Effektiv EU-lagstiftning mot import av illegalt virke så kan Sverige göra avtryck. Januari 2009

Transkript

1 Världsnaturfonden WWF Ulriksdals Slott Solna Tel: Direkt: Fax: Allmänt: Hemsida: Effektiv EU-lagstiftning mot import av illegalt virke så kan Sverige göra avtryck Januari 2009 Kontakt: Per Larsson, Världsnaturfonden WWF, tel , e-post: Stiftelsens ordförande: Hans Majestät Konungen Registrerat som: Världsnaturfonden WWF Org. Nr Postgiro Bankgiro

2 Inledande sammanfattning Sverige bör verka för viktiga förbättringar av det lagförslag angående import av illegalt timmer som EUkommissionen presenterade den 17 oktober Målet bör vara att EU inför en heltäckande lagstiftning som förbjuder försäljning av illegalt avverkat virke på den europeiska marknaden, vilket inte kommer att bli resultatet av det nu liggande förslaget från EU-kommissionen. En hög profil i frågan om avskogning och illegal avverkning vore ett bra sätt för den svenska regeringen att profilera Sverige som ett pådrivande land i miljö- och klimatfrågor i samband med det svenska ordförandeskapet i EU. En stor del av skövlingen av världens skogar beror på olaglig avverkning. Avskogningen snabbar på förstörelsen av ovärderliga ekologiska system som aldrig kan ersättas. Mängder av arter, däribland orangutangerna, riskerar att dö ut när deras livsmiljöer skövlas i skrämmande takt. Avskogningen står också för hela 20 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. 2 Enligt OECD står den illegalt avverkat virke för omkring 40 procent av allt virke som handlas i Kina, Ryssland och de tropiska länderna. En viktig drivkraft bakom avskogningen är i-ländernas ökande efterfrågan på billigt virke och träprodukter. Enligt en rapport från Världsnaturfonden importeras uppskattningsvis 27 miljoner kubikmeter olagligt virke till EU varje år, vilket motsvarar procent av EU:s totala virkesimport. 3 EU-kommissionens förslag till lagstiftning bör förbättras på följande punkter: Förtydliga kraven på importörerna. EU-kommissionens förslag är alltför otydligt när det gäller importörernas ansvar. Förordningens krav bör gälla samtliga träbaserade produkter. Idag görs omfattande undantag, bland annat när det gäller träprodukter för energiändamål. Förtydliga och utveckla definitionen av vilken lagstiftning som måste följas. EU-kommissionens förslag är alltför snävt, och exkluderar omfattande lagstiftning. Illegal avverkning bör även om fatta avverkning som sker i strid med lagstiftning om exempelvis ursprungsbefolkningars rättigheter. Förordningens krav bör omfatta fler aktörer. Förordningens krav gäller enbart den aktör som första gången för in eller säljer virke eller trävaror på EU-marknaden. Även andra aktörer bör omfattas av förordningens krav för att garantera en effektiv tillämpning av förordningens bestämmelser och undvika kryphål 1 Proposal for a regulation laying down obligations of operators who place timber products on the market Förslaget kan laddas ned här: 2 EU-kommissionen: Proposal for a regulation laying down obligations of operators who place timber products on the market, se internetlänk ovan, s Illegal wood for the European market An analysis of the EU import and export of illegal wood and related products 2

3 Förordningen bör tydligt definiera allvarliga avvikelser som brottsliga. Förordningsförslaget saknar definitioner av agerande som ska anses som brottsligt och leda till påföljder. Förordningen bör ge riktlinjer för medlemsländernas tillämpning. Det är viktigt att medlemsländerna hanterar tillämpningen på ett harmoniserat sätt. Förtydliga och skärp kraven när det gäller övervakningsorganisationer. Förslaget innebär att medlemsländerna ska godkänna organisationer som ska kontrollera efterlevnaden. Detta bör istället ske på central nivå inom EU. 3

4 Olaglig avverkning ett globalt problem Avskogningen står idag för 20 procent av de globala växthusgasutsläppen och bidrar samtidigt kraftigt till den snabba förstörelsen av ovärderliga ekologiska system som aldrig kan ersättas. Handeln med illegalt virke leder också till dumpade priser och illojal konkurrens på EU:s marknad, vilket missgynnar företag som tar ett miljömässigt och socialt ansvar för sin import. En stor del av skövlingen av världens skogar utgörs i sin tur av olaglig avverkning. Illegal avverkning är ett samlingsbegrepp för när skog avverkas, transporteras, processas, köps eller säljs i strid med gällande nationell lagstiftning. Exempel på olaglig avverkning är när avverkningen sker i skyddad skog eller utan medgivande från skogens ägare. En stor del av den olagliga avverkningen och handeln med illegalt timmer bedrivs av företag med kopplingar till organiserad brottslighet, korruption, våld och pengatvätt. Enligt OECD står illegalt avverkat virke för omkring 40 procent av allt virke som handlas i Kina, Ryssland och de tropiska länderna. I områden som Amazonas och Borneo uppskattas mellan 70 och 90 procent av avverkning vara illegala. Mängder av arter, däribland orangutangerna, riskerar att dö ut när deras livsmiljöer skövlas i skrämmande takt. En viktig drivkraft bakom avskogningen är i-ländernas ökande efterfrågan på billigt virke och träprodukter. EU är en av världens största marknader för virke och träbaserade produkter. En studie som WWF publicerade 2008 uppskattar att procent av EU:s import av virke och träbaserade produkter kommer från olaglig avverkning eller andra misstänkta källor. 4 Sverige importerar mycket virke flera länder bland annat Ryssland, där runt 10 miljoner kubikmeter virke avverkas illegalt varje år. 4 Illegal wood for the European market An analysis of the EU import and export of illegal wood and related products 4

5 WWF:s ståndpunkter 1. Förtydliga kraven på importörerna. Förslaget till förordning bygger på att importörerna själva ska se till så att de inte för in illegalt virke och träprodukter på EU-marknaden. Detta ska ske genom ett särskilt system för tillbörlig aktsamhet (eng. due diligence system), där importören bland annat ska tillhandahålla information om produkten och dess laglighet samt införa åtgärder för riskhantering, dvs minimera risken att illegalt virke eller illegala träprodukter förs in på EU-marknaden (eng. risk management, se förslagets artikel 2 e och artikel 14). WWF är i huvudsak positiva till förslaget om att importörerna ska ha ett system för tillbörlig aktsamhet, men anser att texten är mycket svag och otydlig när det gäller kraven på importörerna att införa åtgärder för riskhantering. Förordningen bör innehålla övergripande riktlinjer och krav som specificerar vad som avses med kravet på importörerna att införa åtgärder för riskhantering. Riktlinjerna bör tydligt definieras i förordningstexten och vara gemensamma för alla EU-länder. 2. Förordningens krav bör gälla samtliga träbaserade produkter. I förordningsförslaget från EUkommissionen undantas produktgrupper som kommer att omfattas av EU:s hållbarhetskrav, som för närvarande är föremål för förhandlingar inom EU. Hit hör bland annat biobränslen. Undantaget görs i inledningens punkt 13. WWF konstaterar att nuvarande förslag till hållbarhetskrav (som behandlades av EU-parlamentet i en så kallad första läsning den 17 december ) inte ens nämner några krav för hur lagen ska följas och innehåller inte heller system för att säkerställa detta. Därmed kommer biobränslen och andra träprodukter att falla mellan stolarna när det gäller krav på att produkterna inte ska komma från olaglig avverkning. WWF ser även risker med gränsdragningsproblem kopplat till användning av flis o dyl. för energiändamål respektive andra ändamål med nuvarande utformning av förordningsförslaget. Förordningens krav måste omfatta alla relevanta träbaserade produkter, även sådana som är avsedda för användning för energiändamål. Punkt 13 i förordningens inledning bör därför tas bort. 3. Förtydliga och utveckla definitionen av vilken lagstiftning som måste följas. Artikel 2 f i förslaget definierar vilken typ av lagstiftning som måste följas i det land där avverkningen sker. Paragrafen omfattar i dag endast lagstiftning som gäller specifikt för skog och avverkning samt handel med virke och träprodukter. Detta är helt otillräckligt och exkluderar viktig lagstiftning som är av stor betydelse för ett uthålligt skogsbruk. Förordningens definition av tillämplig lagstiftning i paragraf 2 f bör inkludera lagstiftning kopplat till nyttjande- och äganderättigheter. Även ursprungsbefolkningars, lokalsamhällens och arbetstagares rättigheter bör inkluderas i förslaget, liksom en tydligare referens till lagstiftning kopplat till miljö- och 5 Energy and climate change: promotion of the use of energy from renewable sources RES-E, first reading 5

6 naturvård. Andra aspekter som inte tydligt nämns men som är centrala i sammanhanget berör lagliga krav på avgifter, royalties och skatter för skogsbruket. Även dessa aspekter bör nämnas i förordningen. 4. Förordningens krav bör omfatta fler aktörer. Förordningens krav gäller enbart den aktör som första gången för in eller säljer virke eller trävaror på EU-marknaden. Utöver detta ställs inga krav alls. Även andra aktörer bör omfattas av förordningens krav för att garantera en effektiv tillämpning av förordningens bestämmelse och undvika kryphål. Alla aktörer som handlar med virke och träprodukter bör omfattas av förordningen. 5. Förordningen bör tydligt definiera allvarliga avvikelser som brottsliga. Förordningsförslaget saknar idag definitioner av vad som ska anses som så pass allvarliga avvikelser från förordningen och dess syfte att det är brottsligt och leder till påföljder. Detta gör det svårt eller omöjligt att lagföra uppenbara fall som eventuellt slinker igenom trots att verksamhetsutövaren har tillämpat förordningens krav i övrigt. Förordningen bör definiera det som brottsligt och leda till påföljd att inte tillämpa förordningens krav på system för tillbörlig aktsamhet (eng: due diligence) samt att medvetet hantera olagligt virke. 6. Förordningen bör ge riktlinjer för medlemsländernas tillämpning. Förordningen saknar också indikationer och tydlig vägledning kring hur medlemsstaterna ska hantera avvikelser och brott mot förordningen. På grund av den starkt internationella karaktären av handeln med skogsprodukter inom EU, är det av stor betydelse att medlemsländerna hanterar efterlevnad och påföljder vid brott på ett likartad och harmoniserat sätt. Förordningen bör också innehålla tydligare riktlinjer kring medlemsländernas tillämpning och påföljder. Det bör även tydligt markeras att medlemsländer ska kunna beslagta virke och skogsprodukter med olagligt ursprung i särskilt allvarliga fall. 7. Förtydliga och skärp kraven när det gäller övervakningsorganisationer. Förslaget ger medlemsstaterna möjlighet att godkänna övervakningsorganisationer som ska säkerställa att företag följer kraven i förordningen. Detta riskerar att leda till bristande enhetlighet i tillämpningen. Kriterierna för övervakningsorganisationerna är också otydliga. Övervakningsorganisationer bör godkännas på central nivå inom EU, istället för förslaget om att detta ska göras av medlemsländerna. EU-kommissionen bör annars ställa tydligare krav på medlemsstaternas övervakning och kontroll av övervakningsorganisationer. Medlemsstaternas rapporter om tillämpningen av förordningen bör vara offentligt tillgängliga. Dessutom bör förordningen definiera möjligheten för intresseorganisationer och andra aktörer att framföra klagomål om de misstänker hantering av olagligt avverkat virke. Om klagomål inkommer ska medlemsstaterna vara skyldiga att undersöka klagomålet. Tydligare kriterier för övervakningsorganisationers arbete och kompetens bör anges i förordningen, främst krav på hur ofta övervakningsorganisationen ska kontrollera verksamhetsutövaren. 6