BODIL MALMSTEN OCH FATTARU FASHIONFEMINISM HOMBRES CHARLOTTE GAINSBOURG ETT MED NATUREN Bäst i höst: MODET, MUSIKEN, FILMERNA OCH BÖCKERNA PÅ WEBBEN

Transkript

1 Nr 7/2006 SEPTEMBER. Foto Carlotta Manaigo RODEO MAGAZINE BODIL MALMSTEN OCH FATTARU FASHIONFEMINISM HOMBRES CHARLOTTE GAINSBOURG ETT MED NATUREN Bäst i höst: MODET, MUSIKEN, FILMERNA OCH BÖCKERNA PÅ WEBBEN UPPDATERAS VARJE DAG!

2

3

4

5 Le Bureau.se

6 hear me out at rbk.com

7 I used to just be reckless, living every day like it was my last. Now I got four people that pay attention to everything I do. It would be hard for me to discipline my kids if I can t discipline myself. -Allen Iverson

8 RODEO MAGAZINE Nr 7/2006 september Chefredaktör och ansvarig utgivare Johan Wirfält Seniorredaktör Daniel Björk Redaktionschef och moderedaktör Agnes af Geijerstam Art Director Andreas Bergman Naturlagar Lyx, sa den holländske arkitekten och professorn Rem Koolhaas, är att inte shoppa. Kan tyckas förmätet från en snubbe som ritat tre butiker åt italienska Prada och teoretiserat kring dem i en 600-sidig soffbordsbok, men Koolhaas har en poäng. Man kan förstås köpa grejer tills man dör, men den ständiga nykonsumtion som modevärlden förknippas med framstår inte längre som särskilt sofistikerad. Hösten 2006 är istället den underliggande trend som känns mest intressant ett mode som inte har särskilt mycket med just säsongsbundna trender att göra. Begrepp som långsiktighet ligger nära till hands, för att betona tidlösa kvaliteter som eftertänksamhet och ödmjukhet. En 30 år gammal bok som CHEAP CHIC, där Yves Saint Laurent intervjuas om klassiker som håller i längden och New York-legendariska journalisten Fran Lebowitz hyllas för sin garderob som bara består av en uppsättning enkla och utbytbara svarta, vita och vinröda skjortor, känns vid en läsning mer modern än det mesta som tryckts i ett glossigt modemagasin det senaste året. Det beror delvis på att boken handlar om riktiga människor och vad de har på sig, deras skäl och modevärderingar. CHEAP CHIC får dagens mode att kännas som om det har hamnat alltför långt ifrån sin grund i personligt uttryck, och i stället är i klorna på en liten modemaffia som mer drivs av ett behov att kommunicera med andra modetidningars stylister än med en publik. En modemaffia som koketterar med att värderingar inte hör hemma inom modet. Men det personlighetslösa, världsfrånvända vem bryr sig om minkar eller om mina kläder tillverkas av 7-åringar? -modet är otidsenligt. Tecknen på att saker förändras blir tydliga när lyxvarumärken som Chanel rustar inför framtiden med ekologiska material som ledord. Inte för att Karl Lagerfeld bestämt att Chanelbutikerna världen över ska förvandlas till någon sorts ekovaruhus, utan mer som en service till kunderna. Ett mode med värderingar, politiska sådana, är för de flesta en oväntad kursändring men gör det uppenbart att de här kretsarna håller på att vakna. De som vill konsumera lyx i framtiden ska i alla fall kunna göra det med rent samvete, resonerar Chanel. Det kanske verkar cyniskt, men inte mer så än American Apparel, den Los Angelesbaserade klädkedja som håller på att ta över världen med ekologiskt och sweatshopfritt producerade t-shirts. Valrörelsen går in i sin slutspurt när det här skrivs. Än så länge har just ord som ekologiskt lyst med sin totala frånvaro i debatten. Höjer vi blicken över den nationella horisonten är det annorlunda. David Guggenheims sönderhyllade dokumentär EN OBEKVÄM SANNING spelar fortfarande för fulla hus i USA och tar Al Gores föreläsningar om global uppvärmning till en miljonpublik. Kofi Annan och Jay-Z håller presskonferens om en MTV-film som ska uppmärksamma bristen på rent dricksvatten i stora delar av världen. Intellektuella bastioner som New York Review of Books och unga litteraturmagasinet N+1 ägnar båda huvudartiklarna i sina senaste nummer åt klimatförändringen. I London öppnar Wholefoods världens största matvarubutik för organic food, samtidigt som David Camerons konservativa tar hjälp av Greenpeace och Friends of the Earth för ett program för minskning av växthusgaser. I Sverige har vi Aftonbladet, som misstänkliggör all ekologisk matproduktion genom en mycket vinklad och negativ granskning av föreningen KRAV. En granskning som också helt blundar för att ekologisk mat kanske inte enbart handlar om hälsa, utan även om miljöpåverkan. När Chanel är mer progressiva än Aftonbladet är något ruttet i staten Sverige. Senare i höst börjar SVT sända PLANETEN, där två års inspelningar i 25 länder och intervjuer med ett 50-tal forskare sammanställts i en fyra timmar lång programserie. Men redan nu i september visas en långfilmsversion på bio. Se den innan du går och röstar den sjuttonde, PLANETEN är det debattinlägg vi saknat. Visuellt är filmen överväldigande, briljant klippt av Johan Söderberg som gjort The Knifeoch Madonna-videor samt LUCKY PEOPLE CENTER INTERNATIONAL och redan klassiska kortfilmsserien READ MY LIPS. PLANETEN kommer kallas ensidig, och visst, den rullar fram som en naturens egen ångvält. Här finns inga argument för att ta bilen till jobbet, för att köpa en ny tröja eller något annat som innebär fortsatt förbrukning av fossila bränslen och energiintensiv industriproduktion. Här finns inga argument för att köpa särskilt mycket nytt över huvud taget. PLANETEN ställer istället den fråga som politikerna borde gjort i sommar: det kanske har blivit dags att fundera över vår livsstil? Att tänka efter och bli lite ödmjuk? Rodeoredaktionen Filmredaktör Mattias Dahlström Konstredaktör Power Ekroth Litteraturredaktör Björn af Kleen Musikredaktör Martin Gelin Klubbredaktör Adam Holmberg Klubbredaktör Göteborg Jonas Dahlström Klubbredaktör Malmö Jonas Grönlund Skönhetsredaktör Johanna Swanberg Spelredaktör Thomas Wiborgh Redaktionssekreterare Veronica Wahlbeck Marknadsassistent Danielle Krasse MEDARBETARE Kristian Bengtsson, Therese Bohman, B Smart, Ellen af Geijerstam, John Gripenholm, Johanna Karlsson, Katrine Kielos, Bodil Malmsten, Carlotta Manaigo, Farnaz Sajadi, Fredrik Skogkvist ANNONSER Försäljnings- och marknadschef Johannes Wikström johannes@rodeomagazine.se Säljare Tommy Cronebäck Alexandra Valin Grundare Per Tegelöf och Simona Varchi I samarbete med Christopher Barnekow och Jakob Lindberg/Smith Tryck GD Media, Papper 56 g EXO 76 ADRESS Kaptensgatan Stockholm Telefon info@rodeomagazine.se DISTRIBUTION Ulf Stordal, ulf@rodeomagazine.se Rodeo kommer ut tio gånger om året, registrerad upplaga / månad. Nästa nummer är ute den 25 september. OMSLAG Foto Carlotta Manaigo ISSN Det här mediet är RS-Kontrollerat Chansa inte. Annonsera i kontrollerade medier. Tidningsstatistik AB Tel NYHETER VARJE DAG: Rodeo 8

9 FREDPERRY.COM/SUBCULTURE

10 Medarbetare&brev/SEPTEMBER BODIL MALMSTEN Med Priset på vatten i Finistère och Nästa som rör mig har Bodil Malmsten cementerat sin position som en av landets främsta författare. Sedan fem år tillbaka bor och arbetar hon i Bretagne, men håller fortfarande kontakten med Sverige genom sin blogg finistere.se. Det var där vi fick veta hur mycket Bodil gillar sin systersons band Fattaru. Så vad gjorde vi? Bad Bodil intervjua Mackan, Mingus och Stuffe om deras nya skiva såklart. Mer på sidan 34. CARLOTTA MANAIGO Efter studier på Rhode Island School of Design pendlar fotografen Carlotta Manaigo mellan Italien och USA. Ibland hamnar hon dessutom i Paris, där hon plåtade månadens modejobb tillsammans med stylisten Ellen af Geijerstam ute vid Versailles. Carlotta letar alltid efter vardagens intima ögonblick, och har tidigare medverkat i magasin som Nylon, Blow Up och japanska Studio Voice. THERESE BOHMAN Therese Bohman bor i Göteborg och skriver bland annat om litteratur i Aftonbladet samt ingår i redaktionen för webbtidningen otidskrift. se. Hon är väldigt intresserad av läppglans och 1800-talspoesi. I det här numret har hon fått lära sig allt om samtida teater av dansaren, skådespelaren och blivande tv-stjärnan Christian Hillborg. Läs Therese intervju med honom på sidan 16. Har du tröttnat på att vi inte har koll på film? Vi vill såklart veta, hör av dig! Hej, jag har sett Strangers with Candy och tyckte den var en av de sämsta filmerna nånsin. Jag orkade inte ens se hela utan gick efter en timme; så dålig var den. Hur kan ni kalla den sommarens film? Det skulle kanske vara Pirates of the Caribbean eller Superman returns eller nån annan film, men kallar ni den här sommarens film? Det var fan ren skräp. Total flopp. Hur kan man göra sån skit och kalla den film? Herregud. Var det Mattias Dahlström som hade skrivit så? Då har han mycket dåligt omdöme och dålig smak. Filmen var hemsk. jag skulle inte rekommendera någon att se den. Jag ska råda folk att se annat istället för den här usla filmen. Hello? Wake up. PG Hej PG, Tråkigt att du inte gillade filmen. Det jag tycker om med Strangers with Candy, både filmen och serien den bygger på, är hur den driver med så kallade after school specials, de väldigt moraliskt uppbyggliga filmer som produceras en masse i USA. Men även om man inte är bekant med förlagorna tycker jag det finns annat som är roligt, till exempel när Jerri Blank glömmer bort att hon inte sitter i finkan längre och försöker göra en nyfunnen high school-kompis till sin bitch. Pirates of the Caribbean eller Superman skulle mycket väl ha kunnat bli sommarens film. Om jag bara hade fått se dem i tid. Men det fick jag inte för filmbolagen, i stället valde jag en lite mindre film som inte 900 fantasiljoner människor ändå går och ser. Mattias Borde kanske skicka det här direkt till Alejandro Leiva Wenger istället, hur får man tag på honom? Jag vill bara säga tack för texten Ägget och Tupac i senaste numret av Rodeo, den var så fin. En bror till en annan. Varför skriver han inga romaner längre, sluta dansa och skriv en ny bok Alejandro! Tycker Lisa Lisa, Du kan kontakta Alejandro Leiva Wenger via Albert Bonniers Förlag, Fast vi tror inte att dansandet står ivägen för skrivandet, sist vi pratade med Alejandro sa han att han skrev varje dag. Den där boken kommer, oroa dig inte. Tack för artikeln i Rodeo nr 6 om Thomas Pynchon! Får jag rekommendera en bok som det skrivits väldigt litet om: Missilen av Carl-Johan Brenner (pseud, -99). Med tanke på dagens händelser i Mellanöstern borde många läsa den! Många hälsningar, Magdalena NYHETER VARJE DAG: Rodeo 10

11 MOTOROLA and the stylized M logo are registered in the US Patent & Trademark Office. All other product or service names are the property of their respective owners Motorola, Inc. All rights reserved. Gold. It s to die for. The MOTORAZR V3i by Dolce & Gabbana. Now fashion officially has a cutting-edge. hellomoto.com

12 Rekommenderat/SEPTEMBER NYHETER VARJE DAG: Rodeo 12

13 Text Agnes af Geijerstam Det är knappast någon nyhet att modet återupprepar sig. Eller att man lätt hittar inspiration hos historiens klädskapare. I höst är det bara att åka till Paris och gå in på modemuseet invid Louvren för att få detta bevisat en gång för alla. Där finns 160 kreationer signerade Cristobal Balenciaga utställda fram till januari, och blir man inte lite lätt tårögd, alternativt svagt dreglande av habegär är frågan var ens modesinne har gömt sig. Dagens Balenciagadesigner Nicholas Ghesquière i all ära hans föregångare visste verkligen vad man kan göra med tyg. Cristobal Balenciaga föddes 1895 i en liten fiskeby i spanska Baskien. Hans mor var sömmerska och det dröjde inte länge förrän bygdens starka kvinna, markisinnan de Casa Torres, hade lagt beslag på honom som sin personliga klädskapare. Hon skickade honom till Madrid för en formell skräddarutbildning, och Balenciaga blev snabbt framgångsrik i hemlandet, både kungafamiljen och aristokratin klädde sig i hans alster flydde han inbördeskriget till Paris och bara två år senare hyllades han som en revolutionär i modevärlden. Kunder trotsade världskrig för att resa till hans ateljé. När kriget tog slut blev han ett alternativ för de som föredrog flytande linjer framför Diors timglasform. Midjor som flyttades upp och ner, puffiga kjolar och ståkragar som gav societetskvinnorna den illusion av svanhals de alltid drömt om. Eller hans armbandsärmar : aningen för korta, för att juvelerna skulle synas. Balenciagautställningen pågår till 28 januari 2007 på Les Art Decoratifs, 107 Rue de Rivoli, Paris Rodeo

14 Nu/SEPTEMBER I SLUTET AV 80-TALET kunde man köpa t- shirts på varje storstadsmarknad med gigantiska Gucciloggor och sinnrikt ihopvuxna G:n. På något sätt markerade dessa fejktröjor, som inte ens var kopior på riktiga Gucci-tshirts utan bara påhittade tryck, slutet på yuppieeran. Inget var äkta längre. Tjugo år senare befinner sig väl logohysterin i ungefär samma läge. Kanske kan Guccis logo-tees för hösten, som såvitt vi förstår kopierar de fejkade Guccifejktröjorna från 80-talet, ses som en kommentar till detta. Eller så är de bara de sista rosslande andetagen. HATTCOMEBACK Hösten 2006 är det dags för två huvudbonader att hämnas sitt förflutna. Dels plommonstopet i form av Balenciagas hysteriska blandning av ridhjälm och hatt, dels Louis Vuittons pösmunkiga fi skarhattar. Plommonstopet har länge dragits med ett skimmer av löje, kanske Helan & Halvans fel, kanske Dupontarnas? Märkligt, Malcolm McDowell i A CLOCKWORK ORANGE och Liza Minelli i CABARET är skäl nog att den klassiska modellen ska förtjäna en återkomst. Fiskarhatten har kanske inte lika stor potential men ser åtminstone varm ut. Och kombinerad med ett ordentligt flor blir den ju världens mest fashionabla biodlarhatt. Agnes af Geijerstam KUKEN ÄR DEN NYA DÖDSKALLEN Efter en lång, utdragen, och för vissa av oss plågsam, dödskamp är dödskallen äntligen förpassad till där den hör hemma: 90-talet. Visst, dödskallen känns som ett talsfenomen, men den har sina rötter i det sena 90-talets mörka avantgardemode, ta bara en titt på Alexander McQueens inspirationer talet har inte hittat sin grej förrän nu, men här kan det avslöjas. Det är kuken. Det är kuken som alla vill ha kring halsen, det är kuken som snart kommer finnas på Lucien Pellat-Finets kaschmirtröjor, det är kuken som är modets nya fi xstjärna. Vivienne Westwood är den stora föregångaren inom kukmodet. Hon har sedan tidigare gjort kukhalsband, och valde i våras att sätta en bevingad kuk på inbjudningarna till sin modeshow i februari, samtidigt som hon förklarade att den grekiska penisen var en symbol för tur även om just den här kuken var en appell för en oskyldigt dömd fånge i USA, något som visar kukens positiva kopplingar. Nyligen har även Martin Margiela hakat på med kukdetaljer på sina accessoarer. Det måste ses som det slutgiltiga beviset på kukens coolness, samtidigt som svenska streetmärket Midnight Divisions kukberlocker kanske är ett tecken på dess crossoverpotential. Räkna alltså med att kuken snart är, om inte på allas läppar, så åtminstone dinglade mellan brösten på Mary Kate Olsen. Daniel Björk DEN AMERIKANSKA KOMEDISERIEN Yacht Rock, som det senaste halvåret levt ett eget liv genom nedladdning, är bara den lysande toppen av ett isberg av nollbudgetproduktioner från Los Angeles mindre glamorösa filmkvarter. När Yacht Rock först visades förra sommaren var det som en av tio kortfilmer på Channel 101, en tv-kanal som en gång i månaden förvandlas till minifilmfestval och tar över Cinespacebiografen på Hollywood Boulevard. Publiken i salongen röstar på vilka filmer de vill se som serier, fem vinnare får uppdraget att spela in en ny episod till nästa månads visningar och dessutom varsin Prime Timeplats på Channel 101:s hemsida (där programmen kan laddas ner). Bland tidigare succéer finns dolda kameran-parodin Kicked in the Nuts, tecknade kloningskomedin House of Cosbys (som ledde till en stämning från verklighetens Bill Cosby) och, förstås, Laser Fart ett actiondrama om en kille som pruttar laserstrålar. BARA VARA VANLIG Fråga mig om min favoritfotograf. Fråga vem jag gillar mest, just nu. Jag kommer säga Alasdair McLellan, hur han leker med skuggor och ljus och då och då får sina killar att posera som Irving Penns kvinnor. Sedan kommer jag säga att referenser ur modehistorien egentligen är helt ointressanta. Alasdair McLellans bilder har en sorts evig, lite melankolisk skönhet, en besatthet av rena linjer och vackra drag. Kunde lika gärna varit någon gammal grekisk staty. Nu har han gjort en fotobok med sin kompis Kim Jones. De åkte till Sao Paulo och hängde med sex killar som vill bli bäst i världen på fotboll. Umbro betalade resan, kläderna på bilderna är från Umbro by Kim Jones höstkollektion blandade med killarnas egna. Men boken handlar egentligen inte om sport eller kläder. Det är en hyllning till det vanliga, säger Kim. Till vanliga, lite melankoliska och vackra killar, bör väl tilläggas. Johan Wirfält Bilderna ur Kim Jones och Alasdair McLellans BEYOND THE BRAZILIAN MYTH ställs ut på Beneath i Stockholm från 21 september. KELIS BOSSAR MED JEANS DANSKA STJÄRNSKOTTET Peter Jensen är senast i raden att göra en kapselkollektion för Fred Perry under det brittiska märkets Blank Canvasparaply. Resultatet är nedslimmade pikétröjor, förminskade kragar, förstorade lagerkransar på bröstet och snyggt matchande slipsar och flugor. Dessutom har Jensen gjort en superfin, djupt v-ringad tröja samt dito cardigan. Allt kommer i starka signalfärger och mer diskret beige. / NYHETER VARJE DAG: De senaste månaderna har jag, utan framgång, plöjt Stockholms secondhandbutiker på jakt efter ett par snickarbyxor. Looken jag är ute efter är nån sorts bretonsk Huckleberry Finn. Vädjan till Myrorna, Stadsmissionen, etc: häng ut allt ni får in. Hösten antyder, åtminstone för tjejer, en comeback för snickarbyxmodet. Marc Jacobs skickade ut Jessica Stam i ett par på catwalken och i september kommer den hybridbyxa Miss Sixty designat åt Kelis, en kollektionsvariant av jeansen från BOSSY-videon i våras. Högre midja ser du inte på den här sidan Carin Westers vårlinje Och, här är bonusen, det finns en avtagbar överdel som gör att du kan förvandla dem till snickarbyxor. Johan Wirfält Rodeo 14

15

16 Nu/SEPTEMBER Kulturkameleont CHRISTIAN HILLBORG SPELAR VILSEN ÖVERKLASSKILLE I KANAL 5:S DRAMA HOMBRES. ROLLEN REPETERADES PÅ BRATKLUBBARNA RUNT STUREPLAN. Text Therese Bohman Foto Kristian Bengtsson Efter vad som känts som en aldrig sinande ström av dokusåpor på de kommersiella tv-kanalerna har Kanal 5 gjort det oväntade och slår i höst till med en egen dramaserie. HOMBRES är regisserad av duon Daniel di Grado och Musse Hasselvall. Christian Hillborg, som har en av huvudrollerna, är fortfarande solbränd efter att ha tillbringat försommaren på Mallorca för att spela in serien. På pressbilderna, i rollen som överklasskillen Manne af Ejderhorn, ser han ganska läskig ut. Men i verkligheten har han jeans och tröja, är glad och berättar, fullkomligt absorberad, om de aktiviteter han deltagit i under Göteborgs dans- och teaterfestival. Jag säger att jag knappt vet något om teater. Det hindrar honom inte från att prata passionerat om olika seminarium och använda ordet performance väldigt många gånger. Christian verkar röra sig obehindrat mellan sammanhangen, mellan högt och lågt, teater, dans, tv och film. I våras gick han ut Teaterhögskolan i Stockholm, han har jobbat som dansare, satt upp egna föreställningen FAR FROM ME om relationen till sin pappa samt haft tjugo olika jobb. I höst ska han spela apkung i en barnteaterföreställning av DJUNGELBOKEN. Han älskar teater och allt som har med teater att göra som den kulturtant jag är. Jag törs inte avbryta honom. Efter kanske en timme av upplysande och intensiv monolog, om bland annat vad som utmärker god scenkonst, säger han att vi kanske borde prata lite om HOMBRES, som enligt Christian är en riktig dramaserie, inte dokusåpa eller mockumentär eller meta-någonting... vilket i sin tur för oss in på ämnet fiktion vs. verklighet. Christian är övertygad om att en stor del av dokusåpornas attraktionskraft ligger i att man vill se människor dö. Inte i blodig bemärkelse alltså, men skadeglädje ÄR fortfarande den enda sanna glädjen... Man vill se människor förlora och misslyckas, det är dokusåpornas lockelse. Det är som att gå och se en tjurfäktning, det är ditt livs performance. Ingenting du ser kan någonsin mäta sig med det, för det är någon som dör, på riktigt. Christians teori kan appliceras på HOMBRES: Serien handlar om fyra killar som, drivna av drömmen om det stora klippet, tillsammans förskingrar 354 miljoner kronor. För att sedan, när pengarna ska hämtas ut från kontot på Mallorca som de överförts till, få lära sig den smärtsamma läxan att det perfekta brottet inte existerar. Manne som jag spelar är en överklasspojke, en brat, som försöker göra sig ekonomiskt oberoende för att frigöra sig från sin far. Han är killen man ser i kompisgäng och undrar Varför är han med?, eftersom ingen riktigt verkar gilla honom. Han är lite dampig... sådär rastlös, är snäll och vill väl egentligen, men har alla odds emot sig. Jag ville inte ge en stereotyp bild av en brat, utan av en kille som visserligen haft en ekonomisk trygghet, men ändå dras med en känsla av utsatthet. Christian gjorde brat-research inför HOMBRES genom att hänga på Sturecompagniet, glida fram till främmande människor och säga Tjena, kommer du ihåg när vi åkte jetski i Sandhamn?, vilket alltid fungerade. Stureplan är verkligen ett zoo... och samtidigt ett svart hål, en så sorglig och ensam plats. Det tror jag är den sannaste bilden av en brat, ensamheten. En kille vid en korvkiosk 05:30 på söndagsmorgonen, i vita nersölade partykläder. Då är det synd om människorna...när stureplan.se har gått hem. HOMBRES har premiär i slutet av september. Jacka Filippa K, t-shirt Simplicité Compliquée NYHETER VARJE DAG: Rodeo 16

17 Copyright 2006 Nokia. Alla rättigheter förbehållna. Nokia och Nokia Connecting People är registrerade varumärken som tillhör Nokia Corporation. Byggd för utmaningar Musik Telefon Träning Knacka i stället för att knappa! Får du ett sms samtidigt som du tränar och lyssnar på musik, knackar du bara på mobilen och får meddelandet uppläst. Du kan planera dina träningspass och följa upp resultaten. Och fotografera med en 2 megapixel-kamera. Läs mer på nokia.se

18 Nu/SEPTEMBER WRANGLER MÖTER MARC JACOBS FÅ DOFTER GER sådana hat/kärleksminnen som de som överdoserades av en själv och klasskamraterna i högstadiet. Trésor. Fahrenheit. Eau de Givenchy. Giorgio. Och inte minst: tungbomben Poison från Christian Dior. Sedan lanseringen 1985 har parfymen ynglat av sig tre gånger. Den fjärde, Pure Poison Elixir, kommer i höst och noter av apelsinblomma, tangerin och kakaoböna ger en helt ny doft. Det där gamla invanda Poisonhatet kom plötsligt av sig. När framtidens modevetare studerar 00-talet kommer det sammanfattas som årtiondet då globala varumärken inte riktigt räknades som globala varumärken om de inte samtidigt gjorde kollektioner i samarbete med hippa designer. Oftast gäspar man bara när man hör talas om det senaste i raden, men ibland kommer något som känns passande eller till och med spännande. Wranglers jeans och jeansjacka, ritade av Marc Jacobs, är både och. Den smala passformen är som hämtad från New York-klubbarna Marc brukade frekventera som tonåring i början av 80-talet, den patinerade denimen som ett låtsat minne från det sena amerikanska 50-tal han ständigt refererar i sina kollektioner. Borde funka i framtiden också. Johan Wirfält HÖTORGET HAR LÄNGE varit en rätt blank yta på Stockholms modekarta (även om en del folkrockare envist tjatar om alpaccatröjorna i peruanernas stånd på marknaden). Nu blir torget i city istället ett självklart stopp, då den första delen av nya PUB öppnat i och med Awesome Rags. Med fokus på raffinerat casualwear och subtil lyx skyltar butiken bland annat med varumärken som Missoni Sport, Thomas Burberry och Cacharel. MODEBRANSCHEN ÄR FULL av slisk, det vet ju du. I Hard Candy samlas allt det där i Jeff, en 32-årig fotograf som via en chatsida raggar date med 14-åriga Hayley. Hon följer med honom hem. Sedan börjar allvaret. Bakbundna händer. Psykisk och fysisk terror. Hard Candy är ett snyggt och skrämmande drama om störda människor. I rollerna syns Patrick Wilson, Sandra Oh och unga hoppet Ellen Page, filmen har svensk premiär den 15 september. Men som trogen rodeoläsare kan du se den på förhandsvisningen redan den 13 september på Grand, Sveavägen 45 i Stockholm, kl Allt du behöver göra för två biljetter är att klippa ut den här texten och ta med den till Astoria, Kungsgatan 37, där biljetterna kan hämtas ut i kassan under ordinarie öppetider. FRÅGA DANIEL! The Guardian har Hadley Freeman, GQ har Glenn O Brien, Rodeo har Daniel Björk fram till nu Sveriges mest outnyttjade resurs som stilexpert. För de där riktigt trängande modeundringarna: Är det värt att lägga kronor på en tröja av vikunja? Varför har min flickvän slutat med klackar till förmån för ballerinaskor? Är verkligen kaschmirpyjamas de bästa reskläderna? Tveka inte en sekund, maila honom på daniel@rodeomagazine.se! Har tänkt på en grej, nu när det är sommar och allt. Hur kommer det sig att folk år 2006 fortfarande vill klä sig som barn? Var i London i veckan och där är det ännu mer påtagligt. Vuxna män med randiga t-shirts, pojkfrisyrer, gympapåse och velcroskor. Vill även nämna att dessa män var minst i 40-årsåldern. Snyggast just nu är ju boho-looken från Polo. Skägg fortfarande hett. Tätt efter gympapåsen :-) /M En av de verkligt stora trenderna för våren och sommaren var att kvinnor skulle klä sig i barnkläder i form av små flickklänningar som fick bäraren att se ut som om hon är på väg hem från sitt eget dop, alternativt hade blivit uppklädd av en gammelmormor som inte tycker att det är särskilt stor skillnad på 8 och 28 år. Logiskt sett diskvalificerar därför inte själva barnlooken sin bärare från att vara moderiktig. Det måste till något annat, och detta annat är att det inte går att skilja barnmännen från de riktiga barnen. Medan flickor i dag inte kläs i vita små barnklänningar av spets, är randiga t-shirts, pojkfrisyrer, gympapåse och velcroskor en spot on-beskrivning av 9-åriga pojkars mode. Det är avsaknaden av originalitet som är horribel, inte den prepubertala looken. MÅNADENS LOOK: Anja-Lisa, 20-nånting. Guldskärp till hängslen, jacka med swarowskikristaller och en polsk t-shirt: Lita aldrig på en modeassistent, helt enkelt. Foto Fredrik Skogkvist Mer gatumode hittar du på Fotobloggen på HUR SLIPPER MAN snacka med idioter? Man går in för den tillknäppta journalistlooken, ingen normalfuntad ger sig ju in i diskussioner med en hämmad akademiker! Mer tillknäppt än Christopher Reeve som Clark Kent blir det inte, och det är också de glasögonen vi helst vill ha den här säsongen stora, töntiga journalistbrillor. Finns hos Dunhill och Giorgio Armani, men även i överflöd på second hand-marknaden. HUDATTACK En anledning för alla hudvårdsentusiaster att se fram emot hösten är att en svalare årstid motiverar användande av fl er produkter. Om din sommar varit som min bestående av solskyddsfaktor och på sin höjd mascara är det ungefär nu som man börjar längta efter ett kraftfullt artilleri på handfatskanten. Säg hej till höstens nykomling: Dermalogica PreCleanse! Ansiktsrengöring att använda före ansiktsrengöringen må vara något som man inte visste att man behövde, men en liten dos ska, enligt företaget, penetrera smutslagren på ett nytt effektivt sätt. Eftersom det är en olja löser den lättare vattenfast smink, krämrester och hudens egna poänglösheter, och banar på så sätt väg för den vanliga rengöringen. Attack! Johanna Swanberg NYHETER VARJE DAG: Rodeo 18

19 HIGH WAISTS AND OTHER NEW CUTS FROM: FORNARINA, DENIMBIRDS, LEVI S ENGINEERED, LEVI S RED TAB, LEVI S BLUE, DIESEL, NUDIE, TIGER JEANS, LVC, EVISU, LEE, WRANGLER BLUE BELL, REPLAY, SBU, EDWIN, ACNE, IJIN, CHEAP MONDAY, 76 VINTAGE, POUR. VISIT YOUR LOCAL STORE OR SOLO.SE FOTO: PETRUS OLSSON / ADAMSKY

20 Nu/SEPTEMBER CHARLOTTE GAINSBOURG TRODDE ATT HON VAR FÖR BLYG FÖR ATT SJUNGA. MEN SÅ TRÄFFADE DEN FRANSKA SKÅDISEN AIR OCH SPELADE IN EN SKIVA SOM HAR VÄLDIGT LITE MED PAPPA SERGE ATT GÖRA. Text Agnes af Geijerstam 1984 ligger Charlotte Gainsbourg klädd i pyjamasjacka och trosor på en stor säng med svarta sidenlakan, hon är 13 år och sjunger med gällt barnslig röst. Hon har sällskap av sin far Serge Gainsbourg, som också är upphovsman till låten och videon, LEMON INCEST. Sammanhanget till trots lyckas hon se fullständigt cool ut, androgynt men bestämt tonårstrulig. Samma utseende som modevärlden älskar lika mycket som filmvärlden, knappast bildskönt men med en karaktär man inte glömmer, en personlighet som verkligen går igenom duken, skärmen eller tidningssidan. Videon till LEMON INCEST ansågs förstås skandalös, men idag 35- åriga Charlotte Gainsbourg verkar inte ha tagit någon större skada. Kanske är man van som dotter till Frankrikes största snuskhummer till nationalikon och den brittiska skådespelerskan Jane Birkin, vars stön i JE T AIME, MOI NON PLUS fick världen att snörpa på munnen strax innan Charlotte föddes. Hennes bakgrund har inte medfört några större divalater, snarare är hon ofta ödmjuk på gränsen till självförnekande. Hon verkar inte heller ha några problem med att hela tiden bli kopplad till sin berömde far, när jag intervjuar Charlotte dyker han snart upp utan jag frågar. Serge Gainsbourg dog när hon bara var 20 år och sedan dess har hon tagit hand om hans parislägenhet (den står kvar i sitt ursprungliga skick, kanske tänkt att bli museum någon gång). LEMON INCEST följdes av en hel skiva, men sedan tog det 20 år för Charlotte Gainsbourg att återkomma till musikvärlden. När hon nu gör det på albumet 5:55 är det i sällskap med Air (som skrivit musiken) och Jarvis Cocker och Divine Comedys Neil Hannon (som skrivit texterna). Det är småglittrigt, omfamnade franskt, kanske? även om låtarna för det mesta är på engelska. Och som någon sa: Hon kan inte heller sjunga, så hon viskar fram sången precis som sin mamma. När jag gjorde mitt första album var jag ju bara ett barn, säger Charlotte. Det var i grunden min fars arbete och när han dog, dog liksom allt med honom. Jag kände inte att jag själv hade rätt att göra musik, jag var för blyg och såg mig inte som en sångerska. Men med tiden hände småsaker som fick mig att ändra mig. Jag älskade Portisheads första album och pratade lite med ett skivbolag redan då. Sedan använde Madonna min röst i inledningen av en låt [WHAT IT FEELS LIKE FOR A GIRL från 2001]. Jag fick perspektiv, upptäckte rösten till någon annans musik och blev mer självsäker. På en Radiohead-konsert sprang hon in i Air. Jag hade tänkt att jag ville jobba med dem rätt länge, jag tyckte så mycket om deras soundtrack till VIRGIN SUICIDES. Musiken skapade en atmosfär där jag kände mig säker, skyddad. Texterna kom till i flera steg. Neil Hannon dök upp i Paris och både sjöng och skrev tillsammans med Charlotte, för att sedan bli avlöst av Jarvis Cocker. Bästa låten på skivan, THE OPERATION, är en svalt ironisk betraktelse över plastikoperationer. Jag visste tidigt att jag ville sjunga på engelska, franskan innebar för många referenser till min far. Fram till nu har Charlotte Gainsbourgs karriär handlat om skådespeleri. Inledningsvis castades hon som rebellisk tonåring, och efter rollen i familjedramat LA BÛCHE belönades hon med en fransk Césarutmärkelse. De senaste åren har hon gått från lovande till att vara en av de absolut främsta skådespelerskorna i sin generation. Med maken Yvan Attal, regissör och skådespelare, ses hon numera som en symbol för den unga franska filmscenen, och i vinter spelar hon och Gael García Bernal huvudrollerna i landsmannen Michel Gondrys THE SCIENCE OF SLEEP. ÄR DET SKILLNAD PÅ ATT HÖRA SIN RÖST PÅ SKIVA OCH SE SIG SJÄLV PÅ FILM? Jag är aldrig nöjd med hur jag ser ut och vill oftast inte se den färdiga filmen. Jag blir generad, tycker mer om filmen ju mindre min roll är. Det är annorlunda med musiken, jag känner mig inte alls generad med min röst. Dessutom har jag varit med under hela processen. När man agerar ser man ju bara den slutgiltiga produkten. Jag känner mig ofta helt frikopplad från arbetet bakom. Ödmjukheten till trots har Charlotte Gainsbourg onekligen lyckats med en hel del. Ska man vara amatörpsykologisk kanske hennes talang är tillräckligt stor för att inte behöva ett uppblåst ego. Någon gång kanske jag till och med kan göra samma sak med film, alltså vara med i hela processen som regissör. När jag var liten och såg min mor agera kändes det fantastiskt att vara i den betraktande rollen. Likaså när jag ser min pojkvän arbeta. Han njuter så mycket av att regissera. Men jag vet inte om jag tillräckligt tekniskt lagd. Vi får se. Charlotte Gainsbourgs album 5:55 (Warner) finns ute nu. THE SCIENCE OF SLEEP har svensk premiär 1 december. Charlotte forever NYHETER VARJE DAG: Rodeo 20