Att leva med epilepsi En litteraturöversikt. Living with epilepsy A literature review

Transkript

1 Att leva med epilepsi En litteraturöversikt Living with epilepsy A literature review Examinationsdatum: Sjuksköterskeprogrammet 180 högskolepoäng Kurs: 42 Examensarbete: 15 högskolepoäng Författare: Shadab Ghashghaei Abdi Författare: Anna Persson Examinator: Helene Andersson Handledare: Karin Bergkvist

2 SAMMANFATTNING Bakgrund Epilepsi är en sjukdom som orsakas av elektroniska urladdningar i hjärnan. I Sverige finns cirka personer med epilepsi vilket gör den till en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna. Epilepsianfall varierar i antal från person till person. De vanligaste orsakerna till epilepsi hos vuxna är stroke, hjärntumör, demenssjukdomar och skalltrauma. Att få epilepsi innebär en stor påfrestning för de flesta drabbade individer och kan påverka det psykosociala livet på flera olika sätt. Syfte Syftet med arbetet var att beskriva hur det är att leva med epilepsi utifrån ett psykosocialt perspektiv. Metod Metoden var en litteraturöversikt. Artiklar har sökts i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. 16 artiklar valdes ut, därefter sammanställdes materialet i en matris och presenteras i resultatet. Resultat Fyra teman framkom i studien: faktorer som påverkade individens uppfattning av sin sjukdom, anpassning och hantering, psykiska aspekter kring daignosen epilepsi och sociala aspekter kring diagnosen epilepsi. Slutsats Personer med epilepsi löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa såsom depression och ångest, de upplever utanförskap vilket i sin tur kan leda till social isolering. Okunskap om sjukdomen, biverkningar av mediciner och restriktioner i det dagliga livet är bidragande faktorerna till detta. Det går dock att hitta anpassningsstrategier för att kunna hantera sin sjukdom på bästa sätt. En meningsfull tillvaro beskrevs i form av att ha kunskap om sin epilepsi, ha socialt stöd och ett arbetett in slutsatsen från själva arbetet istället Nyckelord: Depression, epilepsi, psykosociala faktorer, restriktioner och stigmatisering.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 Inledning... 1 Patofysiologi... 1 Huvudtyper av epileptiska anfall... 1 Diagnostik... 2 Behandling... 2 Omvårdnad vid epilepsi... 3 Psykosociala aspekter kring epilepsi:... 4 Arbetslivet för personer med epilepsi... 4 Fördomar och attityder kring epilepsi... 5 PROBLEMFORMULERING... 5 SYFTE... 5 METOD... 5 Urval... 5 Genomförande... 5 Databassökning... 6 I denna tabell redovisas för hur artiklarna hittades Databearbetning... 6 Dataanalys... 7 Forskningsetiska överväganden... 7 RESULTAT... 7 Faktorer som påverkar individens uppfattning om sin sjukdom... 7 Anpassning och hantering... 7 Psykiska aspekter kring diagnosen epilepsi... 8 Sociala aspekter kring diagnosen epilepsi... 9 DISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsats REFERENSER BILAGA A... I BILAGA B... III

4 BAKGRUND Inledning Epilepsi är en sjukdom som orsakas av elektroniska urladdningar i hjärnan. Epilepsianfall varierar i antal från person till person, vissa har få antal anfall och en del individer drabbas av kraftiga anfall under hela livet. De vanligaste orsakerna till epilepsi hos vuxna är stroke, hjärntumör, demenssjukdomar och skalltrauma. Hos barn brukar missbildning i hjärnan och tidig förvärvad hjärnskada vara orsakerna till utvecklingen av epilepsi (Espeset, Masted, Rafaelsen Johansson & Almås, 2011). Ungefär 0,6 0,7 procent av den vuxna befolkningen har en aktiv epilepsi. Detta innebär att i Sverige finns cirka personer med epilepsi (Tomson & Forsgren, 2012). Patofysiologi Epilepsi är ett samlingsnamn för upprepade oprovocerade anfall oavsett bakomliggande orsaker. Varje anfall utlöses av ett retningstillstånd av hjärnvävnaden på grund av en spontan, okontrollerad elektrisk urladdning i hjärnans nervceller. En elektrisk urladdning orsakas bland annat av en obalans mellan hämmande och stimulerande transmittorsubstanser i hjärnbarken, i vissa fall kan även djupare delar i hjärnan bli involverade (Ericson & Ericson, 2012). Med kramptröskel menas individens risk för att få anfall eller nervsystemets känslighet för att utveckla anfallsaktivitet. Kramptröskelns nivå är väldigt individuell och beror till stor del på genetiska faktorer och ålder. När kramtröskelnivån sjunker till en kritisk nivå så uppkommer ett epileptiskt anfall. Ett exempel på sådant anfall är feberkramper hos små barn. Faktorer som kan sänka kramptröskelnivån är infektion i hjärnan, skalltrauma, hjärntumörer, syrebrist i hjärncellerna, alkoholabstinens, lågt blodsocker, leversvikt, uremi och låga värden av kalcium och magnesium. Ett kortvarigt epileptiskt anfall kan bero på en vasovagal reaktion (utvidgning av blodkärlen). Grundorsaken till detta kan vara blodtrycksfall med svimning som följd (Tomson & Forsgren, 2012). Huvudtyper av epileptiska anfall Det finns två huvudtyper av epileptiska anfall, primärt generaliserat anfall (tonisk- klonisk anfall, absenser och myoklona anfall) och fokala anfall. Primärt generaliserade anfall I dessa anfall påverkas båda hjärnhalvorna och därmed stora delar av hjärnbarken. Under denna typ av anfall kan det inte ses vilken specifik del av hjärnan som har blivit överaktiverad, snarare kan en epileptisk aktivitet ses över hela hjärnbarken. Anfallet medför förlust av medvetande och motoriska fenomen så som kramper och muskelstelhet (Ericson & Ericson, 2012). Tonisk-klonisk anfall äger rum plötsligt och gör att patienten förlorar sitt medvetande helt. Patienten får då en tonisk kramp vilket innebär oavbruten muskelkramp i både ryggmuskulaturen och extremiteterna, detta kan pågå i allt från några sekunder till flera minuter. Under anfallet kan även halsmuskulaturen och stämbandet blir spända, detta kan till exempel leda till skrik då luften pressas uppåt från nedre delen av bröstkorgen via spända stämbandet. Efter den toniska krampen kan även kloniska kramper börja i extremiteterna då i form av snabba ryckningar. Urin och faecesavgång kan ske efter att kramperna har avtagit på grund av en muskelrelaxation. Efter att patienten återfått sitt medvetande kan denne bli trött och önska att få sova (Tomson & Forsgren, 2012). 1

5 Absenser (Petit mal anfall) är mer vanligt hos barn och ungdomar. Patienten förlorar sitt medvetande kortvarigt vilket leder till att personen blir avbruten i sin nuvarande aktivitet, verkar frånvarande och tappar kontakten med sin omgivning. Denna typ av anfall kan även kallas för frånvaroepisod. Absenser kan förekomma flera gånger under ett dygn. Muskelryckning speciellt i ansiktet är en vanlig komponent (Tomson & Forsgren, 2012). Myoklona anfall kännetecknas av symmetriska eller asymmetriska plötsliga och mycket kortvariga ryckningar vanligen i armarna utan att patienten blir medvetandepåverkad eller med mycket kortvarig sådan (Ericson & Ericson, 2012). Fokala anfall Fokala anfall är den vanligaste typen av anfall hos vuxna personer. Vid denna typ av anfall begränsas den epileptiska aktiviteten till den ena hjärnhalvan. Detta område kan tydligt uppvisas i elektroencefalografi (EEG). De initiala symtomen beror på vilka delar av hjärnan urladdningar har utvecklats samt vilka funktioner den delen av hjärnan har. I enkla fokala anfall påverkas inte patientens medvetande helt men detta kan övergå i ett komplext fokalt anfall med olika graders av medvetandepåverkan. Anfall som beror på elektrisk överaktivitet i pannlobens bakre delar gör att patienter får attacker av ryckningar i motsatt kroppshalva eftersom detta område anordnar muskelaktivitet i den motsatta sidan. Om aktiviteten pågår i hjässloben som är centrum för känsel resulterar detta i domningskänslor i hand, arm eller ben beroende på vilka delar av hjässloben som är involverade. Enkla sensoriska anfall kan skapa förändringar i något av sinnena till följd av urladdningar i den primära sensoriska barken. Personer kan smaka, lukta eller höra saker som inte finns. Detta kan upplevas både som smärtsamt och obehagligt för individen ifråga. På liknande sätt kan patienten uppleva anfall från synbarken i nackloben. Synupplevelser kan bestå av starkt lysande, ändrade färger, mörker och former av olika slag. Ett epileptiskt anfall kan också uppstå i olika delar av det kortikala språkcentrat. Detta kan yttra sig genom att patienten då blir tyst och märker att språket inte fungerar, beroende på vilket området som berörs kan patienten får olika typer av talsvårigheter. Varaktigheten av symtomen är vanligen kort och övergående (Tomson & Forsgren, 2012). Diagnostik Diagnosen epilepsi ställs på den beskrivning som patienten och vittnen till anfallet ger. För att finna den bakomliggande orsaken görs en neurologisk undersökning med grundlig anamnes genomgång, laboratorieundersökningar, framför allt EEG, där hjärnans elektriska aktivitet registreras, I vissa fall kompletteras undersökningen med datortomografi eller magnetresonanstomografi som kan visa eventuella skador på hjärnans struktur (Tomson & Forsgren, 2012). Behandling Behandlingen av epilepsi utgår från att ta kontroll över anfallen och kartlägga utlösande faktorer som kan vara olika typer av stimuli. Exempelvis blinkande lampor, dataskärmar, skiftning mellan kallt och varmt vatten i duschen och alkoholintag, sömnbrist kan utlösa ett anfall. Därför gäller det för personer med epilepsi att anpassa sitt levnadssätt (Espeset et.al, 2011). 2

6 Läkemedelsbehandling: Behandlingen består till stor del av antiepileptiska läkemedel vilket inte ska uppfattas som ett botande behandlingsalternativ. Syftet riktar sig mot att reducera och/eller eliminera anfallen (Stockholms läns landsting, 2006). Det finns olika typer av läkemedel som verkar på olika sätt för att förbättra balansen mellan aktiviteterna i hjärnans nervceller. Eftersom medicinernas verkningsmekanism är olika passar de inte till alla anfallstyper. Faktorer som individens ålder, kön, andra sjukdomar och vilken typ av anfall patienten har vägs in i valet av läkemedel (McElroy & Cox, 2007). Antiepileptiska läkemedel verkar dämpande på centrala nervsystemet. Nedsatt reaktionsförmåga, vakenhetsgrad, trötthet och yrsel är vanliga biverkningar. Det kan även påverka näringsupptagen av vitamin D och K vilket kan bland annat leda till osteoporos samt påverkning av koagulationsfaktorerna (Simonsen, Aabakke & Hasselström, 2012). Kirurgisk behandling Om personen lider av svårkontrollerad epilepsi kan det bli aktuellt med operation. Den kirurgiska behandlingen går ut på att avlägsna den delen av hjärnan som utlöser anfallet eller förhindra spridning av aktiviteten (Espeset et.al, 2011). Omvårdnad vid epilepsi I kompetensbeskrivningen för en legitimerad sjuksköterska står att de viktigaste arbetsuppgifterna är att tillgodogöra personens omvårdnad vad gäller de fysiska, psykiska, sociala, kulturella och andliga behoven (Socialstyrelsen, 2005). Personer som drabbas av epilepsi har olika förutsättningar vilket innebär att de har olika typ av behov gällande information, undervisning och handledning. Många av personer med epilepsi lever med olika former av funktionsnedsättningar vilket som kan upplevas som påfrestande både för personen i fråga men även för dess närstående. Sjuksköterskan kan med hjälp av sin kompetens och objektiva bedömningar genom med ett samtal med personen och de närstående göra en grundlig kartläggning i samband med både diagnotisering och val av behandling. Både personen och närståenede behöver få information om hur ett epileptiskt anfall utvecklas och vad de själva kan göra under ett pågående anfall. Mycket fokus ligger på att förstärka personens självständighet för att kunna ta ansvar för sin sjukdom och om möjligt reducera risken för försämring eller återfall i sjukdomstillståndet. Målet med detta är att både personen och dess närstående får så bra kontroll över situationen som möjligt (Espeset et.al, 2011). Grunden till omvårdnaden för personer med epilepsi baseras på en nogrann kartläggning av de tre olika faser som äger rum före, under och efter ett anfall. Sjuksköterskan måste ta reda på om personer känner av symtom innan anfallet eller om personen känner till några faktorer som kan trigga igång ett anfall, på detta sätt kan sjuksköterskan hjälpa personen att känna igen kroppens signaler. Information om allt som händer under ett pågående anfall är betydelsefullt för att kunna identifiera vilken typ av omvårdnadsåtgärder som bör sättas in utifrån personens behov. Denna information är värdefulla både för personen och sjuksköterskan men även för anhöriga (Espeset et.al, 2011). Under ett toniskt-kloniskt anfall är den första åtgärden att se till att personen inte skadas under anfallet, detta kan förebyggas genom att inte hålla fast personen. Det kan leda till skador på extremiteterna. Det ska inte heller stoppas något i munnen på personen vilket är en vanlig missuppfattning som grundas på att det skulle skydda mot tungbett (Quealy & Laily, 2011). Vid andra typer av anfall kan personen bli motoriskt orolig och vandra 3

7 omkring, det är då viktigt att inte ingripa fysiskt vilket kan resultera i aggressivitet. Vid ett anfall är det viktigt att behåll lugnet och inte lämna personen utan tillsyn, förflyttning bör undvikas om det inte är absolut nödvändigt. När anfallet är över kan personen läggas i stabilt sidoläge för att undvika aspiration (Tomson & Forsgren, 2012). I denna fas är det betydelsefullt att sjuksköterska är uppmärksam och fråga personen om hen upplevde något speciellet under anfallet till exempel att man är medveten om vad som hänt (Espeset et.al, 2011). En del av omvårdnaden vid epilepsi är att anpassa vardagen för att kunna få ett så välfungerande liv som möjligt. Det är därför viktigt att lyssna på individen och dennes anhöriga för att kunna få en helhetsbild om hur vardagen ser ut. Som sjuksköterska är det viktigt att uppmuntra patienten att tala om för sin omgivning vad epilepsi innebär, på detta sätt kan individen vara bekvämare i sällskap med andra samt att omgivningen kan vara föreberdd om ett anfall kommer. Ett anfall kan se dramatiskt ut och kan vara väldigt obehagligt att bevittna. Oftast går ett anfall över spontant men det är viktigt att veta när sjukvården bör kontaktas nämligen när anfallet pågått en längre tid, återkommande anfall eller om personen allvarligt skadas (Quealy & Laily, 2011). Psykosociala aspekter kring epilepsi: Det psykosociala perspektivet innebär att varje individ utformar sin personlighet, normer och värderingar i samspel med sin sociala omvärld. Faktorer som socialt och emotionellt stöd, arbete, fritidssysselsättningar påverkar individen att känna meningsfullhet och ett sammanhang i vardagen. Förändring i form av förbättring eller försämring i individens liv kan leda till psykologiska reaktioner (Ewles & Sminet, 2005). Att få epilepsi innebär en stor påfrestning för de flesta drabbade individer. Det finns fortfarande stor okunskap och felaktiga föreställningar om sjukdomen. Epilepsi kan orsaka känslomässiga problem och frågor. Att drabbas av anfall som personen inte kan kontrollera eller få förvarning om när det kommer kan leda till en känsla av osäkerhet och rädsla (Espeset et.al, 2011). En studie av Whatley, Dilorio & Yeagar (2010) visar att personer med epilepsi ofta lider av någon typ av psykisk ohälsa. Epilepsin kan således medföra stigmatisering. Fenomenet stigma kan ses som ett stort begrepp som utöver stereotyper, fördomar och diskriminering också inkluderar skam, förnedring, ångest, samt rädsla för omgivningens reaktioner för ett visst fenomen (Major & O'Brien, 2005). Intisar & Khudhur (2012) har också visat i studien att förekomsten av psykologiska besvär såsom social isolering och psykisk stress är bland de vanliga psykologiska reaktionerna hos dessa personer. Arbetslivet för personer med epilepsi Om en person drabbas av anfall mitt uppe i arbetslivet blir det aktuellt med tillfällig sjukskrivning, dels för att reda ut varför personen får anfall, dels behövs sjukskrivning under tiden medicineringen ställs in. Funktionsförmågan hos personer med epilepsi beror helt på hur ofta och kraftiga anfall personen får (Espeset et.al, 2011). Även omfattande funktionsnedsättningar, förekomst av psykiska sjukdomar, kognitiv svikt eller trötthet tas ställning till vid bedömning av arbetsförmåga (Socialstyrelsen, 2007). Att drabbas av epilepsi leder inte automatiskt till stora restriktioner, utan personer med epilepsi kan i regel fortsätta arbeta. Vissa yrkesval är dock inte aktuella såsom att arbeta som yrkeschaufförer eller pilot. Körkortet dras även in för personer med epilepsi (Socialstyrelsen, 2010). Det finns möjligheter att få tillbaka körkortet men då krävs att individen har varit anfallsfri i minst tolv månader (Transportstyrelsen, 2010). De flesta som 4

8 drabbas av epilepsi idag har trots allt stor möjlighet att fortsätta arbeta på grund av goda behandlingsmöjligheter, det finns dock de som drabbas så svårt av epilepsianfall att de behöver tillsyn dygnet runt, det kan då vara nödvändigt att jobba på skyddade verksamheter (Espeset et.al, 2011). Fördomar och attityder kring epilepsi Enligt Svenska epilepsiförbundet (2014) är epilepsi ett dolt handikapp. Epilepsi omges fortfarande av stor okunskap och fördomar. Fördomar kan vara att omgivningen tror att personen är trög och har nedsatt intelligens, vilket inte stämmer. Lojhet och den nedsatta reaktionstiden kan orsakas av läkemedel eller ett pågående anfall. Personer i omgivningen kan även vara rädda för att bevittna ett anfall när de inte vet hur de ska handskas med detta. Människor med epilepsi lever med många farhågor relaterade till sin epilepsi, osäkerheten om och när man kommer få ett anfall, arten av anfall och hur de kan kontrollera detta (Espeset et.al, 2011). PROBLEMFORMULERING Epilepsi är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna och det är därför nödvändigt att vårdpersonalen kan identifiera om och hur sjukdomen påverkar individens dagliga liv. Mycket fokus om epilepsi ligger på den farmakologiska behandlingen därför är det viktigt att öka kunskapen om det psykosociala perspektivet vilket lätt kan förbises. Detta arbete kommer att belysa vikten av att förstå patientens upplevelse för att öka kunskapen hos sjukvårdpersonal i syftet med att ge bästa möjliga vård utifrån individens behov och resurser. SYFTE Syftet med arbetet var att beskriva hur det är att leva med epilepsi utifrån ett psykosocialt perspektiv. METOD Metoden var en litteraturöversikt. Syftet med denna studie var att få en överblick över de befintliga och tillförlitliga forskningsstudier som finns inom detta område av omvårdnadsvetenskapen. Denna studie innefattar både kvalitativa och kvantativa artiklar. det insamlade materialet har kritiskt granskats och sammanställts på ett struktuerat sätt (Forsberg & Wengström, 2013). Urval Inklusionkriterierna var följande: artiklar som var publicerade mellan åren Forsberg och Wengström (2013) menar att vetenskap är en färskvara och att forskningen skall vara aktuell. Artiklarna var Peer reviewed, skrivna på engelska, samt att studierna gällde personer mellan år. Anledningen till den valda åldersgruppen var att täcka de viktigaste aspekterna av vuxen livet såsom arbetslivet. Exklusionkriterierna innefattde personer under 18 år och artiklar som inte kunde kopplas till syftet. Genomförande Utifrån syftet har sökning tillämpats på ett struktuerat sätt. Internationella databaserna Pubmed, Cinahl och PsychINFO har använts. Cinahl är en databas som täcker områden inom omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi. PubMed täcker områden inom 5

9 omvårdnad, medicin och odontologi. PsychINfO innefattar psykologisk forskning inom omvårdnad och medicin (Forsberg & Wengström, 2013). För att begränsa urvalet till att motsvara syftet har relevanta MESH- termer och subheadings används till största del. Sökorden har används i kombination med sökoperatorer AND, OR eller NOT. Även fritext har används. Två artiklar har sökts manuellt. Dessa artiklar hittades som referens på en annan artikel som är inkluderat i arbetet. Sökningar i Cinahl skedde utifrån följande Cinahl headings, epilepsy, stigma coping, patients attitude, psychosocial aspects of illness och lifestyle changes. Sökningar i Pubmed skedde utifrån MeSH(Medical Subject Hedings)- termerna epilepsy, epileptic, daily life och coping. Sökningarna i Psych Info skedde utifrån sökordet patients concerns, Därefter kombinerades sökorden med sökoperatorer för att begränsa sökningarna. Databassökning I denna tabell redovisas för hur artiklarna hittades. Datum Databas Sökord Identif ierade artiklar Granska de abstract Granska de artiklar Cinahl Manuell sökning Cinahl Epilepsy AND Psychosocial aspects of illness Cinahl Epilepsy AND Patients attitude Cinahl Epilepsy AND Atiepileptika drugs Pubmed Epilepsy AND Automobile Driving Pubmed Epilepsy AND Workplace Pubmed Epilepsy OR Epileptic AND Coping Pubmed Epilepsy AND Stigma Pubmed Epilepsy OR Epileptic AND Daily life Pubmed Epilepsy OR Epileptic AND Nursing care Psycho Info Epilepsy AND Patients concerns Summa Inkludera de artiklar Databearbetning Materialet bearbetades med att titelns relevans fick begränsa urvalet. Därefter lästes abstrakten för att avgöra om artikeln passade för studiens syfte. Artiklarna som valdes ut lästes i fulltext enskilt och sedan diskuterades innehållet gemensamt. Detta för att säkerhetsställda att innehållet tolkats på korrekt sätt. Därefter lades materialet upp i matris 6

10 (se bilaga B) för att få en överblick över det samlade materialet. Artiklarna granskades och klassificerades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet avseende studier med kvantitativ och kvalitativ metodansats, modifierad utifrån Berg, Dencker och Skärsäter (1999) och Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). Dataanalys Valda artiklar lästes igenom ett flertal gånger enskilt för att få en genomgripande bild av innehållet, sedan diskuterades likheter och skillnader i materialet mellan författarna. Därefter valdes fyra olika teman ut genom diskussion (Friberg, 2012). Dessa teman presenterades i resultatet. Forskningsetiska överväganden I enlighet med Helgesson (2006) har vi i denna litteraturöversikt tillämpat ett objektivt och opartiskt bearbetande av materialet. Författarna har inte lagt några personliga åsikter eller gjort förvrängning av data. I god forskningsetisk anda har författarna varit noga med att referera till tidigare arbeten inom området. Allt material redovisas samt att det hänvisas till rätt författare för de vetenskapliga artiklar och litteratur som är inkluderad i arbetet.valda studier har blivit godkända från en etisk kommitté eller gjort noggrant etiskt övervägande (Forsberg & Wengström, 2013). RESULTAT Resultat kategoriserades utifrån fyra olika teman: Faktorer som påverkade individens uppfattning om sin sjukdom, anpassning och hantering, psykiska aspekter kring diagnosen epilepsi och sociala aspekter kring diagnosen epilepsi. Faktorer som påverkar individens uppfattning om sin sjukdom Hur personer med epilepsi upplevde att livet försämrats till följd av sjukdomen var kopplat till faktorer som antal anfall, läkemedelsbiverkningar, följdsjukdomar och sysselsättning menade Naess, Eriksen & Tambs (2009). Det framkom även att personer med epilepsi kände sig mer missnöjda över sitt liv än innan de fick diagnosen. Missnöjet var en konsekvens av sjukdomen. Naess et al.(2009) visade att personer med epilepsi i större del hade lägre utbildningsnivå och arbetslösheten var större i denna grupp i jämförelse med resten av befolkningen. Velissarisa, Wilsona, Salinga, Newton och Berkovic (2007) visade på att personer som drabbades av försämrad tillvaro i livet var äldre kvinnor med låg utbildning och tidigare psykisk ohälsa. Det framkom även att dessa personer inte hade tillräckligt med kunskap om varken sin sjukdom eller sin behandling. Aydemir, Jacoby & Özkara (2012) visade att majoriteten av personer med epilepsi kunde få en mer positiv inställning till sin sjukdom med tiden. Den viktigaste faktorerna för att få ett positivt tankesätt var att få en större kunskap om sjukdomen. Ett arbete samt att ha en lägre nivå av depressiva symtom innebar nämndes även som viktiga faktorer. Studien visade dock att hos personer som hade haft negativ syn på sin sjukdom från början så brukade dessa känslor kvarstå. Anpassning och hantering Anpassning till epilepsi beskrev Velissarisa, Wilsona, Salinga, Newton och Berkovica (2007) som två psykosociala vägar. Personer kunde få en begränsad kontrollförlust eller en 7

11 genomgående känsla av förlust. För de personer som upplevde en känslan av genomgående förlust innebar det att de brottades med känslor av osäkerhet och rädsla för att drabbas av nya anfall. För vissa innebar detta att livet helt förändrades. Detta kunde likställas med att få en dödlig sjukdom eller vara med om en naturkatastrof. Kontrollförlusten ledde till oro och depression, vilket i sin tur kunde leda till nya anfall. Således kunde ett första anfall trigga igång en komplex process för att anpassa sig efter sin nya livssituation. Efter tre månader upplevde de personer som haft en genomgående känsla av förlust att de kommit närmare sitt riktiga jag, vilket kan kopplas samman med personlig utveckling som följer efter en kris. Hos de personer som beskrev en begränsad kontrollförlust kunde det inte ses en positiv förändring. Detta kopplades samman med den långa process för att omvärdera sin självkänsla som personer med genomgående förlust hade gått igenom. Räty & Wilde-Larsson ( 2011) visade att personer med epilepsi kunde uppfatta att leva med sin sjukdom på två olika sätt. Detta beroende på vilka känslor man hade för sjukdomen, positiva eller negativa. Personer som hyste negativa känslor mot sin sjukdom beskrev ett lidande. De kunde känna sig beroende av andra, som en börda och upplevde maktlöshet. Sjukdomen innebar restriktioner och mycket i livet kretsade kring detta. Personerna upplevde att de fokuserade på problemen och gav upp. För dessa personer innebar epilepsin att de hindrades från att leva ett normalt liv. Samtidigt kunde detta leda till ytterligare svårigheter såsom känslan av att vara ifrågasatt, bli missuppfattad och känna sig utanför. Således ledde dessa negativa känslorna till en känsla av stigmatisering. Positiva känslor innebar att se möjligheter inte hinder. Personerna accepterade sin sjukdom men var samtidigt ödmjuka inför den. vilket innebar att de lyssnade på sin kropp för att förhindra nya anfall. Samtidigt vågade personerna att vara öppen mot andra om sin sjukdom vilket innebar att de inte upplevde samma utanförskap som den grupp som hyste negativa känslor gentemot sjukdomen. Kilinc och Campbell (2009) menade att epilepsi innebar en utmaning för en persons identitet, självkänsla, självförtroende och relation med andra. Genom att skaffa sig kunskap om epilepsi gav det en känsla av kontroll. Detta innebar att de kunde normaliserade sin sjukdom och se att vem som helst kan drabbas. De vågade informera sin omgivning vilket innebar att de tog bort sin känsla av skam samtidigt som de förberedde andra om ett anfall skulle uppstå. Detta kunde ses som ett sätt att acceptera sin sjukdom. Psykiska aspekter kring diagnosen epilepsi Velissarisa et al. (2007) visade ett brett spektrum på oro efter ha blivit diagnostiserad med epilepsi. Faktorer som funktionshinder, återkommande anfall, avsaknad av arbete och körkort innebar en större risk att drabbas av depression. Dessa individer använde sig av förnekelse som hanteringsstrategi i större grad än de personer som inte led av depression. Förnekelse användes i större utsträckning av personer som hade dagliga eller anfall varje vecka (Bautista & Erwin, 2013). Personer med epilepsi och behandlande läkare hade olika uppfattningar om vad som upplevdes som orosmoment för personer med epilepsi. Personer med epilepsi bekymmrade sig kring deras lagliga rättigheter samt förmågan att köra bil. Läkarna trodde att personer med epilepsi oroade sig mer för de medicinska konsekvensen till följd av sjukdomen som läkemedelsbiverkningar och fallrelaterade skador (McAuley, Elliot, Patankar, Hart, Long, Moore & Shneker, 2010). 8

12 Personer med epilepsi har en större risk att utveckla någon form av psykisk sjukdom i jämförelse med friska personer. Typen av anfall, framförallt fokala anfall, frekvensen av anfall och ålder när personen fick sin epilepsidiagnos nämndes som riskfaktorer för att utveckla någon form av psykisk ohälsa så som depression, sömnstörningar, alkohol och drogrelaterade psykoser samt bipolär sjukdom. Risken för att utveckla psykisk sjukdom steg med ökande ålder (Chang, Liao, Hu, Shen & Chen, 2013). Lu och Elliot (2013) visade att risken för att utveckla psykisk ohälsa kan ses ur både ett biomedicinskt och psykosocialt perspektiv. Enligt det biomedicinska perspektivet fanns ett samband mellan om personen haft anfall under senaste tre månaderna och psykiska ohälsa, men utifrån det psykosociala perspektivet fanns faktorer så som begränsningar i aktiviteter på grund av epilepsi och dåligt socialt och emotionellt stöd kan leda till psykisk ohälsa. Läkemedlets påverkan på den psykiska hälsan Gómez-Arias, Crail-Melendez, Lopez-Zapata och Martinez-Juarez (2012) visade att dåsighet, koncentrationssvårigheter, nervositet, oro, minnesproblem och trötthet var vanliga biverkningar av antiepileptiska läkemedel. Hög toxicitet ledde till fler biverkningar vilket i sin tur orsakade psykisk ohälsa hos personer med epilepsi. Studien visade att kvinnor hade högre koncentration av antiepileptiska läkemdelet vilket relaterades till en högre grad av depression och ångest. I studien framkom även att hos personer där etiologin var okänd var ångest ett mer förekommande problem. Enligt (Gómez-Arias, Crail-Melendez, Lopez-Zapata och Martinez-Juarez (2012); Machado, Espinosa, Melendrez, González, García & Rodríguez (2010) ökade vissa typer av antiepileptiska risken för att utveckla en depressiv period. Machado et al. (2010) visade att antiepileptiska läkemedel i sig inte innebar en ökad risk för självmord eller självmordsförsök. Det framkom att en del andra faktorer som i kombination med läkemedelsanvändning kunde öka risken för självmordsförsök/ självmordstankar. Dessa faktorer var hereditet av psykisk ohälsa, lång sjukdomsperiod, aktuell eller tidigare historia av depressiv episod, nedsatt kognitiv förmåga och kvinnligt kön. En annan aspekt av depression och läkemedel visade Vendrame, Yang, Jackson och Auerbach (2012). Hälften av personer med epilepsi hade sömnsvårigheter och över 70 % led av dålig sömn. Sömnstörningarna visade på ett starkt samband med högre del av depressiva symtom samt hur många antiepileptiska läkemedel personer använde. Det visade att det inte fanns någon koppling mellan sömnstörningar och ett specifikt läkemedel utan att det berodde på läkemedelsdoseringen. Sociala aspekter kring diagnosen epilepsi Känslan av att vara stigmatiserad menade Lee, Yoo och Lee (2005) berodde på vilken typ av personlighet personen hade. Faktorer som genus, ålder, läkemedelsbehandling, typ av epilepsi, ekonomisk status, anställning och civilstånd påverkade inte betydelse för känslan av utanförskap. Kilinc & Campbell (2009) menade att personer med epilepsi upplevde en stor rädsla att bli betraktade som mentalsjuka, påverkad av alkohol eller droger när denne egentligen drabbats av ett anfall. Detta ledde till att personen drog sig undan från sociala aktiviteter. Uppfattningen om hur själva anfallen såg ut och den negativa attityden som kunde komma från omgivningen orsakade en känsla av förnedring. Detta sammanfattades i tre teman; skam över sjukdomen, missförstånd om epilepsi och att det är en dold sjukdom. Vilket ledde till en känsla av stigmatisering. Lee, Yoo & Lee (2005) visade att 9

13 personlighetsdrag som att vara överspänd och ha tendens till att oroa sig. Ha en större känsla av hjälplöshet och en låg problemlösnings förmåga. Låg självkänsla samt att vara deprimerad kunde leda till att personer kände sig annorlunda. Övriga riskfaktorer för att känna sig stigmatiserad berodde på vilken sorts anfall och anfallsfrekvensen.en låg utbildnings nivå, associerades också till känslan av utanförskap. Tidigare erfarenheter av att blivit diskriminerad. Blivit orättvist behandlad på sin arbetsplats eller av omgivningen ledde direkt till en känsla av stigmatisering. Faktorer som påverkar arbetslivet Edmundo & Wludyka, (2006) visade att personer med epilepsi som arbetade var unga, vita personer med högre utbildning och bra inkomst. Dessa personer hade ofta tidigare arbetslivserfarenhet och påtalade arbetets betydelse för ekonomiska och personliga skäl. En mindre rädsla för att diskrimineras på arbetsplatsen nämndes också. Faktorer som att ha en annan sjukdom som påverkade arbeteförmågan, eller behöva ta flera sorters antiepileptiska läkemedel eller gick på sjukersättning, påverkade arbetslivet negativt. Däremot faktorer så som kön, civilstånd, möjligheter att åka till och från jobbet, sjukdomsdebut, hur länge individen haft sjukdomen, tonisk klonisk anfall inte hade någon betydelse för arbetsförmågan. No, Lee, Park & Lee (2011) tog upp en aspekt av korrelationen mellan arbete och bilkörning. Studien visade att de personer med okontrollerad epilepsi och personer som var anfallsfria som körde bil hade gemensamt var anställning. Bautista & Wludyka (2006) visade att 28% av personer med epilepsi körde motordrivna fordon och att majoriteten av dessa hade anställning. Andra faktorer som ledde till att personer fortsatte köra var enligt No et al. (2011) och Bautista et al. (2006) var att det är gifta män, fick anfalls debut vid hög ålder. Sällan fick anfall och hade känningar av kommande anfall samt att de använde färre antiepileptiska läkemedel. No et al. (2011) visade på att det inte fanns några skillnader i faktorer så som hur länge personen hade varit sjuk, typen av epilepsi och typen av anfall bland de personer som körde bil. DISKUSSION Resultatdiskussion Syftet med arbetet var att beskriva hur det är att leva med epilepsi utifrån ett psykosocialt perspektiv. Resultatet visade på fyra olika teman vilka presenterades som följande: faktorer som påverkar individens uppfattning om sin sjukdom, anpassning och hantering, psykiska och sociala aspekter kring diagnosen epilepsi. Vidare visades hur arbetslivet påverkas och vilka bakomliggande faktorer som gör att personer med epilepsi fortfarande kör bil. Resultatet visade att kärnan av individens uppfattning om hur det är att leva med epilepsi ansågs bero på om personen hade positiva eller negativa känslor kring sin sjukdom. Individer som hade positiva känslor upplevde att de kunde leva ett normalt liv trots epilepsi och att de inte såg bara hinder utan möjligheter för att kunna hitta nya anpassningsstrategier. Till skillnad från personer som hade negativa känslor och upplevde epilepsi som ett hinder för att ska kunna leva ett normalt liv. Hur en person hanterar svårigheter kan bero på flera olika faktorer. Resultatet visade att kvinnor och män hade olika hanteringsstrategier på stress och trauma som ibland kunde förklara skillnader i psykiskt välbefinnande. 10

14 I många studier har det även tagits upp att kvinnor drabbas i större utsträckning av läkemedels biverkningar än män vilket är relaterat till anatomiska skillnader mellan könen (Simonsen, Aabakke & Hasselström, 2012). Kvinnor anses ha lättare att uttrycka sina problem och känslor vilket gör att det blir lättare att upptäcka om de lider av någon typ av depression. Detta i jämförelse med män som inte vill visa sig svaga och öppna sig för vårdpersonalen angående sina bekymmer och problem (Rubinow & Craft, 2012). I det här sammanhanget är det betydelsefullt att sjuksköterskan har ett genusperpektiv i mötet med personer i syftet med att kunna lättare finna personens behov av vård i olika slag eftersom symtombilden kan se olika ut mellan man och kvinna. Sjuksköterskan bör vara varsam och medveten om att varken understyrka eller överbetona dessa skillander (Määttä & Öresland, 2014). Resultatet visade även att drabbas av epilepsi kan innebära att personen helt tappar kontrollen. Personerna blev då medvetna om sin egen sårbarhet och behov. Detta definieras som ett psykiskt kristillstånd enligt Cullberg (2006) då tidigare erfarenheter och reaktionssätt inte är tillräckliga för att bemästra den nya livssituationen. Detta i sin tur gjorde att de blev mer medvetna om sina egna resurser. Detta fenomen förklarades som att en kris kan bli som en förutsättning för personlig utveckling och mognad. Mognad innebär ökad kunskap och insikt om livets förutsättningar (Cullberg, 2006). I resultatet framkom även att vissa personer använde sig av förnekelse för att hantera sin sjukdom vilket kunde leda till depression. Hos dessa personer sågs faktorer som bristande kunskap om epilepsi och en känsla av maktlöshet. Detta i sin tur resulterade i att personer med epilepsi får en förändrad uppfattning om sin identitet och sjukdomen kunde få personen att känna sig konstig och avvisad från andra. Därför är det av betydelse att sjuksköterskan observerar vilka konsekvenser epilepsi kan medföra för personens fysiska, psykiska och sociala behov för att senare kunna bedöma vilka omvårdnadsåtgärder som behövs. I det här sammanhanget bör mycket fokus läggas på att främja personens självständighet och att förbättra personens kunskap. Att drabbas av epilepsi kan innebära att personer måste anpassa vardagen till sin sjukdom. Sjuksköterskan kan genom samtal ta reda på hur epilepsin har påverkats personens sätt att leva och om restriktioner i så fall är förnuftiga eller baserades på okunskap (Espeset et.al, 2011). Resultatet visade att svårigheter kan upplevas olika av vårdgivaren och personer med epilepsi. Det är viktigt att sjuksköterskan har detta i åtanke vid omvårdnadsplaneringen för personer med epilepsi. För att sjuksköterskan ska kunna ge en personcentrerad omvårdnad bör denne ha en helhetssyn och ett etiskt förhållningssätt. Detta innebär att sjuksköterskan bejakar den personens livsvärld där dennes upplevelser, tolkningar och tankar om vad sjukdomen betyder för dennes liv blir viktiga. Därför är det viktigt att sjuksköterskan ser personen bakom sjukdomen för att kunna ge bästa möjliga omvårdnad (Willman, 2010). Vidare visade resultatet att personer med epilepsi löper större risk för att utveckla någon typ av psykisk sjukdom. Vanliga psykologiska problem vid epilepsi var oro, depression och rädsla för eventuella anfall. Restriktioner som sjukdomen kan innebära exempelvis; indraget körkort kunde bidra till mer ångest och depression (Yang, Gao & Xu, 2014). Yang et al. (2014) visade även att användningen av antiepileptiska läkemedel kunde öka risken för att utveckla en depressiv period. Det fanns en rädsla för skadliga läkemedelsinteraktioner mellan antidepressiva och antiepileptika läkemedel. Vidare visades även en oro för att antidepressiva läkemedel kunde sänka kramptröskeln. Läkare var därför ovilliga att förskriva antidepressiva mediciner för personer med epilepsi. 11

15 I kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska står det tydligt att personen ska få fullkomlig information om sin vård och behandling. Informationen som ges bör vara anpassade till peronens behov och förutsättningar (Socialstyrelsen, 2005). Detta innebär att ge information om läkemedels olika effekter och bieffekter vilket i sin tur kan bidra till en bättre följsamhet hos personen (Ulfvarson & Bergqvist, 2014). Likväl som att en sjuksköterska bör tillgodose personens fysiska besvär bör denne även värna om personens psykiska hälsa (socialstyrelsen, 2005). Sjuksköterskan kan genom samtal hjälpa personen att få en ökad förståelse om sin sjukdom i syftet att personen lättare ska kunna hantera sina begränsningar i vardagslivet (Ericson & Ericson, 2012). Personer som drabbas av psykisk ohälsa som depression riskerar att försumma sin medicinering och kosthållning och detta kan i sin tur orsaka att individen hamnar i en ond cirkel. Sjuksköterskan kan med sitt holistiska perspektiv och pedagogiska kompetens ha en viktig roll för att kunna identifiera personens behov av omvårdnad. Detta gör att sjuksköterskan lättare kan uppnå målet med sina insatser som riktar sig mot hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder (Asp & Ekstedt, 2014). Den anfallstyp som hade starkast samband med depression var tonisk-klonisk anfall. Som det tidigare beskrivits leder denna typ av anfall till att personen plötslig förlorar sitt medvetande och får oavbrutna muskelkramper (Tomson & Forsgren, 2012). Denna anfallstyp kunde leda till depression vilket förklarades med att personen inte kunde dölja sin sjukdom samt rädsla för att anfallet skulle upplevas som skrämmande för omgivningen. Socialstyrelsen (2005) har tydligt förklarat i kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska att en av sjuksköterskans viktigaste arbetsuppgifter är att kontinuerligt informera både patienten samt deras anhöriga, både enskilt samt i grupp. Författarna vill här belysa att det är viktigt att avdramatisera anfallen samt ge ordentligt med information om epilepi och hur ett anfall utvecklas men även hur anhöriga kan hjälpa vid ett eventuellt anfall. Personcentrerad omvårdnad har fyra grundstenar, kommunikation, se personen som en samarbetspartner som är delaktig i beslut, hälsofrämjande åtgärder och medicinska eller fysilologiska behandlingar. Sjuksköterskan behöver skapa en professionell relation med personen som bygger på ömsesidigt förtroende. Sjuksköterskan behöver förstå personens förutsättningar att ta till sig information och fatta egna beslut kring sin behandling och vilka behov personen har i form av fysiskt och psykiskt stöd samtidigt som vårdpersonalen skall ha kunskap och förståelse för dennes sjukdom. Detta innebär en ökad tillfredsställelse, ett ökat välbefinnande och mer följsamhet i behandlingen (Kajermo, Johansson & Wallin, 2014). Dessa påtalar även patientföreningar som en tillgång för sjuka personer och dess närstående men även en tillgång till vårdpersonalen för att byta erfarenheter. Resultatet visade även på en annan aspekt av depression och läkemedel. Majoriteten av personer med epilepsi led av dålig sömn. Sömn är viktigt för att personer ska kunna fungera i sina dagliga aktiviteter. Samtidigt är det viktigt att tänka på att sömnbrist är en riskfaktorer för att utlösa ett anfall. Därför är det av stor betydelse att sjuksköterskan är uppmärksam på detta (Espeset et.al, 2011). Orsaken till sekundär insomnia, det vill säga sömnstörningar som kan bero på läkemedel skall alltid åtgärdas först. Detta innebär att medicineringen behöver granskas. Förutom att åtgärda de fysilogiska och medicinska orsakerna till sömnstörningar kan detta behandlas med icke farmakologiska 12

16 omvårdnadsåtgärder. I första hand innebär det att samla information om personens upplevelse av sömnstörningarna samt se hur den påverkar personen. Sjuksköterskan bör därefter informera om kostens och den fysiska aktivitetetens betydelse för sömnen (Asp & Ekstedt, 2014). Det har tidigare visats att ett arbete är en viktig faktor för att finna ett sammanhang och är en del i det psykosociala välbefinnandet. Resultatet visade även att detta är viktigt för personer med epilepsi. Behandlingsmöjligheterna är idag så pass goda att de flesta kan fortsätta arbeta trots sin sjukdom (Espeset et.al, 2011). Epilepsin i sig medför inte några hinder för att arbeta. West, Dye och McMahon (2006) visade i sin undersökning att personer med epilepsi inte utsatts för diskriminering i samband med anställning. Resultatet visade den intressanta kopplingen mellan arbete och bilkörning. I svenska lagstiftningen står att personer med epilepsi skall ha varit anfallsfria minst ett år för att tillåtas inneha körkort (transportstyrelsen, 2010). Dessa regler gäller i alla länder som är medlemmar i europiska unionen. Bilkörning anses ofta vara en viktig del av livet. Begränsningar i det här sammanhanget kunde leda till negativa konsekvenser för personers självständighet, socioekonomisk status, sysselsättningar och livskvalitet (Winston & Jaiser, 2012). Metoddiskussion Detta arbete var en litteraturöversikt med syfte att undersöka hur det är att leva med epilepsi ur ett psykosocialt perspektiv. Författarna i föreliggande arbete ansåg att en litteraturöversikt passade syftet bra då det finns mycket forskning om ämnet publicerat. Forsberg och Wengström (2013) [s1] menar att metoden beskriver och sammanställer forskning inom ett område på ett överblickbart sätt. Eftersom en kvalitativ intervjustudie innebär att belysa ett fenomen eller erfarenheter vilket enligt Kvale och Brinkman (2009) inte kan mätas eller generaliseras valdes detta bort då författarna ansåg att en litteraturstudie gav en mer genomgripande bild av vårt syfte. Författarna till föreliggande studie har inkluderat både kvantitativa och kvalitativa studier. Friberg (2012) menar att kvantitativa artiklar skulle innebära ett resultatet som baserades på statistik. Författarna till föreliggande studie ville få ett mer nyanserat resultat inkluderades även kvalitativ forskning då intervjumetoden anses vara det bästa sättet för att illustrera en situation och belysa erfarenheter (Forsberg & Wengström, 2013). En av inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska dels för att få ett så stort urval så möjligt av artiklar samt att det är ett språk bägge författare behärskar. Däremot är det inte vårt modersmål vilket kan leda till misstolkning av texten. För att undvika detta har därför båda författarna läst artiklarna var för sig och sedan diskuterat materialet för att garantera att resultatet inte feltolkas eller förvrängs. denna metod beskrivs av Forsberg och Wengström (2013). Författarna ämnade att få aktuell forskning vilket innebar en begränsning av sökningen till 3-5 år, då detta gav otillräckligt med underlag, utökades sökningar till 10 år. Det beskrivs av Forsberg och Wengström (2013) som en metod att få tillräckligt med material. Artiklarna var peer-rewied då det är första gången författarna utförde en litteraturöversikt. Detta fick således göra en första preliminär bedömning av artikelns kvalitet. Samtliga artiklar har granskats och klassificerades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet avseende studier med kvantitativ och kvalitativ metodansats, modifierad utifrån Berg, Dencker och Skärsäter (1999) och Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) för att avgöra om de skulle inkluderas i arbetet. Detta upplevdes som ganska svårt och tidskrävande. Författarna har 13

17 inkluderat retrospektiva studier i arbetet vilket kan sänka trovärdigheten då nackdelen är att studierna har en lägre vetenskaplig evidensgrad än de prospektiva studierna (Henricson, 2012). 16 artiklar har inkluderats i studien varav 14 ansågs vara av hög kvalitet vilket enligt författarna innebär att trovärdigheten får ses som hög. Författarna ämnade att få ett internationellt perspektiv vilket innebär att arbetet innefattar forskning från ett flertal länder. Detta för att resulatet ska kunna vara överförbart i de flesta länder i västvärlden. (Forsberg & Wengström, 2013). Majoriteten av artiklarna var dock från USA då det visade sig att dessa artiklar bäst besvarade vårt syfte. Författarna är medvetna om att levnadförhållanden ser olika ut men har resonerat fram att grundläggande psykosociala behov överenstämmer oavsett levnadsvillkor, vilket gör att resultatet är applicerbart även i Sverige. Vidare har arbetet fått synpunkter av handledare och kurskamrater under skrivperioden vilket enligt Henricson (2012) ökar trovärdigheten. Slutsats Personer med epilepsi löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa såsom depression och ångest, de upplever utanförskap vilket i sin tur kan leda till social isolering. Okunskap om sjukdomen, biverkningar av mediciner och restriktioner i det dagliga livet är bidragande faktorerna till detta. Det går dock att hitta anpassningsstrategier för att kunna hantera sin sjukdom på bästa sätt. En meningsfull tillvaro beskrevs i form av att ha kunskap om sin epilepsi, ha socialt stöd och ett arbete. Klinisk relevans Epilepsi är en vanlig neurolgisk sjukdom och för att kunna stödja personer med denna sjukdom behövs kunskap dels om sjukdomen men även hur en person drabbas på det psykosociala planet. Vi som blivande sjuksköterskor tycker det är viktigt att få en helhetsbild av hur sjukdomen kan påverka en person för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad utifrån personens förutsättnigar och behov. Forsatta studier Författarna hittade att antiepileptiska läkemedel har en stor påverkan på personens psykiska hälsa. I en studie av Yang, Gao och Xu (2014) visade att läkare är ovilliga till att förskriva antidepressiva i samband med antiepileptika av rädsla för interaktioner och fler anfall. Detta resultat indikerar att ny forskning behövs för att reda ut sambandet och se vilka andra interventioner som sjuksköterskan kan identifiera som aktuella för dessa personer. 14

18 REFERENSER (Artiklar som inkluderar i resultatet är märkta med *) *Aydemir, N., Jacoby, A., & Ozkara, C.(2012) Predictors of positive and negative attitudes toward their condition in Turkish individuals with epilepsy. The journal oft he British Epilepsy Assossiation. 21(5): doi: /j.seizure Asp, M., Ekstedet, M. (2014).Trötthet, vila och sömn. Edberg, A-K & Wijk, H. (Red). Omvårdnadens grunder. Hälsa och ohälsa. (2:a uppl.ss ) Lund: Studentlitteratur. *Bautista, RE., &Wludyka, P.(2006). Factors associated with employment in epilepsy patients. Epilepsy & Behavior: E&B10(1): *Bautista, RE., & Wludyka, P. (2006). Driving prevalence and factors associated with driving among patients with epilepsy. Epilepsy & Behavior:E&B.9(4): *Bautista, RE., & Erwin, PA.(2013). Analyzing depression coping strategies of patients with epilepsy: a preliminary study. The journal of the British Epilepsy Assossiation, 22(9): doi: /j.seizure *Chang, HJ., Liao, CC., Hu, CJ., Shen, WW, & Chen TL.(2013). Psychiatric disorders after epilepsy diagnosis: a population-based retrospective cohort study. School of Nursing, College of Nursing, Taipei Medical University, Taipei, Taiwan. PLoS One 2013;8(4):e doi: /journal.pone Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. (5:e uppl.) Natur och kultur: Stockholm Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Illustrerade medicinska sjukdomar: specifik omvårdnad, medicinsk behandling, patofysiologi. (4:e uppl.). Lund: Studentlitteratur. Espeset, K., Mastad, V., Johansen, E & Almås, H. (2011). Omvårdnad vid neurologiska sjukdomar. Almås, H., Stubberud, D-G & Groneseth, R. (Red.). Klinisk omvårdnad del 2: (2 uppl, ss ). Stockholm: Liber Ewles, L, & Simnet, L. (2005). Hälsoarbete. (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur Fagius, J. & Nyholm, D. (2012). Neurologi. (5:e uppl.) Liber: Stockholm Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier. (3:e uppl.) Stockholm: Natur & Kultur Friberg, F. (2012).Att göra litteraturöversikt. Friberg. (Red), Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2:a uppl, ss ) *Gómez-Arias, B., Crail-Meléndez, D., López-Zapata, R., & Martínez-Juárez, IE.(2012). Severity of anxiety and depression are related to a higher perception of adverse effects of antiepileptic drugs. The journal of the British Epilepsy Assossiation, 21(8): doi: /j.seizure

19 Helgesson, G.(2006). Forskningsetik för medicinare och naturvetare. Lund:studentlitteratur. International Council of Nursing. (2012). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Rev.utg.). Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad från: publikationer/sjukskoterskornas.etiska.kod_2014.pdf Intisar. A & Khudhur. G. (2012) Impact of epilepsy on patients physical and psychosocial functioning: Iraqi study. Health Science Jorurnal. 6 (3): Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Kajermo, KN., Johansson, E, &Wallin, L. (2014).Kunskapbaserad omvårdnad från kunskap till säker och effektiv vård. Ehrenberg, A & Wallin, L. (Red). Omvårdnadens grunder. Ansvar och utveckling (2.a uppl. ss ) Lund: Studentlitteratur. *Kilinç, S1., & Campbell C.(2009) "It shouldn't be something that's evil, it should be talked about": a phenomenological approach to epilepsy and stigma. Seizures:The journal oft he British Epilepsy Assossiation. 18(10): doi: /j.seizure *Lee, SA1., Yoo, HJ & Lee, BI.(2005). Factors contributing to the stigma of epilepsy. Korean QoL in Epilepsy Study Gro. The journal oft he British Epilepsy Assossiation. 14(3): *Lu B1., & Elliott JO.(2012). Beyond seizures and medications: normal activity limitations, social support, and mental health in epilepsy. College of Public Health, Division of Biostatistics, Ohio State University, Columbus. 53(2):e25-8. doi: /j x. Läkemedelsverket (2011), Medical Products Agency, Ny rekommendation för farmakologisk behandling av epilepsihämtad från Määttä, S. & Öresland, S. (2014). Genusperspektiv i omvårdnad. Friberg, F & Öhlèn, J. (Red). (2014). Omvårdnadens grunder. Perspektiv och förhållningssätt. (2.a uppl, ss ) Lund: Studentlitteratur. *Machado, RA., Espinosa, AG., Melendrez, D., González, YR., García VF & Rodríguez, YQ.(2011). Suicidal risk and suicide attempts in people treated with antiepileptic drugs for epilepsy. National Neurology Institute. The journal oft he British Epilepsy Assossiation. 20(4): doi: /j. 16

20 McAuley, J., Elliot, J., Patankar, S., Hart, S., Long, L., Moore, L & Shneker, B. (2010). Comparing patients' and practitioners' views on epilepsy concerns: a call to address. Epilepsy & Behavior. 19(4): doi: /j.yebeh McElroy & Cox, C (2007). Caring for epilepsi patient with epilepsy. Nurse Practitioner, Volume 32, Issue 10 - p (34 40). Major, B & O'Brien, LT. (2005). The social psychology of stigma. Annual Review Psychology. 2005;56: *Naess, S., Eriksen, J., & Tambs, K.,(2009).Perceived change in life satisfaction following epilepsy diagnosis. Scandinavian Journal of Public Health, 37(6): doi: / *No, YJ., Lee, SJ., Park, HK.,& Lee SA.(2011).Factors contributing to driving by people with uncontrolled seizures. The journal of he British Epilepsy Assossiation, 20(6): doi: /j. Psykologiguiden.(2014). Hämtad från Queally, C. & Lailey, S. (2012). Care of the person with epilepsy in the hospital environment- getting it right. British Journal Of Neuroscience Nursing. Rubinow, D.R., Craft, C.D. (2012). Depression. Schenck-Gustafsson, K., R.Decola, P., W.Pafaff. & S.Pisetsky. (Red.),Handbook of Clinical Gender Medicine. (ss ) in Schenk-Gustafsson Handbook of Clinical Gender Medicine. Basel: Karger.. *Räty, LK., & Wilde-Larsson, BM.(2010). Patients' perceptions of living with epilepsy: a phenomenographic study. Faculty of Social and Life Sciences, Department of Nursing, Karlstad University, Karlstad, Sweden. Journal of clinical nursing. 20(13-14). doi: /j x. Simonsen, T, Aarbakke, J & Hasselström, J. (2012). Illustrerad farmakologi 2, sjukdomar och behandling. Natur och kultur: Stockholm. Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad från 1_ pdf Socialstyrelsen.(2007). Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga. Åtgärder vid sjukfall som inte avslutats inom ramen för rekommendation. Hämtad från: 2 Socialstyrelsen. (2010). Sjukskrivning vid epilepsi. Hämtad 25 april