utsändt detta ärende till kretsföreningarnas pröfning och därvid till besvarande uppställt följande frågor:

Transkript

1 4 att tolkskoleinspektörerna noga öfvervakade församlingarnas skyldighet i berörda afseende. En skärpning af paragrafens bestämmelse, så att församlinga1na bestämd t ålqdes att anskaffa och anordna skolträdgård ar, har af I kretsföreningar ansetts erforderlig. Beträffande trå dgå1 dsskå"tselns anordnz ng inom skolan hafva 4 kretsföreningar framhållit, att en bestämd plan för ämnet borde uppgöras och intagas i kursindelningen för skolan, hvarjämte 49 kretsföreningar föreslagit, alt ämnet trädgårdsskötsel skulle upptagas på läsordningen. Trädgårdsskötselns ställande i nära samband med växtläran har förordats af 3 kretsföreningar. Några kretsföreningar hafva föreslagit, att i skolträdgården skulle odlas endast träd och buskar, under det andra framhållit köksväxternas vikt och betydelse. Önskvärdheten at en lärobok i ämnet har uttalats af 6- k retsföreningar. Att läraren bör med nit och intresse ägna sig åt trädgårdsskötseln. har sär6kildt framhållits at 4 kretsföreningar, och 6 kretsföreningar hafva. uttalat, att läraren bör erhålla någon ersättning för det arbete, som han måste nedlägga på ämnet utom skoltiden. Statens, landstiugens eller hushållningssällskapens underslöd för främjande af skalträdgårdsskötseln har af 4 kretsföreningar ansetts Jnskvät d eller erforderlig. E tt par kretsföreningar hafva själfva tillsatt kommitteer med uppdrag att söka främja skolträdgårdsskötseln, och 15 hafva anhållit, att centralstyrelsen måtte hos olika vederbörande verka för trädgårdsskötselns fromma. Kretsföreningarnas uttalanden i dett.1 ärende gifva vid handenr att en ganska allmän mening förefinnes därom, a t t trädgårdsskötseln bör erhälla en mera frams~{julen plats bland folkskolans. läroämnen, än hvad den hittills haft. Beträffande de ätgärderr som böra vidtagas för genomförandet af detta önskemål, hafva meningarna däremot, säsom var att förutse, visat sig i hög grad delade. De allmännast önskade åtgärderna gä ut därpå, att församlingarna och skolråden mätte noga ställa sig till efterrättelse folkskalestadgans bestämmelse att upplåta erforderligt jordomräde till skolträdgärd och låta ()rdna denna på ett för barnens undervisning i trädgärdsskctsel och trädplantering ända ~iuse~ligt sätt, samt att folkskaleinspektörerna mätte noga öfvervaka, att denna bestämmelse efterlefde3. Cen tra~styrelsen, som visserligen funnit flera af de föreslagna åtgärderna beaktansvärda, har emellertid beslutat att för närvarande endast vidtaga den åtgärden att till samtliga hushållningssällskap, folkskaleinspektörer och skolrådsordförande i riket äfvensom till ätskilliga föreningar för trädgårdsskötselns befrämjande aflåta. följande cirkulär. Tz"ll Ett förhållande, som under de senaste åren börjat tilldraga sig en viss uppmärksamhet, är att undervz:sningen z' trå"dgårdsskö.tsel oclz trådplantering vid flera af vårt lands folkskolor blifvit i betänklig grad försummad, under det att öfriga läro- och öfningsämnen i allmänhet varit föremål för mycken omvårdnad och efter hand nått en allt mer tidsenlig utveckling. Folkskolestadgans föreskrifter i I och 56 därom, att trädgårdsskötsel och trädpiantedog skola vara läro':imnen i folkskolan, att till skolträdgård läm!j Jigt jordland bör, så vidt sig göra låter, finnas vid hvarje folkskola, samt att skolrådet bör tillse, att trädgården varder ordnad på ett för barnens undervisning i trädgärdsskötsel och trädplantering ändamålsenligt sätt - dessa föreskrifter äro vidkommaode de flesta folkskolor föga annat än en död boksta f. Enligt den officiella sta listiken salmas skolträdgårdar vid omlmng halfva antalet af vårt lands fasta folkskolor, och vid de flyttande skolorna äto skolträdgårdar högst sällsynta. Att döma af folkskoleinspektörernas berättelser synas därjämte de skolträdgårdar, som verkligen finnas, om man bortser från de berömvärda undantagen, vara i ett skick, som knappast iir ägnadt att fr ämja del ändamål, för hvilket de äro afsedda. Behofvet af en ändring till det bättre i berörda afseende har tid efter annan offentligt uttalats både i tidningspressen och vid skolmöten. Men dylika tlltalanden synas h1ttills icke hafva ledt till några verksammare åtgärder från det allmännas sida... Med anledning af härom gjord framställning från Sydvästra Upplands kretsförening ut,ände centralsty1elsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening und er år I 8y8 frågan om trädgård,skötseln i foll<skolan till alimän behandling inom sistnämnda för enings särskilda kretsföreningar. Enl gt ttll centralstyrelsen insända protokolloutdrag har ärendet blifvit behandlad t af I 93 luctsföreningar. Af dessa ha!yn. I 54 ansett, att trädgårdsskötseln bör erhålla en mera framskjuten plats bland folk skolans lärg ä mnen, än hvad den hittills h aft, hvaremot 5 kretsföreningar förklarat sig icke hysa en sådan 6nskan. De öfriga 14 kret<>föreningarnas uttalanelen äro af me1a obestämd art. I fråga om de r'ztgå.rde?-, som borde vidtagas för att främja trädgårdsskötseln i folhsk olan, hafva meningarna gifvetvis varit mera delade. De flesta kretsföreningarna hafva emellertid ansett hufvudvikten ligga dä1på, att församlingarna och skolråden st ällde sig till efterrättelse folkskalestadgans bestämmelse att upplåta erforderligt jordområde till skolträdgård samt att låta ordna denna på ett för barnens undervisning i trädgårdssl<ötsd och trädplantering ändamålsenligt sätt. Inemot ett Lundtatal hetsföreningar hafva tillika uttalat önskvärdheten af att folllskoleinspek törerna noga öfvervakade, att församlingarna och skolråden fullgjorde sin sl<yldighet i berörda afseende, samt för öfrigt tillsåge, att skolträdgårdarna sköttes på. ett lämpligt sätt. För öfrigt gå kretsföreningarnas uttalanden ut på önskvärdheten af en förbättrad lärarebildning i det ifrågavarande ämnet, upprät tande af särskilda utbildningskurser för lärare, ämnets upptagande på skolans läroplan och lä.>ordning samt understöd från statens, landstingens och hushållningssällsl<apens sida genom utdelande af träd ocb buskar eller på annat sätt. *

2 7 Onekligen är en rätt bedrifven nnderviming i trädg~rdsskötsel och trädplar.tering af stort pedagogiskt värde. Den växtkunskap, folkskolan har att meddela, blir i de allra flesta fall af ganska ringa betydelse, för så vidt lämpligt tillfälle ej kan beredas att ansluta denna undervisning tiil den lefvande verkligheten. Skolträdg~rden erbjuder i detta afseende den bästa ut: vägen, eoär botaniska exkursioner endast mycket sparsamt kunna förekomma 1 folkskolan och de dessutom svårligen kunna lämna tillfälle att iakttaga växternas viktigaste lifsförrättningar, hvilket däremot skolträdgården gör. Men utan under lag af le f vande verklighet kommer undervisningen i växtkunskap att sakna det lif och den åskådlighet, som allena kan förläna den värde för lifvet. En ännu långt större betydelse torde emellertid den ifr~gavarande undervisningen äga för lärjungarnes karaktersbildning och utveckling i rent praktiskt hänseende. Genom de tillfällen till ornedelhar iakttagelse af växtlifvet, som skolträdgården erbjuder, väckes så småningom ho3 lärjungen intresse för och kärlek till naturen, och han ledes ttll ett allt noggrannare iakttagande af dess företeelser och till att öppna blicken för dess under, synnerligast inom växtlifvet och hvad som därmed står i samband. Han kommer sålunda på den naturliga åskådningens väg till insikt om lagbundenheten i naturen samt om orsaks- ocb följd.förhållanden, hvarmed gärna förknippar sig vördnad och eftertanke vid -naturens betraktande. Han lär sig inse, att genom människans arbete och om vårdnad växtlifvet utvecklar sig i en rikare mångfald, i skönare och yppigare former, samt intages af. den rena glädje, som denna erfarenhet helt naturligt alstrar. Han kommer till insikt om dp.t stora nöje och behag, som växterna sprida kring till och med den ringaste koja, äfvensom om den stora nytta, de både medelbart och omedelbart bereda. Han öfvertygas på denna väg äfven om växternas stora betydelse i naturens hushållning, deras betydelse i klimatiskt hän~eende, för jordens kultivering och för den materiella utkomsten. Hängenom väckes ock lätt kärlek til! det egna hemmet och den egna torfvan samt därmed äfven till fosterbygden. Därjämte är ock en god och praktisk undervisning i trädgårds!'kötsel och trädplantering ägnad att sporra lärjungen till flit, ihärdighet, noggrannhet, ordningssinne, omtanke och påpasslighet. I följd af den vördnad och beundran, hvarmed lärjungen genom en rätt bedrifven undervisning i ämnet kommer att betrakta lifvet i naturen, får den ock en religiö.> betydels~, i det att tankar och hjärta vändas till lifvets och naturens yttersta källa och upphof. Härförutom bör ett allmännare bedrifvande vid folkskolorna af en god undervisning i trädgårdsskötsel blifva af en afs~värd national-ekonomi7k o betydelse. Med skäl to,rde för nänarande kunna klagas öfver att den Jfragavarande jordkulturen och synnerligast den del däraf, som består i uppdragandet och -odlandet af fruktträd och bärbuskar, alldel~s för litet uppskatt~s och i följd däraf försummas. Komme det allmänt 1 bruk att vid hvarje landtgård och äfven vid mindre jordlägenheter anlägga och ändamålsenligt.sköta eu trädgård, torde det väl vara utom allt tvifvel, att vårt eget land själft skulle kunna tillgodose sitt behof af våra vanliga fruktsorter, hvilket för närvarande, såsom torde vara kändt, ej är förhållandet. I sådana trakter af vårt land, där trädgårdskultur ej kan i större utsträckning bedrifvas, torde det väl ock vara en sak af ej oväsentlig betydelse för landets ekonomi att föra gemene man till in sikt om den utom -ordentligt stora vikten af de skäftade barrskogarnas.återväxt genom plantering, hvarviå äiven den ringaste jordlägenhetsinneha[vare kan draga sitt strå till stacken. Den hos vår svenska allmoge icke så sällsynta likgiltigheten för dylika ting torde hufvudsaldigen hafva sin grund i bristande insikt om sakens värde och kan därför näppeligen häfvas på annat sätt än genom att folkskolan sättes i tillfälle att förmedtlst lämplig undervisning direkt påverka det uppväxande släktet. * Men skall undervisningen i trädgårdsskötsel verkligen komma att medföra allt det omnämnda gagnet, fordras, att den rätt bedrifves. Förutsättningarna härför förefinnas emellertid för närvarande endast i mycket oväsentlig mån. Såsom ofvan blifvit nämndt, saknas skolträdgårdar vid de flesta af vårt Jands folkskolor, och äfven där sådana finnas skötes ämnet på många ställen icke så som sig borde. skolstadgans föreslmfter i>-detta fall tillämpas ej, och ämnet åtnjuter i allmänhet icke tillräcklig omvårdnad, beroende måhända till en del på bristande insikt inom församlingarna angående sakens verkliga betydelse eller att man däri ser något för den egentliga skolundervisningen. främmande. Många lärare sakna den för undervisningen i detta ämne nödiga kompetensen, på grund af att deras egen utbildning i detta stycke är otillräcklig och bristfällig. Ett undanröjande af dessa missförhållanden torde vara det första villkoret för ämnets upphjälpande ur sitt nuvarande förfall, såsom ock kretsföreningarna inom Sveriges allmänna folkskollärareförening - enligt ofvan meddelade korta redogörelse för deras beslut - framhållit. * Då här berörda förhållanden icke torde vara tillräckligt kända eller åtminstone hi.ttills föga uppmärksammade) har centralstyrelsen för Sveriges a llmänna folkskollärareförening genom förevarande framställning velat rikta uppmärksamheten därpå hos de myndigheter och korporationer, h vilka kunna antagas vara. intresserade för saken, och hvilka i närmaste hand äro i stånd att kunna verksamt främja densamma i deu riktning, som genom angifna ö nskemål antydts. Centralstyrelfen för Sveriges al{må'nna folloskollå'rarefi!rem'ng. 7. Förändring af arbetssättet inom föreninge n. Med anledning af mo tio n frän Val bo, Hill e och Gäfl.e kretsföreningar om förändring af föreningens arbetssätt i den riktning, att vissa funktioner, som nu tiilkomma kretsföreningarna och centralstyrelsen, öfverflyttades till ombudsmötet, hade centralstyrelsen

3 utsändt detta ärende till kretsföreningarnas pröfning och därvid till besvarande uppställt följande frågor: I. Anser kretsen, att en förändring af arbetssättet inom Sveriges allmänna folkskollärareförening i den riktning motionen angifver vore önskvärd?. Vill kretsen uppdraga åt centralstyrelsen att utarbeta detaljeradt förslag till sådan förändring? Af de inkomna protokollsutdragen framgär,. att ärendet. blifvit behandladt af I 98 kretsföreningar. Centralstyrelsens fijrsta fr/lga har. af 16 kretsföreningar besvaratsiakand e, under det I 48 uttalat sig mot den ifrågasatta förändringen. Af dessa senare ha I 0 med nej besvarat nämnda fr åga och 8 förklarat sig: anse, att en förändring af arbetssättet i motionens syfte icke fijr närvarande vore önskvärd. 8 kretsföreningar, af h vilka I 5 utt3lat sin anslutning till E. Hammarlunds inom centralstyrelsen afgifna reservation, hafva framhållit ~om sin mening, att ärendet borde göra:: hvz'lande till framtida behandling. ~:\terståeode 6 kretsföreningar ha lämnat frågan obesvarad eller beslutat att. icke göra något uttalaode i ämnet. Af de kretsföreningar, som funnit den föreslagna förändringen önskvärd eller ansett, att ärendet borde framdelesåterupptagas, hafva 6 förordat ärendet'> förberedande behandling vid Sveriges allmänna folkskollärareförenings ombudsmöte. Å centr.alstyrelsens andra fråga har jakande svar afgifvits af I 6 kretsföreningar. Öfriga kretsföreningar hafva antingen med nej besvarat frågan eller ock ej upptagzl densamma till pråfning. Några kretsföreningar hafva vid ärendets behanjling I?jort från ofvan. anförda delvis af vikande uttalanden: Askers k?'etsfå'rening an>er ärendet»värdt beaktaode och grundlig utred~ ning samt uppdrager åt centralst yrel>en att låta verkställa sådan och därefter utarbeta förslag till nödig stadgef0räodriog, hvarvid för"t bestämdt och tydligt fixeras, huruvida kretsarna eosamt bö~a vara beslutande, ombudsmötet endast rådgifvande ~ch centralstyrelsen verkställande mynd1ghet, eller om den be slutande makten på ett passande sätt bör fördelas mellan kretsarna (= allmän omröstning), ombudsmötet (= föreningens hvarje, hvartaonat eller hvart tredje år sammanträdande riks- eller landsmöte) och centralstyrelsen (= före ~ ningens centrala representation eller regering )> ). Falkåpz.ngs k? etsförenz"ng >> bemyndigar centralstyrelsen att, om den sa finner lämpligt, vidtaga några miudre förändringar i afseende på arbetssättet inom föreningen >>. Östbo lärarejå'renz"ng»vilt uppdraga åt centralstyrelsen att afgih a förslag till sådana stadgeförändringar, som berättiga ombudsmötet att i vissa noggrant bestämdr. undantagsfall afgöra en fråga eller tillsätta en kommitteför en viktig frågas afgörande». Helsing-bo?'gskretsen ut talar som sin mening, att representar.tmöten i den af motionärerna imgifna riktningen böra komma till stånd. För att dessa möten må blifva i ekonomiskt afseende mindre betungande, finner kretsen det lämpligt, att landet indelades i t. ex. 6 distrikt med hvar sitt -ombudsmöte, som skulle sammanträda hvarje år, utom då "riksombudsmöte ägde rum. Distriktsmötena skulle äga >> att å kretsarnas vägnar förrätta valen, besluta i administrativa angelägenheter samt ge samladt uttryck för kretsar nas mening i sådana öfriga ärenden, som till dessa ombudsmöten hänskjutits -eller där väckts vid föregående möten >>,»Riksombudsmöten» borde hållas hvart femte år. Kretsföreningen anser därjämte, att»centralstyrelsen bör :SOm hittills vara. sista instansen i alla ärenden, som ej _ gälla styrelsen eller.revisionen». Eksjå'kretsen anser, att» ombudsmötet bör utvecklas till en mera råd- gifvande och förberedande institution för ärenden, som skola blifva föremål Jör allmän behandling», samt uppdrager åt centralstyrelsen att utarbeta för :Slag till sådan förändring af stadgarna. På grund af kretsföreningarnas uttalanden beslöt central _styrelsen förklara förslaget i fråga hafva förfallit.

4 ÄRENDEN UNDER CENTRALSTYRELSENS BEHANDLING. I. Pedagogiska ärenden. A. Frågor röran(le slwlväsen{lets organisation. Det glingna liret har visat, att den sedan läng tid tillbaka pli föreningens program stäende frligan?m folksiwlans ljlnts i vårt slrolsystem fortfarande är en fräga för dagen, som folkskolans vänner hafva allt skäl att fortfarande följa med oafllitlig uppmärksamhet. H varje gäng en läroverksreform kommer pli tal, brukar frän reaktionärt håll det förslaget framkomma, att vid sidan af folkskolan och allmänna läroverket skulle upprättas ett nytt slags undervisningsanstalt, som väsentligen skulle blifva en för de mera bemedlades barn afseeld parallellskola till den egentliga folkskolan. Vid r 898 lirs riksdag tog sig denna gamla tanke ett nytt uttryck i form af förslag om upprättande af ett s. k. försöksläroverk, som skulle förbereda sina lärjungar till afläggande af en»allmänt medborgerlig examen». Lyckligtvis blef detta förslag med stort flertal förkastad t af andra kammar~n, som i stället antog ett af statsutskottet förordadt uttalande) hvari bland annat framhölls, att en lösning af den folkskolans ställning nära berörande frftgan om första läroverksklassens indragning skulle»ur flera, ofta angifna synpunkter vara önskvärd», och det fattades föga i, alt detta uttalande blifvit godkändt äfven af första kammaren. Härigenom blef klart, icke all enast att andra kammaren vidhöll sin förutvarande uppfattning i läroverksfrågan, utan ock att denna uppfattning vunnit ökad terräng äfven inom med kammaren. Det efter riksdagen försigglingna ombytet af ecklesi<jstikminister och de uttalanden i frligan, som den nye ecklesiastikministern låtit komma till allmänhetens kännedom, hafva visat, att regeringen ämnar taga initiativ i denna riktning, och att skolväsendets högste chef numera icke utan vidare afvisar slisom oberättigadt det i samband med första läroverksidassens indragning stäende spörsmiilet om >>folkskolan säsom bottenskola» utan inser och erkänner, att detta spörsmäl är betydelsefullt. Vid förber~delserna till den blifvande läroverkspropositionen torde ock komma att visa sig, att en reform i den af andra kammaren yrkade riktningen redan af ekonomiska skäl svärjigen Hl.ter sig genomföra utan i samband med första läroverksklassens och de s. k. smliläroverkens indragning. Det blir emellertid först I goö lirs riksdag, som kan fä denna proposition sig förelagd, och afgörandet blir följaktligen beroende af de mäns stlindpunkt, hvilka under nästa riksdagsperiod tillhöra representation~n, särskildt dennas andra kammare. Det vore i betraktande häraf önskligt, att frligan om en. verkligt tidsenlig läroverksreform och särskildt om törsta läroverksklassens indragning.icke erhölle en allt för undanskymd plats bland de frligor, hvilka vid de i höst förestäende valen till andra kammaren komma att til!jraga sig allmänhetens uppmärksamhet. Utan tvifvel skulle föreningens medlemmar kun na i hög grad främja en för folkskolan god utgäng genom att bland dem, som pli frligans slutliga afgörande kunna öfva inflytande, verka fö L spridande af en klarare och riktigare uppfattning af frligan om»folkskolan såsom bottenskola» än den, för li.vilken frän reaktionärt häll sli ihärdigt agiteras.. * Af hvilka faror folkskolan hotas,. sli länge hon ej lyckats bjifva erkänd slisom grundläggande bildningsanstalt för nationens barn af alla samhällsklasser, därom vittnar ingenting tydligare än de attacker, för hvilka till och med

5 3 <len eg entlig a foll{skolan under det förflutna äret hos oss varit utsatt. Sä länge de inom samhället bestämmande hafva sina egna i folkskoleäldern varande barn i en annan skola än folkskolan, sä länge kan man icke hafva nägon säkerhet för, att de ej betrakta folkskolan såsom en anstalt uteslutande för kroppsarbetare-barn,.och oeträffande dessa kommer deras hufvudintresse lätt att hufvudsakligen rikta sig på sträfvandet att så oinskränkt som möjligt fä förfoga öfver barnens arbetskraft, hvilken pä grund af sin billighet är mera eftersökt än de vuxnas. Det är pä grund häraf förklarligt, att många af dem med ovilja betrakta de hinder, som folkskalestadgan samt förordningen om minderärigas användande i arbete gemensamt uppresa mot det oinskränkta disponerandet öfver barnens arbetskrafter, samt att en agitation kunnat s.ättas i gång, som afser dels att åsidosätta, bortförklara eller upphäfva bestämmelserna till de minderåriga industriarbetames skydd, dels att för möjligast största antal barn inskränka dec. normala folks ~ olekursen frän 6 år till 5 eller helst 4 och att genom minskning af de ärliga.jäsedagarnas antal reducera skoltiden. till ett minimum. Ett mäktigt stöd mäste en dylik agitation gifvetvis hafva att påräkna i den lätt förklarliga obenägenheten att undnkasta sig ekonomiska uppoftringar för en skola, hvilken man ej för sina egna barn använder, samt i den på vissa h ~tll rådande, frän forna tider nedärfda motvilja mof all vidsträcktare folkbildning, hvarät flera skolrädsordförande under det gängna året gifvit uttryck, hvilka inom folksko ilärarekåren väckt ett lika öllmänt som oangenämt uppseende. Visserligen är det sant, att denna agitation i allmänhet drifvits endast af ett ytterlighetsparti, hvar.s storlek och makt icke motsvarar dess ifver och hänsynslöshet. Men den är helt vis~t mäktig nog att genom ihärdiga bearbetningar vilseleda allmänna föreställningssättet och genom påpassligt begagnande af sig yppande tillfällen åstadkomma betydande skada, så vida nämligen dess åtgöranden icke uppmärksammas samt med vakenhet och kraft motarbetas af den kår, som det närmast tillkommer att betrakta folkskolans in tressen såsom sina egna. Att inom den talrika lärarekåren finnes en eller annan, som låtit locka sig att instämma i det kortsynta ropef pä mins- kande af skolårens antal och r å skolundervisningens»atknappning» är ett ledsamt faktum, men uttalandena vid det tolfte allmänna svenska folkskolläraremötet i N arrköping visa, att med elt försvinnande litet antal undantag den svenska folkskollärarekären stär samlad mot de reaktionära anloppen. Äfven i handling har denna kår under förflutna år haft tillfälle att ådagalägga detta vid de omarbetningar af äldre slwlreglementen, hvartill elen nya folkskalestadgan gifvit anledning. Flerstädes har det härvid lyckats elensamma att ästadkomma ätskilliga förbättringar, hvarigenom folkskolan blir i ständ att pä ett fullständigare sätt fylla sin uppgift. Sä.länge elen egentliga folkskolan ej blifvi.t fullt tryggad och nått en viss utveclding, kan man tydligen ej vänta, att öfverbyg g ua<ler på elensamma skola allmänt komma till stånd. Å andra siclan är gifvet, att ästadkommanclet af sådana öfverbyggnader (/01! siittnz'ngsskolor) hiigre folksloleafdelm'ngm') /;;igre jolkskolo1~ y rkes- sko/01) är en förutsättning för att folkskolan skall kunna tillvinna sig erkännande såsom duglig att lägga en grund, hvarpä en praktisk fortbildning seelan kan. byggas, och att det följaktligen måste vara 1 en hufvuduppgift för folkskollärarekåren att söka intressera allm?.nheten för sädana öfverbyggnacler och att arbeta för deras allmänna upprättande. Med afseende på fortsättningsskolan och folkskolans högre afdelning hafva ock vid de uneler året försiggängna omarbetningarna af skolreglementena yrkanelen i sådan riktning blifvit från lärarekärens sida framställda och vu! flerstädes äfven vunnit gehör. Beträffande y rkesskoloma åter synas åtskilliga tecken gifva vid handen, att frågan om dem, hvilken sammanhänger med elen för yrkeslifvet betydelsefulla»lärlingsfrågan», kan inom kort blifva aktuell. Det blir clä folkskollärarekärens och särskildt allmänna fulkskollärareföreningens sak att söl~a fä frågan löst ps< ett sätt, som icke skadar utan gagnar folkskolam, d. v allmänna folkbildningens intressen. Nägra svårighp4- art torde härför ej kunna möta, dä det nu,...!igen lätt att för alla tänkande människor af den gamla pestalozziska hufvudprincipen är y rkesbz'ldm'nge'/.zs oumb~rliga grun~l. 33 :::

6 34 Sedan Hing tid tillbaka har svenska folkskollärarekären haft att kämpa mot sträfvanden,. som gätt ut pä inrättandet af s. k. minimi-kurser. Dessas förespräkare hafva stödt sig pä den äldre folkskalestadgans medgifvande om lindrigare afgångsfordringar för sädana barn, som af fattigdom hindrades att undervisningen längre tid begagna eller som sakoade erforderlig fattningsgäfva att förvärfva det fulla kunskapsmått, som borde i folkskolan inhämtas, och de hafva af nämnda medgifvande dragit den slut~ satsen, att för dessa bäda slag af barn kunde anordnas särskilda, kortvarigare undervisningskurser med tidigare afgäugspröfning. Agitationen för dylika kurser har således livilat dels pä en förväxling af begreppen >>minimi-kurs» och» minimi-fordringa r», dels pä en sammanblandning af de fattigaste barnen och de fih ståndssvagaste. Den omständigheten, att i folkskolorna understundom träffas barn, som i intellektuellt afseende äro så bristfälligt utrustade, att de ej med fördel kunna undervisas tillsammans med normalt begäfvade, har blifvit anförd såsom skäl för att alldeles särskilda kurser måste anordnas. Och det förhållandet, att vissa föräldrar äro till den grad fattiga, att de vilja lata sina barn sluta skolan red(!.n vid I o--i I års äldei, har blifvit användt för att visa, -att dessa särskilda kurser tillika måste vara så kortvariga som möjligt. Genom den ändrade lydelse, som folkskalestadgans 48 nu erhållit, har sä till vida en afgjord förbättring inträdt, som den gamla orimliga sammanblandningen af de fattigaste och de förständssvagaste barnen blifvit undanröjd. Härmed har den fördelen vunnits, att frågan om dessa senare barns behandling nu ställts utanför de sociala synpunkternas och stridernas om J åde samt alltså hädanefter kan, i enlighet med sin natur, behandlas såsom ett pedagogiskt och praktiskt-organisatoriskt spörs mäl. Såsom sädant har densamma under senare tiden varit föremål för lifiig uppmärksamhet från pedagogernas sida. I samma män som skolplikten allt mer blifvit gjord till en verklighet, har man i alla land gjort den erfarenheten, att bland ett stort antal barn alltid finnes ett och annat, som utan att vara verkligen idiotiskt dock är i intellektuellt afseende till den grad bristfälligt, att det för sin andliga utveckling kräfver en speciell behandling. På grund häraf har man ock flerstädes anordnat s. k. specialklasser för barn af ifrågavarande art. J u mer erfarenhet man vunnit, ju angelägnare har man emellertid funnit det vara, att barn icke få afskiljas frän sina kamrater ensamt därför, att de äro sent utvecklade eller tyckas hafva trög uppfattning eller svag energi, utan att deras hänvisande till specialklasserna måste göras beroende af en allsidig; sakkunnig pröfm'ng. Själfklart är, att den undervisning, som i dessa klasser meddelas, pä intet Yis får afse att pä möjligast korta tid!äta barnen nödtorfteligen inplugga ett visst minimi-mått af examens-kunskaper, utan att det här är ännu nödvändigare än eljest att undvika all forcering. Målet är icke att hastigare föra lärjunga.rne fram. till en afgångspröfning utan tvärtom att genom en mera elementär och därför äfven längsarumare undervisning bibringa dem den utveckling, att de efter länsre eller kortare tid må kunna utan olägenhet äterföras från specialklassen till de normala skolklasserna.. Antagligen kan det icke komma att dröja länge, innan äf- ven i vårt land, särskildt i dess större industri-samhällen, nu berörda angelägenhet blifver ställd pä dagordn.ingen, och det synes därför önskvärdt, att lärare och lärarinnor rikta sin uppmärksamhet på denna lika svårlösta som viktiga fråga, sfr att de, när så behöfves, må i sin mån kunna bidraga till dess lyckliga lösning. * Som bekant har den af folkskollärarekåren med liftigt intresse omfattade frågan om beredande af särskild uppfostran åt -vanartade ocll sedlig t försummade barn genom initiativ frän centralstyrelsens sida blifvit aj statsmakterna sa till vida omhändertage:-:j, att dess utredning uppdragits åt en af k. m:t förordnad kommitte. Centralstyrelsen, som ägt anledning hoppas, att nämnda kommitte ::;kulle aftämna sitt betänkande och förslag redan före utsändaodet af innevarande ärsskrift, hade änmat att redan i år till allmän -behandling inom kretsföreningarna utsända ifr-ågavarande ärende, hvilket är af en för folkskolan djupt ingripande betydehe. Då emellertid nägot förslag från kori1mitten ej före hösten är att förvänta, måste frågan om ärendets utsändande för denna gång förfalla. 35

7 37 I ~n~ighet. med här gjorda uttala1~den har centralstyrelsen vid sitt 1 Januan hållna möte beslutat:... I) a att under innevarande år med samma uppmärksamhet som under d_e fo.regaende _beakta och motverka alla sådana inflytelser, som kunna ställa. 51g hmdrande 1 vägen för folkskolans utveckling till en för alla samhällsklass:r gemoensa.m barndomsskola) ~amt i öfverensstämmelse härmed bekämpa de gang pa gang uppdykande forslag, hvilka hafva till syfte att vid sidan af folksl~o.lan. och det nuvaran~ e al1~1änn a läroverket få till stånd ett nytt slags. unde1 VIsmngsanstalt, som vasentl1gen skulle blifva en för medelklassens barn afs edd parallellskola till den egentliga folkskolan;.... ) att motarbeta de pågående reaktionära sträfvanden, hvilka afse att mskranka folkskalekursen från 6 till S eller 4 år eller att beröfva folkskolan något eller några af de bildningsmedel, hon för sin uppfostrande verksamhet behöfver; 3) att i motsats härtill verka för det målet att vårt folks barn i allt vidstr~cktare o omfattning måtte komma i å tojutand~ af den intellektuella och mora:~ska vard,. som folksl~olan bar till ändamål att gifva, och som det är samballets skyldighet att tillförsäkra hvar och en af sina blifvande medborgare; 4) att främja de sträfvanden, hvilka afse beredande af tillfälle till forts~tt praktisk :mdervisni~g på den i fo:kskolan lagda grunden genom upprattande af ol~_ka slags ofverbyggnacler pa den egentliga folkskolan: fortsättningsskolor, h~gr_~ folkskoleafdelningar, högre folkskolor, yrkesskolor o. d. ;...o ~) :tt framp beredandet af särskild t för ändamålet afpassad undervis- ~ll?g a. saclana b~rn, som o efter omsorgsfull sakkunnig pröfning befinnas vara 1 mtell:ktue~lt afseende sa bristfälligt utrustade, att de ej med fördel kc.:nna underv1sas tillsammans med normalt begåfvade; samt 6) att erka för anordnande af lämplig uppfostran åt sedligt fl\rsum made och vanartade barn. B. Fi ågor rör~uule lärarebihlningen. För Sveriges folkskollärarekär och folkskola stär en begynnelsekurs i tyska S})råket vid vära seminarier forlfarande som ett ouppnädt önskemäl. Det senast.förflutna äret synes icke hafva fört oss närmare detta: mäl. A andra sidan hafva tilldragelserna under detta r lämnat nya bevis för det pedagogiska värde> som kännedomen just om tyska_ spräket äger, i det icke blott de förnämsta af nyare engelska,. amenkansl;a och franska pedagogiska arbeten öfverflyttats till tyska spräl~et, utan äfven den för kort tid sedan startade»zeits c.~rif~ flir at~sländisch e s U nterrichtswesen» lämnat ganska fullstandjga. och mtressanta redogörelser för skolväsend.et i alla icke: tyska länder. Centralstyrelsen kan därför icke underbita att furtfarande fästa uppmärksamheten pä den stora betydelsen af a tt sä mänga lärare som möjligt själfva förskaffa sig nödig insikt i tyska s,präket samt pä det önskvärda uti.att man vid valet ~f ämnen för de särskilda fortbildningskurserna tager hänsyn, tlll lärarekårens behof af en kurs i nämnda spr k. De a]m(lemislm sommarkurserna i Lun(l, som pågingo den I 5-7 augusti, had~ I 8 deltagare. Af dessa voro 97 folkskollärare, 3 I folkskollärarinnor och I 8 lärarinnor inom smäskolan. At dessa I 46 hade 1 5 er hällit stipendier af de medel 775 kronor - som redaktionen af Folkskolans Bam_tidm"ng för ändam1het ställt till centralstyrelsens förfogande, nämhgen : Folkskollärarne G. ICellner i Grenna, A. Karlsson i Tving, J. J. Blomberg i Karlskrona, J. E. Berggren i Gärds-Ly~gby'.. ~~ H_,olmqv ist i Billinge, O. H. Valden. i Lands hona, E. Larsson 1 Traslof, \ar berg, C. Rydbe1'g i Oskarsström och H. L. Edqvist i Hemsjö, Noresund, ~amt folk.gkollärarinnan Hanna Lj1mgberg i Halmstad hvar~era so honor; fo.~kskol: lärarue D. Jl!Iagnusson i Krokstad, Alb. Tö"rner 1 Fors) Bo~o{f Fraberg l Bollnäs och j. O. Sjiilund i Junsele samt biträdande läranonan Johanna Halt i Stadsmon, Sundsvall, h vardera S S kronur. Jämte de nu nämnda kurserna hafva under I 8g8 afhällits sommarkurser i Y is by, Käfvesta och l\iolkom. De fih'stnämnda af dessa p gingo den I 5--:- 7 august_i och räknade 75 deltagare, däribland I 6 5 lärare och lärarmnor. Till dem hade Visby läns landsting anslagit 500 kronor. Kurserna i I(åjvesta afhöllos under samma dagar och hade 7 deltagare, bland h vilka 59 voro lärare och lärarinnor. _Till dessa hade Örebro läids landsting beviljat ett anslag af 1cke mindre än I,00 kronor. Kursema i Molkom voro furdelade i serier: den - -6 I 50 samt den 8- I 3 augusti. Den förra hade deltagare, af hvilka omkring 8o voro lärare och lärarinnor. Den senare var besökt af I oo personer. 6o af dessa tillhörde lärarekären. Särsldl<la fortbildning slmrser hafva under I 8g8 varit anordnade i Stockholm och Växjö. I Stocklzolm hafva fi)reläsningar hällits i»modersmålet» och»huslig ekonomi» m. m. samt gifvits en praktisk kurs i bokhålleri.

8 Deltagames antal har under vårterminen varit I 7 och under höstterminen I r 9 I Vä.:r:fo~ där man första gången försökte sig med en särskild fortbildningsku.rs under läsåret r , har under läsåret I varit anordnad en liknande kurs för ett antal a f 35 åhörare. De u pe\la.g ogislm litteraturen. Den önskan om utgifvande af pedagogisk litteratur till främjande af folkskollärarekårens fortbildning, hvilken från olika håll blifvit utt1'dad, har centralstyrelsen tillmötesgått, i det den åt en särskild lz'tteraturkommitttf uppdragit att taga saken om hand. Kommitten har nu utgifvit sin första årgång af» Pedagogiska skrifter». Denna årgång utgöres af de fyra skrifter~ som i näst föregående årsskrift (s. 7) bebådades. Samtliga dessa skrifter hafva. så väl inom pressen som särskild t af en mängd prenumeranter och subskribenter erhållit synnerligen gynnsamma omdömen. Huru den ekonomiska sidan af saken skulle te sig, var emellertid icke lätt att på förhand säga, enär något företag af liknande art icke förut varit inom vårt land fölsökt och dessutom priset på grund clf den afsedela kundkretsens ekonomiska ställning ansågs böra nedbringas till det lägsta möjliga. Vid I 898 års slut visade det sig, att -~rets inkomster icke räckt till att betäcka utgifterna trots den al ldeles enastående välvilja, som. från öfversättares och författares sida kommit företaget till del. Då företaget emellertid obestridligen är af den stora betydelse för folkskolan och dess lärarekår, att det bör fortgå, men då dess fortsättande uppenbarligen kräfver, att det fotas på en fastare ekonomisk grund, har det synts centralstyrelsen lämpligt, att en specz'o{!ifrenz'ng af för saken särskildt intresserade bildas inom. Sveriges allmänna folkskollärarf'.förening. Med anledning häraf utfärdade centralstyrelsen i januari' detta år fqljande inbjudning: Till Sveng es allmänna fo!kskollärarifi/renz'ngs medlemmar.. Den sträfvan efter fortbildning, som under de senare åren allt tydligöre låtit sig förmärka inom folkskolam lärarekår, har fört med sig ett behof af. pedagogisk litteratur, som blifvit allt mera kännbart. Då emellertid vårt eget lands pedagogiska litteratur hittills varit ganska fattig och därjämte på grund af den inskränkta marimaden hållits uppe i så högt pris, att den af detta skäl varit för folkskolans.lågt.. aflönade ~-~a~re~~r~oe~a~;~:~:rl~=~o~~!~~ åtkomlig, har man. hell naturligt s~~{f nya.vab.. n folk:;kollärareföreti!lfredsställande. Centralsty.relsenf fl~r 'lsievesrkigoel.so"r:~:gang~tt i föl fattning om h d" f" efter motton a \..VI 1 ' Jl n ttn~f g1 van adr e a at~ og~d pedagooisk e. litteratur till., billigt pris, i det den uppdragtt detta ärende åt en särskild lltteraturkommit.te.... Denna kommitte har under I 8g8 utgjfvlt 4 skufter. I. Hartmann, Undersökning af barnets föreställningskrets ~;~ sid.. Bergqvzst, Frågan.s.formulering.... I )) 3. SfrJvall, ~ilantr~pm1smen » 4 JJ!fartig Askådnmgspsykolog1, del I., 10 boll. Till öfven:ättare, och författare h ar d e t l y ekats kommitten.. l att. er t a sitt a. f' ken ulan något eoenthgt lonorar g)ot personer, so:n af I~tres.~ e or s~ f sålunda blif~it en obetydlighet utöfver arbete. Utgtfterna for foretaget 1a va. t o de ut ifna skrifterna i Ö[\ eren s- sj~lfva tl~ycknidng~kos~.::~~nna~o~;:~~~ai:r:~~n~ folksl~ollärarekåren, ~atts mycket stan11ne se me en ' t l" ats för 3 ~ o kronor. lågt: sa~11tliga.. bäftenad haff\a ~islell p:a-~ltl~~endu~1~~c~ e:tt ~~~]ma den ~;ngefärligl V 1 d bestamman e a pn - b r k tt spridningen.. Någon erfarenhet af liknandet fö;elta;f f~~~:t v~~s~r :l~~~ei\~n~ a tillgå:, men man ~ntog, ~~t~ i~tt,;::~u~era:t~n s~ffr<au sattes ett hundratal för ~~~~as.sa~~an~:;dae:~t={~t postpre;u~eranter och subskribenter var nämli en den 3 I december I : h h"f t IV 385 g Häftet I: 4 I 5' häftet II: 40 3, häftet III: 346 o c a te dl'. t är. att Räkenskaperna för I 898 utvisa salunda ett deficit, och ty Ig, d. 'l. d t af»pedagogiska skrifter» icke fortfarande kan äga rum uu ej 11tgt van e.. o d o samma villkor som m:~er fo~e~aend efart,b'ld 'ng utan tdfvel är för folkskol- M d -" u alltpmt pagaen e or l IJl d o en, a e c h d o d edagogisb. litteraturen är ett af e lärarekaren en hrs:_ak, oc a b'~~.p kan det å andra sidan inom vår yppersta medlen :or denna.. fort l m?g, ri'nskvdrdheten af att det påkår icke gärna rada mer an en menmg om började företaget fortsättes.. "T fordras dock att alla de,. Skall en sådan fortsättning vara moj Ig,. t ' (" ena sina hvilka för ifrågavaran d e ange 1.. agen h e t bysa l et d" t. varmt m att resse, inom or ~verige s f - D tt torde lämpligen kunna s {e :mgenom,. "ll kra ter. e a ]" f". b'ldas ett särskildt samrund, hvtlket sta er allmänna fol~skol arare - ~remng. Il f" od och billig pedagogisk litteratur. som sin spectella uppgl.t att 'er <a o~ g d fl! 3 kr och ett medlemsantal S"tte medlemsafgiften inom detta sam un I., f J'd l a; 5;0 uppnås; så kan litteraturföretaget fortgå efte\~~ittil~. ö~ / at~il bil På grund af det anförda vill centralstyrelsen arme m JU a dande af S verig es a.llmä.nna f o l k sk o Il ä~: are f ö rening s pe<la.g og Iska. littera.tursallska.p, k lj 1 l'ghet med närslutna stadgar. h vilk et tills '~idar e ~ u e ver (~ \ en l t o för närvarande till litteraturkommit- Synnerligen vardefulla ar e en s a... t'jlf"lle alt fullfölja sin verk-, f" r d för den händelse den sattes 1 l a samhet. tens onagan Förutom e, :dra de l en a t' }1/f ~a1 t. zgs a os} {, ådningspsykolo:>i kan nämnas o 39

9 40 OmS~~tetz'sk uppfostran, af docenten och promrskursföreståndaren d:r J. B ager- yogren, Språkpsykologz oc!t modersmålsundervz'snind Beckman, o, af docenten d:r N. Bidrag t~ ll svenska skoldz'sciphnms lzzstona, af d:r l/v Ekedahl Om den zntellektuella kå'nslan af fil kand 0 r. z ' '... t 'f: ' './ OtZ7lSS07Z. pm e o versattnmg_ar af vissa stycken ur Diesterwe s och Dittes s l rrrfter samt af modern litteratur, m. m. -g Skt1Jle Ni vara villig att genom Edert intra de 1 d h.. namn d a sa 11 s 1 <:ap gagna. en ar ang1fna saken, torde Ni hafva godheten att l u s.. folkskollärareförenings litteraturkommille adress L d l vengoes all~anna sända närliggande brefkort, försedt med Eder unde~%rirtr omgaende ofver- Stadgar för S venf!es._., al! mmma fil'' o twco z f.'' täranfiirem.11gs p edagogiska lz!teratunäl!skap. I. Sällskapet har till ändamål att VeJka r r pedagogisk litteratur. or ulgr vande af god och billig.,. Sällska~:ts angelägenheter ombesörjas af en utaf centralstyrelsen för Svenges.all~anna folkskollärareförening utsedd litteraturkommitte, hvilken ha~. att. I ofverensstämmelse med af centralstyrelsen ulfa''rdade utfora srlt arbete. anvisningar 3 männarn;~~~l\ ~~.. ~ällsk.ape~ är medgif:et för. hv.arje medlem af Sveriges all.... s 0 mareforemng, som for en tid af minst tre år förbinder sia <~tt!11l salislenpets kassa erlägga sin årsafgift p h 11 l "' l.. r 'l! d. S.. ersoner, v r ra rc re aro al t 1au ora h e 1 venges allmänna folkskoll.. D... d k t. l I arare OJemngs sta gar anglfna a e~on~rl cu~na.~ter medgifvande af litteraturkommitten vinr.a intjäde äfven om. e 1c re ttllhora nämnda förening. ' 4 k!tt ~rsafnift erl~gg e r hvarje medlem 3 kr antingen direkt till litteraturommt en e e~ oc (helst) genom postprenumeration å sällska ets ~kriftrr I senare fallet msändes prenumerationskvittot till Jitteraturkommfrten - 5. Hv~rje medlem, som er~agt sin årsafgift, äger att utan särskild belal- ~~ ~f derballa ett ~xe~pl~r af lttteratursällskapets t nder året utgifna skrifter... 1 en, som vrd mgangen af december månad icke erlagt sin årsaf ifl sandes ett exemplar af nämnda skrifter mot postförskott. < g ' 6. Fiörteckning öfyer sällskapets medlemmar skall årligen aolco lj'a 11 naogon.a f sii l! s <a1jets ~krifter. 7 Ändringar af eller tillägg till dessa stadgar beslutas af centralstyrelsen {ör Sveriges allmätma folkskollärareförening, efter det tillfälle beredts säll :Skapets medlemmar att däröfver yttra sig. * Den april hade 56 personer anmält sig till inträde i htteratursällskapet. Förteckning öfver dessa äterfinnes längre -fram i denna ärsskrift. Frän en del orter, ä hvilka litteratur- -kommitten har ombud, som mottaga anmälningarna, hade emel- Jertid uppgifter icke hunnit att ingä till nämnda datum. Efter bvad som meddelats frän olika häll, torde man med säkerhet kunna vänta, att medlemsantalet inom litteratursällskapet kommer.att uppgä till minst 6oo. 4! Anniälningar mottagas fortfarande af idtera!zt1'ko1mm'ttr!n, adress Luud. Till medlemmar af litteraturkommitten har centralstyrelsen Omvalt de förutvarande, nämligen föreständaren för profärskursen i Lund, lektorn d:r B. J _Bergqvzst, folkskolläraren JV. O. Bruce. i Åkarp, förste läraren.f. Franzr!u i Lund, extra läraren vid Karlstads högre allm. läroverk, fil. kand. C. Lol;mander och förste läraren Jlll. l\lelander i Norrköping. U n der innevarand e är utgifver kommitten skrifter till ett <omfäng, som motsvarar föregäende ärgäng. Sälunda har den ;för afsikt att bland annat utsända: Beckman, LV., Språkpsykologi och modersmålsundervisning. J}fartig, E., Åskådningspsykologi, del II. Öfvenättning. Bag-e?' Sjifgren, J., Om uppfostran genom det sköna. (Titeln är ännu icke fullt bestämd.)»pegagog/ska skrifter, :utgijiw af S veriges allmänna folkskollämr~(ijrenings pedagogiska ldteratunållskap», äro upptagna i bihanget till k. generalpoststyrelsen3 cirkulär n:o r 8 för år 1 8gg, h vadan prenumeration ä dessa skrifter mottages ä hvarje postkontor i riket. Årsafgiften till litteratursällskapet bör helst, såsom redan är antydt i sällskapets stadgar, erläggas genom dylik prenumeration, enär detta är bäde billigast och vigast för skrifternas distribution. Beträffande 1898 ärs skrifter hafva de af centralstyrelsen utsedda revisorerna afgifvit följande

10 43 R evz'st'onsbe1 å'ttelse. Sveriges allmänna folkskollärareförenings litteraturkommittes sk-'lper för tiden 1897 t. o. m ~ den 3 I mars I 8gg utvisa i Debet. Inkomster: I prenumeranter subskribenter å häft. I }» å» II ;; ; : i~ Fordrz'ngar Brist.... _..... Summa Kr. Kredit. Utgifter: Tryckningskostnader Kr. I,4SO: 0 Häftning I I7: Ö friga utgtfter (frakter, porton m. m.) ~ -- 04: 36 Skulder _ Kr. Summa Kr. räken- r,663: : 49 48: 7,0S: 86 I,77 I : S6 80: so,05: o & Under år I 8g8 har litteraturkommitten utgifvit 4 häften, nämligen: I. Hartmann, Undersölming af barn ets föreställningskrets;. Bergqv1st, Frågans formulering; 3 Sfiivall, Filar tropinismen ; 4- J11[artig, Åskådniogspsykologi, del I. Af häftena r, och 3 trj cktes en upplaga af I,ooo ex. och af häftet 4- r,soo ex. Däraf hafva utlå'mnats till Häjt. J. Hii_ft. Il. Häf!. III. Häjt. I V. Ö fver~ättaren I6 [Q Författaren , Recensionsexemplar m. m Prenumeranter I3 I3 I3 13 Reklamerade exem~lar Subskribenter S Summa exemplar Gs7 6go 617 7JI Saldo. Bokhandeln (oredovisade) IOO I O o- På lagret r8o 83 68g Summa exemplar xooo IOOO IOOO ISOO Då 4:de häftet at r 8g8 års pedagogiska skrifter utkom först i februari detta år och distributionen af detta häfte till subskribenterna fortgått in i mars månad, ha vi ansett lämpligt att låta revisionen. omfatta äf\ en första kvartalet af innevarande år, helst som ett stort antal subskribenter på nämnda årgång tillkommit under denna hd. Särskildt anmärl!'ningsvärdt är, att f:rån folkskoleseminarierna inemot 700 h äften rekvirerats. Tack vare den forlgående försäljningen af skrifterna är det utsikt till att de hafda utläggen blifva betäckta. Författare och öfversättare ha godtgjorts med hvardera 50 kr., ett arfvode, som endast täcker renskrifningslwstnaderna af manuskriptet. Litteraturkommittens ledamöter, af hvilka ordföranden tillika är redaktör, selneterare och kassaförvaltare ha ej för ~itt myckna arbete haft någon som hebt ersättning. Vi våga uttala den förhoppningen, att efterfrågan af de utgifn:1 skrifterna och de, som framdeles komma att af kommitten utgifvas, skall blifva så stor, att äfven kommittemedlemmarnes, särskildt utgifvarens, arbete skall kunna betalas.. Vid granskningen af räkenskaperna ha vi ej funnit skäl till någon anmärkning. Vi hem<tälla, att full och tacksam ansvarsfrihet måtte tilldelas litteraturkommitten för den tid, revisionen omfatlar. Luod den 8 april I 8gg. Jul. Hammar/und. Nils Lundahl. Den af revisorerna tillstyrkta ansvarsfriheten har af-centralstyrelsen beviljats; Såsom framgår af revisionsberättelsen, har I898 års skiifter under innevarande år rönt en b e tydand~ afsättning, sä att rä- _ kenskaperna den 3 I mars icke visa större brist än 48,7 kr. Genom ytterligare försäljning har derina brist fullständigt betäckts, sä att affärerna nu te sig vida gynnsammare, än man vid årsskiftet vågade hoppas. H vad :;om mest bidragit till detta glädjande faktum.är, att så många exemplar af de utgifna skrifterna gätt till seminarierna, ett förhållande, som på samma gång utgör en stor uppmuntran för litteraturkommitten och en god rekommendation för de utgifna arbetena. De pedagogiska ~ krift e rnas spridning till den 3 I mars I 899 framgår för öfrigt af följande tabell: Postprenu- S ubskribenter Summa meranter. H. I. H. II. H. nr. H. IV. häften. Stockholm z~.) Lund l S I Göteborg I l 7 8 I8 II9 Sundsvall I 1 I 1 88 Helsingborg IS I Halmstad I3 II 5 I G s Örebro o Landskrona '3 I 3 ' Malmö -- - ~ lo 6 8 4Z Norrköping 7 s 3 38 Växjö Gäfle

11 44 Linköping Kristianstad Filipstad Grenna Kalm&r. Uppsala I Iernösand Visby Postprenu- S E b s k r i b e n t e r Sumnla meranter H. I. H. II. H. III. H. IV. h äften. 4 3 I Dessutom har h vardera af följande städer haft en postprenumerant: Euköping, Nyköping, Karl~!nona, Ystad, Trelleborg, Borås, Skata, Sköfde, 1\.:arlstad, Västerås, Falun, Ostersund, Haparanda. Sammanlagda antalet häften utgör: Till städerna I,rso landsbygden seminarierna 67 Den utlofvade förtec~mingen öfver pedagogisk litteratur, lämplig för lärarebibliotejr, har på grund af det oförutsedda arbete, som författaren mäst utföra inom litteraturkommitten, b1ifvit fördröjd men är nu färdig till tryckning. Pe(lag og iska resestipell(lier.. Frän tidningen»jultomtens» ägare, Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag, har centralstyrelsen under är I 898 mottagit -en summa af I,400 kronor, h vilken i form af pedage>giska resestipendier blifvit fördelad ät 7 lärare och I lärarinna. Hittills hafva frän 3 af dessa stipendiater vederbörliga reseberättelser ingätt: 1) Frän folkskolläraren i Sköfde, A. T!t. vva/;lr;triim:» Skolorganisationen, strödda iakttagelser och anteckningar under -en pedagogisk studieresa år I 898.» Berättelsen innehäller sakrika, med sifferuppgifter belysta framställningar rörande skolälder och skolplikt, skolrätt, folkskolan som bottensk61a, skolornas anordning, den fortsatta undervisningen, vanartigas undervisning, öfverläraresystemet, li:i.rotid, skolgängen, examina och afgäng m. m. uti åtskilliga stadssamhällen så väl i Sverige som i Norge och Danmarie ) Från folkskolläraren Olz'v. Haglund i Garpenberg:»Nägra iakttagelser angående teckningsundervisningen, gjorda under en studieresa hösten I 898.» 0 I) I Stipendiaten har besökt Örebro, Karlstad, Kristiania, Fredrikshall, Göteborg, Sköfde och Norrköping samt därjämte åtskilliga skolor på landsbygden. Berättelsen gifver vid handenr att den för teckningsundervisningen intresserade läraren under sin resa gjort flera för ämnet i f1åga värdefulla iakttagelser..3 ) Frän folkskolläraren Tryggve Berglund i Rogsta:»Iakttagelser af skolförhällanden i Norge.>> Berättelsen angifve~-, att hr Berglund besökt Trondhjem och andra orter kring Trondhjemsfjorden samt därvid inhämta t hvarjehanda upplysningar om folkskolornas organisation enligt den. norska folkskolelagen, om läroämnen och läroböcker, åskådningsmateriel, skolbyggnader, lärarebildning, lärarelöner m. m. -- allt af värde för jämförelse mellan brödrarikenas skolförhållanden. En af stipendiaterna, folkskolläraren Davzd I-Iemzz: r: i Sandhem; har erhållit tillständ att uppskjuta sin resa till innevarande är, Öfriga I 898 års stipendiater hafva hos centralstyrelsen an-. hällit om någon tids uppskof med inlämnandet af sina reseberättelser, för hvilka alltsä nu ingen redogörelse kan lämnas. De afgifna reseberättelserna bära vittne om det stora gagnet af pedagogiska studieresor samt. om önskvärdheten af att i större utsträckning kunna tillgodose behofvet af sådana. För innevarande år har centralstyrelsen från Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag mottagit ett belopp af r, 300 kronor att användas säso1n resestipendier åt lärare och lärarinnor, hvilka däraf anse~ kunna draga största pedagogiska fördel. Inbjudning offenlliggjordes i Svensk Läraretidning den I I januari, och vid ansökningstidens utgäng hade 9 folkskollärare inkommit med ansökningar. Af dessa begärde 9 anslag fölresa inom Sverige, I 4 för resa till Norge eller Danmark och 6 för resa till andra land. Summan af de sökta resebidragen utgjorde omkring 6,ooo kronor. Efter samvetsgrant öfvervägande af de omständigheter, som tala för de olika sökandena, har centralstyrelsen fördelat den tillgängliga summan sålunda: I) Folkskolläraren J. N. B e1'gstrihn i Vadstena 300 kronor f()r att i Danmark, Holland och eventuellt norra Tyskland taga kännedom om trädgårdsskötseln vid folkskolorna och därmed sammanhängande förhållanden samt därjämte den fortsatta unciervisningens arbetsplan, särskild t i fråga o m praktiska öfningar. 45

12 47 ) Folkskolläraren Gust. Ad. Westerz"1z i Västerhaninge S kronor för att inom Danmark och södra Norge.företaga studier rörande folkskoleväsendets nuyarande ställning, särskildt den fortsatta undervisningen och slöjdundervisningen, samt taga kännedom om åtgärder för den vuxna ung <!omens vidare utbildr.ing genom föreläsningskurser och folkb1bliotek m. m. 3) Folkskolläraren Batolf Frifbe1'g i Bollnäs r so kronor för att i Köpenhamns och Roskilde folkskolor samt om möjligt i några skolor å närgräns::mde landsbygd studera räkne- och geometriundervisningen. 4) Folkskolläraren O. Tlz. Huldin i Kristianstad I so kronor for.att i vårt lands större städer studera dels skolorganisationen i allmänhet och <!els särskildt unelenrisningen i kristendomskunskap och naturkunnighct. S) Öfver:äraren Jolz. Olzlander i Göteborg I so kronor för att i Danmarks skolor taga kännedom dels om undervisningssättet i kristendomskumkap, matematik och historia, dels om uppflyttnings- och afgångsexa:mina i folkskolan, dels om försummade och efterblifna barns behandling och dels om åtgärder för främjande af folkskolebarnens hälsovård m. m. 6) Folkskolläraren J. A. Strandberg i Nykvarn lzs kronor för att i Roslagen ~amt i Skåne och andra delar af södra Sverige studera skolträdgårdarna äfvengom inhämta upplysningar beträffande den i dem mccl <lelade undervisningen i trädgårdsskötsel och växtlära m. m. 7) Folkskolläraren S. J. k/almen i Malmö roo kronor för att i några af Sveriges större städer taga kännedom om de olika sätt, på hvilka man öfvervakar, att samtliga skolpliktiga barn erhålla undervisning. 8) Folkskolläraren P. L. Reimer i Järstorp roo kronor för att. vid Stockholms folkskolor studera undervisningen i modersmll.let, historia och teckning, samt möjligen i matlagning och slöjd. Länge har centralstyrelsen varit lifligt öfvertygad därom, att af folkskollärare företagna p edagogiska studieresor äro ett kraftigt medel för lärarebildningens samt i följd däraf äfven för folkskolans och folkbildningens höjande, och, d. den tillika mer än väl- känner, att folkskollärarnes ekonomiska ställning är s.dan,.att endast ett försvinnande fätal, oaktadt de största uppoffringar, är i st.nd att pä egen bekostnad företaga dylika resor, har d en ständigt sträfvat att pä ett eller annat sätt åstadkomma p edag ogiska resestzpendz"er för folkskolans lärar~. Centralstyrelseledamoten E. Hammadu7ld väckte därför ock redan vid I 886 års riksdag en motion, h vari hemställdes, att riksdagen måtte för år 1887 till k. m:ts förfogande stäila ett.anslag af 6,ooo kronor att i..1tdelas som resestipendier åt folkskollärare och folkskollärarinnor på de villkor, k. m:t kunde finna skäligt bestämma. Motionen vann emellertid ej riksdagens bifall, och såsom skäl för afslag anfördes, dels att något allmännare kändt behof af dylika resestipendier icke yppats, och,dels att det vore ovisst, om mer än högst f. folkskollärare funnes, som vore i stånd att i land, där svenska spräket icke.allmäf!;t förstäs, inhämta några för deras kall nyttiga kunskaper. Ar I 888 uttalade. ftireningens ombudsmöte önskvärdheten af att föreningen, sa snart möjlighet härtill förelåge, skulle ut -dela ärliga stipendier för pedagogiska studieresor. Då föreningens tillgångar emellertid ej medgåfve förverkligandet häraf, nödgades centralstyrelsen år efter annat göra frågan hvilande. Först år I 894 blef det centralstyrelsen förunnad t att i någon mån se det länge närda önskemålet förverkligadt. Utgifvaren af Svensk Läraretidning och J u! tomten, E. Hammarlund, ställde nämligen då till centralstyrelsens förfogande ett belopp af I,ooo kronor att under benämningen»jultomtens rerestzpendz"um» utdelas till reseunderstöd åt lärare och lärarinnor. Därefter har för hvarje år - äfven sedan de nämnda tidninga rna öfvertagits af ett aktiebolag --:- omkring I,300 kronor -öfverlämnats till centralstyrelsen att utdelas för samma ändamål. Därigenom har det blifvit möjligt att under dessa sex år till mer än 40 lärare och lärarinnor utdela resestipendier till ett -sammanlagd t belopp aj omkring 7,500 kronor. Antalet sökande, hvilka med hänsyn så väl till. ådagalagd kompetens s_o~l till föremålen för de tilltänkta studierna och iakttagelserna ansetts väl förtjänta af understöd, har emellertid varit vida större. Därför har ock centralstyrelsen hvarje år nödgats förklara sig ur stand att utdela stipendium åt många sökande, som däraf varit väl förtjänta - ett förh ållande, hvilket städse vållat centrals tyrelsen bekymmer, och som den för h':arje gång beklagat. Den erfarenhet, som i denna sak blifvit vunnen har således på det. tydligaste. ådagalagt, att här förefinnes' ett stort och allmänt behof af den art, att staten bör för dess tillfredsställande träda emellan. Med anledning däraf afgåfvo ock de centralstyrelseledamöter, hvilka tillika äro riksdagsmän (E. Hammarlund och Fn"dryuv B e1g),. vid innevarande riksdag en motion, h varuti föreslås, att riksdagen måtte för är r 900 till k. m:.ts förfogande ställa ett anslag af 6,ooo kronor, att användas för resestipendier åt folkskollärare och folkskollärarinnör på de villkor och under de närmare bestämmelser, k. m:t kan finna skäligt föreskrifva. Motionen blef af statsutskottet afstyrld sc.mt sedermera af första kammaren afslagen. Då emellertid andra