ONSDAGEN DEN 5 JULI 2006

Transkript

1 3-001 ONSDAGEN DEN 5 JULI ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES Talman Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) Presentation av det finska ordförandeskapets program (debatt) Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är rådets uttalande om presentationen av det finska ordförandeskapets program. Vi önskar Finlands statsminister och hans Europaminister samt kommissionens ordförande välkomna. Jag ger först ordet till Matti Vanhanen på rådets vägnar Matti Vanhanen, rådets ordförande. (FI) Herr talman, herr kommissionsordförande, fru vice kommissionsordförande, mina damer och herrar, ärade gäster! Jag tackar er varmt för denna möjlighet att komma och diskutera det finska ordförandeskapets prioriteringar och huvudsakliga målsättningar med Europaparlamentet. Det är en krävande uppgift att fullgöra ordförandeskapets ansvarsområden inom Europeiska unionen, men det är samtidigt en stor ära och förmån, och Finland välkomnar utmaningen. Samarbetet mellan mitt land, som ska inneha ordförandeskapet, och Europaparlamentet har börjat bra. Jag vill tacka talmannen och alla de andra ledamöter av Europaparlamentet som närvarade vid den finska regeringens och Europaparlamentets möte i Helsingfors. Dessutom har ett flertal parlamentsutskott och politiska grupper besökt Finland och engagerat sig i produktiva diskussioner om målsättningarna för vårt ordförandeskap. Ända sedan Finland anslöt sig till EU har landet stött ansträngningar att göra EU-institutionernas arbete mer effektivt och att förbättra det nära samarbete som existerar mellan dem. Som det land som innehar ordförandeskapet kommer vi att samarbeta nära och effektivt med Europaparlamentet. I detta sammanhang avser jag inte bara parlamentets roll i medbeslutandeförfarandet som lagstiftare jämställt med rådet, utan i ett större sammanhang, där det handlar om att främja unionens nyckelmål. Finlands egen nationella riksdag, Eduskunta, firar en speciell årsdag. I år är det 100 år sedan enkammarriksdagen grundades och allmän rösträtt infördes. Alla människor, män och kvinnor, fick samtidigt rösträtt och rätt att ställa upp i val. Vi är stolta över denna milstolpe i vår demokratis historia. I Finland är riksdagen mycket delaktig i hanteringen av EU-frågor, och den har stort inflytande. Det är kanske denna erfarenhet av ett fruktbart samarbete med vårt parlament som i sin tur har gjort det så naturligt för oss finländare att också engagera oss i ett nära samarbete med Europaparlamentet. Europaparlamentets arbete och de nationella parlamentens arbete överlappar inte varandra: var och en har en egen roll inom unionen. Men i grunden har de samma grundläggande uppdrag: att stärka demokratin inom unionen. Finland kommer under sitt ordförandeskap att försöka övertala unionen att se utåt och framåt. Vi måste reflektera över vilken sorts union vi vill ha om 10 eller 20 år, och hur den ska kunna uppnås. Vi måste som européer identifiera de historiska förändringskrafterna i vår tid, låta oss påverkas av och begagna dessa. Det är en stor utmaning för EU att möta globaliseringens verklighet. Den värld som omger unionen förändras, och om vi inte ser upp kommer vi att halka efter mer och mer. Det skulle vara förödande, framför allt för våra barns och framtida generationers framtid. För deras skull måste Europa sluta vara inåtvänt och i stället reflektera över sin ställning i det globala sammanhanget på lång sikt. Världen runt omkring kommer inte att vänta på oss. Vår framtid kräver att vi vidtar konkreta åtgärder nu, även om effekterna inte blir märkbara förrän senare. Under senare år har deltagandet i beslutsfattandet inom unionen lämnat en del att önska, och allmänheten är mer kritisk till detta nu än man varit tidigare. Trots detta avfärdar jag det pessimistiska pratet om en kris inom unionen. Jag tror att vi kan övervinna de problem som vi har nu. Den överenskommelse som nåtts i fråga om budgetramen och framstegen med tjänstedirektivet visar att unionen kan fatta viktiga beslut om den politiska viljan finns. Jag tror att den finns inom alla unionens institutioner. Europeiska unionen är en gemenskap byggd på värderingar, som existerar för människorna. Det är därför som dess inskränkta legitimitet och minskade berättigande och trovärdighet i allmänhetens ögon måste tas på allvar. Uppfattningen att unionens legitimitet blir lidande kommer delvis av att allmänheten inte vet vad unionen gör för den. Många frågor som verkligen påverkar människors liv, såsom rätten att bo, arbeta och studera var som helst i EU, tas för givna. Människor glömmer att detta har möjliggjorts just genom unionen. Men bristen på information förklarar inte allt: unionen måste också kunna förbättra sättet man gör saker och

2 ting på. Man måste visa resultat vars effekt människorna märker av i sin vardag. Unionens grundläggande premiss, fred och stabilitet i Europa, är fortfarande relevant. Jag påmindes personligen om detta under min resa till Kroatien för några veckor sedan: de vill ansluta sig till unionen så att de och deras barn aldrig mer ska behöva uppleva krig. Men många andra människor, som har levt hela sitt liv i fred, tenderar att ta fred och stabilitet för givet. Därför verkar detta inte längre i sig självt vara tillräckligt för att ge unionen legitimitet. Unionen måste, som många av er ofta har sagt, kunna visa de fördelar som den innebär för medborgarna också på andra sätt, och på ett mer påtagligt sätt. Det bästa sättet att visa behovet av unionen på är att hantera de grundläggande uppgifterna effektivt, i synnerhet lagstiftningsarbetet. Det kan och måste vi göra omgående med utgångspunkt från de befintliga fördragen. Europa kan inte vänta på nya regler för beslutsfattande: man måste börja förbättra sin funktion omgående. Unionen måste visa att man kan uppnå resultat som påverkar människors liv och inte bara gräla om institutionella frågor. En högre effektivitet innebär att Europas ledare och beslutsfattare måste fatta djärva beslut. Vi kan inte bara tänka på här och nu, eller framtida val. Vi måste tänka på framtida generationers intressen. Därför måste det också fattas beslut som kanske kommer att vara smärtsamma nu, men som kommer att bidra till att forma framtiden. Det måste också finnas en vilja att kompromissa i fråga om nationella ståndpunkter och att ta hänsyn till Europa som helhet. Unionen måste fokusera på det avgörande och arbeta effektivt för detta. Det innebär de slags åtgärder som leder till mervärde jämfört med vad medlemsstaterna skulle kunna uppnå på egen hand. Detta mervärde kan uppnås på områdena för välstånd, säkerhet och frihet. Om vi ska kunna förverkliga dessa mål måste vi börja med rätt tillvägagångssätt. Öppenheten är av avgörande betydelse: våra medborgare måste veta hur de beslut som påverkar dem fattas. Den växande politiska debatten i Europa ligger i allas intresse. Ni har också en avgörande roll här. Det gläder mig att vi i Europeiska rådet beslutade att öka insynen vid rådets sammanträden. Finland kommer, som det land som innehar ordförandeskapet, att genomföra de principer som godkänts av Europeiska rådet på ett vittomfattande sätt för att öka insynen i rådets arbete. Finland kommer att sikta på att bidra även på andra sätt i insynsfrågan, i allt sitt praktiska arbete och i sina aktiviteter. Vi siktar på att säkerställa att all väsentlig information blir tillgänglig så snabbt som möjligt på vår webbplats för EU:s ordförandeskap. Ibland bidrar sådana här praktiska lösningar mer till en faktisk tillgång till information än enbart politiska uttalanden gör. Finland kommer under sitt ordförandeskap att manövrera sina resurser mot bättre lagstiftning, det vill säga lagstiftningens kvalitet, och uppmärksamhet på subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Detta kommer inte bara att handla om att rensa i lagstiftningen. Vi behöver ny lagstiftning i Europeiska unionen, men vi måste hålla den befintliga lagstiftningen aktuell. På det sättet kan unionen påverka och reagera dynamiskt på förändringarna i världen runt omkring. I detta avseende stöder vi kommissionens arbete. Ordförandeskapet kommer att lägga tid och kraft på att säkerställa att man vid beslutsfattande tar noggrann hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga följderna av lagstiftningsförslag. Vi kommer också att ha som mål att påskynda genomförandet av kommissionens förslag som syftar till att förenkla och förnya lagstiftningen. Rådets arbete kommer att baseras på arbetsprogrammet för 2006, som vi lade fram tillsammans med Österrike. Samarbetet mellan flera ordförandeskap är mycket viktigt för kontinuiteten. Samarbetet med Österrike har gått bra, och vi tänker fortsätta samarbetet i precis samma positiva anda med Tyskland, som kommer efter oss. Det finska ordförandeskapet engagerar sig i att arbeta utifrån unionens dagordning och att hantera alla frågor på den effektivt, ändamålsenligt och objektivt. Jag ska kortfattat ta upp de frågor som det finska ordförandeskapet särskilt tänker belysa, men det innebär inte att vi inte kommer att ta itu med andra frågor lika noggrant. Det finns behov av framsteg inom alla sektorer. Finland vill främja debatten om unionens framtid. De mycket viktiga frågorna om framtiden för unionens konstitutionsfördrag och utvidgning hör samman med denna debatt. Det gläder mig att Europeiska rådet beslutade i juni att det, när det gäller konstitutionsfördraget, var dags att gå vidare från att bara ägna sig åt eftertanke till att handla aktivt. Denna dubbla strategi är den rätta: vi kommer att förbättra sättet som unionen fungerar på i linje med de befintliga fördragen, medan vi börjar begrunda konstitutionsfördragets framtid. Finland kommer under sitt ordförandeskap att inleda samråd i fråga om konstitutionsfördragets framtid. Dessa samråd med medlemsstaterna och EU:s institutioner kommer att utgöra grunden för en rapport som kommer att utarbetas under första halvåret 2007, när Tyskland innehar ordförandeskapet. Jag är övertygad om att det fördrag som har förhandlats fram med medlemsstaterna är av avgörande betydelse för en utvidgad union. I Finland har regeringen lagt fram ett förslag om en ratificering av fördraget för det finska parlamentet i början av juni, och parlamentet kommer att diskutera saken under höstens sammanträdesperiod. På

3 så sätt intar Finland en ståndpunkt i fråga om det fördrag som har förhandlats fram. Unionens utvidgning är en av nyckelfrågorna för det finska ordförandeskapet. Personligen är jag övertygad om att unionens utvidgning är en framgångssaga. Utvidgningen är inte bara ett avgörande verktyg för att stärka stabiliteten och demokratin, den är också ett av Europas strategiska svar på globaliseringens utmaningar. Analyser som gjorts nyligen visar att den senaste utvidgningsrundan var en tydlig fördel för såväl de nya som de gamla medlemsstaterna. I juni förde Europeiska rådet en viktig debatt om unionens kapacitet att tillgodogöra sig stöd. Det gläder mig mycket att detta inte fastställts som ett nytt kriterium för anslutning. Det bör inte fastställas några nya anslutningskriterier för ansökarländer, men de befintliga kriterierna måste samtidigt följas ovillkorligen. Det handlar egentligen om att unionen bör förbli en öppen gemenskap. Europeiska stater som uppfyller de kriterier som krävs för ett medlemskap bör kunna anslutas. Under vårt ordförandeskap kommer ett beslut att fattas om anslutningsdatum för Rumänien och Bulgarien. Förhandlingar om medlemskap med Turkiet och Kroatien kommer också att fortlöpa, med utgångspunkt från de framsteg som gjorts och kommissionens rapporter. Det finska ordförandeskapet kommer också att stödja det europeiska perspektivet för staterna på västra Balkan. Detta år kommer på många sätt att bli av avgörande betydelse för västra Balkans framtid. Processen om Kosovos status kommer sannolikt att nå en avgörande fas under hösten. Ordförandeskapet hoppas att parterna kommer att ha nått resultat vid årsslutet i de krävande förhandlingar som inletts under Martti Ahtisaari. Ett mycket viktigt område under det finska ordförandeskapet kommer att vara unionens och dess medlemsstaters konkurrenskraft och deras framgång i den globala konkurrensen. Vi kommer att anstränga oss för att ta upp detta över ett brett spektrum under vårt ordförandeskap i de olika rådskonstellationerna. En grundläggande fråga är var EU ska kunna finna grunderna för ekonomisk tillväxt. Finlands svar är att den kommer att finnas på områden som nyskapande, energilösningar, arbetskvalitet och produktivitet, öppenhet inom den globala handeln, invandring och ett lämpligt socialförsäkringssystem. Det är medlemsstaterna som har det huvudsakliga ansvaret för konkurrensen. Bördan ligger på dem. Unionen måste också ha en roll att spela. Finland kommer att sträva efter att nå resultat när det gäller det sjunde ramprogrammet för forskning. Detsamma gäller för förordningen om kemikalier, Reach, tjänstedirektivet, arbetstidsdirektivet och förordningen om internationell roaming. Vi vill göra framsteg när det gäller utvecklingen av en omfattande innovationspolitik. Inom rådets lagstiftningsarbete och vid mötet för stats- och regeringscheferna i Lahtis kommer vi att fokusera på initiativ som är utformade för att skapa en fördelaktig miljö för att åstadkomma nyskapande och för att anta det på ett effektivt sätt. Vi talar om en innovationspolitik som styrs av efterfrågan. I Lahtis kan stats- och regeringscheferna påskynda den nödvändiga beslutsprocessen. Om vi ska ha en omfattande innovationspolitik måste samarbetet och beslutsfattandet i unionen bli effektivare, exempelvis när det gäller standardisering, skydd av immaterialrätt och utveckling av finansmarknaderna. Det kommer att vara lika viktigt att öka studenters och forskares rörlighet, stärka samarbetet mellan universitet och att påskynda inrättandet av europeiska expertcentrum. Jag vill också betona vikten av den positiva effekt på nyskapande som konkurrens som kommer av en öppen, global ekonomi utgör. Europa måste stimulera rörligheten för sina immateriella och materiella tillgångar. Innovationspolitikens hörnsten är unionens inre marknad och dess vidare utveckling. De hinder som finns för en effektivt fungerande inre marknad måste undanröjas, så att den ekonomiska integrationens fördelar kan upplevas till fullo. Den inre marknaden är själva grunden för EU. Det får vi inte glömma. Marknaden för tjänster är av stor betydelse i detta sammanhang, och det är utmärkt att vi närmar oss en uppgörelse om tjänstedirektivet. Europaparlamentets roll har varit av avgörande betydelse. Jag hoppas att direktivet kan antas slutgiltigt omedelbart vid andra behandlingen i Europaparlamentet. Yttre förbindelser i fråga om energi finns också på dagordningen för mötet i Lahtis för stats- och regeringschefer. Rysslands president Vladimir Putin har bjudits in till den middag som äger rum efter mötet, under vilken han och EU:s ledare kommer att ha möjlighet att föra informella diskussioner. EU:s ekonomiska framgång är i hög grad beroende av säkrandet av en pålitlig energiförsörjning till ett rimligt pris. Alla medlemsstater påverkas av de utmaningar som stigande energipriser, försörjningstillförlitlighet och klimatförändringar utgör. De energipolitiska valen är till stor del en nationell angelägenhet. Men Europeiska unionen behöver ha gemensamma energipolitiska riktlinjer och, i synnerhet, en gemensam politik om yttre förbindelser i samband med energi. Vi vill under det finska ordförandeskapet främja den strategiska debatten om hur vi ska göra våra mål i fråga om energipolitik synliga i unionens yttre förbindelser. Energikonsumtionen och valet av energikällor hör nära samman med vår tids allvarligaste hot mot miljön: klimatförändringarna. Vad gäller klimatpolitiken är det särskilt viktigt att främja diskussioner om utvecklingen av FN:s ramkonvention om klimatförändringar efter Det finska ordförandeskapet kommer att försöka

4 främja en internationell diskussion som skulle kunna resultera i EU:s mål att fastställa en ambitiös bestämmelse om klimatförändringar som täcker alla stora länder. Ett omfattande tillvägagångssätt skulle inte bara gynna ett så effektivt svar på klimatförändringarna som möjligt, utan samtidigt också utgöra ett skydd för EU:s konkurrenskraft. Båda dessa frågor, energi och klimatförändringar, kommer att stå högt på dagordningen vid toppmöten med tredjeländer under det finska ordförandeskapet, inklusive det tionde ASEM-toppmötet mellan EU och asiatiska länder, som kommer att äga rum i Helsingfors. Jag är väl medveten om att miljontals européer fruktar den globala konkurrensen och att de följaktligen också motsätter sig många förändringar. Denna fruktan visades exempelvis under debatten om tjänstedirektivet. Den måste tas på allvar. Jag vill betona att vi inte bör försöka stimulera konkurrenskraften i Europa till vilket pris som helst och oberoende av följderna. Det måste finnas en balans mellan reform, social trygghet och miljöbetingad hållbarhet. Ofta gagnar dock nya arbetsmetoder och modern teknik både ekonomisk tillväxt och social välfärd och minskar utsläpp i miljön. För att bevara Europas välfärdssamhällen måste vi stimulera konkurrensen, minska arbetslösheten och förbättra arbetskraftens produktivitet. Resultaten ska uppnås genom nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Målet här är en ny balans mellan flexibilitet och säkerhet. Finland kommer därför att vara värd för ett särskilt toppmöte om sociala frågor där dessa frågor kommer att diskuteras, precis före mötet i Lahtis för stats- och regeringschefer. Unionens yttre förbindelser är kopplade till ekonomin, eftersom dess externa åtgärder baseras på den ekonomiska styrkan. Vi är en attraktiv handelspartner, och det innebär att vi kan påverka. EU har blivit en global aktör som inte har råd att stanna upp och fundera i hanterandet av yttre förbindelser. EU:s internationella roll kommer att befästas under det finska ordförandeskapet, och samstämmigheten i agerande och funktion kommer att förstärkas. Unionen har ett mycket mer omfattande urval av redskap till sitt förfogande än många andra globala aktörer. Dessa måste användas konsekvent, vare sig det handlar om politik om yttre förbindelser, handel, utvecklingssamarbete eller mänskliga rättigheter. Unionens röst kommer bara att höras som en enad röst runtom i världen om unionen står enad. Vi avser att utveckla unionens krishantering ytterligare. Snabbinsatsgrupper måste vara helt redo att agera i början av Samordningen av civil och militär krishantering kommer att fortsätta. EU:s förbindelser med Ryssland och den nordliga dimensionen kommer att vara prioriterade områden under det finska ordförandeskapet. Västra Balkan, transatlantiska förbindelser och Asien kommer också att stå högt på dagordningen. Förbindelserna mellan EU och Ryssland kommer inte bara att vara begränsade till handels- och energifrågor: målsättningen är ett partnerskap på bred basis, inom vilket den förbindande länken är de europeiska värdena och globala intressena. Målet kommer att vara ett allt större deltagande av Ryssland i det demokratiska europeiska samarbetet inom de olika sociala sektorerna. För att detta ska uppnås behövs mer dialog mellan EU:s medlemsstater och Ryssland, samt studentutbyten, kulturella samarbeten och ett aktivt deltagande av det civila samhället. Under det finska ordförandeskapet kommer det att föras diskussioner om den nya ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland, som upphör att gälla i slutet av nästa år. I fråga om den nordliga dimensionen har vi kommit långt: det politiska ramavtalet ska undertecknas i höst. Utvecklingen av den nordliga dimensionen är också värdefull för andra former av samarbete i Östersjöregionen. Utöver allt detta kommer vi naturligtvis att ägna oss åt krisen i Mellanöstern och andra regioner. Vi är mycket bekymrade över situationen i de palestinska områdena, vilka tillägnas betydelsefulla enskilda samtal i dag. På området för yttre förbindelser är det oväntade regel snarare än undantag. Finland är också berett att ta sitt ansvar som ordförandeland på allvar om något oväntat skulle ske. Under det finska ordförandeskapet kommer en grundlig, politisk utvärdering att genomföras i fråga om framstegen på området för frihet, säkerhet och rättvisa. Det behövs konkreta åtgärder, effektivt beslutsfattande och ett strikt införlivande på nationell nivå av de beslut som redan har fattats. År 1999 visade toppmötet i Tammerfors vägen för en ambitiös och demokratisk utveckling av rättsliga och inrikes frågor. I dag, 2006, kommer bedömningen av Haagprogrammet att innebära en möjlighet att aktivt bedriva påtryckningar för ett europeiskt samarbete på detta område. Allmänheten förväntar sig effektivt agerande från Europeiska unionens sida i kampen mot den internationella brottsligheten, människohandeln och terrorismen. Under det finska ordförandeskapet kommer medlemsstaternas politiska vilja att engagera sig i ett mer effektivt beslutsfattande, i synnerhet på området för polisarbete och brottslighet, att sättas på prov. Arbetet kan förbättras om medlemsstaterna är redo att byta till ett system med beslut genom kvalificerad majoritet och ett införande av detta område inom ramen för gemenskapens behörighet. Vid det senaste Europeiska rådet uppmanades vi att överväga detta i samverkan med kommissionen. Jag vill betona att ett samarbete i fråga om polisarbete och brottslighet inte bara är ett sätt att plocka poäng. Vi har inte för avsikt att få in konstitutionsfördraget

5 bakvägen, för förändringarna kan genomföras utifrån Nicefördraget. Finland vill också stödja införandet av principen om ömsesidigt erkännande inom rättsligt samarbete. Om domar och beslut av myndigheter i en annan medlemsstat genomförs i nuvarande form kan detta vara ett mycket realistiskt sätt att stimulera effektiviteten i storskaliga, gränsöverskridande brottsutredningar och påskynda de rättsliga förfarandena. Ett bra exempel på detta är den europeiska arresteringsordern, som har resulterat i en förkortning av tiden för utlämning av misstänkta från över sex månader till så lite som en dag. Händelser som skett nyligen, såsom de på Kanarieöarna och Malta, har än en gång gjort illegal invandring till huvudnyheter. Vi måste se över den rad av alternativ som unionen har noggrant, inklusive ett avtal om en gemensam politik om laglig invandring. En effektivare gränskontroll är bara en del av lösningen, om än en viktig del. Betydelsen av ett samarbete med de ursprungs- och transitländer som är involverade i illegal invandring kan inte betonas nog. Vi måste se till att unionens gemensamma asylsystem är helt inrättat Unionen måste kunna garantera skydd åt dem som är i behov av det, med hänvisning till jämförbara förfaranden och lagstiftning. Vi måste också uppmärksamma den yttre dimensionen av frågor i samband med invandring och partnerskap med våra grannar. Som jag sa i inledningen måste samarbetet mellan institutionerna på såväl EU-nivå som nationell nivå utvecklas ytterligare. I dag vill jag tacka er särskilt för denna möjlighet att presentera det finska ordförandeskapets prioriteringar och att diskutera med er på vilket sätt de skulle kunna främjas. Jag ser med intresse fram emot era kommentarer både i dag och när som helst i framtiden, i kammaren och i andra sammanhang. Debatten om EU:s utveckling är viktig, oberoende av politiska åsiktsskillnader. Ledarna för Europaparlamentets politiska grupper har, exempelvis vid det offentliga mötet i Helsingfors i början av juni, visat vilja och förmåga att gå vidare med den europeiska dagordningen. I Finland är vi också vana vid engagemang över partigränserna i produktivt politiskt samarbete. Detta är också naturligt på EU-nivå. Jag hoppas att vårt samarbete under de kommande sex månaderna kommer att ge bästa möjliga resultat. Jag ser fram emot att komma tillbaka till Europaparlamentet i samband med de toppmöten som kommer att hållas under det finska ordförandeskapet. Vi befinner oss i en tid av enorma utmaningar. Unionen måste se framåt, djärvt ansluta sig till reformen och visa den politiska vilja som behövs för att utveckla Europa. Jag anser att svaret i många fall är mer Europa, inte mindre. Detta ordförandeskap har redan nu vid starten beskrivits som en sorts övergångsfas. Det ska hantera de vardagliga frågorna och förbereda för en tid när förutsättningarna för att ta itu med de stora frågorna inom unionen är goda. Jag vill dock klart och tydligt säga att resten av världen inte kommer att stanna upp bara för att Europeiska unionen är på ett vänta-och-sehumör. Det skulle vara fel mot Europas kommande generationer att blunda för de historiska utmaningar som vi står inför, och bara vänta på bättre tider. Den tiden är här och nu. (Applåder) José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (EN) Herr talman! Det gläder mig att vi, efter det utmärkta österrikiska ordförandeskapet, nu kan arbeta sida vid sida med finländarna. För några dagar sedan i Helsingfors kom jag och statsminister Matti Vanhanen överens om att våra två grupper ska arbeta som en. Låt oss samla våra ansträngningar mellan ordförandeskapet, kommissionen och parlamentet. EU behöver den tydliga, dynamiska harmoni som Finland tillför. Jag välkomnar statsminister Matti Vanhanens presentation. Han har visat att de kommande sex månaderna utgör en möjlighet att visa vad vi menar när vi talar om ett EU som ska visa resultat, att nå framgång i viktiga ärenden som angår våra medborgare, att gå mot nästa skede i den konstitutionella frågan, att styra diskussionen om utvidgningen. Det handlar kort sagt om att följa den dubbla strategi som jag i stora drag lade fram inför kammaren förra månaden en strategi som fick stöd av Europeiska rådet att gå från en period av eftertanke till en period av deltagande. Låt mig bara ta upp några av de teman som statsminister Matti Vanhanen nämnde. Jag ska inleda med en enkel, viktig punkt som rör utvidgningen. Det är något bland det mest framgångsrika inom Europeiska unionens politik, en utomordentlig prestation när det gäller att exportera frihet och möjligheter till hela vår kontinent. Många av oss här i dag har gynnats av denna politik. Vi borde vara stolta över vår utvidgning. Det gladde mig mycket att det senaste Europeiska rådet åter bekräftade att vi kommer att uppfylla befintliga åtaganden. När det gäller utvidgningen, som när det gäller så mycket av europeiskt beslutsfattande, finns det dock en populär debatt som vi måste inlåta oss i. Jag välkomnar denna debatt. Jag vill föra denna debatt. Det är viktigt att visa att EU inte utvidgas av misstag, att utvidgningen är ett medvetet val som gynnar alla, att ett utvidgat EU inte alls någon negativ faktor utan en förutsättning för ett kraftfullt EU, för ett EU som verkligen är att räkna med i världen. Det är därför som kommissionen i höst kommer att rapportera om utvidgningsförfarandet som en helhet, för att inleda debatten vid Europeiska rådets möte i december. Detta kommer att innefatta analysen av ett utvidgat EU:s kapacitet att fungera ordentligt. Detta

6 kommer att vara en seriös, rigorös uppgift. Ingenting annat kommer att tillfredsställa allmänhetens krav på mer säkerhet och förtroende. Vi måste inta samma seriösa och korrekta inställning mot Turkiet. Jag välkomnar att förhandlingar har kommit i gång. Det kommer att vara en lång väg, och ibland en mycket ojämn sådan. Det som spelar roll är att vi är öppna, ärliga och rättvisa. Turkiet måste uppfylla sina åtaganden, precis som Europeiska unionen måste uppfylla sina åtaganden. Turkiets åtaganden omfattar respekt för Ankaraprotokollet. Varje ordförandeskap tillför sin egen särskilda sakkunskap till Europeiska unionen. I Finlands fall tillför ordförandeskapet också en djup kunskap om och ett samarbete med sina grannar, däribland Ryssland. Jag ger mitt starka stöd till den vikt som ordförandeskapet lägger vid förbindelsen med Ryssland. Tidigare denna vecka antog kommissionen en rekommendation om en heltäckande överenskommelse som vi hoppas ska tillföra eftersom vi anser att det ligger i våra liksom i Rysslands intressen en ny kvalitet till Europeiska unionens förbindelser med Ryssland, som bygger på det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalet. Vi föreslår att vi ska utvecklas mot ett frihandelsområde som ska fullbordas när väl Ryssland ansluter sig till Världshandelsorganisationen. Samtidigt föreslår vi en parterskapsstrategi för energi, som grundar sig på ömsesidiga intressen och överenskomna principer. Nästa vecka kommer statsminister Matti Vanhanen och jag att resa till Sankt Petersburg till G8-toppmötet för att, hoppas jag, fastställa ett nytt ramverk för den globala energiutmaning som kräver ett globalt svar. Vi behöver detta globala svar för energi, liksom för klimatförändringen. Vi kommer återigen att följa upp detta vid de europeiska toppmötena i oktober och december. Det står klart att när det gäller Ryssland liksom i så många utrikesfrågor har EU större makt när det arbetar enat och sammanhängande, och jag hoppas att medlemsstaterna kommer att ta sig an denna fråga på exakt detta sätt. Kommissionen ser fram emot att det finska ordförandeskapet för förhandlingarna om nästa generations partnerskap inom den nordliga dimensionen framåt. Slutresultatet borde bli en gemensam politik där alla aktörer, inbegripet Ryssland, deltar på lika villkor. Den nordliga dimensionen kommer att bli ett permanent forum för nordliga frågor och problem. Mot denna bakgrund har kommissionen noterat parlamentets strävan att upprätta ett parlamentariskt forum. Den europeiska ekonomin börjar få upp farten. Detta är goda nyheter, och vi borde bygga vidare på det. Jag välkomnar det finska ordförandeskapets avsikt att driva den nya Lissabonstrategin framåt och att inrikta sig på forskning, nyskapande och utbildning kunskapstriangeln. Vi måste gå från eftertanke till engagemang, till att verkligen visa resultat på detta område, liksom på andra områden. Politiskt stöd måste nu översättas i konkreta handlingar som skapar ett mer nyskapande klimat inom EU. Min kommission kommer att utarbeta ett kort dokument om nyskapande för att förbereda inför det informella toppmötet i Lahtis. Vi måste främja det europeiska området för forskningsverksamhet, däribland det europeiska tekniska institutet, som borde vara ett flaggskeppsprojekt och en symbol för den kunskapsbaserade europeiska ekonomin. Vi måste lägga i en högre växel för att säkerställa öppna och driftskompatibla normer samt främja dessa normer över hela världen. Vi måste främja effektiva mekanismer som riskvilligt kapital för att finansiera nyskapande inom europeiska företag, även med små och medelstora företag i åtanke. Förra veckan antog kommissionen förslag om ett ambitiöst program för ökad säkerhet och mer effektiv rättslig prövning för EU:s medborgare på ett sätt som respekterar och skyddar deras rättigheter. Detta är en nyckelfaktor i vår dagordning för Europa som ska visa resultat. Jag delar det finska ordförandeskapets beslutsamhet att driva detta ärende framåt. Europeiska unionen kommer att återvända till Tammerfors för det informella rådet (rättsliga och inrikes frågor) i september, för att fördjupa den europeiska integreringen på detta avgörande område. När det gäller djupare och mer dynamiska europeiska åtgärder råder det inga oklarheter: mot dem som sammansvärjer sig mot våra värderingar, vår frihet och demokrati; mot dem som handlar med människor, särskilt med kvinnor och barn, mot illegal invandring och dem som utnyttjar människor på arbetsplatser. Vi borde inte vänta på nästa tragedi för att utveckla den europeiska integreringen på dessa områden: vi måste agera nu för att förhindra det. Vi måste tillämpa det som redan finns på ett bättre sätt. Alla håller till exempel med om att sexuellt utnyttjande av barn är ett motbjudande brott; ändå har bara fem länder införlivat ramdirektivet. Alla instämmer i behovet att agera mot terrorism och organiserad brottslighet; ändå har flera medlemsstater inte fullständigt införlivat den viktigaste lagstiftningen, såsom rambeslutet om terrorism. För att nå våra mål måste vi förbättra våra förfaranden. Det är inte följdriktigt att kungöra slutmålen när det gäller kampen mot brottslighet, terrorism, illegal invandring utan att tillhandahålla medlen. Kommissionen anser att gemenskapsmetoden, inbegripet parlamentets vederbörliga europeiska demokratiska kontroll, borde spridas till polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet och samarbetet när det gäller legal invandring. Det var det som vi uttryckte i vår agenda för EU-medborgarna den 10 maj. Vi föreslår därför nu att använda de befintliga fördragsartiklarna för att genomföra denna ändring. Kommissionen inleder den interinstitutionella debatten, och med utgångspunkt från resultaten från denna debatt kommer vi att lägga fram

7 formella förslag. Jag välkomnar i hög grad de tydliga kommentarer som statsminister Matti Vanhanen just gjorde. Vi känner till att det finns politiskt känsliga frågor, och vi är beredda att ta upp dessa politiskt känsliga frågor, men våra förfaranden måste hinna ikapp verkligheten. Alla åtgärder som vi vidtar för att förbättra vårt samarbete när det gäller frågor om säkerhet och rättvisa måste motsvara ett utvidgat skydd av den enskilda medborgarens mänskliga och civila rättigheter. Detta är en principfråga för oss. Lagstiftning är källan till Europeiska unionens styrka, inte mellanstatliga uppgörelser som sker bakom stängda dörrar utanför parlamentarisk granskning och rättslig prövning. Det är därför som jag också välkomnar det finska ordförandeskapets engagemang när det gäller allt som hör samman med programmet för öppenhet. Öppenhet, subsidiaritetsprincipen, bättre regelverk borde inte bara betraktas, som ibland sker, som tekniska frågor. De är politiska frågor. Det är den demokratiska dagordningen för ansvarsskyldighet för vår union, och vi, Europeiska kommissionen, är redo att gå vidare med alla dessa frågor öppenhet, bättre regelverk och en verklig subsidiaritetsprincip eftersom detta handlar om demokratisk ansvarsskyldighet. Jag har bara tagit upp några få av det finska ordförandeskapets prioriteringar. Det finns andra prioriteringar som vi delar till fullo, inbegripet angelägenheter som kräver omedelbara åtgärder, såsom dödläget i förhandlingsrundan om handelsfrågor i Doha. De senaste ordförandeskapen har hjälpt Europeiska unionen att lösa interna problem eller staka ut vägen mot deras lösning. Nu behöver vi en uppväxling från eftertanke till engagemang, till ett EU som ser framåt och utåt. Jag välkomnar detta. Ett öppet EU, ett mer självsäkert EU, ett framsynt EU är vad vi behöver. Låt oss nu förnya våra krafter för att engagera oss djupare, mer sammanhängande och mer effektivt i världen runt oss. Genom att exportera våra värderingar, genom att främja våra intressen i världen, kan vi stärka vår identitet och vårt självförtroende. Jag ser fram emot att göra just detta under de närmaste sex månaderna tillsammans med det finska ordförandeskapet och med statsminister Matti Vanhanen. (Applåder) Hans-Gert Poettering, för PPE-DE-gruppen. (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Världen befinner sig i fotbollsyra, men Europa har redan vunnit. Världsmästarna kommer att höra till Europeiska unionen, och de fyra bästa lagen kommer från unionens medlemsstater. Kommissionens ordförande har precis talat om självförtroende. (Applåder) Låt mig därför säga att vi bör ha självförtroende men utan att vara stöddiga. Fredlig tävlan vilket är vad vi nu lär oss av fotbollslagen är någonting fantastiskt, och en sådan fredlig tävlan och sådant rent spel är vad vi behöver i Europa och över hela världen. Om vi sätter detta som grund för vårt agerande kommer vi att bli framgångsrika. Och vilket land kan konkretisera denna sanning bättre än Finland? Herr Vanhanen! Det möte som vi gruppordförande hade med er i Helsingfors var ett lyckat möte, eftersom det var effektivt, professionellt, öppet och anspråkslöst. Det är ju trots allt i allmänhet så att det är de som tillkännager eller söker något anmärkningsvärt som misslyckas, för de kan inte leverera vad de lovat. Europa är som en kedja, och det är också ordförandeskapen. Vi har haft ett österrikiskt ordförandeskap, och nu innehas ordförandeskapet av finländarna. Efter dem kommer vi att ha ett tyskt, portugisiskt, slovenskt och sedan franskt ordförandeskap. Varje länk i denna kedja måste vara stark. Det är när denna kontinuitet finns som alla ordförandeskap blir framgångsrika. Erfarenheten visar att det inte bara är de ordförandeskap som innehas av de så kallade stora länderna som är framgångsrika, utan att det tvärtom väldigt ofta är de små ländernas ordförandeskap. Vi önskar finländarna stor framgång, och vi står bakom er. Den 25 mars 2007 kommer vi att fira minnet av femtioårsdagen av Romfördraget, och detta datum faller inom det tyska ordförandeskapet och inte inom det finska. Vi välkomnar starkt kommissionens förslag om ett gemensamt uttalande av Europeiska rådet, kommissionen och parlamentet. Vår grupp föreslår att arbetet med förberedelser av innehållet i detta uttalande och de organisatoriska aspekterna bör inledas under det finska ordförandeskapet, och vi föreslår att en arbetsgrupp inrättas för hantering av förberedelserna på politisk nivå. Även om det kommande ordförandeskapet naturligtvis måste vara involverat i detta måste arbetet inledas nu, under det finska ordförandeskapet. Det är inte bara toppmötet som ska hållas den 25 mars, även om detta naturligtvis är viktigt, och som gett Tysklands förbundskansler anledning att framföra en inbjudan till Berlin, utan också något slags evenemang som ska äga rum i Rom, där Romfördraget undertecknades för femtio år sedan, och jag har förstått att katolska kyrkan vill arrangera något. (Avbrott av Daniel Cohn-Bendit) Det skulle glädja mig mycket, käre herr Cohn-Bendit, om De gröna, som vi står i fredlig konkurrens med när det gäller Europas enande, skulle engagera sig på samma sätt som näringslivet och fackföreningar, för detta Europa är något som vi alla har del i, och det är inte

8 någon politisk familjs egendom. Det är därför alla borde engagera sig. (Applåder och avbrott av Martin Schulz) När Martin Schulz håller sitt anförande kommer han att berätta allt om hur De gröna bör agera. Jag är alltid förbehållsam när det gäller att ge råd och vill inte använda min talartid till att besvara Schulz inpass. Något som ni, herr rådsordförande, måste ta upp är förbindelserna med Ryssland. Även om vi naturligtvis välkomnar dessa stort anser vi också att Ryssland måste vara en pålitlig, stabil och förhoppningsvis demokratisk partner. Det måste dock sägas att vi måste sluta göra en politik av att omfamna ryssarna och klappa dem på axeln. Även om vi säger ja till delade intressen, inklusive inom energiförsörjning, måste vi också tala om för ryssarna att mänskliga rättigheter måste garanteras. För några dagar sedan besöktes jag av affärsmannen Michail Chodorkovskijs advokat. Det sätt som denne man behandlas på i ryska fängelser är helt oacceptabelt, och det finns många andra exempel på sådant. Vi måste göra våra röster hörda i detta avseende. (Applåder) Herr rådsordförande! Talmannen för den finska riksdagen, Paavo Lipponen, sa vid den parlamentarikerkonferens som vi, det österrikiska ordförandeskapet och kommissionen organiserade i Bryssel att det också kommer att genomföras en konferens med europaparlamentariker och ledamöter av de nationella parlamenten. Detta är något som vi ställer oss mycket positiva till, eftersom vi anser att vi här i parlamentet och de nationella parlamenten måste samarbeta mycket närmare. Om vi gör detta, raserar vissa av de fördomar som existerar och arbetar tillsammans på det europeiska projektet kommer vi att bli framgångsrika. Som talesman för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill jag önska ordförandeskapet stor framgång. Vi kommer att stå bakom er i fråga om vår gemensamma framtid i Europa och världen. (Applåder) Martin Schulz, för PSE-gruppen. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För att hedra det italienska fotbollslandslaget ska jag inleda mitt anförande på italienska (DE) Herr talman! Ni ser framför er en olycklig tysk gruppordförande, men en lycklig socialdemokratisk gruppordförande. De flesta av mina italienska kolleger är frånvarande i dag. Deras frånvaro är försvarlig. Matti Vanhanen sa i sitt tal att vi behöver mer Europa, och han har rätt, för de rubriker som ert ordförandeskap har valt på kapitlen i detta program som till exempel globaliseringens utmaningar, den nya Lissabonstrategin, energi, partnerskap allt detta ligger nu bortom nationalstaters förmåga att lösa. Det finns inte en enda EU-medlemsstat, vare sig stor eller liten, som nu kan hantera de utmaningar, vare sig de är ekonomiska, miljömässiga eller sociala, som vi står inför i dag, och det är anledningen till att vi måste utveckla Europeiska unionen ytterligare, anledningen till att vi måste befästa den. Det finns faktiskt de som säger att vi vill erbjuda vårt folk, som står inför denna globala utmaning, den ram som EU behöver för att kunna hålla huvudet ovanför ytan i den internationella konkurrensen, och vad de behöver är mer Europa. Men de måste, för soliditetens skull, tillhandahålla den ram som Europa behöver om de ska kunna få mer Europa. I denna union bestående av 25 stater och som snart kommer att bestå av 27 stater kan vi inte lösa de utmaningar som ni med rätta beskrev med de medel vi har till förfogande. Det är omöjligt. Det är anledningen till att ert beslut att ratificera konstitutionen, som en följd av vad ni beskrev, var ett sätt att säga vi behöver detta instrument och, som sådant, ett logiskt, bra och därför följdriktigt beslut. (Applåder) Ni har i och med detta sänt rätt signal från första början av ert ordförandeskap, och det är något som vi socialdemokrater ställer oss mycket positiva till. Herr kommissionsledamot! Ni sa vi vill bilda lag med det finska ordförandeskapet för rådet. Det är alldeles utmärkt, och vi står bakom er i detta avseende, men Matti Vanhanen sa alldeles nyss i sitt tal följande: (EN) Jag är övertygad om att ett utvidgat EU behöver det konstitutionsfördrag som förhandlades fram av dess medlemsstater (DE) Utvidgningen och konstitutionen är två sidor av samma mynt. Jag har läst i en rapport från Reuters jag har ingen aning om det är sant eller inte, det kan ni få tala om för oss att ni, vid en presskonferens efter mötet med Matti Vanhanen, som man skulle kunna kalla för teambuildingsmötet i Helsingfors, sa att vi också skulle kunna utvidga på grundval av Nicefördraget. Reuters rapport kan mycket väl vara felaktig, och i så fall bör ni tala om sanningen för oss. Jag är tacksam över det tillfälle som vi fått att tala om den tredje pelaren. Det underskott som ni beskrev, och även de exempel som kommissionens ordförande åberopade på misslyckandet att införliva lagstiftning i säkerhetspolitiken och samarbete inom ramen för den tredje pelaren, är saker som vi måste ta itu med. Det finns inget område där Europas medborgare är mer positivt inställda till makt på EU-nivå än på områdena för kampen mot organiserad brottslighet, en välorganiserad invandringspolitik, en säker asylpolitik och ordentligt säkrade yttre gränser, men det finns inget område liksom José Manuel Barroso med rätta sa där

9 vi är mindre effektiva än på dessa områden. Ni har rätt när ni säger att vi behöver den så kallade övergångsklausulen, men det har ingenting att göra med att plocka ut de bästa bitarna ur konstitutionen. Ni behöver bara läsa Nicefördraget för att se att det redan innehåller möjligheter till en överföring från den tredje till den första pelaren, som godkänts enhälligt av rådet fem år efter ikraftträdandet, så vi agerar inom ramen för ett gällande fördrag. När vi ändå behandlar detta ämne vill jag komma med en avslutande kommentar. När vi talar om den tredje pelaren talar vi om det kapitel i vilket också medborgarnas friheter och rättigheter i Europa beskrivs. När vi talar om konstitutionen talar vi också om stadgan om de grundläggande rättigheterna, men då måste vi, till och med vid detta tillfälle, börja uppmana rådsordförandena och kommissionens ordförande att vara mer proaktiva i hanteringen av den populistiska utvecklingen i Europa, som vi i parlamentet dagligen påminns om. Det finns nu i Europeiska unionen regeringar som och det är illa nog stöds av högerorienterade populistpartier, vissa av dem är öppet rasistiska och främlingsfientliga, och de sitter i Europeiska rådet inte som icke-ministrar i något parlament, utan som aktiva medlemmar i EU:s institutioner. Jag själv såg ett exempel på detta under gårdagens debatt om francoismen, i vilken en av talarna var en grupplös ledamot av parlamentet, vars son är Polens vice premiärminister. Han försvarade öppet Francos regim här, i kammaren. Detta är inte någon enstaka företeelse; faktum är att alltfler regeringar i Europeiska unionen börjar göra populismen anständig genom sitt misslyckande att vidta åtgärder mot den, och detta utgör ett allvarligt hot mot de grundläggande friheterna i Europa. Jag vill be rådets ordförande att inta en mer seriös ståndpunkt när det gäller att ta itu med den här frågan, inte minst på rådsnivå, för när demokratin hotas sker det oftare inifrån än utifrån. (Applåder från vänster) Graham Watson, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Med det finska ordförandeskapets betoning på produktivitet, ansvarsskyldighet och öppenhet är Finlandia ljuv musik för liberala öron. Herr rådsordförande! Det program som ni har lagt fram i dag återspeglar både de starka reformeringstendenserna i er regering samt de egalitära och nyskapande impulserna från en nation som gång på gång toppar rangordningen för utbildning, nyskapande och utveckling. Liberala värderingar är i antågande i samband med ert ordförandeskap. Jag skulle bara vilja hänvisa till några få områden som vår grupp anser viktiga. För det första, programmet för att tillgodose marknadens behov. Prioriteringar såsom att fullgöra den inre marknaden, särskilt inom tjänste- och energisektorn, är viktiga mål för oss under de närmaste månaderna, liksom insatser för att tillhandahålla ett direktiv om överföring av tilläggspensioner och främja öppnande av marknaden för nya tekniker. Det senare kommer att ge mer utdelning på längre sikt än alla regeringsfinansierade initiativ för forskning och utveckling samt ge den tillväxt, de arbetstillfällen och det välstånd som vår union så desperat behöver. När det gäller artikel 42 rättsliga och inrikes frågor gör ert ordförandeskap rätt i att inrikta sig på områden där Europeiska unionens lagstiftning ger mervärde till medborgarnas liv, men i den moderna världen kan en efterlyst man vara halvvägs genom EU innan polisen har fått på sig skorna. Det är mot allt förnuft att lagen fortfarande har gränser när brottslingarna inte har det. Under alltför lång tid har nyckelinitiativ för polisiärt och rättsligt samarbete stoppats i rådet, och till och med de beslut som fattats saknar den demokratiska granskning som skyddar våra mänskliga rättigheter och civila friheter, såsom vi har upplevt när det gäller bristerna i lagstiftningen om skydd av uppgifter. Herr rådsordförande! Det är dags att ta hänsyn till vår uppmaning att tillämpa den övergångsklausul som föreskrivs i artikel 42 och att demokratisera politiken inom rättsliga och inrikes frågor. Initiativet om öppenhet, som har funnit en av sina viktigaste anhängare i ert ordförandeskap, är en utväg ur denna antidemokratiska återvändsgränd. Liberaler och demokrater ber om er försäkran att skyddsklausuler kommer att användas sparsamt eller inte alls. Men äkta öppenhet kräver att införlivandet, genomförandet och tillämpningen av lagstiftning ges mycket mer uppmärksamhet än det hittills fått. För tre år sedan bad vi medlemsstaterna att utarbeta jämförelsetabeller som visade hur de införlivade EUdirektiv i den nationella lagstiftningen. Låt medborgarna se med egna ögon vilka delar av lagstiftningen som kommer från Bryssel och som återspeglar de nationella regeringarnas älsklingsämnen. Annars kommer dåligt genomförande och utbrodering att fortsätta gjuta olja på brysselkritikernas eld. Men sedan ert ordförandeskap inleddes för tre dagar sedan ser jag redan pågående förändringar. Det beslut enligt kommittéförfarandet som ger parlamentet återkallanderätt, som ger oss samma befogenhet som rådet att se till att lagstiftningen tillämpas, är ett mycket viktigt steg. Med större befogenheter kommer större ansvar, och jag hoppas att vår kammare kommer att ha detta i åtanke när den i dag sammanträder för att diskutera den mycket välbehövliga parlamentariska reformen. Herr rådsordförande! Ni har en omfattande dagordning: programmet för att hantera Asien och Asien Europatoppmötet och programmet för att hantera Ryssland. Vi önskar er framgång med detta, och vi ber er att inte bara tänka på engagemang, utan på att främja europeiska värderingar, mänskliga rättigheter och demokrati, som är så grundläggande för vår världsutveckling. Vi önskar er framgång med att finna en väg framåt mot ett avtal inom Världshandelsorganisationen, så värdefullt för vår och

10 utvecklingsländernas ekonomi, och vi önskar er stor framgång med utvidgningen, även om vi vet att detta också ligger i händerna på en annan kompetent finländare, kommissionsledamot Olli Rehn, som är med oss här i dag. Avslutningsvis talande ni om allmänhetens fruktan för globaliseringen. Denna kan bäst övervinnas genom att utveckla en europeisk medvetenhet. Liksom Elias Lönnrot gjorde för Finland med Kalevala behöver vi stödja oss på aspekter av vår gemensamma historia för att skapa en gemensam medvetenhet. Jag tillönskar er Väinämöinens vishet. Jag hoppas, med tanke på folkets bestående glädje, att ni skriver mäktiga sånger för EU:s barn (FI) Till bestående glädje för folket, mäktiga sånger för Finlands barn. (Applåder) Daniel Marc Cohn-Bendit, för Verts/ALE-gruppen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Ert tal, herr rådsordförande, slog mig med häpnad. Ni försåg alla era förslag med ord som vi måste, vi bör och vi behöver, och allt ni sa är sant i sig, men ni sa inte vid något tillfälle hur och varför ni planerar att nå dessa mål, och ni talade inte om hur de skulle prioriteras. Så låt oss börja med att bedöma situationen i Europa och i detta avseende upprepar jag en del av vad Martin Schulz sa. Vi står för närvarande inför en oroande utveckling i Europa: i Slovakien allierar sig socialdemokraterna med extremhögern för att bilda regering, och en liknande utveckling sker i Polen. I Nederländerna formar mitten-högerregeringen en allians med den populistiska extremhögern, i ett försök att hålla fast vid makten. Det är samma trend, och när ni säger att Europa utgörs av en kombination av värderingar och förmåga att agera, vilket anser ni förhållandet vara mellan värderingar och agerande? Det har ni inte sagt något om. Låt mig, liksom Hans-Gert Poettering, återvända till ett annat problem, nämligen Ryssland och energi. Europa ger för närvarande intryck av att man hålls i ledband av Vladimir Putin, för man är rädd för att förlora sin energi, och när vi är rädda för att förlora vår energi har vi inte längre någon energi alls! Detta är den verkliga situationen i Europa, och jag såg inget spår av denna iakttagelse i den finska ståndpunkten. Minns ni den uppståndelse som väcktes i Finland när en medlem av ert gröna parti sa att duman inte var demokratisk? Något som är uppenbart för alla orsakade en skandal i Finland. Jag vill alltså uppmana till försiktighet. Dessutom talade ni om illegal invandring, men innan vi talar om illegal invandring måste vi diskutera behovet att organisera laglig invandring. Det kommer att fortsätta finnas illegal invandring tills vi kan organisera laglig invandring. Ni hänvisade till Europarådet och dess diskussioner om möjligheten att utvidga Europa, men varför hänvisade ni inte till dess diskussioner om CIA och den situation inom vilken en stor internationell underrättelsetjänstinstitution kan verka i Europa utan att någon är informerad varken Europeiska unionen eller de europeiska regeringarna? Varför nämnde ni inte de franska och tyska underrättelsetjänsterna, som illegalt har varit i Guantánamo och förhört människor? Detta är verkligheten i Europa. Dessa är de frågor som ni måste ta upp om ni vill rädda rättsstatsprincipen i Europa. Ordförandeskapet måste också förstå Europeiska unionens verklighet och inte nöja sig med att göra en sådan bedömning som vi kan läsa varje dag i tidningarna. Ni har inte gett Europa någon vägledning. Det var bristen med ert tal Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. (FI) Herr talman! Under det förra finska ordförandeskapet för sju år sedan gjordes betydande framsteg mot en federalisering av unionen. Det skapades då en grund för upprättande av ett område för frihet, säkerhet och rättvisa, med andra ord införandet av medlemsstaternas civila lagstiftning inom ramen för gemenskapens behörighet. Denna politik drivs nu vidare. Samtidigt inleddes också militariseringen av unionen och militära institutioner inrättades, under vilkas ledning det görs förberedelser för militära operationer i Afrika i början av nästa år. Utbildning inför dessa operationer pågår i Demokratiska republiken Kongo, även om ingen åker till källan för kaoset i de östra delarna av landet. Den finska regeringen kommer inte att få sitt eget folks stöd i stora politiska frågor under ordförandeskapet. En indikation på detta är motståndet mot regeringens förslag att ratificera den inte längre gällande EU-konstitutionen i det finska parlamentet i höst. Enligt en opinionsundersökning är endast 22 procent av det finska folket för en sådan ratificering som föreslagits av regeringen. Denna konstitution kommer aldrig att träda i kraft någonstans. Ratificeringen är ett slöseri med tid, även om det är vad kommissionen, och en del andra organ, vill se. Kommissionsledamot Olli Rehn har trots allt intagit en ståndpunkt i detta sammanhang på kommissionens vägnar, fastän frågan inte faller inom ramen för kommissionens behörighet. Kommissionsledamot Rehns inställning passar inte en ledamot av Europeiska kommissionen. Vidare har vissa medlemsstater föreslagit Finland att konstitutionen ska ratificeras. Finlands godkännande är ett tecken på undergivenhet. Finland visar inte heller någon hänsyn till folkets makt eller demokratin i Frankrike och Nederländerna.

11 Enligt en opinionsundersökning motsätter sig det finska folket all sorts militär allians. Den finska regeringen gör narr av folkets vilja även i denna fråga genom att göra tillhandahållande av stridsstyrkor till EU till ett prioriterat område. Matti Vanhanens regering har gett efter för EU:s vilja genom att upphäva kravet inom ramen för den nationella lagstiftningen på ett FN-mandat för mobilisering av en stridsstyrka. FN förbereds på olagliga krig utan FN-mandat, fastän en förutsättning för militära åtgärder utifrån internationell rättslig synvinkel faktiskt är ett FN-mandat. Vår grupp motsätter sig dessa försök till militarisering av EU och att involvera EU i olagliga krig. Tjänstemän i Finland är utbildade för att på ett effektivt sätt hantera frågor relaterade till EU:s utvidgning, program för strukturfonder, Reach-förordningen, det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och många andra vardagliga frågor på EU:s dagordning. Dessa omfattar också direktivet om tjänster och fri handel, som vår grupp har granskat kritiskt. Öppenhet och insyn, som Finland säger sig främja, skulle öka med Finlands eget beslut att offentligt tillkännage mottagarna av EU:s jordbruksstöd. Vår grupp stöder aktivt politiken när det gäller Ryssland och anser att förslaget från kommissionens ordförande José Manuel Barroso om ett frihandelsavtal med Ryssland är en intressant början och en början som ordförandeskapet måste svara på. Vi önskar Finland framgång med alla de olika frågor som man har att hantera dagligen Brian Crowley, för UEN-gruppen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja välkomna rådets ordförande och kommissionens ordförande till kammaren. När det tillträdande ordförandeskapet framför sitt program kan det ofta verka lite avslaget och uttråkat, och gensvaret på det är också avslaget. Det är därför olyckligt att en del av ordförandeskapets briljanta idéer om den framtid som det föreställer sig för Europeiska unionen inte har tagits upp ordentligt. När vi tittar på de olika ordförandeskapens program må det vara det finska ordförandeskapet, det tidigare österrikiska ordförandeskapet eller till och med det avancerade programmet för det tyska ordförandeskapet ser vi ofta kontinuitet på ett område, men vi kan också urskilja den individualitet som kännetecknar det land som tagit över ordförandeskapet. Ett av nyckelelementet som vi inom Europeiska unionen måste fokusera på är våra förbindelser med länderna öster om Europeiska unionens befintliga gränser. Herr rådsordförande! Ni har bevisat er förmåga och kunskap i att bygga upp förbindelser med Ryssland. Det handlar inte bara om energi, utan också om grannskapspolitik, samarbete och geopolitisk stabilitet, eftersom det också finns många frågor i de tidigare sovjetiska staterna som kan skapa osäkerhet och instabilitet inom Europeiska unionen. Vi måste vara försiktiga med detta, och vi hoppas på att ni utnyttjar era resurser och förmågor på dessa områden. För det andra, när det gäller frågan om insyn och öppenhet och folk talar ofta om insyn utan att till fullo inse eller förstå vad detta innebär det mest genomblickbara som detta parlament, institutionerna eller ordförandeskapet kan göra är att infria sina åtaganden. Herr rådsordförande! Där är därför som de föreslagna idéerna om att förbättra rättsliga och inrikes frågor, främja alternativ energi även om jag kanske inte instämmer med er i andra aspekter av klimatförändringen och dess lösningar samt nya metoder för att skapa biobränslen, bioenergi och bioetanol är på frammarsch. Ni och några av era ministrar kommer att behöva uppmuntras till att stå upp mot de intressegrupper som vill driva in oss på en enkelspårig väg. Det bästa tillvägagångssättet är flerspårsstrategin, och ta det bästa från varje enskild del. Kommissionens ordförande hänvisade så riktigt till vikten av forskning, teknologi och nyskapande för den europeiska ekonomin. Om vi inom EU inte ligger före resten av världen när det gäller vår förmåga att skapa nya idéer och nya uppfinningar kommer vi att förlora. Det spelar ingen roll hur bra våra skattebestämmelser eller vår infrastruktur är, om vi inte har hjärnorna, intelligensen och kapaciteten att utnyttja dessa idéer kommer vi att misslyckas. Jag tror att vissa av de idéer som ert ordförandeskap lägger fram om forskning och utveckling kommer att ge oss avkastning. Skyddet av immaterialrätt borde vara något som ni intresserar er för. Avslutningsvis har jag inte ännu nämnt fotboll, men jag har nämnt en aspekt, och det är att fotboll är ett spel med två halvlekar och till och med tilläggstid. Det kanske är så att vi behöver tilläggstid snarare än att omedelbart tillämpa övergångsklausulen i artikel 42. Låt oss försäkra oss om att det råder enighet i rådet innan vi går vidare Nigel Farage, för IND/DEM-gruppen. (EN) Herr talman! När jag lyssnar till Matti Vanhanens tal får jag en deja vu-upplevelse vi har redan varit här tidigare, eftersom varje tillträdande ordförande ger oss samma tal. Herr Vanhanen! Jag började fråga mig själv vem ni egentligen företräder? Är ni här i dag för att uttrycka viljan i er egen nation? Ja, jag undrar, eftersom den senaste heltäckande Eurobarometerundersökningen som utfördes under hösten 2005 visade att bara 38 procent av era medborgare anser att medlemskapet i Europeiska unionen har fört med sig något gott. Därför är budskapet från dem ganska tydligt: de vill inte ha mer EU. Och ändå står ni här i dag och talar om för oss att den medicin som resten av oss behöver är att vi måste ha mer EU; vi måste ha konstitutionen; vi måste driva på. Det som ni företräder är den professionella politiska klassen inom EU, av vilka naturligtvis alla är för Europeiska unionen. Min åsikt är att det var en absolut demokratisk skandal att alla 25 stats- och

12 regeringschefer vid det senaste toppmötet i Bryssel kom överens om att avsluta perioden av eftertanke och att inleda genomförandet av konstitutionen mot den önskan som de nederländska och franska befolkningarna uttryckte i sina folkomröstningar förra året. Så den allmänna opinionen spelar ingen som helst roll, eller hur? Man sköter sitt arbete som vanligt, och ni kommer att driva på utvidgningen. Ni kommer att driva på med en gemensam asylpolitik trots att era egna landsmän och praktiskt taget ingen annan vill ha den, och jag hörde er säga att ni kommer att sträva efter bättre regelverk. Lägg av! Faktum är att detta redan är en byråkratisk, överreglerad modell, och det kommer inte att ske någon verklig ekonomisk tillväxt förrän vi har avreglerat och frigjort våra företag. Om ni var en demokratisk och inte en europeisk nationalist skulle ni ha fört talan för fria och rättvisa öppna folkomröstningar, så att EU:s folk skulle kunna uttrycka sin vilja. Jag kommer inte att tiga still. (Applåder från IND/DEM-gruppen) Martin Schulz (PSE). (DE) Herr talman! Jag vill be om att Nigel Farages beskrivning av rådets ordförande som en icke-demokrat förs till protokollet Frank Vanhecke (NI). (NL) Herr talman! De uttalanden som gjorts av det finska ordförandeskapet verkar indikera att man önskar, och jag citerar återställa allmänhetens enormt minskade förtroende för EU:s organisationer. Även om detta naturligtvis är ett mycket berömligt mål så är det bara lite underligt att källan för en sådan uppfattning är den finska regeringen, som vill att den finska riksdagen till varje pris ska ratificera den stagnerande europeiska konstitutionen fastän denna konstitution inte längre har något som helst lagligt eller demokratiskt politiskt värde efter de franska och nederländska folkomröstningarna. Det är hur som helst en dålig start för att återställa förtroende, men det är ännu värre nu när det finska ordförandeskapet har tillkännagivit att man skulle betrakta allt slags misslyckande i anslutningsförhandlingarna med Turkiet som, och jag citerar, ett personligt misslyckande. Det är dock inte bara uppenbart att Turkiet inte är något europeiskt land och aldrig kommer att bli det geografiskt, politiskt, ekonomiskt, historiskt, kulturellt sett osv. utan också att majoriteten av Europas medborgare inte alls ställer sig positiv till en turkisk anslutning. I stället försöker man återställa och vidareutveckla bästa möjliga vänskapliga förbindelser och ekonomiska kontakter med vår granne Turkiet. Att det finska ordförandeskapet nu är personligt engagerat i främjandet av denna turkiska anslutning vad som än händer rimmar illa med de överdrivna förklaringarna om återställande av förtroende och respekt för de demokratiska åsikterna i Europa. Detta avslöjar också att EU:s påstående att förhandlingarna fortfarande är förutsättningslösa är en lögn. Med tanke på att Turkiets anslutning prackas på oss uppmanar jag er att sluta med struntpratet om demokrati och respekt för den allmänna opinionen Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). (FI) Herr talman, herr statsminister! Finland övertar rodret i EU vid en tidpunkt när unionen behöver ledarskap mer än någonting annat. Det är därför det har varit ett nöje att höra statsminister Matti Vanhanen tala om Finlands målsättningar. Finland är noggrant förberett för att vara framgångsrikt under ordförandeskapet. Det har synts på exempelvis det sätt som vi finska ledamöter har kontaktats på. Det är positivt, för det är Finlands, och inte bara landets regerings, ordförandeskap. Finland har föreslagit att unionen ska lägga tid och kraft på nyskapande och konkurrenskraft, öppenhet, energi, den nordliga dimensionen och yttre förbindelser samt finna en lösning i fråga om konstitutionens framtid. Jag skulle inte kunna vara mer enig när det gäller dessa mål. Ett enat och konkurrenskraftigt Europa har trots allt alltid varit ett mål i traditionell bemärkelse för det finska samlingspartiet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Men Finland bör ta sig en titt i spegeln i fråga om framsteg när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Regeringens tillvägagångssätt i synnerhet vad gäller det europeiska försvaret har varit sorgligt inkonsekvent. Den finska regeringen har i de flesta fall haft en kritisk syn på ett närmare försvarssamarbete. Vår regering har gett efter bara för att man insett att man har varit i minoritet i rådet. I slutändan framgick det rent praktiskt att den utveckling som regeringen hade motsatt sig var den rätta och positiv för Europa som helhet och inte bara för Finland. Herr statsminister! Säkerhet skapas inte med isolering. Det behövs ett närmare samarbete om vi ska kunna öka det europeiska folkets säkerhet och den globala stabiliteten. Det är också vad våra medborgare förväntar sig. EU har, som ni sa, blivit en supermakt som inte kan kosta på sig att stanna upp och tänka efter i sina externa åtgärder. Vad kan då rådet göra under ett finskt ledarskap? Det finns ett flertal konkreta förslag om säkerhet i konstitutionsfördraget. De omfattar en solidaritetsklausul, ökat samarbete i fråga om krishantering, närmare samarbete i fråga om försvarsmateriel och kravet att stödja andra medlemsstater i händelse av ett militärt angrepp, dvs. ett ömsesidigt försvar. De flesta av dessa förslag har redan införts på ett eller annat sätt, men det har inte klausulen om säkerhetsgaranti. Men utvecklingen har trasslat till sig. Det är hög tid att genomföra den högtsträvande målsättningen från Maastricht: en gemensam utrikesoch säkerhetspolitik, i vilken också ett gemensamt försvarssystem utgör en viktig del. För att citera

13 statsministerns kloka ord bör vi inte bara vänta på bättre tider. Den tiden är här och nu Reino Paasilinna (PSE). (FI) Herr talman, herr statsminister, mina damer och herrar! Finlands framgång under ordförandeskapet skulle kunna mätas efter hur väl Finland leder debatten om Ryssland och förhandlar med detta land. I dag kan det väl ändå inte finnas många som fortfarande anklagar oss för finlandisering! Energi är ett vapen inom utrikespolitiken, men det är också ett vapen i kampen för globala resurser, för energi. Energifrågan har blivit en känslig barometer för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland, något som också skulle kunna skapa konflikt. Vi vill ha försörjningstrygghet, och Ryssland vill ha en pålitlig kund. Är denna ekvation så omöjlig att räkna ut? Det är det som Finland försöker göra nu, eftersom Finland och Ryssland har verkat på det sättet i många år nu. Trots en eller två revolutioner har oljan fortsatt att flyta. Ryssarna har börjat se positivt på den nordliga dimensionen, men är nu tveksamma till EU:s nya grannskapspolitik, eftersom de inte vill jämföras med länderna i syd eller med norra Sahara. Den nordliga dimensionen måste bli ett viktigt forum för nordliga frågor. Partnerskaps- och samarbetsavtalet måste reformeras. Det var föråldrat när det inleddes, och precis som Hans- Gert Poettering sa vill vi se ett stabilt och demokratiskt Ryssland som utvecklas. Men vi kan inte tvinga Ryssland till detta, och det känner vi alla till sedan tidigare. Finland kommer inte att agera som Silvio Berlusconi under sitt ordförandeskap: det kommer att bli mindre teater och lite mer ärlighet Anneli Jäätteenmäki (ALDE). (FI) Herr talman, herr statsminister, mina damer och herrar! Det finska ordförandeskapet kommer att fräscha upp ett uttröttat EU. Det är åtminstone vad vi finländare vill tro. Historien har visat att ordförandeskap från små länder ofta har medfört en frisk fläkt. I detta läge är nordanvinden mycket välkommen. Dess svalka är uppfriskande. Ett nära, påtagligt samarbete med Ryssland är viktigt för hela EU, såväl ekonomiskt som politiskt. Som grannland ligger det extra mycket i Finlands intresse att starta samtal och att snabbt nå resultat. Trots att länderna gränsar till varandra är inte Finland ett land som misstänks för att främja sina egna intressen på bekostnad av en gemensam europeisk politik. Det finska ordförandeskapet förväntas komma med konkreta åtgärder på områdena för energipolitik, miljöpolitik och, i synnerhet, samarbete i Östersjöregionen i alla avseenden. För det andra vill jag ta upp frågan om insyn. Statsministern sa att insyn är nödvändig. Det viktigaste när det gäller insyn är allmänhetens tillgång till dokument, för när det gäller möten kan öppenheten ibland vara ganska vilseledande. Det är bara genom öppenhet som folket kan förstå EU:s politik och som medborgarna och de nationella beslutsfattarna kan övervaka den, och denna möjlighet till övervakning och ansvarsskyldighet är viktig. EU måste få medborgarnas stöd och godkännande, och här är insyn, övervakning och ansvarsskyldighet betydelsefulla faktorer ORDFÖRANDESKAP: TRAKATELLIS Vice talman Satu Hassi (Verts/ALE). (FI) Herr talman, mina damer och herrar, herr statsminister! Jag beklagar, men er taktik påminner mer om en försiktig tjänstemans eller lärlings än en ledares, för att inte tala om en klarsynt ledares. Er grundläggande inställning är att ni ska delta i förfaranden som redan pågår för fullt i unionen, vilket naturligtvis är mycket viktigt, men inte tillräckligt. En ledare måste möta de utmaningar som den globala och europeiska utvecklingen för med sig. Ni erkände knappt betydelsen av klimatförändringarna. Klimatförändringarna nämns inte ens på det finska ordförandeskapets prioriteringslista, även om de inte bara påverkar framtiden för Europa utan för hela mänskligheten. Det är verkligen inte tillräckligt att sätta de möten som står på dagordningen på denna lista. Det behövs en proaktiv och kreativ inställning från EU:s ordförandes sida, annars kommer verkligen ingen global överenskommelse att nås om hur vi ska gå vidare med klimatskyddet efter Kyotoprotokollet, dvs. efter 2012, vilket inte är långt borta. I synnerhet anslutningen av nya länder kräver ett helt annat tillvägagångssätt än det ni nyss föreslog. En av de största utmaningarna vi står inför är den explosiva ökningen av illegala flyktingar. Ni föreslog bara effektivare gränskontroller, polissamarbete och asylförfaranden. Detta är verkligen mycket nedslående. Europa måste snabbt utveckla en invandringspolitik, så att människor från andra delar av världen kan flytta hit och arbeta lagligt. Det är fel och grymt att betrakta fattiga invandrare som olaglig arbetskraft utan rättigheter. En inre utmaning som vi står inför är diskrimineringen av minoriteter, såsom homosexuella, och allt bråk som har uppstått och som Europaparlamentet vid två tillfällen i år har ingripit i och bett det finska ordförandeskapet att göra någonting åt är avskyvärt. Ni nämnde ingenting om detta. Varför gjorde ni inte det? Vilken ståndpunkt intar ni som ledare? Har ni för avsikt att inom rådet driva det beslut som fattades om kampen mot rasism och främlingsfientlighet vidare? Ni talade också om insyn, vilket är välkommet, men det finns motsägelser i det ni säger. Tidigare har Finland sagt att man ska främja öppenhet, men i den finska pressen den här helgen säger ni att ni inte har för avsikt att öka insynen. I dag talade ni om att utveckla söktjänster på Internet. Hur ser er politik i fråga om

14 öppenhet ut? Är den bara teknisk humbug eller en utveckling av insynen i själva beslutsfattandet? (Applåder) Roberto Musacchio (GUE/NGL). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har redan vid tidigare tillfällen sagt att vi kommer att få kämpa för att komma ur krisen som Europa befinner sig i tills vi ändrar vårt liberala tillvägagångssätt. Det är detta tillvägagångssätt som äventyrar de sociala och miljömässiga mål som vi trots allt försöker uppnå. Låt oss tala om energi: energi kan inte betraktas som en handelsvara som alla andra; den är framtidens nyckelfråga som kräver att vi följer Kyotoprotokollet, och går ännu längre, för att byta till förnybara energikällor genom att överge fossila bränslen, och inte löper den oacceptabla risken som kärnenergi innebär. Energifrågan kräver rättvisa och solidaritet och inte konflikter, handelskrig eller, som ibland till och med är fallet, militära konflikter. Den kräver en annan syn på ekonomi, samhälle, politik och demokrati. EU talar om en energigemenskap, och det är en bra idé, men för att denna gemenskap ska kunna existera krävs att ovan nämnda val görs tillsammans med andra från Ryssland till Sydamerika och till Afrika och inte mot deras vilja. Om några dagar kommer G8-mötet i S:t Petersburg att äga rum, och även om vi anser att platsen är kontroversiell och oacceptabel måste EU lägga fram dessa förslag där, eftersom de går hand i hand med principen om energi som en gemensam resurs i framtiden Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). (PL) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Jag vill i debatten om det finska ordförandeskapets program fästa uppmärksamheten vid ett betydande hinder i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Finland, som traditionellt har haft goda förbindelser med Ryssland, måste göra framsteg i åtminstone två frågor. Den första är Rysslands användande av bränsletillförsel som instrument för politiskt inflytande, både på EU:s medlemsstater och på andra länder. Ryssland, som vill ha goda förbindelser med EU, måste sätta stopp för sådana rutiner, och detta är något som EU bör kräva vid nästa toppmöte. För det andra ansöker Ryssland om medlemskap i Världshandelsorganisationen, WTO, där EU är en betydande aktör, och ändå blockerar man importen av många produkter till sina marknader och överträder därmed WTO:s bestämmelser. Ett talande exempel på detta är Rysslands förbud mot import av polskt livsmedel under de senaste sju månaderna. Även om Polen sedan dess har undanröjt alla orsaker till att denna export blockerats har den ryska sidan ännu inte upphävt restriktionerna. Med tanke på denna situation bör det vara omöjligt för EU:s företrädare att godkänna ett ryskt medlemskap i WTO utan att landet löser frågan om tillgång till dess marknader, inklusive varor av polskt ursprung. Jag hoppas att det finska ordförandeskapet kommer att anstränga sig för att lösa ovan nämnda frågor Jens-Peter Bonde (IND/DEM). (DA) Herr talman, min kära kollega i konventet, statsminister Vanhanen! Jag tycker att det var modigt av Matti Vanhanen att erbjuda sig att inleda ratificeringsförfarandet av ett fördrag som borde ha varit dött och begravet efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Varför saknas nu modet i Finland? Varför vågar han inte ta frågan om konstitutionen till folkomröstning? Samma dag som vi besökte statsministern i Helsingfors fick han sin president att underteckna utkastet till konstitution, som hon motsätter sig. Detta skedde bara några timmar efter att finsk television hade tillkännagett en opinionsundersökning som visade att bara 22 procent av finländarna stöder konstitutionen, medan 48 procent motsätter sig den. Jag anser att Vanhanen bör gömma sig bakom sin ämbetsdräkt. I konventet arbetade statsministern för öppenhet, demokrati och närhet till folket, och han stödde kravet på att konstitutionen skulle gå till folkomröstning i alla medlemsstater. Gör kravet på folkomröstning i alla medlemsstater till villkor för ett godkännande av Finland och omsätt på så sätt den öppenhet ni proklamerade för i handling. Lägg ut alla dokument från hela lagstiftningsförfarandet på Internet. Håll alla möten öppna för allmänheten om inte en majoritet av länderna aktivt motsätter sig detta. Statsministern undertecknade själv utkastet i konventet, tillsammans med övriga valda företrädare. Sätt upp det på dagordningen för ministerrådets nästa möte. Även 20 av de 25 regeringarna har undertecknat. Utkastet kan antas av en enkel majoritet av de 25 medlemsstaterna. Löften är till för att hållas. Jag uppmanar vår finska rådsordförande att vara modig och stå för sin påskrift. Jag är säker på att statsministern bara skulle skaffa sig fiender i EU:s hemliga Coreperregering. Hela Europas folk skulle älska honom om han skulle bli den som öppnade dörrarna till denna avlägsna union. Jag hoppas att det kommer att finnas något att tacka för i december Alessandro Battilocchio (NI). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar på det nya italienska socialistpartiets vägnar. Jag instämmer helt och fullt i det finska ordförandeskapets prioriteringar, och i synnerhet i betoningen på att ge nytt liv åt våra institutioner och den roll de spelar, både på EU-nivå och på internationell nivå. Vad gäller den första aspekten, dvs. institutionernas förhållande till medborgarna, finns det många strategier att välja mellan: dialog, demokrati, debatt, som kommissionen föreslår, hör säkerligen till dessa, men jag anser att det särskilt är tre åtgärder som verkligen skulle sända en stark signal till européerna i fråga om vår politiska vilja. Det handlar om följande: i) att avsluta

15 perioden av eftertanke för att ge konstitutionsförfarandet en nystart i praktiken, ii) att göra beslutsfattandet och, vill jag tillägga, det administrativa förfarandet mer öppet i detta sammanhang är jag tacksam mot det finska ordförandeskapet för dess åtagande i den här riktningen, ett åtagande som jag hoppas kommer att ge konkreta resultat, iii) att försöka finna en övertygande och praktisk lösning på att parlamentet har två säten, ett problem som sannerligen inte bidrar till det intryck av effektivitet och förtänksamhet som vi vill ge våra medborgare. På internationell nivå är EU, som statsminister Matti Vanhanen har sagt, en gemenskap byggd på värderingar, och dess utgångspunkt är fred och stabilitet. Ett av de åtaganden som EU har gjort i världssamfundets ögon är att främja dessa värderingar både innanför och utanför sina gränser. Därför hoppas jag att rådet kommer att kunna stödja det krav som parlamentet kommer att lägga fram i detta sammanhang i fråga om de instrument som måste finansiera det internationella samarbetet och främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter. Det är faktiskt viktigt också inom denna sektor att säkerställa ett starkt, konsekvent och effektivt engagemang, återigen som komplement till insyn i beslutsfattandet och i genomförandeprocessen, för att garantera att våra åtgärder blir trovärdiga Timothy Kirkhope (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag skulle vilja inleda genom att önska statsministern lycka till när han sätter i gång med sitt arbete. I hans profil i Financial Times denna vecka sades det att han byggt sitt eget hus och älskar trädgårdsarbete. Med en person som tar sig an livet på ett så praktiskt sätt är jag säker på att vi också kan se fram emot ett mycket praktiskt ordförandeskap. Det nya ordförandeskapet vill utveckla en genomblickbar och effektiv union. Frågorna om insyn och öppenhet är de frågor som de brittiska konservativa har kämpat för under många år. Att öppna rådets möten, trots den nya brittiska utrikesministerns idiotiska försök att bevara sekretessen, är ett steg i rätt riktning. Vi kommer att vara mycket uppmärksamma när det gäller att se till att öppenhetens bokstav och anda upprätthålls under de kommande månaderna. Jag välkomnar också ordförandeskapets önskan att kontrollera lagstiftningens följder och klargöra den bättre. Under lång tid har jag dock argumenterat för ordentliga konsekvensbedömningar om huruvida lagstiftning egentligen behövs över huvud taget. Det inledande antagandet måste alltid vara mot lagstiftning, enligt min mening. Det borde också genomföras ordentliga konsekvensbedömningar innan man inleder arbetet med ny lagstiftning, och jag hoppas att ordförandeskapet kommer att göra framsteg när det gäller att mindre lagstiftning och mindre reglering blir en grundläggande del av det reformprogram som jag skulle vilja att EU utvecklade. Jag välkomnar stödet för en kollegial strategi gentemot ordförandeskapet. Det verkar sannerligen rimligt att två eller tre tillträdande ordförandeskap sammanstrålar för att komma överens om prioriteringar och för att fullfölja planer som grundar sig på ett långsiktigt program. Det fungerar ofta inte med en politik som inleds och avslutas varje halvår när vi behöver långsiktig planering och reformering. Jag hoppas att ordförandeskapet kommer att ha ett nära samarbete med ordförande José Manuel Barroso när det gäller reformprogrammet. Det finns inte plats för självbelåtenhet. Satsningen för att göra EU mer konkurrenskraftigt börjar och slutar inte med slutsatser från toppmöten. Behovet av en reform är mer brådskande än någonsin, och jag hoppas att ordförandeskapet kommer att kämpa för denna typ av liberaliserande och reformistiska ekonomiska dagordning som vi så länge har uppmanat till. Kan vi avslutningsvis reda ut den kniviga frågan om detta parlamentets säte en gång för alla? Hannes Swoboda (PSE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det finska ordförandeskapet för rådet har som Matti Vanhanen återigen har visat i dag ett mycket nyktert tillvägagångssätt, och fastän man ibland kanske är lite för lugn i sina uttalanden kan jag tala om att saker och ting stundtals kommer att hetta till rejält, om man tänker på de problem som detta ordförandeskap kommer att behöva ta itu med. Ett problem som både ni och kommissionens ordförande hänsyftat är Turkietfrågan. Ni är nog medveten om att vi betraktar inledandet av förhandlingar med Turkiet och dessa förhandlingars framsteg som en mycket seriös fråga, men ni är nog också medveten om vårt absoluta krav på att Turkiet fullgör sina rättsliga skyldigheter. Parallellt med detta, men emellertid inte beroende av detta, vill vi och det är bra att kommissionsledamot Olli Rehn är här och hör detta att allt ska göras för att ge den turkiska befolkningen i norra Cypern en större möjlighet att göra som de önskar och komma närmare Europeiska unionen, och att den cypriotiska regeringen också ska göra allt man kan för att finna nya vägar och sätt att främja ett nytt förtroende mellan de två etniska grupperna. Om ni lyckas med båda dessa saker, dvs. att få Turkiet att göra det lagen kräver och samtidigt se till att saker och ting går framåt i Cypern, skulle det verkligen innebära en stor triumf. I fråga om sydöstra Europa kan jag inte göra annat än bekräfta att vi också vill se att ni vidtar ytterligare åtgärder för att visa dem alla inklusive serberna vägen mot EU på detta mycket svåra stadium. För det tredje vill jag tala om Ryssland. Ni placerar med rätta både energin och Ryssland högt på dagordningen.

16 Det är två saker som vi betraktar som mycket viktiga. För det första, när det gäller energin, måste Ryssland och Europeiska unionen enas om en rättsligt bindande ram, och om det inte blir energistadgan om vilken José Manuel Barroso har tillkännagett nya initiativ så måste det bli någon annan rättsligt bindande ram som är öppen för båda parter och giltig för båda. För det andra är det viktigt att Ryssland fortsätter att driva en grannskapspolitik som liknar EU:s. Vi har båda intresse av våra gemensamma grannar, men medan vi erbjuder dessa ett eller annat utövar Ryssland ofta politiska påtryckningar på dem. Det skulle glädja mig om ni fick Moskva att också erbjuda sina grannar någonting. På så sätt skulle vi kunna konkurrera med varandra utifrån vad vi kan erbjuda i stället för att det kommer erbjudanden från den ena sidan och politiska påtryckningar från den andra. (Applåder) Karin Riis-Jørgensen (ALDE). (DA) Herr talman! Jag vill be er om en sak, herr Vanhanen, nu när arbetet med att utvidga EU:s behörigheter ska fortsätta. Jag stöder till fullo ert förslag att förändra samarbetet inom rättsliga frågor så att vi nu ska använda oss av majoritetsbeslut. Detta skulle verkligen innebära en upptrappning av våra gemensamma ansträngningar i kampen mot terrorismen och den fruktansvärda handeln med kvinnor. Jag vill som sagt be er om en sak, herr Vanhanen, oss liberaler emellan, så att säga. Se upp så att vi inte ger oss ut på hal is. Det finns många oroväckande tecken på detta. Exempel på detta omfattar de fall som rör dataskydd, överlämnande av passagerarlistor, CIA:s flygningar och nu senast fallet som rör företaget Swift, som har tillåtit amerikanska myndigheter att övervaka europeiska banköverföringar. Vi måste vara vaksamma när det gäller att se till att våra grundläggande friheter inte överträds och att vi inte komprometterar våra rättigheter på ett olämpligt sätt i kampen mot terrorismen. Med detta menar jag att vi inte får kompromettera vår frihet överdrivet för vår egen säkerhets skull. Vi måste uppnå en balans i detta avseende, så ni bör ha detta i åtanke när ni inleder arbetet. Arbeta hårt och med entusiasm! (EN) Herr Barroso! Från ett litet land till ett annat: hoppas det blir en bra match i kväll, och må bästa lag vinna! Ian Hudghton (Verts/ALE). (EN) Herr talman, herr rådsordförande! Som företrädare för de statslösa nationerna inom Europeiska fria alliansen, som exempelvis Skottland, Wales och Katalonien, noterar jag att Finland, förutom att leda EU och fira hundra år av återupprättat oberoende, var den första nationen i världen att bevilja kvinnor fullständiga politiska rättigheter. Eftersom allt fler små länder som Katalonien, Montenegro och mitt eget land, Skottland, försöker göra förnyat anspråk på vår rätt till oberoende, ser vi Finland och andra små medlemsstater inom EU som förebilder. Jag välkomnar ert bestämda åtagande gentemot öppenhet och subsidiaritetsprincipen. Men om vi verkligen ska återinföra allmänhetens förtroende inom Europeiska unionen, som vi båda vill, måste vi göra mer än att bara lägga fram konstitutionstexten en gång till. EU:s trovärdighet i Skottland till exempel kommer inte att förbättras om den katastrofala gemensamma fiskeripolitiken förankras ytterligare. Denna slösaktiga resa som vi tvingas göra till Strasbourg varje månad bidrar inte. Jag välkomnar också rådsordförandens bestämda avsikt att rådfråga angående konstitutionen, men vi kan inte bara rådfråga varandra inom institutionerna, utan vi måste också rådfråga allmänheten och ta hänsyn till det som de säger Tobias Pflüger (GUE/NGL). (DE) Herr talman! Efter österrikarna är det nu med finländarna andra gången som en neutral EU-medlemsstat innehar rådets ordförandeskap, eller jag ska kanske säga en tidigare neutral EU-medlemsstat, för när jag tittar på det finska ordförandeskapets program för utrikespolitik, och i synnerhet militär politik, är saker och ting precis som de varit tidigare, och detta i vissa avseenden i ännu högre grad än tidigare. Med det officiella syftet att tillföra skydd vid ett val ska EU-soldater placeras i Kongo, och ändå vet vi och det har den tyska utrikesministern själv sagt vad detta egentligen handlar om. Det handlar egentligen om att säkra Tysklands och EU:s ekonomiska intressen, och nu står ser jag utifrån planen Sudan på tur att få denna behandling, den här gången med inblandning av Nato. EU ger sig ständigt ut på nya militära äventyr, och det betraktar jag som ödesdigert. Den taktiska insatsstyrkan ska sättas i tjänst under det finska ordförandeskapet något som jag ser som problematiskt och vi vill sorgligt nog fortfarande driva igenom konstitutionsfördraget, trots att det har dödförklarats. Varför ger vi inte äntligen upp det? Jag uppmanar er att göra en helomvändning och ägna er åt ett helt civilt Europa, som slutar att lägga miljarder av skattebetalarnas pengar på militarisering, och att agera som en stat som verkligen är neutral Bastiaan Belder (IND/DEM). (NL) Debatten om Europas framtid kräver ett ambitiöst och beslutsamt ordförandeskap under andra halvåret 2006, men morgonens presentation har gjort att jag fruktar det värsta. Låt mig börja med ambitionen, eller bristen på denna. Jag vill kritisera er för att klamra er fast vid den avvisade europeiska konstitutionen. Genom att göra så hindrar ni, den finska rådsordföranden, inledandet av en ny, ambitiös debatt om Europeiska unionens framtid. Men det är inte allt. Det finska ordförandeskapet, som ljudligt tillkännager sitt engagemang för öppenheten, delar Europa på ett smärtsamt sätt. Även om ni vet att texten i den vid två tillfällen avvisade konstitutionen åtminstone bör ändras har ni för avsikt att ratificera

17 denna europeiska konstitution under ert ordförandeskap. Hur ska ni rättfärdiga detta för medborgaren och mer relevant för den nederländska medborgaren? Jag oroar mig också för er brist på beslutsamhet. Kan ni verkligen sköta affären på egen hand medan vi väntar på förbundskansler Angela Merkel? Hur beslutsamt är ett ordförandeskap som genom en intervju av sin utrikesminister i Süddeutsche Zeitung så tidigt som den 1 juli antyder att man inte förväntar sig mycket av samrådet med medlemsstaterna? Det är inte ofta jag får nöjet att instämma i en analys av Jo Leinen, ordförande för utskottet för konstitutionella frågor. Men jag delar hans uppfattning i fråga om att rådets budskap är förvirrande. Det finska ordförandeskapet måste entydigt välja mellan den avvisade konstitutionen och en ny fördragsmässig ram. Det val jag föredrar är förresten det mer ambitiösa andra alternativet. Jag uppmanar därför det finska ordförandeskapet att visa den ambition och verkliga beslutsamhet som krävs Ryszard Czarnecki (NI). (PL) Herr talman! Det gläder mig att den finske statsministern nämnde frågan om effektivare EU-institutioner i dag. Detta är en viktig fråga för närvarande, när Europeiska unionen står vid en skiljeväg. Enligt min åsikt bör vi inte begränsa rådets befogenheter, utan öka Europaparlamentets befogenheter som det folkvalda organet och i stället minska kommissionens befogenheter, eftersom medborgarna inte har någon talan i valet av kommissionens ledamöter. Jag är nöjd med det finska ordförandeskapets stöd till tanken om ökad öppenhet inom EU-institutionerna, eftersom insyn är en central fråga. Det är bra att ordförandeskapet har varit positivt i utvärderingen av den senaste EU-utvidgningen. Jag anser att det kommer att råda en god atmosfär under de kommande sex månaderna inför nästa gradvisa och känsliga utvidgning av EU:s strukturer. När rådsordföranden talar om behovet av att arbeta för att öka EU:s konkurrenskraft hoppas jag att detta inte bara är tomma ord, och att rådet kommer att omsätta detta löfte i konkret handling, till exempel inom tjänstesektorn, och att det kommer att bli ett slut på alla begränsningar som införs i och med det olyckliga tjänstedirektivet i dess nuvarande utformning Françoise Grossetête (PPE-DE). (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Herr Vanhanen, ni befinner er inte i precis i det enklaste läget, inklämda som ni är mellan det österrikiska ordförandeskapet som presterade ett respektabelt resultat, och det tyska ordförandeskapet som redan utsätts för avsevärda angrepp. Detta trängda läge borde ha gjort er mer beslutsamma att vara djärva, så att Finland kan bli ett ordförandeskap med praktisk förmåga och långsiktig utveckling. I stället för att överraska oss har ni tyvärr gjort oss besvikna. Ert anförande saknade kraft. Vi bjöds på en katalog, ett hopkok av idéer där ni var väldigt försiktiga för att inte utelämna en enda aspekt av EU-politiken, men detta är inte vad vi förväntar oss av er: vad vi vill ha är konkret agerande. Jag kommer att ge er några exempel: ni borde bekymra er om kostnaderna för att ringa utomlands med mobiltelefon, vilket belastar så många européer, och ni bör ge verkligt stöd för genomförandet av Galileo. Det vi förväntar oss av er är att ni utnyttjar ert inflytande i rådet för att åstadkomma en mer aktiv utveckling inom det rättsliga samarbetet och polissamarbetet. Ni har även en annan uppgift, nämligen Europeiska unionens egna medel, eftersom EU inte har lyckats åstadkomma en budget. Rådet har inte lyckats förse sig med en budget som svarar mot de ambitioner som EU talar så varmt för. Det skulle vara en stor synd och skam om vi skulle bli tvungna att gå tillbaka till ledmotivet vi kan inte gå längre, rådet står i vägen. Varför delar ni i stället inte med er av era erfarenheter av verklig skogsbrukspolitik? Trä är en förnybar energikälla och uppfyller således de kriterier som är av intresse för EU inom ramen för klimatförändringen. Ni talade om energi, men vi ber er att vara starka: starka när ni möter Ryssland, eftersom makt är det enda Ryssland förstår. Sedan, när vi talar om EU:s gränser, lyssna till Europaparlamentet, som engagerar sig i frågan om att ta hänsyn till Europeiska unionens upptagningskapacitet. Avslutningsvis, och detta kanske är den enda positiva kommentaren i mitt anförande, vill jag ge er mitt stöd för den önskan som er regering har uttryckt om att vara mer bestämd gentemot Turkiet i Cypernfrågan, eftersom den turkiska invasionen är det enda hindret för Cyperns återförening. Som ni ser finns det mycket att göra om ert ordförandeskap inte ska bli ett vänta och seordförandeskap Gary Titley (PSE). (EN) Herr talman! Jag välkomnar det finska ordförandeskapet, som jag antar kommer att genomföras med sedvanlig finsk effektivitet och professionalism. Vi har mycket att lära av Finland, särskilt när det gäller vikten av investeringar i högkvalitativ utbildning och också om hur man balanserar ekonomisk effektivitet och social rättvisa. Jag välkomnar också rådsordförandens tal, som i korthet går ut på tre punkter. Det finns tre prioriteringar för rådet för tillfället: handling, handling och handling. Medborgare gillar inte förfaranden, de gillar resultat, och vi kommer att bedömas efter våra resultat. På fredag kommer vi i Förenade kungariket att markera årsdagen för de förskräckliga händelserna den 7 juli 2005, då 52 av våra medborgare sprängdes i luften i en terroristattack. Jag minns mycket väl den sympati och solidaritet som jag mottog från mina kolleger här i Europaparlamentet vid denna tidpunkt förra året, och den som vi visade våra spanska kolleger året innan vid

18 tidpunkten för bombningarna i Madrid. Våra medborgare förväntar sig att EU ser till att de förblir säkra. Vi upplevde en annan händelse den 21 juli, som lyckligtvis misslyckades. Tack vare den europeiska arresteringsordern fördes emellertid en av de misstänkta tillbaka till Förenade kungariket från Italien under loppet av några veckor. Detta är precis den typ av åtgärder som våra medborgare vill se. Vi måste visa resultat när det gäller förbättrat säkerhetssamarbete. Vi måste också visa resultat när det gäller bättre säkerhet i sin helhet. Det råder fortfarande stora brister i vår krishanteringsförmåga. Anledningen är att medlemsstater säger att de ska göra något och sedan inte visar de inte upp något resultat. Låt oss göra medlemsstaternas resultat till vår främsta prioritet. Låt oss på liknade sätt få en rättvis, effektiv politik när det gäller invandrarpolitik som sammanbinder utveckling med invandrarpolitik, en politik som gör våra gränser mycket säkrare. Låt oss erkänna att vi har en gemensam marknad när det gäller energi. Låt oss fullfölja denna logik. Låt oss driva igenom hela programmet för den inre marknaden, som fortfarande är alltför otillräckligt. Herr rådsordförande! Jag välkomnar ert åtagande gentemot bättre regelverk, men som ni har hört i dag kommer den största vinsten med bättre regelverk att bli ett stopp för Europaparlamentets kringflackande runt om EU, så att vi lättare kan inrikta oss på lagstiftning Kyösti Virrankoski (ALDE). (FI) Herr talman! Jag vill tacka statsminister Matti Vanhanen för hans utförliga presentation. Jag vill särskilt stödja hans engagemang i berättigandet av unionens existens, dess legitimitet. Konstitutionsfördragets virtuella sammanbrott i några av de folkomröstningar som hölls återspeglar inte så mycket den oerhört stora kontroll som folket har över lagstiftningen som den misstänksamhet och misstro som de hyser gentemot EU. Det finns goda grunder för detta. Den enorma mängden minutiöst detaljerad EUlagstiftning, den oerhört stora och ineffektiva byråkratin och den fullständigt oproportionerliga kontrollen och tillsynen gör unionen klandervärd. Därför är statsministerns löfte om att satsa mer tid och energi på bättre lagstiftning särskilt viktigt. Jag håller med statsminister Vanhanen om att unionen måste fokusera på väsentligheterna och göra detta effektivt. När det gäller konstitutionsfördraget har Finland ett fantastiskt tillfälle att ta initiativet och visa verkligt ledarskap genom att inleda samråd om möjligheterna för att gå vidare med det och vad det bör innehålla. Om EU ska lyckas i den globala konkurrensen måste det vara mer konkurrenskraftigt. Forskning, produktutveckling och utbildning är avgörande faktorer. Förhoppningsvis kommer ordförandeskapet snabbt att lyckas med att samtidigt införa lagstiftningen och programmen, så att de magra medel som finns i finansieringsramen kan börja utnyttjas. Avslutningsvis vill jag nämna jordbruket, även om det inte omnämns i programmet. I praktiken är jordbruket det enda politikområde där EU reglerar medborgarnas privata inkomstnivåer. Vår största industrisektor, livsmedelssektorn, är också beroende av jordbruket. Förhoppningsvis kommer ordförandeskapet att lyckas skydda vårt jordbruk vid WTO-förhandlingarna, där det är föremål för en våldsam attack. Samtidigt hoppas jag att de nödvändiga förutsättningarna för ett hållbart och konkurrenskraftigt jordbruk kan tryggas inom hela EU, inklusive de yttersta randområdena, enligt Europeiska rådets beslut. Jag önskar mitt land Finland all lycka med ordförandeskapet Diamanto Manolakou (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Vi behöver inte lura oss själva att tro att någonting kommer att förändras under det finska ordförandeskapet. Det kommer att fortsätta att genomföra samma reaktionära antigräsrotspolitik och militarisering av EU under de kommande sex månaderna, vilket bekräftas av ordförandeskapets program. Ordförandeskapets förstahandsval är samarbete för att blåsa nytt liv i den europeiska konstitutionen, trots att den dömdes ut och förkastades av Frankrikes och Nederländernas folk. Främjande av konkurrenskraft för att öka lönsamheten av det samlade eurokapitalet genom ännu mer tyrannisk exploatering av arbetarna. Skattelättnader för kapital och nya skatter för arbetstagarna inom ramen för utarbetandet av EUförordningar. Grönboken om arbetsrätt för att avskaffa alla juridiska rättigheter som arbetarrörelsen har vunnit genom sin kamp. När det gäller förbindelserna med Ryssland är de den mycket eftersökta motspelaren för att konkurrera med USA. Det som emellertid är särskilt förolämpande är de påtryckningar som det finska ordförandeskapet förklarar att det avser att utöva på medlemsstaterna för att de ska börja handla direkt med den ockuperade norra delen av Cypern, vilket innebär att ordförandeskapet bortser från det faktum att det finns en ockupationsarmé där, och att det i själva verket nonchalerar denna pseudostat för att tillfredsställa de oacceptabla turkiska kraven. Vi får inte tillåta detta. Vi kommer att stödja alla aktioner från arbetarrörelsen mot denna politik

19 Ville Itälä (PPE-DE). (FI) Herr talman! Under den senaste tidens debatter har jag hört två definitioner av det finska ordförandeskapet. Den första var att det finska ordförandeskapet kommer att bli en framgång om det lyckas undvika bakslag för EU under de närmaste sex månaderna. Den andra definitionen var att Finlands främsta uppgift är att förbereda för Tysklands kommande ordförandeskap. Så förhåller det sig dock inte. Finland har mycket mer att erbjuda EU och européerna. De särskilt viktiga prioriteringarna, Ryssland och energin, är områden där Finland har mycket sakkunskap. Det är med dessa frågor som EU måste göra de största framstegen. Vi saknar helt en gemensam politik för Ryssland, och vi kan inte förhandla med Ryssland på lika villkor innan vi har en sådan politik. Herr statsminister! Ni gjorde också helt rätt i att nämna att många frågor är under behandling i parlamentet, och att de måste slutföras på lämpligt sätt. Det rör sig bland annat om Reach och budgetförordningen och många andra frågor, som utgör de mycket små steg som kommer att bidra till att EU kan göra framsteg. Ni nämnde även utvidgningen, som jag ser som en av de viktigaste frågorna och en oerhört stor utmaning. I själva verket är det omöjligt att samtidigt gå vidare med utvidgningen, som går för snabbt och mot folkets vilja, och konstitutionen. Frågan om Rumänien och Bulgarien kommer att komma upp under det finska ordförandeskapet, och det är viktigt att vi visar våra medborgare att kriterierna uppfylls. Vikten av detta måste uppenbarligen fortfarande betonas, särskilt när det gäller Turkiet. Kriterierna måste uppfyllas för att folket ska ha förtroende för EU. Det som folket förväntar sig mer än någonting annat är helt klart agerande och visioner. Den gamla uppfattningen om varför EU finns är inte längre tillräcklig för våra medborgare. Därför är det dags att vi skapar en ny, gemensam och exakt idé om hur EU kommer att se ut om 10 eller 20 år. Jag anser att det finska ordförandeskapet skulle göra absolut rätt i att börja arbeta med denna fråga. Den kommer säkerligen inte att avslutas, men det är viktigt att börja arbeta med den för att förbindelserna mellan folket och EU:s institutioner ska kunna fortsätta i positiv stämning. (Applåder) Poul Nyrup Rasmussen (PSE). (EN) Herr talman! Rådsordföranden är känd i Finland för sitt samarbete och samförstånd. Herr rådsordförande! Jag hoppas innerligen att ni kommer att göra verkliga framsteg när ni möter arbetsmarknadsparterna vid det sociala toppmötet i oktober, eftersom det inte kan ske några framsteg när det gäller välståndet eller värderingarna i Europeiska unionens medlemsstater utan ett brett, konsensusbaserat samarbete. Herr rådsordförande! När vi talar om flexicurity [flexibilitet och trygghet i kombination], som jag med glädje upptäckt att ni och ordförande José Manuel Barroso har anammat som grundval för samarbete, är det oerhört viktigt att det inte bara är flexibilitet som Dominique de Villepin i Frankrike skulle vilja se utan både flexibilitet och säkerhet i en kombinerad och globaliserad modern version. Detta kan bara göras i samarbete med arbetsmarknadsparterna, något som jag hoppas att ni kommer att ta initiativet till. Ni har alla förutsättningar för att göra det, och jag är säker på att ni kommer att göra det. Som jag har betonat denna förmiddag är min andra uppmaning till er att ni bekämpar brottslighet, terrorism och människohandel. Sedan ni återlanserade det finska ordförandeskapet i Tammerfors måste nu detta vara tillfället för att förvandla det till verklighet. Jag hoppas att vi kommer att se det finska ordförandeskapet avslutas med ett mycket tydligt resultat för alla våra medborgare genom att använda övergångsklausulen Alexander Lambsdorff (ALDE). (DE) Herr talman, statsminister Vanhanen, herr kommissionsordförande! Jag anser att den finska regeringen själv har fastställt de rätta prioriteringarna. Vi säger ja till att förstärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och även till att höja säkerhetspolitikens profil. Vi säger ja till ökad konkurrenskraft och ökad insyn i EUlagstiftningen. Vi säger även ja till en sansad debatt som en del av den konstitutionella processen, vilket statsministern utan tvivel har i åtanke för Finlands ordförandeskap. Som statsministern märker har vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i Europaparlamentet stort förtroende för att det finska ordförandeskapet kommer att lyckas väl. Allt detta sker emellertid mot bakgrund av de uttalanden som statsministern gjorde i det finska parlamentet. Han sa att unionen inte längre delar en gemensam kärna och att koalitioner i stället bildas beroende på varje enskilt fall. EU:s gemensamma intressen kommer i andra rummet efter det mellanstatliga samarbetet från fall från fall. Vi skulle vilja att statsministern gör något för det gemensamma europeiska intresset, för den europeiska kärnan, och följaktligen föregår med gott exempel för det efterföljande tyska ordförandeskapet Othmar Karas (PPE-DE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Vi har vunnit fotbolls-vm, men även i politiska termer går EU till anfall ännu en gång, EU når gemensamma framgångar och har återigen höjt sina gemensamma mål. Jag vill be rådsordföranden att vara en stark kapten för sitt rådslag och stärka lagarbetet med sina medspelare samarbetet med parlamentet var till exempel ett av skälen till det österrikiska ordförandeskapets framgångar. Jag vill be honom att fortsätta på den inslagna vägen för att förstärka samarbetet och involvera parlamentets ledamöter. Samarbete med Europaparlamentet är inte detsamma som samarbete med de nationella parlamenten. Vi är här

20 för att vara rådets partner och medlagstiftare inte för att övervaka det. Vi är likställda med rådet; det är snarare rådet än de nationella parlamenten som är våra kolleger i motsvarande ställning. För det andra, och när det gäller öppenhet, vill jag be rådsordföranden att se till att hans paroll blir till en rättslig realitet, eftersom insyn är en nödvändig förutsättning för att sätta stopp för det dubbelspel som omfattar inrikespolitiken och EU-politiken. Jag ber honom att se till att alla medborgare i medlemsstaterna får höra om rådets öppenhet i sin roll som lagstiftare, att han främjar insyn och ser till att EuroNews finns med i alla statliga tv-kanalers program. För det tredje, och när det gäller utvidgningen, kan vi endast inge förtroende genom att följa spelreglerna och vara konsekventa i våra förhandlingar. Om Ankaraprotokollet inte genomförs måste anslutningsförhandlingarna med Turkiet avbrytas. Jag rekommenderar rådsordföranden att följa exemplet med utvidgningen inom euroområdet, och exemplet med de senaste sex månadernas diskussioner om utvidgningen. I detta sammanhang vill jag även be kommissionens ordförande att klargöra sin kommentar om de nödvändiga förutsättningarna för utvidgningen, som kan vara tekniskt korrekta, men som politiskt sett har gett upphov till förvirring. När vi säger att Nice inte är tillräckligt måste vi klargöra att vi, innan vi ger oss in på nästa stora utvidgning nämligen Kroatiens anslutning behöver vi ett nytt konstitutionsfördrag. Slutligen vill jag be rådsordföranden att se till att det nås resultat med tjänstedirektivet, arbetstidsdirektivet och direktivet om television utan gränser, och även när det gäller gränsöverskridande betalningar Enrique Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! I mitt anförande kommer jag att ta upp tre punkter från ert uttalande och en utmaning. För det första välkomnar jag att den finska regeringen, när det tar över ordförandeskapet, har ratificerat konstitutionsfördraget som nu har stötts av de flesta staterna och folken inom EU. Det är ett faktum som måste betonas, eftersom vi alla är överens om att det är nödvändigt, inte bara för utvidgningsfrågorna, utan också för att EU ska fungera ordentligt. För det andra, och när det gäller säkerhetsfrågan och kampen mot terrorismen, vill jag tacka er för det stöd som ni och andra ledamöter i Europeiska rådet gav oss i början av processen att besegra våldet och nå fred i mitt land, Spanien. För det tredje vill jag också betona att processen att utarbeta invandringspolitik för gemenskapen och ni nämnde fallet med Kanarieöarna inleddes i Tammerfors, och vi måste göra betydande insatser för att påskynda den. Herr rådsordförande! Avslutningsvis hade jag tillfälle att träffa utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki vid förhandlingarna om utvecklingsrundan från Doha. Detta är en mycket viktig utmaning, och den måste ges konkret form under det finska ordförandeskapet. Jag anser att den måste ges en framträdande plats på dagordningen, för att vi ska kunna trygga vår framtid och axla vårt ansvar Sarah Ludford (ALDE). (EN) Herr talman! Statsministerns beslutsamhet att inrikta sig på Balkanländerna och främja deras framsteg i riktning mot EU lugnar mig. Herr statsminister! Jag vet att det är ett europeiskt och inte ett finskt projekt, men ni är verkligen välrepresenterade med er före detta president, Martti Ahtisaari, som är engagerad i statusdiskussionerna om Kosovo och er före detta assistent, Olli Rehn, som kommissionsledamot med ansvar för utvidgningen. EU har ett stort ansvar för att skapa rätt balans mellan uppmuntran, som i fallet med viseringslättnader som kommer att debatteras i kväll, och påtryckningar, som när det gäller att överlämna misstänkta krigsförbrytare till Haag särskilt när det gäller utmaningen i Kosovo. Er viljekraft på detta område lugnar mig. För det andra är EU dysfunktionellt på området rättvisa, inrikesfrågor och mänskliga rättigheter. Å ena sidan har vi förseningar och urvattning av åtgärder som beror på den nationella vetorätten. Nästan fem år efter att ha kommit överens om en EU-lagstiftning mot terrorism har vissa medlemsstater fortfarande inte genomfört den. Å andra sedan talar vi mycket retoriskt om mänskliga rättigheter, vi predikar för tredjeländer, men det finns trovärdiga tecken på många EU-länders medverkan i illegala överlämnanden och tortyr. Vi fäller inte terrorister, utan vi är i bästa fall passiva när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i kriget mot terrorismen. Detta är en giftig blandning, och jag ber er att titta över motsättningarna och motsägelserna på detta område João de Deus Pinheiro (PPE-DE). (PT) Herr rådsordförande! Enligt min mening är ert program tydligt, praktiskt och trovärdigt, vilket inte har varit fallet med alla ordförandeskap. Vi anser att några av era prioriteringar är grundläggande, däribland Rysslandsfrågan och energifrågan. Vi måste tala klarspråk om Rysslandsfrågan. Det är ingen mening med att förhandla endast med Ryssland om energifrågan. Ryssland är en ytterst viktig partner som vi måste föra in i de internationella angelägenheterna, eftersom vi på så sätt även kan påverka de mänskliga rättigheterna och demokratin i detta enormt vidsträckta land. En ytterligare prioritering som ni har förordat, och som vi instämmer i, är ett EU som visar resultat. Detta är ett område som kommissionens ordförande har verkat för och som man har kämpat för, trots svårigheterna med konstitutionen. Detta EU som visar resultat har nära samband med tillväxt och sysselsättning. Det måste påpekas att den mellanstatliga metod som har följts för