Pengar 52 M Nr magasin

Transkript

1 52

2 Spara, slänga gråta! Att tömma ett hem med respekt. Det kan Susanne Westergren, som efter mycket sorg och otaliga rundor till återvinningscentralen blivit expert på konsten att ta hand om ett dödsbo. Här får du goda, handfasta råd att använda dig av om och när det blir din tur. Av Karin Tufvesson Foto Peter Knutson, Bukowskis och Auktionsverket l Än har hon kopparkittlar, mattor, damastdukar och matsilver kvar på vinden. Böckerna och farmors brudkista står i svärföräldrarnas källare. Och lådor fyllda med personliga brev, vet inte vad jag ska göra med -papper, charmiga småprylar och inramade fotografier på okända trängs om utrymmet i hennes arbetsrum hemma. Men när Susanne Westergren, 54 år och enda barnet, backar i tiden till när hennes mamma gick bort och föräldrahemmet i Södertälje skulle tömmas, framstår de resterande lådorna som en bagatell. Där stod jag helt själv med ett stort hus där mina föräldrar hade bott i över 50 år. Jag hade ingen aning om hur man avvecklar ett hem, säger hon. 53 Förra året var det dags igen. Farbror och faster gick bort och huset där de bott i över 50 år skulle säljas, tömmas och röjas av Susanne och hennes två kusiner. Svårast har varit känslan att vilja vårda någons minne, att avveckla ett helt hem med respekt. Jag kan fortfarande känna viss ångest över att ha missat något mina föräldrar eller farbror och faster verkligen önskat att jag förvaltat. Kanske har du varit där själv? Den dag dina föräldrar inte kommer hem mer blir det plågsamt tydligt att det är du och dina syskon, om du har några som måste ta ställning till allt. Vad ska du spara, slänga, när, hur och vem ska ha vad? Mitt i smärtan och minnena ska handlingskraften fram. vänd

3 Susanne Westergren. Delad sorg är halv sorg och delad glädje är dubbel glädje! Allt från halvvissna Saint paulior, den stora oljemålningen, tummade vigselringar, kärleksbrev och fotoalbum, släktklenoder och porslinskatten som alltid suttit i fönstret, till mer eller mindre dyrbara knutna mattor i hela huset/lägenheten. Det kan kännas som ett omöjligt projekt. Men att du efter envetet, tungt arbete trots allt kan landa i glädje på andra sidan, det vet Susanne Westergren. För att verkligen minnas tog hon bilder på de olika rummen innan hon började röja. På korten dignar hennes pappas arbetsrum av papper; de är instoppade överallt bland böcker i dubbla rader i hyllor från golv till tak. Ur garderober och gästrum väller undangömda bra-att-ha-saker fram. Och på vinden ligger pulveriserade heltäckningsmattor, årsutgivningar av Motormännen och Hundsport blandat med julsaker, cyklar, Susannes barnkläder och gamla leksaker. Jag hittade fem kaffebryggare som alla var trasiga. Reservdelarna kunde kanske komma till användning, så tänker nog den generation som varit med om andra världskriget och ransoneringskort. I dag har Susanne en enda möbel kvar från föräldrahemmet, ett litet sirligt antikt bord med låda under, som föräldrarna hade cigarrer i. Nu finns där doftljus. Det jag framför allt har lärt mig är att du behöver väldigt få föremål för att minnas. För mig räcker det lilla bordet, det gör att jag minns hela hemmet. Men jag har också sparat mäklarprospekten från bägge husförsäljningarna och när jag tittar på dem emellanåt känner jag både vemod och värme inombords. Lite porslin, samt tavlor från de två konstälskande hemmen har också funnit nya platser i hennes skåp och nya krokar på hennes väggar. I ett fönsterhörn av vardagsrummet ryms nu minnesvrån. Framför ett fotokollage på föräldrarna, farbror och faster både som unga och äldre, tänder Susanne ett värmeljus varje kväll. På graven i Södertälje har hon bara varit en gång. Jag har svårt att besöka graven och visst känns det litet jobbigt. Men mitt sätt är att minnas dem här hemma i stället. Att hantera möblerna var enklast tyckte hon. Mer personliga föremål sorterades långsammare. Ett halvår efter mammans död var huset tömt. Susanne utgick från tre högar, Absolut behålla, Tveksamt och Ge bort. Resten packades i soppåsar, som tillsammans med farligt gods kördes till återvinningen. Det blev många turer dit. Tveksamt-avdelningen fick extra tid att värka in och vissa beslut återstår än. Av pappas fotopärmar är nu negativen kvar och bara ett axplock foton från föräldrarnas liv finns i en enda pärm. Jag slängde allt det andra. När det regnade på containern med alla gamla Experternas bästa tips Värderingsexperten: Malin Sveholm, chef värderingsavdelningen på Bukowskis: l Du behöver inte ha en Zorn för att kontakta Bukowskis. En hemvärderingsman kan hjälpa till att göra en första sondering och ganska snabbt avgöra vad som är värt att sälja och ge både goda råd och en opartisk bild av vad olika föremål är värda. Oftast är besöket kostnadsfritt om det leder till försäljning. Men det är inget krav. Annars är minimipriset kr för att vi kommer. l Att låta värdera kostar ingen jättepeng och kan vara bra för att värna sämjan inom släkten. Det kan finnas familjehistorier kring saker och ting, där det man tror är det mest värdefulla kanske inte alls är det. Tänk litet tvärtom! Det som du tycker ser gammalt, dyrt och fint ut kan vara det minst värdefulla rent ekonomiskt. Fatta inga snabba slängbeslut utan undersök först, känn dig/er för och gå också på vad hjärtat säger. l Släng inte: Furumöbler från tidiga 1900-talet, oljemålningar från 1800-talet och äldre, silver. Gamla leksaker av vissa märken, som inte är sönderlekta, i originalförpackning. Familjerådgivaren: Stina Eklund, kyrkans familjerådgivning i Göteborg: l Ta den tid som krävs! Att tömma ett hem när föräldrarna gått bort, precis som vid en separation, rymmer så många känslor. Det är viktigt att ta det på allvar. I saker och ting finns många minnen som det kan behövas tid att få prata om. l Barnen, som står i första ledet, får göra upp med varandra. Blanda inte in alla möjliga, utan låt syskonen i sin tur inhämta hur deras barn och andra tänker kring olika ting. Men stanna i syskongruppen och prata där, det blir också ett sätt att mötas och sörja. l Försök få det någorlunda rättvist! Var noga med att alla får säga sitt, så att inte en tar kommandot och någon annan bara ger med sig. Att fördelningen känns rättvis är viktigt för att behålla goda relationer för framtiden! l Kom först överens om ett system för delning av de saker som finns i dödsboet så kan ni prata om känslorna sedan. Var och en kanske kan få något som känns extra viktigt för just den? Börja där i att var och en vågar säga vad som känns dyrbart för just den. Och var beredd på att det är en känslig situation, där gamla familjemönster kan komma i dagen. 54

4 brev och foton jag inte mäktade spara kändes det fruktansvärt. Men det var deras historia. Jag var tvungen att plocka ut min bit av den, resonerar Susanne. I en så kallad kastlåda på väggen finns små utvalda saker samlade, från pappas och mammas biljetter till VM i fotboll 1958 till små Fia-pjäser och farmors sjuksköterskenål. Innan döden kom hade ingen i de båda familjerna pratat allvar om vart ägodelarna borde ta vägen. I mammas nattduksbord hittade Susanne lite anteckningar till hjälp. Äldre släktingar har kunnat berätta mer om gammalt arvegods och fick också själva ta lite saker, liksom grannar, kusiner och kusinbarn. Bukowskis och antikhandlare fick värdera och köpa valda delar. Det som inte gick att sälja har hamnat hos välgörenhetsorganisationer och på loppis. I farbrors hem kom Susanne och två kusiner överens om att sälja huset och dela på bohaget. De satte lappar på tavlor och annat de ville ha och jämkade sedan utifrån en värdering som auktionsfirman hjälpte till med. Susanne gjorde huvudjobbet, kusinerna, som bor längre bort, bidrog med punktinsatser. Allt gick bra, eftersom de hade förtroende och respekt för varandras önskemål. Först nu, fem år efter att bägge föräldrarna gått bort, har sorgen kommit ikapp: Jag grät väldigt litet när jag röjde. I stället blev jag grymt strukturerad men människor är väl olika. I dag kan jag gråta över att mina föräldrar inte finns kvar och jag saknar att jag inte kan berätta för dem om saker som händer i mitt liv. Till störst hjälp har tanken varit på att hon låter lite av deras liv leva vidare inte bara hos sig själv utan även hos andra. Att till exempel hitta någon som kan få nytta och nöje av det vänd Familjejuristen: Magnus Brogren, jurist och kontorschef, på Familjens jurist i Göteborg. l Till föräldrar som vill förebygga problem: Goda relationer är bästa botemedlet. Skriv testamente särskilt om ni har särkullsbarn. Utse i sådana fall också testamentsexekutor, en kunnig jurist som regelbundet sysslar med dödsbon och som får befogenhet att fatta beslut/sköta boutredning om så krävs. Många tycker det är dyrt att skriva testamente och kommer till oss när det är för sent. l Gå inte in ensam i den avlidnas hem gå tillsammans om ni är flera som ska dela. Om ni börjar misstänka varandra under boutredningens gång kan ord står mot ord. l När ni ska dela upp sakerna: Här ryms både affektiva värden och marknadsvärden. I de flesta fall brukar folk faktiskt komma överens. Ta hjälp av utomstående för värdering, håll inbördes auktion eller lägg i olika högar och lotta ut. 1. Susannes råd för att tömma ett hem Första tiden efter att din anhöriga har gått bort Anlita en begravningsbyrå som avlastar. På begravningar.se kan du hitta skriften Att komma ihåg vid dödsfall som ger stöd för minnet när det gäller allt praktiskt som behöver ordnas och broschyrer om sorg. Efter begravningen 2. Skynda långsamt. Leta information i hemmet. Ta dig tid att bara gå omkring i din anhörigas hem och känna efter. Vänta ett par veckor, innan du fattar några stora beslut. Om du ska sälja hus/lägenhet 3. Tala med flera olika mäklare och låt kemin avgöra. Om du säljer ett äldre hus/lägenhet krävs som regel inte större styling. Spara mäklarprospektet av huset/lägenheten som ger gott stöd för minnet. Särskilt intressant om det handlar om ditt föräldrahem. Under röjningsarbetet 4. Hitta ditt eget sätt att koppla av från det tunga. Lyssna på talböcker, musik, unna dig hämtmat och bjud gärna in vänner till den som gått bort så att även de får ta avsked och kanske ta med sig några minnen. Låt det ta sin tid att titta igenom ägodelarna, du kommer finna både egna guldkorn och sådant som kan glädja andra. Att sätta upp vissa slutdatum underlättar som när du ska sälja hemmet och tillträdet är bestämt. Hyr förråd om så krävs. Börja med det stora! Och ta 5. hjälp med värdering Sätt dig in i vad som är värdefullt genom att undersöka auktionspriser på nätet. Anlita en opartisk auktionsfirma som kommer hem och värderar bohaget. Om du kontaktar mindre antikhandlare, prata med flera, många vill sko sig. Ångra inte! 6. Tänk: Jag saknade det inte när jag inte hade det om du börjar fundera över om du slängt för mycket. 55

5 Jag grät väldigt lite när jag röjde. I stället blev jag grymt strukturerad som föräldrar och släktingar vårdat. Min dotters konstlärare fick konstmaterial och konstböcker. Att uppleva hennes glädje är sådant som gör slitet meningsfullt, funderar Susanne. Själv har hon nu fått betalt även i pengar för sitt arbete, oändliga timmar av fysiskt slit och ännu fler med huvudbry. Den mentala tiden är jobbigast och är du ensam dödsbodelägare bär du ansvaret med dig hela tiden. Att få en ekonomisk vinning hjälper förstås i all sorg. Det måste kännas extra jobbigt att avveckla ett hem som enbart har skulder eller där flera dödsbodelägare är oense och bråkar. Men att ärva är inget man ska räkna med. Själv känner Susanne stor tacksamhet. Samtidigt värderar hon nu ägodelar ännu mindre än förr. Hittills i livet har hon flyttat 20 gånger. Det hjälper. Om huset brann ner skulle jag inte sakna någonting, utom möjligen min jobbdator. Jag har lärt mig och vet att jag kan bygga upp ett nytt hem var som helst. l Råd till oss som lever än: l Våga tala med varandra om hur ni vill ha det, innan det är för sent. l Skriv namn och årtal på baksidan av viktiga fotografier och föremål. l Gör er av med saker allteftersom livet går. l Ingen menar något elakt med att lämna efter sig en massa saker, vare sig det är av värde eller skräp. Men att ta itu med allt detta kan bitvis kännas övermäktigt.