Molière Antiken Medeltiden Renässansen Upplysning en Romantiken Realismen 1900-talet

Transkript

1 800 f.kr. 500 e.kr Antiken Medeltiden Renässansen Upplysning en Romantiken Realismen 1900-talet Molière Jean Baptiste Poquelin föddes i Paris Han var son till en välbärgad och framgångsrik hantverkare som precis som pappor i alla tider tänkt sig att sonen skulle ta över hans verksamhet en dag. Att vara eller inte vara... Men Jean Baptiste hade andra planer. Redan som ung fanns ett stort intresse för teater och han drömde om att bli skådespelare. Så, han frågade helt enkelt pappa om han kunde få låna pengar för att köpa en egen teater. Men på den här tiden hade skådespelaryrket väldigt låg status och var absolut ingenting några föräldrar ville att deras barn skulle syssla med. Att ha en skådespelande son var fullkomligt otänkbart, åtminstone i lite finare kretsar. Det hjälpte med andra ord inte hur mycket Jean Baptiste tjatade. Pappa var obeveklig. Några pengar skulle det inte bli. Istället bestämde sig fadern för att kosta på sin son en rejäl utbildning, och hoppades därmed att den unge mannen skulle komma på bättre tankar. Snäääälla?? Ruska Nä-ä Skaka Tvär Sur Vrång Jättesur Tjurig Jean Baptiste sändes så iväg för att läsa juridik, ekonomi, bokföring och andra nyttigheter. Grabben skulle bli advokat. 1

2 Nu var Jean Baptiste precis som söner i alla tider en envis krabat som inte tänkt ge upp så lätt. Och med sin entusiasm lyckades han på något besynnerligt sätt övertyga sin lärare om att det här med teater var något riktigt bra och spännande. Det hela slutade med en komplott där läraren gick till Jean Baptistes far och bad om ett lån för egen räkning. Vad fadern aldrig anade var att läraren inte tänkte behålla pengarna själv. De gick istället raka vägen ner i fickan på gissa vem? Vid 22 års ålder kunde Jean Baptiste därmed starta sin första teater. Samtidigt tog han sig artistnamnet Molière. Jippiiii!!! Här ska köpas teater! Ilsken Morr Elak Arg Nu gick den här verksamheten inte riktigt så bra som Molière hoppats. Publiken svek och de enda som egentligen visade något större intresse för hans teater var fordringsägarna. Och när Molière inte längre kunde hantera sina trassliga affärer hamnade han slutligen i häktet. Där fick Molière sedan sitta. Fadern gjorde sig nämligen ingen större brådska att lösa ut sin son utan tyckte att han gott kunde få en stund på sig att tänka över sina synder. Straffet gjorde dock inget djupare intryck på Molière. Så fort han blivit frisläppt lämnade han Paris med ett nytt teatersällskap. De följande tretton åren turnerade de omkring på den franska landsbygden. Molière fungerade som teaterdirektör regissör och skådespelare och dessutom skrev han sällskapets pjäser. Jag vill va som Magnus Uggla, världens största superstaaar... I början uppförde de mest tragedier som blev rejäla fiaskon. En del elaka tungor påstod till och med att Molières utseende lämpade sig bäst för komedier. Så, sagt och gjort; Molière satte igång att skriva. Hans upprorslust fick honom att specialisera sig på kritiska komedier, giftiga, roliga elakheter och farsinslag. Det var alltså inte enbart till utseendet han påminde om en av vår tids största retstickor. 2

3 Den stora regeln är att behaga, sa Molière, som ville att hans publik både skulle skratta och få anledning att tänka efter. Molières storhet låg i hans sinne för exakta iakttagelser. Han var en skarpsynt människokännare och en mästare på att sätta fingret på ömma punkter. Hmmm... I grunden hade Molière en ganska pessimistisk människosyn och ofta kunde man ana tragedin bakom skratten i hans uppsättningar. Men han var inte lika bunden av den tidens regler som tragediförfattarna var, utan tillät sig att ta ut svängarna betydligt mer. Många gånger lät han sina lättare stycken utvecklas till absurda farser. Molière gav ofta huvudpersonerna ett lyte i sin karaktär, överdrev det och gjorde dem till karikatyrer. Åh, jag har fått flytande element i min hörselport fick Molière sitt stora genombrott med De löjliga preciöserna, en komedi där han drev med de tillgjorda litterära damerna och deras uppstyltade språk. De kunde nämligen inte säga någonting utan en massa omskrivningar. Att t.ex. använda ett ord som vatten var simpelt. Istället sam man det flytande elementet. Öronen fick bli hörselns portar. Och i pjäsen låter Molière en av karaktärerna säga: Jag ska fiska i mitt minnes själ med min tankes fiskekrok, när han egentligen menar: Jag ska fundera på saken. Pjäsen blev en succé och teatersällskapet återvände till Paris där de fick en egen lokal- Palais Royal. Bland Molières beundrare fanns nu kungen, Ludvig XIV. Men Molières respektlösa frispråkighet gav honom också många fiender. 3

4 Då blir det Molière som får sitta på stolen nästa vecka. Molière Alla andra Efter uppförandet av Tartuffe (1664) Molières mest utmanande pjäs som handlar om skenhelighet och religiöst hyckleri blev han genast föremål för kyrkans hat. Prästerna kände sig utpekade och lyckades få pjäsen förbjuden. Först fem år senare, och efter ett antal omskrivningar, kunde Tartuffe uppföras på nytt och gick då för fulla hus. Molière var mycket produktiv och kunde skriva en hel pjäs på bara några veckor. Några av hans mest känna verk är: Hustruskolan Molières första komiska mästerverk där han angriper den tidens syn på moral och uppfostran. Den girige handlar om en gammal gubbe, en riktig snålvarg, som försöker gifta bort sin dotter rikt. Don Juan Här hämtade Molière ämnet från spansk komedi. Don Juan lever enbart för sina njutningar och har gjort sig fri från allt vad moral och gudstro heter. Misantropen skrev Molière efter att ha insjuknat i tuberkulos. Huvudpersonen i pjäsen har uppfattats som ett självporträtt av författaren. Molières sista pjäs blev Den inbillade sjuke, 1673, där han själv spelade huvudrollen. Molière stod på toppen av sin karriär men kroppsligt var han helt utsliten. Pjäsen är en satir mot läkarkåren och bakgrunden sägs har varit en rad felaktiga diagnoser från läkare han själv konsulterat. Åggstocks- Inflammation! Öööööööörk Bravo! Under föreställningen svimmade Molière på scenen men lyckades ta sig upp på fötter igen och fortsätta. Publiken, som inte förstod allvaret, applåderade åt det realistiska skådespeleriet. 4

5 Några timmar senare dog Molière utan att ha hunnit få den katolska sista smörjelsen. Av den anledningen vägrade kyrkan att begrava honom i vigd jord. Först efter att kungen blandat sig i frågan gick kyrkan med på att låta Molière få sin begravning, men bara om det skedde nattetid och i tysthet. Franska Akademien kunde naturligtvis inte välja in en simpel skådespelare bland sina medlemmar, men hundra år efter Molières död placerades en byst av honom i Akademiens samlingssal. Inskriptionen löd: Ingenting fattades i hans ära, men han fattas i vår. Jean Baptiste Poquelin