Vad hände sen? 4 / I detta nummer berättar vi om barn och föräldrar några år efter att de fått hjälp av Mission Possible.

Transkript

1 4 / 2019 Evangelium och hjälp till Östeuropa Vad hände sen? I detta nummer berättar vi om barn och föräldrar några år efter att de fått hjälp av Mission Possible.

2 Var är Sasha idag? Sasha var alltid ivrig med att posera framför kameran. Jag träffade henne många gånger på barnhemmet i Jekaterinburg. Jag tog omslagsbilden vid fönsterbrädan i vardagsrummet för sex år sedan. Två år tidigare hade polisen fört en chokad sexårig flicka till Mission Possibles barnhem. Den alkoholiserade mormodern, som Sasha bodde hos, hade precis knivhuggit sin partner framför ögonen på barnet... Flickan var så rädd till en början att när hon såg läskflaskor i matsalen gick hon och gömde sig då hon trodde att snart skulle ett fylleslag börja. Gradvis lugnade barnet sig och hon blev en öppen och glad flicka. Hon började i skolan och på pianolektioner och lyckades väl i allt detta. Vi började också hjälpa Sashas mor. Hon drack, och hela hennes liv IGNAT IVANOV, verksamhetsledare Mission Possible Finland - Selfie med Sasha var kaotiskt. Därför hade Sasha bott hos sin mormor. Modern började gå i kyrkan. Hon besökte regelbundet barnhemmet för att träffa Sasha. Vi ordnade hennes identitetshandlingar. Vi hittade ett jobb till henne. Vi renoverade familjens lägenhet och många församlingsmedlemmar skänkte möbler. År 2015 återvände Sasha till sin moder! En av våra volontärer tog till uppgift att hålla kontakt med familjen. Hur har Sasha det idag? Allt är väl med henne och modern! "Här uppträder Daniel i kyrkan." Barnhemmet i Jekaterinburg var fortfarande under uppbyggnad år 2009, när det fick sina första boenden: det var den unga, gravida Zhannan som hade fått hjälp av Mission Possibles gatupatrullteam. Snart föddes lille Daniel. Zhanna hade bott i källare tillsammans med andra gatubarn. Både hon och Daniels far använde droger. Daniel föddes trots det ganska frisk. Rätt hjälp vid rätt tid kan förändra resten av livet!

3 Modern och barnet bodde på barnhemmet, och fadern åkte till Mission Possibles rehabiliteringscenter. Livet för den unga familjen tycktes vända i en god riktning och Daniels ettårsdag firades med stor glädje. Men sedan återvände de båda föräldrarna till sina tidigare liv. Det tog inte lång tid när vår gatupatrull fick höra sorgliga nyheter: Zhanna var död. Daniel stannade kvar på barnhemmet. En pastorsfamilj med två egna barn, som bodde i en annan stad, hörde talas om den lille pojken och adopterade honom. Det är svårt att finna tröst och se något bra i en situation där vi efter många års hårt arbete förlorar en ung person som vi har lärt känna och kommit nära, säger Andrei Ivanov, barnhemmets far. Men även i det här fallet fick vi se en ljus sida när Daniels adoptivfar skickade oss nya familjefoton på mobilen: Här är flickorna och Daniel nu. De har alla dragit ut på längden! Och här uppträder Daniel i kyrkan! Zhannas liv slutade tragiskt, men hennes barn har ett bra, säkert och lyckligt liv och får växa upp i ett tryggt och kärleksfullt hem. Lilla Daniel blickade framåt mot en god framtid trots att hans liv började i mycket svåra omständigheter. Nyfödda Daniel med sin mor Zhanna på barnhemmet år 2009.

4 Julias och Katjas mardröm är över! Textens skribent TANJA SAVOS på Jekaterinburgs barnhem med Julia och lilla Veraa Det är svårt att utan tårar tänka på allt det som Julia och Katja var tvungna att uppleva på gatan. Men när vi idag ser på dem, fylls ögonen av glädjetårar. Båda besöker ofta barnhemmet med sina barn. De har en levande tro och Gud är deras hjälp och trygghet. Därför har deras hjärtan skyddats från hårdhet och bitterhet. De är båda öppna och vänliga, fria från ilska och cynism och de tyngs inte heller av självömka - och de vill inte heller att andra ska tycka synd om dem. De har verkligen kunnat bryta sig loss från det förflutna och startat ett nytt, helt annorlunda liv med Guds hjälp! Julia 2007 För 13 år sedan bodde Julia i tunnlar för värmeledningar Julias mor var död, hennes far satt i fängelse. Tre barn hamnade på ett barnhem, varifrån Julia snart rymde ut till gatan. Nu känns åren på gatan som en overklig mardröm. Julia gjorde sitt bästa för att klara livhanken. Den unga flickan utnyttjades ständigt och blev upprepade gånger svårt misshandlad. Vår gatupatrull körde henne ofta till sjukhuset varifrån hon alltid återvände till gatan - det fanns ingen annan plats för henne att återvända till. Vid den tiden hade vi ännu inget barnhem. I två år de- Julia idag lade vi ut mat och kläder på gatan till Julia och andra gatubarn. När vårt barnhem blev färdigställt och Julia kom dit vid 16 års ålder, märkte barnhemmets mor Natasha omedelbart att flickan var gravid. Julia själv hade inte förstått det. Under vistelsen på barnhemmet födde hon sin dotter Vera. Julia följde med oss till kyrkan. Hon bodde med lilla Vera på barnhemmet i fyra år. Idag är Julia lyckligt gift och har tre barn. Hennes man tar väl hand om familjen. De här tre barnen har ett helt annat liv än det Julia och hennes två systrar fick uppleva!

5 Katja bodde flera år med sin syster och mamma i en källare. Modern, som var alkoholist, sålde sina döttrar från att de var 13 år till olika män. När Katja var 16 år, dog modern i skrumplever. Då, år 2006, började vår gatupatrull att hjälpa systrarna. Katja och storasyster Tanja kom till dagcentret, där vi hade aktiviteter för gatuungdomarna. Tanja blev kristen, men blev genast retad av de andra ungdomarna, som bodde i källare: Du tror att du nu är helig och ren. Men du är född på en sopptipp och du kommer att dö på en sopptipp! Tanja stod inte ut med trycket och våldet, hon begick självmord genom att hänga sig... Katja, som väntade på sitt första barn, blev djupt chockad av händelsen. Barnet föddes strax efter detta. Barnets farmor gick med på att ta emot den unga familjen i sin lägenhet, där hon själv bodde. Det föddes ett barn till och Katja tog hand om dem under svåra förhållanden. Men pappans kontinuerliga drickande gjorde livet svårt, och Katja och barnen lämnade dem. Hela den här perioden var vi ett stöd för Katja och barnen. De bodde på barnhemmet, vi hjälpte dem Katja 2006 med att få ordning på allt nödvändigt och vi ordnade officiella dokument för barnbidrag. Familjens största problem var att de inte hade någon lägenhet. Men Gud svarade på våra böner under våren! Katja fick bostadsbidrag för två barn och dessutom fick vi en oväntad gåva till just henne från en privatperson. Med dessa medel kunde Katja köpa en lägenhet och de har äntligen ett eget litet hem! Katja idag

6 Rosa till vänster, bredvid henne Daniela, som skrivit den här texten, samt mammor, som fått moderskapspaket. DANIELA ENTSHEVA, Bulgarien Potatisodling framför stugan En berättelse om hur en föraktad kvinna nu hjälper andra kvinnor i en slumby

7 Rosa, 34 år, är fembarnsmor och bor i en slumby. Hon bor tillsammans med sin man och sina barn i en stuga, som är sned och förfallen, men den har i alla fall ett tak! Framför stugan finns en potatisodling den enda i hela byn! Du kanske undrar varför det har gjort intryck på mig. De som bor i slummen brukar sällan odla något, de lever en dag i taget. Potatisodlingen berättar om förändringen som skett i Rosas liv, som jag fått bevittna! Jag träffade Rosa för första gången för sju år sedan. Vårt team besökte församlingen i byn och en mamma i trasiga kläder med ett barn, som var ett halvår, kom fram till dörren för att be om hjälp. Båda var täckta av smuts och håret var tovigt. Barnet var febrigt och orkeslöst. Rosa började berätta sin berättelse snabbt och osammanhängande, medan hon såg sig om hela tiden. Det var som hon trodde någon skulle slå henne. Hennes blick var fylld av smärta och rädsla. Jag började förstå hur eländig situationen var. Rosa hade försörjt sig genom prostitution längst huvudgatan. Sedan hade hon flyttat ihop med en man från byn. De fick ett barn. Men när familjens pengar tog slut, gick Rosa tillbaka till gatan... När hon kom tillbaka, slängde mannen ut henne och barnet. De hade ingenstans att ta vägen. Ingen dörr öppnade sig för en kvinna som hon. Mamman och barnet Kommer du ihåg fotot från vår nyhetstidning ? Vi lämnade ett moderskapspaket till Rosas hem där förhållandena var fruktansvärda och barnen åt på golvet. Hur är det med Rosa idag? sov ute i smutsen och dammet mellan barackerna. Rosa ammade barnet, men sedan sinade mjölken och barnet grät av hunger... Och nu hade Rosa i sin förtvivlan vågat sig fram till församlingens dörr. Vi gav dem mat och kläder, som vi i den stunden lyckades hitta. Vi bad för henne och det sjuka barnet. Kvinnorna i församlingen lovade att ta hand om dem. Rosa hittade en man från byn och fick ytterligare fyra barn. Kvinnorna i församlingen var ett fortsatt stöd för henne. De lärde henne be och ta hand om sin familj. För två år sedan fick Rosa ett av de första moderskapspaketen av oss. Idag leder och uppmuntrar hon unga åriga mammor! De är gär- na i hennes sällskap. Rosa berättar för alla, vad Gud har gjort i hennes liv och tar med sig bekanta till församlingen. I juni besökte vi byn, där Rosa bor. Hon bjöd hem oss och en mamma med ett litet barn. Vi gav mamman ett moderskapspaket och bad för henne. (Foto på baksidan). Livet är allt annat än lätt för Rosas familj. De har varken vatten eller toalett i sin stuga, men hemmet är rent, det finns en ny matta i rummet och det är tapeter på väggarna. Barnens namn är mycket talande: Bozhidar, Bogomila, Nadezhda ( Guds gåva, Älskad av Gud, Hopp ). I detta hem finns det numera hopp! Och potatis.

8 Hur räcker pengarna till allt? Vi är en liten organisation i väst. Trots det har vi flera barn- och rehabiliteringshem i Östeuropa, 65 anställda lokala medarbetare och vi når ut med hjälp och evangelium till tusentals människor. Du undrar säkert hur pengarna räcker till allt det här? Vi är få anställda i väst och vi arbetar hemifrån. Mindre än 20 % av de insamlade medlen går till kostnader för personal, nyhetsbrev, bokföring etc. Vi skickar alltså 80 % av våra insamlade medel till arbetet på plats i mottagarländerna. På ett år är det cirka euro. I mottagarländerna samlar vi in pengar, som täcker nästan hälften av verksamhetskostnaderna. Det som skickas från väst täcker baskostnaderna. Teamen på plats samlar dessutom in material och medel från firmor, församlingar och privatpersoner. Värdet av det uppgår nästan till samma nivå som insamlingarna i väst. Gåvan som ges till Mission Possible förökas alltså. Det kan visualiseras genom att säga: när vi får en gåva på 10 euro, så skickas 8 euro till arbetet på plats i Östeuropa. Teamen ger hjälp, stöd och evangeliserar och samlar in ytterligare 8 euro. Vi har över 400 volontärer i mottagarländerna. Deras arbetsinsats är otroligt viktig och multiplicerar våra resurser. Ett hjärtligt tack till dig, kära vän, som stödjer vårt arbete! Ditt stöd är mycket viktigt och gör detta arbete möjligt! Mission Possible Sweden Gamla Kyrkvägen 26, S Danderyd Tel. +46-(0) info@mp.org, Plusgiro: Swish Finland: Mission Possible ry PL 120, Vanda, Finland. Tel (0) Nordea FI Insamlingstillstånd RA/2016/378 för perioden RESULTAT AV GEMENSAMT ARBETE: Hjälp och evangelium förändrar livet för barn och familjer i Östeuropa!