Om liberala värderingar präglat tryckfrihetslagstiftningens utveckling, har

Transkript

1 9 Motion 1984/85:914 Ingemar Eliasson och Jan-Erik Wikström Villkoren för sändningar i etermedia Liberala ideer präglade 1800-talets massmediepolitik. Ledordet var frihet -frihet för envar att framföra sina åsikter, starta tidningar och utge böcker oberoende av överhetens synpunkter och 1812 års tryckfrihetsförordningar är äreminnen över en framsynt och frihetlig politik. Med 1900-talet kom nya massmedier -ljudradion på 1920-talet, televisionen på 1950-talet, men då valde Sverige en annan väg än den som under 1800-talet lagts fast för det tryckta ordet. l stället för "varje svensk medborgares rätt att, utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder. utgiva skrifter"- tryckfrihetsförordningens portalparagraf- spikades ett monopol för radio och TV bildades AB Radiotjänst, föregångaren till Sveriges Radio. Företaget fick monopol på radiosändningar. Det monopolet har gällt ograverat till 1978 då en borgerlig regering på förslag av kulturminister Jan-Erik Wikström med närradion, som gav sändningsrätt till föreningar, bröt Sveriges Radios ensamrätt att sända radio och TY. Om liberala värderingar präglat tryckfrihetslagstiftningens utveckling, har socialdemokratin satt sin stämpel på radiolagstiftningen. Det är betecknande att socialdemokratin sökte förhindra den spricka i monopolmuren som närradion öppnade. Så har det kommit att vi på massmedieområdet sedan länge har två väsensskilda system sida vid sida. För det tryckta ordet gäller yttrande- och etableringsfrihet och rätt till reklam- kort sagt informationsfrihel För det eterburna ordet, för radio och TV gäller etableringskontroll, monopol och reklamförbud. En gång i tiden fanns rationella skäl för denna olika behandling av de två medierna. Antalet tryckpressar och stencilapparater har i modern tid alltid varit i princip obegränsat. l etern har det däremot länge varit trångt. Där härskade i praktiken ett tekniskt monopol. Vad var då rimligare än att lägga detta tekniska monopol i "samhällets" händer. Radiotjänst, sedermera Sveriges Radio-koncernen, blev monopolets bärare. Så var det en gång, men så är det inte längre. Tekniken har gått framåt. Kablar, satelliter och andra innovationer har utvecklat det tekniska monopolet på radio- och TY-området. Nu är mångfald, pluralism och valfrihet tekniskt inom räckhåll även för radio och TV liksom tidigare på bokens och tidningens område. Lika fullt är monopoltanken fortsatt utgångspunkten för den svenska radiolagen trots att dess rätta plats borde vara i historiens skräpkammare - intill kristallmottagaren.

2 Mot. 1984/85: Denna inkonsekventa hållning på informationsområdet ger märkliga resultat. Varje år satsar staten inemot en halv miljard i presstöd för att förhindra informationsmonopol på tidningsområdet. Staten vill säkra konkurrens och pluralism också för det dyra mediet dagstidningen. Detta är en vällovlig ambition. För radion - det billigaste mediet - förbjuder samma stat samtidigt nyetablering och mångfald. Där är monopolet lagfä t. Det är svårt att e förnuftet i denna politik. En skattefinansierad politik för mångfald av det dyra mediet, en lagfäst politik för monopol för det billiga mediet. Frågan är då vilket förhållningssätt som bör prägla massmediepolitiken inför de tekniska möjligheter som nu öppnar sig. En del socialister ser här mångfalden och valfriheten som ett problem. Ställda inför ett stort utbud av program och böcker väljer människorna fel. De tar till sig det lätta och ratar det krävande. De väljer olika i det breda utbudet. Därmed blir deras gemensamma erfarenheter få, och samhället fragmentiseras. Vi har som liberaler svårt att fästa avgörande betydelse vid sådana invändningar. Det är visserligen sant att trivialkulturen aldrig tidigare varit så spridd som nu. men lika sant är att fler människor än någonsin nu går på museer, teatrar. konserter och utställningar och lånar böcker från biblioteken. Inte heller är mångfalden något problem. Tvärtom ger ett brett utbud fler människor chansen att hitta det som ger honom eller henne något av intresse. Men allvarigare är att förmyndarna när de förnekar valfriheten inom kultur- och massmediesektorn samtidigt förnekar den fria åsiktsbildningen, och den är en av folkstyrelsens grundpelare reglerad redan i regeringsformens första paragraf. Yttrandefriheten blir av föga värde om inte människorna själva får avgöra vilka budskap och vilken information de vill ta del av. Informationsfriheten och yttrandefriheten betingar varandra ömsesidigt. Bägge - rätten att fritt yttra sig och rätten att fritt ta emot information - förutsätter valfrihet. För ett liberalt parti måste utgångspunkten vara att den enskilda människan är ansvarig och själv kan välja. Det blir något absurt om staten tilltror individen att själv träffa de livsavgörande besluten - vilken livsåskådning hon skall bekänna sig till, vem hon skall leva sitt liv tillsammans med osv.- men förvägrar henne rätten att själv träffa så triviala beslut som vilken bok hon vill läsa och vilket TV-program hon vill se. Vi måste respektera att människorna är olika och att de därför väljer olika. Vi måste ha en ständigt levande rädsla för att beskyddande omsorg lätt kan gå över i förkvävande tvång. Vi måste inse att allt vi ogillar inte nödvändigtvis måste förbjudas. Men massmedie- och kulturpolitiken måste också se den andra sidan av myntet. Mycket av det som gör livet rikt kan inte hävda sig på den krassa

3 Mot. 1984/85:914 Il kapitalismens villkor. Den goda kulturen och det kvalificerade informationsflödet har särskilda värden. Det rymmer möjligheter till djup erfarenhet och kunskap. det förtjänar att stödjas men inte styras. Staten skall inte ta ansvar för vad människor läser och ser. Det ansvaret är varje individs i ett fritt samhälle. Statens uppgift är den mer begränsade men viktiga- att se till att det finns ett kvalitetsutbud av kultur och information. Därigenom blir valfriheten reell. Den nya mediatekniken öppnar stora möjligheter- större utbud och ökade valmöjligheter för tittarna. konkurrens mellan fler programmakare. nya chanser i kommunikation för enskilda och organisationer och företag. Den största risken som vidlåder den nya tekniken är att vi väljer en ordning där det politiska ystemet ytterst dirigerar vem som får sända vad och därmed ocksa vad medborgarna far se och lyssna på. För att undvika detta bör radio- och TV-politiken under resten av detta århundrade öka sin inspiration mer i de ideer och regler som gäller för det tryckta ordet och mindre i sitt eget monopolistiska förflutna. Nu när tekniken öppnar för mangfald bör tidningarna vara förebilden. Det innebär att ambitionen bör vara att lagfästa så vid etableringsfrihet som möjligt för sändning över kabelnät och i etern. Den långsiktigt eftersträvansvärda ordningen för kabelnäten är att dessa blir s. k. common carriers. elektroniska motorvägar som i princip får trafikeras av alla som har program att vidarebefordra. Eller med en annan bild att den som äger kabelnätet på samma sätt som postverket är skyldig att mot fastlagd ersättning vidarebefordra information och att var medborgare sedan har rätt att ta emot denna information. Ett sådant system sätter den enskilde medborgaren i centrum och undviker att staten eller något annat "samhällsorgan'' på oklara grunder fördelar ändningsutrymme till olika intressenter. Vi är medvetna om att det kan dröja ett tag innan kabelnäten fullt ut kan jämställas med motorvägar eller po tverket. Vis trängsel i kabelnätet kan ännu en tid framtvinga temporära lösningar. men färdriktningen bör vara denna. Kabelnäten kommer da att rymma saviii de nationella radio- och TY-programmen som satellitprogram från omvärlden och lokalt och regionalt producerade program. Ocksa pa eterdistributionens omrade bör en friare ordning eftersträvas. Inte bam Sverige Radio-koncernen och närradioföreningarna bör framgent få rätt att siinda radioprogram lokalt. Med en vidare etableringsordning bör också t. ex. tidningsföretagen få rätt att utnyttja de informationsmöjligheter som eterdistribution medger. Om de tekniska möjligheter som nu öppnas skall kunna utnyttjas måste finansiella förutsättningar skapas för en större verksamhet. En viktig finansieringskälla är därvid reklam. Skall nya radio- och TV-företag kunna bildas och överleva m, stc de fä tillgang till reklammarknaden. Ockå här är parallellen med dagspressen lärorik. För manga av dagstidningarna är annonserna en viktigare inkomstkälla än prenumerationer och lösnummer-

4 Mot. 1984/85: försäljning. Ett annonsförbud mot dagstidningarna vore ett dråpslag mot informationsfriheten för det tryckta ordet. Ett bevarat reklamförbud för radio och TV skulle på motsvarande sätt effektivt förhindra den utveckling bort från monopol och etableringsförbud på de gamla etermediernas område som den nya tekniken möjliggör. På sikt blir förbudet mot reklam i radio och TV också orimligt att upprätthålla. är hushållen får ta emot reklam från satelliter blir det svårt att motivera varför reklam i svenska radio- och TV-företag skall vara förbjuden. Skälet kan ju inte gärna vara att reklamintäkten i det förra fallet tillfaller utländska TV-företag men i det senare fallet förhindras finansiera svensk programproduktion. Allt fler studier visar också att dagspressen- i motsats till direktreklamen- troligen endast skulle drabbas marginellt av radio- och TV-reklam. Det är mot den här bakgrunden angeläget att ökad frihet skapas för etablering av radio- och TV-företag. För att få till stånd fler radioföretag behövs sannolikt ingen annan åtgärd än att häva förbudet. När det gäller TV-verksamhet är läget mera komplicerat därför att sändningsutrymme här är mera begränsat. Utöver de två kanaler som Sveriges television nu disponerar har Sverige enligt internationell överenskommelse möjlighet att utnyttja ytterligare två kanaler för etersändning. Det är angeläget att en tredje kanal i första hand får di poneras för ett från Sveriges television fristående företag. Staten bör därför se som sin uppgift att närmare utröna intresset hos olika seriösa intressenter att etablera ett TV-företag finansierat med annonsintäkter. Det är angeläget att ett med Sveriges televisions likvärdigt programutbud tillhandahålls TV-publiken av ett i Sverige etablerat företag. Det skulle med all sannolikhet innebära en stimulerande konkurrens som höjde kvaliteten av såväl smala som breda program. Planer på expansion av Sveriges televisions verksamhet genom bl. a. betal-tv bör anstå till dess möjligheterna att etablera ett fristående TV-företag undersökts. Det är samtidigt angeläget att Sveriges Television och andra bolag inom SR-koncernen får så goda finansiella villkor, att de kan hävda sig i konkurrensen med andra inhemska företags produktion och med satellitsända program. Folkpartiet biträder därför den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av mottagaravgiften. Det ökade ekonomiska utrymme som denna höjning skapar gör att det extra besparingskrav på 50 milj. kr. som lagts på Sveriges Radio kan skjutas över till nästa avtalsperiod. Det torde nämligen ovanpå de ekonomiska restriktioner, som sedan några år gällt för SR-koncernen, få direkta effekter på programverksamheten. Det närmaste året visar sig detta genom en sjunkande budget för programlagring och på längre sikt därmed genom färre svenskproducerade program.

5 Mot. 1984/85: Med hänvisning till ovanstående hemställs l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för etersändningar. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablerande! av ett från Sveriges Radio fristående TV -företag. Stockholm den 22 januari 1985 INGEMAR ELIASSON (fp) JAN-ERIK WIKSTR Ö M (fp) Se även motion 1984/85:915