Arbets- och miljömedicin Lund

Transkript

1 AMM Rapport nr 2009 Arbets- och miljömedicin Lund Miljömedicinsk bedömning av smittspridning och skyddsavstånd från Centrala reningsverket i Kristianstad Birgitta Malmberg Håkan Tinnerberg

2 Miljömedicinsk bedömning av smittspridning och skyddsavstånd från Centrala reningsverket i Kristianstad Bakgrund På grund av det strategiska läget nära E22 är marken kring Centrala reningsverket i Kristianstad (CRV) mycket attraktiv och det finns därför planer på att förtäta bebyggelsen runt reningsverket. Arbets- och miljömedicin i Lund (AMM) har tidigare fått en förfrågan och gjort en miljömedicinsk bedömning av luktolägenhet och smittrisk för området [1]. Den bedömningen gjordes av överläkare Maria Albin och yrkeshygieniker Hans Welinder. I sammanfattningen från rapporten anges att man inte kan tillstyrka ett avsteg från det vanligen rekommenderade skyddsavståndet på 1000 m för ett reningsverk med den kapaciteten som finns i Kristianstad. En lokalisering av ett motell i närheten skulle sannolikt ge problem med luktstörningar trots specifika åtgärder beträffande luftintag. I dagens läge hanterar CRV avloppsvatten där hälften kommer från hushåll och hälften från industrier (ffa svin och kycklingslakteri, stärkelsefabrik, mejeri, samt spritfabrik) motsvarande personekvivalenter (pe), men verket har enligt kommunens miljörapport från 2008 tillstånd för upp till pe avseende resthalt av syraförbrukande material, biochemical oxygen demand (BOD 7 ) enligt gällande riktvärden. Frågeställning Den 14/ fick vi en förnyad förfrågan från Karoline Lindén på Stadsbyggnadskontoret i Kristianstad med frågeställningen om det tillkommit ytterligare kunskap avseende smittrisk och avstånd till reningsverk i jämförelse med den tidigare bedömningen. Enligt stadsbyggnadskontoret skall man ta ställning till om det är möjligt att bygga ett motell ca 180 m från reningsverket och det finns även potentiella ytor för handel avsatta på två olika tomter på ca 500 resp 800 meters avstånd från reningsverket. Utredningsmaterial Till vårt förfogande har vi fått ett utredningsmaterial av luftkvalitet kring centrala reningsverket från SWECO från 2008 [2]. Tillvägagångssätt Utredningsmaterialet från SWECO och det tidigare utlåtandet från Arbets- och miljömedicin har gåtts igenom. Vi har därefter kontaktat smittskyddsinstitutet rörande smittspridning från reningsverk, då det är den myndighet som har den största kunskapen inom området, men de har inte haft ytterligare information eller sympunkter att ge. Vidare har vi sökt efter ny kunskap på hemsidor från Smittskyddsinstitutet, Naturvårdsverket, Boverket, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Kemikalieinspektionen, Svenskt vatten (organisation för VA-bolagen och VA-verken i Sverige), Norsk vann (organisation för VA-bolagen och VA-verken i Norge), Varim (branschorganisation inom vattenrening och vattenbehandling). Vidare har vi sökt ny medicinsk vetenskaplig litteratur i Medline. Aktuell litteratur och slutsatser har diskuterats med överläkare Maria Albin på AMM.

3 Hälsoeffekter och luftburen spridning av mikroorganismer I den tidigare rapporten från AMM 2002 anges att det egentligen inte finns några specifika studier av hälsoeffekter av luftburen smitta från reningsverk till omgivningen. Det förhållandet kvarstår än idag. I den tidigare rapporten beskrivs några studier som berör infektionsrisken för de anställda på reningsverk. Där har det dock under de senaste åren tillkommit ny forskning på området. En studie visar på signifikanta samband mellan vissa bakterier och trötthet och huvudvärk [3] och en annan på ett dos-respons samband mellan endotoxinnivåer och nedre luftvägseffekter, hudsymtom, feberliknande- och andra systemiska symtom [4]. I en helt färsk studie från Finland [5] sammanfattas att anställda på reningsverk har en mycket påtaglig exponering för bioaerosol innehållande patogena och/eller allergena mikroorganismer och endotoxiner. Detta ger ökad risk för besvär från mag-tarm kanalen, luftvägar och hud. Det föreligger betydande skillnader i exponering beroende på bla verkens storlek och den reningsteknik som används. I den tidigare rapporten redovisas också några artiklar om spridning av mikroorganismer från reningsverk. Även där har det tillkommit en del ny litteratur. En Italiensk studie från 2009 [6] beskriver spridningen av aerosol från ett reningsverk som tar omhand avlopp från cirka personer (således en betydligt mindre anläggning än den här aktuella). En trend för minskande koncentrationer av mikrobiologisk aktivitet sågs från m från reningsverket. Dock var spridningen i uppmätta värden stor och man kunde även se tydliga skillnader i spridning avseende säsong med 10 gånger högre koncentrationer på sommaren än på vintern. Tyvärr gjordes inga mätningar längre bort från reningsverket än 100 m. I en annan studie [7] tittade man på förekomsten av endotoxiner och svavelväte i fyra olika reningsverk. Luftfuktighet och inkommande flöde påverkade direkt svavelvätenivåerna, medan man inte kunde se ett liknande mönster för endotoxin-nivåer. Följdaktligen är det svårt att förutsäga när emission för endotoxiner sker. När det gäller bakteriehalter i sig är det dock väl belagt att halterna är väsentligen högre i reningsverk som behandlar avlopp från livsmedelsindustri jämfört med enbart hushåll [8]. Vid slakterier finns det ju också naturliga förutsättningar för förekomst av humanpatogena bakterier. Således finns viss nytillkommen litteratur, som bidrar till ökat kunnande angående utsläpp från reningsverk och hälsorisker hos anställda på reningsverk. Dock finns här inte nya forskningsrön, som kan ligga till grund för något specificerat skyddsavstånd för nyetablering av hotell och handel i närheten av reningsverk. Luktolägenhet Utredning av luktolägenhet är mycket besvärligt då det till stora delar är en subjektiv olägenhet. Mycket finns skrivet om luktolägenhet och dess koppling till hälsoeffekter. I en nyligen presenterad review [9] beskrivs samband mellan luktolägenhet och vissa effekter. Författarna anger tre mekanismer som kan förklara uppkomsten av hälsobesvär. 1) Ämnen som ger lukt kan också vara direkt irriterande och ge en hälsoeffekt. 2) Hälsoeffekten kan uppkomma som en inlärd aversion mot lukten. 3)Lukten kan vara en markör för en annan exponering som är effektbärande. Detta synsätt stärker uppfattningen att luktolägenhet bör beaktas.. SWECO har i sin rapport markerat områden med luktolägenheter efter gränser hämtade från WHO och från Naturvårdsverket. De har därefter gjort mätningar av luktstyrka och sedan lagt på en spridningsmodell. Det hela är väl beskrivet och konsekvent genomfört och ger tydliga

4 gränser där luktstörningar kan komma att påvisas under 2 % av tiden under året, dvs 175 timmar. Efter att ha läst igenom rapporten från SWECO och den vetenskapliga litteraturen kan man dock på två punkter ifrågasätta beräkningen av gränserna; 1) Hänsyn har ej tagits till variation i emissionerna under normaldrift: I litteraturen påpekas tydligt att variationen av lukt från reningsanläggningar påverkas av många variabler. Då SWECO har gjort provtagning vid ett tillfälle och sedan gjort alla beräkningar utifrån detta innebär det att man gör en förenkling av verkligheten. Då man inte tar hänsyn till variationen i emissionerna i spridningsberäkningarna kommer de beräknade gränserna att ha ett inneboende slumpfel som kan flytta de beräknade gränserna både närmare och längre bort från reningsverket. 2) Hänsyn har ej tagits till belastningstoppar/driftsstörning: SWECO har tydligt skrivit i rapporten att det vi provtagningstillfället rådde en normal situation vid reningsverket. Vidare skriver man att tillfällen med förhöjd belastning eller driftstörningar troligen leder till ökad emission av lukt. Uppgift om hur ofta störningar inträffar och hur långvariga de är saknas. Då det är känt att sådana emissionstoppar förekommer, bör detta inkluderas i analysen för att undvika en systematisk felskattning. Ett hypotetiskt exempel illustrerar detta: Om sådana driftstörningar eller perioder med förhöjd belastning inträffar 3 gånger per år med en varaktighet på 8 timmar per gång kommer man direkt att förbruka 24 timmar med luktstörningar. I ett sådant scenario borde man istället ha beräknat gränser där luktstörningar kan komma att påvisas under 150 timmar om året. Att inte ta hänsyn till belastningstoppar/driftsstörning introducerar ett systematiskt fel i de modellerade gränser så att de hamnar närmare reningsverket än vad de gör under realistiska förhållanden.hur stort felet blir beror på hur ofta dessa händelser inträffar och hur långvariga de är. Rapporten bör kompletteras med en bedömning av detta och en eventuell justering av gränserna. Arbetsmiljöaspekt Om man minskar luktemissionerna från reningsverket enligt förslagen i SWECOs rapport så kommer det att innebära viss verksamhet byggs in och att byggnaderna förses med ventilation med filter. Om personalen arbetar i inbyggda miljöer så finns naturligtvis en risk för ökad exponering för arbetstagarna på reningsverket. För denna typ av arbete finns en vetenskapligt etablerad riskökning för negativa hälsoeffekter. När man genomför sådana åtgärder är det mycket viktigt att redan innan konstruktionsskedet ha tänkt över frågorna om exponering för dem som arbetar på reningsverket. Sammanfattning En förnyad genomgång av vetenskaplig litteratur som tillkommit under perioden ger inte underlag för en reduktion av gängse skyddsavstånd på 1000 m för ett reningsverk med den kapacitet som finns på Centrala reningsverket i Kristianstad. Vidare vill vi framhålla att det på grund av variationen i emissioner vid normaldrift finns en variation (uppåt och nedåt) i de av SWECO beräknade gränserna för luktstörning som bör beaktas, samt att beräkningarna inte tar hänsyn till förekommande toppbelastningar/driftsstopp. Det senare tenderar att göra gränserna för luktstörning alltför

5 snäva. Uppgifter om förekomst/varaktighet av detta är viktiga för att bedöma om gränserna bör räknas om. Vid ev ombyggnad av reningsverket bör man i god tid utreda hur detta kan påverka exponeringen för de anställda. Referenser 1. Albin M, Welinder H. Miljömedicinsk bedömning av luktolägenhet och smittrisk avid etablering av motell söder om centrala renaingsverket i Kristianstad. Utlåtande från Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset i Lund Västra Björkhemsområdet. Utredning av luftkvalitet kring centrala reningsverket, samt förslag på effektivare markutnyttjande i området. Sweco. Kristianstads Kommun Prazmo Z, Krysinska-Traczyk E, Skorska C, Sitkowska J, Cholewa G, Dutkiewicz J. Exposure to bioaerosols in a municipal sewage treatment plant. Ann Agric Environ Med : Smit LA, Spaan S, Heederik D. Endotoxin exposure and symptoms in wastewater treatment workers. Am J Ind Med : Heinonen-Tanski H, Reponen, T, Koivunen,. Airborne enteric coliphages and bacteria in sewage treatment plats. Water Research 2009; 43(9): Grisoli P, Rodolfi M, Villani S, Grignani E, Cottica D, Berri A, Picco AM, Dacarro C. Assessment of airborne microorganism contamination in an industrial area characterized by an open composting facility and a wastewater treatment plant. Environ Res : Lee JA, Johnson JC, Reynolds SJ, Thorne PS, O Shaughnessy PT. Indoor and outdoor air quality of four wastewater treatment plants. J Occup Environ Hyg : Fracchia L, Pietronave S, Rinaldi M, Martinotti MG. Site-realted airborne biological hazard and seasonal variations in two wastewater treatment plats. Water Research 2006;40(10): Schiffman SS, Williams CM. Science of odor as a potential health issue. J Environ Qual : Bilaga 1. Miljömedicinsk bedömning av luktolägenhet och smittrisk vid etablering av motell söder om centrala reningsverket i Kristianstad. Rapport från Yrkes- och miljömedicin

6 Birgitta Malmberg Specialistläkare Håkan Tinnerberg Yrkes- och miljöhygieniker Sändlista: Karoline Lindén, Stadsbyggnadskontoret, Kristianstads kommun Tommy Danielsson, Miljö och hälsoskyddskontoret, Kristianstads kommun Björn Carlkvist och Michael Dahlman, C4 Teknik, Kristianstads kommun

7 Denna rapport är en miljömedicinsk bedömning av smittspridning och skyddsavstånd från Centrala reningsverket i Kristianstad. En tidigare rapport är gjord i ärendet Rapporten konkluderar att det efter föregående rapport inte har kommit nya data som ger underlag för en reduktion av gängse skyddavstånd på 1000 m för ett reningsverk i storlek med det i Kristianstad. Arbets- och miljömedicin LUND Tel Fax E-post amm@med.lu.se Internet: