Irans kärnvapenprogram En analys av ett internationellt problem utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv

Transkript

1 Irans kärnvapenprogram En analys av ett internationellt problem utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv G20 Internationell politik Rikard Sjöstrand Josefin Strömberg Sofia Sjöstrand Oskar Schmidt Carl-Johan Stenberg

2 Problembakgrund Irans eventuella kärnvapenprogram Sedan en tid tillbaka har världssamfundet aktivt diskuterat Irans misstänkta kärnvapenprogram. Iran har kärnkraft i landet och misstankarna om att de förbereder för kärnvapen härstammar ifrån det faktum att de börjat anrikat sitt uran från 3,5 % till 20 %. För att tillverka kärnkraft räcker det om uranet är anrikat till 3,5 % och den enda anledningen till att berika sitt Iran till 20% (Tehran Times, 2012) är för att kunna tillverka kärnvapen, vilket USA, Israel och en rad andra länder nu fruktar (BBC UK, 2012). I och med att Iran varken har goda diplomatiska relationer med Israel eller USA har detta eventuella kärnvapenprogram skapat ännu mer friktion mot västvärlden. President Ahmadinejad har hävdat att anrikningen av uranet endast är till för fredliga ändamål- att mätta Irans energibehov samt för medicinska ändamål. Samtidigt har Irans president Ahmadinejad uttalat att Israel has pushed the button for it s own destruction och Israel fruktar en attack från Iran om de utvecklar kärnvapen (Bahonar, 2012). Vid en konferens i Genève 2009 krävde Iran att få importera uran från västvärlden. Med USA i spetsen vägrade de exportera till Iran med rädsla för att de skulle tillverka kärnvapen. Numera har alltså Iran börjat berika sitt uran vilket gjort bland annat USA och Israel oroliga. (Saudi Gazette, 2012) USAs syn på Irans kärnvapenprogram FN:s säkerhetsråd röstade i december 2006 igenom införandet av sanktioner mot Iran då de ännu inte avbrutit den misstänkta utvecklingen av kärnvapen. Den dåvarande amerikanska presidenten George W. Bush var positivt inställd till mer aggressiva metoder såsom luftanfall. USA deklarerade att man inte ville förhandla med Iran förrän de avbrutit sitt kärnforskningsprogram. (The New York Times, 2012) I juni 2010 inleddes en fjärde runda av sanktioner mot Iran. Barack Obamas administration införde sanktioner mot ett dussintal iranska företag och personer med kopplingar till landets kärnkrafts- och missilprogram. Främst handlade sanktionerna om vapenaffärer, handel och finansiella transaktioner med det iranska revolutionsgardet som kontrollerar kärnforskningsprogrammet och som har fått en allt större roll i landets ekonomi och politik. USA har försökt vidta vidare medel mot Irans banker, försäkringsindustri och övrig handel, men Kina och Ryssland har krävt att sanktionerna inte får påverka Irans dagliga ekonomi. (The New York Times, 2012) Det internationella atomenergiorganet (IAEA) avslöjade i november 2011 skäliga bevis för att Iran utvecklar kärnvapen, vilket medförde en upptrappning i debatten om Irans kärnvapenprogram. I februari i år frös USA alla tillgångar hos den iranska centralbanken och andra finansinstitutioner i USA. Varningar höjdes även till andra länder att dessa kan råka ut för hårda straff i USA om de gör affärer med Irans centralbank. USA hotade även Iran om 2

3 utvisning från det globala nätverket för finansiell telekommunikation, vilket skulle innebära nekandet till flera miljarder dollar i inkomster från utlandet. (The New York Times, 2012) I enlighet med resterande G-8 länders linje menar Obama att Iran har rätt till ett fredligt kärnkraftsprogram men att utvecklandet av kärnvapen är oacceptabelt. Obama hoppas vidare att frågan kan lösas på ett fredligt sätt, med respekt för Irans suveränitet och dess rättigheter i det internationella samhället. (Jha, 2012) Obama-administrationen vill öppna för nya förhandlingsronder men menar enligt The New York Times att Iran har en sista chans att konfrontera FN och Västvärlden diplomatiskt. (Sanger & Erlanger, 2012) Al Jazeera rapporterar den 18 maj att det amerikanska republikandominerande representanthuset har godkänt ett militärt ingrepp om Iran hotar USA och dess allierade med kärnvapen (AL Jazeera, 2012). Israel och USA har historiskt sett alltid varit allierade vilket medför en intim koppling mellan dessa tre parter (Bureau of Near Eastern Affairs, 2012). Kongressen pressar Obama att hindra Iran från att fortsätta sitt nukleära program (AL Jazeera, 2012). Lagförslaget måste dock först passera den demokratdominerade senaten. Israels syn på Irans eventuella kärnvapenprogram I flera år har det varit känt att Israel troligtvis har ett kärnvapenprogram men det är någonting som israelerna själva aldrig officiellt bekräftat. Israel vägrar även att skriva under det så kallade icke-spridningsfördraget (NTP) som syftar till att länder inte ska skaffa några nya kärnvapenprogram. Som en följd ryktet att Iran har kärnvapen så tror man att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad ligger bakom den senaste tidens avrättningar av kända kärnforskare i Iran. Det är någonting som ska ha bekräftats av amerikanska tjänstemän enligt tidningen Friatider och The New York Times. Trots att man på fredlig väg försöker medla med Iran så sände Israeliska kanal 10 den 15 april 2012 en detaljerad rapport om hur attacken mot iranska kärntekniska anläggningar skulle gå till. (Jönsson, 2009) Ett centralt avtal för arbetet mot fortsatt tillverkning och spridning av kärnvapen, ickespridningsavtalet NPT (Non-Proliferation Treaty), slöts 1968 och trädde i kraft Detta avtal har skrivits under och ratificerats av Iran, något som de nu verkar ignorera. (FOI/CBRN, 2008) 3

4 Analys av problemsituationen utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv USA var den första staten att skaffa kärnvapen och dessa kom sedan att användas i krigssyfte under andra världskriget. Därmed producerades idén om att stater med kärnvapen blir en central aktör på den internationella arenan. Efter detta skaffade andra stater kärnvapen och därmed reproducerades idén om kärnvapen som bas för att bli hegemon i och med det kausala sambandet mellan nukleär vapenmakt och en central position på den globala, politiska arenan. Idén att kärnvapen kan göra en stat till hegemon är en socialt konstruerad idé på den internationella arenan som inte i sig är rå fakta. Denna idé är istället institutionell fakta som har möjliggjorts utav sociala överenskommelser, i detta fall mellan de suveräna staterna då de har accepterat denna idé. Iran tros förbereda för tillverkning av kärnvapen och utifrån ett konstruktivistisk synsätt kan man hävda att Iran gör detta utifrån idén att kärnvapen kan göra en stat till hegemon. Denna idé och föreställning har möjliggjort det sociala fenomenet kring kärnvapenrustning bland världens länder och därmed också fenomenet kring nedrustningsavtal. När en idé legitimiteras skapas institutioner som bidrar till att reproducera idén eller föreställningen ytterligare. Stater och andra internationella aktörer har anpassat sig till denna idé och skapat olika institutioner så som nedrustningsavtal och ickespridningsavtal. Den institutionella idén om kärnvapen har alltså möjliggjort kollektiva meningar. Denna kollektiva mening tjänar två syften, dels ger det betydelse till materiella resurser, i detta fall till exempel uran och berikningen av den. Det andra syftet av denna kollektiva mening är att den påverkar staters identitet. Iran har numera en identitet som odemokratisk och aggressiv stat, något som är en direkt effekt av dessa institutionella fakta som blivit accepterade av andra stater. USA å andra sidan har mer av en hegemonisk roll då idén om demokrati är accepterad av de flesta stater, något som USA varit starka bidragare till. Därmed i denna fråga om Irans eventuella kärnvapenprogram har USA ett övertag gentemot Iran då de ses som ett av världens mest demokratiska länder. Den kollektiva meningen bestämmer vad som uppfattas som legitimt agerande. Vidare vänder sig konstruktivister mot den rationalistiska idén om att stater är rationella och egoistiska, det vill säga att stater agerar utifrån vad dess folk tjänar på. En konstruktivist skulle då hävda att i denna fråga är Iran varken egoistiska eller rationella. Det iranska folket tjänar inte på att Iran för ett krig mot Israel och det kapital Iran satsar på detta krig skulle rationellt sett kunna användas mycket mer effektivt om de användes inom nationens gränser, till exempel för att bygga välfärd eller skapa jobb. Israel har reagerat på Irans kärnvapenprogram genom att tydligt kritisera den iranska regimen. Iranska kärnkraftsfysiker har under den senaste tiden dött i mystiska mord som enligt Iran och vissa amerikanska tjänstemän är en aktion av Mossad, den israeliska underrättelsetjänsten. Vidare har Israel haft en hård retorik mot Iran och hotat med att gå in i Iran för att förhindra deras eventuella kärnvapenprogram om de inte slutar anrika sitt uran. Dessutom råder en skräck i Israel eftersom den religiösa ledningen i Iran har uttalat sig om att deras främsta mål är att palestinierna ska få deras land tillbaka - alltså att israelerna ska bort från området. Enligt ett konstruktivistiskt synsätt är inte en stats intressen på förhand givna. Att Israel 4

5 reagerat som de gjort är alltså i sig en produkt av de idéer som är rådande, till exempel idén om suveränitet. Om idén om suveränitet inte var allmänt accepterad skulle denna konflikt se väldigt annorlunda ut, alternativ inte existera över huvud taget. Därmed skulle man kunna säga att idén om suveränitet är en bidragande orsak till denna konflikt. Israel agerar utifrån idén att skydda sina gränser och sitt folk. Obama accepterar Irans utveckling av kärnkraft i fredliga syften men har sagt att en utveckling av kärnvapen är oacceptabel och hotar med att agera militärt om Iran hotar med att använda kärnvapen mot något av dess grannländer eller något land som är allierat med USA. USAs handlingar i frågan kring Iran karaktäriseras just nu av mjuk diplomati genom ekonomiska sanktioner. Ur idén om staters suveränitet har den amerikanska ledningen uttryckt respekt för Irans suveränitet genom att inte intervenera militärt, än så länge. Istället har man agerat genom fredliga medel för att undvika en väpnad konflikt så långt det går. I och med att USA producerat idéer som reproducerats av många av världssamfundets stater har dessa idéer påverkat de institutioner som bildats mellan olika länder. Genom att deras idéer fått en så vidsträckt acceptans i världssamfundet blir USA en hegemon. Deras hot och sanktioner mot Iran bygger på att de tar på sig rollen som hegemon och fortsatt underlättar arbetet för inrättandet av dess idéer. Kritik mot den konstruktivistiska teorin Konstruktivismen som synsätt kan anses som diffus och intetsägande. Man kan hävda att det finns så många olika idéer som styr på den globala arenan att det blir svårt att peka på en specifik idé som styr hur olika aktörer ter sig i ett internationellt system. Därför är det svårt att analysera dessa tre länder vi valt att jobba med utifrån samma grundidé. Eftersom att man mäter hur pass hegemonisk en idé är utifrån hur den institutionaliserats i det internationella samhället blir det svårt att mäta detta. Det är omöjligt att samla information om alla institutioner som bildats av en idé och därmed blir det svårt att mäta dess ställning i globala sammanhang. All fakta kan inte delas in klart i rå eller institutionell fakta. Enligt konstruktivismen finns det råa fakta och institutionella fakta. Råa fakta är ting som existerar utan människans påverkan och institutionella fakta är liknande en social konstruktion, alltså ting som existerar för att människan gett dem mening. Problemet är att vissa fakta blir svåra att definiera, exempelvis självbevarelsedriften. Utan att vara experter på människans kemi och biologi vill vi hävda att självbevarelsedriften är det mest grundläggande som finns. Detta betyder att självbevarelsedrift på statlig nivå inte är en social konstruktion eller idé utan snarare en förlängning av ett naturligt fenomen som finns hos människan. Filosofen John Searle hävdar att vänskap och kärlek är institutionella fakta och detta kan diskuteras, så är även fallet för självbevarelsedriften. Vi vill hävda att exempelvis självbevarelsedriften och kärlek existerar oavsett institutioner. Kritiken riktas alltså mot att fakta delas in i två olika grupper, vilket inte alltid är helt självklart. Att institutionella fakta finns är intressant och användbart men det känns omotiverat att dela in det i endast två grupper. 5

6 Referenser AL Jazeera. (den ). Al Jazeera. Hämtat från US house approves use of force as Iran option: den Bahonar. (2012). BBC Persia. Hämtat från Avbryt sanktioner: (Hämtad ) den BBC UK. (den ). Iran Nuclear Issue. Hämtat från Q&A: den Bureau of Near Eastern Affairs. (den ). Bureau of Near Eastern Affairs. Hämtat från U.S. Department of State: den FOI/CBRN. (2008). Faktasamlingcbrn.foi.se. Hämtat från Kärnvapenkonventioner: den Jha, L. K. (den ). Rediff.com. Hämtat från G8 unified on approach to Iran, claims Obama: den Jönsson, P. (den ). DN.se. Hämtat från Israel vägrar avstå från kärnvapen: den Sanger, D. E., & Erlanger, S. (den ). The New York Times. Hämtat från U.S. Defines Its Demands for New Roundof Talks With Iran: den Saudi Gazette. (den ). Plans to Strike Iran ready: US Diplomat. Hämtat från Saudi Gazette: den Tehran Times. (den ). Tehran Times. Hämtat från Iran will not give up nuclear rights: Judiciary chief: den The New York Times. (den ). The New York Times. Hämtat från Iran s Nuclear Program (Nuclear Talks, 2012): ml den