Är det här samma Marina?

Transkript

1 2 / 2019 Evangelium och hjälp till Östeuropa Lyckligt slut Mödrarna, som kommer till våra stödboenden, är i verklig nöd. Och alla får verklig hjälp.

2 ALBERT DOKTER Ledare Mission Possible Holland Är det här samma Marina? Jag kände knappt igen henne, när hon öppnade dörren! Det är ungefär ett års sedan, när Marina kom till Mission Possibles stödboende i Bogotol. Jag såg henne då och hon var aggressiv och alldeles förvirrad av alla drogerna. Ett ungt vrak. Barnskyddsmyndigheterna hade hört av sig och undrat om det fanns plats för Marina och hennes två barn. I så här svåra fall tas vanligtvis barnen och föräldrarättigheterna ifrån modern och hon får då aldrig mer se sina barn. Ett under att myndigheten gav henne en chans till. Jag sätter mig för att prata med Marina. När hon kommer igång, forsar orden ur henne. Jag minns pappa bara från fotografier. Han lämnade oss när jag var tre år. Mamma dog när jag var 13 år. Min mormor tog hand om mig. Som 17-åring började jag använda droger. Jag lyckades ändå slutföra yr- kesskola och utbilda mig till bagare. Jag var 21 år när jag fick min dotter Valeria. Jag började använda starkare droger och min pojkvän lämnade mig. Jag lärde känna en annan man och fick Aleksei tillsammans med honom. Mannen var droghandlare och jag hjälpte honom. Vi bytte från heroin till en syntetisk drog, salt. Den har en väldigt kraftig effekt, men kort varaktighet. Man behöver ha mer med en gång. Det är ett under att jag är vid liv! De flesta som använder salt dör inom ett år. Marina sålde droger hemifrån och mitt i allt detta var barnen försummade. Till slut ingrep myndigheterna och modern och barnen kom till vårt barnhem. Starten var en mardröm! Jag hade fruktansvärda abstinenssymptom. Jag var sjuk och bara skinn och ben. Men de andra hjälpte mig och barnen med allt. Men det viktigaste var att här fick jag höra om Jesus. Att jag blev kristen var nyckeln till mitt tillfrisknande. Alla förundras över förändringen som skett! Det här är en helt förändrad Marin, än den jag träffade för ett år sedan! Hon planerar för framtiden och teamet letar efter en lägenhet till henne. Jag vill stanna här i Bogotol. Jag är med i församlingen och min dotter går i skolan här. Jag vill också vara med i arbetet på stödboendet. I det här numret berättar vi om arbetet med att hjälpa nödställda och traumatiserade kvinnor och barn.

3 DANIELA ENTSHEVA, Bulgarien Ett hem med gunghäst! Snön gör byn Slatina vackrare, renare och lugnare. Barnen springer emot oss, när vi stiger uppför den hala vägen till byn. Den leende 9-åriga Ivanka är en av dem. Vi ska lämna ett moderskapspaket hem till henne. Direkt från dörren ser jag något speciellt. Det finns en gunghäst i hemmet! I de romska hemmen i Bulgarien finns det sällan leksaker. På sommaren är barnen ute och på vintern sitter de på sängen och tittar på TV. Men i det här hemmet är atmosfären annorlunda. Det bor tre generationer i ett rum. Stojanka är mamma till fem barn och väntar sitt sjätte. Välkommen till oss! säger hon glatt. Ivanka-dottern sätter sig bredvid henne på sängen. I andra ändan av sängen sitter mor- mor Anka tyst leende. Hon har lärt sina barn och barnbarn att ta hand om varandra. Anka arbetar i byns församling genom att städa och tända kaminen innan gudstjänsterna. Hon ber ständigt för byborna. Det är en glädje att komma med ett moderskapspaket till Stojanka! När jag föreslår att vi välsignar familjen och barnet som snart ska födas, ställer sig mormor upp, knäpper sina händer och börjar be. Det lilla rummet känns ljusare. Tack till er, och ha en välsignad hemresa, önskar mor och mormor. Kärleken från Gud och tron gör människans sinne vackrare, renare och lugnare!

4 När ingen ser... SERGEI OCH IRINA KOSTROMIN Tscheljabinsk Vi hade en dröm och den förverkligades! Jag heter Irina. Jag och min man Sergei kom tillsammans hit till Tscheljabinsk år Då hade vi tre barn (nu fyra). Vår dröm var att hjälpa nödställda mödrar och barn, och vi Tillbaka till livet vi räddar kvinnor och barn, som har lidit av slag, förödmjukelse och ständig rädsla i sitt eget hem. hyrde lokaler till Mission Possibles stödboende. Nu, sex år senare, har över 90 mödrar och 160 barn, från spädbarn upp till ungdomar, fått hjälp i detta hem! Vår dröm har förverkligats! Här får de vara i trygghet och i hemmet finns allt som de behöver för att kunna tillfriskna och klara sig. Vi använder oss av ett kristet rehabiliteringsprogram, som heter Tillbaka till livet. Vi har också börjat med moderskapspaket till mödrar i krissituation. Vi vill berätta för er också, vad vi har sett och upplevt. Här är Anastasias och hennes dotters berättelse! Allt är inte som det ser ut Utåt sett såg Anastasias liv bra ut: rymlig bostad, bil, arbetsplats på polismyndigheten, vackra och talangfulla döttrar. Men ingen visste vad som pågick bakom kulisserna. Mannens drickande, vänsterprassel, slag och skrik var moderns och barnens vardag... Den sista droppen för Anastasia efter den flera år långa pinan, var när han kom hem full på natten och började leva rövare. Den yngre dottern blev så rädd att hon fick ett talfel och började stamma. Anastasia tog flickorna och flydde 300 kilometer till Tscheljabinsk. Sista telefonnumret När vi kom till stödboendet en kall morgon i november, väntade en mamma med två barn på oss. Jag är Anastasia, jag ringde till er igår. Vi har ingenstans att ta vägen och inga pengar för hyra. Jag köpte vinterskor till barnen för mina sista pengar. Jag gick desperat till socialkontoret och jag fick en lista med telefonnummer till olika myndigheter och center. Överallt talade de om för mig att jag måste placera flickorna på barnhem och söka hjälp någon annanstans, eftersom jag inte officiellt är invånare i staden. Det sista telefonnumret på listan var ert nummer... Man behöver inte vara registrerad i staden eller ha några papper alls för att få komma till vårt stödboende. Anastasia och hennes 13- och 10-åriga döttrar flyttade in för att bo hos oss på stödboendet. Inte bara tak över huvudet De fick mer än bara trygghet och uppehälle. De fick höra om Gud och de började besöka församlingen. En månad senare stammade dottern inte längre! Hon framförde sin roll som ängel i julevangeliet utmärkt och utan svårigheter! Moderns bön var att hon i Tscheljabinsk skulle få ett liknande arbete, som hon haft tidigare. Innan hon kom till stödboendet, hade hon sökt arbete, men fått nekande svar överallt. Men det var då! Nu hade hon bönens kanal och alla vänner i församlingen som stöd. Anastasia häpnade när hon blev uppringd och erbjuden ett drömarbete! Slutresultat: Fullständigt helande av livet! I Anastasia och hennes barns liv har ett fullständigt helande och förnyelse skett! De bor i egen hyresbostad och Anastasia arbetar inom rättsväsendet. Vi ser dem varje söndag i kyrkan!

5 Tscheljabinsk är en miljonstad i Ural-regionen. Mission Possible stöder hem för mödrar och barn där. Genom detta arbete och hem fick Anastasia och döttrarna ett helt nytt liv. VAR MED OCH HJÄLP MÖDRAR OCH BARN I SAMMA UTSATTA SITUATION Kontonummer för din gåva på baksidan, referens 1070

6 DANIELA ENTSHEVA Daniela leder Mission Possibles arbete bland kvinnor i Bulgarien, undervisar i retreater och är också med i andra Mission Possible-projekt. "Rör vid Jesu mantel" Ett rehabiliteringsprogram som gör underverk för traumatiserade kvinnor i Bulgarien I Mission Possible verksamhetscenter i Dobromirka i Bulgarien, håller vi vår och höst ett tio dagars retreat för kvinnor som blivit utsatta för våld och andra trauman. Vid varje tillfälle deltar cirka 15 kvinnor i programmet som behandlar noggrant de problem kvinnorna har. Programmets namn "Rör vid Jesu mantel" syftar till den kvinna som nämns i Matteus- evangeliet kapitel 9, och som blev frisk när hon fick röra vid Jesu mantel. Här kan kvinnor komma ifrån sin vardagsmiljö och helt fokusera på undervisning och samtal. De lämnar retreaten förändrade och befriade. Även efter genomgånget program fortsätter kontakterna i dedikerade grupper i sociala medier och med personliga uppföljningar. Vad gjorde jag för fel? Varför hände det här? Hur ska jag orka leva vidare?

7 När sorg och ondska överskrider vad man klarar Kristina (fingerat namn) verkade dyster, nästan fientlig när hon kom till centret i Dobromirka. Hon höll sig avsides från de andra och sade ingenting. När jag gick för att krama henne och önskar henne välkommen stod hon stel och besvärad och svarade inte min kram... Kristinas blick rörde sig oroligt bakom de tjocka glasögonen. När hon skulle svara på några frågor klarade hon knappt att formulera ord. Jag såg hur tufft och svårt det var för henne att sitta med de andra i samlingssalen. Kristina hade aldrig tidigare gråtit. Hon hade härdats hårt under sin uppväxt på barnhem. Där hade hon fått de andra barnens uppskattning och rollen som ledare, med hjälp av knytnävar om det behövdes. När Kristina växte upp och blev vuxen, inträffade en stor förändring i hennes liv. Hon kom till tro och riktade nu all sin styrka och kärlek till Gud och människor i sin omgivning. Hon adopterade en funktionshindrad flicka som ingen ville ha från barnhemmet. Den fyraåriga flickan såg alldeles ynklig ut där hon låg helt hjälplös i sängen. Barnet kunde varken prata, gå eller äta. Ett par månader kvar att leva, var hennes prognos. Kristina hängav sig helt åt barnet och använde alla sina resurser för behandlingar åt flickan. Hennes kärlek och tålamod var enormt, och hon fick styrka från sin tro och genom bön. Efter åtta års arbete hade flickan utvecklats till en vacker tonåring som gick till skolan med hjälp av en assistent. Men då hände något fruktansvärt. En man i grannskapet lockade till sig den mentalt lätt underutvecklade, intet ont anande, flickan och våldtog henne. När mamman fick reda på saken rusade hon chokad och i raseri iväg för att finna mannen. Jag ska döda honom! Andra runt omkring henne höll fast henne. Efter händelsen försökte hon skada sig själv och ta livet av sig. Flickan fick allvarliga psykiska skador efter övergreppet, vilket också ytterligare förstärktes av hennes begränsade funktionella förmåga. Kristina är en av många kvinnor som fått hjälp. Här är hennes berättelse. Kristina kom till vårt center mentalt kollapsad. Men Gud började läka hennes inre. Tio dagar senare lämnade hon centret och återvände hem full av ny energi och framtidshopp! Vi fortsätter att hålla kontakten med henne regelbundet. På nästa sida är ett brev som Kristina gav oss när hon lämnade centret. Det innehåller ord rakt från hennes hjärta. DET FINNS EN HISTORIA BAKOM VARJE HAND PÅ DEN HÄR BILDEN. Det finns ett stort lapptäcke på väggen i vårt center i Dobromirka. Det påminner om de hundratals kvinnor som varit där. Under retreaterna har de sytt lappar med sina händers form och dessa har sedan sammanfogats.

8 (Fortsättning från föregående sida.) Brevet från Kristina Jag vet att ni har bett mycket för mig, jag är så tacksam! Jag tackar Gud för tiden här! Programmet rör vid Jesu mantel var min sista chans. Jag var som död inuti, men här vaknade jag till liv igen. Jag känner mig fri och full av ny glädje och hopp! Gud vet hur oerhört övermäktigt och tung allt jag gått igenom har varit för mig. Jag såg inget ljus och jag ville inte leva. Hat, smärta och skuld har fyllt mig i många månader. Jag ville leva i tro på Gud, men jag var i en djup inre kris som jag inte kunde komma ut ur. Tack Gud för denna nya möjlighet! Jag är ett levande vittnesbörd om hans makt och godhet! Mission Possible Sweden Gamla Kyrkvägen 26, S Danderyd Tel. +46-(0) info@mp.org, Mission Possible ry, PL 120, Vanda Finland, Tel (0) HJÄLP OSS ATT HJÄLPA: Plusgiro: Swish Finland: Nordea FI Insamlingstillstånd RA/2016/378 för perioden Varje vår och höst håller vi retreater för kvinnor som Kristina.