Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken

Transkript

1 SVAR PÅ REGERINGSUPPDRAG Datum Vår beteckning Huvudkontoret, avdelningen för analys och prognos Dnr: Avser punkt 5 Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken

2 KORT OM UPPDRAGET... 3 SAMMANFATTNING AV RESULTAT... 4 INLEDNING... 7 RESULTATINDIKATORER FÖR DEN EKONOMISKA FAMILJEPOLITIKEN INDIKATOR 1. DEN EKONOMISKA FAMILJEPOLITIKENS FÖRDELNING INDIKATOR 2. DEN EKONOMISKA FAMILJEPOLITIKENS BETYDELSE FÖR BARNHUSHÅLLENS EKONOMISKA STANDARD ANDEL MED LÅG EKONOMISK STANDARD DEN EKONOMISKA FAMILJEPOLITIKENS ANDEL AV DISPONIBEL INKOMST DEN EKONOMISKA FAMILJEPOLITIKENS ANDEL AV DISPONIBEL INKOMST ÖVER TID DEN EKONOMISKA FAMILJEPOLITIKENS BETYDELSE ÖVER TID INDIKATOR 3. FAMILJEPOLITIKENS OMFÖRDELANDE EFFEKTER INDIKATOR 4. BARNHUSHÅLLENS INKOMST OCH INKOMSTUTVECKLING INDIKATOR 5. EKONOMISKT UTSATTA BARNHUSHÅLL ANDEL MED LÅG EKONOMISK STANDARD KOMPLETTERANDE MÅTT PÅ EKONOMISK UTSATTHET LÅNGVARIG EKONOMISK UTSATTHET BILAGA A. TEKNISK BILAGA DATA DEFINITIONER

3 Kort om uppdraget Försäkringskassan har enligt regleringsbrevet för 2012 i uppdrag att redovisa och analysera utvecklingen av indikatorerna för utgiftsområdet Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Uppdraget i regleringsbrevet beskrivs som: Försäkringskassan ska i juni månad, efter publicering av de mest aktuella HEK-siffrorna, med framskrivning för ett år, redovisa och analysera utvecklingen av sedan tidigare framtagna indikatorer för utgiftsområdet Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Försäkringskassan ska utveckla redovisningen avseende långvarig ekonomisk utsatthet genom att komplettera redovisningen med en ny indikator. Ekonomisk utsatthet under flera år i följd ska även redovisas utifrån det absoluta mått som utgår från andelen hushåll med en disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomsten för samtliga ett visst basår, och sedan räknas upp med inflationen. Rapporten är författad av Mats Johansson, Sofie Cedstrand och Carin Wolf, samtliga på avdelningen för Analys och prognos. 3

4 Sammanfattning av resultat Den ekonomiska familjepolitiken är av stor betydelse för barnhushållens ekonomiska situation. Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken har större betydelse för ensamstående än för sammanboende, att den har större betydelse för individer födda utanför Sverige än för individer födda i Sverige samt att den har större betydelse för kvinnor än för män. Under 2011 beräknas cirka 23 procent av transfereringarna i den ekonomiska familjepolitiken ha gått till ensamstående med barn samtidigt som deras andel av alla individer i barnhushåll var cirka 18 procent. Av de 23 procenten gick 19 till ensamstående kvinnor med barn och 4 till ensamstående män med barn. Den största delen av utbetalningarna, cirka 55 procent, gick dock till sammanboende med ett eller två barn, vilka utgjorde 63 procent av alla individer i barnhushåll. Fördelningsprofilen av de ekonomiska förmånerna är tydlig. En högre andel av den ekonomiska familjepolitiken betalas ut till hushåll med låga inkomster än till hushåll med höga inkomster. Under 2011 gick cirka 25 procent av utbetalningarna till de 20 procent med lägst ekonomisk standard (disponibel inkomst per konsumtionsenhet). För de behovsprövade bidragen var fördelningsprofilen ännu tydligare där drygt 50 procent av utbetalningarna gick till de 20 procent med lägst ekonomisk standard. Trots den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomi utgör den en allt mindre andel av barnhushållens samlade inkomster. Det beror på att barnhushållens förvärvsinkomster ökat samtidigt som ersättningsnivåerna i den ekonomiska familjepolitiken inte ökat lika fort. Detta gäller särskilt de behovsprövade bidragen, främst bostadsbidrag, men även till försäkringarna och de generella bidragen, där ersättningstaket inte höjts i samma takt som utvecklingen av löneinkomsterna. Även jobbskatteavdragen, som infördes under perioden, innebär att ersättningsnivån efter skatt blir lägre för föräldrar som är hemma med barnen med föräldrapenning. Den ekonomiska familjepolitiken har också stor betydelse för att lyfta barnhushållen över gränsen för låg ekonomisk standard. Bland ensamstående män födda i Sverige med barn ökar andelen med låg ekonomisk standard från 11 procent till 25 procent, och bland ensamstående män födda utanför Sverige med barn från 54 procent till 71 procent, om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållens ekonomiska standard. 1 På motsvarande sätt ökar andelen med låg ekonomisk standard från 36 till 57 procent bland ensamstående kvinnor födda i Sverige med barn, och bland ensamstående kvinnor födda utanför Sverige med barn från 62 till 79 procent om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från hushållens ekonomiska standard. Trots att många lyfts över gränsen för låg ekonomisk standard tack vare den ekonomiska familjepolitiken har betydelsen minskat under perioden Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till en jämnare fördelning av den ekonomiska standarden. Det är framförallt de behovsprövade bidragen som omfördelar inkomster till de barnhushåll som har lägst ekonomisk standard, men även generella bidrag och försäkringar bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna i samhället. Den omfördelande effekten av den ekonomiska familjepolitiken har minskat något sedan Under 2011 beräknas den ekonomiska familjepolitiken ha minskat inkomstspridningen (mätt med Gini-koefficienten) med 2,6 procentenheter, vilket är 1,2 procentenheter mindre än under Resultaten bygger på en statisk ansats, där individernas beteende inte antas påverkas av den ekonomiska familjepolitikens utformning eller omfattning. 4

5 Medianen av den ekonomiska standarden ökade i alla typer av hushåll mellan 2006 och Den procentuella ökningen var ungefär lika stor i alla typer av hushåll, förutom för ensamstående med barn som släpar efter. Resultaten visar också att den ekonomiska utvecklingen var sämre för ensamstående kvinnor än för ensamstående män. Sammanboende utan barn har högst ekonomisk standard, följt av sammanboende med ett barn. Sammanboende med två eller fler barn och ensamstående utan barn har ungefär lika hög ekonomisk standard, medan ensamstående med barn har lägst ekonomisk standard. Även om inkomsterna ökat för barnhushållen är den ekonomiska utvecklingen inte jämnt fördelad. Bland barnhushållen förändrades i princip inte den ekonomiska standarden bland de 10 procent av barnhushållen med lägst ekonomisk standard mellan 2006 och Däremot ökade den ekonomiska standarden för barnhushåll i högre inkomstskikt, mest i den övre delen av inkomstskalan. Andelen av barnhushållen med låg ekonomisk standard, det vill säga med en ekonomisk standard lägre än 60 procent av medianvärdet för samtliga, ökar i alla typer av hushåll mellan 2006 och 2011, mest för ensamstående med barn. Under 2011 beräknas totalt cirka 15 procent av samtliga individer i barnhushåll ha haft låg ekonomisk standard. Bland ensamstående med barn var andelen 36 procent. Andelen var högre bland ensamstående kvinnor med barn, 41 procent, än bland ensamstående män med barn, 17 procent. Detta resultat är inte förvånande. En tidigare rapport från Försäkringskassan 2 visar att ensamstående kvinnor och män med barn befinner sig i olika faser i livet. Ensamstående män med barn är i genomsnitt äldre, har högre utbildning och har en mer fast förankring på arbetsmarknaden än ensamstående kvinnor med barn. Detta slår igenom i andelen med låg ekonomisk standard. Andelen med låg ekonomisk standard är högre bland individer med utländsk bakgrund än bland individer med svensk bakgrund, och andelen med låg ekonomisk standard ökar också mer för individer med utländsk bakgrund än bland individer med svensk bakgrund under perioden Skillnaden i andelen med låg ekonomisk standard är större mellan individer med svensk och utländsk bakgrund än vad skillnaden är mellan olika typer av hushåll. En knapp femtedel (19 procent) av alla vuxna personer år i barnhushåll hade låg ekonomisk standard någon gång under perioden , och var tolfte, knappt 9 procent, hade låg ekonomisk standard mer än halva perioden (tre år eller mer). Bland ensamstående med barn och sammanboende med många barn är andelen med låg ekonomisk standard högre, och bland dessa finns också en högre andel med långvarig låg ekonomisk standard. Detsamma gäller individer födda i utlandet. Även om långvarig ekonomisk utsatthet är allvarligare bör inte problemet med kortvarig ekonomisk utsatthet underskattas. Forskning visar att även kortare perioder av ekonomisk utsatthet i barndomen samvarierar med sociala problem och risken att stå utanför arbetsmarknaden i medelåldern. 4 2 Försäkringskassan (2009) Ensamstående föräldrars ekonomiska situation. Socialförsäkringsrapport 2009:4. Försäkringskassan. 3 Grundmönstret kvarstår även när beräkningar görs för hushåll där alla individer bott i Sverige i minst 5 år. Andelen med låg ekonomisk standard minskar något i hushåll med utländsk bakgrund, men nivån är fortfarande högre och skillnaden mellan år 2006 och år 2011 fortfarande större för hushåll med utländsk bakgrund än för hushåll med svensk bakgrund. 4 Bäckman, O och A Nilsson (2011) Social exkludering i ett livsförloppsperspektiv. I Alm, S, O Bäckman, S Gavanas och A Nilsson (red) Utanförskap. Stockholm: Institutet för Framtidsstudier och Dialogos. 5

6 Sammanfattningsvis pekar resultaten på att den ekonomiska familjepolitiken är av stor betydelse för många barnhushåll. Transfereringar och bidrag inom den ekonomiska familjepolitiken bidrar därmed till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Men resultaten visar också att en allt större andel av barnhushållen, framför allt ensamstående med barn och individer födda i utlandet, har en låg ekonomisk standard. Detta pekar på att den ekonomiska familjepolitiken inte fullt ut bidrar till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. 6

7 Inledning Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Familjepolitikens förmåner till barnfamiljer omfattar föräldraförsäkring, barnbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag, vårdbidrag, bidrag till internationella adoptioner, barnpension och efterlevandestöd till barn samt pensionsrätt för barnår. Familjepolitiken syftar till att stärka föräldrars möjlighet att påverka sin livssituation och öka familjernas valfrihet. Ett ytterligare syfte är att underlätta för föräldrar att kombinera yrkesliv med familjeliv, genom förbättrade möjligheter för båda föräldrarna att delta i arbetslivet och ta hand om barnen när de är små. De ekonomiska familjestödens andel av barnfamiljernas disponibla inkomst är beroende av familjernas storlek, sammansättning och inkomst. Hur de olika familjestöden är utformade har stor påverkan på hur väl deras syfte uppnås. För barnhushållen beräknas den ekonomiska familjepolitikens förmåner i genomsnitt ha utgjort 10 procent av den ekonomiska standarden år På så sätt bidrar familjepolitiken till en god ekonomisk levnadsstandard för barnfamiljerna. Störst betydelse har familjepolitiken för barnhushåll med en ensamstående förälder. De förmåner som omfattas av den ekonomiska familjepolitiken brukar delas in i tre olika typer: Försäkringar Generella bidrag Behovsprövade bidrag Föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och graviditetspenning är förmåner som karaktäriseras av att de ska ge ersättning för inkomstbortfall i samband med frånvaro från arbetet för till exempel vård av barn. De generella bidragen kännetecknas av att ett lika stort belopp utgår till alla individer som uppfyller vissa förutsättningar, hit hör barnbidrag inklusive flerbarnstillägg samt adoptionsbidrag. De behovsprövade bidragen omfattar vårdbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. Vårdbidrag och bostadsbidrag karaktäriseras av att de är behovs- och/eller inkomstprövade. Underhållsstödet kan till viss del liknas vid ett generellt bidrag då ett krav för rätt till förmånen är att föräldrarna är särlevande. År 2011 uppgick utgifterna för den ekonomiska familjepolitiken till cirka 67 miljarder kronor. Försäkringsförmånerna utgjorde knappt hälften av utgifterna, närmare 33 miljarder kronor. De generella bidragen uppgick till cirka 24 miljarder kronor och de behovsprövade bidragen till cirka 9 miljarder kronor. För att få en uppfattning om hur många som berörs av den ekonomiska familjepolitikens förmåner redovisas i figur 1.1 hur många individer som fanns i olika hushållstyper år Figuren visar att det år 2011 fanns drygt 9,1 miljoner individer i Sverige. 5 Av dessa bodde drygt 4,3 miljoner 6 i hushåll med barn som var mellan 0 19 år (inklusive barnen själva). Det 5 Sveriges folkmängd uppgick enligt SCB till individer den 31 december I denna rapport uppges att cirka individer fanns i Sverige år Denna avvikelse beror bland annat på att institutionshushåll inte ingår i redovisningen och att individerna måste ha varit folkbokförda i Sverige både den 1 januari och den 31 december för att komma med i urvalet som ligger till grund för beräkningarna

8 är dessa hushåll som berörs av den ekonomiska familjepolitiken. Bland sammanboende bodde drygt 3,5 miljoner individer i hushåll med barn. Bland ensamstående bodde cirka individer i hushåll med barn. Av de ensamstående är flest kvinnor. Av de individerna som bor i ensamståendehushåll med barn bor individer i hushåll där den ensamstående är kvinna, medan individer bor i hushåll där den ensamstående är man. Figur 1.1 Antal individer fördelade efter hushållstyp år 2011 Alla Ensamstående Varav kvinnor Varav män Sammanboende Utan barn Med barn Utan barn Med barn Varav kvinnor Varav kvinnor Varav män Varav män Med 1 barn Varav kvinnor Varav män Med 1 barn Med 2+ barn Varav kvinnor Varav män Med 2 barn Med 3+ barn Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT 8

9 Figur 1.2 visar antalet individer i olika hushållstyper, uppdelat utifrån om hushållsföreståndaren och dennes eventuelle partner är födda i Sverige eller i annat land. 7 Av figur 1.2 framgår att det år 2011 fanns knappt 1,1 miljoner individer 8 i hushåll med barn i åldern 0 19 år (inklusive barnen) där hushållsföreståndaren och/eller dennas/dennes eventuelle partner var födda utanför Sverige. Av dessa fanns cirka individer i hushåll med barn (inklusive barnen) där både hushållsföreståndaren och hans/hennes partner var födda i annat land än Sverige. Antalet individer i barnhushåll där hushållsföreståndaren var ensamstående och född i annat land uppgick till cirka individer. Av dessa bodde drygt individer i hushåll där den ensamstående var kvinna och drygt i hushåll där den ensamstående var man. Närmare individer bodde i barnhushåll där antingen hushållsföreståndaren eller dennas/dennes partner var födda utanför Sverige. 7 Hushållsföreståndaren är den vuxne i kosthushållet med högst inkomst. Om både hushållsföreståndaren och hans/hennes partner är född i Sverige anses individerna i hushållet ha svensk bakgrund. Om både hushållsföreståndaren och hans/hennes partner är födda i utlandet anses individerna i hushållet ha utländsk bakgrund. Om den ena av hushållsföreståndaren och hans/hennes partner är född i Sverige och den andra i ulandet anses individerna ha svensk/utländsk bakgrund

10 Figur 1.2. Antal individer fördelade efter födelseland, hushållstyp år 2011 Alla Svensk Svensk/utländsk Utländsk Ensamstående Varav kvinnor Sammanboende Sammanboende Ensamstående Varav kvinnor Sammanboende Varav män Varav män Utan barn Utan barn Utan barn Utan barn Utan barn Varav kvinnor Varav kvinnor Varav män Varav män Med barn Med barn Med barn Med barn Med barn Varav kvinnor Varav kvinnor Varav män Varav män Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT 10

11 Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken De resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken som presenteras här belyser betydelsen av olika delar av den ekonomiska familjepolitiken. De flesta beskriver situationen under ett år, medan andra också visar utvecklingen över tid. Några av indikatorerna belyser utvecklingen för individer födda i Sverige och individer födda i utlandet var för sig, medan andra särskilt belyser barnens ekonomiska situation. För hushåll med ensamstående beskrivs också situationen för kvinnor och män var för sig för år Utgångspunkten är att indikatorerna ska mäta hur väl de olika förmånerna bidrar till målet för den ekonomiska familjepolitiken, men också att de ska vara lätta att förstå och tolka. Indikatorerna är indelade i fem områden och visar följande: Indikator 1. Den ekonomiska familjepolitikens fördelning, visar hur stor andel av den ekonomiska familjepolitiken som tillfaller olika typer av barnhushåll och i olika delar av inkomstskalan. Indikator 2. Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard, visar hur stor andel av den ekonomiska standarden som kommer från den ekonomiska familjepolitiken i olika typer av hushåll och hur många barnhushåll som hamnar under gränsen för låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållens disponibla inkomst. Indikator 3. Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekter, visar hur den ekonomiska familjepolitiken omfördelar ekonomiska resurser mellan individer. Indikator 4. Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling, visar den ekonomiska standaren ett givet år, och utvecklingen över tid för olika typer av hushåll. Indikator 5. Ekonomiskt utsatta barnhushåll, visar andelen ekonomiskt utsatta hushåll och andelen långvarigt ekonomiskt utsatta hushåll 11

12 Indikator 1. Den ekonomiska familjepolitikens fördelning Denna indikator beskriver hur stor del av transfereringarna från den ekonomiska familjepolitiken som betalas ut till olika typer av barnhushåll och hur stor del som tillfaller barnhushåll i olika delar av inkomstskalan. Hushållen är uppdelade dels efter typ av hushåll, dels efter ekonomisk standard. Indikatorerna visar att förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken betalas ut till ensamstående, särskilt kvinnor, och hushåll med många barn i högre utsträckning än vad som är deras andel av befolkningen. Den största delen av utbetalningarna går till sammanboende med ett eller två barn, vilket kan förklaras av att 64 procent av individerna i barnhushåll bor i dessa båda typer av hushåll. En högre andel betalas ut till hushåll med låga inkomster än till hushåll med höga inkomster, även om skillnaderna inte är särskilt stora. Detta gäller främst de behovsprövade bidragen, men även de generella. Diagram 1.1 visar hur stor andel av den ekonomiska familjepolitiken som betalades ut till olika typer av barnhushåll under Hur stor andel av den ekonomiska familjepolitiken som betalas ut till olika typer av hushåll beror dels på hur många barn som finns i de olika typerna av hushåll, dels hushållens ekonomiska situation. Dessutom påverkas utbetalningarna av om det finns funktionshindrade barn i hushållet, samt i vissa fall av boendekostnader. Diagram 1.1 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till olika typer av hushåll år 2011 Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT 9 Det finns relativt få hushåll med ensamstående och tre eller flera barn. Av denna anledning delas hushåll med ensamstående föräldrar bara upp i grupperna ensamstående 1 barn och ensamstående 2+ barn. 12

13 Som framgår av diagram 1.1 tillföll nio procent av transfereringarna och bidragen inom den ekonomiska familjepolitiken ensamstående med ett barn, medan ensamstående med två eller flera barn erhöll 14 procent. Sammanboende med ett barn erhöll 21 procent, sammanboende med två barn 36 procent medan 20 procent av den ekonomiska familjepolitiken tillföll sammanboende med tre eller flera barn. Dessa siffror kan relateras till hur många individer som finns i de olika typerna av hushåll. Av samtliga individer i barnhushåll bodde år 2011 åtta procent i hushållskategorin ensamstående med ett barn, medan nio procent bodde i hushållskategorin ensamstående med två eller flera barn. 25 procent bodde i hushållskategorin sammanboende med ett barn, 39 procent i hushållskategorin sammanboende med två barn och 18 procent bodde i hushållskategorin sammanboende med tre eller flera barn. Hur stor andel som betalas till olika typer av hushåll skiljer sig dock åt mellan försäkringsrespektive bidragsförmåner. En större andel av transfereringarna från försäkringsförmånerna betalas ut till sammanboende med barn. Ensamstående med ett barn och ensamstående med två eller flera barn erhöll tre respektive fyra procent av dessa förmåner år Sammanboende med ett barn erhöll 32 procent av dessa transfereringar, sammanboende med två barn erhöll 43 procent medan sammanboende med tre eller flera barn fick 18 procent av dessa transfereringar år En orsak till detta är att föräldraförsäkringen grundar sig på den sjukpenninggrundande inkomsten, som i genomsnitt är högre för sammanboende föräldrar än för ensamstående. Det finns också fler barn som bor tillsammans med båda föräldrarna än som bor med separerade föräldrar. De generella bidragen har en annan fördelningsprofil. Bland dessa bidrag erhåller sammanboende med två barn och sammanboende med tre eller flera barn den största delen av bidragen, 39 respektive 26 procent. En mindre andel, 14 procent, går till sammanboende med ett barn. Andelen är densamma för ensamstående med två eller flera barn, medan ensamstående med ett barn erhåller sju procent av de generella bidragen. Fördelningen av de generella bidragen mellan olika typer av barnhushåll beror dels på att det bor förhållandevis många barn i hushåll med sammanboende föräldrar med två eller flera barn. Det beror också på flerbarnstillägget, som ökar ju fler barn som finns i hushållet. Av de behovsprövade bidragen får ensamstående majoriteten av transfereringarna. Ensamstående med ett barn får 25 procent av dessa bidrag, medan ensamstående med två eller flera barn erhåller 40 procent av de behovsprövade bidragen. Bland sammanboende får hushållen en större andel av de behovsprövade bidragen, ju fler barn som finns i hushållet. Sammanboende med ett barn får sju procent och sammanboende med två barn erhåller nästan 14 procent. Även sammanboende med tre eller flera barn får 14 procent av de behovsprövade bidragen. Av diagram 1.2 framgår hur den ekonomiska familjepolitikens utbetalningar fördelar sig mellan ensamstående kvinnor och män med barn. Av diagrammet framgår att en högre andel utbetalas till kvinnor och att andelen ökar ju fler barn som finns i hushållet. 13

14 Diagram 1.2 Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken utbetald till ensamstående med barn år 2011, uppdelat på kön Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT Bland ensamstående med ett barn var andelen utbetalningar från den ekonomiska familjepolitiken till män 1,7 procent och till kvinnor 6,9 procent. För ensamstående hushåll med två eller flera barn uppgick andelen utbetalningar till män till 2,2 procent och till kvinnor 12 procent. Av diagrammet framgår även hur utbetalningarna fördelar sig utifrån försäkring och bidrag till kvinnor och män. Tydligt är att de största utbetalningarna utgörs av behovsprövade bidrag, vilket inte är konstigt. Både bostadsbidrag och underhållsstöd utbetalas främst till ensamstående och särskilt till ensamstående kvinnor. Andelen behovsprövade bidrag till ensamstående kvinnor med två eller flera barn uppgick till drygt 34 procent, medan motsvarande andel till ensamstående män var knappt sex procent. I diagram 1.3 har individer i barnhushåll delats in i fem lika stora grupper, inkomstkvintiler. I kvintil 1 finns den femtedel av individerna i barnhushållen som har lägst ekonomisk standard, i kvintil 2 nästkommande femtedel med lägst ekonomisk standard och så vidare. I kvintil 5 finns den femtedel med högst ekonomisk standard. Som diagrammet visar har den ekonomiska familjepolitiken en tydlig fördelningsprofil. Den ekonomiska familjepolitiken går i högre utsträckning till barnhushåll i de lägre kvintilerna än barnhushåll i de högre kvintilerna. Detta gäller framförallt de behovsprövade bidragen, men även de generella. Transfereringarna inom försäkringarna betalas i högre utsträckning ut till barnhushåll med medelhög inkomststandard. Från de försäkringsmässiga förmånerna betalas en relativt stor del av transfereringarna till kvintil två, hushåll med en låg/medelhög ekonomisk standard. Anledningen till detta är dels att ersättningen i föräldraförsäkringen är beroende av den sjukpenninggrundande inkomsten, men också på att det i de högre kvintilerna finns färre barn per hushåll (i kvintil fem dominerar sammanboende med ett barn, ofta äldre än åtta år, som i normalfall är åldersgränsen för att nyttja föräldraförsäkringen). 14

15 De generella bidragen har en fördelningsprofil som liknar den för hela den ekonomiska familjepolitiken. Att en större del av de generella bidragen tillfaller individer i de lägre kvintilerna beror till stor del på att hushåll med många barn i allmänhet har en lägre ekonomisk standard än hushåll med få barn. Den tydligaste fördelningsprofilen finns bland de behovsprövade bidragen, där nästan hälften tillfaller individerna i kvintil 1. Några av förklaringarna till detta är dels att bostadsbidraget är utformat så att det krävs en låg hushållsinkomst i förhållande till försörjningsbördan för att få bostadsbidrag, dels att underhållsstödet betalas ut till separerade föräldrar, och att ensamstående i allmänhet har en lägre ekonomisk standard än sammanboende. Att de högre kvintilerna får del av de behovsprövade bidragen beror främst på att även vårdbidraget ingår i de behovsprövade bidragen. Det är barnets behov som bestämmer nivån på detta bidrag, inte hushållets inkomster. Diagram 1.3. Andel (%) av den ekonomiska familjepolitiken till individer i barnhushåll efter ekonomisk standard år Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT Barnhushåll har en lägre ekonomisk standard än hushåll utan barn, men skillnaden hade varit ännu större om inte den ekonomiska familjepolitiken funnits. Barnhushållens ekonomiska standard består till tio procent av olika former av transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken. 15

16 Indikator 2. Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnhushållens ekonomiska standard Denna indikator visar betydelsen av den ekonomiska familjepolitiken för barnhushållens ekonomiska standard. Detta görs på två sätt. Dels genom att redovisa hur stor andel av individerna i barnhushåll som hamnar under gränsen för låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållets disponibla inkomst. 10,11 Dels genom att redovisa hur stor andel av barnhushållens inkomster som kommer från den ekonomiska familjepolitiken. De olika måtten redovisas för 2011 och över tid, från 1998 fram till Andel med låg ekonomisk standard I diagram 2.1 redogörs för betydelsen av den ekonomiska familjepolitiken genom att visa hur stor andel av barnhushållen som skulle leva med låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från barnhushållens disponibla inkomst. Av alla individer som bor i barnhushåll levde 15 procent trots den ekonomiska familjepolitiken med låg ekonomisk standard år Om de behovsprövade bidragen räknas bort ökar andelen med låg ekonomisk standard till 17 procent. Om de generella bidragen tas bort från den disponibla inkomsten ökar andelen med låg ekonomisk standard ytterligare, till 19 procent av individerna i barnhushåll. Andelen med låg ekonomisk standard minskar till 18 procent om föräldraförsäkringen räknas bort från barnhushållens disponibla inkomst. Slutligen, om hela den ekonomiska familjepolitiken dras bort från barnhushållens disponibla inkomster ökar andelen individer som lever med låg ekonomisk standard till 25 procent. 10 Här används det av EU rekommenderade måttet på låg ekonomisk standard som är 60 procent av medianinkomsten för samtliga (Atkinson, A. B. & E. Marlier (2010), Income and Living Conditions in Europe, Eurostat Statistical Books. (2002). Social Indicators: The EU and Social Inclusion, Oxford University Press: Oxford). 11 Resultaten bygger på en statisk ansats, där individernas beteende inte antas påverkas av den ekonomiska familjepolitikens utformning eller omfattning. 16

17 Diagram 2.1. Andel (%) individer i barnhushåll med låg ekonomisk standard år 2011 om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållets disponibla inkomst Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT Som diagram 2.1 också visar skiljer sig resultaten åt mellan olika typer av barnhushåll. En avsevärt större grupp ensamstående än sammanboende skulle leva med låg ekonomisk standard utan transfereringar och bidrag från den ekonomiska familjepolitiken. Den ekonomiska familjepolitiken är också av större betydelse för hushåll med många barn än för hushåll med få barn, oavsett om den/de vuxne/a är ensamstående eller sammanboende. Den ekonomiska familjepolitiken har störst betydelse för ensamstående med två eller fler barn, där 67 procent skulle ha levt med låg ekonomisk standard utan ekonomisk familjepolitik. De behovsprövade bidragen har större betydelse för ensamstående än för sammanboende, medan generella bidrag påverkar den ekonomiska situationen mer för hushåll med många barn. Föräldraförsäkringen har en större positiv inverkan på ekonomin för sammanboende än vad den har för ensamstående. I diagram 2.2 redogörs återigen för betydelsen av den ekonomiska familjepolitiken genom att visa hur stor andel av barnhushållen som skulle leva med låg ekonomisk standard om den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från barnhushållens disponibla inkomst, men den här gången för ensamstående med uppdelning på den vuxnes kön. I diagrammet framgår att andelen ensamstående kvinnor med ett barn som, trots den ekonomiska familjepolitiken, lever med låg ekonomisk standard uppgår till 31 procent och för kvinnor med två eller fler barn till 49 procent. Vilket ska jämföras med 15 procent av männen med ett barn och 19 procent av männen med två eller fler barn. Gruppen ensamstående kvinnor med ett barn uppgår totalt till personer och gruppen ensamstående män med ett barn uppgår till personer. Ensamstående kvinnor med två eller fler barn består av personer och ensamstående män med två eller flera barn av personer (se figur 1.1). 17

18 Diagram 2.2 visar också att medan de generella och de behovsprövade bidragen har näst intill lika stor betydelse för att lyfta män och deras familjemedlemmar över nivån för låg ekonomisk standard så är det de behovsprövade bidragen som är viktigast för kvinnor. Föräldraförsäkringen är den av förmånerna som är av minst betydelse för bägge dessa grupper, även om dess enskilda betydelse är väldigt varierande för kvinnor och män. Diagrammet visar också att utan den ekonomiska familjepolitiken hade 45 procent av ensamstående kvinnor med ett barn levt med låg ekonomisk standard medan 72 procent av ensamstående kvinnor med två eller fler barn hade gjort det. 22 procent av männen med ett barn och 42 procent av männen med två eller fler barn hade levt med låg ekonomisk standard utan den ekonomiska familjepolitiken. Diagram 2.2. Andel (%) individer med låg ekonomisk standard år 2011 i barnhushåll med en ensamstående förälder, om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållets disponibla inkomst, fördelat på kön Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT I diagram 2.3 visas andelen som har en låg ekonomisk standard med respektive utan transfereringar från den ekonomiska familjepolitiken med uppdelning på om den vuxne eller de vuxna i hushållet är född/födda i Sverige eller utomlands, samt på hushållstyp. Som diagrammet visar finns det en högre andel med låg ekonomisk standard bland dem som är födda utanför Sverige, oavsett om de är ensamstående eller sammanboende. Högst andel med låg ekonomisk standard finns bland ensamstående födda utomlands, medan sammanboende födda i Sverige med ett barn har lägst andel med låg ekonomisk standard. Bland sammanboende med barn och svensk bakgrund är andelen som lever under gränsen för låg ekonomisk standard 4 procent medan 60 procent av ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund lever under gränsen för låg ekonomisk standard. Den ekonomiska familjepolitiken lyfter dessutom en mindre andel av dessa föräldrar över gränsen för låg ekonomisk standard 18

19 än vad den gör med ensamstående föräldrar med svensk bakgrund. Gruppen ensamstående vuxna födda utomlands är antalsmässig färre än ensamstående med barn födda i Sverige. Ensamstående föräldrar födda utomlands består tillsammans med sina barn sammanlagt av personer, medan ensamstående föräldrar födda i Sverige tillsammans med sina barn består av personer. För ensamstående föräldrar med svensk och med utländsk bakgrund är det de behovsprövade bidragen som är mest betydande för att inte leva med låg ekonomisk standard. För sammanboende föräldrar med svensk bakgrund är det föräldraförsäkringen som gör störst skillnad, medan föräldraförsäkringen och de generella bidragen är lika betydelsefulla för sammanboende där den ena föräldern har svensk och den andra utländsk bakgrund. För sammanboende där bägge har utländsk bakgrund är det istället de generella bidragen som enskilt gör störst skillnad. Diagram 2.3 Andel (%) med låg ekonomisk standard av individer i barnhushåll år 2011 bland ensamstående om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållets disponibla inkomst, fördelat på födelseland Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT I diagram 2.4 redovisas andel ensamhushåll med låg ekonomisk standard år 2011 om den ekonomiska familjepolitiken dras från hushållets disponibla inkomst, den här gången fördelat på födelseland och kön. Diagrammet visar att utländsk bakgrund är en viktigare faktor för att förklara låg ekonomisk standard än vad kön är. Oavsett om man är kvinna eller man så lever en större andel ensamstående med utländsk bakgrund under förhållanden med låg ekonomisk standard än ensamstående föräldrar med svensk bakgrund. Skillnader mellan könen finns emellertid också. Minst andel med låg ekonomisk standard finns i gruppen ensamstående män med svensk bakgrund, där är andelen 11 procent, en grupp som totalt sett består av personer. Störst andel med låg ekonomisk standard finns bland ensamstående kvinnor med 19

20 utländsk bakgrund, där 61 procent lever med låg ekonomisk standard. Den här gruppen består sammanlagt av personer. I gruppen män födda utanför Sverige ligger siffran på 52 procent. En grupp som antalsmässigt är betydligt mindre än övriga grupper med sammanlagt personer. Bland ensamstående kvinnor födda i Sverige, som är den största av de här grupperna med sina personer, lever 34 procent under förhållanden med låg ekonomiska standard. Samma mönster återkommer för andelen som skulle leva med låg ekonomisk standard om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort. Andelen ensamstående män födda i Sverige skulle vara 25 procent utan den ekonomiska familjepolitiken, för män födda utanför Sverige skulle samma andel vara 67procent, för ensamstående kvinnor födda i Sverige 53 procent och slutligen, för ensamstående kvinnor födda utanför Sverige skulle 78 procent leva med låg ekonomisk standard om inte den ekonomiska familjepolitiken fanns. Diagram 2.4 Andel (%) individer ensamhushåll med barn med låg ekonomisk standard år 2011 om den ekonomiska familjepolitiken dras ifrån hushållets disponibla inkomst, fördelat på födelseland och kön Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT De familjepolitiska förmånerna har liknande betydelse för de olika grupperna. För samtliga grupper är det de behovsprövade bidragen som har störst betydelse för hushållets disponibla inkomst. Minst betydelse har de för män med svensk bakgrund, bland dessa skulle 18 procent leva med låg ekonomisk standard utan de behovsprövade bidragen, bland männen med utländsk bakgrund skulle motsvarande siffra hamna på 56 procent, för kvinnor med svensk bakgrund på 46 procent och för kvinnor med utländsk bakgrund skulle 71 procent leva med låg ekonomisk standard utan de behovsprövade bidragen. De generella bidragen har större betydelse för kvinnor än för män, oavsett etnisk bakgrund. 68 procent av kvinnor med utländsk bakgrund skulle leva med låg ekonomisk standard utan de generella bidragen och 42 20

21 procent av kvinnorna med svensk bakgrund. Bland män med utländsk bakgrund skulle 54 procent leva med låg ekonomisk standard utan de generella bidragen och bland män med svensk bakgrund skulle 18 procent göra det. Föräldraförsäkringen är den förmånen inom den ekonomiska familjepolitiken som har minst betydelse för att lyfta ensamstående föräldrar ur ett liv med låg ekonomisk standard. Betydelsen av föräldraförsäkringen är inte desto mindre stor för samtliga grupper. För ensamstående män med svensk bakgrund skulle 12 procent levt under låg ekonomisk standard om det inte vore för föräldraförsäkringen, för ensamstående män med utländsk bakgrund skulle samma siffra hamna på 54 procent, för kvinnor med svensk bakgrund på 35 procent och för kvinnor med utländsk bakgrund skulle 61 procent leva med låg ekonomisk standard utan föräldraförsäkringen. Den ekonomiska familjepolitikens andel av disponibel inkomst I diagram 2.5 redogörs för hur stor andel av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet i barnhushåll som utgörs av olika familjeekonomiska stöd. Stöden är uppdelade efter generella bidrag, försäkring och behovsprövade bidrag. Bland samtliga barnhushåll kommer tio procent av den disponibla inkomsten från den ekonomiska familjepolitiken. För ensamstående med två eller flera barn uppgår den ekonomiska familjepolitikens andel till 25,4 procent. För sammanboende med tre eller flera barn är motsvarande siffra 13,9 procent. Betydelsen av den ekonomiska familjepolitiken ökar ju fler barn som finns i hushållet. För ensamstående med ett barn utgör de olika familjestöden 12,1 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet. För ensamstående med två eller fler barn är motsvarande andel drygt 25 procent. För sammanboende med ett barn består disponibel inkomst per konsumtionsenhet till 6,1 procent av olika familjeförmåner, för sammanboende med två barn utgör dessa drygt 8,5 procent och för sammanboende med tre eller flera barn uppgår de till knappt 14 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Den ekonomiska familjepolitikens sammansättning varierar på ett betydande sätt mellan olika hushållstyper. För ensamstående är behovsprövade bidrag av absolut störst betydelse medan försäkringar är av minst betydelse. De generella bidragen och försäkringarna är viktigast för sammanboende. 21

22 Diagram 2.5 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för individer i barnhushåll Individer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT I diagram 2.6 visas den ekonomiska familjepolitikens andel av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för barnhushåll med en ensamstående vuxen uppdelat på kön. Av diagrammet framgår att det finns genomgående skillnader mellan kvinnor och män för samtliga förmåner. Den ekonomiska familjepolitiken utgör över lag en betydligt större andel av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet för kvinnor än för män. Sammantaget utgör den 8,3 procent av den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet för män med ett barn och 13,8 procent för kvinnor med ett barn. För män med två eller fler barn utgör den 15,9 procent och för kvinnor med två eller fler barn 28,7 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet. För såväl ensamstående kvinnor som män, oavsett hur många barn de har, utgör de behovsprövade bidragen den största andelen av de ekonomiska familjepolitiska förmånerna, dock har de olika stor betydelse för kvinnor och män. För ensamstående kvinnor med 2 eller fler barn utgör bidragen 14,8 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet och för män i samma kategori utgör de 7,6 procent. För ensamstående kvinnor med ett barn utgör de behovsprövade bidragen istället 7,6 procent och för män med ett barn 4,4 procent. Näst störst betydelse för den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet har de generella bidragen, även detta gäller för såväl kvinnor som för män. För kvinnor med 2 eller fler barn utgör dessa 10,9 procent av disponibel inkomst per konsumtionsenhet, för män med lika många barn ligger siffran på 6,7 procent. För kvinnor med ett barn utgör de generella bidragen 4,0 procent och för män med ett barn utgör de 3,3 procent. Föräldraförsäkringen är den förmån som utgör minst andel av disponibel inkomst per konsumtionsenhet, även detta gäller lika för män och kvinnor. 22

23 Diagram 2.6 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för individer i barnhushåll med en ensamstående förälder 2011, fördelat på kön. Individer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT Den ekonomiska familjepolitikens andel av disponibel inkomst över tid I diagram 2.7 visas de olika familjestödens andel av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i olika typer av hushåll, mellan 1998 och Den ekonomiska familjepolitiken har under hela perioden absolut störst betydelse för ensamstående med två eller flera barn, följt av ensamstående med ett barn och sammanboende med tre eller flera barn. Den ekonomiska familjepolitiken har minst betydelse för sammanboende med ett barn. Som framgår av diagrammet har familjestödens andel av hushållens ekonomiska standard under den senaste sexårsperioden sjunkit bland samtliga grupper, även om skillnaderna mellan grupperna är stora. Samtidigt som den ekonomiska familjepolitiken har störst betydelse för ensamstående med två eller fler barn visar diagrammet att den ekonomiska familjepolitiken stadigt minskar i betydelse för den här gruppen utgjorde den 30 procent av dessa familjers disponibla inkomst medan andelen 2011 var 25 procent. Den minskade betydelsen för sammanboende med ett eller två barn är mer modest, med en förändring under de senaste sex åren på omkring en procentenhet. För ensamstående med ett barn har den ekonomiska familjepolitikens betydelse för familjens disponibla inkomst minskat med drygt tre procentenheter sedan 2006 och för sammanboende med tre eller flera barn ligger minskningen på knappt två procentenheter under samma period. 23

24 Diagram 2.7 Den ekonomiska familjepolitikens andel (%) av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för individer i olika hushållstyper med barn. Individer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Den ekonomiska familjepolitikens betydelse över tid I diagram 2.8 visas utvecklingen över hur många som hade levt med låg ekonomisk standard om olika delar av den ekonomiska familjepolitiken inte existerat. Detta fås fram genom att den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från den disponibla inkomsten för alla barnhushåll under perioden Som diagrammet visar har andelen individer i barnhushåll som trots ekonomisk familjepolitik lever med låg ekonomisk standard stadigt ökat under den senaste tioårsperioden. Sedan 2006 har andelen gått från 12 procent till 15 procent, en ökning på tre procentenheter. Diagrammet visar också att sedan 2003 faller allt fler under gränsen för låg ekonomisk standard, eftersom främst de behovsprövade bidragen inom den ekonomiska familjepolitiken, men även de generella, lyfter allt färre över denna gräns under perioden. Om hela den ekonomiska familjepolitiken räknas bort från den disponibla inkomsten så har andelen individer i barnhushåll som lever under låg ekonomisk standard ökat från 24 till 27 procent under den senaste femårsperioden 24

25 Diagram 2.8 Betydelsen av ekonomisk familjepolitik , andel under 60 procent av medianinkomsten för samtliga Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 25

26 Indikator 3. Familjepolitikens omfördelande effekter Denna indikator beskriver hur den ekonomiska familjepolitiken påverkar fördelningen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet bland samtliga individer (alltså även de över 64 år). Indikatorn visar hur mycket transfereringarna från den ekonomiska familjepolitiken påverkar fördelningen av ekonomisk standard, mätt med Gini-koefficienten. Resultaten visar att den ekonomiska familjepolitiken har en omfördelande effekt, där ekonomiska resurser tillförs barnhushållen, som ofta har en lägre ekonomisk standard än hushåll utan barn (inklusive ålderspensionärer). Det är framför allt de behovsprövade bidragen som bidrar till att lyfta de hushåll som har lägst ekonomisk standard, men även generella bidrag och försäkringar bidrar till att jämna ut inkomstskillnaderna. Under de senaste sex åren har betydelsen av denna omfördelning minskat. Genom att beräkna hur inkomstspridningen ser ut för de olika inkomstslagen är det möjligt att säga om de minskar eller ökar den totala inkomstspridningen. I tabell 3.1 redovisas detta som koncentrationskoefficienter för inkomstslagen. Koncentrationskoefficienten visar - när individerna rangordnas efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet - hur de olika inkomstslagen fördelar sig över inkomstskalan. Koncentrationskoefficienten kan anta värden mellan -1 och 1. Om koncentrationskoefficienten för ett inkomstslag är lägre än Ginikoefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet innebär detta att inkomstslaget är mer jämnt fördelat än disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Med andra ord bidrar inkomstslaget till att minska inkomstskillnaderna. Är koncentrationskoefficienten negativ innebär detta att inkomstslaget främst tillfaller de med låg disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Det motsatta gäller om koncentrationskoefficienten är hög i förhållande till Gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Av tabell 3.1 framgår att koncentrationskoefficienten för faktorinkomsten (inkomst från arbete och kapital) är högre än Gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet (0,440 jämfört med 0,296). Även skatter och andra negativa transfereringar har en koncentrationskoefficient som är högre än Gini-koefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet, vilket är en följd av att individer med hög disponibel inkomst betalar mer skatt än genomsnittet. Koncentrationskoefficienten för samtliga transfereringar är negativa, vilket innebär att de främst tillfaller individer med låg disponibel inkomst per konsumtionsenhet, och därmed utjämnar inkomstskillnaderna. Koncentrationskoefficienten för transfereringarna inom den ekonomiska familjepolitiken är negativ, och ligger runt noll för de transfereringar som inte tillhör den ekonomiska familjepolitiken (-0,146 och -0,007). Detta innebär att familjestöden i högre utsträckning än andra transfereringar går till individer med låg disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Både inkomstslagens storlek och deras fördelning är av betydelse för i vilken utsträckning de påverkar fördelningen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet. Den sista kolumnen i tabell 3.1 visar hur stort genomslag inkomstslagen har på de totala inkomstskillnaderna. De olika familjeförmånerna minskar inkomstskillnaderna med sammanlagt tre procent. Samtliga verksamhetsformer bidrar till att minska inkomstskillnaderna, framför allt de behovsprövade bidragen (främst bostadsbidraget). 26

27 Tabell 3.1 Inkomstslagens betydelse för de totala inkomstskillnaderna. Samtliga individer 2011 Inkomstslag Andel av ekonomisk standard Koncentrationskoefficient Bidrag till Ginikoefficient Faktorinkomst 99,8 0, ,1 Transfereringar, ej ekonomisk familjepolitik Transfereringar, ekonomisk familjepolitik Därav 27,5-0,007-0,6 5,3-0,146-2,6 Försäkringar 2,3-0,057-0,4 Generella bidrag 2,0-0,124-0,9 Behovsprövade bidrag 0,9-0,408-1,3 Negativa transfereringar -32,6 0,409-44,9 Gini-koefficient 0, ,0 Källa: Hushållens ekonomi 2010, framskrivet med FASIT Utvecklingen av den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt framgår av diagram 3.1, som visar den ekonomiska familjepolitikens bidrag till Gini-koefficienten varje år mellan 1998 och Ju mer negativt talet är, desto mer omfördelande är inkomstslaget. Siffrorna för år 2011 är desamma som i tabell 3.1, där försäkringarna minskar Gini-koefficienten med 0,6 procent, generella bidrag med 0,9 procent och behovsprövade bidrag med 1,4 procent, sammanlagt 2,8 procent. Som framgår av diagram 3.1 har den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskat över tid. Detta hänger samman med att transfereringarna utgör en allt mindre andel av barnhushållens samlade inkomster. Samtliga ersättningsformer har minskat sin omfördelande effekt, men detta är särskilt tydligt bland de behovsprövade bidragen. Detta ska dock inte skymma det faktum att de olika familjestöden fortfarande spelar en viktig roll för att omfördela resurser till barnhushållen. 27

28 Diagram 3.1 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt (bidrag till Gini-koefficienten) Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT I diagram 3.2 redovisas samma sak som i diagram 3.1, men i diagram 3.2 ingår endast barn mellan noll och 19 år. Det visar ett liknande mönster som i diagram 3.1, men den ekonomiska familjepolitiken har en större omfördelande effekt bland barn än för hela befolkningen. Detta är rimligt eftersom alla barn berörs av den ekonomiska familjepolitiken, men inte alla i befolkningen. De behovsprövade bidragens effekt är klart större i denna grupp, men visar samma mönster som för hela befolkningen. Det vill säga att den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt minskar under perioden. 28

29 Diagram 3.2 Den ekonomiska familjepolitikens omfördelande effekt (bidrag till Gini-koefficienten) Barn 0-19 år Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 29

30 Indikator 4. Barnhushållens inkomst och inkomstutveckling Denna indikator visar utvecklingen av barnhushållens ekonomiska standard. Detta görs genom att redovisa utvecklingen av medianen av den ekonomiska standarden bland olika hushållstyper samt den ekonomiska standardens utveckling i olika delar av inkomstfördelningen. Diagram 4.1 visar utvecklingen av medianen av den ekonomiska standarden i olika typer av hushåll för individer 0-64 år mellan 1998 och Av diagrammet framgår tydligt att den ekonomiska standarden är lägre ju större försörjningsbörda hushållet har och att hushåll med ensamstående generellt sett har lägre ekonomisk standard än sammanboende. Ensamstående med barn har under hela den studerade perioden en lägre nivå, såväl som en svagare utveckling av medianen av ekonomisk standard jämfört med övriga hushållstyper. Under perioden ökade medianen av den ekonomiska standarden bland alla de redovisade hushållstyperna. Ensamstående hushåll med barn hade den lägsta ökningen med drygt 11 procent mellan åren 2006 och 2011 medan sammanboende med två eller flera barn hade den största, cirka 16 procent. I tabell 4.1 nedan redovisas utvecklingen för alla hushållstyperna. Av tabellen framgår att såväl medianen av den ekonomiska standarden som ökningen av den ekonomiska standarden är högre för ensamstående män än för ensamstående kvinnor, oavsett om de har barn eller inte. Diagram 4.1 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet för individer i olika hushållstyper. Individer 0-64 år. Medianen. Antal kronor per år, 2011 års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 30

31 Tabell 4.1: Medianen av ekonomisk standard år 2011 och förändring , procent. Individer 0-64 år Medianen av ekonomisk standard år 2011 Förändring (procent) Ensamstående utan barn ,6 Varav ensamstående kvinna ,2 Varav ensamstående man ,7 Ensamstående med barn ,2 Varav ensamstående kvinna ,7 Varav ensamstående man ,4 Sammanboende utan barn ,3 Sammanboende 1 barn ,0 Sammanboende 2+ barn ,1 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT I diagram 4.2 och tabell 4.2 redogörs för utvecklingen av medianen av barns ekonomiska standard mellan 1998 och Som framgår av diagrammet skiljer sig den genomsnittliga ekonomiska standarden inte särskilt mycket åt mellan olika åldersgrupper något av åren, även om medianen av den ekonomiska standarden är högre för äldre åldersgrupper samtliga år. Diagram 4.2. Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet bland barn 0-19 år års prisnivå Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 31

32 Tabell 4.2: Genomsnittlig årlig procentuell förändring av medianen av ekonomisk standard. Barn 0-19 år Medianen av ekonomisk standard år 2011 Förändring (procent) Barn 0-6 år ,2 Barn 7-12 år ,9 Barn år ,5 Flickor ,3 Pojkar ,0 Barn 0-19 år ,0 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Som framgår av diagram 4.3 har barnhushåll med svensk bakgrund en högre ekonomisk standard än hushåll med utländsk bakgrund under hela perioden 1998 till Ensamstående med svensk bakgrund med barn har högre ekonomisk standard än ensamstående med utländsk bakgrund med barn. Detsamma gäller för sammanboende. Sammanboende både svensk och utländsk bakgrund med barn har en något lägre ekonomisk standard än sammanboende med svensk bakgrund, men betydligt högre än sammanboende med utländsk bakgrund. Som framgår av tabell 4.3 är den ekonomiska utvecklingen mellan år 2006 och år 2011 betydligt bättre om föräldrarna är födda i Sverige jämfört med om föräldrarna är födda utanför Sverige. Bland ensamstående med barn ökade medianen av den ekonomiska standarden med drygt 14 procent om föräldrarna var födda i Sverige, mot 2,4 procent om föräldrarna var födda utanför Sverige. Bland sammanboende med barn ökade medianen av den ekonomiska standarden med nära 18 procent om båda vuxna var födda i Sverige och med 2,6 procent om båda vuxna var födda utanför Sverige. Om den ena av de vuxna var födda utanför Sverige och den andra i Sverige ökade medianen av den ekonomiska standarden med knappt 11 procent under perioden. 32

33 Diagram 4.3. Medianen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i barnhushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Individer 0-64 år års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Tabell 4.3: Genomsnittlig årlig procentuell förändring av medianen av ekonomisk standard. Medianen av ekonomisk standard år 2011 Förändring (procent) Ensamstående med barn, svensk bakgrund ,3 Varav ensamstående kvinna ,2 Varav ensamstående man ,5 Ensamstående med barn, utländsk bakgrund ,4 Varav ensamstående kvinna ,4 Varav ensamstående man ,4 Sammanboende med barn, svensk bakgrund ,9 Sammanboende med barn, svensk och utländsk ,6 bakgrund Sammanboende med barn, utländsk bakgrund ,6 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Samtidigt som medianen av den ekonomiska standarden ökat för de flesta grupper under perioden har också skillnaderna i ekonomisk standard ökat, både mellan olika typer av hushåll men också mellan hushåll inom samma hushållstyp. Diagram 4.4 nedan illustrerar den ekonomiska standardens fördelning (percentiler) över tid bland personer i barnfamiljer. I diagrammet framgår tydligt hur den reala ekonomiska standarden ökat mest i den övre delen av fördelningen (den 90:e percentilen) samt att den lägsta decilen inte ökat alls under perioden. Av tabell 4.4 framgår att den ekonomiska standarden under perioden ökar mer i percentil 30 än i percentil 10, mer i percentil 50 än i percentil 30 och så 33

34 vidare. Med andra ord ökade den ekonomiska standarden mer ju högre upp i inkomstfördelningen jämförelsen görs. Diagram 4.4. Fördelningen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet (percentiler) bland individer 0-64 år i barnhushåll års penningvärde Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Tabell 4.4: Genomsnittlig årlig procentuell förändring av den ekonomiska standarden i percentiler. Ekonomisk standard år 2011 Förändring (procent) Percentil ,1 Percentil ,1 Percentil 50 (medianen) ,2 Percentil ,7 Percentil ,9 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Diagram 4.5 visar inkomstfördelningen under åren 2001, 2006 och 2011 för olika hushållstyper genom att redovisa gränsvärden för den 10:e (den inkomst där exakt 10 procent har en lägre inkomst), 25:e, 50:e (medianen), 75:e och 90:e percentilen. Som diagrammet visar är inkomstnivån högre och inkomstskillnaderna större bland sammanboende än bland ensamstående. Hushåll med barn har en lägre ekonomisk standard, men också mindre inkomstspridning än hushåll utan barn. Detta gäller såväl ensamstående som sammanboende. Samtidigt som ensamstående med barn är den hushållstyp med mest sammanpressad inkomstfördelningen har inkomstspridningen ökat mest i denna grupp. Det är främst i de övre inkomstklasserna som den ekonomiska standarden ökar. Mellan 2006 och 2011 ökade den 90:e percentilen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet med cirka 34

35 18 procent, medan den 10:e percentilen endast ökade med 1 procent. Samma mönster återkommer om man tittar på olika typer av hushåll. Diagram 4.5 Disponibel inkomst per konsumtionsenhet och dess fördelning för individer i hushållstyper 1998, 2005 och Individer 0-64 år års prisnivå. Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 35

36 Indikator 5. Ekonomiskt utsatta barnhushåll En viktig del av den ekonomiska familjepolitiken är att barnen ska ha möjlighet att växa upp med en god ekonomisk levnadsstandard. Det är därför av betydelse att redovisa hur stor andel av individerna i barnhushållen som lever under ekonomiskt knappa omständigheter. I avsnittet redovisas tre olika mått på ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer: andel individer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet (s.k. låg ekonomisk standard) andel individer i hushåll vars disponibla inkomster understiger skäliga levnadskostnader inklusive boendekostnader (s.k. låg inkomststandard), samt andel individer i hushåll vars disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet ett basår (det vill säga som det första måttet, men detta mäts under det första året och justeras därefter enbart med inflationen) I avsnittet redovisas också hur stor andel individer som haft flera år med låg ekonomisk standard under perioden Andel med låg ekonomisk standard Låg ekonomisk levnadsstandard kan mätas på olika sätt. Ett av de mest använda måtten är andel individer som lever i hushåll vars ekvivalerade disponibla inkomst understiger 60 procent av medianvärdet i populationen. Med ekvivalerad menas att hushållets disponibla inkomst justerats utifrån hur stor försörjningsbörda det har, d.v.s. hur många barn och vuxna det hyser. Justeringen görs för att kunna jämföra olika hushållstyper med olika försörjningsbörda på ett mer rättvisande sätt. En ensamstående förälder med ett barn och med en årlig disponibel inkomst på kr har i någon mening en lägre ekonomisk standard än en ensamstående utan barn och med lika stor inkomst (allt annat lika). I diagram 5.1 redovisas utvecklingen av andelen med låg ekonomisk standard mellan 1998 och 2011 bland olika hushållstyper. Indikatorerna visar att andelen med låg ekonomisk standard har ökat under perioden , oavsett hushållstyp. Totalt beräknas knappt 15 procent av alla individer 0-64 år i barnhushåll och knappt 17 procent av alla barn 0-19 år ha haft en låg ekonomisk standard under år Vid en jämförelse mellan de olika hushållstyperna är det generella mönstret att andelen med låg ekonomisk standard är högre bland ensamstående än bland sammanboende och att andelen ökar med antal barn i hushållet. Andelen har ökat mest bland ensamstående med barn, från 26 procent år 2006 till drygt 36 procent år Bland sammanboende med barn beräknas andelen med låg ekonomisk standard ha ökat 2,6 procentenheter under samma period: från 8,3 procent år 2006 till 10,9 procent år I tabell 5.1 redovisas andelarna för samtliga hushållstyper år Andelen är något högre i barnhushåll jämfört med hushåll utan barn. Av tabell 5.1 framgår också att andelen med låg ekonomisk standard är högre bland ensamstående kvinnor med barn än bland ensamstående män med barn. Utvecklingen mellan 2006 och 2011 visar också att andelen med låg ekonomisk standard ökade mer i den förra gruppen under perioden

37 Diagram 5.1 Andel med låg ekonomisk standard (under 60 procent av medianen av den ekonomiska standarden för alla) efter hushållstyp. Individer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Tabell 5.1 Andel med låg ekonomisk standard efter hushållstyp 2011, samt förändring (procentenheter) Individer 0-64 år. Andel i procent med låg ekonomisk standard år 2011 Förändring (procentenheter) Ensamstående utan barn 24,4 +7,8 Varav ensamstående kvinna 24,7 +8,4 Varav ensamstående man 24,1 +7,2 Ensamstående med barn 35,9 +9,6 Varav ensamstående kvinna 41,2 +11,2 Varav ensamstående man 17,0 +2,2 Sammanboende utan barn 4,8 +2,0 Sammanboende 1 barn 9,9 +3,2 Sammanboende 2+ barn 10,0 +1,0 Samtliga i barnhushåll 14,6 +3,0 Samtliga i hushåll utan barn 15,4 +5,7 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT I diagram 5.2 redovisas andelen med låg ekonomisk standard för barn mellan noll och 19 år. Som diagrammet visar minskar andelen med låg ekonomisk standard ju äldre barnen blir. Eftersom barnens ekonomiska situation i allt väsentligt är beroende av föräldrarnas inkomster är detta inte förvånande. Äldre barn har i allmänhet äldre föräldrar än vad yngre barn har, och 37

38 eftersom inkomsten i de flesta fall är högre för äldre än för yngre i arbetsför ålder (åtminstone i de åldrar där många har hemmaboende barn), slår detta igenom i barnens ekonomiska standard. En annan förklaring kan vara att fler föräldrar arbetar deltid när barnen är små, vilket också slår igenom i barnens ekonomiska standard. Under perioden ökar andelen med låg ekonomisk standard i alla åldersgrupper. Under perioden beräknas andelen med låg ekonomisk standard bland alla barn 0-19 år ha ökat från drygt 13 till knappt 17 procent. I tabell 5.2 redovisas andelarna per åldersgrupp och kön bland barn mellan 0 och 19 år. Diagram 5.2. Andel med låg ekonomisk standard bland barn 0-19 år Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Tabell 5.2 Andel med låg ekonomisk standard bland barn 0-19 år2011, samt förändring (procentenheter) Andel i procent med låg ekonomisk standard år 2011 Förändring (procentenheter) Barn 0-6 år 18,8 3,2 Barn 7-12 år 18,1 5,2 Barn år 13,4 1,9 Flickor 16,4 3,3 Pojkar 16,8 3,5 Samtliga 16,6 3,4 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 38

39 I diagram 5.3 visas hur stor andel av barnhushållen som har låg ekonomisk standard uppdelat på hushållstyp och födelseland. Som diagrammet visar är andelen med låg ekonomisk standard lägre för hushåll med svensk bakgrund än för hushåll med utländsk bakgrund. Skillnaden är relativt stor och gäller oberoende av hushållstyp och den har ökat under den studerade perioden. Sammanboende med både svensk och utländsk bakgrund intar en mellanställning, där andelen med låg ekonomisk standard är högre än om båda vuxna är födda i Sverige, men lägre om båda vuxna är födda i utlandet. Andelen med låg ekonomisk standard ökar för ensamstående med barn, oberoende av födelseland, under perioden Bland ensamstående med barn med svensk bakgrund ökar andelen från drygt 21 till 28 procent. Bland ensamstående födda i utlandet ökar andelen ännu mer, från knappt 46 procent till knappt 60 procent mellan 2006 och I tabell 5.3 nedan redovisas andel i populationen samt beräknad andel med låg ekonomisk standard per hushållstyp och födelseland under Diagram 5.3. Andel med låg ekonomisk standard i barn hushåll med svensk eller utländsk bakgrund. Individer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 39

40 Tabell 5.3 Andel med låg ekonomisk standard i barnhushåll med svensk eller utländsk bakgrund 2011, samt förändring (procentenheter) Individer 0-64 år. Andel i procent med låg ekonomisk standard år 2011 Förändring (procentenheter) Ensamstående utan barn, svensk bakgrund 22,1 +6,7 Varav kvinnor 23,1 +8,0 Varav män 21,3 +5,7 Ensamstående utan barn, utländsk bakgrund 36,3 +12,8 Varav kvinnor 33,3 +10,6 Varav män 38,6 +14,4 Ensamstående med barn, svensk bakgrund 28,0 +7,0 Varav kvinnor 33,6 +8,7 Varav män 11,3 +0,8 Ensamstående med barn, utländsk bakgrund 59,6 +14,0 Varav kvinnor 60,6 +14,5 Varav män 52,1 +9,7 Sammanboende utan barn, svensk bakgrund 2,8 +0,8 Sammanboende med barn, svensk bakgrund 4,2-0,0 Sammanboende utan barn, svensk och utländsk 9,6 +5,5 bakgrund Sammanboende med barn, svensk och utländsk 10,5-2,0 bakgrund Sammanboende utan barn, utländsk bakgrund 15,0 +5,4 Sammanboende med barn, utländsk bakgrund 42,1 7,8 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT När den låga ekonomiska standarden diskuteras koncentreras uppmärksamheten till den gräns som definierar när någon har låg ekonomisk standard och andelen som har en inkomst under denna gräns. Men det finns också andra intressanta förändringar i fördelningen av den ekonomiska standarden. I diagram 5.4 redovisas hur stor andel av individerna i barnhushållen som finns i olika intervall i förhållande till medianen av den ekonomiska standarden för samtliga individer. Gränserna definieras som; den ekonomiska standarden ligger mellan 0-50 procent, procent, procent, procent och över 130 procent av medianen av den ekonomiska standarden. De som har en inkomst under 70 procent av medianinkomsten anses ha en låg inkomst, de med en inkomst mellan 70 och 130 procent av medianinkomsten en medelinkomst och de med ekonomisk standard över 130 procent av medianinkomsten en hög inkomst. Av diagrammet framgår åtminstone två saker. Den först är att det skett en polarisering av inkomsterna. Andelen som har en medelhög ekonomisk standard minskar från 63 till 58 procent av individerna i barnhushållen. Samtidigt har såväl andelen som har låg som hög ekonomisk standard ökat. Andelen med hög ekonomisk standard ökade från 17 till 20 procent och andelen med låg ekonomisk standard från 19 till 22 procent. Det andra som framgår är att det finns relativt många vars ekonomiska standard ligger runt gränsen för vad som är gränsen för låg ekonomisk standard, 60 procent av medianen av den ekonomiska standarden. Medan 6 procent av individerna i barnhushållen har en ekonomisk standard mellan 50 och 60 procent av medianen, eller strax under gränsen för låg ekonomisk standard har 7 procent en ekonomisk standard mellan 60 och 70 procent av medianen, eller strax över gränsen för låg 40

41 ekonomisk standard. Detta får till följd att relativt små förändringar i gränsen för låg ekonomisk standard och/eller individernas egen ekonomiska standard kan få stor betydelse för andelen som har låg ekonomisk standard. Diagram 5.4. Andel i olika inkomstintervall 2006 och Individer 0-64 år Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Kompletterande mått på ekonomisk utsatthet I detta avsnitt har låg ekonomisk standard använts för att mäta ekonomisk utsatthet. Detta är det kanske vanligaste måttet på ekonomisk utsatthet, 12 och ger en bild av hur många som har en inkomst som är så låg att de inte förväntas fullt ut kunna leva ett normalt liv på grund av ekonomiska begränsningar. För att komplettera bilden av andelen ekonomiskt utsatta redovisas också två alternativa mått på ekonomisk utsatthet. Dels låg inkomstandard, som visar om ett hushåll har råd med Konsumentverkets uppskattningar av skäliga levnadskostnader, 13 dels ett mått där låg ekonomisk standard definieras ett visst år (här 2006) och sedan justeras med inflationen. I diagram 5.5 nedan redovisas andel med låg inkomststandard under perioden Bland barnhushållen beräknas 9,5 procent av alla individer 0-64 år ha levt i hushåll med låg inkomststandard under Även med detta mått ökar andelen individer 0-64 år som har låg 12 Till exempel använder EU detta som mått på vad som kallas risk för fattigdom. I EU kompletteras detta med två andra mått, allvarlig materiell fattigdom och låg arbetsintensitet för att mäta risk för fattigdom eller social utestängning. (Se mer i EU: Employment and Social Developments in Europe 2011.) 13 Se till exempel. Skäliga levnadskostnader, Rapport 2009:12, Konsumentverket, för en utförlig beskrivning av hur de skäliga levnadskostnaderna tas fram. 41

42 inkomststandard under perioden Ökningen var störst bland ensamstående med barn: 5,9 procentenheter. Bland sammanboende har andelen ökat måttligt. Bland barnhushåll totalt ökade andelen med 1,1 procentenheter. I tabell 5.4 redovisas beräknade andelar individer med låg inkomststandard bland de olika hushållstyperna år Där redovisas också uppgifter om ensamstående uppdelade på efter om den vuxne var kvinna eller man. Diagram 5.5 Andel individer i hushåll med låg inkomststandard (disponibel inkomst mindre än skäliga levnadskostnader), individer 0-64 år, Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Tabell 5.4 Andel med låg inkomststandard (disponibel inkomst lägre än skäliga levnadskostnader) efter hushållstyp 2011, samt förändring (procentenheter) Individer 0-64 år. Andel i procent med låg ekonomisk standard år 2011 Förändring (procentenheter) Ensamstående utan barn 20,2 2,5 Varav ensamstående kvinna 18,7 2,5 Varav ensamstående man 21,4 2,6 Ensamstående med barn 21,9 5,9 Varav ensamstående kvinna 24,9 7,5 Varav ensamstående man 11,1-0,5 Sammanboende utan barn 4,3 1,2 Sammanboende 1 barn 7,3 0,9 Sammanboende 2+ barn 6,6-0,2 Samtliga i barnhushåll 9,5 1,1 Samtliga i hushåll utan barn 13,0 2,6 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 42

43 I diagram 5.6 redovisas andelen med en ekonomisk standard under 60 procent av medianen för samtliga år För de efterföljande åren har måttet justeras med inflationen. Detta får till följd att gränsen för vad som betraktas som låg ekonomisk standard inte förändras under perioden, mer än justeringar för förändringar i penningvärdet. Som framgår av diagram 5.6 och tabell 5.5 är förändringen under perioden liten. Andelen med låg ekonomisk standard enligt detta mått minskar med 1 procent bland individer i barnhushåll, och ökar med 2 procent bland individer i hushåll utan barn. Diagram 5.6 Andel individer i hushåll med låg ekonomisk standard, basår 2006 (inflationsjusterad), individer 0-64 år, Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT 43

44 Tabell 5.4 Andel med låg inkomststandard låg ekonomisk standard, basår 2006 (inflationsjusterad), efter hushållstyp 2011, samt förändring (procentenheter) Individer 0-64 år. Andel i procent med låg ekonomisk standard år 2011 Förändring (procentenheter) Ensamstående utan barn 18,2 +1,5 Varav ensamstående kvinna 17,4 +1,1 Varav ensamstående man 18,7 +1,8 Ensamstående med barn 25,3-1,1 Varav ensamstående kvinna 29,0-1,0 Varav ensamstående man 12,0-2,7 Sammanboende utan barn 3,8 +1,1 Sammanboende 1 barn 7,2 +0,5 Sammanboende 2+ barn 7,4-1,6 Samtliga i barnhushåll 10,5-1,1 Samtliga i hushåll utan barn 11,6 +1,9 Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Som framgått av detta avsnitt ger olika t att mäta ekonomisk utsatthet delvis olika resultat vad gäller nivå och utveckling av andelen ekonomiskt utsatta. Det finns också likheter. Oavsett mått är andelen ekonomiskt utsatta högre bland ensamstående än bland sammanboende, och andelen ekonomiskt utsatta ökar också ju fler barn som finns i hushållet. Det finns också en högre andel med låg ekonomisk standard bland ensamstående kvinnor med barn än bland ensamstående män med barn. I diagram 5.7 redovisas andelen med låg ekonomisk standard bland individer i barnhushåll med de tre måtten för ekonomisk utsatthet under perioden Som framgår av diagrammet finns både likheter och olikheter i nivå och utveckling av andelen ekonomiskt utsatta. Andelen ekonomiskt utsatta är lägst, knappt 10 procent år 2011, om låg inkomststandard används som mått på ekonomisk utsatthet, och högst, knappt 15 procent år 2011, om låg ekonomisk standard används. Det inflationsjusterade måttet ligger mellan dessa mått. Denna skillnad beror naturligtvis på att gränsen för vad som betraktas som ekonomisk utsatthet är högre för låg ekonomisk standard än för låg inkomststandard. Eftersom medianen av den ekonomiska standarden höjts under perioden är också låg ekonomisk standard högre än för det inflationsjusterade måttet. Ett annat sätt att uttrycka det är att den ekonomiska standard som krävs för att fullt ut kunna delta i samhället är högre än de inkomster som behövs för att uppnå skäliga levnadskostnader enligt Konsumentverket. Utvecklingen mellan 2006 och 2011 varierar också beroende på vilket av måtten som används. Om låg ekonomisk standard används som mått på ekonomisk utsatthet ökar andelen ekonomiskt utsatta i barnhushåll, från 11,6 procent till 14,6 procent. Om låg inkomststandard används som mått på ekonomisk utsatthet ökar andelen ekonomiskt utsatta i barnhushåll marginellt, från 8,4 till 9,5 procent, och om det inflationsjusterade måttet används minskar andelen ekonomiskt utsatta i barnhushåll marginellt, från 11,6 till 10,5 procent. Skillnaderna i utveckling beror dels på att inkomstnivån ökat, och på att inkomsterna ökat mest i toppen av fördelningen. Detta får till följd att andelen med låg ekonomisk standard ökar eftersom inkomsterna inte ökat särskilt mycket i botten av fördelningen. Samtidigt innebär det att det är färre som faller under gränsen för det inflationsjusterade måttet, eftersom inkomsterna ändå ökat mer än inflationen. Utvecklingen av andelen som ligger under gränsen 44

45 för låg inkomststandard beror till stor del på att Konsumentverket gjorde en översyn av de skäliga levnadskostnaderna år 2007och Denna översyn ledde till att de skäliga levnadskostnaderna ökade något från och med år Som framgår av diagram 5.7 sammanfaller detta med en ökning av andelen med låg inkomststandard. Diagram 5.7 Tre olika mått på andel ekonomiskt utsatta individer i barnhushåll med barn Källa: Hushållens ekonomi framskrivet med FASIT Långvarig ekonomisk utsatthet Hittills har andelen med låg inkomst beskrivits som de som har en inkomst under en låginkomstgräns under ett kalenderår. Anledningen till detta är att datan som används bygger på uppgifter från inkomsttaxeringarna, som samlar in uppgifter om inkomster under ett kalenderår. Det finns dock mycket som talar för att låga inkomster under en längre period är allvarligare än att ha låga inkomster ett enskilt år, bland annat ökar risken för permanent social exkludering. 14 Det är därför också intressant att beskriva hur stor andel som har låga inkomster under mer än ett kalenderår. Ett annat sätt att beskriva detta är hur stor andel som har låga inkomster under en längre period, vilket kan göras på många olika sätt. Detta ska inte underskatta problemet med även kortvarig ekonomisk utsatthet. Forskning visar att även 14 Se Atkinson, A B, B Cantillon, E Marlier & B Nolan (2002). Social Indicators: The EU and Social Inclusion, Oxford University Press: Oxford 45

46 kortare perioder av ekonomisk utsatthet i barndomen samvarierar med sociala problem och risken att stå utanför arbetsmarknaden i medelåldern. 15 Redovisningen sker med två mått. Dels andelen med låg ekonomisk standard, det vill säga vars ekonomiska standard ligger under 60 procent av medianen för samtliga. Det andra måttet som används anger andelen med en ekonomisk standard under 60 procent av medianen för alla ett givet basår (här 2006) och som sedan justeras med förändringar i konsumentprisindex. En skillnad från föregående avsnitt är att det bara är möjligt att redovisa andelen ekonomiskt utsatta vuxna. I diagram 5.8 redovisas andelen åringar i olika typer av hushåll med låg ekonomisk standard ett, två, tre fyra eller fem år under åren Av samtliga individer i barnhushåll hade 19,2 procent av åringar i barnhushållen, låg ekonomisk standard något år mellan 2006 och 2010 medan 10 procent hade låg ekonomisk standard mer än halva perioden (tre år eller mer). Som framgår av diagrammet har ensamstående en högre andel med låg ekonomisk standard än sammanboende, och hushåll med flera barn har låg ekonomisk standard under längre perioder än hushåll med färre barn. Bland ensamstående med två eller flera barn hade 45 procent låg ekonomisk standard någon gång under perioden och nära var fjärde, 23 procent, låg ekonomisk standard under mer än halva perioden. Bland sammanboende utan barn hade 10 procent låg ekonomisk standard någon gång under perioden, och 4 procent låg ekonomisk standard under minst halva perioden. I diagram 5.9 redovisas andelen i olika hushåll som haft låg ekonomisk standard tre år eller mer (det vill säga mer än halva tiden) under perioden I detta diagram är ensamståendehushåll uppdelade efter om den ensamstående är kvinna eller man. Som framgår av diagrammet är andelen med låg ekonomisk standard under mer än halva perioden betydligt högre för ensamstående kvinnor med barn i jämförelse med ensamstående män med barn. 15 Bäckman, 0 och A Nilsson (2011) Social exkludering i ett livsförloppsperspektiv. I Alm, S, O Bäckman, SA Gavanas och A Nilsson (red) Utanförskap. Stockholm: Institutet för Framtidsstudier och Dialogos. 46

47 Diagram 5.8. Andel personer (i procent) år med låg ekonomisk standard under minst x år under perioden Redovisat efter hushållstyp 2006 Källa: LISA Diagram 5.9 Andel individer (i procent) år med låg ekonomisk standard under minst 3 år under perioden Redovisat efter hushållstyp Källa: LISA 47

48 I diagram 5.10 redovisas andelen med låg ekonomisk standard i barnhushåll, där de är uppdelade efter hushållstyp och svensk eller utländsk bakgrund. Mönstret i diagrammet är tydligt. En betydligt större andel av de med utländsk bakgrund har låg ekonomisk standard ett eller flera år mellan 2006 och 2011, och oavsett bakgrund finns en högre andel med låg ekonomisk standard bland individer med utländsk bakgrund än bland individer med svensk bakgrund. Som framgår av diagrammet verkar det ha större betydelse om individen har svensk eller utländsk bakgrund än vilken typ av hushåll individen bor i för risken att ha låg ekonomisk standard ett eller flera år. I diagram 5.11 redovisas andelen som haft låg ekonomisk standard minst tre år under perioden I detta diagram är ensamståendehushåll uppdelade efter om den ensamstående är kvinna eller man. Som framgår av diagrammet är andelen med låg ekonomisk standard under mer än halva perioden högre för ensamstående kvinnor med barn i jämförelse med ensamstående män med barn oavsett svensk eller utländsk bakgrund. Diagram 5.10 Andel personer (i procent) år i barnhushåll med låg ekonomisk standard minst x år under perioden Redovisat efter hushållstyp och svensk/utländsk bakgrund 2006 Källa: LISA 48

49 Diagram 5.11 Andel individer (i procent) år med låg ekonomisk standard under minst 3 år under perioden Redovisat efter hushållstyp och svensk/utländsk bakgrund 2006 Källa: LISA I diagram 5.12 redovisas andelen ekonomiskt utsatta åringar i olika typer av hushåll, där gränsen för att vara ekonomiskt utsatt definieras som 60 procent av medianen år 2006, och sedan justeras med förändringar i konsumentprisindex. Liksom i diagram 5.4 anges andelen ekonomiskt utsatta ett, två, tre fyra eller fem år under åren i olika typer av hushåll. Av samtliga individer i barnhushåll var 16,9 procent av åringar i barnhushållen ekonomiskt utsatta något år mellan 2006 och 2010 medan 6,9 procent var ekonomiskt utsatta mer än halva perioden (tre år eller mer). Som framgår av diagrammet var andelen ekonomiskt utsatta högre bland ensamstående än bland sammanboende, och andelen ekonomiskt utsatta var också högre i hushåll med flera barn än i hushåll med färre barn. Bland ensamstående med två eller flera barn var 39 procent ekonomiskt utsatta någon gång under perioden och var sjätte, 17 procent, var ekonomiskt utsatta under mer än halva perioden. Bland sammanboende utan barn var 9 procent ekonomiskt utsatta någon gång under perioden, och 3 procent var ekonomiskt utsatta under mer än halva perioden. I diagram 5.13 redovisas andelen i olika hushåll som varit ekonomiskt utsatta standard tre år eller mer (det vill säga mer än halva tiden) under perioden I detta diagram är ensamståendehushåll uppdelade efter om den ensamstående är kvinna eller man. Som framgår av diagrammet är andelen ekonomiskt utsatta under mer än halva perioden betydligt högre för ensamstående kvinnor med barn i jämförelse med ensamstående män med barn. 49

50 Diagram 5.12 Andel personer (i procent) år med låg ekonomisk standard (2006 års nivå) under minst x år under perioden Redovisat efter hushållstyp 2006 Källa: LISA Diagram 5.13 Andel individer (i procent) år med låg ekonomisk standard (2006 års nivå) under minst 3 år under perioden Redovisat efter hushållstyp Källa: LISA 50