacklan släpas med jämt? Danell har i själva verket givit ord åt en liknande inställning till bristfälligt äldre språkmaterial, då han i gradualavhandlingen 1905 yttrar om Vendells notiser, att >>felaktigheterna [äro] av så mångskiftande och oberäknelig natur, att en fullständig kritik av denna [Freudenthals och Vendells] Ordb. icke gärna kan lemnas annat än i form av ett helt och hållet nytt arbete>> 23

26 (Nm 10). - Samtidigt vill jag dock härvid understryka en annan synpunkt. En rimlig rätt att annullera måste kombineras med ett bevarande av det ursprungliga primärmaterialet. På denna punkt finns inga anmärkningar att göra mot Danells verksamhet, tvärt om, han har varit föredömlig. Och även om man konstaterar att det icke tycks gå att få tag i några primäruppteckningar av Vendells hand, så vill jag dock än en gång hänvisa till vad jag en gång yttrat (i Svio-Estonica 1936 s.142) om det epokgörande i Vendells uppteckningsverksamhet i Estlands svenskbygder, ord som Danell har instämt uti (Nucköordboken x), epokgörande såsom utgångspunkt för nutida verksamhet och framtida forskning. Det förefaller mig klart, att så vitt Danells ordbok har bestritt V endells uppgifter och så vitt man icke visar att Danell har misstagit sig, så kan Vendell på en sådan punkt icke citeras vid sidan av och likvärdig med Danell, utan endast såsom upphävd av Danell. Samma princip vågar jag begära tillämpad för min estlsv ordbok - naturligtvis i den mån text däri är slutredigerad, hvilket den är endast i begränsad omfattning, då hälften av primäranteckningarna återstår att införa ännu efter ungefär 25 år av renskrivning. Kreatursfärgen och namngivningen Vid namngivningen efter hårfärg var det i huvudsak två egenskaper som beaktades, och detta tycks gälla samtliga estlandssvenska orter: man gav namn antingen efter helfärg eller efter teckningens mönster hos tvåfärgade husdjur. Därvid behöver man i regel icke ange kontrastfärgens namn. Detta blir däremot nödvändigt, då man har att göra med två eljes liktecknade djur, dock av olika kontrastfärg, vanligen >>röd>> respektive >>svart», tex Röd-Brokan gentemot Svart-Brokan. En generell inskränkning i namngivningen bör här åter poängteras: egennamn ges»normalt» ej åt häst på Rågöarna eller i Vippal och Korkis, och icke på Nargö. En märr och likaså en oxe blir utan namn på Runö och på Nargö. På Runö blir det alltså endast fråga om namn på hankön av hästdjur och honkön av nötkreatur och på Nargö endast om korna. RgVpKrk uppvisar endast namn på oxar och kor, ej på hästdjur. Mot det >>normala>> kan någon enstaka gång >>icke namnberättigade>> husdjur få egennamn på något håll. En sådan avvikelse påpekas, när den förekommer. Då namngivningsprinciperna är så pass likformiga i de 12 a 14 bosättningsområdena (i regel lika med dialektnyanser, mer eller mindre utpräglade), så torde vi här ha ett ganska åldrigt drag. Faktisk ålder hos namngivningstypen är visserligen sannolikt omöjlig att fastställa, utom kanske i något ensamstående fall, då namnet innehåller upplysning om t ex ett 24

27 kreatursköp eller liknande, och i så fall är namnet påtagligt sentida. Dessutom får man ju komma i håg att en viss handel med kreatur väl alltid har varit vanlig, särskilt för avelns skull. Ett sto eller en ko som har visat sig kunna ge värdefull avkomma, har nog alltid varit ett uppmärksammat och uppskattat husdjur, - Några namnparalleller från andra svenska mål än de i Estland kan man finna nedan, i ett fåtal fall även namn från avlägsnare skandinaviskt håll. Någon fullständighet avses givetvis på intet sätt. (Se litteraturhänvisningar.) Hos några av arbetskamraterna på Ulma finns samlingar av stort intresse. De osammansatta färgnamn, avseende ett (i stort sett) heliärgat djur, som ha visat sig vara i bruk om hästar och kor, är de nedan uppräknade - så långt jag kan överblicka såväl det renskrivna som det ännu icke till estlsv ordboken excerperade materialet.7 Nedanstående samling grundar sig på egna uppteckningar, men vid behov anföras även uppgifter ur de tryckta ordböckerna: Danell för Nuckö socken (Danell = Nuckö-ordboken; Nm = Danells avhandling ); Freudenthal/Vendell (Fr/V) 1886; Vendell Östsv ordbok (Vendell el ÖO) ; och (i något fall) Wessman Samling av ord etc (Wessm) Ur de otryckta estlsv samlingarna i Dialekt- och folkminnesarkivet i Upsala (Ulma) av andra samlare finns icke mycket material att hämta. Husdjursnamnen hos Isberg återfinns nämligen hos Danell. Tomas Gärdströms fåtaliga namn från Ormsö (TGm) är med nedan. - Russwurms uppgifter - ej alltför talrika och i flera fall högst osannolika respektive obestyrkta eller avvisade - finner man också hos Danell. Russwurm samlade sitt språkmaterial åtminstone i en del påvisbara fall genom en sorts ortsmeddelare. Några av dessa visa sig ha varit svenskar (sannolikt präster, och i så fall troligen finlandssvenskar), andra ha varit tyskspråkiga, som tex icke ha kunnat säkert urskilja, att ett ord som låt oss säga bltöma står i bestämd form. Frågorna som hopa sig inför Russwurms språkmaterial är så många och delvis så svårlösta, att man nog gör klokt i att inte utan vidare citera honom, innan man har nått åtminstone något större klarhet. (Jfr Tiberg i SvLm s. 208 ff och Talve i Svio-Estonica 1949 s.155 ff.) - Vill någon påstå att dialektskicket skulle ha på avgörande sätt förändrat sig (i ljudbestånd, huvudsaklig formlära, satskonstruktion) från ca 1850 till ca 1900, då Danell började, så torde bevisskyldigheten ligga på honom, icke på den som betvivlar en sådan hypotes. 7 Alla färgbeteckningar i min estlsv ordbok har jag samlade under uppslagsordet färg. Senare primäruppteckningar i 16:o har jag åtkomliga genom ordregister. Sämre är det med de icke excerperade 8:o-häftena (ett 40-tal). Jfr Estlands svenskar 25 år i Sverige ( = Kustbon nr 4 årg 1968 s. 182 ff). 25

28 Vid namngivningen visa sig namngivarna vanligen icke ha beaktat mycket små avvikelser från tex helfärg. Däremot kunde namnkonkurrens förekomma rätt ofta mellan två >>mönstrade>> färgtyper. Sådana förhållanden redogörs för nedan i avdelningen Husdjurens teckning. Antalet färgadjektiv för osammansatt helfärg som kan brukas om hästar och kor är ju starkt begränsat av naturen. Alla ifrågakommande adjektiv ha dock ej begagnats lika överallt: samma kreatursfärg kan på skilda håll betecknas med skilda ord. Att bestämma nyansen som avses med ett visst färgord, är icke görligt. Se nedan t ex 'blek', 'röd' respektive 'brun'. Man behövde kanske vara fackman i husdjurskännedom för att göra precisionen maximal.8 Enkla (osammansatta) adjektiv för helfärg som kan ge upphov till proprier, åtminstone i viss utsträckning: 1. >>black» avser 'ljusgul' (förefaller brukat endast om hästdjur). Saknas helt som ord för kreatursfärg RgVpKrk + Ngö, hvilket för visso sammanhänger med att hvarken hästen eller märren brukar ha proprium på dessa håll. Adjektivet som sådant är heller icke inhemskt på Rågöarna, men det finns i Vippal liksom i dess på fastlandet närbelägna grannkommun Rickul. Att adjektivet - eljes noterat på Dagö - saknas på ön just för husdjur, beror kanske på att sådan hästfärg inte fanns i den lilla Svenskbyn, då notiserna gjordes där på och 30-talen. - Bland de långseglande nargöborna har ordet kommit att få den >>engelska>> betydelsen 'svart', ett förhållande som ju icke saknar motsvarighet hos skolungdom i våra dagar, såsom jag lärt under årtionden som svensklärare. 2. >>blek>> som ord för kreatursfärg brukas Rg Krk Gsv (dock endast om nötkreatur, ej om hästar). Omskrivs i rågösvenskan med 'röd, riktigt röd', 'ljusröd', 'ljust blekgul, liksom urblekt'; i Gsvby med 'ljusröd', 'ljust gulaktig'. Ordets frånvaro i dagönotiserna är måhända tillfällig. - Jfr 'black', 'gul', 'röd'. 8 Ur Lantbrukets bok V: 2 av E T Nyström har jag inhämtat uppgifter om bland annat färgen på själva huden under hårbetäckningen - det som i estlsv mål kallas >>hår-roten», >>-bottnet»,»-gårdem. Somlig hud är ljus eller skär, annan är mörk, nästan gråblå. Dessa färger ha viss överensstämmelse med hårfällens färger. Lättast synliga är de på ställen med glesare hår eller på hårlösa partier, tex mulen. - Om sådana förhållanden har jag inte spontant fått några antydningar hos estlandssvenskarna. Men är det någon läsare som känner sig hågad att meddela ngt därom, så är han välkommen att skriva eller ringa (adress i Förordet). - Professor emeritus Ivar Johansson (Ultuna) har vid förfrågan vänligen givit anvisning på en del hithörig litteratur; se Arenander, Berge, Löfvenberg, Johansson, Rendel, Handbuch der Pferdezucht (vol 2) i litteraturlistan. Tjänstemän vid Lantbrukshögskolans bibliotek, Ultuna, ha givit värdefull vägledning. 26

29 3. >>blå>> brukas som ord för kreatursfärg enbart på Runö och endast om hästdjur: 'hvitblå', 'gråblå'. >>Ej mycket vanlig färg>>, säger en meddelare, men detta tycks mer gälla sen tid än äldre dagar. - Endast Runö har proprium härtill, dock blott för handjur; se nedan avd Proprier. Helt förnekat för övriga mål; dock har någon gång adjektivet 'gråblå' använts om husdjur (Oö). - Märk fölungars färgskifte, ovan omnämnt. Jfr >>mosug>> bland 'diffusa helfärger' nedan. - Att >>blå>> skulle stå för 'svart' finner jag ej exempel på bland estlsv mål. Väl ingår 'blå' i sorgnyans på dukar hos runbokvinnorna, men de ha även t ex >>svart och blå>>, angivet som sjätte sorgnyans från >>beck svart>> (el >>tjäru svart>>) och närmast >>blå>>, den sjunde bland elva nyanser före >>röda dukar>>, dvs helt sorgfritt. (Jfr Klein Runö 218, med ngt mindre nyanserad gradräkning.) 4. >>brum> avser i stort sett helbrun; om både häst och märr, oxe och ko (givetvis på de håll där proprium förekommer för alla fyra; jfr s. 24 ovan). - Odh tillägger: mattbrunt kunde kallas för >>askbrunt>> och glansbrunt för >>svettbrunt>>; dessa liksom 'mörkbrun' bildade icke propria. - Oö erinrar: en häst som fick namn efter brun färg hade ofta ro ö r k man och svans (dito Gsv), till skillnad från den som hade man och svans ljusare än kroppen (jfr ovan 'black' och nedan bland estniska namn: >>Linalakk>>). 5. >>grå>> - i stort sett jämngrå; allmänt som adjektiv för vanlig färg på både häst- och nötkreatur. Märk emellertid färgväxlingen hos hästdjur. - Det är väl en tillfällighet att belägg saknas från Vp Krk + Ngö, där utfrågningen nog har varit minst intensiv. - Jfr synonymer och sammansättningar under >>askot» (i nästa avd). 6. >>gul>> - Ru 'gulhvit', även 'rödaktigt gul'; Nh 'gulaktig'; Odh 'gul'. Ordet förnekas om kreatursfärg Oö Rg Krk; ej noterat Vp DGsv Ngö. Märk de konkurrerande färg beteckningarna 'black', 'blek', >>askot>>. - Adjektivet har långt o-ljud Ru Nu, de mål som här kommer i fråga. 7. >>hvit>> - omskrivs 'helhvit', 'tämligen helhvit'; märk färgförändringen hos hästdjur. - Färgen anges som ovanligare nu än förr. 8. >>röd>> - färgen beskrivs som 'helt röd, även i man och svans', 'tämligen helröd', 'om ett rött djur utan hvita >>lappar>> kring huvud och kropp', 'tämligen helt rödbrun'. - Jfr 'blek', 'brun' (ovan) samt >>Fuchs>> (i avd tyska) och >>Linalakk>> (i avd estniska proprier). 9. >>svart>> - 'helt svart', 'svart utan fläck', 'tämligen helsvart'. - Rk: >>Farfar har sagt: Svart kudona vila änt fört hår näst oss, dvs 'de svarta korna vilja inte trivas här hos oss.>> - Jfr >>Schwarzer>> (i avd tyska proprier). Något adjektiv >>kinnot>> om 'helhvit' (till Dagö Kinnen, namn på en helhvit tjurkalv) är ej anträffat vare sig på Dagö eller annorstädes, trots mycket frågande. Jfr avd Proprier nedan. 27

30 Vid alla dessa färgadjektiv, som kan bilda proprier, bör man lägga märke till det ortsvis varierande ljud- resp formskicket i egennamnen. Diffusa helfärger, uttryckta genom adjektiv om husdjur Åtskilliga av de färger som hittills ha nämnts kan man säkert också beskriva som ganska diffusa. Det förefaller dock som om denna färgbeskrivning i särskild grad gäller innebörden i följande ord för grumlig helfärg: >>askot>>, >>glåmot>>, >>glåsot>>, >>grimlot>>, >>grusmot>>, >>hyssjat>> med sidoformen >>hyssjegrå>> och >>gråhyssjot>>, >>hålot>>, >>murjot>> (eller >>mörjot>>), >>myssjot>>, >>råttgrå>> och >>skimlot>> med >>gråskimlot>> samt - från Runö: >>mosug>> och >>skimlad>> respektive >>skimlug>> och >>skimlig>>. Dessa färgadjektiv sammanhållas även därutav att de - på två säkra exempel när (Skimmeln och Mosen) - icke ge upphov till proprier. I stället brukas de frekvent såsom rena färgbeskrivande adjektiv om hästdjur och nötboskap - åter kanske med ett undantag. askat 'askfärgad, askgrå'; hittills noterat om husdjur endast från Ormsö, fast adjektivet eljes finns flerstädes. glrdmat är väl styrkt om vätskor, glasytor o likn: Ru NhRk Oö 'grumlig, oklar'. Hos Danell (128, från en enda sagesman tycks det, enl Ulma 21626) uppges betydelsen 'grådaskig (om färg på oxe)'. Denna betydelse har bekräftats genom omskrivningen 'askfärgad' hos en sagesman (Rk). - >>Sällan om kor: kuda ä glrdmat - färgen är grumlig, röd-grå-black, med håren blandade, inte i fläckar>> (NhRk). - Ingen tillfrågad har haft minne av någon ko med namnet >>Glåmam. glrdsat (ej som adjektiv hos Danell) är väl styrkt från Rickul-delen av Nuckö socken (avvisat Nh Odh). Betydelsen styrks med exempel om häst och ko: 'grådaskig', 'utan utpräglad färg'. - Från Nh anges däremot, såsom ovanligt ord, ett kortstavigt glrå'sat (om mänsklig hy:) 'glåmig'. - Danell 128 anför (efter, som det tycks, en enda Rk-sagesman): 'Glåsen' och 'Glåsan', namn på oxe el tjur resp ko som är grådaskig. - Enda minne av proprium nu hos en bland sju tillfrågade från Nuckö socken är följande: Höbring Jocksa (en gård i byn) hade en ko med den färgen; >>om hon inte hette Glrdsa?>> - Utanför nuckösvenskan förnekas adjektivet Ru Oö Rg Gsv Ngö. grimlrat finns Nh Oö Rg om atmosfär: 'töcknig, oklar'; ej om husdjur. - En hittills ensam sagesman från Ormsö uppger försiktigt: >>Inte ofta hört: grimlrat kuda 'den oklart grå, gråblå kon' - en sällsynt färg, som dock förekom>>. - Eljes förnekat som kreatursfärg resp kreatursnamn Ru NhRk Rg Gsv, likaså för Oö (av andra sagesmän). grussmat (- m-, ej >>kort kons-grupp>>) Rk, om tex hästar och får av hvitgrå el gulgrå färg med svarta el svartbruna stänk över hela kroppen, liksom 28

31 smutsiga. - Tydligtvis icke att placera bland mönsterbetecknande färgadjektiv. - Andra betydelser anförs av Isberg hos Danell (133). - Ordet har endast en gång uppgivits om kreatursfärg. - Negeras Nh Odh Oö. his'jat Oö, is'jat Rk Dagö - om häst- och nötkreatur: 'ljusgrå, askgrå, råttgrå', synonymt med >>askot». Sammansättningen >>grå-hyssjot» är lättare att belägga: Rk Oö Rg D; synonymen hise-grd, >>hyssjegrå>> är noterad från Ormsö. Rk: djuret har strödda svarta hår på ljus botten; >>mera hvitt än svart>>, >>gråskimligt>>. - Ordet avvisas helt för Ru Gsv Ngö (ej hos Danell). Det innehåller >>kort konsonantgrupp>> (lm: Dagö: iziaä; i >>grov>> beteckning med s+j bör nog apostrof utsättas såsom ovan, så att missuppfattning av -sj- såsom sje-ljud förebyggs). Det uddljudande h- saknas Rk D; på Gotl likaså (Säve/Gustavson Gotl ordb 359). Förgäves efterfrågat hos Gammalsvenskby-bor. hd,"/rat >>hålot>>, anträffat endast i nuckösvenskan (ej hos Danell), alternativt uppges även av en meddelare M}r'jat, pejorativt, om kor. Om hästar endast hos somliga: av obestämd urblekt hårfärg mellan rött och hvitt resp gråhvitt och gult; >>ingen färg alls>>, tillägger en; >>om hästar kan inte sägas något så nedsättande som kälrat>>, säger en annan. - I och för sig ett vanligt ord, där det förekommer; även om urblekta kläder, om misslyckad färg på barnens påskägg, däremot ej om tex människans hår. - Förnekas Ru Oö Rg Vp Gsv. - Ett i estlandssvenskan inhemskt -rdh- kan ordet icke gärna innehålla, då ingen dithörig övergång är klart styrkt för dessa mål (Tiberg Estlsv språkdrag s. 54). Olav Ahlbäck påpekar för mig ett finskt haalea adj, som även betyder 'urblekt' och 'ljusgrå'. Andra spekulationer förefalla mig därmed överflödiga. - Det alternativa uttalet hålr'jat (hittills av endast en meddelare) skulle kanske kunna innehålla ett >>pejorativt» j (Danell Nm 159). jan-kärat Rk, en-kärat~ en-kärat Oö >>järn-hårot», ljust gråhårig; om häst. - Jfr Rk jän, Oö en 'järn'. Förledsreduktion sporadiskt enligt Nm 129. Uttrycket avvisas för Ru och SRg. En meddelare anser det vara ett översättningslån >>från estn raudjas 'järnhårig'>>. mösor, möso, mösot >>mosug>> (lm: mf}sor), anträffat endast på Runö, färgbeteckning för häst och ko: 'gråhvitt skimlig', 'som mögel, lite hvit och grön', 'råttgrå, helt blågrå'. - Inga associationer om ordets ursprung hos sagesmännen. Har ej att göra med korta tvåstavingen Ru mosa (m 3) 'mossa', ej heller med estniska ortnamnet Muhu (>>tyska>> Moon, Ru Mii). - Färgordet förnekas för NhRkOdh Oö. - Enklast vore kanske att förknippa ordet med det i fornspråk och dialekter välkända korta enstaviga mos, som i runskan skulle bli mös (lm: mf!s). murjat (~morjo Nu, morjat Oö, mirjat Rg D, murjat Gsv (förnekas för 29

32 Ru), om människor: 'svartmuskig i hy och hår', 'smutsig, nersmetad'; >>ej om kreatursfärg>> Nu Oö Rg. - Endast från Gsv anges >>murjot>> brukbart om färg på >>ö(y)k>>, >>kudda>> och 'föl'; ett >>grå-murjot>> uppges även från SRg som tänkbart (däremot ej simplex el >>svart-murjot>>). Exemplen tycks visa att ordet, med betydelsen överförd från 'svartmuskig' om människor, endast nyttjas genom improvisation. - De växlande vokalerna i tryckstarka stavelsen återspegla ett äldre u resp y. Nuckö-alternativet a är endast en uttalsnyans av kort u (Nm 40 med ex ). Gsv u tycks innehålla en ganska regellös växling mellan u och i uti en del vanligen trycksvaga ord: blrive ~ blruve 'blivit', 'bli ven -et -na'; skilt ~ skult 'skulle' ( där i väl nä ppeligen återspeglar det isolerade skylde som finns i Helsingelagen, Noreen Aschw Gr anm 4); D arj:-sifte, Gsv arj:-sa/tena >>ansiktet, -ena>>, dvs 'kinden, -erna'. - Sammanhanget med 'mörja' torde vara medvetet för alla sagesmän; betydelsen därav varierar visserligen rätt kraftigt: Nu 'finfördelad smörja, skräp'; Oö 'risavfall, bark, barr o likn'; Nu 'rödbrun sand' under myllan (dito Danell 287); 'ask-mörja' (liksom Danell 'mörj-aska' 287, 'elds-mörja' Russwurm 2: 313, Danell 90) 'glödande aska' (som drages ur ugnen före baket); LRg DGsv 'smetig smörja', LRg även 'sönderstött våris', 'sönderkokta matvaror'. - Runskan saknar ordet. grå-mus'jat - hittills noterat endast från Gsv (simplex är ej antecknad); om människor: 'gråsprängd', om kreatur: 'ljusgrå'. >>Färgen är jämn, men de enskilda stråna variera i färg.>> - Jfr >>myssja>> (Danell mössj a 286 'mossaktig ängsmark') 'löv- el blandskog' på lägre mossig mark SRg; avser ibland mer skogen än marktypen, så Sutlep, Rågöarna, Dagö. - Om apostrofen se his'jat ovan. rått-grd D, ratt-grd Oö (lm: raå-grg), om häst- och nötkreatur: 'ljusgrå'. - Ordet, som icke tycks innehålla någon pejorativ anstrykning, torde väl finnas på flera håll. skimlra >>skimlad>> - med avledningsändelse som ett perf ptc - är anträffat endast i runskan och även där föga vanligt om kreatursfärg. Vid redogörelsen för flexionen får man ta med exempel av betydelsen 'möglad, möglig', och i fråga om flexionsformerna hänvisas även till de synonyma bildningarna strax nedan med avledningarna -ig, -ug, -ot.-av >>skimlad>> har från Runö uppgivits följande former: msg predikativ form >>Mös'n var meier som skimlrar, ete rechtet hoiter>>, dvs '[en häst med namnet] Mosen var mera liksom >>skimlader», inte riktigt hviter'; msg attributiv form: en skimlran bres-kant 'en möglig bröd(s)kant'. - >>Ej användbart om hästar>>, menar en meddelare. - Fsg attributivt: skimlra ferg 'skimlad färg', om hästdjurs naturfärg: >>gråaktig som brödmögel>>, >>mellan hvit och grå>>. - Allmänt godtagna fraser är följande: nsg attr bre er skimlrat 'brödet är möglat, mögligt'; skimlrat ket 'ruttnande kött'. - Participet är användbart om 30

33 husdjursfärg tydligen endast i betydelsen mögelliknande färg; jfr adjektivet närmast nedan. skiiii}ro >>skimlug>> - med avledningsändelsen -ug - förekommer endast i runskan (även nargösvenskan har adjektiv på -ug men icke detta färgadjektiv). Följande flexionsformer ha iakttagits; samtliga är exempel rörande >>skimlug färg>> på hästar eller på mögliga matvaror. Hess'n er skiiii}ror, en skiiiijron hest 'hästen är skimlug(er), en skimlug(un) häst'; skiiii}ro ferg 'skimlug färg' (ordet är ej brukbart om kor: >>de ha inte sådan färg>>); ett skifn}rot felr 'ett skimlugt föl'. Färgen beskrivs som >>ljust grå-gul-brum>; 'gul-grå ljus färg, stötande i brunt' genom att olikfärgade strån är blandade om hvarann. Om mörkare strån samla sig i ringformiga skuggningar kring små runda ljusare fläckar, toa ern skimlror - 'ja, då är han skimluger'. Om bröd: bre-skiva er skimlro 'brödskivan är >>skimlug>> av mögel'. skiiiijre >>skimlig>> - med avledningsändelsen -ig - är anträffat endast i runskan. Exempel (om hästfärg resp mögel): hess'n er skimlrer, en skimlrjan hest 'hästen är skimlig(er), en skimlig(an) häst'; bres-lempa er skimlre '>>bröds-limpan>>, surbrödkakan, är möglig'; ein skimlrjo lemp 'ett mögligt surbröd'; bre er skimlret 'brödet är >>skimligt>>, mögligt'. - Även frasen skirrilren hest har noterats, men en sagesman framhåller att >>det låter svenskt>>, dvs icke runskt. skimlrat >>skimlot>> - med avledningsändelsen -ot (fornspr -ött) - är väl styrkt för NucköOrmsö och DagöGsvby men okänt Runö (liksom Nargö). - Endast DGsv har betydelsen 'möglig' resp 'ärgig'. NuOö har betydelsen [om atmosfär:] 'grå, disig, mulen', Rågöarna [endast om atmosfär:] 'dunkel, skum, otillräckligt upplyst' (förnekat Ru + Gsv). NuOö är ensamma om överförda betydelsen [om synförmåga:] 'försvagad', [om färger, glas o likn:] 'oklar, icke rengjord, suddig' resp 'grådaskig, smutsgrå' - nyansen är pejorativ. - Som uttryck för husdjursfärg avvisas ordet för Ru + Rg, men är säkert styrkt för NuOö DGsv. Hos estlandssvenskarna avser ordet knappast nötkreatur; man påpekar flerstädes att kor >>sällan>> ha sådan färg. Ex: Rk aiken har galrt skimlrat här 'ö(y)ken (hästen) har >>gammalt skimlot>> hår av så där tarvligt skimlig färg'; Oö skimlrat aikjar 'skimliga hästar'; D än skimlrater äik har >>askfärgat hår»: ljusgrå grundfärg med insprängda mörkare strån; Gsv än skimlrater äik anges ha gult och svart och hvitt hår i jämn blandning; kan även gälla kor. - Ordet hör väl i alla dessa exempel till grundordet 'skimmel' (mögel), ej till 'skum'. Se nordiska etymologiska ordböcker. De negativuppgifter som här eller eljes anförs, är direkta utsagor, icke förmodanden, antagna e silentio. Därmed är ju icke sagt att de skulle vara oåtkomliga för invändningar, helst vid en så påfallande blandning av kon- 31

34 kurrerande böjningsmönster. Om formerna av de tre i runskan föreliggande adjektivbildningarna måste framhållas, att de i samtalen alldeles icke förekomma så prydligt isärlagda som här i redogörelsen, tvärtom. Med hänsyn till den från Runö uppgivna syftningen på ringformiga småfläckar, visserligen diffusa, borde färgbeteckningen 'skimlig' kanske stå placerad bland ord som betyda mönstrad teckning. Dessutom har färguttrycket på några håll givit upphov till proprier, visserligen sällsynta och i ett fall klart sentida tyskt lån. Nu får artikeln stå här såsom en rätt självfallen övergång till nästa huvudgrupp av färgadjektiv. Namnbildande teckning hos husdjur En rad adjektiv har brukats för att ange mönsterbilder i djurens teckning, mönster uppkomna genom formen på två mot hvarandra kontrasterande färgytor. För korthets skull kallar jag det för mönstrad teckning. Eftersom det aldrig är fråga om mer än två från hvarandra avvikande färger, så ange sagesmännen ofta ingenting om hvilka färger det gäller. Ej heller tycks de fästa någon vikt vid hvilkendera som är att anse som grundfärg. Denna får väl beräknas vara antingen >>svart» eller >>röd>> (>>brun>)), ehuru helt >>hvita>> nötkreatur (eller nästan helhvita) icke saknades. En ljus bukfärg är väl på sätt och vis >>grundfärg>>, men härvidlag spelar den roll egentligen blott som moderfärg för smärre färginslag på andra kroppsdelar. (Jfr not 8.) Se även citat från Anu Engblom s. 22. Fläckighetens utbredning och form på husdjurets kropp har visat sig alltid bli noga iakttagen av namngivarna. Fläckighetens mönster och art har också mycket ofta givit anledning till bildning av nyanserade kreatursnamn. Medan typen >>diffus helfärg>> endast i tvänne säkra fall har givit upphov till proprier, så har typen >>mönstrad teckning>> nästan genomgående tagits till grund för ifrågakommande djurs egennamn. Det händer ju dock rätt ofta att ett par mönster konkurrera i ett husdjurs teckning. I så fall har namngivaren att göra ett val. - >>Skia, hån ä Häl:ma åh>> - 'Skian, hon är Hjälman [eller >>hjälmad>>? >>hjälmug>>?] ock[så]', hette det en gång på Dagö. Givetvis bortsåg man vid namngivningen från helt oansenliga fläckar, om sådana stred mot den mönsterbedömning som djurets utseende i första hand gjorde naturlig. Ordmaterialet som uttrycker mönstrad teckning De ifrågakommande orden är följande, angivna i anpassad >>riksspråksform>> - ehuru icke med adjektivändelsen >>standardiserad>> till -ig, så som sker i tryckta ordböcker, där behovet att >>hitta>> snabbt har annan vikt än det har i föreliggande sammanhang. Hvarje ords utbredning bland estlsv mål angivs vid specialbehandlingen. 32

35 >>Bläsot>> (Ru >>bläsug>>, DGsv >>bläsjot>> ); >>brikot>> (Ru [sällsynt:] >>brikug>> ); >>brokot» (Ru+Ngö >>brokug>>); >>bältot>> (Ru [sällsynt:] >>bältug>>); >>grimmot>> (Ru >>grimmug>>); >>hjälmot>> (DGsv >>hjälmug>>>[?] -a); >>lappot>>; >>pittrot>>; >>ryggjot>> (Ru >>ryggjug>>); (?) >>skiot>> (Ru >>skiug>>); >>spångot>>; >>stjärnot>> (Ru >>stjärnug>> ); Ru >>stripug>>; Ru >>trippug>>. 1. NuOö RgVpKrk blräsot (LRg Krk -ot, med å-ljud) >>bläsot>>; DGsv blräs'jat >>bläsjot>>; Ru blreso >>bläsug>> - dvs 'bläsig, tecknad med hvit pannstrimma längs nosen'. Ordet används i de flesta målen endast om hästdjur, men uppges Ru Gsv brukbart även om kor: Ru ein blreso kö 'en bläsug ko', Gsv äin blräs'jat koda 'en bläsjot kudda'. - SRg även om >>bässar» (baggar) och 'tackor': blräsot bäss'n, blräsot tacka '[den] bläsote bässen; [den] bläsota tackan'. - Gsv överfört, om person: blräs'jatpetter, binamn efter skallighet, '[den] bläsjote Peter'. - Ru om huvudskalle: han haver blresot huo 'han har bläsugt huvud, hans huvud är hårlöst' - däremot icke *en bläsug man; det heter Ru en blreso-huon man 'en bläsug-huvug(un) man'. - Oö skämtvis om en rödkindad flicka: p'ia e blräso >>pigan>>, den ogifta unga kvinnan, är så uppspelt och glad att hon är rosig >>i ögonen>>, i ansiktet; mera sällan om en pojke, dock om han är rödmosig av exempelvis starka drycker: pojke e blräsotan.9 2. NuOö RgVpKrk brikat >>brikot>>10; (förnekas DGsv + Ngö; Ru har adjektivet endast som förled i ssgn brikohuoman >>brikughuvud-mannem>, fågelnamn: om en ung spräcklig sjöfågel med andliknande näbb, föga storvuxen, kanske 'smålom'; ett appellativ som ej tycks allmänt brukas på ön. - Betydelsen (i frg om nötkreatur och får) är 'småfläckig om huvudet' men helfärgad om kroppen; användes NuOö även i bet 'smutsfläckig i ansiktet' (tex om barnungar, om sotande personer). - Nu Rg han brikat avser 'hin onde'; Fr/V 31 han brikat (om vargen, Nu Rg) har ej bekräftats för Rågöarna. - Kanske är ordets ytterst sporadiska förekomst på Runö beroende av personinflyttningar från Nuckö socken. Jfr Proprier avd A och B: >> Brikam> Allmänt: brakat~ brokat >>brokot>>, Ru bröko, Ngö brooko >>brokug>> - om nötkreatur: fläckig (men inte småprickig, ej heller skäckig), med ljusa partier och mörka ungefär lika fördelade på djurets kropp. - Vokalen är alltid lång i runskan; växlande lång och kort Rk Vp; endast noterad som 9 Försök till en utredning om ordet 'bläs', se Exkurs Russwurms uppgift >brikjat > från Ormsö (med -j-) är av alla nutida sagesmän avvisad. 11 Oenigheten om adjektivet och ännu mer om fågelnamnet bland de särdeles naturkunniga runöborna är ett av de påfallande fåtaliga exemplen på olikformighet inom språk- och folktradition på Runö. Jfr Tiberg EFK 5: 85 (Reg: Allmänt) samt nedan s N. Tiberg 33

36 kort Oö Rg Krk och DGsv. I dagösvenskan kan vokalen alternativt ha >>Öppnare>> uttal: bmkat ~ brokat. - Brukas även om andra djur: >>bässe>> (bagge), 'tacka', 'gåshanne', >>vikare>> och andra sälar. - Hithörigt appellativ är >>en broka>> (bräk) Ru Nu RgVp DGsv om mönsterfigur på köptyg, på hemslöjdsalster o likn (Danell 47) samt 'skrivet brev, offentlig urkund' (så endast Dagö; betydelsen förnekad för såväl Gsv som för Ru NhRk Oö LRg). - Som förled kan ett stort antal adjektiv förekomma: blå-, brun-, hvit-, röd-, 1,må-, stor-, svart-; även förekommer appellativisk förled: gädd-, gärs-, hassel-, >>klugg->> (glugg-, ungf = fläck-), pitter- (pittra?, liten prick), virn- (lik >>virnan», orrhönan). En del av dessa förleder finns givetvis fogade också till andra färgadjektiv. - Märk konamnet Bro'ka s. 45 f. 4. Nh Rk SRg bältat >>bältot», såsom adjektiv om husdjur hittills endast NhRk och SRg: 'tvärrandig, tvärstrimmig', med smalare strimmor av kontrastfärgen i >>bälten» runt kroppen. - Brukbart även om t ex tvärrandigt klänningstyg, om garn som fått ojämn nyans vid färgning (Nh). Från Runö har adjektivet alls ej bekräftats. 5. DGsv grimat >>grimmot>>, Ru grimo >>grimmug>> (om nötkreatur:) ojämnt strimmig el fläckig om nosen; ej hos Danell, förnekas för NhRk Rg (tvekande godtaget av en enda meddelare från Rk; negerat av fem; enda association: grim ive nä'8a 'sot över näsan resp nosen'; ett estniskt kriim tycks förstärka sagesmännens ohåga att kännas vid ordet). - Ru: även om smutsrandigt ansikte: han haver grimo oogho >>han har grimmuga ögon>>, dvs är smutsig i synen. Gsv {/rim-öuat (adj) >>grim-ögot>> är helt synonymt. - På Dagö fanns även uttrycket galr grim-öua >>[det] gamla grim-ögat>> såsom noa-namn på vargen, vare sig grundtanken är 'han som är [grå]strimmig i uppsynen' eller ordet (även?) har syftning på 'det strimmiga ögat'. Närmast avsågs väl rena färgbeskrivningen, ty vargen angavs även kallas >>gamla sälg-kalven», den gråfläckige som liknar sälgstammen. - Estniska personer i Sverige liksom flera estlandssvenskar påpeka för mig det parallella estniska uttrycket kriim-silm >>strim-öga>> om tex katten. (Jfr Loorits, Gedanken-, Tat- und Worttabu s. 69.)12 6. Nh hoirmat, RkOdh Oö DGsv hälrmat, SRg siölremät, Krk siölrmat ~ siålrmat >>hjälmot>>, dvs med huvud i kontrastfärg mot vanligen mörkare nacke, hals och kropp. - SRg-formen innehåller ingenting som i princip 12 De allra flesta estniska ord med kr- är obestridligen lånord från germanskt eller romanskt håll. Se ordböcker. Detta kriim tycks ha mycket få släktingar i estniskan. I den omfångbrika Eesti-saksa sönaraamat (Estn-tysk ordb) av K Kann m fl (tryckt i Tartu, förla1:d på Eesti riiklik kirjandus, statliga förlaget, Tallinn 1964) finner man endast fyra hithöriga ord på kriim-. Skulle icke detta ord vara ett exempel på &dubbelt låm - först från svenska till estniska och sedan åter till vissa estlsv mål? Jag låter frågan gå till finsk-ugriska forskare. 34

37 skiljer den frän NuOö: avledningsändelsen -ot har formen -at med vokalen i SRg >>försvagad>> till ä i trycksvag stavelse framför skyddande slutkonsonant, och med svarabhakti-vokal säsom stöd inskjuten mellan 7r och m, hvarvid de uppkomna stavelserna bli >>korta>> (lm: RkOö hce}fmat [med läng kons-grupp, EFK 6: 67 f 79 f] motsvaras av SRg SJfJlr(!?,mcet - utan >längd>> pä lr-ljudet; jfr Tiberg i Söderbäck Rägöborna 354 f). Meddelarnas omskrivning av adjektivets innebörd stämmer helt med beskrivningen av ett djur som bär dithörigt proprium. - >>Huvudet ljust (åtminstone övre partiet och sidorna) mot i stort sett helfärgad mörk kropp>> NhRkOdh (här P A Säve), Oö RgKrk D. - >>Hvitt huvud >, >>hvit nos>>; >>helhvit panna>> NhRkOdh (här Danell 161: vit i pannan), RgVp+Rwm 2: 331 >>weissköpfig(er Ochse)>>. - >>Djur med hvit fläck mellan hornen» Vp ( + samma meddelare: >>hela huvudet hvitt>>); >>hvit.om öron och horn» Dagö. - >>Svart och hvit: en holländsk svart och hvit ko hette Jälma; kunde vara [=var kanhända ibland] svart med hvitt huvud eller röd med ljusare huvud>> Ngö. I Gsvby har namntraditionen synbarligen blivit grumlad: >>fläckig om huvudet och gärna även om kroppen; inte helfärgad om nägondera partiet>>; >>brokig>> (så enligt A Karlgren Ulma 25555). Om man bortser härifrän och frän Runö (jfr avd Proprier: Ru Hjälman), så är enigheten stor nog: om kontrast har rått mellan halsen och den del av huvudet som gränsar därtill, sä har djuret uppfattats som >>hjälmigt>> och fått namn därefter. - En hvit fläck i pannan har det icke varit fräga om: en sådan fläck kallas >>stjärna>>, och ett >>stjärnigt>> djur får namn i överensstämmelse därmed.13 Bredvid >>brokot>> finns >>en brok>> (en mönsterfläck) och bredvid >>bältot>> finns >>ett bälte>>, men någon likartad ordbildningssituation finns tydligen 13 Hittills jag har förbigått Vendells uppgifter om >>hjälm» och»hjälmot>>. - Bortsett från Fr/V 83: holm N (med tecken för å-ljud, gm lapsus [?], för O; ifrgv ord heter Nh åck-holrm, se Exkurs 3); ib 90: hälm; och 92; hölm W 'rem it. ex. ok' ( = ÖO 344,349 [ + olm & oläm Rg], 381), så innehåller Fr/V följande: hulm (läs: hojm) 'brokig oxe' N, hulmatan 'brokig (om nötkreatur)' s. 85; hälm 'brokig oxe 1. ko' N; hälmata r 'brokig (om nötkreatur)' G s. 90; hölm 'brokig oxe 1. ko' O; hölmatar G jämte hölmatan O (dito) s Fr/V 187 uppger vidare: siölma best. f. sg. 'röd 1. svart ko med hvitt hufvud' DRW; siölmatan W resp siölmatar DR, f: siölmat D resp siölmat a RW, n: siölmat adj 'brokig (om kreatur)'; siölmen best. f. sg. 'röd 1. svart oxe med hvitt hufvud' DRW. - NT:s kommentar. Ett enstavigt simplex 'hjälm' har ingenstädes låtit bekräfta sig, har tvärtom allmänt förnekats (se Exkurs 3). Förleder med hö'!fm- finns endast i Gsv. Formen ho'!fm. tillhör Nh och Sutl. Formen hä'!fm- tillhör RkOdh Oö D, medan siö'!fm- finns i RgVpKrk. (Jag förbigår tills vidare den föregivna betydelsen»rem» etc; se Exkurs 3: 'okhjälm' och 'styrhjälm'.) - För *hjälm om boskap anger ÖO 344»Brokig (ish. röd 1. svart) oxe med hvitt huvud» samt»benämning på en sålunda tecknad oxe eller ko». För *hjälmot anges ibidem:»som har brokigt huvud (om oxe eller ko)>>; se även härom Exkurs 3. 35

38 icke för alla hithöriga >>färgadjektiv>>. - Hur är det med >>hjälmot>>? Frågan behandlas och sökes besvarad i exkurs SRg kransät >>kransot>>, lite hvitfläckig i huvudet, om får; ex: kransät bäss'n, lcransät tacka '[den] kransote bässen, baggen; [den] kransota tackan'. - Ordet står tills vidare isolerat i de estlsv målen. (Jfr Kransa, konamn, bl a Wallin (Linne) s. 57; Sibbo i Nyland, i Hembygden 1915 s.143; Kalen dito i IODG IV: 106; 1926.) 8. Rk lappat >>lappot>>, fläckig - med måttligt stora fläckar, ej så stora att beteckningen för 'skäckig' vore lämpad, ej så små som >>pittrot>>, men kanske lite större än >>brokot>> och kanske mera isolerade i kontrastfärgen. Dessa fläckbeteckningar kan givetvis ibland närma sig hvarandra, och utrymmet för en beteckning 'lappig' tycks vara inskränkt, eftersom uttrycket så sällan har kommit i bruk om kretursfärg. Jfr emellertid Vp >>orr-lappig>>, fläckig som en orre (den är ju >>svart>> med några få hvita fläckar) och Runö >>Lappug-näsan» bland Proprier nedan. 9. NhRk Oö pi'trat >>pittrot>>, småprickig. - Något enkelt appellativt grundord (*en pittra) har icke noterats (ej heller hos Vendell eller Danell). Vbt >>pittra>> och bildningar därpå är frekventa; exempel finns från Ru NuOö DGsv, hittills något mindre från Rg. Betydelsen är 'avge klåda' resp 'känna klåda', och den underförstådda förbindelsen måtte vara den mänskliga kännedomen om småprickiga infektioner som kliar. - Till adjektivet >>pitter-brokot>> Nu pitor-brolcat~-brolcat, Rg piter-brolcat (SRg -ät) och (ngt avvikande:) Oö pitebrolcat (om nötkreatur:) 'med små prickar strödda över hela kroppen' finns från Nh ett appellativ noterat: hitt ä jo bara pitor-brolcar (f2, om nötboskap:) 'detta (eg: >>hitta>>) är ju bara små färgfläckar'. 10. Nu SRg D riggjat (ekv) >>ryggjot», Ru f: riggjo >>ryggjug>>, med rand i kontrastfärgen längs ryggen. >>Nog bara om kor» (Ru). Som >>grundord>> vore ordet 'rygg' väl inte fullt slående. Elliptisk bildning? 00. Något adjektiv till propriet Ru >>Ringam> är ej anträffat. 11. NuOö RgVp DGsv skiat (SRg slciggjät) >>skiot>>, Ru slcio >>skiug>>, storfläckig, med smalare strimmor från den ljusa buken upp kring djurets sidor, ungf = 'skäckig'; >>inte mycket rundade fläckar av bukens färg uppåt sidorna>>, betonas av ett par meddelare. Mest om kor, mera sällan om hästar; även om svin av gammaldags ras; om fåglar, såsom gäss och skator (>>skjuror>>). Ordet är mycket vanligt, okänt endastpånargö. Hur pass ålderdomligt det är på Runö må för tillfället lämnas därhän; det kan vara inkommet med ingifta från Nuckö eller Ormsö. - Etymologiseringen gör bekymmer. Danell sätter ordet under skyot (s. 364). På Gotland finns ett skäiugur (Fårö) >>skiug(er)>> (?), av Herbert Gustavson uppställt under skivig (skävig) Säve/Gustavson Gotl ordb 851 (av hänsyn till Rietz skäviger 'stickelhårig', dit kanske Fårö-ordet höd - ett ord, tydligt avvikande från 36

39 den estlsv färgbetydelsen). - Märk att ordet 'sky' (väl snarast bibliskt språk) är noterat endast från Gsvby: >>de sjöng, än he skrödd e skin>>, så att det >>skrodde>>, genljöd i skyn - en fras hvars åldrighet väl är tvivelaktig (det bordet ex heta bsg *skien i Gsvby; i övrigt finns från estlsv av 'sky' endast en typordslistenotis, utan tvivel rspr-influerad). Vi få återkomma, då propriet behandlas (s. 50). - Något substantiviskt >>grundord>> förefaller svårt att få. 12. Rk Oö spdngat >>spångot >, tvärstrimmig, vanligen i fråga om grå nyanser, på tal om katt framför allt, men någon gång om häst, ko. - Avvisas för Ru Nh Odh Rg Gsv Ngö. Trots negationerna på alla dessa orter är ordet spontant intygat Rk Oö om häst resp ko, dock med tvekan hos somliga meddelare. Det är kanske liknande tvekan om ordets brukbarhet som avspeglar sig i raden av totala negationer. - Appellativet spdng finns endast i betydelsen 'tunn skumrand på öl' (noterat av P A Säve, Danell 390; bekräftat Rk). - Ssgn Oö grå-spdngat bekräftas Rk Oö, dock endast om katta (om märr, Danell 135). 13. Rk stiiinat, Oö stenat, Rg D stienat >>stjärnot>>, Ru stjiino >>stjärnug >, om nötkreatur med 'stjärna' (icke >>stjärn>>) i pannan, dvs rundad hvit fläck. Färgbeskrivningen blandas hos estlandssvenskarna icke med typen 'pannstrimma', ej heller med typen >>skiot>> eller >>hjälmot>>; >>snopp>> finns inte i något mål, s Ru stripo >>stripug >, om ko; anges ej brukas om oxe (som ju ej har proprium på Runö). Adjektivet brukas i runskan frekvent om textilier. - Subst >>stripa>> (f 2) 'strimma' och adj >>stripug>> är vanliga i runskan men saknas i övriga estlsv mål, utom Nargö adj >>stripug>>. 15. Ru trippo >trippug>>, om nötkreatur: 'helt småfläckig'. - Mycket frekvent såsom textilterm i runskan. Proprier Då vi nu övergå till att överblicka beståndet av egennamn för husdjur, enkanneligen hästar och märrar, oxar (tjurar) och kor, så bör några ord förutskickas om uppställningen. Namnen anföras i bokstavsordning ortsvis - Runö dock främst för sig - börjande med handjuret av hästsläkte (om sådant djur finns med proprium), resp av nötkreatur (under samma förutsättning), eftersom namnen på de båda arterna i huvudsak är ensartade. Därefter kommer på liknande sätt hondjur av häst- resp kosläkte. Då häst och märr, resp oxe och ko i regel har parvis samma namn, så ställs de i sär endast om särskild anledning finns. Om ett namn gäller endast endera släktet, så angives detta. Efter Runö-samlingen genomgås namnen inom alla övriga orter utom 37

40 Nargö, sammanförda i artiklar med orterna i sedvanlig ordning. Nuckö socken: Nucköhalvön (det egentliga >>Nuckö>>, även enligt de infödda), Sutlep (kommun, fordom gods), Rickul (kommun, fordom godset Rickholtz, med Fra-velde i söder, Bak-velde i norr) samt Odensholm. - Ormsö socken, hvarinom den gamla uppdelningen i Västervackan och Östervackan (två kamerala begrepp, av inbyggarna stundom uppgivna såsom språkskilda) såvitt jag vet icke framträder åtskils i fråga om husdjursnamnen. - Rågöarna, dvs Västerön eller Stora Rågö, och Österön eller Lilla Rågö. - Vippa!, dvs den fordom svenska lilla strandbygden i den liknämnda kommunen (före 1917 godset Wichterpal, med estniskt namn i förtyskad form), samt byn Korkis; dessa båda små språkorter placeras efter Rågöarna som de språkligt är i regel närmast samhöriga med. - Dagö och Gammalsvenskby, systerspråk, hvarvid märks att de få skillnaderna (frånsett sentida lånord) vanligen visar att >>gammelsvänskail» har ungdomligare drag. Sist har Nargö kommit att bli ställt, för sig liksom Runö på andra flygeln, språkligt skilt från de övriga i talrika fall, även när det gäller husdjursbenämningarna. Det står naturligtvis hvar och en fritt att ordna den i sig lätt överskådliga raden av orter (=språkliga enheter) i bokstavsordning. I så fall uppoffrar man den klara indelningen efter språkenheternas släktskap. - Vendell (som i Fr/V laborerade med endast sex språkenheter) kunde kombinera båda synpunkterna i sin serie >>DGNORW>>. A. Runö Hästen har egennamn men icke märren och icke >>oxern>, dvs tjuren. - På Runö fanns före jordskiftet omkring 1930 av ålder 20 >>helhemmail» (Tiberg, Runöbondens ägor, EFK 5: 21), hvart och ett med 6 arbetshästar och en >>fåle>>, dvs en okastrerad unghäst. Öns sju halvhemman hade hvardera 4 arbetshästar samt ett eller annat år en >>fåle>> eller >>följa>> att ersätta alltför gamla djur med. En könsmogenfålekallaskiål>>skäl» (se ovan s.14). - Av nötkreatur hade helhemman >>6 mjölkes-ko[r]>> och en kviga. Hvarje höst lade helhemman på en kviga i stället för en ko, som blev slaktad. Halvhemman hade 4 mjölkkor; hvart annat år slaktades en ko, och så lade man på en kviga i stället. - >>Oxe>> hölls årligen av prästen (som i jordbesittning var en av bönderna före skiftet) och av klockarn, så anpassat att prästens tjur var fullvuxen när klockarns var halvvuxen. Byns bönder höll dessutom >>oxe>> i tur och ordning (>>kord>>), så att av byn ställdes 3 >>oxar>> årligen; då >>oxeil» blev 3 år, slaktades han. Jfr s. 8lf 93f. Hästar och märrar var ensamma dragare, icke hingstar och tjurar. Märrar, som egentligen mest avsågs till avel och icke var talrika (jfr s.18 ovan), hade inga egennamn. På Runö får vi alltså endast att göra med namn på 38

41 handjuret av hästsläktet samt konamn. - Nedan bifogas några genrebilder från ön, ritade av Abraham Rollman och kommenterade genom smärre uppsatser av Fredrik Lönnlund (t) och Tomas Dreijer, översatta av utgivaren. 1. Ru Blroa~ Blr&~ Bl& '[den] blå' - inget egentligt proprium utan ett >>namnadjektiv>>; jfr nedan Brun, Grå, Gul, Röd, Svart samt Blreso '[den] bläsuga'. - Hos Koors (en gård i byn) fanns en tid paret Gråggen o Blr&; vid samtal om detta par varierar uttalet av den >>blå>>, så som ovan har angivits, även i ägarens mun. Detsamma har funnits gälla andra djur med namnet >>[den] blå>>. Tidigare fanns hos Koors paret Ros'n o Blr& (se nedan Sentida namn: Rosen). Gråggen var vid födelsen gråaktig men blev sedan rechtet hoiter 'riktigt hvit(er)'. - Uttalsväxlingen i namnet >>[den] blå>> kommer spontant hos sagesmännen och så vitt jag kan se helt regellöst; det tycks som om >>rätta>> namnet skulle räknas vara bl& (med rspr-uttal), men normala dialektala adjektivet med diftong och kakuminalt 7r nyttjas ibland helt sorglöst, eftersom det >>ju är samma ord>> - ett svar som noterats, om undantagsvis uttalet blivit debatterat. Betecknande fraser: vånn blroa 'vår den blåe', dän blroa 'den där blåe'; jfr oar blroa 'vår den blåa', dvs oar blroa mara 'vår blåa märr(en)'. - Uttrycket brukas ej om nöt. - Jfr ovan s. 27, adjektivet. Se även Proprier, avd B: Brun: >>namnadjektiv>> (om jag så får kalla dessa proprie-brukade adjektiver). 2. Blre'sjen (lmalf: blr~ t;n14), namn för häst med bläs längs nosen; inget motsvarande för märr. - För bläsig ko förekom ej sällsynt Blresa (ingen j-avledning i detta fall). - I en enda gård förekom, att en bläsig märr omtalades som Blreso. Detta är icke ett egentligt proprium, utan betyder 'den bläsuga'. Jfr Blå med hänvisningar samt Exkurs 2. (Bläsa finns i hela Norden.) 3. Brika 'Brikan', sällsynt såsom konamn men förekom åtminstone på prästgården och hos ena Mickos: strimmig eller fläckig på nosen, kring ögonen, ja, ända upp till hornen. - Brika»är inte runskt namn; det är från NuckÖ», menar en meddelare. -Åven Briken var konamn. (>>Inte oxe?>>) Nej, u Den på båda stavelserna markerade»halvlängdem uttrycker ett för runskan utmärkande faktum (iakttaget även av en estlandssvensk med fint öra, och av en skicklig Runö-meddelare en tid markerat, helt missvisande, såsom längd enbart på stamstavelsen): en»tänjning>> av vokalen inträder ofta nog icke blott i stavelsen närmast efter en kort tryckstark, utan även i själva den tryckstarka stamstavelsen. Månne detta får ses som ett >>anlag» till stavelseförlängning i alla de korta tvåstaviga orden i runskan? Det eventuella framtida resultatet (om något sådant hade fått tid att utformas) skulle då bli generell vokalförlängning i de av ålder kortstaviga orden i runskan. - Jag har (i primäruppteckningar och i tryck) vanligen icke markerat denna egenhet, som ju ofta uteblir i flytande tal. 39

42 en ko. ( >Inte Erika? >) Nej, Briken. Maskulinartikeln -en på ett konamn är dunkel i detta fall (jfr nr 13). Månne avledningen -chen? Briken var även förtrolighetsnamn på en kvinna i gammal tid, död (Hon hette inte Brita, inte Berit.) Om namn se Tiberg i Anthroponymica svecana s. 293 ff; termen förtrolighetsnamn ib Etymologi se Proprier avd B, s Braka 'Brokan'. - Om en kvigkalv hade många fläckar på kroppen, förutom att den var hvit under buken, så fick den heta Braka. 5. Brun '[den] brune'; vånn Brun 'vår den brune', häst. Jfr Blå ovan. - Något >Brunam> för ko finns icke; >>de hade inte den färgen >. 6. Belta (hn: be-jta) 'Bältan' har i något fall förekommit som namn på ko med >>hvitt 'bälte' omkring 'bälgen' (buken) och upp över ryggen >; kuo er bejto 'kon är bältug'. (Jfr getnamn, Jordalen i Norge, Maal og Minne 1919.) 7. Grima 'Grimman' - en ko som hade hvita strimmor i pannan och kring nosen till i stort sett helfärgad kropp. - >>Namnet Grima fanns inte på RunÖ>> menar en sagesman. Snarast innebär väl detta att namnet har varit sällsynt, kanske emedan det har >>invandrat>> på senare tider, tex vid gifte. - (Jfr honfår, Island, Arkiv bd 28 s. 334; Kalen 1926 s.105.) 8. Groo 'den grå' - en häst av tämligen jämngrå färg. - Adj 'grå' heter groa, 'grov' heter grov. Den egendomliga fallande diftongen i hästnamnet kan jag icke förklara (den skulle motsvara ett *Grö ). Det måtte vara fråga om något slag av lånord. Månne lågtyska? Jfr Lasch Mnd Gram: gram hänvisn. Eller högtyskt grau? 9. Gråggen, en häst som >>kunde vara hvit, gråhvit eller svartgrå, men icke brun, helsvart eller röd>>. Ett gråaktigt föl kunde få namnet, men djuret kunde som häst bli alldeles hvitt. - Den association till 'grå' som jag fick av en meddelare tycks icke vara allmänt självklar. Namnet anges vara åldrigt runskt. Namnbildningen står isolerad, och paralleller från andra håll i Norden har jag ej påträffat. Hör väl till avd D nedan? 10. Goljen (lm: golt:n) 'Gulen' var >>hvitguh>: han var heghlran hest golrer, mä liusa män o råmp 'han var hel[a] häst[en] gul, med >>ljusane>> [ljusare] man och rumpa'. - Därjämte fanns enstaviga uttrycket Golr (lm: gglr) om en gul häst. Man kunde säga: Golr er gelre 'Golr är gälen, förarglig' (galen). På samma sätt om en märr (som ju inte har proprium): oar Golr 'vår Golr'. Men något *GöLn eller *GöLa såsom proprium finner man icke. Man kunde inte heller kalla Goljen för Golr; en häst >>lyssnade aldrig till annat än 'sitt eget' namm>, inskärper meddelaren. Namnet Goljen var vanligt, fanns på senare tid i åtminstone fem gårdar. - Adjektivet heter msg sjst: hess'n er golrer 'hästen är gul(er)' (förenat: en golran hest); f sjst: golr (förenat: ein golro mår); ntr: got 'gult'. Av exemplen framgick efter hand att ordet Goljen ensamt är proprium, medan Golr är ett substantiverat >>namnadjektiv>>: 40

43 '[den] gule': vånn gölr 'värn gule [häst]', oar gölr 'vår gula [märr]'. - I en gård hade man gölr Blre'sjen (lm: gplr blrrj, fn) '[den] gule Bläsen', som också kunde få egentligt proprium i form av kompositum: Gölr-Blre'sjen 'Gul Bläsen'. Jfr ovan Blå och nedan avd B: Brun samt Svart. - Uttalet med >>muljerat>> dentalt Z (goltn) har väl något sammanhang med kringliggande språk: lettiska, estniska, liviska. 11. Helrma~Helr~ma - namn på ko - associeras på Runö icke med 'hjälm' eller 'hjälmig' (helt främmande ord för runskan), utan med helremess >>Helg(ja)-mässa>>, dvs Allhelgonadag. - Det fanns åtskilliga kor med detta namn. De beskrivs också till färgen, t ex >>en röd ko med hvitt huvud>> eller >>en mörkröd ko med hvitt kring öron och horn: det var 'lappugt' på huvudet>>. Det syntes klart vid utfrågningen, att man inte kunde härleda namnet från de gjorda färgbeskrivningarna. Det visade sig tvärtom att flera meddelare in te hade en aning om att namnet på andra estlsv orter var mycket i bruk i klar betydelse av 'kon med hvitt huvud till kropp i kontrastfärgen'. Runöborna ha spekulerat över namnets innebörd. Invänder NT att kalvarna väl kom på våren, inte vid Helgja-mässan (ca 1 nov), så kunde svaret bli, att de någon gång kunde komma på hösten. Och så kom en sakupplysning, som må följa med här: >>Sådana kalvar blev då större nästa sommar än nästa vårens kalvar. Stora kvigor brukade kallas hoald-koda >>håll-kudda>>, dvs 'livkalv'>> - Ru koda betyder nämligen inte som på alla andra estlsv håll 'ko', utan 'kvigkalv'. - Man kan knappast tvivla på att namnet Helrma har inkommit då personer ha blivit ingifta från Nuckö eller Ormsö, en icke sällsynt företeelse sedan ganska långt tillbaka. Se nedan Hjälman i avd B. 12. Hoit'n (häst) och Hoita 'Hvitan' (ko). - Namnet gavs åt kvigkalvar som var helt hvita, en färg som de behöll i motsats till fölen, som dessutom så sällan föddes helhvita att sagesmännen icke erinrar sig något sådant. En häst med namnet H viten hade säkerligen fått detta namn först sedan färgen hade stadgat sig. - Jfr Grå, Gråggen, Mosen. 13. Hoitbelren (lm: ho1äbe,lren) >>Hvitbälgen>> - ko, som har gammaldags färgnamn efter sin hvita buk, ett konamn som måste få maskulin form, då det i senare leden har maskulina appellativet 'bälg'. Namnet har inte den liksom stereotyperade natur som ett 'H vitan', 'Stjärnan', 'Svartan' - det är givet efter en mera sällsynt, starkt begränsad fläckbildning. Men dit hör ju även 'Bältan', 'Ryggjan' och flera andra. I stället för att göra en grupp inom >>mönstrad teckning>> låter vi alla färgnamn följas åt här. Det finns ingen estlsv ko med namnet *Bälgen, *Rumpan, *Näsan - en egenhet som tycks tillhöra namngruppen. 13 b. Vid korr: Hoit-huo 'Hvithuvudet'; jfr s Hoit-råmpa (lm: ho1t-rorjj,pa), ko. Namnet har sammansättningsakcent i motsats mot Hoitbelren, som har kort tvåstaving i senare leden. 41

44 >>Hvit-rumpam> fick namn efter hvit svans till exempelvis röd kropp. - Jfr namntypen med Runö-nr samt avd B nr Lapponesa >>Lappugnäsan» - en ko, som hade helfärgad kropp och fläckigt huvud. Namnet var knappast vanligt. Namngivningen är väl delvis ett utslag av skämtlynne. Runöborna var verkligt påhittiga i att namnge sina inventarier, tex jalor, bössor mm. Jfr nr 13 och 14 samt 'Sockan' nedan. För att belysa namngivning av >>inhemskt runsk art>>, ehuru icke gällande färgnamn, tillåter jag mig här anföra namnen på övriga kor i den gård där Socka levde: Bosken (>>maskulint>> konamn) var född hos husbonden Bosken, dvs Ellerbusk, i den gård som normalt kallades Johanns; Bene kom från Bens, skrivet Beren[d]s; Berre (Im: be.re) kom från Bergs; Bella hade fått nymodigt namn, kanske dock inte av allra nymodigaste sort. Orsaken till att flera namn var givna efter annan gård är mycket naturlig: en kvinna fick alltid i sin hemgift en >>mjölkes-krn> och en kvigkalv (ein koda), som kanske inte hade fått namn ännu. 16. Mös'n (häst) och Mösa (ko) - (lm: m~s?j,, m~sa) - djuret var gråhvitt eller blåhvitt, lite stötande i gult eller rött; ett par meddelare gör en jämförelse: >>Ungefär som mögel, hvit och lite grön>>. Namnet var icke ovanligt. Det associeras av några med mos 'söndermosad maträtt', en förknippning som andra står främmande för, utan att ha någon annan tolkning. Jfr ovan s Ringa (riga) >>Ringan» - namnet fanns i några exemplar; det avsåg en ko med kontrastfärgen i ringar kring ögonen, >>det minns jag klart>>. - Jfr Wallin (Linne) s. 57: Ringöga. 18. Riggja ~ Reggja (lm: risia, ~nsia, med ett ibland >>försvagat>> kort i-ljud i stamstavelsen som uppträder frekvent, fast icke konsekvent ens hos en och samma meddelare) 'Rygg(j)an', med färgstrimma i kontrastfärgen längs ryggraden: oar reggjo kilo 'vår ryggjuga ko(n)'. - Inget motsvarande hästnamn på Runö. Konamnet är vitt utbrett i Norden. 19. Roo (häst) och Rooa (ko) >>Röde>> resp >>Rödan» (eg >>Raude>>, >>Raudan»). - En >>röd>> häst hette inte *Rooen, utan hade enstavigt namn, '[den] röde'; jfr ovan Blå m fl. Som konamn anges propriet icke mycket vanligt, eftersom färgen var sällsynt på ko. Märk att maskulina egennamnet ej är bildat >>symmetriskt>> med det feminina. Märk även uttalet re 'röd' i övriga mål, Proprier avd B. 20. Skien (häst) och Skia (ko) - djuret hade hvit buk och hvita ljumskar med ljusa strimmor upp åt sidorna, >>smalare strimmor på tvären kring kroppen>>. Jfr namngruppen B nr Stjänen~ / änen (häst) och Stjäna~ / äna (ko) - om djur med hvit >>stjärna>> i pannan: Stjänen haver stjäna mella oogho 'Stjärnen har stjärna(n) >>mellan ögonen>>'. - En häst med namnet Roo-Stjänen nämns, 42

45 >>Röd-Stjärnen». - Det alternativa uttalet med frikativor härstammar väl från angränsande icke-svenskt språk (lettiskan?). Jfr Runö-nr 2 och 10. (Finns i hela Norden.) 22. Stripa >>Stripan» - en ko med strimma från ryggen ner över kroppen eller med snedstrimma (inte bläs) över nosen. Jfr adj s Socka >>Sockan» (eller noga taget >>Suckam>) - så hette en ko med fötterna hvita gentemot kontrastfärg på benen. Namnet var väl knappast»gammalt>>, menar meddelarna, men det fanns, och det hade syftning på >>halvstrumpornas>> färg. - Jfr Runö-nr (Island: honfår, Arkiv 28: 334.) - Hellre till avd D (s. 57)1 Jfr Register avd Svart '[den] svarte' (häst) och Svarta 'Svartan' (ko). Jfr Blå m fl. - Motsats råder alltså i dylika fall mellan de maskulina namnen och de feminina. Hästnamnet är bildat av den svaga adjektivformen, som genom apokope efter långa stamstavelsen blir enstavig (=>>rena stammem>) i den nutida dialekten (något kortstavigt svagt böjt maskulint»namnadjektiv>> är icke anträffat i runskan; feminint '[den] Bläsuga' (nr 2 ovan) apokoperas till tvåstavighet: Blreso). Konamnet går en annan väg. I sådana namn har tydligen bestämda substantivformen 'Svartan' fått så utpräglad karaktär av namnbildningsform att formen svart 'den svarta' endast lever som rent adjektiv. Jfr däremot >>namnadjektivet» '[den] gula', i hvilket fall ngt proprium *Gulan ej har kunnat bildas, eftersom märrarna inte har proprium och korna inte räknas ha den färgen. - Tvåstavig adjektivform på -o i femininum finns Ru endast i attributiv ställning (ein ipjo dårrm 'en öppen dörr', ein svarta katt; jfr Nuckö ain ipja grind, ain svarta katt - Tiberg Estlsv språkdrag 72.) 25. Trippa~ Treppa (lm: +) 'Trippan' - namn på en småprickig ko. - Jfr avdb nr 24: Tättran med hänvisn. Vi ha nu gått igenom häst- och ko-namnen på Runö av gammal typ. I fortsättningen skall jag försöka ge namnen för övriga orter parallellt. Dock visar det sig lämpligt att Nargö får stå för sig till slut. Runska namnen Pi'sjen och Spaken är placerade i avd D (nedan s. 62f). B. De centrala estlandssvenska målen Då dialektformen står som uppslagsform faller det sig naturligast att här ha namnens ortsuppgifter efterställda. 1. Blracken häst, Blracka märr NhRkOdh Oö Gsv; Odh även som namn på ko. Namnet okänt Ru RgVpKrk + Ngö. - Hästdjur med detta namn ha ljus man och svans, enligt somliga ännu ljusare än kroppen, som är blekgul. Namnet är ej känt av alla ens på orter där det hos någon är säkert belagt. På Odh var hästnamnet - känt i några exemplar - i ett fall (hos Graisa) 43

46 inkommet vid köp från fastlandet; Brilse >>Bruserne>> (hos Brusa) hade en ko med namnet Blracka. - Oö: >>inte om oxe eller ko>>. - Att namnet ej noterats från Dagö kan bero på att intet djur med färgen fanns i de fåtaliga svenska hemmen , då NT:s anteckningar där blev gjorda. - Jfr även följande. 2. Blräiken oxe Rg, Blräika ko Rg Gsv, ekvivalent med Blreiken o Blreika Krk. Okänt Ru NuOö + Ngö men även Vp, som eljes ofta följer RgKrk. Ej noterat Dagö. Ljust gulaktigt djur - >motsvarar Rk Rea >, menar SRg; närmast motsvarande är kanske det för Rg V pkrk okända Blacken. Då namnet är välkänt från Gsvby torde det för visso ha funnits på Dagö Blåen o likn - okända NuOö RgVp Gsv. Se Runö, avd A ovan. 4. Blrås'n häst, Blråsa märr Oö, namn på häst med pannstrimma. - Med avvikande ordbildning: Nh Blräson (>>vanligt namn på häst med bläs>>; märren»fick benämnas blräsot märre >, dvs '[den] bläsota märren'). Maskulina namnformen ej bekräftad för Rk; däremot bekräftas Danell 34 (femininum:) Blräso namn på bläsigt sto efter uppgift av Johan Nymann (f 1859, från Sutlep). Odh Blräso (~-o), märr resp ko. - Namnet uppfattas av Danell som bsg av blräso (f 3) 'pannstrimma'. Det kunde väl också förklaras (jfr maskulinum Nh) som en relikt av adjektivet bläsug? (Jfr ovan s. 33.) På LRg fanns en enda häst (ej märr) som hade namnet Blräson; ägaren var inflyttad från Sutlep, och namnet hade ej hemortsrätt på Rågöarna. I Vp fanns likaså Blreson (vånn Blreson, en häst) - ett fall av språkgemenskap Vp-Rk. - I Vippal-fallet kunde den egendomliga bildningen med -on stödjas även av att maskulina adjektiven alltid ändas på -n (-an~ -en) i Vp. - Dagö Blräsen (kortstavigt, med slutartikelns vokal bevarad under det starka bitrycket efter kort rotstavelse) står för sig som ordbildning. - Isolerat står också Gsv Blråss häst, Blråssa märr (landsm: blrr&, blrr& a, med Gsvby-målets typ av >>estlsv överlängd>>; märk även Gsvbys tyska grannar).15 - Liksom fallet tycks vara även i de nordiska fornspråken, är adjektivet (>>bläsig>>~ >>bläsot > ~ >bläsjot >) avgjort rikligare noterat än enstaviga appellativet 'bläs', som saknas icke blott i Söderwalls ordbok utan 16 Att den säregna kvantiteten i ryska lånord (som Odä'ss 'Odessa' [lm: odr&~'], parach6d [lm: paraxqq/] 'ångbåt') sammanhänger med ukrainskans språkskick, kan mana priori antaga. Men det finns i Gsvby ett avsevärt ordbestånd med >>estlsv överlängd, i inhemska ord, grammatiskt betingad (ex: blrdtt [blr~[] 'blått', och dessa ord delar Gsv med ej blott dagösv, utan även ormsösv och rågösv (medan exakt motsvarighet nu ej finns i nuckösv liksom ej heller i runskan och nargösv). - Förklaring till det delvis komplicerade tillståndet (till hvars belysning jag sedan gammalt har omfattande samlingar) kan ej här upptagas till behandling. Man måste - så vitt jag förstår - även undersöka den estniska dialekten i grannskapet till respektive svenskort. Hänsyn får säkerligen också tagas till ifrågakommande lokala finlandssvenska mål. (Jfr Tiberg EFK 6: 81 ff.) 44

47 även flerstädes i västnordiska ordboksverk. Jfr exkurs 3. Kvantitetstypen >>estlsv överlängd>> är i talrika exempel påtagligt indicium på språkligt lån. Bevisningen härvidlag blir jag skyldig, tills det blir slutgiltig ordning i mina kvantitetsanteckningar. Att noggranna språkuppgifter i dylika ting skulle vara ovänsentliga är för mig en mycket främmande tanke. 5. Briken oxe, Erika ko NhRkOdh Oö RgVpKrk. Negerat DGsv + Ngö (även adjektivet är okänt i Gsv). Betydelsen anges överallt till 'smutsfläckig i uppsynen; småfläckig på huvudet till relativt helfärgad kropp'. - Oö: Erika o Briken sä dom ått bdn som rand sålrkat o änt villd vask se 'Briken och Brikan sade man åt och om barn som sprang omkring smutsiga och inte ville tvätta sig'. - Russwurms uppgifter med vr- ha helt avvisats, och även i övrigt torde Rwm i sina dialektord vara beroende bl a av vilseledande primäruppgifter (kanske insända till honom och sedan ej prövade). Set ex : uppgifter om föreliggande adjektiv och proprium med -t resp -tja, -kja; alltsammans omöjligt att få verifierat, ja omöjligt att förstå. - Sven Andersson har (i Budkavlen 1942 s.139) fört ihop Briken och Broken under Broken, men teckningen på djuren anges olika, analog med mina meddelares omskrivningar. Adjektivet 'brikot' har väl icke kommit på tal. -Rietz, som tycks ha sina tämligen fåtaliga estlsv uppgifter från A O Freudenthal (av förordet s. VI att döma), upprepar under brikj at (s. 52), synbarligen utan att känna Russwurms Eibofolke, Rwm:s otillförlitliga ordformer (Oö har tex icke *brikj a t, utan brikat). Samma former citeras (säkerligen efter Rietz och Vendell ÖO) av Torp, Nynorsk etym ordb, under brik2, f. Åven Danell (s. 163) citerar Rwm, hvarvid jämväl Säves bekräftade former anföras. Olav Ahlbäck påpekar att Houtskär i Åbolands skärgård har briko ~ vrik0 (f 2) om 'bar fläck i gröda', bjärt synlig för odlaren. - Sammanställningen (tangerad redan hos Rietz) med norska ord av betydelsen 'lysande' o likn är synbarligen träffande. Det nordiska brik- tycks liksom brak- 'fläck' tillhöra ett åderdomligt, delvis dunkelt språkmaterial (se SAOB, Torp, Hellquist ). Jfr nedan Skian. 6. Bräken oxe, Bräka ko NhRkOdh Oö RgVpKrk DGsv; Vippal hade - åtminstone alternativt, möjligen som enda uttalsform - kortstavigt Bro'ka(dito Vendell 79, skrivet bruka). Jfr adjektivets vokal, ovan s. 33 f. - På Ormsö minns man en enda >>brokig>> häst, och han >>fick ha oxnamnet Broken: han var känn-späkan>>, lätt igenkänd av alla. - I Gsvby, där på senare tid avelstjurar hämtades utifrån och i regel ej hade namn, hände det undantagsvis att en fläckig tjur kunde få heta Bräken. Vendell har med stor sannolikhet sin uttalsuppgift Vp bruka från Carl Säve, hvars primärnotis (Ups univ-bibl R 625: 2 s.10, 8:o; efter Anu Engbloms morbror Carl Palmkron) är >>Bruka>>, i en följd av 9 konamn, med stor bokstav. CS stavar genomgående dialektens långa g-ljud med o; det korta 45

48 skriver han däremot med u - alldeles som gotländskans korta u-ljud stavas av honom själv, av P A Säve och av oss alla andra gutamålsupptecknare, utom Danell, som skriver o för gotländskt kort u-ljud - begripligt nog eftersom det är samma ljud som Danell (liksom NT och andra) i Estland betecknar med o. Vendell följer - lika begripligt - i Fr/V en finlandssvensk stavningstradition med u för ifrågavarande ljud, det korta >>europeiska>> u-ljudet. (Jag bortser härvid från att det finns mål hvari man kan behöva o för en mera läpprundad, u för en något mindre labialiserad vokalkvalitet.) - Då OS stavar >>Bruka>>, så kan detta med visshet icke utläsas annat än som broka, dvs Bro'ka. Detta uttal har även verifierats för VpKrk. - Då OS skriver >>Bruna>>, kan man däremot icke säkert avgöra längden på den vokal han har hört, eftersom OS skriver >>brum> för bryj,n. Sannolikt har dock även detta namn i Vippal varit kortstavigt: Bru'na, så som ännu i Korkis. När Carl Säve kommer till 'Rödan' skriver han >>Rea>>, och man kan knappast betvivla att han härmed avser det överraskande, i VpKrk konstaterade Re'a (Im r~). - Att Vendell icke har hört detta eller måhända icke >>vågat tro på örats vittnesbörd>> (sådant händer oss litet hvar), torde framgå av att han anger Vp-uttalet av 'Rödan' med rea, dvs Rea (Fr/V 171, ÖO 777). - Bröderna Säves uppteckningar sändes 1878 till Freudenthal, men P A Säve hade redan i oktober 1855 skrivit av broderns notiser för egen räkning (R 625: 2 s. 100; R 625: 6 s.142). Kanske sändes Carl Säves i original; jag har icke lyckats finna dem. Broderns Sutlep-notiser från 1854 hade Carl Säve skrivit av i Upsala (R 625: 6 s. 93), årtal ej angivet. 7. Brun oxe NhRkOdh Rg Krk D; Bruna ko NhRkOdh Oö DGsv jämte Gull-Bruna ko Rk. Brunen oxe Oö. Brund'r oxe Vp; Bru'na (kortstavigt!) ko VpKrk. - Om hästdjur: Nh: vånn han brun; hån brun 'vår(n) den brune; den bruna'. Rk: brun eller han brun eller brun häst'n resp brun märre '[den] brune, (~bruna); den brune; brune hästen (~bruna märren)'; ett >>Brunan» avvisas i fråga om märr. Odh: dito. Oö: Brunen om helt brun häst, Bruna märr - >>inte enstavigt Brun om hästen>>. RgVpKrk: >>inte om häst>>. Dagö: brun eller Brun (proprium och >>namnadjektiv>> kan inte särskiljas), men par-namnet Galr-Brun o Qng-Brun 'Gammal-Brunen och Ung-Brunen' kan väl knappast tolkas annat än som rena proprier, inte gärna som >>den ungbrune>> etc. - Annorlunda är det måhända med ett namnpar från Odensholm: svejt-brun o ask-brun (landsm: sveiä-brwn o azg-brwn), hvilket väl måste tolkas som namnadjektiver: '[den] svettbrune och [den] askbrune', dvs den glansbruna resp den mattbruna hästen. - Den enstaviga formen, där den finns, tycks inte kunna brukas i fraser som >>Brun kommer där>>, >>det är brun (~brune) som är borta>>. Med rätt stor sannolikhet gäller detta även enstaviga oxnamnet, som eljes är så välbelagt; det villsamma är ju att estlsv målens svaga adjektiv ojämförligt vanligast förekommer utan 46

49 något framställt llan = vårt 'den (brune)'. Ett exempel som Brun braot baine J, se är dubbeltydigt: 'Brunen' eller '[den] brune bröt benet av sig'. Märk däremot följande allmänna fraser som tillrop under ärjning: Nh Brun, vens nu om! - Rk Brun, gd e furo! - SRg Brun, vens! Brökin, vens uiida! Dessa kan väl inte gärna innehålla annat än verkliga propria: >>Brunen, vänds nu om! > dvs 'vänd nu!', >Brunen, gå i fåran! >, >Brunen, vänd [utomkring]! Broken, vänd dig undan! > - Då bestämd slutartikel normalt icke skall bilda egen stavelse med vokal efter rotstavelse på -n (ex: stain 'sten', bsg stain 'stenen'), så har ormsösvenskan >löst problemet > att vinna tydlighet, därigenom att vokalen blir uttalad: Brunen. Å ven från Nh föreligger ett ga Brunen! 'Stackars gamle Brunen!' Liknande mekanism ligger väl till grund för Vp Brund'r >Bruner>>; märk att adj msg eljes i Vp alltid slutar på -(a)n: starkan (dito KrkLRg Oö; Ru + Nu endast i attributiv ställning, Nm 241; DGsv endast i adjektiv med stam på -r och -lr: störan, svälran 'stor, sval'). - De oväntade kortstaviga formerna i Vippal och Korkis bör väl ses i sammanhang med dels det nyss anförda Bro'ka samt Rödan, Stjärnan och Svartan nedan (se under sistnämnda namn, Korkis), dels med det i exkurs 2 påpekade språkskicket i RgVpKrk i vissa ord, som ( mot tillståndet i övriga estlsv mål) ha kortstavighet i tvåstaviga flexionsformer av vokalförlängda enstavighetsord med tonande konsonant (s.116). 8. BäUa ko NhRkKrk, eljes förnekat (bortsett från sparsam förekomst på Runö); som proprium ej ens allmänt känt inom Nuckö socken, ehuru adjektivet är välkänt. - Kon är >>bältot >, har strimmor tvärs över ryggen, vanligen i grå bottenfärg. Ingen tvivel att icke namnet är av den >>gamla>> typen, men färgställningen är sällsynt. Viss >>namnkonkurrens > från >>Skia>> är också påpekad av meddelarna. 8 b. 8 c: Glrdma och Glrdsa s Grima >>Grimman» Ru DGsv helfärgad ko med hvitt bakhuvud men med kontrastfärgen fläckvis kring ögon och nos. Okänt som namn NhRkOdh Oö RgVpKrk. Namnet har den gamla typen, men teckningen var väl tämligen sällsynt. Jfr Brikan. Förekomsten i Gsvby visar existensen av namnet på Dagö åtminstone Ssg: D Galr-Grima 'Gammal-Grimman'. - Sakligt hade 'grimman' (frånsett Runö) i äldre tid rätt begränsat bruk: huvudlag med en repstump att leda en häst med vid behov; tjudring var icke vanlig och ordet 'tjuder' helt okänt. I runska seldon ingick däremot >>grimtömmam> (grim-tooma), ett enda rep som bildar huvudlag från ena hästen till den andra och sedan utgör tömmen. - Jfr adjektivet ovan s Grden häst eller oxe, Grda märr eller ko NhRkOdh Oö Rg; endast om ko DGsv. - Uttalet är svagt diftongerat i nuckösv: Grd'}a (lm: grq'!a), då -d- kommer framför -a. Om diftongeringen jfr Danell Nm 42; andra former av sekundär diftongering ib 38 ( 3), 39 ( 5), 42 ( 8). Åven i några andra 47

50 estlsv mål spåras liknande tendens, som förefaller starkast i nuckösv. Estn influens? - Ssgr: i förled Grå-Skia Rk Rg D m fl; i efterled Oö (Blrestas) Hise-Grden 'Hyssje-Gråen (hos Blestasa)' m fl. 11. Gölrn~Gö11, ( >inte tvåstavigt *Göi en >) häst, oxe; Gölra märr, ko Nh ( >sällsynt >), RkOdh (Nh: långa o-ljudet =ö, dock ej så öppet som runskans långa ö; samma ljud ofta konstaterat för Sutl; jfr Danell Nm 39 5). - Okänt namn Oö RgKrk, ej noterat Vp DGsv. - Rk: Luks Matsas Gö11,, han var fiksa än tiiir aikja 'Guln hos Matsasa i Luks by, han var snabbare än de andra hästarna'. Odh: Grais Gölra var ain märr som kaiii från Ormse; hån var gölr e färga o fick håva namne Gölra 'Gulan hos Greisa var en märr som kom från Ormsö; hon var gul i färgen och fick [även= 'borde'] ha namnet Gulan'. Namnet bör hon ha fått först på Odensholm: dels är adjektivet kortstavigt på Ormsö (golran, golra, golrat, ett ljudskick som väl dock skulle ha substituerats med Odh:s ljudskick), dels uppges ordet 'gul' inte brukas på Ormsö om färg på husdjur. 12. Holrmen o Holrma Nh, Hälrmen o Hälrma RkOdh Oö D, Hölrmen o Hölrma Gsv, Siölremin o Siölrema SRg (E Lagus har samma iakttagelse av svarabhaktivokal: JOlr ma~ Jolrma SLS, Hfors), Siölrmen o SiölrmaLRgVp, 0 Siolrmen~SitJlrmen Krk (med >>grumlig>>, öppen, ibland svagt ö-haltig vokal) - >>Hjälmen ~ Hjälmam, oxe resp ko med åtminstone huvudsakligen hvitt huvud till i stort sett helfärgad kropp eller hals i kontrastfärgen. Jfr adjektivet s. 34 f ovan; se vidare nedan Exkurs 3, Liden. - Talrika förleder förekomma, i regel med reducerad vokalkvantitet (Nm 129): Ga- och Lillh 'Gammal-' och 'Litla-'; på SRg fanns tom både Gammal-, Lill- och Mellan Hjälman. Frekventa är Rä- och Svart-Hälrma. Förleden anger i sådana fall den dominerande kroppsfärgen gentemot huvudet. - >>Något *H vit- kan inte bildas: alla är hvita i huvudet.>> - Ej om hästdjur; jfr Bläsen, Stjärnen. Om Snoppen (negerat) se s Hoit'n o Hoita NhRkOdh Oö, Kvit'n o Kvita RgKrk, Koit'n o Koita Vp >>Hviten och Hvitam, oxe resp ko. Förnekat för DGsv, måhända beroende på färgens relativa sällsynthet; jfr även Dagö Kinnen nedan. - NuOö: även om häst (inget ex av märr); men Nh tillägger: >>hellre hoit-häst'n eller han hoit», den hvite, resp hoit märre 'hvita märren'. Denna inskränkning gäller flerstädes. - Sven Andersson (i Budkavlen 1942 s. 139) har missuppfattat diftongen som stigande. 14. Hoit-e-föt'n >>Hvit-i-fotem, Stavas-Johannes häst, Odh, som hade en enda hvit fot. Tolkas av meddelaren tveklöst så som här gjorts; eljes skulle -e- vara någon sorts stödvokal mellan -t och f-. Så tecknade hästar är kända flerst,ädes, men inget liknande proprium. >>Den hvitfotige>> (Rk hojt-fötat) hade i regel även bläs och kallades då för Blrås'n, menar en ormsöbo. - Jfr Runö-propr nr och

51 15. Kinnen Dagö, om en helhvit tjurkalv; namnet uttalades med smeksamt tonfall; han föddes upp för att säljas till slakt (=reda pengar i torftigt hem). Namnet är ej återfunnet i övriga mål och flerstädes direkt förnekat; ej heller något motsvarande konamn. - Då K innen och K inna påträffas i talrika finlandssvenska och högsvenska mål, så antyds på många håll i dessa folkmål ett samband med 'kind' och dess färg. Något sådant förefaller i första taget mindre lockande för Dagö, enär simplex 'kind' är okänd i alla estlsv mål (utom Ngö). Emellertid finns RgVp D kinn-back, -an om 'röda kinden'; Nh Oö SRg kinn-bain (ekv) 'röda kinden fram till örat', 'kinden utanpå okbenet'; NuOö Vp kinn-kälrkan (ekv) 'underkäkens undre kant och benet därinuti'. Se även Danell 202 (med Säve och Isberg). Möjligheten finns alltså att namnet innehåller appellativet 'kind', men något sådant var i hvarje fall helt främmande för meddelarna på Dagö - i så fall ett värdefullt exempel på >>ordens död>>. - Något ovisst förblir det i hvarje fall huruvida namnet K innen Dagö bör räknas till >>färgnamnell>). - Märk artikelvokalen; jfr D grann, stäin = 'grannen, stenen'; Oö Briinen m fl s Pi'tra Nh ko - hon har mike srnd pi'trar 'många små prickar' på kroppen; jämte Pitor-Broken resp Pitor-Broka NhRk oxe resp ko. -Simplex >>Pittrall>) negeras för Oö RgKrk, men Piter-Broka fanns liksom adjektivet >>pitterbrokot>> på Rågöarna. Oö har ordparet storbrokat och pitebrokat (utan -r-) 'stor-' resp 'småbrokig'. (Svårförklarlig syns mig r-förlusten i ormsösvenskan: verbet he pi'trar finns, 'det kliar'.) 17. >>Ringem>, >>Ringam> förnekas NhRkOdh Oö Rg. 18. Riggen o Riggja >>Ryggen och Ryggjam>, oxe resp ko NhRkOdh Oö Rg (SRg Riggin) VpKrk; på Dagö fanns konamnet, men det avvisas för Gsv - kanske emedan teckningen av gammalt ej fanns hos korna i Ukraina (jfr nedan s. 52). - Ssgr som SRg Rä- resp Svatt-Riggja (SRg visar ofta förlust av supradentalt uttal) anger den dominerande färgen gentemot den ljusa ryggraden. 19. Reen o Rea 'Röden och Rödan', oxe resp ko NhRkOdh D; endast Rea Gsv. - Nh: >>tänkbart>> även om hästdjur, men >>hellre sades re aiken eller han re>> om gårdens vanligen enda häst, '[den] röde ö(y)ken' eller 'den röde'. - Odh: minns ingen häst med sådan färg. - Däremot Oö: häst resp märr >>helt röd, även i man och svans>>. - Dagö: även om hästdjur. - Gsv: en helröd häst kallades icke >>Röd->>, utan Foks 'Fuchs', med tyska grannarnas namn. - Färgbeteckningen 'röd' avvisas helt för Rågöarna; hos Åspes hade man nog en med namnet, men mågens far var från Rickul. - Vippa! har som namn på oxe Rester (>>Rödaster>>?? eller influerat av estniskans Räst (gen: Rästa, pl Rästu), namn på röd tjur enl Wiedemann, se Saareste ordb I: 568; Vippal-namnet skulle i så fall ha >>svensk» vokalförlängning framför -st). Vippa! har härtill konamnet Re'a (kortstavigt!). Samma kort N. Tiberg 49

52 staviga konamn i Korkis; oxnamnet bortglömt: >>inte Reen, inte Rester>>. - Om den >>röda>> färgens frekvens, särskilt på nötboskapssidan, talar en lång rad sammansättningar (från andra håll än Rågöarna): Rä-Bröka (som motsats till exempelvis Svart-, Grå-Brokan), Röd-Hjälman, -Ryggjan, -Skian -Stjärn(en), -Stjärnan. - Jfr Blekan, Brunan i fråga om färgnyans. I fråga om namnbildningen jfr ovan Runö nr 19 och nedan Svarten (med hänvisn). 20. Skien o Skia >>Skien och Skiaru>, oxe resp ko NhRkOdh Oö RgVpKrk DGsv (SRg Skiggin, Skiggja). >>Inte om häst.>> Från Rickul noteras dock: Bergsby Hinusa hade än skiatan aike 'en >>skiotaru> häst' med namnet Skien; i Bergsby fanns ock Lillh-Pet Skia, en storfläckig märr, >>Skian hos Litla Peta>>. - Dessa anföras här som exempel på hur konamnet kunde >>smitta av sig>>, då för en gångs skull den namnbestämmande färgen uppträdde hos ett hästdjur. Eljes har man på flera håll understrukit att färgen kunde förekomma hos hästar i staden. Jfr skäckiga cirkushästar (hvilkas färg kanske ibland blir >>påbättrad>>). - På Dagö minns jag mig ha fått skjuts av postmannen år 1926, innan bussarna hade börjat gå till Reigi; då hade körsvennen en helt mörkbrun häst och en storfläckig skäck, livliga djur av ädel byggnad, små och snabba som Gotlands >>skogsbaggar>> men inte rustika som de. Från upplösta herrgårdsbesättningad - Talrika sammansättningar om oxe och ko. - Om etymologien yttrar jag mig ogärna, vill endast erinra om hur Bengt Hesselman i ordbildningsföreläsningar berördes- resp n-lösa former av roten i 'skina', ex: gotiskans us-kijanata, pf ptc till keinan 'skina'. Torp, Nynorsk etym ordb hänvisar under skia 'vrere gennemskinnende' till sv dial skia (väl närmast från Vendell ÖO 811), missuppfattat såsom ett appellativ. Skia skulle då betyda ungefär 'den lysande, bjärta', hvilket vore träffande. I så fall ännu ett färgord för kreatur med ytterst ålderdomliga anknytningar. Jfr A Johannesson, Isl etym ordb 809 f. Prof Valter Jansson erinrar mig om isl skja, Fritzner Isl ordb 3: 351 'gjennemsigtig Hinde'. 21. Skimort, ~ Skimmort, o Skimlta >>Skimmeln och Skimlaru> NhRk (lm: skimort,~ski'!j!d'y/, Nh ski'!.!flta, Rk skimlta). Rk har ej rent >>kort konsonantgrupp>> i femininum, trots att Rk skimort, är klart kortstavigt (med konsonantförkortning enligt Nm 130); i femininum föreligger hvad jag har vågat kalla >>labil kons-grupp>>; särskilt är det m-förbindelser som visar sig ha >>labilt» kvantitetsvärde.16 Sutlep enligt Isberg (Danell 354): ski'!j!d'y/,, skimlta, namn för >>stickelhårig>> oxe resp ko. (Märk, att -mlt- i Danells skrift icke automatiskt avser >>kort konsonantgrupp>>.) - Från Ormsö meddelas: Har hört Skimmeln, dock ingen i Borrby, kanske ingen på Ormsö; jfr namn som 16 Jfr härmed Danell Nm 190 ( 99 mom 2 samt exempels. 68 f f ). - Månne konsonantgruppen är olabil» endast lokalt, närmast Nh Sutl Rk? Odh? {>Q

53 BTrestas Hisegrden>>; se ovan 'Hyssje-Gräen hos Blestasa'. - Frän andra häll har namnet förnekats eller ej noterats, men Dagö hade längstavigt SkimmeTrn (lm: ski?ij,<j!/f/.), av inhemskt ljudskick, medan Gsvby hade det klart tyskspråkiga Schimmel (lm: ~i?ij,e.l, utan bestämd slutartikel, liksom flera av målets lånord på -r och -l). - Färgbeskrivningen är för Gsv >>helfärgat röd, med hvita och röda strån blandade>>, för Rk >>gräskimlig, utan skarp färg>>. På Dagö gjordes ingen färgnotis. Det kan måhända vara fråga om en sådan grå färg som hos hästar är mindre beständig, och som därför en viss tid kunnat ha den svagt småfläckiga grähvita färg som väl ofta förknippas med appellativet 'skimmel', utan att den talande därvid avser att exakt precisera hvad han menar. Jfr ovan skimlig (s. 30f; jfr Rendel 1959). 22. Stiän o Stiäna >>Stjärnen och Stjärnan>> NhRkOdh. Stenen o Stena Oö. Stien o Stiena RgVp DGsv. Sten o Ste'na (kortstavigt!) Krk. I Gsvby gavs namnet ät häst och märr, men på övriga orter ät oxe och ko; >>inte ät häst>> understryks av flera sagesmän. - Djuret har namn efter en rundad hvit fläck (>>stjärna>>) omsluten av kontrastfärgen, hvilken även dominerar kroppen. - Jfr andra hvita fläckigheter på huvudet, konstant förbundna med olika andra namn. - Kvantiteten i Krk se Svartan, nedan. 23. Svart'n o Svarta oxe resp ko NhRkOdh Oö RgVpKrk D 'Svarten och Svartan' - jämväl namn på häst och märr NhRkOdh samt Dagö. - Gsv har endast Svarta, namn på ko (ej på märr); motsvaras av Schwarzer om valacken, se tyska namn, avd G nedan. - Avvikande uttal av konamnet har Korkis: Svart'n o Sva'ta (lm: svatrj, o svata), kortstavigt i femininum; jfr i samma mål ovan ang Brunan, Rödan, Stjärnan samt Vippal i frg om Brokan, Brunan, Rödan Tä'tra Odh (lm: tceära), namn på ko med små stänk av kontrastfärgen på den eljes enhetliga bottenfärgen. Förnekas NhRk. Ungefär synonymt med Runö 24 Trippa och det ovan frän Ormsö anförda Pi'tra >>Pittram>. 17 Landsmålstypen t (i svatn, Svart'n) måste här av trycktekniska skäl avse halvlängd, medan t ( i svata, Sva' ta) avser helkort ljud.jag hade velat ge otvetydigt uttryck åt några märkliga hörbara kvantitetsskillnader. Tonlös klusil framför 'fj, är hörbart kortare än slutljudande t (såsomisvat), Klusilenisva&rJ,återär»längre>> änhelkorta >>tonande-tonlösa>> klusilen i Sva'ta, för hvilket ljud exakt typ saknas: ett,j, med tonlöshetstecken över. - Förkortningen som här framträder tycks vara ett utslag av hvad jag ev borde kalla >>estlsv ordförkortm (EFK 6:97f), H Lagman 1971 s. l9lf; jfr Danell Nm 130, där dock sluten trycksvag stavelse (ultima) anges vara en förutsättning för kvantitetsförändringen i nuckösvenskan. - Man kan undra om problemet låter lösa sig tillfredsställande utan noggrann kännedom om estniska dialekter. Över huvud måste det nog understrykas, att kännedom om estniska skriftspråket mången gång lämnar en i ovisshet, om man har anledning förmoda interferenser mellan estlandssvenska och estnisk språktradition. Jfr ovan s. 15 not; 44 f. 51

54 Jfr även Täppla, konamn från Nargö, nedan. Man bör kanske i fortsättningen söka paralleller till namnet även på estnisk mark. Något namn >>Snoppern> (el 'snopp'= [häst med] hvit fläck på överläppen) har inte påträffats på något håll; avvisas för Rk Oö LRg Gsv (s. 37). I fråga om konamnen i Gammalsvenskby får man nog tänka sig att de alla från början ha varit»uppkallelsenamm; näppeligen har någon ko gått med hela vägen från Dagö Hästar och oxar nämnas som dragare (Pisarevskij, uppsats i Russkij Vestnik 1899, EFK 3: 51, översatt av Jan Utas, i Svenskbyborna 40 år i Sverige, Visby 1969 s. 93). - En meddelare på Dagö, som hade traditionen från utvandringen genom endast en mellanhand, har berättat så: >>Med ö(y)kjarna, hästarna, började dom gå. Folkens krittror(na) - nötkreaturen - hade alla blivit hit [=här).>> Från Malmas by, den ursprungliga berätterskans hem, hade >>boskapem, dvs korna, hämtats till prästgården >>åt kyrk(j)o-herrn>>. - Rimligtvis har slakten varit avsevärd inför den långa färden, och prästen har inte gärna haft rum för mer än ett måttligt antal, helst den närmaste byn, Räike bien, hav åtete räik 'Reigi by(n) hade 80 rö[y)k[ar]', dvs boningshus, hushåll. Oxar hade man nu sedan långt tillbaka inte som dragare i Gammalsvenskby. Gräisas Hans (Hans Greisson Knutas) körde med oxar ännu på 1880-talet. Deras par-ok hade för hvardera oxen två slåar lodrätt nedåt, en på hvar sida om halsen. - I somliga hem i Gsvby slaktades alla tjurkalvar snarast möjligt, i andra kunde man föda upp dem för att sälja dem till slakt vid halvtannat års ålder. Med >skocken>> av alla byns nötkreatur fick sådana okastrerade ungtjurar (>>stutar >) inte gå. Till avel köpte man tjurar utifrån; 2-3 >>bys-tjurar>> hölls alltid, och ny tjur anskaffades efter ungefär 3 år. Även från Sverige har man fått avelstjurar; Juri (nedan avd F) var en av dem. Han var en mycket stor rödbrokig tjur, som gav bra kor. Från grannbyar, ja, från ryssbyar kom man med kor. Sådana tjurar hölls hemma hos bönderna i tur, efter antal kor, visst antal dagar. Längst tillbaka som man nu kan minnas hade byn >>bläsjota>> tjurar, som kallades >>tyska>>. - >>lm schwedischen Gebiete [ist] meist die sogenannte deutsche Viehrasse vertreten... das deutsche Vieh [ war] för die Rinderpest, welche hier schrecklich wiitete, viel empfänglicher... als das russische Vieh>> (Isert 15). - Ryska kor beskrivs som helfärgade grå-gul-hvita; det fanns ej många sådana. - Även helsvarta nötkreatur fanns, men inte svart-hvita holländska. - Seminering börjades redan 1921 i Ukraina, >>men den har inte förbättrats där sedan dess>>, menar man. C. Husdjursnamn från Nargö Liksom i föregående grupper ställs det dialektala namnet självt som >mppslagsform>> för sin artikel. Ett särskilt skäl tillkommer i fråga om nargö- 52

55 svenskan. Denna dialekt bevarar ett gammalt kort oskyddat -n i slutljud, alltså t ex i bestämd form av femininerna: kirkan 'kyrkan', bisson 'bössan', vi'kan 'veckan', nä'san 'näsan', liksom i en del adverb: utan, noordan adv, sbst. Konamnen av här behandlad typ ha emellertid inget ordslutande -n på Nargö. - Ett indicium på att språkmedvetandet i namnen kanske ursprungligen räknade med bestämd form, föreligger i en fras som vdr Jälma. Om uttrycket är bildat på >>normalt» vis, så bör det tolkas som >>vår Hjälmarn>. Nargösvenskanharnämligen alltid bestämd form efter possessivt pronomen, i motsats mot de flesta estlsv mål, men i likhet med runskan och vippalsvenskan. Jag hittar i mina exempelsamlingar ett undantag från hvardera av Ru Vp Ngö. -A andra sidan tycks man på Nargö icke kunna få den ledning vid bedömningen av kreatursnamn som maskulinerna erbjuder på andra håll: på Nargö-hästarnas namn kan man icke se något om formen, då de - mycket fåtaliga - alla är estniska och sentida. Se nedan Propria avd F. Att likväl ett sådant -n kan ha försvunnit på annan väg än genom regelrätt n-bortfall får väl knappast anses överraskande, då nargösvenskan notoriskt är på många sätt beroende av >>högsvenskan>>, väl närmast i finlandssvenska former. Att konamn i >>allmän högsvenska>> kan bildas eller helt enkelt förefinnas i form där ett ordslutande -a av den talande uppfattas genom språkkänslan såsom ett betydelsebildande element, är väl knappast ovanligt. Jfr svaga femininer med»naturligt genus>>: 'flicka', 'höna' m fl. - Konamnssamlingar som är mig tillgängliga från svenska Finland resp från rikssvenska landskap är inte alla tillräckligt tydliga för att läsaren skall kunna avgöra om samlaren utger dem i oförändrad grammatisk form eller om han mer eller midre förallmänligar form på -a eller slutligen om han använder en»normaliserad>> uppslagsform. Anni Fagerlund (Hembygden 1912 s.151) har ett 30-tal konamn på -n, men Smultra och Filpa sakna -n, liksom självfallet Svea. - Hos J Kaustinen (ib 1911 s.135) finner man Stj ään (Stjärna) och Pääl (Pärla) samt Skruttpigo (och Lilja), bredvid Blackon och J åmfrun. - L Sundell (ib 1912 s ) har synbarligen att göra med en dialekt med (sekundärt) n-bortfall jämväl i maskuliner: Grevi 'Greven', Blacki 'Blacken' m fl jämte allmänt n-bortfall i feminina namn, om man bortser från >>högsvenska>> typen Grevinnan, Fröken, Flickan (det mera >>folkliga>> Prinsessa har däremot inget -n). - Väinö Solstrand har tydligen enhetligt dialektala former från Houtskär (Hembygden s.151): alla svaga feminina namn ha -n, så även oxnamnet Bjöörnin. - Bland namn från Sottungsby i Helsinge socken 1789 meddelar Gabriel Nikander (Byar och gårdar i Helsinge fr 1750 till 1805, Borgå 1916 s. 81) å ena sidan Brokan, å den andra Lilja, Bruna. - Hvad som härvidlag kan bero på skrivaren på 1700-talet i fråga om slutartikeln förblir 53

56 väl oåtkomligt. Detsamma torde gälla namn ur andra äldre bouppteckningar o likn. Ett belysande fall är det synbarligen, då Sigurd Wallin (i Sv Linne-sällsk:s årsskr 1963, som Wolter Ehn vänligen har visat mig på) i sina konamnsamlingar framvisar en till synes mycket godtycklig blandning av namn på -n och namn på -a i bouppteckningar från Linnes tid. Många a-former se avgjort dialektala ut: de på -kinna (Brun-, Fager-, Jungfru-) samt Grila ~ Grilla [fågelnamn?], Lömska och Hvitlömska [hon med hvita ljumskar; ordet är väl känt från Upland, enligt Hesselmans ordb-mskr: lömska] jämte Hysj a ('den spräckliga' kommenterar Sigurd Fries; jfr ovan s. 29). Dylika namn hade väl knappast självklara associationer för hvar och en som på 1700-talet gjorde kreaturslängder. Man kan då vänta sig att skrivaren vid dem håller sig till uttalet, även om han i andra fall skulle tendera till att >>snygga upp>> namn som han >>begriper>>. Hur som helst förefaller det riktigast att tills vidare lämna därhän, huruvida Nargö-namnen representera n-form eller a-form, fast vi nu finner dem alla sluta på -a. I fråga om hästarna på Nargö bör vi erinra oss att de praktiskt taget aldrig var uppfödda på ön. En meddelare säger om proprierna: >>mest var det namn som följde med vid köpet>>. Följande >>svenska>> gammaldags >>färgnamm> ha noterats på Nargö: 1. Brooka 'Broka[n]: alla brookoga koddor kond häit Brooka 'alla brokuga kuddor kunde heta Broka[n]'. - Märk den sporadiska apokopen, ej reglerad av vokalbalansens principer. 2. Bruna, namn på helbrun ko. 3. Grima 'Grimma[n]', namn på ko >>med strimma i pannan>> - en beskrivning som ju ej är oförenlig med den vanliga ovan. Namnet är ej ihågkommet av alla meddelare, men godtages som >>ej främmande>>. 4. Jälma (Im: 1r:eJma; Ngö saknar kakuminalt v) 'Hjälma[n]', ett >>ganska vanligt namn»; hon hade ljusare huvud till kropp i kontrastfärgen. - Nargösvenskan tycks icke ha några rester av uttalet hj-: joortro, jul, jälp, jårna, järta, dvs 'hjortron, hjul, hjälpa, hjärna, hjärta'. Kanske vågar man tolka Ngö v'iblo 'Rosa canina, törnros' som besläktat med andra estlsv måls ord på hiup-, med en rest av hj- konserverad genom att ordet blivit >>obegripligt>>? 5. Reda 'Röda[ n ]' - för helröd ko. 6. Stiårna (lm: stj<; rna; Ngö bevarar -rn- utan nämnvärd supradental assimilation) 'Stjärna[ n ]', för ko med rund hvit fläck i pannan, inte strimma. 7. Svarta 'Svarta[ n ]' - för helsvart ko. 8. Täppla (lm: tr:epla; Ngö har ej >>kort konsonantgrupp>> efter kort vokal, däremot forntida kort konsonant bevarad mellan vokaler; ex: säg'l men säggli 54

57 'segel, seglet', /å'gel men /ågglar 'fågel, fågeln; fåglar' - en av de genomgripande skillnaderna mellan Ngö och övriga estlsv mål [jfr Hesselman Stafvelseförlängn 1902 s. 17 f om Thurmans beteckningssätt för Pargasmålet ]). - Estn täpe 'fläck' ligger väl till grund för namnet, men detta är eljes bildat som de övriga i gruppen. Något >>Täpplan» är hittills ej anträffat i annat estlsv mål. Finskan har täplä 'fläck på djurs skinn' (Lönnroth; 0 Ahlbäcks anvisning). - Jfr Propria avd B >>Tättram>. 9. Vita (lm: v1/a) - för helhvit ko. - Ngö har endast sporadiskt rester bevarade av gammalt hv-: va 'hvad', vart 'hvart', vit-sippo 'Anemone nemorosa' (växten har andra namn i övriga mål), vil -ar -a 'hvila -ar -ade' gentemot en del ord med kv-, somliga om åldriga ting: kvarv 'hvarv', kvass 'hvass', kväit 'hvete', kvärvel (bsg kvärvel) 'hvirvel', kvättjo, -jon >>hvättja, -jan», liebryne av skiffer, även kallat kväti-stäin (med apokope i förleden, som har ursprungligen >>kort konsonantgrupp>>). Alla Nargö-meddelare nämna även Skia, men alla tillfoga också att det var Klanmans ko, skoolmäisters, och han var >>från NuckÖ», noga taget från Sutlep (lärare på Nargö ). Följande >>främmande>> namn ha noterats från Nargö: 10. Josska 'Juska', namn på häst (estn1). 11. Laoka 'Lauka' i ett hem, Laoko 'Lauku' i ett annat (estn lauk laugu, bl a = 'bläs, hårbena'), namn på bläsig häst. 12. Rösa 'Rosa' (lm: r!lza), namn på ko, helt ljusröd. Namnet utgår ej från dialektens ord för blomman (som heter rooso, -on -or -ona). Kanske snarast tyskt lån i den av Revals närhet åtskilligt influerade miljön på Nargö: märk!!-ljudet och z-ljudet. En uppslagsform i detta fall kan väl därför alls icke vara >>Rosan». Hästnamnen ovan får betraktas som exempel på sentida namngivning; av gammalt tycks hästen - högst en pr hushåll - icke ha haft något egennamn. Avel förekom ej på Nargö; ett enda föl har blivit nämnt som uppväxt på ön. - >>Oxen», dvs tjuren, hade namn av stället eller av ägaren (namn som ofta sammanföll, dock så att ställets namn stod i genitiv): Medos åx'n 'Metusalem Rosens tjur, tjuren hos Medus', dvs stället tillhörigt Medo. Sentida busdjursnamn Vid uppställningen av dessa namn vill man gärna skilja ut från svenskan dem som tydligt hör till så skilda språk som ryskan, lettiskan, tyskan och naturligtvis i första hand estniskan. Men att bestämma närmaste härkomsten av ett namn innebär mången gång ett problem som icke låter lösa sig inom denna materialsamling. Utredningen kan säkert göras mycket 55

58 bättre i framtiden av den som har lärdom på ifrågakommande område och större material från vidare fält. Den estlsv undersökningen i Uppsala å sin sida vill erbjuda ett så vitt möjligt tillförlitligt primärmaterial. Å ven skenbart enkla namn kan vålla svårigheter då det gäller att göra en enklare >>etymologi>>. Nyss berördes hur tex de talrika konamnen på Ngö -a kunde betraktas (s. 53). Ett namn som allmänt estlsv Bröka är klart: det innehåller bestämda formen >>Brokam> (s. 19 ff). Men då en rikssvensk präst på Runö ca 1925 kallade sin ko för Runa, så ligger det inte så enkelt till. Det är kanske likgiltigt om han tänkte sig det som en bestämd form eller kanske som en bildning med ett mera oreflekterat >>a-suffix>> såsom allmänt uttryck för femininproprium; däremot blir det kanske en svårlöst fråga, hur runöborna uppfattade detta -a, hvilket onekligen i likartade fall bör ha uppfattats av dem såsom ett rspr -an. Namnet Blenda finns tex på minst fem estlsv orter. Man vågar väl gissa på att det har sitt ursprung i visstumpen om >>Stjärna, Maj och Blenda>> - känd kanske snarast från Finland eller från rikssvenska gåvoböcker. En av våra meddelare nämner Sörgården som läsebok. Ingenstädes har den uppfattningen blivit iakttagen att Blenda vore ett kvinnonamn, och ingenstädes (utom ev Ngö) torde det böra tolkas annat än som ett >>Blendam>. Estlandssvenska lärare och andra belästa personer kan väl ha haft annan mening. Lånade namn från Finland eller Sverige, med resp utan ordslutande -n, måste rimligtvis prövas i relation till ifrågavarande dialekts förhållande till n-bortfall. En sådan undersökning kan inte företagas i denna uppsats. Att helt enkelt göra föreliggande form av kreatursnamnet till uppslagsform - så som jag har tillåtit mig göra i de estlsv namnlängderna ovan - stöter ibland på hinder. Det i grunden latinska Bella - som kan tänkas ha sin härkomst ifrån de gamla herrgårdsstallarna - uttalas i somliga mål som Bälla >>Bällam> (hvilket kanske på sina håll uppfattas som samhörigt med ordet för 'liten gjuten ringklocka'); det uttalas på annat håll som be,"/µ - med ett l-ljud, som troligen förråder lettisk inverkan på dialekten i fråga och som kanske icke ursprungligen hör till detta namn men som från bruk i otvivelaktigt lånade ord har spritt sig även till >>svenska>> ord. Ovan anfördes en meddelares uppgifter om de sentida namnens ganska plötsliga uppdykande (s. 22 f). Från Rickul noteras: >>I Höbring by, där jag levde tills jag blev gift 1918, fanns då bara namn efter håret på korna.>> - Ormsö: >>På senaste år, särskilt från mitten av 1930-talet, då 'landmätarn' höll på att gå över öns byar, började nya husdjursnamn avlösa de gamla färgnamnem>. - Stora Rågö: >>I barndomen och ungdomen hade vi bara färgnamn, likaså i den gård dit jag blev gift Vår son började vid 7-8 års ålder - ett stycke in på 1920-talet - ge kalvarna nymodiga namn.>> - Om inget färgnamn omedelbart >>lämpade sig>>, hände det från den tiden ofta 56

59 att man tillgrep ett flicknamn, och i så fall ett på -a. Även avgjort ungdomliga meddelare ha klart medvetande om skillnaden mellan gammaldags och sentida husdjursnamn. - Nya namn på Runö, s.109. Då namnlängderna ibland ge anledning till tolkande eller informativa utvikningar, vill jag gärna be den benägne läsaren ha tålamod. Det förefaller ofta behövligt att något utförligare kommentera, då ett parti estlandssvenskt språkmaterial kan framläggas. Samlingarnas bredd kommer inte att ge mig så många tillfällen härtill. Skillnaden mellan estniskinfluerade namn och svenskdialektala låter sig icke alltid iakttaga lika lätt som den mellan gammalt och nytt. Somliga namn avslöja sig visserligen tydligt nog, men det finns en hel rad, som kan misstänkas ha estniskt ursprung eller som av sagesmännen ha uppgivits såsom estniska utan att jag har möjlighet att pröva påståendet, eftersom min kunskap i estniskan och dess dialekter är alltför otillräcklig och nu föga hinner förbättras. Då de klart estniska namnen och de estniskförmodade nedan ha fått bilda en egen längd, så beror detta närmast på att bland sentida namn de svenskpräglade och de estniskförmodade dock ha kvar sin kärna av namn, som förblir >>svensk>> respektive >>estnisk>>. D. Sentida husdjursnamn av»svensk» prägel 1. Ambers'n: Odh Ambors'n (landsm; Odh-uttal: a'!!},bo~r.f, Nuckö-uttal: -O~r.f), häst, inköpt till Odensholm från gården Ambrosa i Rickul. 2. Anders: Odh (lm: a?j,d/73~; inte uttalat -o~ som mansnamnet i Odhdialekten!), oxe. 3. Anita: Rk anjja, ko med flicknamnet. 4. Asta: NhRk, dito; Nh: >>estniskt flicknamn». - Negeras Oö. 5. Axelina: Nh dito. 6. Balder: Nh (bajde,r), oxe. 7. Bella: Ru (be,ja~be,?_a), ko; RkOdh Bälla, märr. - Namnet kan i estlsv mål ej angiva egenskapen att djuret saknar hårväxt (jfr Götlind, Västsvensk ordbildning s. 21). 8. Bengel: Ru (be,ga3l), häst, uppfödd som föl hos Be'nas (i Be'nas gård), hvilket skulle antydas genom namnet, då han kommit till annan gård. 9. Berta: Oö Bärtta (ba3ta), ko med flicknamnet. 10. Blanka: Ru (blraska), en ljusbrun häst; har ej namn efter färg: vånn Blranka >>vår(n) Blanka>>. - (>>Är det inte ein måd) - >>Ä! (=Nej!) Hä stoar jo: hess'n heter Blranka >, 'det står ju: hästen [inte märren!] heter Blanka.' - Böjs som f 2: det finns meier Blranko 'flera Blankor' (valacker) på Runö. 11. Blenda: Rk Blända (dentalt l), märr; Nh Oö ko; LRg tacka; Ngö ko. - >>Inte brukat som flicknamm> (Oö). 57

60 12. Blixta: Odh (blriksta), ko. - Negeras Nh Oö Rg. 13. Blomma: Ru Blåmma, NhRk LRg (blrow,a), ko; LRg: i flera gärdar; >>inte uttalet * Blrö-h> - Väl lån frän rspr (i ett fall notoriskt via Finland). Jfr Blomman (Brändö och Jurmo, Åland), Blomma (Helsinge 1784; Kyrkslätt), Blooman (Houtskär). - Märk estlsv appellativet 'blomma': blröm blröma, där n-bortfallet i bestämda formen ger tydlig anvisning på att ett eventuellt uppslagsord för konamnet bör stå i bestämd form. - Namnet negeras av vissa meddelare NhRk, avvisas Vp. - Sven Andersson har noterat blrgma 'Blomma' i byn Spithamn Rk (Budkavlen 1942 s. 139). Månne >mtfrägningsform>>? 14. Namn på >>Blå>>, >>Bläern> negeras NhRkOdh Oö LRg. 15. Brunte: NhRkOdh Rg Brunte (brutrj,te; så även SRg, icke -i), Ngö Bronti (brojj,[i) - ingen apokope, alltså sentida. Alla sagesmän framhålla också att namnet är lånat frän rspr. En Brunte i Rickul var inköpt 1933, en på Stora Rågö var keft opa KäigJLliido18 'köpt på laadan (estn 'marknaden') i Keila' på 1920-talet. - Märk, att en häst vid denna tid kan (efter >>svensk>> vana, troligtvis) få egennamn på Rägöarna. - Från Nargö erinras att man kände namnet sedan skoltiden frän en omtyckt visa, som sagesmannen trallar: >>Hopp, hopp, hopp; hopp i full galopp över gärdsgård, över dike! / Bronti, du har äj din like i ditt raska lopp. - Hopp, hopp, hopp!>> 16. Dansken: Odh (dajj,sken), häst, köpt frän fastlandet hos familjen Dans (dan ), gärden Dansasa, e Älrbes bien 'i Ålbys by(n)', Älrbiken, skriven 'Ölbäck'. - Ingen association med folknamnet 'dansk'. >>Då hästen kom till Holrmen (Odensholm), så blev bara namnet lite 'förlängat', och så hette han Dansken.>> 17. Disa: Nh (d1za; icke *d! a), ko. - De tonande-tonlösa 'bä g z (för kort p t k s) är flera gånger iakttagna i byn Gutanäs på Nuckö (hos somliga meddelare är ljudens kvalitet helt medveten; jfr EFK 6: 27 64); hörs även i Rickul: eljes vanliga, utom Ru Ngö. 18 Förekomsten av { gentemot lr regleras i de estlsv exempel jag känner av den på lr-ljudet följande konsonanten, ofta i kombination med uttalets tydlighet: är uttalet snabbt och föga distinkt, så blir resultatet gång efter annan förskjutning av lr till dentalt l; ex: Oö skollöup-tävolr >>skollöpa-taveh>, dvs griffeltavla, gentemotskölr 'skola'. Hos den talande kvarstår i flera konstaterade fall ett medvetande att det avsedda ljudet var lr. Om man i tryck skall göra sig av med ettdera av ljudtecknen på denna punkt, så blir det! som bör offras i estlsv texter, eftersom detta ljud är ojämförligt ovanligt, under det lr på sina håll (tex Runö) nyttjas tom i vidare utsträckning än hvad som är»normalt~ i svenska mål hos oss i Sverige. - Mot bakgrund av dessa iakttagelser bör man läsa den skenbara oenigheten i Danells förord (Nu-ordb s. XVI f): motsatsen står mellan en riktig ljudiakttagelse och ett oriktigt val av landsmålstyp. 58

61 18. Eller: Ru (/l,jrer), häst, ursprungligen från gården Johanns, familjen Ellerbusk (vanligen skrivet Ellerbusch). 19. Felex: Ru (feleks), häst. - Meddelaren tolkar ordet som >>/elre [fölet]+ x, så blev det Felex>>. - Men nog har väl mansnamnet Felix funnits någonstans i bakgrunden? 20. Flora: Ru (/lf!ra~ /lrf!ra), märr. - Danell (som betecknar även runskans halvöppna långa f! med g) noterar 1908, sannolikt efter min sagesmans far, uttal med kakuminalt Tr: flrgra. En annan runboman uttalar också den ifrågavarande märrens namn med Tr: Flr0ra (/lrf!ra). Husmodern i gården godtager uttal med kakuminalt Tr likaväl som utan. Uttalsvacklan innebär rimligtvis att Tr hela tiden höll på att tränga in i det sentida namnet genom substitution - en form av språkförändring som är mycket märkbar i de estlsv målen nu >>i förskingringen>>, medan >>ljudlagsmässiga>> förskjutningar efter min erfarenhet är ytterligt få, om ens. några. 21. Frisa[n]: Rk (fr1sa), ko >>Frysam, 'hon som fnyser' (Danell 112: vb2). 22. Greta: Ru märr. Hon tillhörde prästgården och hade >>högsvenskt>> namn. 23. Grålle: Ru Nh Odh LRg Grålle, häst; LRg även tjur; SRg Grålli, gråaktig kvigkalv [!], samtliga utan apokope. Oö bestämd form: Grållen, häst. - Odh LRg Grålla (groja, dvs 'Grållan'), LRg ko, Odh märr. - Medvetet sentida, påpekat av alla sagesmän. Härstamning från läseböcker torde vara säker. 24. Gulla: Rk Oö ko. 25. Gulle: Nh (giuje), ko. - >>Inte bekant som flicknamn>>, säger meddelaren, men kanske= 'Gulli' (mer eller mindre klart uppfattat)? 26. Gull-Rosa: Rk (giu[-rgsa), ko. 27. (H)järta: Nh Järtta (1re&a), ko. - Jfr Nu härtt, -a (hre&, f 2) 'hjärta'. 28. Rulla: LRg (ho1a), ko; hos en enda familj; helt utan associationer. Förgäves efterfrågat Ru Nh Odh Oö SRg Krk. - Sbst 'hull' är femininum NuOö RgVp: arga huld (ekv) 'dåligt läkkött'; ordet förs på tal, men förbinds ej med propriet. 29. Hälla: Gsv (hre1a) >>Hällam (?), ko - enligt meddelaren >>ett gammalt rikssvenskt konamm; hon var köpt med det namnet på en rikssvensk gård Namnet hör alltså alls ej till de estlandssvenska, men det får följa med som symptom på den språkblandning som nu kan äga rum i Sverige efter svenskbybornas hitkomst Junte: Rk (w~,te), en valack. Ingenapokope. NegerasNhOdhOöLRg. 31. Jänta: Ru (Jll,tJ,fa), märr. Sonhustrun i ifrgv gård hade som flicka varit på svenska lantmanna- och folkhögskolan på Birkas, N uckö, där de hade en märr, >>som hette Jänta>>. Jfr nr Järta, se (H)järta. 59

62 33. Kickan: Ru (kil.fan), märrföl. Hade som nyfödd stor panntofs: en av grannarna sade, med skämtsam anspelning på en serie i en rikssvensk bildtidning: >>Det är ju just som Kickan!>> - >>Nå bra!>> tyckte husbonden, >>då får hon heta Kickan.>> - Märk slutartikeln i det feminina namnet; annorlunda i namnet Jänta (nr 31). 34. Krälla: Ru (krre]a), ko. Utan associationer. Betydelsen 'vackert småbrokig' avsågs. - Vokalen re är just >>inte runsk>>: man väntar a (jfr EFK 5, ordlistan, där man kan plocka ord med ä-ljud). - Orden >>krälla>> (f 2) och >>kräll>> (n 1) 'pärlband' resp 'pärla' (även 'liten kulformig svullnad') är vanliga ord, ortsvis av olika betydelse; förnekas för runskan (ej hos Vendell Rm, resp Danell, 16:o). - Jfr Gotl k[o]rallband. 35. Labba[n]: Odh (laga), märr, från Gambys Labbasa. 36. Liilja~Lilja: NhRk (l1j1a), ko; SRg Lillja (lil!a), med >>lång konsgrupp>> i motsats mot >>inomdialektalt>> -l1-), ko. - Ingen känsla av sammanhang med växtnamnet hos meddelaren från Nh, ehuru högsvenskt ursprung väl är rimligt att antaga. - Sven Andersson har noterat uttalet liha i Rickul (Budkavlen 1942 s.138). - På Ormsö, där familjenamnet Lilja är frekvent, tycks sådant konamn sakna grogrund. - Uttalet med långt i anges som estniskt (H Lagman). 37. Lilla: Ru (lila, pi: lij,o; hä var mi'ke 'det fanns många (Lillor)', ko. En kallades Lillaga eller Lilla ga (2-ords); hon var helt röd med hvitt hjärta mellan hornen, en gammal ko, inte köpt. Med estnisk kasusändelse?? - Det lettiska l-ljudet har visat tendens till sporadisk spridning in i det svenska ordbeståndet i runskan (Gösta Franzen EFK 4: 54, not 1). Efter överflyttningen till Sverige har enligt min erfarenhet denna tendens försvagats. 38. Lilla: SRg (lila), namngiven 1925 som kvigkalv: 'den lilla', högsvenska. 39. Lilli: Odh (lile), SRg (lili), ko med kvinnonamnet, känt ur svensk läsning. - >>Det rimmade>> med samtidigt givna namnen Grålli och Molli (SRg). 40. Lisa: Odh (lisa), märr. - I Rickul fanns en Eva-Lisa, en kviga från det styckade godset. LRg hade Simas Lisa, kon Lisa hos Simas (gårdnamn: >>Simons>>). - Negeras för Nh Oö LRg. 41. Lita: Rk (l1/a), märr. - Namnet helt utan associationer. Estn? 42. Litlan: Rk Lillha (lija). >>Kanske nytt>>, undrar meddelaren, tydligtvis tveksam, eftersom namnet är bildat på ett dialektalt substrat. - Om den >>grova>> beteckningen -lh- resp -llh- för kort resp långt.z-ljud, se Tiberg i Kustbon 1968: 4 (Estlands svenskar 25 år i Sverige) s. 204 noten. 43. Lotta: Nh (lota), ko. Säkerligen kvinnonamnet. Ej känt ens av alla på Nuckö. 44. Lukas: Rk (lwkas), en hemfödd tjur; barnens påhitt, namnet från Bibeln. 60

63 45. Maja: NhRk (ma11a), ko med flicknamnet. - >>Normal» diftong, alltså lång (jfr not 19 nedan). 46. Majros: NhRk SRg (mairos), LRg Rk (mai-rgs, med läsinfluerat uttal), ko; med >>högsvenskt>> namn, tillägger en av de belästa, det enda nya konamnet på konsonant (icke på -a eller -e), men så är Ros heller inget kvinnonamn. Icke-litterära sagesmän understryker: >>inte uttalet -Ros>>. - Sven Andersson har i Rickul (Spithamn) noterat mairos (Budkavlen 1942 s. 139), alltså det >>folkliga>> uttalet; han noterar också alldeles riktigt diftongen såsom >>lång>> (jfr not 19 nedan) genom diftongbåge jämte ett därunder ställt längdstreck - en alltför krävande typografi att här återge. - Jfr Rosa, nr Mara: Nh (mgra), ko. >>Åven som flicknamn.>> - Estn1 48. Marssa: Odh (ma~a), märr, köpt från gården Mar[k]sa (Marssa) Rickul by. 49. Max, se Maks, avd F. 50. Mirra[n]: Odh (mira); så hette två märrar på Odensholm. 51. Miska: Ru Miska~Meska (mi ka~mt ka), en svartbrun häst från gården Mickos (milf0s~milf0s); >>ett gammalt runsk[t] namn; han var mera brun(er) eller svart(er) >. - NB: inte märrnamn till följande! 52. Misken ~ Mischken: Ru, häst. Flera ha funnits med detta namn, såväl bruna som svarta; >har inte namn efter färgen >. - Lettiskt1 I så fall till avd H. 53. Misse: Oö (mi e), så hette en röd märr. - Inga associationer. 54. Mjöl-munna[ n]: Odh Mälr-munna (mcelr-mm'!j,ll), ko, >>hon var brun med hvit mam> - men namnet har hon fått av att hon (vid namngivningen?) stod mjölig om mulen av extra utfodring. Typ: >>anekdotiskt>> namn. 55. Mita: Nh (m1;ta), ko. - Estn1 56. Molli: SRg (mo]i), kvigkalv, namngiven Hon var köpt i Baltischport, namngiven av säljarns barn, och det namnet fick hon behålla. 57. Mures, se tills vidare avd F, estniskförmodade namn. 58. Märta: Odh Märtta (mceta), ko. Namn från Birkas lantmannaskola; kan rimligtvis aldrig >omskrivas > med '-an'. Jfr nr Nisa: Gsv (niza), ko. Namnet fanns i flera exemplar i Ukraina och räknas av meddelarna som >gammelsvänskt>>, dvs inhemskt i Gammalsvenskby. Inga associationer. 60. Nore: Nh (n~re), oxe. >Litterärt.~ 61. Näsan: Odh Nässa (nce a), ko. - >Anekdotiskt>> namn, givet efter något sammanhang med lokalnamnet Nä'se 'Näset' (kortstavigt, men med konsonantförlängning på normalt vis (Nm 125 le, s.115) i enstaviga formen näss 'näs', på hvilken konamnet är bildat. 62. Nätta: Odh Nätta (nceta), ko. Namn från Birkas; jfr nr 31 ovan. 61

64 63. Olevia: Nh (olevi_a), ko. 64. Oskar: Rk (o kar), tjur. 65. Palten: Ru (pa/tjj,), häst. Troligen med syftning på knubbig kroppsform. 66. Peter: Odh (p~ta,r; icke -or eller -or såsom svarabhakti vid anpassningen till egna språket; jfr nr 1 och 2), oxe. Namn från Birkas. - Jfr Peter under F, >>estniskförmodade>>. 67. Pet'n: Odh (p~åjj,), häst. Köpt från fastlandet, i svenska gården Peta i Bergsby. 68. Pinku: Ru (pi-sko), märr. - Väl snarast ett»namnadjektiv>>: den >>pinkuga>>; märrar ha ju eljes icke proprier i runskan. Ett av de fåtaliga yngre namn som tycks ha svenskdialektal kärna (oavsett om denna i detta fall ytterst skulle ha estniskt påbrå eller av estn pingus 'straffheit' etc?). >>Avser kanske att hon är litern>, tillägger meddelaren. Jfr följande. 69. Pi'sjen~Py'sjen: Ru (n ~n), häst. - Som föregående: >>han är litern>. Det underliggande adjektivet kunde vara en hopsmältning av svensk bildning (>>liten påse>>) och estn (pisukene 'liten'). Åven sagesmän ha haft liknande förslagsmening. - Kvantiteten se not Pojken: Ru (po1ken), häst. - Rena högsvenskan. Dialektens ord är 'pilt' (pl]t ~ plft; jfr Vendells symptomatiska ehuru missvisande stavning >>pip>, Rm 123). 71. Pratarn Odh (prg,tmz), häst från byn Pasklep, >>där man sade prg,t för sprgk 'språka, tala'>>. 72. Prinse Nh (prirj, e), häst. - Jfr avd J: hundnamn. 73. Pålle: Rk (po]e), häst. - Tydligt lån från högsvenskan: ingen apokope. 74. Pärla~Pärrla: Rk (p,grla), Nh (pa,rla), ko. 75. Rejarn: Ru (re11an), häst. - >>Anekdotiskt>> namn: vid ett tillfälle hade >>Mart[ens]mässo-rejarna > (matmm-re11ara), utklädda upptågsmakare i byn på 10 november (dagen före Marten), lett denna häst med sig in i stugorna. >>Sen fick han heta 'Rejarn' i all sin tid.>>19 19 Den normalt >>långa» diftongen i re11an >>Rejarm tecknas här undantagsvis - mot landsmålsalfabetets regler men efter inrådan av Herman Geijer på sin tid - med dubblerat 1 Det är i estlsv mål nödvändigt att vid behov ha skriftuttryck även i >>grövre» skrift för skillnaden mellan vanlig >>lång>> diftong och sällsyntare >>kort». Även om en kort diftong till nöds kan tecknas aj (etc), skulle detta kunna leda till att alla aj-skrivningar bedömdes likartade. Ett korthetstecken behövs nämligen dels för»kort» diftong i stamstavelse (ex: Ngö bo10 'angöringsboj'), dvs i lånord, som visserligen är sällsynta, dels som tecken för förledsreduktion av normalt»lång>> diftong; ex: bajn-raim 'benrem' (för häst) gentemot bain 'ben'. -Estnisk skrift har bekvämt löstproblemet genom att nyttja i uti»lång» diftong, j uti»kort»; ex: maias 'granntyckt på mat, kräsen' (långstavigt), gentemot maja 'hus' (kortstavigt). - Men dels bleve enskrivningbojo, 62

65 76. Ricks: Rk (riffs), unghäst. Ingen association. Månne personnamn? Ricks förekommer för Rickard. - Jfr dock nedan nr 93 Tricks. 77. Rosa: Ru (r9sa), Nh (r9za), SRg (rgza), ko. - I det ifrgv Runöhemmet fanns en tid tre kor, med namnen Rösa, Blåmma o Freken 'Rosan, Blomman och Frök[n]en'; >>de namnen kan gott ha varit Ålands-svenska, för farfar (ggqan >>gammal-dadem), som ägde dem, var från Åland>>. - Rösa fanns också på Runö prästgård (ko), liksom på Nargö (jfr även Majros, ovan nr46 och följande) Ros'n: Ru (r9sti,), häst, köpt från en estnisk bondgård, där bonden hade detta namn. 79. Runa: Ru (ryna), ko. Prästens ko, med >>nygjort» svenskt namn. 80. Silverhorna: SRg (sijvcer-hgrna), namngiven 1925 som kvigkalv, då den ju inte hade några horn. - 'Silver' heter annars SRg silfver, med sällan helt utebliven svarabhaktivokal mellan l och v. 81. Silvia: Nh, ko. - >>Åven flicknamn.>> 82. Sjucksa, märr, se F, estniskförmodade namn. 83. Snälla: Oö (snceja), ko - flerstädes; väl ett >>önskenamrn>. 83¾. Spaken: Ru (spgken), häst, 'den lugne, stadige'; ej givet åt föl såsom >>Önskenamrn>. 84. Spranken: Ru (sprayken), häst. >>Betyder kanske ivrig.>> 85. Stella: Oö, ko. Namnets härkomst okänd för meddelaren. 86. Stina: Odh (st1na), ko med namn från Birkas. - Ngö Stina, ko, >>är inte detsamma som Kristina>> ( och Stina torde icke vara använt på ön som flicknamn av gammalt). Namnet >>har inte med färg att göra>>. 87. Stjärna: Nh (sti@11,a), ko. >>Har inte någon fläck i pannan.>> Meddelaren känner inte till att namnet skulle vara rikssvenskt (hvilket det rimligtvis är; jfr ljudskicket samt sentida läse- och visböcker). - Märk det motsvarande dialektala konamnet Nu Stiäna samt stiänat >>stjärnot» ovan s. 51. maja inte mkt klargörande för en rikssvensk läsare, dels bleve ett maia lite vilseledande, eftersom >>kort>> diftong är en verklig diftong, inte ett»svävande>> tveljud, sådant som t ex Rk Grdqa 'Gråan' (lm: f!r<2(!a). Därför gör jag ingen ny >>stavregeh>, utan kommenterar vid behov. 0 Märk, att f! är den i runskan normala vokalen för långt o-ljud (som här i >>grov>> skrift för Runö tecknas ö), i motsats mot de flesta övriga målen, som ha g. Många å-skrivningar (lm: g) hos Vendell (Rm, i SvLm 2: 3, ), ibland även hos Danell (Runö-notiser i 16:o, Ulma 16722) få sin förklaring härav. - Nucköhalvön och Sutlep har ett f!-ljud för långt Q, dock mindre frappant öppet än runskans. Även på Ormsö får man höra ngt liknande. Jfr dessutom åtskillig finlandssvenska. - Hos tidigare upptecknare har detta f!-ljud sällan fått uttryck i skriften, men den uppmärksamme och hörselskarpe fonetikern Erik Lagus (t 1938) märkte och noterade öppnare ljud, bl a på Ormsö. - Att detta f!-ljud skulle representera ett å-ljud torde vara lika främmande för estlsv språkkänsla som för gotländsk. 63

66 Se även Sven Andersson Rk: noterat Spithanm by (Budkavlen 1942 s. 139) Sockan, se avd A, Runö, nr Svea: Oö (sv a), ko. >>Det namnet fanns förstås.>> Åven en märr. - Märk att det första tvåmastade fartyg som byggdes på Nargö (något efter 1900) kallades Svea, men av detta namn har konstaterats uttalet sveg, (kortstavigt, enligt sin rikssvenska stavning läst av en estlandssvensk). 90. Särna: Ru (s@rna), ko. Månne substitution för rspr ~ärna 'Stjärna'? - I samma kreatursuppsättning fanns en Årna, nr 101 nedan. 91. Ticks, se tills vidare avd F, estniskförmodade namn. 92. Tipse: Nh (ti.:pse), ko. - Borde kanske även den föras till avd F? 93. Tricks: Rk (tri!fs), häst. Något äldre i samma gård var en häst med namnet Ricks, nr 76 ovan. - Inga associationer. 94. Tuvan: SRg (t?yva), kvigkalv, namngiven Skulle betyda >>Långbenam, hur nu detta hänger ihop. Slutartikeln i omskrivningen Långbenan antyder att namnet Tuva likaså avser bestämd form. - Samma namn i Rickul bland nyare konamn, se Sven Andersson i Budkavlen 1942 s Tumpen: Ru (to?ijpen, alltså Tåmpen), ox, dvs 'tjur', som här för en gångs skull har fått egennamn; appellativet har betydelsen 'stumpen' - ett skämt med djurets ringa storlek. 96. Tärnan: Rk Tårna, ko. - Man kan väl här icke underlåta att sätta»uppslagsordet>> i bestämd form, eftersom det är ett regelrätt dialektord? 97. Ulla: Nh (m!a), ko. >>Finns även som flicknamn>> (underförstått: på senare tid); gammalt namn var Ull' rika. - Märk, att >>Ulla>> i runskan är åldrigt >>förtrolighetsnamm> för 'Ulrik' (jfr Tiberg i Anthroponymica suecana 6, s. 310; 1964). 98. Vira: Rk (vira), märr (jfr D: vira 'nyckelpigan'?) 99. Viva: Ru Rk (viva), ko. - Ru: inga associationer; Rk: >>flicknamn>> Åppla: Nh (ce.:pl,a), ko. - Jfr däremot med >>kort konsonantgrupp>> dialektens 'äpple, äpplet': cepolr, ceplre Årna: Ru (r&rna), ko. - Tillhörde jämte nr 90 ovan (Sårna) sista kreatursuppsättningen i en gård fram till Utan associationer. Det för runskan främmande i namnet syns även i att -rn- icke har fått bilda supradental eller bli rent -n. Listan över sentida husdjursnamn av verklig eller förment >>svensk>> prägel växer medan jag skriver och skulle säkert kunna bli bra mycket längre. En hel del betydelseassociationer som meddelarna inte ha kommit på, skulle troligen kunna komma fram. Estnisk proveniens eller icke skulle Not om SvA:s ljudbeteckning J@1/.a, se Exkurs 4.

67 väl kunna fastställas i flera fall. Allt sådant kan göras framdeles, bara materialet är genuint. Estlandssvenska läsare är som vanligt välkomna med kompletteringar; adress i förordet. Jfr tillägg s.109. E. Några rent estniska konamn Innan jag börjar uppräkningen av sentida estniska namn i estlsv nötgårdar, vill jag - som en liten jämförelse med övriga namnlistor - anföra några rent estniska konamn hos ester, noterade efter en estnisk meddelare i Upsala. Några av dessa visa sig också ha förekommit hos somliga estlandssvenskar. Man bör ha i minnet att estniskan icke har någon genusböjning. Konamn: Kirjak - namn på en brokig ko Kirjes - förmodas ha samma innebörd Kriim - brokig i uppsynen; punase kriim 'rödstrimmig i synen' Kulles - (utan association) Kföidik- tvärrandig Laudik - fläckig i huvudet Lehik - (utan association) Linda - kvinnonamn; mor till Estlands mytiske folkhjälte Kalevipoeg Lonni - kvinnonamn Maasik- kanhända 'smultronfärgad'? Mirdi - (utan association) Musti - helsvart eller åtminstone i huvudsak svart Mustik - dito Paula - kvinnonamn Päitsik - bläsig (jfr listan F över estn husdjursnamn bland svenskar, samt Lauku, ib); se även Peitse, s Punik - röd eller mörkbrun Senta - kvinnonamn Suuvik - (utan association) Tiiu - kvinnonamn: av Dorotea, en av medeltidens fyra virgines capitales Valge - hvit eller huvudsakligen hvit Viiu - >>förtrolighetsnamll)) för Sofia ( ett v- i estniskan är >>tonande -tonlöst>>). En benämning som Punik för en röd ko är ett proprium, framhåller min meddelare: Punik on seal 'Punik är där' - det gäller då en för åhöraren bekant ko. Däremot: uks punane lehm 'en röd ko' - för åhöraren obekant, hvilken ko som helst. Inte: *iiks punik, >>en röd>> N. Tiberg 65

68 Hos Saareste, i hans stora och högst värdefulla Eesti keele möisteline sönaraamat / Dictionnaire analogique de la langue estonienne, finns en stor samling ord med kobenämningar, som min meddelare vänligen visar mig - det avslutande alfabetiska registret (på estniska resp franska, man får hoppas även på tyska) är efter författarens död under arbete. Av Saarestes samling belyses åtskilliga ord i listan ovan; denna är emellertid åstadkommen utan inblick i Saarestes material, alltså en primäruppteckning. Saareste (II. 471) börjar med valik 'valge lehm', dvs 'hvit ko', och hela samlingen har samma karaktär. Det förefaller emellertid som orden borde förses med stor bokstav, åtminstone alternativt, i den otvivelaktiga funktionen som egennamn. Frågan måste lämnas åt den estniska forskningen. Om en samling benämningar för oxar (tjurar), Saareste I. 567, gäller sak samma: åtminstone många av de anförda orden är otvivelaktigt nyttjade som egennamn, som icke kan sättas i en sats av den ovan negerade typen. Om en ordgrupp anges att det gäller oxnamn, härjanimi, flera av dem från Wiedemanns estn ordb, men stor bokstav nyttjas icke. Om mutik anges 'ettårig tjur (eller ko)'. Gäller parentesen även andra ord? - Pilhand är 'en på söndag född tjur', esmu resp teisu är född på måndag resp tisdag. Kan man säga tex: >>Vi fick ilks teisu i går>> el likn? >>Vår pilhand är rödbrokig>>? - Motsvarighet till dylika namn, angivande födelsetiden, har jag ej fått bejakade bland estlsv namn på kor. Se däremot några namn på baggar nedan, s. 79. Genom ord.samlingarna hos Saareste (II. 471 f) belysas följande namn i ovanstående lista. K irjes namn på brokig ko, Kulles blågrå, Laudik med hvit panna (>>stjärna>>?), Lehik svart-hvit, Maasik bekräftas, Suuvik finner jag ej. Månne 'storgapig' (suu 'mun')? Kan Mirdi vara ett kvinnonamn? - Som helhet kan väl sägas att de estniska konamnen stämmer bra nog med de >>svenska>> - helst om det visar sig att kvinnonamnen är yngre såsom konamn. F. Estniska och estniskförmodade husdjursnamn hos svenskar I svenska >>ö(y)k-hus>> och >>kuddo-hus>> förekom på senare tid en hel rad otvetydigt estniska husdjursnamn. Om flera av dem som anföras nedan har jag endast kunnat gissa att de kanske hör hit. Att utesluta de oklara namnen har förefallit sämre, än att låta oklarheten anstå till framtida klarering. 1. Ajnti: Nh landsm: anti, muljerat (på estniskt vis), häst: >>Ante>> - av mansnamnet Anton. - Negeras för Rk Oö LRg. 2. Asta: NhRk (a ta), >>estniskt konamn- även som kvinnonamn>>. Ingen medvetenhet hos meddelaren Nh, att sådant kvinnonamn förekommer i 66

69 Sverige (noterat strax efter överflyttningen från Estland 1944). Negerat Oö LRg samt Rk (av annan sagesman). 3. Esko: Ru (e, ko), häst. >>Det är estniska och betyder Isak.>> 4. Elan: Ru (e,lg,n), häst. >>Kanske ett estniskt namn?>> undrar sagesmannen. 5. Jalun: Nh (1alon), häst. Negeras NhRkOdh Oö LRg. - >>Jalga är 'fot' på estniska>>, kommenterar en - rätteligen jalg, genitiv jala. - Märk den säregna ändelsen -on; jfr nuckösv Blräson, i avd B ovan. 6. Jucku: NhRkOdh SRg Krk (10/so, ekv),»vanligt hästnamn», men >>från estniskam>, erinrar en ormsöbo - av Juhan 'Johan'. - >>Fanns inte som hästnamn på farfars tid>> (Krk). 7. Jukse: Krk (10/sse), häst. Namnet >>fanns inte på farfars tid>>. - Månne i grunden identiskt med bildningen Sjuksa nedan, nr 24: ett uddljudande Siu- skulle i så fall ha >>förenklats>> till Ju- genom inflytande från estniskans motvilja mot mer än en uddljudande konsonant. Om den förmodade innebörden se nr Jfr dock även estn jooksja 'löpare'. Vid förkortning framför -ksj- bör långt e bli kort Juno: Odh (1on~~1ono), märr. >>Har inte med färg till görande.>> - Negeras NhRk Oö LRg. (Jfr kvantitet RkOdh ju'ne, ju'le 'juni, juli'; men Jo'-, icke Ju'- i propriet.) 9. Juri: Gsv (iori), en tjur från Sverige. Namnet kom med djuret, som hämtades i Riga 1911 eller 1912, gåva av en rikssvensk affärsman där. Det var f ö första gången efter 1781 som ett par män från Gsvby var vid Östersjön, ja, de fick ett möte med en ormsösvensk, som de kunde tala sitt eget tungomål med - de ha från båda sidor berättat om sin häpnad däröver. - Då namnet 1929 nämndes för mig av en av dem som var i Riga, så hade det formen fturik. Den gamle sagesmannen tycks ha >>försvenskat>> det genom att substituera o med m och >>förryskat>> det genom att tillfoga slutstavelsen -ik, frekvent även i estniskan, såsom man kan se hos Saareste (tex under hobune 'häst' och lehm 'ko'). 10. Jurka: Krk (1m:{fGa), häst; av Juri 'Yrjan, Jöran', jfr lågtyska namnformer som Jur(i)gen, Jilrien. - >>Fanns inte på farfars tid.>> 11. Juska: Ngö (JO ka), häst. 12. Kaisa: Nh (kaxza), ko. >>Inte använt som namn på nuckösvenska flickor>>, men känt som estniskt flicknamn. - Negeras Oö. 13. Lauk: Rk (la9k), oxe. - Medvetet som estniskt namn för djur som på nuckösv skulle heta Stiän 'Stjärnen'. Jfr Saareste I: 480 samt avd C ovan (Nargö), nr Li'na-lakk: Rk Oö SRg (lina-lals), välkänt för de flesta såsom estniskt hästnamn, återgivet med 'Lin-lugg'. Av somliga meddelare ej erkänt som verkligt lån till deras svenska dialekt. SRg:»kanske någon häst, 67

70 köpt på marknad under senare tid>>. På Ormsö fanns en Lina-lakk, hvars namn man ej visste vara estniskt. - >>En Lina-lakk har man och svans ljusare än kroppen.>> Här tycks propriet stå bra nära ett appellativ. - Saareste I: Linda: Oö (li'{jda), ko: >>kanske estniskt>>. Kvinnonamn. 16. Maanja: Rk (mgn1a), märr - medvetet av estn Majnni, av Maria (H Lagman); jfr även estn Maarik, namn på ko, född en Mariadag. Se s. 79 nedan. 17. Majkka: Oö (mai"lfa), ko. - Märk den >>främmande>> stavelsebyggnaden med >>kort>> diftong, följd av konsonant med >>längd>>, hvad jag för enkelhets skull har kallat för >>lånordskvantitet>>. - Negeras NhRk SRg. 18. Maks: Oö (ma"lfs), tjur. 19. Micku: NhRkOdh (mi"/fo, Odh mi"lfo), känt som estniskt pojk- och hästnamn; förekom även i svenska gårdar. - Negeras Oö LRg. 20. Mita: Nh (m1ta), ko. - Estn1 - Negeras Oö. 21. Muika: Nh (mo1ga), ko. - Estn1 - Negeras Oö. 22. Mures: Nh (mmr_gs), tjur,»brun- och gråflammig över hela kroppen>>. - Vet ej att detta skulle vara estniska. 23. Mustan: Rk (mo ta), ko. - Hon var svart; medvetet estn lån. 24. Muste: Ru (mo te), namn på svart häst; medvetet lån från estn. 25. Peter: Rk (pgtier; icke svarabhakti -or såsom i dialekten), Ngö (pgtier), Rk oxe, Ngö häst. - Jfr ovan avd D nr Pinku, se ovan avd D nr Pi'sjen, dito nr Päitsu: Rk (pie1tso), ko. - Saareste II: 472: 'med hvitt huvud', alltså ungf >>hjälmig>>; jfr ovan s. 34 nr 6 och s Sjuksa: Odh ( ut"!fsa), märr. - Namn efter ett i flera estlsv mål förekommande lockrop till hästar. - Herbert Lagman (Rk) påpekar att estniskan har ett suksu = 'häst'. Återfinnes jämte lockrop hos Saareste, I: 474. Här kan jag avstå från att ställa frågan om hästars proprier i estniskan. - Jfr nr 7 ovan. - Negeras för NhRk Oö LRg. 30. Ticku: Odh (tifso~ti"lfo), häst. - Saareste I: 474 har tikk (med lockrop) jämte tuku. 31. Tiks: Rk (tifss), häst. - Saareste I: 474, under siks. Märk, att inga ord som kunde vara egennamn för märrar tycks finnas hos Saareste (I: ). Mära 'märr, sto' står under hobune 'häst', och under emane 'feminin' finns intet utom hänvisning till hobune. Några tyska och ryska husdjursnamn från Gammalsvenskby De tre tyska grannbyarna i den volost (ungefär 'kommun'), hvars kärna den svenska byn var historiskt sett, grundlades något efter 1800 på delar av 68

71 det område som den då starkt hopsmälta svenskbyn hade erhållit vid ankomsten (Se Anton Karlgren, Gammalsvenskby, land och folk, i SvLm B 27, färdigställt 1929, slutligt utgivet, med ett förord även av Herman Geijer, Jfr Isert, se Exkurs 2, slutet.) Svenskarnas förbindelser med tyskarna var så betydande att vid hitflyttningen säkerligen det stora flertalet - särskilt bland männen givetvis, men även bland kvinnorna - redde sig förträffligt med ortens tyska. Se Loit/Tiberg EFK 3, G. Tyska namn Av tyska husdjursnamn ha följande framkommit vid excerperingen av uppteckningar alltifrån 1929, året för bybornas ankomst till Sverige. 1. Buts: Botts (bots), namn på häst; ej sällsynt, men utan associationer. >>Kanske tyska?» 2. Fuchs: Foks (fo'fss), 'Fuxen', häst; med motsvarande märrnamn Fuchsan: (fo'fssa), en namnform som rimligtvis berättigar oss att uppfatta maskulina namnet som en sorts bestämd form. Jfr paralleller bland svenska propria i avd B. (Märk även, att ord som Schneider, Schuster och andra - ej blott på -r och -l - sakna bestämd slutartikel men böjas som vanligt i pluralis; även runskan har vanligen sköster som både obestämd och bestämd singularis.) - En röd häst kan inte kallas *Röden i Gsvby. 3. Hammel[n] och Hamlan: Hammel o Hamla (ha?ijal o ha?ijla), oxe och ko. 'Hammel' var annars tyskarnas ord för 'kalv', tilläggs det (jfr rikstyska Hammel 'kastrerad bagge', Auerbach). En äldre meddelare har använt Hamla som konamn, men yngre personer ha negerat namnet, som väl måste vara en svensk nybildning, eftersom det knappast borde kunna bildas i tyskan. - Jfr om 'tjur', 'stut' och 'tjurkalv' i Gsvby ovan s.17 f. 4. Kleiner: Klainer (klainar) 'den kortbente', om en häst. 5. Schimmel: Schimmel (~i?ijd) - ovan berört s >>Utan motsvarande märrnamm>, tillägger en åldrig meddelare, och även yngre minns ingen som skulle ha hetat *Schimlan. - Hästen hade röda och hvita strån blandade, så att helheten blev röd-hvit-grå eller grågul. 6. Schwarzer: Schvartser (~vartse,r), namn för helsvart häst, ex: mi'!j, ~vartse,r 'min Svarten'. - En svart märr >>hade nog inget namn efter färgem>, men en svart ko hette Svartta (svata). H. Ryska namn De ryska husdjursnamnen har jag endast meddelarnas tolkning till, i den mån de själva ha haft någon tolkning. Den som är hemma i språket kan säkerligen genast fortsätta kommentaren och tillfoga ukrainska namnformer. 69

72 1. Chimka (eller H-?): Chimka (x1mka), märr. - Utan associationer. 2. Dunja: Donja (donia), märr. - Uttal med >>kort konsonantgrupp>>. 3. Froska: Froska (fro ka), märr. - >>Det vet jag, att det är ryska>>, säger en meddelare, men ingen av mina sagesmän kan tolka namnet. 4. Lastutska: Lastotschka el Lastotska (ld tof~ka), ko. - >>Det betyder 'Svalan'.>> 5. Malsek: Malschek el Malsek (maj~ek), häst. - >>Det betyder Pojken.>> 6. Maska: Maschka el Maska (ma~ka), namn för en märr. 7. Mukla: Mökla (mgfgla), namn för en mörkfärgad ko: >>hon var inte röd, inte brun, inte svart; inget namn finns på den färgem> Orjol: Orjol' (or161), häst. - Utan tolkning, men såsom namn på en ångare har det tolkats som 'Höken'. 9. Polka: Polka (pojka), märr. - Utan tolkning. 10. Sonja: Sonja (sonia), märr; kvinnonamn. - >>Förtrolighetsnamm> för 'Sofia', skulle jag tro. 11. Sonjka: Sonjka (sanka), märr; kvinnonamn. - Som föregående? 12. Tiloska: Tiloschka el Tiloska (tilo~ka), namn för ko. - Utan tolkning. >>Tyskt namm>, tror en åldrad meddelare, rimligtvis utan tillräcklig grund. 13. Tjizik: Tjizik el Tsizik (t~i~ik), häst. - Utan tolkning. Här må det vara tillåtet att anföra ett par hithöriga namn från Runö, namn om hvilkas härstamning meddelaren haft sina tankar. 14. Ansel: Aiischel el Aiisel (ap~el), namn för häst; >>ett lettiskt namn>>, menar sagesmannen. - Vokalen i trycksvaga stavelsen slopas tydligen icke. 15. Vaska: Vaschka el Vaska (vajka el vaq;_ka), >>ett gammalt runskt hästnamm>, dvs 'av ålder brukat' säger meddelaren, som sedan tillägger: >>det kommer visst från ryska språket: Vasil är ett ryskt mansnamn.>> - Uttalet av frikativan var >>grumligt>> och har inte kunnat efterprövas. J. Hundnamn Hundar var det gott om i somliga bygder, men på andra håll fanns det inte många. För en 70 år sedan fanns det >>en enda hund>> på Stora Rågö, och Lilla Rågö hade heller inte många. Säkerligen var det andra djur, inte 22 Namnet har i dialekten den >>Överlånga>> kvantiteten (not 15), som har visat sig ofta tillhöra ord ur främmande språk, t ex rikssvenskan, men som även tillhör inhemska ord av vissa grammatiska typer, såsom neutrum fiyt >>fult >, dvs 'otäckt', av /Y:f'fran, /Y:fV, adj (EFK 6: 81-83). - I»grov > beteckning med måttlig grad av»finhet > är det svårt att uttrycka sådan kvantitet med snygg läslighet - en synpunkt som ju rimligtvis spelar ringa roll för strikt vetenskapligt bruk. Det är sedan länge uppvisat av Adolf Noreen (Ups univ:s årsskr 1880), bestyrkt av Danell (Nm s. 17 noten), att sådan >>Överlängd>> icke är lika med bevarad fornsvensk överlängd. Hvilka rötter den»estlsv överlängdem än må ha, så får man väl dock ej lämna ur räkningen ett visst sammanhang med åldriga >>svenska,> språkförhållanden. 70

73 minst fåren, som man ville ha fredade. Förmågan att få hundarna att ta kommando har väl också varit växlande. Runöbornas hundar var i flera avseenden väldresserade; de behövdes bland annat vid >>vikarskjuta>> på fasta isen runt Run. Jakt var eljes rätt sällsynt, men man omtalar från Nuckö och Ormsö en eller annan hund för jakt på hare och räv, kanske även på >>getter>>, dvs 'rågetter', rådjur, men det var >för länge sen>>. Pojkar jagade ekorre. Namn hade nog alla hundar, men den enstaka hunden på Stora Rågö kallades i byn för M a' säs hund 'hunden hos Matsas', liksom en något yngre kallades Ä~ko Nistuvis hund 'hunden hos Alskog Nystugu'. - Efter hand har det framgått på flera håll (NhRk Oö RgKrk), att de flesta namn kunde avse lika väl en honhund som en hanhund. Man gav hvalpen hundnamn, och då skilde man inte på hanhundsnamn och honhunds. - Mest höll man sig för övrigt med hanhundar: de höll sig bättre hemma, och inte blev det besvär med >>hunda-ungarna >. Det kan här - lika litet som i fråga om hästar och nötkreatur - bli tal om att redogöra för alla appellativer för hunddjur av skilda åldrar, raser och kön. Men det förtjänar nämnas att ordet 'hynda' har synnerligen begränsad förekomst. DGsv hind (f 2) har dels sakliga betydelsen 'hundhona', dels pejorativa innebörden 'lösaktig kvinna'. Därjämte finns DGsv rävahind 'rävhona' och Gsv varg-hind 'varginna'. Ordet 'hynda' avvisas däremot bestämt för Ru NhRk Oö SRg LRg Ngö. Det saknas i P A Säves och brodern Carl Säves anteckningar från Sutlep, Rickul och Odensholm resp Vippal (1850-talet), finns ej heller hos Perklen, och har ej bekräftats av Danell (Nu-ordb 170). Däremot uppges det av Russwurm (Eibofolke 2: 349, under s'inka) från >Wo.Dag.Nu. >. I Russwurms handskrivna förarbeten till Eibofolke (se SvLm s. 208 ff samt Talve i Svio-Estonica 1949 s.154 ff) står 'hynda' upptaget endast för Oö och Dagö i ett par ordlistor (sinsemellan likformiga), utgörande bokstavsordnad renskrift av primärstoff som icke tycks finnas kvar. Här är >Nu. > alltså ej med. I stället uppges för Nuckö li b b a (med struket frågetecken; ett estniskt ord som kvarlever, särskilt i betydelsen 'hynda i löptiden'). För >Harriem> (närmast avses - som manuskriptet visar - Vippal; Anu Engbloms mor i byn Uglas var ca 1850 sagesman åt Rwm) uppges hynhåån, dvs 'hundhona', en form som är tydligt rspr-influerad; förleden är i alla estlsv mål i alla exempel tvåstavig: >hunda- > (Nargö ensamt har hond-). 23 Hur ortsuppgiften >>Nuckö > för 'hynda' har upp- 23 Då Anu Engblom från Vippal (AEng) skriver huns-ongen»hunds-ungem framstår detta som en sorts riksspråk. Den normala förleden hunda- tillhör eljes AEng:s språk, såsom man väntar. Genitivmärket återspeglar kanske ett från estniskan härstammande krav (i AEng:s språkliga medvetande) på genitivisk konstruktion (med svenskt -s), hvilket för AEng har kunnat tillfälligtvis hindra association med förleden 71

74 stått förblir väl obekant, tills man kanske en dag finner en meddelare till Rwm (måhända prästen). - Fr/V 81 anger hind DGW, där ortsuppgiften >>W>> (Vippa!) förblir obekräftad. Anu Engblom (AEng) skriver: Hunn har kålrpar, dvs 'hunden har hvalpar' (Ulma 17348: 4): någon femininbeteckning är ej noterad efter AEng. Som otvivelaktig dialekt tillhör ordet 'hynda' endast DGsv. Vendells rävahindu Ngö (ÖO 776) avvisas; enda erkända ordet är >>moder-räv>> (mooder-råv), med parallellbildningarna 'moder-fågel', 'moder-hund', 'moder-katta', 'moder-skrake'.24 - Om nyfödda ungar sades allmänt >>hunda-unge>>, medan >>hvalp>> ( och synonymt >>hunda-hvalp>>) förnekas i den betydelsen av NhRk, där 'hvalp' anges betyda halvvuxna ungdjuret. Åven de som fatta orden som mer oreflekterat synonyma (och detta är vanligt utom Nuckö), reservera >>hunda-unge>> för de nyfödda. - Märkligt nog negeras ordet 'hvalp' helt för Rågöarna. Ormsö godtar ordet endast i den betydelse 'osnuten pojke, pojkvasker' som är frekvent i NhRk (Danell 167) och Oö, men okänd i övriga mål. - Nargö har uttal av hunda-. Det kvarstående -a i denna till utseendet fornsvenska förled strider starkt mot den eljes så obönhörliga apokopen efter lång stamstavelse. Paralleller saknas icke: ett liknande -a återkommer i exempelvis ett stort antal ord på 'handa-', dock icke de välbelagda 'hand-kvarn', 'hand-tak', 'hand-slag' (hvardagsord med realt ålderdomlig anknytning). Har månne estniskans regler för komposition något att säga i detta sammanhang? Frågan faller utom mitt arbetsområde, men den bör ställas. Som genitivmärke i slutljud av förleden uppträder ju estniskt -a, -i, -u med stor frekvens. - Min inställning härvidlag tar sig ofta uttryck i en fråga: finns det en estnisk grund och en svenskspråkig till vissa svårförklarliga språkförhållanden? - Märk att de estlsv målens genitivuttryck i första leden av komposita i talrika fall avviker från»vanlig svenska&. 24 Vendells mskr Ulma 555 Ordlista öfver Nargö-målet (1888; materialet tryckt i ÖO) saknar de nu välbestyrkta Nargö-orden på mooder- liksom de motsvarande på fäder-: fäder-få'gel 'fågelhanne', fiider-hoiid, fiider-katto >>fader-katta>> (!), fäder-skra'ka 'skrakhane'. N argösvenskans moodro, -on -or -ona 'djurhona' saknas också hos Vendell, som i stället erbjuder ett av våra sagesmän avvisat *mouru, pi: medrur, erinrande dels om övriga måls mör (f 2) &mora>>, dels om Nu alternativt pi: medor medre (enl Danell 276) jämte det rimligtvis mer >>högsvenska>> medrar -ana (ib). Runö är eljes ensamt om omljud i pluralis: mör möro mera omoru morun mödra[r, -rna]>>, med betydelsen 'fågelhona' allenast (dock i ssg: brusmor brusmoro brusmera, ngn gång,mppsnyggato med ssg-akc: brus-mera 'de två >>bruds-mödrarna>>, som följer bruden', då hon förs till kyrkan). - Om ovissheter i frg om Vendells Nargö-notisersenedan s.113f. SRg har en form av 'moder' med bevarat -d- i förleden: möder-kvist en gren som växer vågrätt ut från (gran- el tall-)stammen och sedan lodrätt upp - ansedd som olycksbringande och därför olämplig vid hus- och båtbygge. - Vid kontrollfrågning av ordet pi medor medre har det visat sig att betydelsen därav är NhRkOdh 'tjänsteflicka', pluralis av mäd 'magd', ett ord som av naturliga skäl lätt kan komma på tal i samband med ordet mör möra -ar -ana &mora&, dvs 'mor' i dessa mål. Enda grunden till Danells omljudda form av 'mor' är en renskrift (gammal ordlapp) i Ulma 21626, 16:o, till hvilken primärnotisen icke kunnat anträffas än. 72

75 'hvalp' med såväl kv- som v-, och detsamma gäller vissa meddelare från Gsvby - i båda fallen synbarligen tecken till en viss påverkan från riksspråket resp högsvenskan i Finland, en påverkan som i mycket ringa mån har drabbat tex dagösvenskan. Runö: alla hundar hade namn; mest hanhundar; naghro sigk vär 'ngn enda >>sinka>> fanns', dvs hynda. 1. Appen (apen), hund. Han var helhvit med en enda svart fläck och skulle heta >>Lappen>>, men pojken i huset som fick honom, kunde inte ännu säga l-, och så blev det som det blev. 2. Dux (do"fss), hund. >>Det var kanske tyskah 3. Kanta (ka'{j,ta), ein sisk 'en hynda'. - Inga associationer. 4. Karo (kg,ro), hund. Uppfattas flerstädes som speciellt hundnamn. 5. Kuito (ko1t0), äldsta hundnamn i meddelarens minne. Ingen känsla av att det kunde vara ett estniskt namn. 6. Lappen, se Appen. 7. Mars (ma~), hund; hade troligen namn efter månaden. 8. Mick (mi"fs), hund. 9. Miska (mi~ka), en >>sinka>>, som en runöbo hade fått i Reval åt sin lille son; när hon fick hvalpar, sade >>pilten>>: Nu ha Miska bod»nu har Miska 'bott', dvs värpt>>. 10. Moppe (mope), en mycket småväxt hund. 11. Palten (pa]trj,), hund. Jfr avd D, hästnamn på Runö. 12. Prins (pri'!j,s), hanhund. 13. Rank (ragk), en svart hund med ein hoito rayk >>en hvit ranka>> om halsen, dvs en hvit ring, liknande den ovala bogträsringen på enspänd häst framför >>tyffelgenomköru-årdret>>, potatiskupningsårdret. 14. Rask (ra k), ett högsvenskt namn som man hade läst i en tidning. 15. Sju'le ( Ql!!), en gammal sagesmans lekkamrat i barndomen. - Utan associationer. - Ordets kvantitet se not 14 (s. 39). N uckö (halvön): i Gutanäs by (Gu'tabo bfon 'Gutaboarnas by'1 Jfr E Lagman i En bok om Estlands svenskar 2: 47; rec av Ingemar Olsson, Namn och Bygd 1965 s.177.) - >>Där hade vi lite [=fåtaliga] hundar; de blev arga och kunde ju inte få springa lösa>>, säger man. 16. Hurrä (hiurg,'), hanhund. 17. Karo (käro), hund i prästgården och hos bonde. 18. Kloto (kl@to), hanhund; har uppgivits som prästgårdshund, kanske från pastor Maas' eller pastor Tannebaums (Tanners) tid; skulle ha härstammat från byn Klottarp (klrojap). 19. Laila, honhund. 73

76 20. Polla, dito. 21. Prinse - >>hört som hundnamn>>. 22. Samme, hanhund ~ Sammi <Samuel? 23. Stella (stce]a), hanhund[!]; >>vi gjorde inte stor skillnad på namnen och på hundarna, om det var 'hannas-hund' eller 'hånas-hund'>>. 24. Träff~Träffe (trcef ~trcefe), en jakthund, >>för länge sen>> (efter l:a vkr): för hare, räv och gaitar >>getter», dvs rågetter. (Nuckö: efter lång stamstavelse hörs svarabhaktivokalen somt ex -or~ -mr~ -ar; jfr Danell Nm 32, 122 not I.) 25. Tällo (tce]q), honhund; ingen association om betydelsen. Från Gutanäs by får jag (utöver föregående) vid korrekturet in följande icke könsbundna hundnamn. Bello (i hvardagslag kallad Pella). Bonzo (bo?j, 0), säkerligen från Allt för Alla. Boy (boih normal lång dift). Flocky (flo!si), fick namn troligen av en lärarinna. Halle (ingen association) en av den estniskspråkige prästens hundar. Matti (uttalat med estnisk muljering: ma1li), namnet givet av en från Kors socken ingift estniska. Pix, säkerligen efter >>Pix-pojkem> i svensk tidning. Ponto, likaså den estniskspråkige prästens hund. Rex (rce!s ), ägaren hade varit i Ryssland >>och kunde ha hört namnet där>>. Tor, hos >>kästarm, svensk-litterärt. - Dessa namn får vid behov räknas ha nr 87-97, Bello och Pella räknade som två. Rickul: 26. Boj (bo1; med >>lång>> diftong, jfr not 19), hanhund, namngiven av meddelaren, som hade läst namnet i en svensk jultidning. 27. Rektor (hce[stor), hanhund. 28. Mu'ri (mori), hanhund; troligen av >>ljudhärmande>> innebörd och kanske av estniskt ursprung. 29. Pointu (pointo), hanhund. 30. Prins (prin ), hanhund. 31. Pärne (p@rne), hanhund; i egna hemmet; utan associationer. 32. Rolf (rolf), pojknamnet. 33. Suille (soij,e), hanhund - utan associationer; >>skulle det vara estniskt?>> - (Jfr? Runö Sju'le, nr 15, och Sulla, i Korkis nedan.) 34. Stella (stce]a), honhund, ljusbrun, ej fläckig; >>jag tyckte det namnet passade>> [men inga associationer till 'stjärna']. Från Rickul tillkommer vid korrekturet: Bolle, Kåjlla, Lappö, Mal~ek, (jfr ovan H nr 5), Mero, Moppe, Pajjo, Pitso, Pärla, Säcko och Ta'gi jämte några namn på hdnas-huiidar: Bojja, Grimma (men en ko heter Grlma), Mosta 'den svarta'. - Dessa namn får vid behov räknas som nr av hundnamn. 74

77 0 r m s ö: sagesmännen understryka att de flesta namn kunde avse lika väl hanhund som honhund. I somliga fall erinrar man sig att just så eller så hette t ex en honhund. Alla hundar hade emellertid namn, och mest höll man hanhundar. Följande grupp innehåller hundnamn, givna utan hänsyn till kön: 35. Bella (baj]a). 36. Filus (h,los), ett >>gammaldags>> namn, känt av flera. Utan associationer. 37. Häcku (hajfs0). - Utan associationer. 38. Klinga (kliyga, med dentalt -l-). Association till högsvenska verbet 'klinga, ljuda klart', således rimligen lån från Finland eller ur svensk läsning, eftersom ordet helt saknas bland estlsv mål. 39. Kroff (krof), en småvuxen gårdshund. Utan associationer. 40. Loitse (lo1tse). >>Jag tror det var en hanhund, men de gjorde nog inte stor skillnad>> vid namngivningen. 41. Milka (mi!fga), tillhörde en man som kom åter från rysk militärtjänst. 42. Pitsu (pijso). Mannen i hemmet var est och antages ha givit namnet, som antages vara estniskt. Husmodern, barnlös, kom att i byn kallas Pitsu -mamma. (Jfr Tiberg i Anthroponymica suec 6: 304 f.) 43. Ponkus (poy[gos). Kanske hanhund; utan associationer. 44. Rosi jämte Rose (rgsi~rgse). Den som hette Rosi var en honhund. 45. Sammi (saw,i), flera; i ett fall en hanhund. 46. Taksi (tafssi), flera; inte av taxras. 47. Tappio (tapw, snarast trestavigt), en lärares hund; namnet >>kunde vara hämtat från Finland>>. Finskan har ett tappio 'förlust' (0 Ahlbäck), estniskan tapp 'eskort'. 48. Tommi (tow,e), >>kanske estniskt, kanske ryskt namn>>. 49. Valli (vali). 50. Volle (vo1le, med muljerat l-ljud), ett >>anekdotiskt>> namn: ägaren gav namnet efter en pojke, hvars estniske far han inte tyckte om. Däremot var man medveten om att Karin (k4rin) var ain hdn-honn, och att hon därför hade fått ett rikssvenskt flicknamn. Följande namn var givna åt hanh undar: 51. Boj eller Boy (bo1, med lång, alltså ))llormal» diftong, se not 19). Namnet uppfattas som sentida; >>har kanske kommit med en sjöman, kanske från engelskam>. 52. Durrback (dorbak), en hund i gammal tid. Kallas för 'han', men detta är knappast något bevis för könet: dels är appellativet 'hund' maskulint, dels kallast ex alla kattdjur för katta 'kattan', även >>han-kattorna>>, liksom Ngö fäder-kattan, och på samma sätt torde man regelrätt ha omtalat gårdens hunddjur med 'han', oavsett könet. 75

78 53. Kastur (kll.tor), hanhund med ett namn som väl på något vis har passerat prästgården eller adelsgodset. Han var helsvart med >>hvit prästkrage>> under hakan. En hund får tydligtvis ej >>obligatariskt färgnamm> så som korna, trots en så markerad mönstring. 54. Nero (ngr0), hanhund, svart-hvit. Någon medveten förknippning med det italienska adjektivet nero 'svart' torde inte föreligga. Namnet är väl >>europeiskt>> långods. Stora Rågö: om Ma'ses hund och Ä~ko Nistuvis hund se ovan inledningsorden om hundnamn, s. 7Of. Flera namn erinrar sig inte min höggradigt språktränade meddelare - ej det enda tecknet till att hundnamn betraktas som mera efemära ting. Lilla Rågö: alla hundar hade namn, men det fanns inte många. I meddelarens barndom, på 189O-talet, fanns en gammal ungkarl vid Lörs, som hade >>två elaka hundar>>: Jädar och Lille (tr.&dar o li!e), en hanhund och en honhund, den senare väl med flicknamn men hanhundens namn utan associationer. 57. Flora (med dentalt -l- och >>europeiskt>> 0-ljud, väl att skilja från >>europeiskt w>), honhund. 58. Focks (fo'fss), hanhund; svart med lite brunt om ögonen; kortbent (ej tax). - Med tanke på estniskan stavar jag härochflerstädes inte medx, nämligen då man har starkare anledning att förmoda direkt estniskt ursprung. 59. Lecks (le,'fss), hund. 60. Maks (ma'fss), hanhund. - 'Max'. 61. Sinni (si2,1,i), hanhund. >>Vet inte, om det skulle vara estniskt.>> 62. Tricks (tri'fss), hund. Korkis: man fäste inte mycket avseende vid om namnet gällde hund eller hynda. Inga associationer; >>det var namn bara>>. 63. Millo (mij0). 64. Sammi (sa?1_1,i), >>vanligt hundnamm>. 65. Sulla (sola). Jfr (?) Ru Sju'le och Rk Suille ovan. 66. Taksi (ta'fssi), en liten svart-hvit hund, inte tax. På Dagö fanns mellan 1923 och 1934 inte särskilt många hundar i byarna längs vägen från Helterma över Suuremöisa (Grossenhof) och blivande staden Kärdla (sv: Kärrdalr~k<E<f.alr, >>kort tvåstaving>>) till Svenskbyn i Reigi (i själva verket svenska byns eget namn, ej ursprungligen socknens, som inte var äldre än 1627, vill jag minnas). - Av hundnamn minns jag bara ett: 76

79 lille svarte Maksi (67) hos familjen Ogga i byn Ogandi (sv: Ognes [Äk'nes] 'Åkernäs' enligt Ariste i Svio-Estonica 1936: 39; senare leden är näss 'näs'); se foto i EFK 6: 4. Från Gammalsvensk by harjaghörtnågratyskaochnågraryska hundnamn: 68. Damka (da'[!jka), namn på en hynda; även appellativ för 'lättfärdig flicka'. 69. Stråmm (stro'!!j), >>ett ryskt hundnamn>>, menar meddelaren, ovisst med hvad rätt. 70. Jeger (J~e.r). - >>Inte var det tyskt namn>>, menar meddelaren, som räknar det som >>svenskt». Namnet måste väl då ha varit djupt införlivat med det svenska namnförrådet. 71. Karo (kg,ro; inte *kg,ro), ett hundnamn från de tyska grannbyarna, använt av många hundägare. 72. Krans (kra'!j, ), hundnamn. - Det kan väl vara ett tyskt namn, men det uppfattades som helt svenskt. 73. Max (malss), använt om flera hundar efter hvarandra i ett hem. Väl snarast tyskt lån i denna miljö. 74. Paju (pa!jo), hundnamn. Utan associationer. - Verbet >>paja>> ('smeka'), jfr estn paitama 'dito', uppges av Fr/V 162 finnas >>DGNORW>>. Bekräftat för Ru NuOö RgVp och för Gsv även av Karlgren (mskr Ulma 25555). Det godtogs icke för Dagö. (Karlgren hänvisar även till ryska paits.) N argö: endastinågotendafallhardetvarit sagesmannen klart, huruvida namnet avsåg hane eller hona. 75. Ami (am1~g,m1~ham'i). - Märk att uddljudande h- är stumt i estniskan. 76. Anu (ano). 77. Bella (bm]a). 78. Berrli (bmrli~pmrli), en hynda i egna hemmet; en av hennes hvalpar var Hecko nedan. - >>Svenskt>> uddljud resp >>estniskt>>. 79. Bobbi (bqb!;~pobi), med >>grov>> beteckning: Bo'bi; uttal med två mycket tydliga >>tänjningar>>, såväl på stamstavelsen som på ultima (not 14). - Man kan förmoda att tyska flicknamnet (från Reval) spelat någon roll, om än icke direkt. 81. Dingo (dibgo). - Månne någon sjöfarande eller skolboksintresserad Nargö-man hört namnet på hundarna i Australien? 82. Hecko (hmlso). - Jfr Berrli ovan. 83. Kots (kojs). - Månne >>estniskt» (jfr kutsikas 'hvalp') eller(?) Scotsh? 77

80 84. Sampo (sa7,!1,po). 85. Spirka (spirlfa). 86. Tello (tce]o). Några hundnamn, begagnade av ester, anföras här till någon belysning av svenskarnas namnförråd. Ekko Pobbi~Pobi Karro Polli Krants Pontu Köss (Saareste I: 1311) Prints Lott Ralf Marengo (!) Rappi Muri Reks Muti Roi Mutt Sammi Pakand Sekko Palli Tiresk (Saareste I: 1311) Pauki Trilli Pentu Tripu Pits Trotski (!) Pitsu Vår estniska meddelare uppger på förfrågan att hon icke är medveten om att något av dessa namn skulle vara avsett specifikt för hanhundar respektive för honhundar. - Namnen är insamlade bland folk från landet; det kan inte förmodas gälla rasdjur, utan mest gårdvarar vid hemmet i byn eller sällskap för vallbarnet, tex >>karja Krants>> - 'Vall-Krans'. Hans namn är icke medvetet en anspelning på viss fläckighet. - Marengo var hvit men förmodas alls inte ha att göra med snöhvita 'maränger', ej heller räknar vår meddelare med några historiska associationer. - Köss var kanske flegmatisk. - Pits var kanske en 'spets'. - Av namnet Pobbi (Pobi) väcks inga associationer. - Kanske kunde Pentu hänga ihop med namnet Pent 'Bengt'. - Från namnen Reks och Roi går inga tankar till latinets rex eller franskans roi. Det må vara tillåtet att här bifoga några notiser om benämningar på fåren. - Allmänt gäller att de icke ha några egennamn. Adjektiver som nyttjas om dem är i flera fall desamma som brukades för korna. Utbredningen över estlsv området av dessa bestämningsord just för fårsläktet är icke undersökt. Man kan inte a priori veta hur det står till i Gammalsvenskby, eftersom fårskötseln där nuförtiden anges ha varit ringa. En tid hade 78

81 den varit mycket livlig ehuru som det tycks (efter muntliga utsagor) uppburen av fåtaliga fårägare. - Några uppgifter av Isert (s. 16) ger ingen klar upplysning utan sakkommentarer, som icke stå till buds. På s. 8 uppges att svenskarna i volosten hade 692 får 1804, medan får helt saknas i Iserts uppgifter för 1904 från såväl svenskarnas by som från de tre tyska byarna (s.13). - En tacka kan vara 'brikot', 'brokot', 'bläsot', 'grå', 'hvit', 'kransot' (lite hvitfläckig i huvudet), 'svart'. Fler adjektiv är säkerligen tänkbara. För Runö tillägges grimo 'grimmug' (fläckig om nosen) och skio 'skiug' (storfläckig). Någon gång kan ett proprium komma till bruks. En 'brokot bässe' (en bagge med fläckar i pälsen) kan få heta Bröken - fast bara tillfälligtvis, och likadant är det säkert med tackan som hedras med namnet Grda 'Gråan'. Ett 'brokugt' lamm kan bli en svart tacka, erinrar oss en meddelare från Runö. Som ett vänskapligt skämtnamn framstår Skägge >>Skägget>>, då det gavs i en by på Ormsö åt en bagge som fick ett stort raggigt skägg, då han blev gammal. Över till estnisk språktradition pekar det möjligen, då på Stora Rågö ett bagglamm, fött före jul redan, vid Sankt-Marts-tiden (kring 11 november), blev kallad Santmats-poikin, liksom man kunde säga Tomäs-poikin eller Tomäs-piga om han- respektive hon-lamm som blivit födda vid Thomasmässan, den 21 december. Jfr Saareste, Möisteline sönaraamat II: 471, andra stycket uppifrån: beteckningar för kor födda måndag, tisdag etc eller på en >>kors-dag>> eller vid vårdagjämningen. - Märk dock namn, byggda på liknande tankegång, i en förteckning 1876 över konamn från Forsa i Hälsingland (i Ulma: Helsinglands landsmålsförenings samlingar, nu nr 45: 16, i sammelband folio), >>skänkt af C Aurivillius>>: Fredeja och Fredella (födda på fredag), Granlin (född under en gran), Julros (född julnatten) m fl. - I fråga om den ovanliga kalvningstiden bör man erinra sig att ryska tsarriket hade >>gamla stilen>> (kalendern efter juliansk tideräkning), så ock Kalender... för swenskarne i Estl Men från 1919 hade man gregoriansk kalender (ehuru reform förbereddes genom särskild sifferrad sedan 1908). Helgdagarna hade givetvis samma datumsiffra i gamla som i nya kalendern, men den verkliga >>gamla>> dagen kom 14 dagar senare, så att 7 januari 1919 betecknas som >>Gamla Iulem>, medan i årskalendern >>Trettondag>> står på föregående datum. >>Tomasmiss>> (med utgivarens nuckösvenska benämning) inföll på 3 januari ny stil. - Alla estlandssvenskar, födda före 1919, ha >>två födelsedagar»! Av de nu genomgångna namnlängderna samt antydningar av erfarenheter från namnskick i Finlands svenska bygder och en smula från Sverige, torde 79

82 framgå att man - i fråga om hästar och nötkreatur - kan räkna med grovt taget två huvudgrupper av estlandssvenska namn. Den ena gruppen är >>färgnamnem>, synbarligen av en i flera fall påvisbar hög ålder. Bland dessa namn bildar fläckmönstrade djurs namn en utpräglad grupp vid sidan av de helfärgades med >>klar>> färg, under det att de >>diffust>> färgade djuren icke ger upphov till någon namngrupp. Bland de >>mönstrade>> finner man en grupp med mera sällsynt teckning (typ >>Hvit-bälgell>) respektive >>Hvit-i-fotell>)), som icke ger upphov till >>standardiserade>> mönsternamn av typen >>Brokam>. Av denna typ finner man utanför det estlandssvenska kulturområdet talrika namn i Finland och Sverige (typen >>Hvit-hövdall>) och liknande), som där synbarligen har en aktningsvärd ålder och en frekvens som gör frånvaron av dem i estlandssvenska mål påfallande. Jfr s. 49 nr Se även s.109. En liten grupp för sig bland >>färgnamnem> (med ojämn förekomst bland målen) bildar typen»namnadjektiv>>: Brun, BTÄ, Groo, Gölf, Roo, Svart >>[den] brune, blå,(?) graue, gule, raude1> - med sidoformer som 'Gammal-Brunen', 'Gul-Bläsen' o likn (jfr Gsv Schwarzer). - I runskan uppträder dylika»namn ) mer tydligt som adjektiver, eventuelltävenifemininum: '[den]gule', '[den] gula', båda i formen Gölf (gglf). Hithöriga femininer är nog överallt mindre vanliga. Vid sidan av typen finner man uttrycken han re~re aiken 'den röde, röde ö(y)ken', avgjort mer frekventa synonymer. Man bör minnas att det flerstädes var ovanligt att bonden hade mer än en häst. - Något för typens förekomst betyder kanske själva byggnaden av ordet, med slutljudande lång vokal (diftong) eller dentah En undersökning av bredare svenskt namnmaterial kan inte göras här. Man kan väl säga att i denna stora samlingsgrupp av >>färgnamll>) är det husdjuret, som genom sitt medfödda utseende självt lägger namnet i munnen på husbonden. Den andra namngruppen - tydligt sentida - är >>fantasinamnen ) eller hur man behagar kalla dem: nutida mans- och kvinnonamn, klassiskt antika namn (ofta helt oförstådda inom föreliggande område), estniska och andra lånordsnamn av mer eller mindre klar innebörd, blomsternamn, förskönande namn, >>förhoppningsnamll>) av typen >>Snällall>) m fl m fl. I fråga om hundnamnen går det tydligen inte attgöranågonsådanindelning, även om vissa namn ger intryck av att hvila på en något fastare traditionsgrund än andra, som förefalla helt sentida eller helt inlånade, med sin traditionsgrund på främmande håll. 80

83 Bilder ur husdjurens liv på Runö Den miljö som alla dessa husdjursnamn ha vuxit fram uti, har stundom skymtat under redogörelsens gång. För att som bakgrund ge en mera fyllig bild av de i mångt och mycket genuina områdena skulle utgivaren gärna ha velat fortsätta med att utgiva den estlandssvenska Upsala-undersökningens samlingar om husdjuren och deras roll i bondehushållet. Ett sådant företag skulle dock ha tagit vida längre tid än sammanställningen av husdjursnamnen, och det kan icke göras nu. Som en liten orientering från ett av områdena utges här en skildring på runska av husdjurens liv, skriven till de publicerade teckningarna av en runboman. Originalets uppräkning av husdjursnamn är inarbetad i stycket >>A. Runö>> ovan. - Till uppsatsen är fogade dels svar som ha erhållits av andra runöbor, sedan författaren har dött, dels några små skildringar av annan författare med intressanta uppgifter om vallbarnens liv under fårvallningen. Texterna är av utgivaren behandlade enligt de grunddrag som ha angivits i EFK 1 (1951) s I förhållande till originalmanuskriptet i Ulma är utgåvan även här i viss mån att räkna som en ny text. För denna är utgivaren ansvarig. Till de runska uppsatserna har fogats översättning, stundom - och särskilt i början - helt >>ordtrogen>>. Önskan har varit att ej någon del av dialektpartierna skulle förbli otolkad, även för en språkman som kanske kunde genomskåda dialekten utan så närgående vägvisning. Då utgivaren inte har någon tolkning att ge, hoppas han detta finns angivet. Märk att [...]omsluter tillägg av utgivaren, medan(...) omger uttryck i dialekttexten som bör utgå ur rspr-text. - De dialekttalande själva är som alltid välkomna med tillägg och invändningar, som kan sändas till Dialekt- och folkminnesarkivet, se förordet. Diuro fårr-tin apa Run oa Isaks Fritso (Fredrik Lönnlund [FrL] t) mä bilto oa Holrr1ers.Äp (Abraham Hollman [AbH]) Qpa Rfm vär där tjo(i)gho heghl heimo.25 Håre heghl-heima häv sjex ervos-hest o enn f(i)la e vexande (i)pp. Qpa Riin var å sju halv heimo N. Tiberg 81

84 Teim hav fjiir ervos-hest; o eft naghrt Qar, som naghran hest blei gäler, hålts naghran fqla ell naghrt mär-fäl fere han gäl hess'n. DeghLa bendro25 hav tri hest. Teim bendro häv Qa all diiiro evet halpart'n Qa heghl-bön. Qng hesta: Qnde tri Qar heit hess'n fqlan, o mära heit fälja. 26 FQLa blei hqaldet tri Qar, enna dem blei geldat, o teim fqla var kiäla, som lopps mä märo. Heghlan bins horsso deck i höpas Qpa sama bete, o tär lopp kiäln mä mära. - Tri Qars gam.lan fqla blei geldat. Engan skiltan kiäl blei hqaldet. Håre heghl-heima hav sjex målkes-kö o ein kvi. - Håre hesto blei hqaldet ein kvi fere hqan gäl kiio, som skqtt bli lhachtat aghr hesto. - HaLv-heimo hav fjiir målkes-kö. Håre ana Qare lhachta teim ein kö. TQa hålts ein kvi e stäle. - DeghLa bön hav tri kö o ein kvi, o han lhachta håre ana Qare ein kö. Qxa blei hqaldet körd-vis: tri Qx e Qare blei hqaldet e bins körda. - Pres'n o klockan mått håre Qare hava ox. - Tri Qars gam.ler mått 'n vara; tqa blei 'en Qa-lhachtat. Köna deck all e höpas Qpa sama bete: däien deck dem_pa sjöli-bete, o kväldo, som dem blei Qa-måLkat, blei dem kerd e sköjen. Måren kom dem heim, blei målkat o deck_pa sjöli-bete. Som röjen blei Qa-trQsket Qtter giärda, tqa feck diiiro gqa e sama giärda, som tqa var bete fere diiiro. Qm hqa meke folk vär e ein heim. E heghl-böns heimo var tqar o tri famile: daddan mä sin kqna o tii tri bqan; sqma var kanske själ daddan o nanna mä sin bqan. - E ein stqgha levd där sjexta sjiita menske, som Qat fere ett börd o sjoq mät'n e ein 25 Runöbondens gård och dess storlek av gammalt anges dels genom 'gård', dels genom 'hem' resp 'bonde'. En sedan gammalt odelad gård kallades»hel-gård>> (heghhan goard).»odelad gård>> (en odeghltan goard); eller >>hel bonde» (heghltan bön; givetvis egentligen= innehavaren) eller >>fullan bonde>>. - >>Halv gård>> (haltvan goard) sades om hvardera av de 6 gårdar som av ålder räknades parvis: Koors och Pers, Kokas och Ulles, Nogges och Smens (skriven Prus), hvilka dock icke hade hälften mot»helbonde>>, utan räknades ha tre kvarts land. - >>Delad gård>>, dvs verkligen halverad gammal»helgård» (en deghltan goard), kunde också omnämnassomdeghltabön»[den]delade bonden», ägaren resp hans egendom. - Man får alltså inte snubbla. på termen >>halv>>, som inte betyder 'halv', utan '3/4', medan halverad heter»delad>>! - En bondgård, bondens samlade fasta egendom, kunde ibland också kallas ein heim»en hemma>>, 'ett hem', ett uttryck som vanligen har allmännare betydelsen 'hem, hemvist' resp 'bostad och bostadstomt i byn'. - I fråga om arbetsplikt i byns många»kordor>> (estn kord 'tur och ordning' mm), talade man om»bröd>> (bre), ungf 'hushåll, familj':»en man utur bonden» (en man otter bön) avsåg en man pr gammal helgård, dit då även»halvgårdarna» räknades(!), medan >>en man utur brödet» (en man btter bre) avsåg två man pr gammal helgård. - Jfr Tiberg EFK 1: 264; EFK 5: 6 f Se nedan s. 94 not

85 -'"----~-- %.,r:;;;::,;_- :;c-:::::::z=?"' Bild 1. Större stallet hos helbonde; >>skyttla>> inlagd, sedan hästen gått i bås; foder av»sulp» i hvar sin ho. - Vanligen en mittstolpe med en skyttla till hvar vägg. grit. - Teim heimo som vare ett bre,25 hav bara enn hglnd o tglar katt; hä var teim hiis-diiiro som levd e stiio mä folke. Teim heimo, hank där var tu bre, teim häv häre ett sinn hglnn o sin katt. Nest halv-bendro var alle ett bre. SGlmavardärtGlarfamile, o sglma var eino. Teim hav enn hglnd o ein katt, o teim var ätto o tle menske. HeghL-bön hav tolv hen-diiir ive venten o sjex gglas; o naghro heim hav fjiir piil. HaLv-bön hav ätto hen o fjiir gglas, o naghn hav ä piilo. DeghLa bön hav rglmtom sjex hen o tri gglas o kanske piilo. Rank diiiro var venten. Horsso var e stalle; golve var Gla jörd [bild l]. Nest halv-bön var fem hest e ett stall: fjiir hest häre enn e sin nglrka, mä skillha mella se, o femte var-pa gglangen. HeghL-bendro hav tu stall: ett mender stall fere folan o naghran gälan hest. [Olika i olika hem; tecknaren tänker väl närmast pä egna hemmet.] - Venter-kvåldo nogltgglards-tin blei horsso ita givet e stalle: horssos itande blei gälkelaghat e hiia, o horsso deck e stalle, o stönd häre ett ö-boiidet e sett bglase. Ett stglang (ein skillh) blei laghat mella horsso, som dem var iiikomet. - Opa lglfte er hejje. Tår er ein klglgg, hank horssos hejje blei negher-hg>rrat ginom. Som måra var nglalvarst-pa fgla fäl o hav halft Glka, tgla blei hglan laghat e hamlagho. Tår var tgla nämar tömt, o hå var Glaro varmt. Tår feck 'a vara, mg>ate som dem deck Glpa gren jördo. TGla deck måra mä fäle e höpas mä maghr horsso. Köna var venten e noglthuse [bild 2), häre eino e sett bglase - mä bråo mella. 0 kiio var fastbglndet mä reipsnaro Glm höno. - KaLva vare senn kiettan e sama nog>thuse. - 83

86 ,--- _..-='-~ - f<m;u u :::=---, Bild 2. De tre korna hos >>delad bonde>>; kalvkätte bortom korna; >tackorna > (fåren) släpps ut ur sin kätte; korna tjudrade med»repsnara», hvar vid sin så. Tacko [bild 2] hav sett hiise e sama noqthus-varman. [Se vidare nedan om fårens ] Svino häv sett stie [bild 3]; hä var anat stäl, fjarmarfrqamnoqtgqan. - HeghL-bön hav fem svinsti. Som grisa blei Qa gilta tajjet, blei dem deghlat tri o fjiir e höpas nestertana e sett stie o senn kiettan. Heima som vare ett bre,25 hav venten ive hqaldet tqar gäl gilto, som feck grisa - sjex sjii venter-gris håre eino - o enn galt, som blei hqaldet mqate fere-jiile. TQa blein lhachtat som jiil-gris o e steike-ket, som menno to mä se_pa vikarskjut-reiso. Håre deghla bre25 hav ein gilt o enn galt. HaLv-bendro häv å ein gilt o enn galt. - RQna blei hqaldet körd-vis, tri rqna e Qare fere heghlan bi. - Svino deck sqman loqs ive allt, sama som all maghr diiiro. Tär feck rqna o gilto gqa e höpas. - Svino mått hava renga e nesa, så dem ete kqnt sqta e jördo o sqta gråsjordo Qpp. - Teim svino som kom kväldo heim, teim feck kväldo o måren ita heim, bara meddan var dem iit o feck engt ita. Tär var å svin som levd heghl sqmara bqrt o kom ete heim, fårr folke mått kira dem heim. Om nootgoan venten. Horsso bli måren Qtter stalle låssat dreck [bild 4]. Maii giver hei ått horsso o strejjer hejje_pa dengerqka. KQna ber vat'n iii e noqthuse ätt köna mä tii trå-emard, ana e aghr bqanda, mä varmt vat'n Qpa kösåva. - Heno ira loqs Qpa noqtgqan, leit se ita. - NoQthus-dårrmo haver hqrmol Qpa dårrm-stqlpan. Aghro er tackhus-dårrmo. Trejeeraghnhus-dårrmo, hank aghna o ressbose er Qte. O_pa endan er horssos stalle. E venkel frqam noqt- 84

87 ~2::~1_/~}}i'il /"~ d~~~... ~ y,..., ~ -~~,_:c..:::.,1 r1,,_~~~~~ ~? ;t;,.{7,,..._' "\. ~ ::.-,,v r --~' ~ ~ r-,,_,;::;:.:,... "V ~,,,..,_,...- / -,.., ~ ~,,,...,,.._ ,,., ) ; - ' ---- ~ ~ -.._; J :.r:: r ~~~~g="=-"."-==,,,},':'"~-? ~ '~.. - :=c-~it~f ;"~~ ij, ;~-,/4=~~~~ ~ijfjf ~~~;~~:;~-~34~-!77, /ft/1,.~, - Bild 3. Gylta med grisar och galt vid en rad av fyra stior; högra gaveln och >>ledet~ vetter mot bostadstomten, de öppnade luckorna mot byvägen. huse, hank steghan stglar mot vegge, er heilagho. - Tåkja ira Gla halm. Heist_pa tåk-krglppen er hengorn26b (Gla trå), som hgjalder mön-halmen faster; o mön-halmen legger, ska hengola hgjald fast. - Qpa gävon mot tåk-sio er vind-skeia (Gla trå), som hglalder möt halmen. Meddan mglker kgjna nogjthuse Gitter [bild 5]. Köna ira nglnen öbglret, så dem kan meddan ggla_pa nogjtgglan dreck ein stund, som 'e er kallt_pa venten. - Heno ira å må o spark. - Fårst Glpa hu.ses endan Glpa hiena bilte er nogjthuse, hank kgjna mgjker dengja GJtter. Heno deck loqs ive allt: e gqan, o Qte noqtgqan, o_pa Skö-backa [se Franzen EFK 4: 78]. Mella tö hogjka teim o Glat dem Gla. - K vålna deck dem sglva_pa hiellan. Hen-hiellan var fårrgaltin Glnde stgjgha tåkdrglpo. Tärfere var heno Glnde stgjgha-vegge, som engo klglck vär - tgja var hanan 26b Man skulle vänta pluralis ira 'ära' för er 'är' (här och nedan). Möjligen föreligger här en inverkan av vistelsen i Sverige. Det kan dock förtjäna påpekas att singulara predikatet här kommer före plurala subjektet. 85

88 Bild 4. Horsso (hästar och märrar) få vinterfoder och vatten på nötgården; hustrun går med ljumt vatten till kornas såar. - Beläggningen på nötgården med»balkar>> (stockar) döljs av snö, halm och dynga. Frilagd först sedan dyngan har körts ut på våren. (Jfr Klein fig 34.) - Märk isättningen i hustruns >>skötug-vamsa». klglcka. Ventertin, som 'e var lglang nåtra, tgla tös 'e reid27 Glpa hanans gala: fårst gglanga som hanan gala, tgla var 'e Glal e stglaghande Glpp~pa måren; ana hågges hanagala tgla stönds Glpp o berjas gira ervo. Giesso hav sett huse venten, hank dem var Glte. MGlate Glaro, som 'e blei varmt, tgla blei dem laghat e heilagho, som tgla var töm frglam hei. Tår feck teim bö o legge gelhenga fram. Som gelhenga kom Gitter eggjo, blei dem iii.ferd e stuo, så lenge dem blei dur. Ein gglas mått vara må gelhenga e stiio nglato. Hafi. tin gelhenga var lellh, tgla feck teim ita sglnderkrglmat bre o peplengot grås, som folke nappa ått dem e gjärdo. BGlano mått tgla acht dem, 27 Ru»taga reda (reid) uppå ngt>> uppges av flera som runska. Det slutljudande -d torde visa att det är ett ganska sentida lån ur högsvenskan. Har man en gång lärt sig frasen, så blir den nog svårmistlig. - Jfr Gsv få u'te 'je,»få u'ti 'et», få reda på det; även Gsv få ut 'e»få ut det>>. 86

89 Bild 5. Det är kornas tur att bli utsläppta, medan hustrun»mockar dyngan utur>>; heno (»hönorna», dvs hönsen) är alltid med. - Stockbeläggningen syns i hörnet till vänster. - Ej samma nötgård som på bild 4! så ete krqako feck tagha dem. - BLei gelhenga så diir, så ete krqako vann Qa dem, blei dem färd_pa sjölia, o tår var dem mqate hesto, som is'n berja friis. TQa blei dem heim-hentat o gelhenga Qa-lhachtat. 0 gäl giesso blei haaldet tri fjiir aar eve venten. - MQango gqang deck teim_pa maghrs Qakra o giort skagha_pa roten. Hå feck giess-bön betal, så meke som rätsmenno arvatat skaghan var. Hå blei mä reino se betalt. Ventens giess-hiise [bild 6] er bakom noqthuse. - Hä er Qaros-venten o bli. Snjöen smelter, o kqna låsser giesso Qtter, så teim ska vask se e smeltande snjöen, o hqan giver teim ita o dreck. - Tiero-tQnna stqar Qnde vegge, o tiero-grita er Qm-vend_pa tiero-tqnna. SQman ska beto bli tierat Qtter tqnna. - Lhip-stein stqar Qnde vegge - hank lia o ixo o kniva (mqate skegg-kniva) bli lhipat Qpa. Qaro - som gråse e berjat vex o er så }Qangt, så köna kqnt bere fqa naghro greno grås-spiir - tqa ker kqna köna måren iit Qpa karjabete. - Hienn si vi [bild 7] kqna mä sqcken e hendro o sprqtan Qnde armen ker köna vall_pa karjabete, som er nämar t(i)ar färsto frqam heima. Kvia er å må 87

90 Bild 6.»Gäss-huset>>, gässens vinterkvarter bakom nöthuset. -.,t,,.,.-:-'.'.'-,.,0-=\...<: R-11.~ -~ ~{ >,~~ :-="- --~""\:':-\ -,,..,,... "' ~{:--i:.;:{:.1,, ~ v, -~.-"i:-'':) ---==----;r,~\~ ~~~,~... -.m~ Bild 7. Hustrun driver ut korna och kvigan att gå på»karjabetet» till nästa mjölkning; hunden»ser rädder ut>>. 88

91 Bild 8. ogammal-dadem och >>gammal-nannam släpper ut gässlingarna; gåshannen jagar undan hunden. gäl-köna. K via danser: hgjan er fårst gglanga bakom ven ten GJtter -Pa gren jördo. - HGlnn er å må, bara köna ira ilske-pa hgjnn, o haii mått färskrechter språnge Glnde köna. Han sier rädder ut fere köna. - K våldo ska köna bli heim-kerd o sglva e varm nogjthuse. - Hä er Maj mglans endan [bild 8]. Gelhenga ira frarnkglmet. Fårst gglanga henter gärdan gelhenga G>tter nest gäl-giesso. Gärdan ber gelhenga e kåren GJtter stuo o låsser teim. - HGlnn er å må. Hann er ilsker-pa hgjnn, ohgjnn - färskrechter - mått pgltkata Glnda hann! GGJasa kakler o hglaser ive sin Glnga. Gäna stgjar o freider se ive sin meke gelhenga hglan haver fgjajet. Gäna ska nu bli, acht giesso, så ete krgjako fgja tagha lellh gelhenga bgjrt o så dem ete fgja ggja e höpas mä näbers giesso. - Gelhenga mått bli mercht e fäter-bläro sgjma mä skgjro o sglma mä klgjggo e hgjafere ett blä håre familja häv sett merke. Huse, som vi si, er heilagho o stalle. Vaghn stgjar utanom ggjan. Qadre o rejjo henge-pa stall-vegge. Rank all diuro ira sglman. - blei giesso ut-färd nåmar sjölia. - SGJman som gelhenga fgja mör-fjeghro, Hjenn si vi giesso mä gelhenga; gilta o 89

92 Bild 9. Hästar, märrar och kor på öppna betesmarken tillsammans med svin och grisar, gäss och gässlingar. galt'n mä grisa o horsso o köna ira å all ng>al sjölia sg>man [bild 9]. Huse, som vi si, er giess-huse, hank gelhenga bli iii-laghat som e er bese-reghn o slecht veileka. Hjän plats'n er e gato mella Eisa o Berks rg>va-gg>arda_pa Norr. Huse er HoLngers giess-huse. - Trägho, som stg>and, eisande_pa lhete, er rog>no26 - hellt fere vesta storma. Lellh trågho G>m huse er bg>ska, som hg>ald låt rg>mtg>m giess-huse. Norrbe diuro bethåredäjenong>ato_panorr. Om tacko. [Här skildras i stort sett hur Österby >>tack-aktare>> vallade. Mera nedan.] SG>mar-mårrna kiras tacko höp klg>cka sju måren nest Olas basto. Håre familja hav fem gäl-tack ive venten. - Hjenn si vi [bild 10], hg>rs OG>sterbi kg>no håre ett kg>ma mä sin ejje tacko, o lei dem hank vi si 0Las basto o teart huse o stuo, mä fenstro. KG>no som hava varet mä tacko, glamm G>m nagha som haver sked ng>ato. All hava sg>cka e hendro o bind sg>ck. - Teim som ska acht tacko, ira tri hiön, mest bg>an. Håre familja ska senn däjen gg>a acht tacko. - Hjenn si vi tackachtara mä meiso_pa hårda hg>ald orrning_pa tacko. Hä er G>aro, som tacko gg>a fårst G>tter [bild 11]. - Som tacko ira all kg>met e höpas, tg>a gg>a OG>sterbi tack-achtara G>aro fjarr bg>rt acht tacko - nämar tri färsto frg>am bin, ginom skö~en, allte mg>ate Kors-kirke, G>pa Tånslhete, som er_pa Runs ester-sog>r kant'n.28 Tåns-lhete haver namne G>ahå, så tåno evet bö_pa hå lhete. Hä er mest sg>and o arvast grås-spuro. - Tår ira tacko heghlan dä mä sin achtara. - Hjenn si vi hg>rs tack-achtara gg>a ut Orsak till diftongen i soor? Attraktion: oostr?

93 91

94 Bild 12. Fåren beta,mppå Tärns-slättet>>; vallbarnen >>sjuda sig ätandet, mä tacko langsmä Breisgjard steingglan: pelt'n o pika bera grita-pa stglange mella se, som teim meddan sju se itande Glte; itande er tefflo o ket, grita er svarto grus-grit. _ Hjenn si vi tacko Glpa Täns-lhete [bild 12]; prnts'n hank dem nu ira er Korskirke hackan. Vi si hglrs tack-achtara sju se itande mä tack-acht: tglar steka er e jördo lhajjet,26b o grita henger-pa stglange mella steko, ive eiln. Pika henter greina Gltter sköj_en, som dem ska sju grita mä. Tack-achtaras meiso legge-pa jördo, som dem hava mät'n Glte. Tacko ira sam.lat se nglal achtara. - Eft-meddan, fårr dem ggla heim, tgla sju tack-achtara se pglte Gla egg o vat'n; håre ett haver tri egg må se. Kvåldo, som tack-achtara kglma heim mä tacko o ira halvo färst frglam bin e sköj_en-pa Hårdd-backan, tgla sjöng dem hjän sången: >>Tack-tappara, tack-achtara. Hojj!>>, så folke i bin ska her, så tacko kglma, o kglno e bin fgla pass Glpa lillh lglamo. Håre familjas tacko kienn sin ejje heima, bara Glaro fårst, som lglamo ira lillh, kan dem färvell se bglrt frglam gäl-tacko. TGla leit folke sin lglamo Glpp e bin eft merke, som teim hava i eghro, o bera teim heim nest lglames nanna. Qm föghre som givas e nogltgglan. Horssos föghre var tgla fam-fgjll hei - äte så dur famfgllla - o tgla famfglll halm, som blei deghlat-pa sju hest. Qaro, som föghre berja bli lite, tgla mått vi giva horsso sgllp. SGllpen var ressbos o lite aghna o tri neva blqandat mel mä aghna Qpa så van, som fårr blei ivestreid mä halft emard liömt vat'n. 92

95 Köna - som teim fårst kom heim hesto, feck teim bara halm. MGlate Ittersta dömen tgla berja teim fgla lite hei e höpen. Som dem berja rät, tgla feck dem mejjer hei, o som dem bär, tgla feck dem meddan såva - som var ressbos o aghna o tu emard vat'n o tri neva aghnblglandat mel_pa så van. - KaLva feck fårst veka reint mjälk, o bäkgla blei mjälke blglandat mä vat'n. Som teim blei gamla, tgla feck teim mel-greit o naghro sjue tefflo. HGlrs 'e deck, som föghre Glaro lechtas Gla. Som naghro heims levans-föghre var Glalechtat, tgla deck hå nest hglan heima som häv lite mejjer som ejje deghn, o feck se halm ått diuro. HaLmen brni skglret smglaer o laghat e såva, mä vat'n bleit o mel Glpa bleit halmen - o hå föghre heit sgllp. - Var mele Glalechtat, tgla fecks ggla e magasim o lend se se o marn mel ått diuro o folke. E magasim var frglam lglangan ti iiilaghat se, tgla som 'e var rik Glarsvexta. 0 som 'e var ålände Glarsvexta - som bre var Glalechtat, tgla fecks lend Gltter magasim. BäkQa treske fecks fera e bäkas e magasim. 0 bqn feck betal prosent: ein matt Qpa håre loqpen rö. - Taletaja o hans hjalpsman o enn magasims eft-koqkar hav lekola o gä folke se Qtter magasim. Eng~ diur blei Qa-lhachtat fere föghres skqll. Naghrt parte heimo hav inde så meke halm, så dem kqnt giva teim halm som var uta. Översättning, delvis 'ordtrogen' samt kommenterande av Nils Tiberg (jfr EFK 1: ) Djuren förr [i] tiden uppå Run,28 dvs husdjuren under tiden före estniska skiftet ca Uppå Runö var där tjugu >>hel-hem(mor)>> [se Tiberg EFK 5: 6-7; not 25 ovan; Dreijer bykarta ib ]. Hvarje hel-hem(ma) hade 6 >>ärvuds-häst>> [arbetshästar]29 och en >>fåle>> [unghäst] >>i växande upp >, att lägga på. På Runö var ock[så] 7 >halv-hem(mor)>>. De hade 4 arbetshästar, och efter något år, då någon häst blev ga[ m ]ler, hölls någon fåle eller något märrföl 28 b Husdjurens antal 1908, se Hemmendorff, Runö (i Ymer Sth 1909 s , med värdefulla foton). - Om namnet Run, se Franzen EFK 4: Tryckstarka adverbet 'på' heter Ru opa ( <>>Upp +å»). Den trycksvaga prepositionen är likalydande men medslits» ofta inuti satsen till 'pa; detta enstaviga >>ord>> uppfattas av skrivande runöbor stundom som identiskt med riksspr 'på' (den >>felaktiga>> uppdelningen av ursprungligt mpp å>>) och sätts av en skrivande oriktigt rent av främst i en mening. 29 Efter räkneord står i de estlsv målen ofta en plural betydelse i singular form, dock ej utan undantag och ogärnaifrgomfemininum. Jfr '5 man', '8 fot' men '2 kronor'. - Danell Nm 226, Tiberg EFK 6: 107 räkn; material i Tiberg Estlsv ordb (mskr; under räkneorden), Ulma. Se nu även HLagman 1971 s.214f. 93

96 för(e) den gamle hästen. >>Delade böndrem> [Tiberg 21-24] hade 3 häst[ar]; de böndren hade av alla djur evigt [alltid] halvparten av hel-bonden. Unghästarna: under tre år hette hästen fåle(n), och märren följan. 30 Fålarna blev hållna tre år innan ännu de blev gällade [kastrerade], och de fålarna var >>skälar>> [DGsv >>skäl»; tysk motsvarighet se Franzen EFK 4: 126; nedan 117 f], som >>lopps>> [löptes] med märrarna. Hela(n) by[ n ]s >>hors>> [ = hästdjur]31 gick i hop(as) på samma bete(t),32 och där lopps hingsten med märren. - Tre år(s) gammal fåle blev gällad. Ingen [sär]skild 'hingst' [för avel] blev hållen. Hvarje >>hel-hem>> hade 6 >>mjölkes-ko[r]>> och en kviga. - Hvarje höst(en) blev hållen [ = lades på] en kviga, för den gamla kon, som skulle bli slaktad andra hösten, nästa höst. - >>Halv-hemmen>> hade 4 mjölkkor. Hvart annat år(et) slaktade de en ko. Då hölls en kviga i stället. - >>Delade bonden>> hade tre ko[r] och en kviga, och slaktade >>hvarje andra året» en ko. >>Oxar>> [dvs tjurar] blev hållna >>kord-vis>> [i tur mellan gårdarna]: 3 >>oxar>> i året [pr år] blev hållna i byns >>korda(n)>> [estn kord33]. Prästen och klockarn måste [dessutom] hvarje år hava >>oxe>>. - Tre år(s) gammal måtte [=fick] han vara; då [=därpå] blev han (av-)slaktad. Korna gick alla i hop(as) på samma bete: [om] dagen gick de på >>sjö-lidbetet>>, och om kvällen, som [=när] de blev av-mjölkade, blev de körda [=drivna ut] i skogen. - Om morgonen kom de hem, blev mjölkade och gick [nu åter] på >>sjölid-betet>>, betesmarken vid stranden. - När rågen blev >>av-trusken utur gärdorna>> [ = bortförd ur de båda för året råg odlade >>gärdorna>> och tröskad; jfr Tiberg EFK 5: 22], då fick >>djuren>> - alla betesdjuren - gå i samma gärdor, som då var bete för dem. Om hvad mycket folk [det] var i en >>hem(ma)>>. I >>helbondens>> hem var två och [=eller] tre familj[er]: >>daddan>> [fadern] med sin >>kona>> [=hustru] och tu tre barn - som[lig]a var kanske själva 30 Ru felrja (bsg); pl: felrjo - ordet vållar tvekan hos flera meddelare. Pluralengodtages men anges av somliga avse båda könen. Kan det ha betytt något, att märrföl icke gärna lades på? (s. 18). - Jfr s. 82 not Sing av Ru horsso förekommer endast i fraser som efter räkn: tr'i par horas '3 par dragare' (oavsett kön). Ordets genus i runskan tycks inte kunna bestämmas; en fras som 'ett hors' är okänd. 32 Det vanliga ordet för 'bete' är Ru karja-bet (estn kare, gen karja), mest utan ssg -akc: karjabet, en icke apokoperad form i förleden, som är helt främmande för övriga estlsv mål - hvilket ju ropar efter förklaring. En gissning, EFK 6: I de estlsv målen förlängs vokalen framför -rd (EFK 6: 35) och detta drabbar även det estn lånordet, dock icke i Vippal och Korkis, där estniska kvantiteten kvarstår: kårrd f 2. 94

97 >>dadden och nannan» med sina barn. I en stuga levde där människ[ or ], som ät >>före ett bord>> [=vid ett bord] och >>sjöd>> [=kokte] maten i en gryta. - De hem som var >>i ett bröd>> [Tiberg 5: 21 f] hade bara en hund och tvä katt[or]; det var de >>hus-djuren>> som levde [=bodde] i stugan med folket. De hem hank [=där; Danell 460:?>>hwarn-vreg>>] där var tu >>bröd>>, de hade >>hvarje ett>> [=vart och ett] sin hund och sin katta. Näst [dvs: Hos] >>halv-böndren» var alla i ett bröd. [I] somliga var där tvä familj[er], och [i] somliga var där en. De hade en hund och en katta, och de var ätta tio människor. Hel-bonden hade 12 >>hön-djur>> över vintern och 6 gäs[or]; och nägra hem hade 4 >>piil[or]>> - [estn: ankor]. - Halvbonden hade 8 hön[or] och 4 gäs[or], och nägon hade ock[sä] ankor. - >>Delade bonden» hade runtom (ungefär) 6 höns och 3 gäss, och kanske nägra ankor. Hvar djuren var [om] vintern. Hästarna var i stall; golvet var av jord [bild l]. Hos halvbonden var [det] 5 häst[ar] i ett stall: fyra hästar, hvar(je) [och] en i sin nurka(n), sin vrä, med >>skyttlan» mellan sig, och [den] femte var uppä gängen. Helböndren hade tu stall: ett mindre stall för fälen - unghästen - och nägon gammal häst. [Pä bilden: helbondes större stall.] - Om vinterkvällen >>nötgärdstiden» - den tid djuren var i den omgärdade nötgärden vintertid [jfr Klein fig 34] - blev [ät] hästarna äta givet i stallet: hästarnas foder blev >>gärlik-lagat» [iordninggjort] i hoarna, och hästarna gick [in] i stallet och stod hvar och en obunden i sitt bäs(et). En stäng - en >>skyttla>> - blev lagd mellan hästarna, när de var inkomna. - Pä loftet är höet. Där är en >>glugga>>, där hästarnas hö(et) blev»nederhurrat genom>>, hvarigenom höet blev nedkastat. [Ordet horr stär isolerat bland estlsv mäl, och oförklarat.] Som märren var»näligast>>, i det närmaste [till noalt, nämar 'nära, närmare'] >mppä fä föl» [=nära att föla], och hade halvt okat [fätt juvret halvfyllt], dä blev hon lagad [placerad] i ha[l]mladan. Där var dä»nämare>>, i det närmaste [kortstavigt!] tomt, och det var [om] vären varmt. Där fick hon vara, >>mättet i som>> [ = tills] de gick pä gröna jorden. Dä gick märren med fölet i hop(as) med [de]m andra hästdjuren. Korna var om vintern i nöthuset [bild 2; Kleinfig35 (kallas ej 'fähus')], hvar och en i sitt bäs - med brädor mellan. Och korna var fastbundna med repsnara om hornen. - Kalvarna var i sin kätte(n) i samma nöthus(et). [I hörnet pä bild 2. Dito Klein fig 35.] Tackorna [dvs fären, unga och gamla; bild 2] hade sitt hus e samma nöthus-varmen. [Se vidare nedan om fären.] Svinen hade sina stior [bild 3]; det var [pä] annat ställe, fjärmare frän nötgärden. - Helbonden hade fem svinsti[or]. När grisarna blev av gyltan 95

98 tagna, blev de delade tre och fyra [ = 3 el 4] i hop(as)»näst-hvart-annat» [hos hvarandra] i sin stia [ntr!] och sin kätte. >>Hemman>> [=ett hushåll] som var >>i ett bröd>>, hade vintern över hållit två gamla gyltor som fick grisar vintergris[ar] hvar [och] en - och en galt [kastrerat handjur], som blev hållen >>måttet i>> [=intill] >>före-julen>>. Då blev han slaktad som julgris och i [=till] stek(j)a-kött, som männen tog med sig uppå vikarskjuta-resorna [alltså det allra näringsrikaste svinköttet; om säljakten se Klein 236 och Tiberg EFK 5: 16]. Hvarje delat bröd hade en gylta och en galt. Halvböndren hade ock[så] en gylta och en galt. - Rone [avelsgalt] blev hållen kordvis, tre ron[ar] i året för hela(n) by[ n]. - Svinen gick om sommarn lösa över allt, [på] samma [vis] som alla [de]m andra djuren. Där fick ronarna och gyltorna gå i hop. - Svinen måtte [=måste] ha ring(ar) i näsan, så de inte kunde >>sutta>> [rota] i jorden och rota upp gräsjorden. De svin som kom [om] kvällen hem, de fick om kvällen och morgonen äta hemma, bara [ = men] vid middagen var de ute och fick inget äta, ingen föda. - Där var ock[ så] svin som levde hela somrarna borta och kom inte hem, förr än folken måtte köra [=driva] hem dem. Om nöt-gården om vintern [dvs den avhägnade fägården mellan kreaturshusen; även= fähusen+ fägården; men icke= ladugårdshusen enbart (ej runska termer)]. Horsen [hästdjuren alla] bli om morgonen utur stallet lossade [för att] dricka. [Bild 4.] Mannen giver hö åt hästarna och strör höet vid dyng(je) rukan [frusna gödselhögen]. Kvinnan bär vatten in i nöthuset åt korna med tu träämbar, >>andra i andra handen», ett i hvar hand, med varmt vatten [ att slå] på ko-såarna. - Hönorna [ dvs hönsen] äro lösa på nötgården [för att] leta sig äta. - Nöthusdörr(na)n har [i den gård tecknaren har tänkt på] >>hurmelm> [hvärveln, den vridbara träregeln] på dörrstolpen. [Dörren öppnar sig då utåt. Jfr teckning av gammalmodig stalldörr (tyvärr utan synlig stängare), Werner 1909 s.18.] - [Den] andra [dvs andra dörren på bilden] är >>tackhusdörren». [Den] tredje är >>agnhusdörren», där agnarna och >>ris[k1]-bosset» är uti.34 Och uppå ändan är hästarnas stall(et). I vinkel från nöthuset, där stegen står mot väggen, är hö-ladan. - Taken [>>Täkjorna>>] äro av halm. Högst på tak-kroppen är hänglorna (av trä), som Ru rissbos (vanligen så, utan ssg-akc; vid moggrant,> uttal: riss-bös) 'sönderbråkad råghalm'; måste efter tröskningen bäras till rissbos-hiise, eftersom det så lätt faller ur trätjugan. - Då vokalförkortning i förled icke förekommer i runskan och är ytterligt ovanlig framför konsonantgrupp i detta mål (kanske endast i ett par lånord), så ville man gärna i förleden finna icke 'ris', utan ett ord med kort i-ljud. Månnerisk-»ryska-, lövrik grenruska, risig högväxt ört - vanligt ord i alla estlsv mål, med minst 20 förleder av olika växter. Det blev rissbos av tex den säd som räfsades upp på åkern. 96

99 håller mon-halmen fast(er) - [monhalmen] som ligger, skall hänglorna hålla fast [dvs: om hänglorna skall kunna hålla takåsens halm fast]. På gaveln mot tak-sidorna är vindskedan (av trä), som håller mot halmen. [Vid] middagen mockar konan [hustrun] nöthuset >>Utur>> [hon mockar ur det; ej samtidigt med hästarna]- [bild 5). Korna äronu-än-än [=ännu] o-burna [ = o-kalvade], så de kan om middagen gå på nötgården [för att] dricka en stund [en timme], då det är kallt på vintern. [Nyfödd kalv kan inte tagas ut.] - Hönsen äro ock[så] med och sparka. - Först på husets ände på >>hjärna biltet» [denna bild] är nöthuset, där hustrun mockar dyngjan ut(ur). Hönorna [dvs hönsen] gick lösa över allt: i gården [ = gårdstomten], uti nöt-gården, uppå Skogbackarna [Franzen EFK 4: 78). [E]mellan[åt] tog hökarna dem och åt dem (av). - Om kvällarna gick de [att] sova på hjällen. Hön[s]hjällen var [i] förr-gamla-tiden under stugu tak-droppen [stugans takskägg]. Därför(e) var >>hönorna>> under [=invid] stugväggen, som [=att, eg: då] ingen klocka var - då var hanen klocka(n). Vintertiden, då det var långa nätter, då togs det reda på hanens gala: första gången hanen galade, då var det arla i stående upp [=väl tidigt att stiga upp] på morgonen; [vid] andra huggets [=omgångens] hanegala då stods upp och börjades göra ärvude [arbete]. Gässen hade sitt hus(et) om vintern, där de var i. Inemot våren, då det blev varmt, då blev de lagade [=placerade] i höladan, som då var tom från hö. Där fick de bo [dvs värpa] och ligga gässlingarna fram. När gässlingarna kom utur äggen, blev de införda i stugan, >>så länge dem blev digra>>, dvs tills de blev stora. En gås måste vara med gässlingarna i stugan [om] natten. Han tiden, dvs under den tid då gässlingarna var litla [små], då fick de äta >>sönderkrummat bröd och päpplingot gräs>>, dvs vildklöverrikt gräs, som folket nappade åt dem i >>gärdan>>. Barnen måste då akta dem [valla dem], så inte kråkorna fick taga dem. - Blev gässlingarna så stora, så inte kråkorna vann av dem, klarade av dem, blev de [ut]förda uppå sjöliden, ner till strandkanten, och där var de inemot hösten, då isen började frysa. Då blev de hemhämtade och gässlingarna (av-)slaktade. Och gamla gässen blev 4-5 år vintern [över]. - Mången gång gick de på [de]m andras åkrar och gjorde skada på rågen. Det fick gäss-bonden betala, så mycket som rätts-männen >>arvatade>> [estn: arvama 'gissa'; 'bedöma'] att skadan var. Det blev med ren säd betalt. Vinterns gässhus(et) [bild 6] är bakom nöthuset. - Det är [på bilden] vår(ens)vintern och blida [el >>blyda>>; jfr SAOB blöd], blidväder. Snön smälter, och hustrun lossar gässen (utur), så de skall [få] vaska sig i smältande snön, och hon giver dem [att] äta och dricka. -Tjäru-tunnan står under väggen [invid väggen], och tjäru-grytan är omvänd på tjärtunnan N. Tiberg 97

100 [Om] sommarn skall båtarna35 bli tjärade utur tunnan. - Slipstenen står invid väggen - där liar och yxor och knivar >>måttet i» [ja, till och med] skäggknivarna bli slipade uppå. Om våren, när gräset är börjat växa och är så långt, så korna kunde börja få någon grön gräs-spira, då driver hustrun korna om morgonen ut på karja-betet [estn: kare, g: karja; EFK 6: 80; HLagman 7432]. Hjärn [=här] se vi [på bild 7] hustrun med bindsocken [stickstrumpan] i händren och sproten [spöet, vidjan] under armen kör korna [?i] vall36 på karja-betet [driver ut korna i vall på betesmarken], som är nä[r]mare 2 verst [ungf 2 km] från hemmet. Kvigan är ock[så] med gammal-korna. Kvigan dansar: hon är första gången efter vintern >>utur>> [=utomhus] på gröna jorden. - Hunden är ock med, men korna äro ilskna på hunden, och han måste förskräckt(er) >>sprängja>> [springa] undan korna. Han ser rädd ut för korna. - Om kvällen skall korna bli hemdrivna [för att] sova i [det] varma nöthuset. Det är maj månad(en)s ända(n) [på bild 8]. Gässlingarna äro framkomna. Första gången hämtar >>gardarn> [gammal-daden, gammelfar] gässlingarna ut bland gammal-gässen. Gamlingen bär gässlingarna i korgen ur stugan och lossar dem [släpper lös dem]. - Hunden är ock med. [Gås-] hannen är ilsk(er) på hunden, och hunden - förskräckt - måste putkata [estn: putkama 'springa sin kos'] undan hannen. Gås[hon]an kacklar och >>håsar>> [hväser] över sina ungar. >>Ganarn> [gammal-nannan, gammalmor i hushållet] står och fröjdar sig över sina myckna gässlingar [som] hon har fått. Gammalmor skall nu bli, dvs stanna [för att] vakta gässen, så inte kråkorna få taga [de] >>lissla>> [små] gässlingarna bort och så de inte få gå i hop(as) med»nabers>> gäss(en) [estn: naaber 'grannen', jfr Ity naber]. - Gässlingarna måste bli märkta i >>fötter-bladren>> [simhuden], somliga med skåra och somliga med >>gluggor>> [hål] >>i hvad-före-ett blad>>, i just det simhudsparti [där] hvarje fa. milj(an) hade sitt märke. [Ulma 17658, 4:o.J Huset - märk, att 'hus' aldrig betyder 'stuga' med eldstad, utan endast 'uthus', 'kreaturshus', 'bod' o likn - som vi se, är höladan och stallet. Vagnen står utanom [gärds]gården. Årdret och >>redena>> [ungf = seldonen] häng(j )a på stallväggen. 35 Ru biito, pl. Omljudet har noterats av både Vendell (Rm 84) och Danell (Ulma 16722, 16: o). Ordet saknas i Vendell ÖO; utrensat >>högsvenskt» ord - en ödesdiger urvalsmetod! - Förklaring till omljudet? Jfr Ngö pl rekor 'råkar' (i is). 36 Ru >>köra korna vall»~ >>vara med korna vall», i annat sammanhang:»sova vall» (övernatta på isvallarna i släpad båt; se foto av pastor G Schantz i Klein Runö s. 257). - År detta vall sbst el inf? - Jfr Nh: hesa kridor-vall '»hitt sam[ma]>> (det här) kreatursvallandet'; no var he ejt valla, nö! 'Nog var det >>ett valla[nde]» nog!' 98

101 Hvar alla djuren äro om sommarn.-påsommarndågässlingarna få morfjädrar [i stället för dunet], blev gässen utförda närmare stranden. - Hjärn [dvs här på bild 9] se vi gässen med gässlingarna; gyltan och galten med grisarna, och horsen och korna äro ock alla»nål sjölidem>, dvs nära stranden, 36 bom sommarn. - Huset som vi se, är >>gäss-huset>>, där gässlingarna bli in-lagade, instängda, när det är bisse-regn och >>slechta väderlekar>>, åskregn och dåligt väder. [Den] hjärna platsen är i >>gataw>37 mellan Bissa och Bergs >>råg-gårdar>> [Franzen 58 f] på Norr[slätten]. Huset är Hollingers gåshus - alltså tecknarens eget. - Träden, som stå(nda) ensande [ensamma, isolerade] på slätten, är rönnar, hällda [lutande] för västan-stormarna. [De] litla, de små träden om[kring] huset är >>buskar>>, dvs enbuskar, som hålla lä(t) runtom gås-huset. - Norrby djur(en) beta hvarje dag(en) och natt(en) på Norr (se s.109). Om >>tackorna>>, dvs fåren. [Här skildras hur Österby vallbarn vallade.] Sommarmornarna köras [drivas] fåren [i] hop klockan 7 [på] morgonen näst [=vid] Ola[r]s bastu.38 - [I själva verket går det mer komplicerat till (jfr skildring nedan s.101 ff), men FrL skildrar den vallningsgrupp han själv tillhörde i barndomen, och det gäller här i början försommarns tidiga fårvallning i skogen, dvs Ö om byn, ej alltför långt bort.] Hvarje familja(n) hade 5 gammal-tackor [moderfår] över vintern. - Här se vi [på bild 10], hur-vis Öster by konorna hvarje ett [ = hvar och en] komma med sina egna får och le(i)va [lämna] dem, där vi se Ola[r]s bastu och deras hus(et) [deras bod], och stugan - med fönstren. Hustrurna som ha varit med fåren, >>glamma>>, dvs prata, om något som har skett [på] natten. Alla ha de sockar [dvs sticksömmen] i händren och >>binda sock>>. De som skall valla fåren äro tre hjon [tre personer], mest barn. Hvar familj skall sin dag(en) gå [att] >>akta tackorna>>. Här se vifårvallarena-med mesar på härdorna [ryggsäckar på ryggarna], hålla ordning på fåren. Det är vår(en), då fåren gå först[a gång] ut(ur). [Bild 11.] Närfåren alla äro komna i hop(as), då gå Österby vallbarn på våren fjärran bort [dock ej 3ob noalr nåmar nåmarst 'nära (*noar, som Vendell uppgiver, avvisas enhälligt), nä[r]mare, nä[r]ma(r)st'; kortstavigt nä mar betyder 'nästan'. 37 Ru gata (liksom övriga estlsv måls motsvarighet) avser icke i första hand hvad vi kalla 'en gata', utan en körbar väg mellan gärdsgårdar (el åtm utmed en sådan). - Här, långt ute på öppna karjabetet, får ett litet stycke av vanliga vägen helt hastigt benämningen >>gata». - Jfr Danell 124; Rietz 186b. 38 Gårdnamnet Ru Ola[r]s~ Ulas, se Franzen 40, Tiberg EFK 5: 10 f, 6: Skrivningen Ulas är runöbornas vanliga. - Det underliga namnet >>P.Bisa-Ulas» (Klein ) betyder Bi'sa-Peter, född i gården Bissa; övertog sedan gården Ulas och kallades då U'lras-Peter. 99

102 så långt som om sommarn] för att valla fåren, nä[r]mare 3 verst från byn, genom skogen [i öster], alltid >>måttet i» [ända fram till] Korskyrke, på Tärnsslätten, som är på Runs öster-sudra kanten [Runös SÖ sida]. Tärnsslätten har namnet av det, så [=därav att] tärnorna alltid >>bo>> [häcka] på >>det slättet». Det är mest sand och arvast [måhända; estn arvatama 'gissa'] grässpiror [några strån]. Där äro fåren hel(an) dag med sina vallare. - Här se vi hur(leds) vall barnen gå ut med fåren långsmed Bredsgärda stengård( en): pilten och pikan [pojken och flickan] bära grytan på stången mellan sig, som de [ vid] middagen sjuda sig ätandet uti [koka maten i]; ätandet [maten] är tyfflor och kött [kött och potatis]; grytan är [en] svart grusgryta [gjutjärnsgryta]. Här se vi fåren på Tärnsslätten [bild 12]; platsen där de nu äro är Korskyrke backe(n). Vi se hur vallbarnen koka sig mat >>med tack-akta>>, under vallningen: två >>steka>> [klykor] är[o] i jorden slagna, och grytan hänger på stången mellan klykorna, över elden. Pikan, dvs ena flickan, hämtar [=kommer med] grenar utur skogen, som de skall >>sjuda grytan>> med. Vallbarnens mesar ligg(j)a på jorden, som de ha maten uti. Fårenärosamlade (sig)»nål(a)>> [=nära] vallarena. - På eftermiddagen förr [än] de gå hem, då koka vallbarnen sig >>pute > av ägg och vatten; hvarje ett [hvar och en] har [också] tre ägg med sig. På kvällen när vallarena komma hem med fåren och äro [en] halv verst [ca 1/2 km] från byn i skogen på Horddbacken, då sjunga de den här sången: >>Tack-tapparena, tack-aktarena. Hoj!!>>, så [att] folket i byn skall höra att fåren komma, och konorna [hustrurna] i byn få passa på [de] litla, de små lammen. - Hvar familjs får(en) känna sin egna hem(ma), men om våren först, när lammen äro litla [små], kunna de förvilla sig bort från moderfåren. Då leta folken [människorna] sina lamm upp, i byn, efter märket som de ha i öronen, och bära dem hem till lammets»nannam>, dess mor. [Jfr vidare nedan uppgifter om fårvallningen.] Om fodret, som gives i nötgården, utfodringen inomhus. Horsenas [hästdjurens] foder var två famnfull[ar] hö - inte så stora famnfullar - och två famnfullar halm, som blev delade på sju häst[ar]. Om våren, då fodret började bli lite, då måtte [måste] vi giva horsen >>sulp>>. Sulpen var >>ris-boss >34 och lite agnar och tre nävar blandat mjöl med agnarna, på [foder-]sån, som förr [i förväg] blev överströdd [övergjuten] med [ett] halvt ämbar ljumt vatten. Korna - då de först kom hem om hösten, fick de bara halm. Inemot Yttersta domen [dvs domsöndagen], då började de få lite hö >>i hop(en)>> [med halmen]. När de började >>räta>> [få mjölk i juvren], då fick de mer hö, och när de bar [kalvade], då fick de om middagen [en] så, som varrisboss och 100

103 agnar och tu ämbar vatten och tre nävar agnblandat mjöl på såen. - Kalvarna fick första veckan ren(t) mjölk, och bak-å [senare] blev mjölken blandad med vatten. När de blev gamlare, då fick de mjölgröt och några sjudna tyfflor [lite kokt potatis]. Hur(leds) det gick när fodret [på] våren lyktades av, tog slut. >>Som någor hemmas levandes-fodret var av-lyktat>>, dvs när något bondställes husdjursfoder var slut, då gick det [dvs vederbörande] till den gård som hade lite mer som [ = än] egna delen, och fick sig halm åt [hus-]djuren. Halmen blev skuren små(er) och lagd i såarna, med vatten >>blött>> [uppmjukad], och mjöl på uppmjukade halmen. Och det fodret hette >>sulp>>. - Var mjölet slut, då ficks gå [fick man gå] i >>magasim>> [=till magasinet] och läna sig säd och mala mjöl åt husdjuren och folket. I magasinet var från lång(an) tid in-lagd säd [dvs säd inlagd], då som det var rik(a) årsväxt(er). Och då det var eländig(a) årsväxt(er) - då brödet var slut, då fick man läna utur magasinet. >>Bak-å tröskja >, dvs efter tröskningen, fick man föra >i bakas > [tillbaka] i magasinet. Och bonden fick betala procent: en >matta > på hvarje löp( en) råg >Taletaja > [Tiberg EFK 1: 322 m hänv] och hans >hjälpsmam> och en [av] magasinets >efter-kåkare > [byuppsyningsmän] hade >lycklarna > [nycklarna] och gav folket säd ur magasinet. - Ru kook 'se'; etymologi?? Inget [hus-]djur blev (av-)slaktat för fodrets skull. >Något parti hemmor >, dvs alltid några bondställen, hade inde [förstås (etymologi?)] så mycket halm, så de kunde giva dem halm som var utan. [En rad belysande detaljer i fråga om fårvallningens skilda faser under året ger oss följande framställning av en runboman som tillhörde norrbyggjarnas vallbarn den tid han deltog i detta arbete. Inte minst får barnens roll fylligare belysning.] - NT Tack-acht som 'e var fårr e tin Qa Koors Töt.Jl (Tomas Dreijer [TDr]) Qaro, som snjöen berjer smelt o sköen berjer bli reinder frqam snjö, tqa ska tack-acht berjas. - Qaro fårst färd ete all gqarda sin tacko höp: sqma häv teim heim nqnen naghro veka ell naghran dä. TQa villd bqano all fqllar gqa mä tacko! Hä blei m Q ang tack-achtar: mender bqan o stera, o 89 Ru en loop 'en >>löp ' var exakt 42 stoop»stöp>>, dvs 'stop' (aca l,3-l,41iterpåstopet); ein matt 'en >>matta,>' var 2,5 a 3 stop. Jfr Kalender... för swenskarne i Estland (Reval 1903 ff); Nord fam-bok2: stop. Runskan har diftong i båda orden; i övriga estlsv mål saknas >>laup>>/>>löp», medan ordet 'stop' (mått) överallt har motsvarigheten till lågtyska uttalet st6p. - Jfr åldrigt gutamål: layp, stayp, men numera sedan länge lågtyskt uttal: loyp, stoyp (Säve/Gustavson 1: 580, 2: 988). 101

104 nämar engt hågg gält folk, mersom naght gält hiön som kqnt koqk eft eild'n. - TQa var engo tackacht-körd. Naghro veka bäko, som 'e berja bli så varmt, så tacko ska kan gqa håre däen Qtter, tqa berjas tack-acht mä körd: Qtter tri heimo gqar håre däen ett hiön, mest bqan. - Tacko achtas e tu parte: Norrbi bqano acht tqa Norrbi tacko, o 0Qsterbi bqano acht 0Qsterbi tacko. Mitt-e-biggjaras tacko deck mä oqsterbiggjaras. Qpa tackhöpkiro-prnts'n glamm bqano som ska bli tack-achtara, milla se, hqa teim ska sju. Grit havas evet må, o tefflo, ket, egg, bre, mjälk o kleng. N orrbiggj ara kira sin tacko höp Qpa RQllsbackan. Som tacko ira all höpkerd, tqa bere tack-achtara må teim ått sköen. BQano vita hank teim ska gqa. Norrbiggjara acht sin tacko e Norr-sköen, o mest brukas 'e acht teim Qpa Magasims-lhete, Qpa Qas'n, e GreddopQss, Qpa Linbacka, Qpa Saltamen, Qpa MQsaveins-lhete o Qpa Krökoveins-lhete. Som dem ska ita, tqa brukas 'e mest sju pqte o ket-o-tefflo. Som 'e sjuas ket-o-tefflo, tqa sker håre tackachtan sett merke Qte sett ket-sticke, så 'e ska kiennas. PQte sjuas Qa vat'n, set mjälk, surt mjälk o egg. Kvåldo, som Norrbi tackachtara kqma heim mä tacko o bin berjer sinas, tqa bere teim sjöng; ett stera bqan berja sjöng, o tqa tö maghr Qte: >>Tack-achtara, tack-tappara. Hojj! Smens o Körs, tajje lqko ipe, o engen löv e tack-partel>> - Teim kqma uta Everkirkevein neer mä tacko uta Smens brögho, mella Smens o Körs gqarda; tårfere röp bqano ått jqst teim gqardas folke. 0Qsterbiggjara kira sin tacko höp nest OLas gqan o acht teim e 0Qstersköen. Tear platsa, hank teim bruk acht tacko, ira: nest HoQbersgiärdo, fere Limo, fere HQskovein, Qpa Täns-lhete, Qte Rengs teffäl-gqarda o Qte Horssmesja. - Kvåldo, som 0Qsterbi tackachtara kqma heim mä tacko nest Hårdd-backan o bin berjer sinas, tqa bere achtara sjöng: >>Tack-achtara, tack-tappara. Hojj!! Isaks o Stefens, tajje lqko ipe, o engen löv e tack-partel>> Tear tacko kqma mot bin uta Limovein o negher milla Isaks o Stefens. Som 'e er rechtet varmt o gråse e vext, tqa berjas tack-acht ut - mä dur tackacht-körda. TQa acht norrbeggjara o oqsterbeggjara tacko höp, än däen Qpa KjoLkQlan o än däen Qpa Norr; gräns'n tär mella er Veahåggdike. Evet achtas tacko Qa tri tack-achtar, som 'e er körd. 102

105 Bäko treske berjas tackacht Glte giärda. Tacko achtas så lenge som 'e berjer bli frost o kallt hesto. - Tack-achtara häv evetete hglnd må. SGla var tack-acht fere lgland-mel. - BäkGla var 'e aghlesa. [I sin första skildring nämnde meddelaren inte en egendomlig >>offersed>>, som barnen roade sig med vid valldagens slut, när småbarn var med under vårens första vallning närmare byn. Den tiden kom man hem genom Österskogen, inte från öppna marken i norr. - Under den sedvanliga omfrågningen av uppgifterna kom namnet Hårdd-backan på tal, och sedan lämnades följande skildring av Tomas Dreijer.J >>GGlbbem> o >>GGlmma>> er tu säk ell verk som Norr bi tack-ach tara evetete gleime bglrtt, som teim kglma heim Glaro mä tacko Gla tack-acht Gltter sköen. Hå er tgla dur gäl stglbb, som ira nest Veghabjere, jglst breimä hank Veghabjere Durgato gglar negher Glpa Everkirke vein. Nu tröer ja, så ete meke meier er bakom teim stglbba. Kanske teim ira allt bglrtt-rgltnat. Som tackachtara kglma Glpa heima-böen mä tacko, leiter håre tackachtan se skenk ått GGlbben o GGlmma, fårr teim ira fram nest teim. Skenka ira mest tall-, grån- o bglsk-resko, pgllka o greina. Hä kan å vara anat verk, sglasom mglsa, skåkel o gråntglcko o meke anat som tackachtara hett e sköen. - Ira teim fram nest GGlbben o GGlmma, legger ell hglrrer håre ett senn skenken ått teim o segher - er 'e ått GGlbben, segher tackachtan: >>Ja skenker de en nian jack, hatt, staka, ni hglso, nio skjårtt ell pip.>> - Teim som skenke ått GGlmma segha Glpa sama manere: >>Ja skenker de en nian serk, duk, ein nio vams, skjårtt, mess, ni kniplo ell sglcka.>> - Hä bruker mest vara sgla, så pelta skenke ått GGlbben, fere teim veta jo, hgla en maii hever, o piko!kenke ått GGlmma, fere teim veta jo hgla hglan hever. Mella hender 'e jo å, så en tackachtar skenker ått både GGlbben o GGlmma. Håre tackachtan segher namne Glpa sitt säke som han skenker. Haver naghran tackachtar vat'n e senn tennon, flaska ell pglteln nglnen, gever han GGlbben ell GGlmma dreck. Han helder vatne ive teim o segher: >>Ja ska giva de drick. Tu er jo inde tårstor.>> - Bre givas aldr'ete. Hava all skenkt ått GGlbben o GGlmma, bere teim Glpa heima-böen bakom tacko. Teim ggla ete mglang tren, fårr teim bere sjöng Glpa tackacht-sången; o han sången sjöngas bara som lillh bglano ira må. Ett stera bglan birja sjöng, o tgla tö maghr Glte. OGlster-beggjara, teim hava å GGlbb, bara engo Gamm. Han er breimå Limo-vein Glpa HoGlbjere-sio Gla vei~ mella Hårdd-backan o HGlit SGlandbackan. OGlsterbeggjaras GGlbben er å en duran o gälan stglbb, stera som norrbiggjaras, o haii er nglnen e varande. - OGlsterbi tackachtara, teim gira sama som Norrbi: skenke ått GGlbben o giva 'en drick, som teim kglma heim 103

106 mä tacko. Opa (ell rqmtom) norrbiggjaras GQbben o GQmma o oqsterbiggjaras GQbben ira diir resk- o greinrqko Qa skenka håre Qare, bakom som tackachtara hava achtat tacko Qaro e sköen. - SQman achtas ete tacko e sköen, o vein deck ete förbi teim stqbba. HQati teim talla ira negher-hoqd er ö-klqart, bara säkert ira teim stqbba frqam åderta hqnder sjextie-, sjiitie- o åttotie-täle. HQati tackachtara hava berjat kall teim stqbba fere >>GQbbem> o >>GQbben o GQmma>> er å ö-klqart. E åderta hqnder sjextie-täle haver oqsterbeggjaras GQbben breimä Limovein havet hå namne. Bara hä er ete klqart, var 'e sama stqbban som nii er, ell var 'e naghran änan. Kanske hiän stqbbans talln tqa enna var negher-hoqder. BäkQa lqandmel rqmtom nitahqnder tråte. Qte tack-lqand fere bins all tacko briika riinbqa bäkqa lqandmel hå som tqa var pres'ns heilqande e OQstrenge: hä var skö-enda o I varst Qavando - frqam Femlhenge mqate Heilosko-dike innamä Bjänsveins le. - Hä lqande kalla dem Tack-lQande, o hå giörd dem gqard Qm. Mä tack-acht e Tack-loande var 'e diir körda: tacko kqnd kriip iit o gqa Qte maghrs lqande. Qavande giörds gqard Qm; hä var evet Qaker-jörd. Översättning >>Tack-akta>>,40 dvs fårvallningen - så som det var förr i tiden. [Om] våren, då snön börjar smälta och skogen bli ren(er) från snö, då skall tack-akta börjas. - Om våren först förde inte alla gårdarna sina får [i] hop: som[lig]a hade dem hemma nu-än-än någon vecka eller någon dag. Då ville barnen alla fuller, minsann, gå med fåren! Det blev många tackaktare: mindre barn och större, och [=men] >>när[r]mare inget hugg>> [nästan aldrig] gammalt folk, >>mera som>> [=förutom] något gammalt hjon, som kunde kåka efter elden [=se till elden; etymologi?] - Då var ingen tackakta-korda - ingen vallning gårdsvis i tur. Någon vecka bak-å [senare], då det började bli så varmt att fåren skall kunna gå41 hvarje dag(en) ut(ur), då börjas >>tack-akta med korda>>: utur tre hem(mor) går hvarje dag ett hjon [en person], mest barn. - Fåren vallas i tu >>parti[er]>>: Norrby 0 Ru tack-acht»tack-akta» verbal-substantiv, en i runskan vanlig uttrycksform, väl känd även från Nuckö men avgjort sällsynt DGsv och Rg. 41 Ru tacka ska kan goa, en för Ru egen konstruktion: 'skall'+ inf»kanna > +'gå', uttr för futurum; pres pl kan '[de] kunna' s. 85. Ru har även opersonlig passiv: hä kannas; hä konds 'man kan; man kunde'. - Hur konstruerar estniskan? 104

107 barn [se Tiberg EFK 5: ] valla då Norrby får, och Österby barn valla Österby får. Mitt-i-byggjarnas får gick med österbyggjarnas. Uppå >>tack-hop-köru-platsell» glamma [=prata] barnen som skall bli fårvallare, sinsemellan, [om] hvad de(m) skall >>sjuda>>, koka. Gryta >>haves det evigt med>>,42 har man alltid med, samt >>tyfflor>> [potatis], kött, ägg, [surt råg-]bröd, mjölk och >>klining>> [smör].43 Norr byggj arna köra sina får (i) hop uppå Rullsbacken [Franzen EFK 4: 77; Tiberg EFK 5: 84]. Då fåren äro alla hop-körda, då >>börja>> vallbarnen med dem åt skogen, dvs ge sig av med dem. Barnen veta >>hank» [h vart, Danell 460: fhwarn vreg'] de skall gå. Norrbyggjarna valla sina får i Norrskogen [Franzen 4: 65; Tiberg 5: 58, TDr:s karta ib 7-9], och mest brukas det valla dem på Magasims-slätten [Franzen 43], på Åsen [Franzen 74], i Gräddugpuss [Franzen 61], på Linbackarna [Franzen 76 f, jfr Tiberg 81], på Salthamnen [Franzen 105; Tiberg 34; 9], på Mosseväg(en)s-slätten [Franzen 63; Tiberg kartan] och på Krokugväg(en)s-slätten [Franzen 63]. Då de vilja äta, då brukas det mest sjuda pute och kött-och-tyfflor. När det sjuds42 kött och potatis, så skär hvarje vall barn sitt [gårds-]märke i sitt köttstycke, så det skall kännas [igen]. Pute kokas av vatten, söt(t) mjölk, sur(t) mjölk och ägg. [Jfr estn pudi; maträtt av skilda slag, se Tiberg ordbmskr.] [På] kvällen, då Norrby vallbarn komma hem med fåren och byn börjar synas, då börja de sjunga; ett större barn började sjunga, och då tog de(m) andra uti, då stämde de i [på en högtidlig, lite långsam melodi, som övergår i ett entonigt mässande på melodins sista ton, då man riktar ropet till de två närmaste gårdarna]: >>Får-vallarena, får-tapparena>> - dvs vallbarnen, som för att skrämma föregiva sig ha förlorat fåren - >>Hoj!!>> [=Hör upp nu!!] - >>Sme(de)ns och Koors [folk], tagen luckun öppell», öppna nu lillgrinden, >>och ingen [har nu] lov [ att gå in och göra oreda] i fårskocken!>> [Barnen är nu mastiga i sitt >>ämbete>>!] - De komma utav [=längs] Överkyrkevägen neder med fåren längs >>Smens br0>> [ingen egentlig bro, endast en hårdtrampad vägbit] mellan Smens och Koors gårdar, dvs deras bostadstomter [TDr:s karta över byn, EFK 5: 14-15]. Därför ropa barnen åt just de gårdarnas folk(en). Ru pres hä havas»det havas», 'man har' - jfr not 41. Ru hä sjuas >>det sjudas», kokas - pres-ändelse från svaga vb 1 kl. - Imperf har samma ändelse: hä sjuas >>det sjudades>>; runskan har ej»allm estlsv>> -st såsom obligatorisk impf-ändelse! 43 Ru kveng - Jfr Rietz 326b: klening 'smörgås'. 105

108 Österbyggjarna driva i hop sina får >>näst Ola[r]s gårdem>, invid Olars gärdsgård, och valla dem i Österskogen [Franzen 66]. Deras platser, där de bruka valla fåren, äro invid Högbergs-gärdan [Franzen 60, Tiberg 52 ff], vid Limo [sandstranden i SO: Franzen 99; Tiberg 18, kartan 9], vid Huskugvägen [Franzen 142; en bitvis nästan igenväxt, backig, otrevlig vägbit], på Tärns-slätten [Franzen 63], på Rings längesedan nedlagda potatisåkrar [Tiberg 45] och i Hors-myssjan [Franzen 62]. - Om kvällen, då Öster by barn komma hem med fåren till Horddbacken och byn börjar synas, då börja de sjunga: >>Tack-aktarena, tack-tapparena. Hoj!! Isaks och Steffens tagen luckun öppen, och ingen [har nu] lov i fårskocken!>> - Deras får komma mot byn utav [=längs] Limo-vägen och ned mellan Isak och Steffens [EFK 5 kartan 9]. När det är riktigt varmt och gräset är växt, då börjas vallningen >mte>> - med >>digra tackakta-kordam>, den stora turlistan [för hela byn]. Då valla norr byggjarna och österbyggjarna fåren tillsamman, ena dagen på Kjolkkullen [Franzen 61 f, Tiberg 82; alldeles slät mark vid stranden, stundom under vid högvatten; svårbegripligt namn], andra dagen på Norr [eller Norr-slätten, Franzen 62]; gränsen däremellan är Vedahuggdiket [Franzen 69 f, Tiberg 84]. Alltid vallas fåren av tre fårvallare då det är >>kord>>, vallning i tur mellan gårdarna. >>Bak-å tröskja>>, efter tröskningen [då de två bärgade >>gärdorna>> bli tillgängliga för bete], börjas fårvallningen i >>gärdorna>> [Franzen 45, Tiberg 32 f 48 f]. Fåren vallas >>så länge som>> [=tills] det börjar bli frost och kallt [om] hösten. - Vallbarnen hade >>evigt-inte>> [ = aldrig] hund med. Så[dan] var fårvallningen före»land-mäla>>, lantmäteriförrättningen [ annat ord för 'skifte' saknas liksom ordet 'lantmätare' i de estlsv målen]. >>Bak-å>>, senare var det >>annor-ledsare>>. [Se nedan s.108.j Om >>Gubben och Gummam>. >>Gubben>> och >>Gumman>> är tu sak[er] eller verk [föremål] som Norrby fårvallare >>evigt-inte>> [=aldrig någonsin] glömma bort, då de komma hem om våren med fåren från fårvallningen i skogen. Det är två digra [ = stora] gamla stubb[ ar], som finnas näst [=intill] V eda berget [i skogen Ö om byn], just bred-med där Vedaberg Digergatun går neder på Överkyrke-vägen [Dreijers karta EFK 5: 9]. Nu tror jag, så [=att] inte mycket mer är bakom [=kvar av] de stubbarna. Kanske de äro allt [=helt] bortruttnade. När fårvallarna komma >>Uppå hem(man)-bogem> [=på hemväg] med fåren, letar hvarje fårvallare sig [någon] skänk åt Gubben och Gumman, förr [än] de äro framme hos dem. Skänkerna äro mest tall-, grän- och [=eller] 106

109 >buskryskor >44 [ = enekvistar], pulkar [estn, pinnar] och grenar. Det kan ock vara annat verk [andra föremål], såsom mossa, >skvacker > [skvattram] och gräntuckor [grankottar] och mycket annat som vallarena hitta i skogen. - Åro de framme hos Gubben och Gumman, lägger eller >hurrar > [kastar] hvarje ett [hvar och en] sin skänk(en) åt dem och säger - är det åt Gubben, säger vallbarnet:»jag skänker dig en ny(an) jack [manskavaj], hatt, stake [käpp], nya husor [långbyxor; endast >>gamla dräktens > knäbyxor kallades bixo], ny skjorta eller pipa. > - De som skänk(j)a åt Gumman säga uppå samma maneret: >Jag skänker dig en ny(an) särk [i runskan = 'kvinnokjol'], duk, en ny vamsa, skjorta, mössa, nya knypplor [ungf alnslånga spetslängder till >>hvit-mössam] eller sockar [långstrumpor].>> - Det brukar mest vara så, så piltarna [småpojkarna] skänka åt Gubben, för de veta ju hvad en man [be]höver, och pikorna [flickorna] skänka åt Gumman, för de veta ju hvad hon [be]höver. [E]mellan[åt] händer det ju ock, så [=att] en vallare skänker åt både Gubben och Gumman. Hvar(je) tack-aktare(n) säger namnet på sitt sak [ntr!] som han skänker. Har någon vallare vatten i sin tynnel(n}, flaska(n) eller potel(n) [jfr estn pudel] nu-än-än [=kvar], giver han Gubben eller Gumman [att] dricka. Han häller vattnet över dem och säger: >>Jag skall giva dig att dricka. Du är ju inde [säkerligen] torstug(er).>> - Bröd gives42 aldrig(-inte). Hava alla skänkt åt Gubben och Gumman, börja de uppå hem(man-) bogen bakom tackorna [dvs ge de sig av hemåt efter fåren]. De gå inte många tren [steg], förr [än] de börja sjunga på >>tack-akta-sången>); och den sången45 sjungs bara då [de] litla [små] barnen äro med. Ett större barn började sjunga, och sedan tog de(m) andra uti, stämde i. Österbyggjarna, de ha ock Gubbe, men ingen Gumma. Han är bredvid Limovägen [vägen se Dreijers karta, EFK 5: 9] på Högberg-sidan av vägen, mellan Horddbacken och Hvita Sandbacken. Österbyggjarnas Gubbe(n) är ock en digran och gamlan stubbe [en stor och gammal stubbe], större som [=än] norrbyggjarnas, och han är nu-än-än i varande [han finns ännu kvar]. - Österby vallare, de göra samma som Norrby: skänka åt Gubben och giva honom [att] dricka, när de komma hem med fåren. På (eller runt om) norrbyggjarnas Gubben och Gumman och österbyggjarnas Gubben äro stora >rysk- > 44 och grenrukor [högar av klenare bladrika kvistar och grövre mer 44 Ru bossk-ressko > [ en ]busk-ryskor>>, jfr not Danell har uppslaget 'riska' (328; jfr? 'ruska' ib 332) med talrika ssgr. 45 >>Det borde ju heta *soangen>>, säger en runboman. Kanske står här högsvenska ordet. Verbet hordda (sv vb 1) 'skrika hårt' vill han (från Norrbyn!) inte nyttja om >>sångem, men nog har väl Hordd-backan fått sitt namn av barnens högljudda rytmiska rop? (Franzen EFK 4: 76.) 107

110 torra grenar] av skänkerna hvarje år, efter det fårvallarna ha vallat fåren om våren i skogen. - [Märk att leken inte förekom under högsommarn, då vallbarnen kom hem andra vägar.] Hvad tid de tallarna ära nerhuggda är oklart [okänt], men säkert ära de stubbarna från 1860-, 70- eller 80-talet. Hvad tid vallbarnen ha börjatkalla de stubbarna för >>Gubben>> och >>Gubben och Gumman» är ock oklart. I [=på] 1860-talet [redan] har österbyggjarnas Gubben bredvid Limovägen haft det namnet. Men det är inte klart, var det [=om det var] samma stubbe(n) som nu är, eller var det någon annan. Kanske hjärn [den här] stubbens tall(en) då enna [ännu icke]46 var neder-huggder. [Med hänsyn till traditionsfastheten på Runö och till notoriskt åldriga rester av trädkult i närheten på estniska fastlandet förefaller det icke orimligt, att nya stubbar tid efter annan ha fått ta vid efter ruttnande. - Om eventuella samband mellan >>lek>> och >>kult>> kan jag självfallet icke yttra någon mening i detta sammanhang.] - NT [Min ungdomlige men traditionssäkre sagesman tillhörde Norrbyn. Det visade sig, att hos österbybarnen fanns en tradition som var honom okänd, när han i Sverige fick höra talas därom. - När österbybarnen kom till Horddbacken (som inte hade någon namnmotsvarighet på norrbybarnens väg), där >>tackakta-sångem> skulle sjungas, då skulle de alla sätta ena foten på Hårdd-röta, en tallrot som sträckte sig tvärs över skogsvägen, och så kunde sången börja. - På symptomatiskt likartat vis har det befunnits, att en åldrig >>österbyggjare>> först i Sverige kom att få kännedom om den >>Gumman>> som norrbybarnen ägnade sina gåvor åt vid sidan av deras >>Gubben>>. - Dessa utpräglade >>luckor>> i traditionernas utbredning framträder särskilt skarpt vid jämförelse med den eljes synnerligen fasta likformighet i språk, levnadsförhållanden och minnestradition som har varit så påfallande för en upptecknare hos runöborna. - Jfr Tiberg EFK 5: 85 allmänt samt not 11 ovan s. 33.] - NT Bak-å, dvs efter >>land-mäla>>, jordskiftet omkring Uti, dvs till får[betes]land för byns alla får brukade runöborna efter jordskiftet det som då var prästens höland, slåttermark, i Österängen: det var >>skog-ändarna>>, partiet mot skogen i öster, och Översta åvandet [med odlingsjord; tolkat av Franzen EFK 4: 54-58] - från Fem-slag-ängen»måttet i>> [till] Höslåskog-diket innan-med [innanför] Björnsvägens led(et). 46 Ru enna (med avledningen &-an>> enl 'innan', 'utan'?) står ensamt i nekande bet: faver enna sovet 'jag haver ännu ej sovit', men jakande efter negation med bet 'ännu alltjämt': hä veit fa d 'te enna 'det vet jag ock inte [jfr auch nicht] ännu, alltjämt ej'. 108

111 [Om ortnamnen se Franzen, reg.] - Det landet kallade de Tack-landet, och det gjorde de [gärds]gård om[kring]. Vid fårvallning i Tack-landet var det >>digra kordam>, turvis i byn [så som ovan], [eftersom] fåren kunde krypa ut och gå uti [de]m andras land. Åvandet gjordes särskild gärdsgård kring; det var alltid åkerjord. Vid korrekturet, : Runö tycks tidigare ha fått namntyper som samtidigt saknas i övriga mål. Ca 1900 hade en märr fått namn, typiskt nog ett rent rspr-namn: Flickan (märk -n). Ett annat tidigt exempel ligger >>före l:a vkr>> men inte redan i sagesmannens barndom (90-talet): Fjuha (h!jh<j,), >>kanske ett lettniskt namm. - En man berättar: >>Då jag vid 6-7 års ålder var kö-g6aghar 'ko-gåare' (ca 1895) hade jag min första ko; hon hette Proua; hä betider Frun>> - lån från estniskan. Ungf samtidigt förekom den av NT sökta motsvarigheten till»svenskt>> Hvithövdan: Runö Höithuo 'Hvithuvudet'. Såld till ett estniskt hem >>fick hon namnet Peitse, hvad det nu kunde betyda>>; svaret finns ovan s Här avspeglar sig runöbornas omvärld, känd för dem genom deras ständiga seglation men även genom deras svenskspråkiga präster, vanligen från Finland, efter 1907 rikssvenskar. Till översättningarna av Runö-texterna ovan må läggas ett par ord. - Ru meis -a -o 'ryggkasse' (bild 10-12) kommer enligt Vendell Rm 118 från lettiska maiss. - Intransitiva verbet Ru bet (utan diftong, hos FrL ovan 90, 1947) är synbarligen ett sentida högsv lånord. Ordet avvisades 1944 av nyhitkomna runöbor (liksom för samtliga estlsv mål), tills det 1966 noteras efter ett par mkt goda sagesmän från Ormsö). När ett sådant ord har blivit bekant i här-svensk miljö, så blir det snart nog oumbärligt. Jfr emellertid vanliga Runö-ordet karjabet, bsg: karjabete (sällan med ssg-akc: -bet, -e), den öppna betesmarken, dvs hela ön utom de partier som var avhägnade för boplatser resp slåtter (de fyra >>gärdorna>>), råg (>>råg-gårdarna>>) och potatis (>>tyffel-gårdarna>>). - Jfr däremot (med diftong och apokope i för-leden) Rk Odh Oö kare-bait 'kreatursbete' (avseende 'betet', ej arealen). (Vendell kariaval, med angiven bet 'hjord' Rm 104, ej bekräftat av Danell, nu avvisat, är säkerligen korrupt; månne inflyttad sagesman fr Rk Oön 109

112 Exkurs 1: ordet 'nöt' (naut) Ordet 'nöt' (av naut) finns även i följande fall: Ru nootus och Dagö nöuthus, bekräftande Vendells notiser. Däremot avvisas nu Gsv nöuthus 'fähus' (Fr/V 159) och Karlgren (fol) n'flw,thyj,s 'ladugård'. Översättningarna är onöjaktiga: i Gammalsvenskby hade man av ålder inga egentliga 'hus' för korna, utan endast ett tak på stolpar med upp till tre väggar, kallat >nötgårdsskuret>>, skjulet på nötgården. Men ej heller orden är utan vidare säkra: det är lätt hänt att Vendell för Gsvby har generaliserat sin notis från Dagö, och att denna vid Karlgrens utfrågning (efter Vendell) har blivit godtagen av hans sagesman (jfr Tiberg i Svio-Estonica 1936 och i SvLm 1952 B 56 s. 5). - Rågöarnas nätt-hus är på andra grunder dunkelt; se strax nedan. - Ordet 'nöthus' avvisas helt för NuOö. - Gammalt au finns även i Ru nootgoard och D nöut-gdr (vanligen uttalat nöukår, bsg nöukår'n); om Gsv se nedan. - Övriga mål uppvisa däremot i ordet 'nötgård' förledsvokalen ä (ekv RgVp ö) framför ett g med längd. Ordet är därjämte i regel starkt»nedslitet>>, inte minst pga bakåtverkande sandhi mellan -t och g-: NhRk nejggård~näggård, Oö näggård, bsg näg -gdrd'n, Rg nög-gdrd, Vp nöggård. Ordet avser överallt det inhägnade området, icke husen. - Gsv har (i motsats mot Dagö) näggård, med samma vokal som vi nyss fann i Rågöarnas nätt-hus 'nöthus'. ('Näthus' heter alltid näte-hus). NuOö 'nötgård' ser ut att (som Danell tvekande föreslår, Nm 216 not) utgå från neyti-, en tolkning som Danell dock tycks ha frångått, då han ej hänvisar dit från Nu-ordb 299 f. Danells tvekan tycks förstärkas av dagösvenskans systerspråk i Gsvby, som ju förefaller att ansluta sig till NuOö RgVp. Dock kan väl Gsv ha gått sin egen väg och fristående fått förleden naut- förskjuten, först till näut-, så till nce'lf!,q,- så till nä- med helförstummat -ä (en ljudförskjutning, hvarpå det finns talrika ex i notiser av detta ord från flera av målen). - Samma förskjutning kan ordet ha undergått i Estland i NuOö RgVp. Att förändringen skulle ha gått parallellt där och i Gsvby (mellan 1781 och 1929) behöver nog inte överraska, då samma förutsättningar i ordbyggnad och stark förslitning förelegat på båda hållen. Men Rg nätt-hus gentemot nög-gdrd!? - Det ena avser byggnaden, det andra inhägnade området. Byggnadens utan tvivel vanligare namn är SRg kriggjänd-hus, vanligen pluralt (flera >hus > i rad under gemensamt halmtak). Skulle nätt-hus vara ett lånord, t ex från en finlsv dialekt? I så fall - men 110

113 väl endast så - skulle ordet kunna innehålla monoftongerat nöt, ensamt bland alla diftongbevarade estlandssvenska ordfränder. Ahlbäck påpekar för mig bsg ntr nöttse (nafsa,) 'fähuset', noterat i södra Österbotten. Exkurs 2: ordet»bläs» Det torde vara lämpligt att här först anföra orden i estlsv mål för 'bläs, strimma längs nosen på hästar' (eventuellt, som ovan angavs, Ru Gsv även om kor, SRg även om får). Därjämte anföras ord i dialektgruppen som sammanhänga med ursprungligt korta enstaviga ordet 'bläs' jämte betydelsen av dessa ord. - Jfr härmed nedan ordet >>stjärna>> för ett annat mönster: en hvit fläck i pannan på motsvarande husdjur; se också adjektivet >>hjälmot>>, exkurs 3. 'Strimma längs nosen på en häst' uttrycks på somliga håll genom ett ord i kort tvåstavig form: Ru blresa -a -o; Nu blräso (bsg = obsg; dito Danell 34); SRg Vp blreso, LRg blräso - överallt flexion f 3. Samma ord uppges från Nh i skämtsam betydelse om människa: mitt e blräso 'mitt i pannan' - synbarligen sekundärt i betydelsen och här ovidkommande. Detta korta tvåstaviga femininum >>bläsm> (normalt utgörande forna oblika formen; jfr Danell Nm 218, 132) förnekas för Oö DGsv Ngö. Ormsö har ett tvåstavigt svagt femininum med lång huvudstavelse: blrås -a -ar -ana >>hläsa>>; ordet är nu enstavigt i obestämd singularis, men ett ordslutande -a (av äldre -u~-o) är apokoperat efter långa tryckstarka huvudstavelsen. Ex: Oö aiken har blrås opa näsa; blråsa, hån e allte hoit '>>ö(y)kem> (hästen) har bläsa uppå näsan; bläsan, hon är alltid hvit'. - På Dagö blev intet appellativ för 'pannstrimma' noterat, endast adjektivet >>bläsjot>> (s. 33) och hästnamnet 'Bläsen' (nedan). - Gsv blräss (bsg blräs'n) 'pannstrimma', noterat en enda gång; ej hos Karlgren, ej bekräftat; ngt missförstånd? (Jfr Gsv adjektiv och hästnamn samt nedan >>bläse>> om 'panna' på människan.) I fråga om flexionstyp (och därmed sammanhängande ljudskick) finner jag bland maskuliner och femininer inga verkliga paralleller till Gsvby-formen bland övriga estlsv mål. Oö RgVp DGsv räv, bsg rä'ven, pl Oö DGsv räv'jar räv'ja (Dagö alternativt obsg än rä've) 'räv'; ordet har i enstaviga formen lång vokal regelrätt framför tonande konsonanten -v. Inga maskulina eller feminina substantiv slutande på p t k s eller n finner jag med växling mellan förlängd fordom kort enstavig obestämd singularis gentemot korta flerstaviga flexionsformer, såsom i exempelvis följande maskuliner med tonande konsonant: 'säl' (sålt, pl sä'lrer [ekv] Nu Rg Vp), 'väg' (veg, pl vä'gar [ekv] Nu RgVp), 'väv' (väv, pl väv'jar [ekv] NuOö RgVp D), eller femininum 'märr' med kortstavig pluralis märar på några håll (NuOö, alternativt Rg, alltid Ngö). 'Led' m 111

114 (!edgång) och 'smed' ha RgVp kortstavig pluralis, men aldrig annat än vokalförlängd, genom synkope enstavig bsg: smen (till obsg smed, plur sme'dir med regelrättbevarat-d).attkortaenstaviga neutra på ptksn allmänt (utom Ru Rg) ha konsonantförlängd enstavig obestämd singularis gentemot korta flerstaviga böjningsformer har ingen annan motsvarighet bland maskuliner än detta osäkra Gsv bltäss, bsg b"fräs'n 'pannstrimma'. Jag lämnar frågan tills vidare. Nargösvenskan har för betydelsen 'nosstrimma' ordet stripo -on -or -ona 'stripa, strimma' jämte lånordet laoko (estn lauk laugu dito). - I förbigående erinras om att nargösvenskan (i tvär motsats mot egentligt estlandssvenska mål) stundom har, stundom icke har apokope (Geijer >>villkorlig>> apokope, Tilljämningen 51; Ahlbäck Apokopen, i SNF 31-32: 7, där en rad av finlsv:s olikheter mot estlsv mål utom Nargö kan hopsummeras vid bruk av NT:s estlsv ordbok). Nargö bevarar också gammalt kort slutljudande -n, såsom i bisson 'bössan', kir kan 'kyrkan' etc. - Orden 'bläs', 'bläsig' anges vara helt okända i nargösvenskan. - Estlandssvenska husdjursnamn, bildade till orden för 'nosstrimma', se ovan avd Proprier. Några med ordet 'bläs' besläktade appellativer (dock av betydelsen 'panna hos människan') måste nu behandlas. NuOö har det välbelagda ordet bltäss, hvilket avvisas för Ru RgVpKrk + Ngö. I samma betydelse har DGsv det likaledes välbestyrkta kortstaviga bltä'se. (Ordet 'panna' om kroppsdelen finns endast på Nargö, rimligen ett lånord ur högsvenskan. DGsv >>huvudpanna>>= 'hjärnskål' torde nu kanske snarare vara att föra till begreppet 'panna' i husgerådem - Ru + RgVpKrk har ordet 'änne' som den helt hvardagliga beteckningen för människans panna.) - NuOö bltäss och DGsv bltä' se kan alltså aldrig betyda 'pannstrimma, bläs'. Flexionen är följande. Nh Rk/Fv Oö uppvisar hittills b"fräss bltässan -ar -a medan Rk/Bv uppger en partiell >>Urspårning>> till >>are-flexiom>: bltäss bltässa11, bltässarer bltässare 'panna'. En obsg >>blässare>> (blässar) är ej noterad av vare sig Danell eller NT, men torde tillfälligtvis kunna bildas analogiskt - kanske mest av yngre1 DGsv bltä'se har oregelbunden och vacklande flexion. Dagö: bltä'se bltä'sen bltäs'jar b"fräs'ja 'panna' (jfr Danell Nm typ m 1 b, s. 230 f; apostrofen insätts i den här brukade >>grova>> beteckningen även för att förebygga tolkning av -sj- som sje-ljud). - Gsv: bltä'se bltäs'n (eller b"frä'sen, där artikelvokalen kvarstår, snarast >>ljudlagsenligt>>, enär den i denna variant kvarhålls av det starka bitrycket under jämviktsakcenten); pl: b"frä'senar, bltä'sena eller bltäs'n b"fräs'n b"fräs'nar bltäs'na 'panna'. Jfr n-former sådana som DGsv kuddnar kuddna >>kuddor -na>>, 'kor -na', liksom Oö bpl kuddna >>kuddorna>>, korna (till obpl kudor) - med hörbar >>längd>> på första komponenten i den >>långa konsonantgrupp>> efter kort vokal, som bildas då det 112

115 i singularis helkorta -d- kommer att stå framför -n- (landsmålsalf: knij,nar kn!},na; gentemot tex -zn-, -z1- i blrceznar resp blrcez1ar, båda med hörbart >>kort konsonantgrupp>>; Tiberg Estlsv språkdrag 104: 67 ff 79 49). För bsg Nu Oö blrässan finns ingen annan flexionskategori att välja på än Danells m 4, svagt långstavigt maskulinum i nutida dialekten. Men i så fall kan ordet blräss med bsg blrässan inte gärna härledas från kort enstavig utgångsform, utan tycks böra återgivas med >>blässe>>, gammal oblik form >>blässa>>. Ett svagt substantiv av denna flexionskategori - alltid med nutida lång stavelse - har (så långt ordmaterialet räcker) aldrig befunnits uppkommet ur förlängd kort enstavig rotstavelse. Ur nuckösvenskan anför Danell (Nm 233) ord av typen backan, och samma ordgrupp återfinns med talrika exempel i övriga estlsv mål, växlande (såsom fallet är jämväl hos Danell) mellan flexionerna m 1 och m 4. Här vill jag anföra en rad hithöriga ord ur mina samlingar, ord som åtminstone i något mål kan ha flexionen m 4 (ev blott alternativt). Det torde räcka med att anföra de svenska uppslagsorden: ande, backe, bog, brand, galle, hacke ('has'), hjälle, hov (på häst), häl, kappe (laggkärl), kicke ('spene'), kimme ('stav i laggkärl'), knagge, knapp, kärne, kärve, kätte, lie, linde ('vävt bälte'), loge, loke (seldon), manke, mjälte, mjölke, nabbe, nacke, njure, pinne, rie (att torka säd i), skade, skugge, stack, stol, stolpe, strupe, svulme ('svullnad'), (år)tull, tånge, vacke (målkärl), vrist, ände - samt de tre runöorden bsg bredden, höjden, längden. - Att dessa ord icke alla ursprungligen tillhöra typen m 4 med -an i bestämda formen behöver knappast tilläggas. Om NuOö blräss blrässan är ett ord av ursprunglig typ m 4, så ansluter det sig bra till en rad ord för hästkroppens delar, som (på ovan antytt vis åtminstone alternativt) tillhör typ m 4: 'hov', 'bog', 'manke', >>hacke>>, 'tånge' (kotpelare i hästens svans). Dylika ord kunde ju ha attraherat ett konsonantförlängt enstavigt blräss, om nu detta ord hade gällt hästen; men det avser människans panna! I stället har hästens 'bläs' - som ovan påvisades - benämning av kort tvåstavig typ, såvida den icke på andra håll benämndes med ett helt annat ord. Vendell uppger visserligen (Fr/V 27) ett kort enstavigt blräs (maskulint!) från >>DGNORW>>, men uppgiften strider mot såväl Vendells övriga uppgifter på samma sida som mot alla senare sagesmän alltifrån Danells meddelare, och man kan icke med rimlig trygghet antaga ens att det vore ett >>hörfel>> av Vendell (sex gånger! på skilda orter!) för blräss. - Vendell har från Nargö (mskr Ulma 555, 4:o) också såväl blrces som blcesugjr, men dels avvisas ordet nu av samstämmiga sagesmän (det finns de som minns Vendell), dels är Vendells kortvokaliska uppgifter (redan i sig osannolika) raderade från långvokalisk form (jfr rspr!), dels slutligen är frågan om V:s sagesmän minst sagt oklar. Vendell uppger bl a en >>Stenberg>>, men någon N. Tiberg 113

116 sådan ha icke funnits på Nargö, väl däremot på Lilla Rågö, och Vendell hade för >>Rågö>> 1874 Thomas Stenberg som meddelare - ännu känd: en barnlös man, husbonde hos Hin[d]s i >>Öster-uppå Storbym> [dvsistorbynpå L:a Rågö], som veterligen aldrig hade varit på Nargö. Det finns alltså goda skäl att helt bortse från uppgiften >>bläs>>. I östsvenska ordboken har Vendell inga uppgifter från Nargö (ÖO 63); den raderade formen i rus 555 (vare sig kort- eller långstavig) tycks han alltså själv ha annullerat. En kort enstavig form kan väl ej gärna ha utdömts såsom >>rspr>>? - Om föregivet korta enstavingar i estlsv mål, se Tiberg i Estlands svenskar 25 år i Sverige ( = Kust bon 1968 nr 4 s. 200 f). Hur enstavigheten hos formen NuOö blräss skall uppfattas är ännu ett problem i denna härva. Flexionen anfördes ovan. Formen har av Danell (enligt Nm 202) fattats som en på vanligt sätt förlängd kort enstaving. I den nuckösvenska ordboken ansätter Danell däremot (s. 34) uppslaget >>bläse>> (m 4), i hvilket fall det nutida enstaviga blräss är att fatta som i princip ett tvåstavigt ord, apokoperat på sedvanligt sätt. Flexionstypen m4 senm 233. Danell har kanske övergivit sin första förklaring, för att korta enstavingar på p t k s och eventuellt n i alla estlsv mål utom runskan bevara kortstavighet i flerstaviga former; blräss har ju långt si alla former. Regeln gäller emellertid neu tra. I min så vitt jag vet fullständiga samling av korta enstavingar i estlsv mål finner jag intet >)llormalt>> undantag från denna regel om neutra. Se exempelsamling nedan; märk Vippa!+ SRg 'skog' m fl. Substantiv på annan konsonant (tonande) och av andra genera ha däremot i flera fall långstavighet i flerstaviga former. 'Håg' (sinne) förekommer överallt, dock endast i >>hopvuxen>> fras >>komma i hågem> eller >>komma i hågen det>>, dvs 'minnas'. Bestämda formen är långstavig i Ru höjen, Oö Mn, DGsv Men~Mn; däremot kortstavig i SRg hågin, LRgVp hågen; Nuckö har omformning till are-uttryck: koma e hoar 'e >>komma i hågare det>>. - 'Köl' (med e-, å-, i-, resp iö-vokal) har i alla flexionsformer lång vokal- >>Låd>> (vinterhår på husdjur): Oö DGsv l& l&e (n 1) har godtagits för Rk/Bv li5 li5e av ELgm men avvisas eljes Ru NhOdh RgVp; från SRg uppges v&r-l&, bsg vår-mdi (n 1 b, eller vårl,åd-ull) 'avfallande vår-ull på får', medan LRg uppger vår-lådd, -lådd'n (eller vårlå ull), alltså 'ludd', ett ord som är välkänt RgVp och >>skulle bli förstått>> NhOdh (ex: kask-ludd 'ludd på >>kask->>, dvs päls-skinn'; ordet 'ludd' är välbelagt (med långt d i alla former) Ru NuOö RgVp (ofta i ngt pejorativ betydelse: 'lång och tovig ludd'); förnekas för Gsv. Kortstaviga adjektivet 'luden' finns endast på Rågöarna; avvisat för Ru NhRk Oö Vp Gsv. På Dagö har noterats lude-bår, ludebäre, liksom SRg ludi-bår >>ludet-bär>>, dvs 'hårigt krusbär' (så SRg), partiellt bekräftande Vendell (Fr/V 132 Dagö Rågö, hvars översättning med 'Ribes alpinum, måbär' ju dock ej har mycken sannolikhet för sig i fråga 114

117 om det blanka 'måbäret'). - 'Lönn' har enstavig förlängd form Ru lån låna låno, resp Dagö liinn liinne ( ~länna), pl liinnar -ana (f), men Nargö har liinn lii'nen lii'nar (eller: lii'ni lii'nen lii'ner lä'nena, av i pluralis neutral flexionstyp, en ej helt ovanlig vacklan i den >>genuslösa>> nargösvenskan, se Tiberg EFK 6: 60); eljes NuOö RgVp >>lönja>> (med kort -nj-). Tvåstaviga virkesbeteckningen 'lönne' (n 2) är överallt kortstavig där den konstaterats: Ru Rk Oö LRg (liine [ekv]); sammansättningar är likaså överallt kortstaviga: >>lönja-träd>> (liine-trå), >>lönje-vattern> (liine-vat'n, vårens söta lönnsav, en eftersökt dryck). - >>Nåd>> (Ru»nöd>> med omljud kanske från verbet»nödja>>), dvs 'nit', heter Nu ni5 -a -ar -ana (f 2), DGsv nä -e -er -ena (neutr!), Ru ned ned'n neda (m). RgVp liksom Ngö har noda nodan nodar noda (ekv; m 3). Verbet har bevarats kortstavigt RgVp Ngö samt Nu alternativt. En förled som i»nådahammare>> är kortstavig: Rk noa-håmar, trots att verbet hos somliga meddelare nu uppträder förlängt: ni5 ni5ar ni5a (men Danell 295: noa). - Neutrum skänn ( = Danell 353 sken1) är inget vanligt ord; det har långt n i bsg skänne, där det förekommer. Betydelsen är 'tom fläck i växtlighet på åker'; Danells översättning 'solrök, tung tjock luft' har ej låtit bekräfta sig hittills. Åven den förra betydelsen avvisas av somliga till förmån för sammansättningen NuOö Dagö skänn-flräck 'dito' (okänt Ru Rg). Danell har även skänn-ji5rd (även Oö D; neg Ru Rg), samt skänn-brånd Danell 353. Däremot har LRg skänat ( = SRg skänet) liksom NhRk skännat >>skenot>>: Nu Rg (om atmosfär:) 'töcknig, full av solrök' (okänt Ru); Nh skännatan vålaik 'disigt väder, sådant som uppstår vid långvarig torka'; LRg h_e skänat, om oklar atmosfär vid stark solhetta. Ormsö har samma ord >>skenot>> med betydelsen 'tom på gröda': skännat &-korn; h_e såfgke skänn tår 'den fläckvis bara åkern; det är så mycket >>sken» där' (särskilt i sänkor); med annan adjektivavledning (kanske rspr-influerad) uppges från Ormsö: he var skännet 'det var >>skenigt»'. Den kortstaviga formen skänat från Rågöarna torde osökt kunna tolkas som ett fall av den frekventa stavelseförkortningen >>i tvåstaviga ord med sluten ultima>>, som Danell har påvisat för nuckösvenskan (Nm 130); för övriga mål (utom Ru och Ngö) med växlande frekvens se Tiberg Estlsv språkdrag (EFK 6: 97 f). Två små, men för de estlsv målen karakteristiska grupper av neutrala substantiv, som bevara kortstavighet i tvåstaviga former men förlänga enstavig form, har Danell för nuckösvenskan samlat i 188 och 189 (Nm 238). I den ena (n 1 b) slutar stamstavelsen på tonande konsonant, i den andra (n 1 a) på tonlös. Till den förra hör i nuckösvenskan enligt Danell endast 'föl', >>skeh> (gräns), 'kol', 'skrov' (altern n 1) och 'smör'. Från andra mål må tilläggas: RgVp Ngö 'dån'; RgVp gnd,r gnå're 'smått skräp, smolk' (Vendell 280; jfr ib 467 kn- samt Tyden 81 kn-); Oö >>gnov>>~>>gnåv>>: gnäv 115

118 gnå've, gentemot NhRk gnöv gnöve 'smått skräp', tex avgnidna smådelar av föremål, jfr verbet >>gnava>>: Ru + Ngö gna'va, Nh Oö RgVp gnå'va (Oö altern gno'a), Gsv gnå'a 'gnaga med tänder'; RgVp DGsv Ngö 'hål' (i nuckösv utkonkurrerat av >>gat», ntr); Oö RgVp DGsv 'mjöl'; Oö >>skäl>>: (skqflr~ [i byn Kärrslätt ro fl, föråldrat:] skiglr 'skräp som i slåtterängen skils bort och får ruttna till gödning'; jfr 'skulor'. Kortstavighet i flerstaviga former uppträder hos följande neutra endast RgVp + Ngö (samlingen kan sannolikt utvidgas): 'led' (låd le'di [ekv]); 'lov' (läv lå'vi), 'tillåtelse'. - Vippal och Korkis har bortfall av -d -g -v kombinerat med kortstavighet i tvåstavig form: M bå'e >>båd -et>>, bud; blrä blra'e blrär blräna 'blad'; lhä lh,a'e 'slag -et'; lä lå'e 'lov -et'. Motsvarande ljudskick uppträder i Vippal i några maskulina: Vp dä da'en 'dag -en' och i frasen ilt la'en >mt[ur] lagern>, ur sitt rätta läge, ur led. Ett maskulint fall från SRg (som stundom avviker från LRg): skö sko'jin 'skog, skogen' (LRgVp»normalt»: skög skön; SRg:s -j- är säkerligen ett glidljud, icke en förändring av g-ljudet.) Båda Rågöarna ha oväntad kortstavighet i bsg av 'råg': SRg rå'in, LRgrå'en (tillräg). (Uppgiften Rg bsg bdne till Mn 'barn' i NT:s Rågösvenskan 343 [i Söderbäck 1940] är tyvärr helt oriktig, vokalen är lång: Mne; däremot pl: RgVp bå'ner, bå'nena.) - De ovan anförda formerna bör man ha i minne, då man finner att VpKrk har proprier som Re'a för 'Rödan' mfl (not 17). Gruppen Danell n 1 a med stamstavelsen slutande på tonlös konsonant är påfallande homogen i de estlsv målen undantagandes Runö och Rågöarna, där vokalförlängning är klar regel i enstaviga formen (Runö även i flerstaviga former, synbarligen en rätt sentida förskjutning, att döma av bevarade kortstaviga verbformer o likn). Undantag från regeln är SRg kett keti 'kött -et' (gentemot LRg ket käte) och SRg vett veti (gentemot LRg vet väte). SRg visar här en sorts grannskapsmotsats mot LRg men har släktskap med VpKrk kitt kite, som i konsonantismen här stämmer med Rickul. De två orden i SRg-målet stå i kvantitetsskick isolerade i sin dialekt. Om rågösvenskans olikheter mot västligare estlsv mål, se i övrigt Tiberg, EFK 6: 105 (Rågösv) samt Estlsv Upsala-undersökningen (Estlands svenskar 25 år i Sverige= Kustbon 1968 nr 4 s ). De ord Danell uppvisar tillhöra grupp n 1 a i nuckösvenskan tillhör samma böjningstyp även Oö VpKrk DGsv+Ngö. Ett fåtal avvikelser anges i följande uppräkning. Kort vokal, följd av lång tonlös konsonant i enstavig form ha alltså orden beck, bett, >>blick» (blixt), boss, brott, -dropp (ordet är ej verifierat som simplex), -grepp (ex: Dagö fåta-gräpp, -grä'pe 'hålfot'; Danell -grip i >>handa-grepp>> har icke låtit verifiera sig, och simplex har Danell ej heller själv funnit, Nu-ordb ; däremot uppges spontant Rk hånda-grift, Odh hånd-grift f 2 'handtag av skilda slag'), gräs, lock, hopp (om ordet icke har trängts ut av bibelspråkets hopp, hoppas med genom- 116

119 gående lång konsonant), ok, >>släck>> (Fucus, gotl 'släke'), skepp, spett, späck, vett. - Ordet 'anlete' (fsv anliti, tvåstavigt i andra leden) är endast hos Danell noterat med sammansättningsakcent, eljes överallt med ettordsakcent (dito Fr/V 16), hvarvid ordet är neutrum. Oö har emellertid övergång till m 1 under anslutning till Oö RgVp DGsv l,ätt 7,ätt'n 'färg', även 'hy' (isl litr, m), och i detta fall har ordet ssg-akc. Till grupp n 1 a hör även följande ord: Nh gnäss ( <gnis el gnes; jfr 'gnida'), ovanligt ord för normalt >>flagor>>, mjäll (jfr SAOB G 678: gnäs; Vendell Ngö gn(j}s 281 finns ej i hans ms 555 i Ulma och verkar otillförlitligt gm sin långa vokal; okänt för 4 goda meddelare). NuOö D näss 'näs' (sällsynt flexionsform; jfr bsg nä'se). NuOö Vp DGsv nätt 'nät'. Dagö räss 'sälkött' (som rivs från späcket) ( <ris: Hesselman i och y 67; säkerligen missuppfattat av Ariste, Laensönad 101 f, på tal om >>räsor>> pl 'fiskavfall'). Oö '(femar-)veck': fafmar-väck, vikning på fimmerstång. NuOö Vp DGsv skott 'böss-, lås-, sjukdoms-skott'. Hithörigt lånord ur estniskan är Oö D väkk väke (estn vägi, g: väe 'krigsfolk' o d). Kvantitetstypen anträffas även i korta enstavingar bland andra ordklasser, tex: imp 2 sg ätt! (ekv) 'ät!', ipf sg som lopp (ekv) 'löpte', adv som tryckstarkt ått 'åt, till'. Från något kort enstavigt ord kan alltså NuOö blräss blrässan 'mskans panna' icke gärna direkt härstamma; ej heller kan något liknande gälla Oö blrås >>bläsa>> eller DGsv blräse (etc) i samma betydelse. En annan uppslagsända erbjuder sig måhända i de motsvarande tyska orden. Husdjur ha väl i alla tider varit åtminstone i någon mån föremål för rasfrämjande avel, och terminologien kan rimligtvis ha påverkats av rörligheten på marknaden. Auerbach anför i nutida högtyska de långstaviga orden Bless (m) eller vanligen Blesse (f) 'bläs' (pannstrimman) samt Bless (m) och Blesse (f) 'handjur resp hondjur med bläs'. - Inskjutas bör att något >>bläs>> = 'bläsigt djur' icke någonstädes har anträffats i de estlsv målen. Medellågtyskan har enligt Lasch/Borchling 293 det kortstaviga bles, blesse 'weisser Stirnfleck' resp 'Pferd (Rind) mit weissem Fleck' samt blese f 'Glatze, besonders am vorderen Teil des Kopfes' jämte blesset, bleset (-d-) '(Pferd) mit einer Blesse'. Kanske kan man antaga att de tyska långkonsonantiska ordformerna ha spelat roll för utformningen av formen NuOö blräss blrässan 'människopanna' och att tyska långvokaliska former samt högsvenska inverkat på Oö blrås blråsa 'pannstrimma på häst'1 - Man kan erinra om de estlsv målens växlande ord för 'hingst'. Några ha vidrörts ovan (s.14): Dagö har ordet skålr skålrn skålrar skålra, Gsv skål skåln -ar -a, Runö kiål kiåln kiåla (med 117

120 s-förlust, under estnisk influens?) 'hingst'. Jfr mlt schele sw.m. Beschäler (Zuchthengst), Lasch/Borchling; e avser en icke ursprungligen lång vokal. - (Det kakuminala v-ljudet i dagösvenskan får rimligtvis antagas infört genom analogi med ord på normalt slutljudande -v). - Det isolerade Gsv Mäss bväs'n torde finna rimlig förklaring genom hänvisning till de tyska grannbyarnas språk i Ukraina. Exakt kunskap därom har jag ej. De tyska invandrarna, som i minst tre grupper anlände 1804, kom från många håll. Några fragmentariska uppgifter därom finns i Statistisch-historische Beschreibung der Kolonien im schwedischen Gebiet betreff ihres 100-j ährigen Bestehens von Wilhelm Isert, Lehrer an der Sch ule zu Schlangendorf, Gouv. Cherson, Odessa 1904, s. loff och 22. FolketiSchlangendorfkom från skogarna i det - efter Polens delningar - till Preussen lagda Posen, så familjerna Kowalsky och Schilinsky; familjerna Oppenländer och Gerok kom från Wurtemberg; Schädlich, Buch, Busch m fl från Pommern; Trommelschläger från Elsass över Petersburg och Odessa. Muhlhaus-folket anges ha kommit från Wurtemberg, Preussen, Schweiz, Baden, Polen o a länder. >>Die Klosterdörfer kamen meistens aus Österreich>> (s.12), de flesta av dem romerska katoliker. Uppräkning av familjenamn (dock utan ursprungsort) s.18 ff. - Om den tyska som nu var gångbar i byarna, sådan svenskbyborna hade tillägnat sig den, kan man få en aning genom fragment i texter från Gammalsvenskby. Jag vet inte hur pass enhetligt de tre tyska byarna talade, men i svenskbybornas mun präglades språket av bland annat delabialisering och bortfall av oskyddat -n samt apokope efter lång rotstavelse - drag som ju även känneteckna >>gammelsvänskall>) i byn. Ex: Klaider mache Lait, und Lumpe mache Lais 'Kleider machen Leute, und Lumpen machen Läuse'. Exkurs 3: ordet»hjälm» (simplex) i en betydelse 'hvit fläck'? Ett appellativ 'hjälm' (simplex) är ingenstädes anträffat av estlsv Upsalaundersökningen i någon som helst betydelse i de estlsv målen. Det är även direkt avvisat för Ru NhRk Oö Rg Gsv. Vendells uppgift (Fr/V 90: hälm 'rem' Nuckö) upprepas i primäruppteckning av Danell vid ordutfrågning efter Vendell: Nh hovm, Rk havm ( = Nu-ordb 161: -i:e-), men Danell tillfogar en bättre beskrivning: >>rem på oket, hvarmed man fastbinder det vid oxens horn>> (Ulma 7360: 6 s. 83). Den härvid avsedda, väl styrkta sammansättningen >>ok-hjälm>> (Nh ofshovm 'dito') hade Danell då nyss förut funnit vid kontroll av Vendells oriktiga >>holm Nuckö>> (med föregiven å-vokal; Fr/V 83). Det estlsv materialet i min kortordbok är följande. >>Ok-hjälm>> NhRk Oö RgVp D; negeras endast Ru, där man kör med bukok på parhästar, och Gsv, 118

121 där oxar - fordom använda - hade annat slags ok (s. 52 ovan). Synonymt är LRg >>ok-rem>> liksom Vp >>ok-juft>>. Jfr Danell 185 och SAOB: en sorts ryssläder, >>ytterst från ry. juft, jucht, dels från ry. (över Finl.), dels från (m)nt>>. Det estlsv ordet (Vp Dagö; även Nu Oö enl Rwm 2: 333) är givetvis närmast beroende av estniskans juht (gen juhi), en sorts läder, i olika bruk (Wiedemann 182). - Ur sammansättningen 'okhjälm' har Vendell, uppenbarligen vid skrivbordet, då han redigerade Fr/V till ÖO, extraherat senare leden: han uppger (ÖO 349) det orimliga >>olm & oläm Rg>> - som i den levande dialekten motsvaras av SRg (landsm: Qkolrcem~Qkolrcem (utan ngn sammansättningsakcent hörbar), LRg ok-!j,olfm (vanligen med h- reducerat, intill bortfall, och med normal kvantitetsreduktion av förledens gg 'ok'). Detta >>olm & oläm>> i ÖO söker man förgäves i Fr/V, där de normala komposita mycket riktigt återfinnas s.159 och 246 a (nederst). -Jag betvivlar helt dialektal tillvaro av Vendells >>simplex>> holm för Nuckö (dessutom oriktig vokal, såsom Danell påvisat), likaså hälm för NuOö (Fr/V 90; jfr -hälm också uppgivet för Oö jämte Dagö s. 159!) och hölm för Vippal. Simplex hos Danell torde blott reflektera V endell. - H vad man måste erkänna hos Vendell är att han har hört och markerat skillnaden mellan >>lång konsonantgrupp>> i olfm>> gentemot kortstavighet i >>olräm>>. - Bakom Vendells åtgärder och uppgifter ligger väl föreställningen att >>ordkorrekta>> delar av ett kompositum också böra föreligga såsom levande simplicia i hvarje enskilt fall. Danells översättning av hcelrm med >>hjälm (på ko)>>, Nm 176, finner jag ej i hans primärmaterial; Danell anger ju heller icke (Nm 176) hvad en sådan >>hjälm>> skulle vara. Omskrivningen tycks vara formulerad av Danell i anslutning till föreställningen om ett >>hjälma>> såsom appellativ för 'hjälmig ko'. Jfr ovan s. 19 ff. Nucköordboken däremot talar om >>den vita fläcken på oxe el. ko, varefter de kallas Hjälmen>> etc. En sådan betydelse 'hvit fläck' för >>hjälm>> är som sagt avvisad och ej återfunnen i målen. Detta sakförhållande ger anledning till en snabb överblick över viktigare nordiska ordböckers uppgifter om hjälm, hj älmig och Hj älma. Om möjligt går jag, i land efter land, från äldre notiser till yngre. Det är en känd sak att senare ordböcker ibland upprepar äldre källor genom citering utan realgranskning. Hos Vendell finner man t ex talrika upprepningar av Russwurms eller Sävarnas notiser, hvarvid det i en del påvisbara fall ser ut att vara egen avlyssning, medan Vendells ord utgör endast avskrift - eventuellt transskriberad till hans stavning. Ordet 'hjälm' resp 'hjälmot' saknas hos Fritzner, men finns i Bi0rn Haldorsens islandske Lexicon (färdigt 1786, utg 1814 av Rasmus Rask) s. 356: 119

122 hialm6tter som er hvid ovenpaa Hovedet, men ellers av forskellig Farve (siges om Kvreg). Ib: hialmr, m... 3/ Forhovedet paa et Menneske. - Nyisl: Blöndal ( ) 327: Hjalma... Navn paa en hjrelmet Ko;... hjalm6ttur hja.llmet (om Kvffig). Närmare anges icke betydelsen. Färöarna: Matras, F0roysk-donsk oroabok (1951) 164: hjolmutur (om k0er, også får) med hvidt forhoved... = hjalmutur (om får) hvid på forhovedet. Norge: saknas hos Aasen (1840; 1873). - Christie, Norsk Dialect-Lexicon (ca 1837, utg 1937) 120: hjelmete adj (omskrivn = B Haldorsen). - Ross, Norsk Ordbog (1895) 326: hjelmutt adj om Kvffig, hvis Hoved er anderledes farvet end Kroppen, helst hvidt. - Torp, Nynorsk etymol ordb (1919) 216 f: hjelmutt (omskrivn = Ross). Till hjelm har Torp 5 betydelser, ingen= hvit fläck etc. Han hänvisar bl a till nyisl och >>sv. di. hjälm... okse (ku) med hvitt hode>>. Jfr nedan Nordlander (1880), Vendell ( ). - Norsk riksmålsordbok 1: 2 (1937) tillfogar sp 1846: hvitblesset såsom synonym i omskrivningen (eljes ungf enl Torp). Danmark: Molbech, Dansk Ordbog (1859) 931: hielmet adj 1) [hjälmklädd]; 2) Uegentlig bruges det om Qvreg, der har hvidt eller hvidbroget Hoved og Kroppen af en anden Farve. En rodhielmet Ko o: en rod Ko som er hielmet; sorthielmet. - Kalkar, Ordb til det reldre danske Sprog ( ) 2: 247 uppger Hjcelme som sbst, exemplifierat med... hjelme min (i tilltal), från Peder Syv, Cimbr Sprog 176 [men kan detta vara annat än egennamnet >>Hjälma>>?J. - Feilberg, Ordb over jyske almuesmål ( ) 1: 628, under 2. hjcelm: 1) en stor hvid plet over koens hoved... 2) navn til en hjrelmet ko. Om hjcelmet tillfogar Feilberg: folk ser >>hja.llmet» ud efter en svir...; jfr blisset, grimet, stja.lrnet; blak-, grå-, rod-, sort-. - J0rgensen, Lollandsk Ordbog (1943) 202: hjcelmet adj... siges om K0er (og Reste) med hvidbroget, >>flakket» Hoved; och 118 uppges: Naar Hovedet var hvidt, kaldtes en flakket Ko også hja.llmet. - Espersen, Bornholmsk ordbog (1908) 131: hjälmuer -u -ut adj, hjelmet, som har hvidt Hoved, men ellers af anden Farve (navnlig om K0er og Reste). - Mångbandsverket Ordbog over det danske sprog (grundl av Dahlerup), bd 8 (1926) sp 306: hjcelm ell. hjelm... (sv. dial. hjälm, ty. dial. helm, hvid plet i panden paa kvreg, re[ldre] nyd. hjelm(e), navn [Hvarför icke H-1] paa hjffilmet ko, sml. jy. hjcelm, bornh. hjälma, hjälmijng, sv. dial. (hjälm(a),kreatur med hvidt forhoved...;) aftegn paa hovedet af heste ell. isa.lr kvreg, bestaaende i en hvid tegning, der da.lkker panden og (st0rre ell. mindre dele af) kinderne. Ibid sp 307: hja.llmet... adj... om heste ell. (isa.lr) kvffig: som har hvidt forhoved. - Den 120