TILL LÄSAREN MARJA LEHTONEN

Transkript

1

2 R I K S Å K L A G A R Ä M B E T E T Å R S B E R Ä T T E L S E

3 Redaktion Marja Lehtonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Edita Design Tryck Edita Oyj, Helsingfors

4 TILL LÄSAREN Riksåklagarämbetets årsberättelse är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och justitieförvaltningen. Berättelsen ger också övriga myndigheter samt studerande och enskilda medborgare aktuell information om åklagarverksamheten. Till innehållet och uppbyggnaden följer årsberättelsen 2001 den föregående årsberättelsen. Det kan fortfarande förekomma vissa brister i åklagarstatistiken, men tack vare datasystemet för brottsärenden SA KA RI har den i stor utsträckning kunnat kompletteras. I slutet av berättelsen finns Riksåklagarämbetets nya arbetsordning samt förteckningen över 2001 års avgöranden. Förteckningen innehåller korta referat av de avgöranden under verksamhetsåret som har lett till åtgärder, samt ett alfabetiskt sakregister. Helsingfors den 2 april 2002 MARJA LEHTONEN Överinspektör

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING RIKSÅKLAGARE MATTI KUUSIMÄKI: Åklagaren som samhällets advokat... 6 BITRÄDANDE RIKSÅKLAGARE MARTTI JAATINEN: Fyra år senare... 8 ÅKLAGARVÄSENDET 10 Riksåklagaren Biträdande riksåklagaren Statsåklagarna Brottmål som är viktiga från samhällets synpunkt Riksåklagarämbetet De lokala åklagarenheterna...12 De allmänna åklagarna...12 FÖRVALTNINGEN 14 Utnämningsärenden...14 Resultatstyrningen av åklagarväsendet...15 Förverkligandet av resultatmålen Projekt...20 Verksamhet för upprätthållande av arbetsförmågan...22 Information ÅTALSÄRENDEN 27 Åtalsprövningsärenden...27 Ändringsprövningsärenden...34 Justitieombudsmannens åtalsförordnande...36 Åtalsförordnanden enligt 1 kap. strafflagen...38 Fullföljd till högsta domstolen...39 Åklagarförordnanden...39 Ekonomiska brott...40 Narkotikabrottsprojektets åklagare Straffbart bruk av narkotika Polisbrottsärenden...42 Samarbetet mellan polis och åklagare...44

6 UTVECKLING, STYRNING OCH UTBILDNING 45 Riksåklagarens allmänna föreskrifter och anvisningar...45 Den riksomfattande åklagardagen...46 Chefsdagarna...47 Regiongruppsverksamheten...48 Utbildningen inom åklagarväsendet...49 Nyckelåklagarna...56 Praktiksystemet för biträdande åklagare Riksåklagarämbetets publikationsserie...62 Övervakning...63 INTERNATIONELLA ÄRENDEN 67 Inledning...67 Det nordiska samarbetet...68 Det rättsliga samarbetet inom Östersjöregionen...68 Ryssland Estland Europeiska unionen...72 Europarådet...74 Övrigt internationellt samarbete...74 Övriga händelser...75 Besök hos Riksåklagarämbetet...75 Den internationella åklagarföreningens konferens i Australien...76 Anvisningar och råd till lokala åklagare...76 Myndighetssamarbete...76 SAKKUNNIGUPPDRAG 78 Utlåtanden...78 Övriga sakkunniguppdrag...80 STATISTIK 82 RIKSÅKLAGARÄMBETETS PERSONAL RIKSÅKLAGARENS UTLÅTANDEN 92 RIKSÅKLAGARÄMBETETS ARBETSORDNING 100 FÖRTECKNING ÖVER AVGÖRANDEN 106 SAKREGISTER 124 5

7 Riksåklagare Matti Kuusimäki: ÅKLAGAREN SOM SAMHÄLLETS ADVOKAT 6 Vårt system var ursprungligen tämligen legalistiskt, vilket innebar att ett brott i regel ledde till förundersökning och åtal varefter ett straff bestämdes. Straffet verkställdes i stort sett enligt domen. Utan att fördenskull önska en återgång till det gamla kan vi konstatera att de etappvis genomförda reformerna av systemet, som helhet betraktade, i alltför hög grad har fjärmat systemet från de centrala värden som straffrätten bygger på, t.ex. från den i grundlagen inskrivna jämlikhetsprincipen. Det har blivit dags att ta en överblick av situationen. I dagens läge är den lokala polisen benägen att prioritera utredningen av brott från sina egna utgångspunkter och att sålunda utan att ta råd utifrån besluta hur det straffrättsliga ansvaret ska förverkligas i praktiken. Åklagaren har en omfattande prövningsrätt, domstolen tillämpar rättsnormer som är flexibla i olika riktningar och verkställighetsmyndigheterna fattar beslut som på ett avgörande sätt påverkar straffets faktiska innehåll. De andra myndigheter än domstolarna som är involverade i straffprocessen har de facto getts så mycket rättskipningsbehörighet att domstolarna och själva rättegångens lagenliga förlopp numera har en närmast marginell betydelse för strafflagstiftningen samt för proportionaliteten och förutsägbarheten. De mål som tas upp till behandling i domstolarna väljs inte ut enligt kriterier som i alla avseenden är konsekventa eller ens rättvisa, och det straff som domstolen anser rättvist verkställs avvikande från domen, både när det gäller straffets längd och när det gäller straffets innehåll. I allmänhet gynnar avvikelserna från den legalistiska principen naturligtvis dem som åtalas och döms. Det är emellertid problematiskt att de lindringar och övriga förmåner som är inbyggda i systemet inte i alla avseenden beaktas på tjänstens vägnar. Den åtalade eller dömde förutsätts själv vara aktiv samt ha kunskaper och förstånd att åberopa vissa omständigheter eller utnyttja vissa möjligheter. En åtalad eller dömd person som inte får offentlighet, som saknar faktiska fullföljdsmöjligheter och inte kan åberopa kända prejudikatfall kan knappast fråga efter samma förmåner som någon annan eventuellt har fått. Inverkan av olika förmildrande eller straffskärpande omständigheter kan i olika

8 skeden av systemet också kumulera på ett sådant sätt att skillnaden mellan slutresultatet i ett enskilt fall och i normalfallet blir oproportionerligt stor med beaktande av brottens klandervärdhet. Vi behöver bara tänka på den betydelse som t.ex. målsäganden inställning, en eventuell förlikning, brottsåterfall, gärningsmannens personliga förhållanden och lämplighet kan ha i straffprocessens olika skeden. I egenskap av samhällets advokater är åklagarna också formellt ansvariga för hela behandlingskedjan i brottmål. Tjänstebenämningarna på t.ex. Norges och Danmarks riksåklagare är följdriktigt Riksadvokaten respektive Rigsadvokaten. A lla parter i straffprocessen måste emellertid gemensamt dra försorg om hela kedjans legitimitet på det allmänna planet. Under det gångna året har Riksåklagarämbetet satsat på att utveckla ett mångsidigt samarbete, med goda resultat. Detta långsiktiga arbete måste fortsätta. Jag är övertygad om att såväl justitieministeriets nyinrättade kriminalpolitiska avdelning som advokatkåren och polisen kommer att stödja dessa gemensamma målsättningar. En förutsättning för att det straffrättsliga ansvaret skall kunna förverkligas på ett sätt som tillfredsställer medborgarna bättre än förr är att tyngdpunkten i myndighetsverksamheten förskjuts i en mera kundorienterad riktning. 7

9 Biträdande riksåklagare Martti Jaatinen: FYRA ÅR SENARE 8 Benita Simola Under de gångna fyra åren har vi på Riksåklagarämbetet noggrant följt upp det förnyade åklagarväsendets verksamhet och funktion, både vad gäller vår egen enhet och vad gäller de lokala enheterna. Vi har också följt med rättsvården på straffrättens område i ett vidare perspektiv, inklusive förundersökningen och straffprocessen. Den information och de erfarenheter som vi på detta sätt har fått ger oss förutsättningar att utveckla åklagarväsendet i en bättre fungerande och ändamålsenligare riktning. Åklagarkommissionen och riksdagens lagutskott utarbetade en grundläggande revidering av lagstiftningen om åklagarväsendet, med den nya grundlagen som utgångspunkt. Begränsande faktorer var närmast de principer som omfattats i samband med häradsrättsreformen samt statens ständiga penningbrist. I början uttrycktes från olika håll farhågor om att den tvåstegs organisationsmodell som genomfördes skulle vara svår att leda. Farhågorna har besannats. Det är ingen lätt sak att från ett riksomfattande centralt ämbetsverk leda ett tvåstegssystem som räknat från början av år 2002 har 76 lokala enheter. Det har gjorts försök att rätta till situationen genom samarbetsarrangemang av det slag som avses i lagstiftningen om häradsrätterna, genom täta uppföljningsbesök, genom regiongruppsverksamhet, genom organisering av ekobrottsåklagarnas regionala verksamhet samt genom att nyckelåklagarna ges ett regionalt ansvar utöver ansvaret för den egna enheten. Räknat från början av år 2002 har dessutom tagits i bruk ett regionansvarssystem för statsåklagarna. Under de närmaste åren är inga ändringar att vänta i häradsindelningen och några lagstiftningsreformer är inte aktuella ännu på en tid. Vissa korrigeringar och förbättringar kan emellertid göras inom ramen för den gällande lagstiftningen. Riksåklagaren har tillsatt en arbetsgrupp för att utveckla den regionala verksamheten. Utgångspunkten för arbetet är riksdagens lagutskotts betänkande (LaUB 20/1996 rd) där det anförs att reformen av åklagarväsendet bör omprövas när man känner till hur det nya rättegångsförfarandet i brottmål har påverkat åklagarnas uppgifter. Då kan man också göra en utvärdering av hur välfungerande ett tvåstegssystem är, om alla riksåklagare skall finnas vid Riksåklagarämbetet eller om de skall decentraliseras till den regionala nivån samt hur väl resurserna räcker till. A rbetsgruppen skall utarbeta ett förslag till omorganisering av samarbetsområdena. Följande uppgift är att förstärka samarbetsområdenas ledning så att den regionala förvaltningen kan effektiveras. Dessutom utreder arbetsgruppen eventuella behov av lagändringar. Organiseringen av åklagarväsendet försvåras ytterligare av ett principiellt och delvis också praktiskt problem. Häradsreformen resulterade i att läns-

10 männen kvarstod som häradsåklagare i två härad, nämligen Kittilä och i Lapska armens härad. Dessa länsmän är organisationens enda åklagare i bisysslor. Från principiell synpunkt och med beaktande av de mänskliga rättigheterna kan det ifrågasättas att förundersökningsledaren och åklagaren är en och samma person, som i strafforderförfarandet dessutom fungerar som domare. I de nämnda häradena är gränsen mellan polisens förundersökningsbeslut och åklagarens avgöranden vacklande. Inte heller förfarandet för begränsning av förundersökningen kan fungera på ett sakligt sätt. I praktiken har polisens resursbehov inneburit att sådana till åklagarens behörighet hörande uppgifter har kommit i andra hand, som förutsätter förverkligande av straffrättsligt ansvar. Utan att på något sätt ifrågasätta de nuvarande länsmännens förtjänster och kompetens som åklagare kan man emellertid med fog fråga sig om inte också de ifrågavarande häradenas invånare, när de uppträder som målsägande och står åtalade, har rätt att liksom landets övriga invånare bli betjänade av heltidsåklagare. Vi har kunnat erfara att utvecklingen går till det bättre i flera avseenden. En positiv omständighet som har kunnat konstateras är att flera länsmän som i samband med häradsreformen mot sin vilja måste börja sköta åklagaruppgifter, med tiden har blivit väl insatta i sina rättskipningsuppgifter som åklagare och upplevt dem som motiverande. Eftersom en del av länsmännen dessutom har flyttat över till andra tjänster och uppgifter, som bättre motsvarar deras förutsättningar och önskemål, håller den nuvarande åklagarkåren enligt min åsikt en hög nivå i jämförelse med vilken annan tjänstemannagrupp som helst. En bidragande orsak till åklagarkårens höga kvalitativa nivå är också att vår utbildning är mångsidig, riklig och effektiv. Ett speciellt gott vitsord måste ges utbildningen av biträdande åklagare, som redan har producerad 85 åklagardugliga unga jurister. A v dessa har ett sextiotal fortsatt sin juristkarriär som åklagare. Också de som har börjat arbeta vid domstolarna eller som sakförare har nytta av åklagarutbildningen i sin fortsatta rättsvårdande verksamhet. I samband med häradsreformen inrättades alltför få åklagartjänster jämfört med behovet. Uppskattningarna av de personella resurser som reformen av straffprocessen skulle kräva visade sig vara underdimensionerade. Även om antalet åklagartjänster sedermera har utökats en aning, har flera åklagare en oskäligt stor arbetsbörda. Utmattning i arbetet är ett verkligt problem inom åklagarkåren. De ovan nämnda organisatoriska arrangemangen kommer att hjälpa upp arbetssituationen en aning, men för att problemet som helhet skall kunna lösas förutsätts en avsevärd förstärkning av åklagarkåren. Finlands åklagarväsen anses i internationella sammanhang vara föredömligt och väl uppfylla de krav som ställs i FN:s kriminalpolitiska resolution Våra åklagares självständighet och oavhängighet värdesätts särskilt. A tt åklagarkåren röner denna uppskattning är ingen självklarhet åklagarkåren måste fortsättningsvis axla sitt ansvar som en viktig utövare av kriminalpolitisk makt. 9

11 ÅKLAGARVÄSENDET RIKSÅKLAGAREN Åklagarväsendet har i lagstiftningen givits en oberoende ställning. Utöver åklagarnas självständiga prövningsrätt och behörighet har deras beslutsfattande huvudsakligen koncentrerats till åklagarväsendet och, när det gäller åklagarkåren i dess helhet, till riksåklagaren. Riksåklagaren utnämner alla lokala åklagare och utövar disciplinär makt över dem. Riksåklagaren fattar även beslut om interna tjänstearrangemang inom åklagarväsendet samt beslutar om de viktigaste förvaltningsärendena. Riksåklagaren kan överta avgörandet av ett ärende som ankommer på en underlydande åklagare samt förordna att en underlydande åklagare skall utföra åtal som riksåklagaren har beslutat väcka. Åklagarväsendets anslag upptas i statsbudgeten under justitieministeriets huvudtitel. Riksåklagaren för budgetförhandlingar om åklagarväsendets anslag med justitieministeriet. Det är emellertid Riksåklagarämbetet som ansvarar för åklagarväsendets resultatstyrning. BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN Biträdande riksåklagaren avgör med samma behörighet som riksåklagaren de ärenden som ankommer på honom samt fungerar som ställföreträdare för riksåklagaren. A rbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning (s. 100 i denna årsberättelse). 10 STATSÅKLAGARNA Vid Riksåklagarämbetet har under året arbetat 13 statsåklagare. Dessa är behöriga att utföra åklagaruppgifter i hela landet. Statsåklagarna skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de brottmål som från samhällets synpunkt är viktigast. De skall också utföra åtal som riksdagen, justitieministeriet, justitiekanslern eller riksdagens justitieombudsman har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans. I den rådande tvåstegsorganisationen har statsåklagarna inte någon självständig förmansställning i förhållande till de lokala åklagarna, men till stats-

12 åklagarna kan delegeras rätt att avgöra ärenden med riksåklagarens behörighet. Enligt förordningen om Riksåklagarämbetet kan en statsåklagare med stöd av arbetsordningen eller riksåklagarens förordnande avgöra andra än principiellt viktiga eller vittgående ärenden med samma behörighet som riksåklagaren. Enligt Riksåklagarämbetets arbetsordning kan statsåklagarna kan avgöra ändringsprövningsärenden och klagomålsärenden, om inte ärendet föranleder åtgärder av riksåklagaren eller annat ställningstagande. BROTTMÅL SOM ÄR VIKTIGA FRÅN SAMHÄLLETS SYNPUNKT Ett brottmål är viktigt från samhällets synpunkt om det t.ex. är fråga om (RÅ:1998:1) ett grovt brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet, brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, gärningar som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfriheten eller s.k. medborgarolydnad), ärenden som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelse eller brott mot humaniteten enligt 11 kap. strafflagen eller brott mot politiska rättigheter enligt 14 kap. strafflagen. RIKSÅKLAGARÄMBETET I egenskap av central förvaltningsmyndighet ombesörjer Riksåklagarämbetet åklagarväsendets verksamhetsförutsättningar så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Ämbetsverkets personal bestod under verksamhetsåret av 35 tjänstemän. För att uppgifterna skall kunna skötas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för åtalsärenden, en utvecklingsenhet och en internationell enhet. I slutet av berättelsen, s. 91, finns en förteckning över de anställda. 11

13 ÅKLAGARVÄSENDET För behandling av och beslut i ärenden som gäller åklagarväsendets och Riksåklagarämbetets verksamhet finns en ledningsgrupp som består av riksåklagaren som ordförande och av biträdande riksåklagaren som vice ordförande samt av enhetscheferna som övriga medlemmar. DE LOKALA ÅKLAGARENHETERNA Finland är indelat i 90 härad. Vid häradsämbetena och dessas avdelningar sköts polis-, åklagar-, utsöknings- och registerförvaltningsuppgifter samt vissa allmänna förvaltningsuppgifter. I 13 härad finns det särskilda ämbetsverk för dessa uppgifter men i de övriga häradena sköts ärendena av häradsämbetenas avdelningar. En lokal åklagarenhet kan således vara organiserad antingen som häradets åklagarämbete (t.ex. Åbo och Tammerfors) eller som häradsämbetes åklagaravdelning (t.ex. Esbo och Vanda). Dessutom har Åland ett landskapsåklagarämbete. Inklusive Åland fanns det under verksamhetsåret 76 lokala enheter (inklusive enheterna i Kittilä och i Lapska armen som har länsmän), då vissa härads åklagarverksamhet sköts av ett annat härads åklagaravdelning. DE ALLMÄNNA ÅKLAGARNA Åklagarnas ställning och uppgifter framgår av 1 lagen om allmänna åklagare. Bestämmelsen understryker åklagarens ställning och viktiga roll när det gäller att förverkliga det straffrättsliga ansvaret och värna om individens rättsäkerhet samt att beakta allmän fördel och objektivitetsprincipen. Enligt bestämmelsen har dessutom varje åklagare självständig åtalsprövningsrätt samt vissa uppgifter som är jämförliga med domsmakt. Utöver lagen om allmänna åklagare innehåller också lagen om rättegång i brottmål, förundersökningslagen, tvångsmedelslagen samt rättegångsbalken viktiga bestämmelser om åklagarens uppgifter. A ndra ständigt tillämpliga bestämmelser om åklagarens uppgifter finns i strafflagen och i andra lagar som gäller straffrättsliga påföljder samt gärningsmän. I vår lagstiftning finns dessutom över 300 lagrum som reglerar åklagarens skyldigheter och rättigheter samt innehåller närmare bestämmelser om skötseln av de grundläggande uppgifterna. Åklagarväsendet i siffror år 2001 anställda 553 åklagare 343 kansli- och annan personal 210 åklagarenheter 76 av åklagarna avgjorda ärenden (enligt antal ärenden) beslut att inte väcka åtal (enligt antal personer) åklagarväsendets utgifter milj. mk 12

14 FÖRVALTNINGEN UTNÄMNINGSÄRENDEN Åklagarenheterna Riksåklagaren utnämner alla häradsåklagare. Under verksamhetsåret 2001 gjordes sammanlagt 81 utnämningar. De tillsatta tjänsterna och tjänsteförhållandena fördelade sig på följande sätt enligt löneklass: Löneklass A25 A26 A27 A30 Tjänster Tjänsteförhållanden Sammanlagt År 2001 utnämndes sammanlagt 81 häradsåklagare A ntalet sökande per tjänst varierade A ntalet sökande var sammanlagt 584, varav 300 (51,4 %) var män och 284 (48,6 %) kvinnor. A v dem som utnämndes var 45 (55,6 %) män och 36 (44,4 %) kvinnor. Antal sökande till biträdande åklagartjänster Under verksamhetsåret utnämndes 25 biträdande åklagare 14 Riksåklagarämbetet Riksåklagaren utnämnde från överinspektör Minna Melender till en ny överinspektörstjänst A 26 och från justitiesekreterare Johanna Jalas till en överinspektörstjänst A 25.

15 Statsrådet utnämnde från statsåklagare Petri Jääskeläinen till en statsåklagartjänst A 30 och från statsåklagare Christer Lundström till en statsåklagartjänst A 29 samt för tiden häradsåklagare Leena Metsäpelto till en tidsbestämd statsåklagartjänst A 28 (narkotikaåklagare). Häradsåklagare Heli Vesaaja utnämndes från till verksamhetsårets slut till ett tidsbestämt tjänsteförhållande i en överinspektörstjänst A 26. Vesaaja arbetade därförinnan 14 månader i Strasbourg vid domstolen för de mänskliga rättigheterna. Hon efterträddes där av statsåklagare Päivi Hirvelä, till slutet av verksamhetsåret. Häradsåklagare Tea Täppinen utnämndes från till ett tidsbestämt tjänsteförhållande i en överinspektörstjänst A 26. Kaisa Karjarinta utnämndes till byråsekreterare vid enheten för åtalsärenden och Virve Pehkonen till byråsekreterare vid samma enhet. Byråsekreterare Tiina Rantanen utnämndes till kurssekreterare vid utvecklingsenheten. Till ett tidsbestämt tjänsteförhållande i en byråsekreterartjänst utnämndes från Marja Dahlbom och från Tanja Järvinen samt till ett tidsbestämt tjänsteförhållande i en kanslivaktmästartjänst Tero Hopeakangas från Kriminalkommissarie Jouko Tainio vid Centralkriminalpolisen började arbeta vid Riksåklagarämbetet inom ramen för tjänstemannautbytet. RESULTATSTYRNINGEN AV ÅKLAGARVÄSENDET Resultatförhandlingar STYRNINGSSYSTEMET Målet är att utveckla åklagarväsendets resultatstyrningssystem så att det i större utsträckning baserar sig på förhandlingar. Framför allt de kvalitativa resultatmålen har fortfarande till övervägande del fastställts på organisationens högsta nivå. Samarbetet mellan centralförvaltningen och det lokala åklagarväsendet fortsatte under verksamhetsåret under de rådplägningsdagar för åklagarenheternas chefer som denna gång hölls i Kuopio och i Helsingfors Det huvudsakliga syftet med chefsdagarna var att utveckla åklagarväsendets resultatstyrningssystem. En närmare redogörelse för chefsdagarna på s.. FÖRHANDLINGSRAMARNA Riksåklagarämbetet och de lokala åklagarenheterna förde förhandlingar om resultatmålen för år Förhandlingarna fördes vid Riks- 15

16 FÖRVALTNINGEN åklagarämbetet, separat med varje åklagarenhet. Enheterna anlände emellertid till förhandlingarna ett samarbetsområde i sänder. Under förhandlingarna avtalades om resultatmålen för år Som kvalitativa resultatmål uppställdes en enhetlig påföljdspraxis och enhetliga förfaranden vid straffbart bruk av narkotika, utveckling av kanslipersonalens arbetsrutiner, effektiv straffprocessuell behandling av omfattande ärendekomplex samt åtalsprövning utan dröjsmål. Dessutom uppställdes enhetsvisa mål. Förhandlingarna protokollfördes varefter resultatavtal ingicks. A vtalen upptar också enhetsvisa utvecklingsprojekt och planer för samarbetsområdena år FÖRVERKLIGANDET AV RESULTATMÅLEN 2001 Riksåklagarämbetet LEDARSKAP: Målsättningar 1. Utredningen Åklagarväsendet på 2000-talet 2. Åklagarenheternas chefer ges bättre beredskap att sköta förmansuppgifter inom sakkunnigorganisationen. Förverkligande I september månad under verksamhetsåret slutfördes det allmänna projektet för utveckling av åklagarverksamheten. Orsaken till att projektet inleddes var att riksåklagaren, för att kunna leda och utveckla åklagarväsendet, behöver en översiktlig framtidsbild av åklagararbetet och åklagarnas arbetsmiljö samt av de faktorer som påverkar dessa. Den helhetsbild som projektet ger kan läggas till grund för den strategiska ledningen av åklagarväsendet. På dess grund kan också byggas upp en sådan resultatstyrning som förväntas av åklagarväsendet i vårt samhälle. Den arbetsgrupp som tillsatts för att utarbeta en plan för ledarskapsutbildningen slutförde sitt arbete hösten 2001 och den programenliga ledarskapsutbildningen inleds år ORGANISATIONENS / ÅKLAGARVÄSENDETS PERSONAL: Målsättningar 1. Justering av indelningen i samarbetsområden 2. Prioritering av åtgärder för upprätthållande av arbetsförmågan 3. Ett joursystem för åklagarna inleds 16

17 Förverkligande Riksåklagarämbetet tillsatte under verksamhetsåret en arbetsgrupp för utredning av åklagarväsendets regionala verksamhet i vidsträckt bemärkelse. I utredningen görs också en bedömning av eventuella behov att justera åklagarenheternas samarbetsområden. Åklagarväsendets första A slak-rehabiliteringsgrupp startades i maj Vid Riksåklagarämbetet ordnades under verksamhetsåret under ledning av en psykolog föreläsningar och grupparbeten om att orka i arbetet. Den av riksåklagaren tillsatta arbetsgruppen för utarbetande av anvisningar om beredskap överlämnade sitt betänkande under verksamhetsåret och beredskapssystemet togs i bruk i februari ÅTALSPRÖVNINGS- OCH KLAGOMÅLSÄRENDEN: Målsättningar 1. Fokusering på samhälleligt viktiga narkotika- och ekobrottmål. Förverkligande Två statsåklagare har inriktat sig på ekonomiska brottmål och tre statsåklagare sköter fyra mycket omfattande narkotikabrottmål. En statsåklagare har verkat som specialåklagare i narkotikabrottmål. Statsåklagarna har under verksamhetsåret deltagit i planeringen av utbildningen och verkat som utbildare samt som sakkunniga i flera arbetsgrupper. UTVECKLINGSVERKSAMHET: Målsättningar 1. Förverkligandet av åklagarväsendets utbildningsprogram för år I programmet ingick bl.a. det nya grundutbildningsprogrammet, ny ekobrottsutbildning och ny fortbildning för kanslipersonalen. Målet var också att inleda ledarskapsutbildning för de lokala enheternas chefer. 2. Utveckling och koordinering av nyckelåklagarnas verksamhet och utbildning. 3. Utveckling av kanslipersonalens uppgifter och arbetsrutiner genom s.k. pilotprojekt vid vissa åklagarenheter. 4. Undersökning för uppföljningen av de lokala enheternas resultatmål och för styrningen av Riksåklagarämbetet (förutsätter visstidsanställd forskare) 17 Förverkligande Utbildningsprogrammet för år 2001 har kunnat genomföras framgångsrikt och nyckelåklagarnas verksamhet har inletts (se s. 56). Projektet för utveckling av kanslipersonalens uppgifter och arbetsrutiner avslutades vid utgången av verksamhetsåret och resultatet sammanställs till en rapport om de åtgärder som

18 FÖRVALTNINGEN har vidtagits och om de förändringar som har åstadkommits. Ämbetsverket hade en anställd forskare som bl.a. gjorde en sammandrag av 2001 års resultatmålsförfrågan, följde upp åtalspraxis i fråga om narkotikabrott som begåtts i fängelser samt kartlade åklagarenheternas gränsdragning mellan stöld och snatteri. INTERNATIONELL VERKSAMHET: Målsättningar 1. Åklagarna ökar sina kunskaper om internationell rättsvård på straffrättens område. 2. Deltagande i grundandet av EU:s Eurojust -enhet Förverkligande En grupp åklagare deltog i Robert Schuman -utbildning i internationell rättsvård samt i olika kurser och seminarier i hemlandet och utomlands. Utbildning i internationell rättsvård på straffrättens område ingår också i det förnyade grundutbildningsprogrammet för åklagare. Under året grundades Eurojust - enheten, en finländsk representant utsågs till Pro Eurojust och verksamheten inleddes. INFORMATION: Målsättningar 1. Etablering av en enhetlig informationspolitik och informationsstrategi inom hela åklagarväsendet. 2. A tt se till att medborgarna får en korrekt bild av Riksåklagarämbetets och hela åklagarväsendets verksamhet och avgöranden. Förverkligande Ett utkast till anvisningar om åklagarnas externa information väntar på att tolkningen av offentlighetslagstiftningen skall stabiliseras samt på att föreskrifter utfärdas om verkställigheten av myndigheternas informationsförpliktelser. Under verksamhetsåret förnyades ämbetsverkets webbsidor så att de blev mera användarvänliga. Sidornas innehåll utökades med information om utbildning och internationell verksamhet. Också de lokala enheterna har egna webbsidor. En ny broschyr om åklagarväsendet gavs ut på tre språk, informationsbladet A kkusastoori utvecklades innehållsmässigt och upplagan utökades. Lokala åklagarenheter KVALITATIVA MÅL: A tt förenhetliga åklagarpraxis vid narkotikabrott. A tt förenhetliga tillämpningsområdet för förlikningsförfarandet samt förfarandets inverkan på åklagarens beslutsfattande. A tt i kvalitativt hänseende förbättra ansökningarna om besvärstillstånd. 18

19 Åklagarämbetenas och avdelningarnas resultat 2001 I nedanstående tabell redogörs för hur de kvantitativa resultatmålen har nåtts: Uppskattning/mål Förverkligat Förändför 2001 för 2001 ring från föreg. år Inkomma ärenden st st 1 % Avgjorda ärenden st st 3 % åklagarämbetena st st åklagaravdelningarna st st Överförda ärenden st st 10 % ANTAL ANSTAÄLLDA 508 årsv. 518 årsv. 11 årsv. åklagarämbetena 208 årsv. åklagaravdelningarna 292 årsv. VERKSAMHETS- UTGIFTER mk mk 6 % åklagarämbetena mk mk åklagaravdelningarna mk mk Intäkter mk mk 4 % LÖNSAMHET verksamhetsutgifter / avgjorda ärenden 1 659mk/st mk/st 3 % åklagarämbetena mk/st mk/st 6 % åklagaravdelningarna mk/st mk/st 1 % PRODUKTIVITET avgjorda ärenden/årsv. 168 st/årsv. 165 st/årsv. 1 % åklagarämbetena 172 st/årsv. 175 st/årsv. 0 % åklagaravdelningarna 167 st/årsv. 162 st/årsv. 4 % 19

20 FÖRVALTNINGEN ETT FLERTAL MÅL UPPSTÄLLDES FÖR ENHETERNA BL.A. Utveckling av förundersökningssamarbetet Införande av ett joursystem Åtgärder för att upprätthålla arbetsförmågan Satsning på utbildning Utveckling av kanslipersonalens arbetsrutiner Tillämpning av Sakari-systemet Snabbare behandling av ärenden som gäller unga A vveckling av arbetsanhopningar Kortare åtalsprövningstider PLANERING AV SAMARBETSOMRÅDEN För varje samarbetsområde upprättades en plan som fastställdes vid resultatförhandlingarna. I planerna behandlades bl.a. specialsituationer, arbetsutjämning, möjligheterna att fullt ut utnyttja det specialkunnande som finns inom ett område samt regional utbildning. Förverkligande Utgående från de uppföljningsuppgifter som insamlats under det första halvåret diskuterades i samband med resultatförhandlingarna förverkligandet av resultatmålen separat med varje enhet. Resultatförhandlingarna protokollfördes. Diskussioner om förverkligandet av resultatmålen fördes också under chefsdagarna. Målen har på det hela taget förverkligats tämligen väl, även om vissa regionala skillnader kan konstateras. Under verksamhetsåret togs joursystemet inte i bruk i hela landet detta skedde först i februari Förundersökningssamarbetet blev bättre och de planerade samarbetsområdena kunde huvudsakligen förverkligas. Förverkligandet av de kvantitativa resultatmålen framgår av följande tabell. PROJEKT Projekt för utveckling av åklagarverksamheten Under verksamhetsåret slutfördes det projekt för allmän utveckling av åklagarverksamheten som riksåklagaren inlett redan år Projektorganisationen bestod av sju i funktionellt hänseende självständiga grupper vilkas arbete under projektet leddes av Riksåklagarämbetets ledningsgrupp. Utvecklingsarbetet samlades under samma paraply, för att koordineringen på så sätt skulle kunna säkerställas. Under projektet färdigställdes ett arbetsgruppsbetänkande om utveckling av åklagarnas uppgiftsbeskrivning. Med betänkandet inleddes också Riksåklagarämbetets publikationsserie. A ndra arbetsgrupper behandlade frågan om utvecklande av åklagarens processuella åtgärder, åklagarväsendets resultatstyr- 20

21 ning, åklagarnas grundutbildning, fortbildning för åklagarväsendets kanslipersonal samt utveckling av åklagarenheternas interna arbetsprocesser vid vissa pilotenheter. I polisens och åklagarväsendets permanenta samarbetsdelegation behandlades dessutom under projektets gång bl.a. möjligheterna att utveckla undersökningen av brott som polismän misstänks ha gått. I olika arbetsgrupper och övriga uppgifter inom utvecklingsprojektet deltar över 40 personer, av vilka 8 är helt utomstående i förhållande till åklagarväsendet. Projektet resulterade i flera utvecklingsförslag av vilka en stor del, bl.a. genom utbildning, har omsatts i praktiken. Flera principiellt betydelsefulla utvecklingsförslag som förutsätter lagstiftningsreformer väntar dessutom på fortsatt beredning i Riksåklagarämbetets ledningsgrupp. Som exempel kan nämnas ett förslag till villkorlig åtalseftergift, som innebär att den skyldige kan slippa åtal om han betalar skadestånd, samt ett förslag som innebär att förundersökningen kan begränsas också i sådana fall då undersökningen skulle vara oskäligt kostnadskrävande i förhållande till ärendets natur. Utvecklingsprojektets resultat och betydelse kan utvärderas först efter ett antal år. Det första intrycket är emellertid att projektet för ett flertal separata utvecklingssträvanden har inneburit en stark och förenhetligande impuls. 21 Projektet för utredning av behandlingskedjan i brottmål Justitieministeriet och inrikesministeriet tillsatte en gemensam arbetsgrupp med uppgift att utreda de problem som sammanhänger med en effektivare behandling av brottsärenden samt att lägga fram förslag till åtgärder för att försnabba och effektivera behandlingen. A rbetsgruppen tillsattes tills vidare, utan någon fastställd mandattid. Som ordförande för arbetsgruppen verkar biträdande riksåklagare Martti Jaatinen. Projektet har ett väsentligt samband uttryckligen med åklagarverksamheten, eftersom åklagaren är den enda av straffprocessens myndighetsaktörer som på ett eller annat sätt är involverad i samtliga skeden av behandlingsprocessen behandlingskedjan eller som inom ramen för sin verksamhet åtminstone kan göra iakttagelser om hur den fungerar som helhet. A rbetsgruppen granskar hela kedjan från det att brottsanmälan registreras till det att straffverkställigheten börjar. Behandlingskedjan granskas som en process där länkarna följer på varandra så smidigt som möjligt och utan onödiga dröjsmål, med undvikande av överlappande arbetsskeden och så att åtgärder som har vidtagits i ett tidigare skede stöder åtgärderna i det följande skedet. Redan under verksamhetsåret gjorde arbetsgruppen en skriftlig förfrågan för att samla material för sitt fortsatta arbete. A rbetsgruppen inledde också en statistisk utredning av de sammanlagda behandlingstiderna och tillsatte en separat underarbetsgrupp för att utreda de praktiska möjligheterna att förbättra vittnesskyddet.

22 FÖRVALTNINGEN VERKSAMHET FÖR UPPRÄTTHÅLLANDE AV ARBETSFÖRMÅGAN Under verksamhetsåret fortsattes den under år 2000 inledda verksamheten för utveckling och upprätthållande av arbetsförmågan (TYKY), i form av föreläsningar inom regiongrupperna. Föreläsningspaketet innehöll ett anförande av en överinspektör från Riksåklagarämbetet samt ett anförande av en psykolog från företagshälsovården, med temat att orka i arbetet. Riksåklagarämbetet planerade i samarbete med Folkpensionsanstalten de första riksomfattade A slak-kurserna för åklagarna och kanslipersonalen. Till den första kursen kunde antas 10 deltagare av sammanlagt 24 sökande. Kursen för kanslipersonal inleds år A slak-kurserna är ett svar på de behov som konstaterades i samband med den riksomfattande hälsoenkät som gjordes år Folkpensionsanstalten har lovat bevilja anslag för A slak-kurser enligt åklagarväsendets behov. De största enheterna i södra Finland ordnade den första lokala A slakkursen, som började i maj. INFORMATION Extern information Riksåklagarämbetet har enligt de förpliktelser som följer av offentlighetslagen fortsatt att informera om sin verksamhet enligt kundorienterade, öppna, aktiva och objektiva principer, på klarspråk. Under verksamhetsåret har informationen i allt större utsträckning börjat skötas med e-post, vid sidan av telefax och Internet. Ett syfte med informationen är att ge en korrekt bild av ämbetsverkets och hela åklagarväsendets verksamhet. Riksåklagaren, biträdande riksåklagaren och statsåklagarna har genom sina anföranden vid seminarier och olika tillställningar kompletterat informationen om åklagarväsendets verksamhet. De lokala häradsåklagarna har också för egen del bidragit till kännedomen om åklagarnas arbete. I utbildningen av åklagarväsendets personal läggs stor vikt vid offentlighets- och informationsfrågor. Riksåklagarämbetets personal gör sitt bästa för att inom sina respektive ansvarsområden ge sakliga och uttömmande svar på ett stort antal telefonoch e-postförfrågningar. Vid behov råder de också frågeställarna att vända sig till en behörig myndighet. Under verksamhetsåret förnyades Riksåklagarämbetets webbsidor ( Sidorna fick en ny design och blev enklare och snabbare att använda. Samtidigt utökades informationen med nya sidor om bl.a. utbildning och internationell verksamhet. 22

23 FÖRVALTNINGEN Riksåklagarämbetet har också deltagit i planeringen av justitieministeriets Rättsväsendet -sidor och planerat avdelningen Åklagare. Sidorna publicerades i mars De utgår från den vanliga medborgarens behov att få mångsidig information om rättsväsendet och dess funktioner. Genom kan också hämtas blanketter för juridiska ärenden. De lokala åklagarenheterna har under verksamhetsåret planerat och publicerat sina egna webbsidor. Under verksamhetsåret förnyades broschyren Finlands Åklagarväsende. Den gavs ut i en finsk, en svensk och en engelsk version. Under verksamhetsåret gavs årsberättelsen ut i ett engelskt sammandrag. Riksåklagaren har under året blivit flitigt intervjuad i massmedierna. Man har bett om hans ställningstagande i straffrättsliga ärenden och i ett flertal andra typer av ärenden. Matti Kuusimäki valdes till Årets Matti. Mattidagen -kommittén motiverade sitt val med att landets första riksåklagare på ett förtjänstfullt sätt har gjort åklagarna kända. Riksåklagaren tackades också för sina begripliga och ibland kontroversiella inlägg i den straffrättsliga debatten. Under verksamhetsåret framförde Riksåklagarämbetet Matti Kuusimäki bl.a. följande synpunkter i tidningsintervjuer: Våldsbrott, i synnerhet då de riktas mot svagare, borde beivras mera eftertryckligt genom strängare domar. Samhällstjänsten är problematisk med tanke på ett jämlikt bemötande av medborgarna. Straffet skall framför allt vara en påföljd för gärningsmannens skuld, inte en mer eller mindre slumpmässig påföljd. Brottmål bör i större utsträckning behandlas partsorienterat de skall av polisen, åklagarväsendet och domstolsväsendet skötas enligt solidariska principer och snabbt genom hela processen det myndighetscentrerade tänkesättet bör således bytas ut mot ett medborgarcentrerat. Undersökningen av ekobrott lider av en resursbrist som snabbt måste avhjälpas. Hovrätternas varierande tolkningar när det gäller behovet av ambulerande ting försvårar styrningen av åklagarväsendets resurser. Ungdomar som har blivit fast för drogmissbruk måste tillrättavisas strängt. Stränga straff löser i sig inga problem och bör inte understödas, men det måste finnas en konsekvent linje i bedömningen av olika typer av gärningar trots att lagen har ändrats kvarstår en konflikt i straffbarheten t.ex. mellan grova våldsbrott och grova narkotikabrott. Myndigheterna borde oftare ingripa i miljöbrott. Också i Finland måste vi vara på vår vakt mot korruption företagen borde gå med i en antikorruptionskampanj. 24

24 FÖRVALTNINGEN Intern information Åklagarväsendets interna information sker närmast genom e-post och publikationen Akkusastoori. Tidningen utkommer numera med ett nummer i månaden. Layouten och innehållet har utvecklats så att tidningen i fortsättningen skall kunna distribueras också i elektronisk form. Under året ökades A kkusastooris upplaga en aning. Den interna informationen förbättrades också effektivt genom direkta kontakter och olika tillställningar chefsdagar, kurser, regiongruppsverksamhet och uppföljningsbesök. Åklagarmedaljen Under verksamhetsåret offentliggjordes på den riksomfattande åklagardagen en åklagarmedalj som designats av konstnären Erkki Kannosto. Medaljen kan tilldelas den som särskilt förtjänstfullt har arbetat för åklagarväsendet. Den kan således tilldelas också enskilda personer, myndigheter och andra sammanslutningen som på ett betydelsefullt sätt har främjat de mål som uppställts för åklagarverksamheten. Riksåklagaren delade på åklagardagen ut de första medaljerna till biträdande riksåklagare Martti Jaatinen och till biträdande justitiekansler Jukka Pasanen. I december gav riksåklagaren åklagarmedaljen till Släktföreningen Ignatius rf och till Vasa hovrätt, vars president Kaarlo Ignatius var (se även s. 47). Inhemska besök Under verksamhetsåret fick Riksåklagarämbetet ta emot flera besök och ordna förhandlingar. Många samarbetspartner, t.ex. styrelsen för Suomen Poliisipäällystöyhdistys, representanter för Helsingfors polisinrättning och för A rbetsmarknadsverket, tjänstemannaföreningen vid Östra Finlands hovrätt samt ledningen för gränsbevakningsväsendet besökte Riksåklagarämbetet och bekantade sig med dess verksamhet. Republikens president Tarja Halonen hedrade ämbetsverket med ett besök Under besökte överlämnade riksåklagaren det första silverexemplaret av åklagarmedaljen till presidenten. Under besöket besågs Kuntsi-stiftelsens tavlor som deponerats i ämbetsverket samt ämbetsverkets egna textilkonstverk. Dessutom diskuterades frågor av intresse för ämbetsverket och för hela åklagarväsendet. 26

25 ÅTALSÄRENDEN ÅTALSPRÖVNINGSÄRENDEN Med åtalsprövningsärenden avses ärenden i vilka den första åtalsprövningen har gjorts vid Riksåklagarämbetet. Om en lokal åklagare redan har utfört åtalsprövning i ett ärende och det upptas till ny prövning vid Riksåklagarämbetet, är det fråga om ett ändringsprövningsärende (se nedan). Sammanlagt 33 åtalsprövningsärenden överfördes från år I brottsdiariet antecknades 48 nyinkomna åtalsprövningsärenden och av dessa avgjordes sammanlagt 37. Till följande år överfördes 32 ärenden. Under verksamhetsåret väcktes som ett resultat av åtalsprövningen åtal mot 71 personer. I fråga om 69 personer beslöts att inte väcka åtal. En förklaring till de stora siffrorna är de två omfattande narkotikabrottmål med ett stort antal svarande som behandlades under året. I slutet av verksamhetsberättelsen ingår en förteckning över ärenden. Förteckningen upptar korta referat av de viktigaste ärenden som avgjordes under verksamhetsåret och som ledde till åtgärder. Vissa åtalsprövningsärenden som avgjordes under verksamhetsåret FISKDÖDEN I VAMMALA Åtalsåtgärder vidtogs med anledning av en omfattande fiskdöd i ån Sammunjoki i Vammala och i en fiskodlingsanstalt som leder sitt vatten från ån. Statsåklagaren yrkade på straff för miljöförstöring. Miljöförstöringen orsakades av att tvättmedel hade hamnat i ån, som flyter genom Vammala och Vittis. Utsläppet ledde till fiskdöd på en sträcka av flera kilometer. Forsande partier av ån skummade kraftigt. Vid fiskodlingsanstalten som tog sitt vatten ur ån dog alla regnbågsforeller och aspar. Statsåklagaren väckte åtal för miljöförstöring mot en person som ledde ett företag som tvättade tunnor. (01/11) Vammala tingsrätt dömde svaranden för miljöförstöring till 35 dagsböter och till att ersätta skadorna. Domen har vunnit laga kraft. 27

26 ÅTALSÄRENDEN ETT PROJEKT FÖR BEVARANDE AV SKÄRGÅRDENS KULTURLANDSKAP OCH BYGNADSBESTÅND Statsåklagaren väckte åtal för subventionsbedrägeri, för grovt subventionsbedrägeri och för nio fall av förfalskning i ett ärende som gällde understöd som hade beviljats för bevarande av kulturlandskap och byggnadsbestånd i skärgården. En sökande som verkade i en förenings namn hade genom miljöcentralens försorg beviljats sammanlagt ca mk i EU-understöd och nationell finansiering. Ca mk av understödet hade hunnit betalas ut. Enligt åtalsprövningen hade i understödsansökningarna och i de utredningar som lämnades in som stöd för dessa givits felaktiga uppgifter samt använts flera förfalskade handlingar, inklusive förfalskade beslut om att kommunal finansiering hade beviljats för projektet. (01/3) Vid åtalsprövningen och i tingsrättens dom ansågs det att rekvisitet för subventionsbedrägeri redan före det uttryckliga tillägg som gjordes genom lagändringen /814 täcker också sådana bidrag ur EG:s strukturfonder som har tagits in i Finlands statsbudget samt beviljats och betalats ut till understödstagaren som sådana medel. Tingsrätten dömde svaranden för subventionsbedrägeri, grovt subventionsbedrägeri och nio förfalskningar till 1 år villkorligt fängelse och till skadestånd. Svaranden har sökt ändring i domen. ÅLANDS PENNINGAUTOMATFÖRENINGS SPEL PÅ INTERNET Statsåklagaren väckte åtal för lotteribrott mot Ålands penningautomatförenings (i fortsättningen PA F) verkställande direktör, marknadschef och styrelseordförande för att utan statsrådets tillstånd ha anordnat lotteri på Internet. PA F hade Ålands landskapsstyrelses tillstånd anordna lotteriet. Enligt statsåklagarens åsikt gällde frågan framförallt var spelverksamheten på Internet enligt lagen hade anordnats och om spelverksamheten förutsatte statsrådets tillstånd eller om det räckte med Ålands landskapsstyrelses tillstånd. PA F:s affärsidé gick från första början ut på att värva spelare i övriga Finland och PA F bjöd genom aktiv tidningsannonsering och direktreklam ut sina spel i övriga Finland. A lla spelsidor har översatts till finska. Merparten av spelarna (ca 96 %) kommer övriga Finland. A v dessa orsaker ansåg statsåklagaren att spelverksamheten riktade sig till övriga Finland och att spelet också anordnades i övriga Finland. Statsåklagaren beslutade om åtalseftergift för PA F:s sex styrelsemedlemmar. Statsåklagaren ansåg att också de hade gjort sig skyldiga till lotteribrott, men beslöt att inte väcka åtal på grund av deras ringa skuld. (01/1) Ålands tingsrätt dömde PA F:s tre direktörer till dagsböter för lotteribrott. Åklagaren samt de dömda har överklagat domen till hovrätten. 28

27 VÄRDEPAPPERSMARKNADSBROTT Statsåklagaren väckte åtal för kursmanipulation mot företrädarna för parter som på börsen gjort s.k. avtalsköp och mot företrädaren för en mäklare samt mot ett mäklarbolag i dettas egenskap av juridiska person med straffansvar. Ett köp av en betydande aktiepost hade avtalats till ett högre pris än den gällande aktiekursen. I syfte att höja börskursen till önskad nivå hade man på några sekunder köpt försäljningsanbud till ett lägre pris än det eftersträvade, så att marknaden inte han reagera på förändringen i prisnivån. Förfarandet ansågs vara en vilseledande åtgärd varigenom man hade undvikit över 4 Mmk i stämpelskatt för aktiehandel utanför börsen. För flera av de misstänkta fattades beslut om att inte väcka åtal, eftersom det inte kunde bevisas att de deltagit i kursmanipulationen eller missbrukat insiderinformation. (01/5) LUFTFARTSVERKET FICK RESOR TILL RABATTERAT PRIS AV FINNAIR Biträdande riksåklagaren beslöt att inte väcka åtal i ett ärende där det på grund av en privatpersons angivelse förelåg misstanke om att rekvisitet för mutbrott eller för brott mot tjänsteplikt hade uppfyllts. Luftfartsverket och Finnair A bp hade enligt ett mångårigt avtal att gett tillsynsmyndighetens anställda och dessas närmaste släktingar resor till rabatterat pris. Biträdande riksåklagaren ansåg i sina beslut att det inte kunnat bevisas att de som undertecknat avtalet uppsåtligen gjort sig skyldiga till givande eller tagande av muta. Rekvisitet för brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet hade inte uppfyllts eftersom gärningen måste anses vara obetydlig. I beslutet beaktades den praxis som ända till senaste tid hade iakttagits inom branschen, den omständigheten att det ifrågavarande avtalet hade fortgått i över 30 år samt den omständigheten att de rabatterade resorna hade karaktären av personalförmån. A vtalet har numera sagts upp. (01/22) 29 ETT OMFATTANDE HASCHMÅL Statsåklagaren väckte i ett omfattande narkotikabrottmål åtal mot åtta personer för grova narkotikabrott. Dessutom väcktes åtal bl.a. för narkotikabrott, för fångrymning, för bedrägeri och för skjutvapenbrott. Sammanlagt åtalades 16 personer av vilka tre var brittiska medborgare. Brotten hade begåtts På grund av att bevis saknades beslöt statsåklagaren att inte väcka åtal mot 11 misstänkta (01/32) Huvudgärningsmännen hade fört in 234 kilogram hasch från Spanien till Finland. Narkotikan hade distribuerats huvudsakligen i Kouvola- och Lahtistrakten. Ett parti hade från Finland förts vidare till Sverige. Under förundersökningen beslagtogs ca 54 kilogram hasch. Med undantag för den brittiske kuriren bestred huvudgärningsmännen nästan alla åtal.

28 ÅTALSÄRENDEN De viktigaste bevisen i målet var teleövervakningsuppgifter. Huvudförhandlingen vid Helsingfors tingsrätt tog ca sex veckor i anspråk. Tingsrätten dömde 11 svarande till ovillkorliga fängelsestraff av vilka det strängaste var 9 år 3 månader fängelse. Kuriren fick 4 år 6 månader fängelse. Straffet mildrades av att han främjat brottets utredning. De övriga svarandena dömdes till villkorliga fängelsestraff eller böter. Svarandena överklagade sina domar till hovrätten. Huvudförhandlingen börjar i augusti MORDEN I LOPPIS Ett händelseförlopp som hösten 2001 fick stort utrymme i de finländska massmedierna började med att ett äkta par i augusti sköts ihjäl vid en sommarstuga i Loppis. Rättegången hölls i november i Riihimäki tingsrätt. Medierna behandlade utförligt de olika skedena i utredningen av brottet, inklusive sökandet efter kropparna i havet. Det som väckte särskilt mycket diskussion var emellertid att tre av de unga gärningsmännen ännu var minderåriga. I serien av våldsbrott begångna av unga personer var detta kanske det som väckte mest uppmärksamhet under verksamhetsåret. Statsåklagaren följde noga med förundersökningen och väckte därefter åtal mot de fyra ungdomarna för mord. Tre erkände sin delaktighet i de händelser som åklagaren beskrev, men den äldste bestred åtalen. Mot de unga männen väcktes dessutom åtal för grovt rån med anledning av att de tillgripit egendom som offren haft med sig, och mot en del av dem också för grov stöld med anledning av att de efter att ha skjutit det äkta paret hade brutit sig in i parets bostad I Esbo. (01/43) Riihimäki tingsrätt behandlade ärendet och förordnade att de åtalade skulle undergå sinnesundersökning. Behandlingen av målet fortsätter våren GROVT NARKOTIKABROTT Statsåklagaren och en häradsåklagare väckte våren 2001 åtal mot fyra personer för grova narkotikabrott. Åtalen gällde införsel i landet och spridning av sammanlagt sex haschpartier. (01/21) År 1999 hade tingsrätten redan behandlat elva personers andel i införseln av tre partier. År 2001 dömde tingsrätten två svarande för att ha organiserat och finansierat införseln av tre partier, den ena svaranden som redan år 1999 hade dömts för tre grova narkotikabrott till 1 år 6 månader och den andra svaranden, för vars vidkommande samtliga åtal hade förkastats år 1999, till 6 års ovillkorligt fängelse. Tingsrätten dömde dessutom en svarande som bott utomlands och där förvarat partierna samt organiserat transporten av dem till 2 års villkorligt fängelse. I fråga om en fjärde svarande som hade transporterat och distribuerat narkotika i Finland ansåg tingsrätten att den 9 års fängelse- 30