(SOU 2005:66). N2005/6960/JÄM

Transkript

1 Näringsdepartementet Stockholm Utredningsavdelningen Maria Södling Makt att forma samhället och sitt eget liv. Jämställdhetspolitiken mot nya mål (SOU 2005:66). N2005/6960/JÄM Högskoleverket har anmodats att yttra sig över betänkandet Makt att forma samhället och sitt eget liv. Jämställdhetspolitiken mot nya mål (SOU 2005:66). Verkets synpunkter avser huvudsakligen utredningens resonemang om högre utbildning, men berör också vissa andra frågor. Makt att forma samhället och sitt eget liv är en bred och innehållsrik utredning. Den innehåller både angelägna principresonemang och konkreta förslag på hur jämställdhet ska kunna åstadkommas eller förbättras. Samtidigt är det uppenbart att man valt att koncentrera sig på vissa områden särskilt ekonomi, arbetsliv och omsorg. Detta får konsekvenser för utredningens förståelse av förhållandet mellan utbildning och jämställdhet. Högskoleverket vill inledningsvis ge två övergripande synpunkter härvidlag. Redan tidigt i texten heter det att utbildning har varit en viktig fråga för jämställdhetspolitiken (s. 16). Högskoleverket instämmer, men anser att utredningens val av tempus är talande. Trots denna och andra erkännsamma formuleringar ger läsningen ett intryck av att utbildningens betydelse för jämställdhet handlar mer om historien än om samtiden. Utbildning som en viktig kraft i dagens strävan efter jämställdhet hamnar således i bakgrunden. Vidare beskrivs utbildning som en förutsättning för såväl ekonomisk självständighet som för ett aktivt medborgarskap (s. 462). Högskoleverket delar denna bild av utbildningens dubbla roll. Samtidigt anser verket att den andra dimensionen - utbildning som en väg mot ett reellt medborgarskap - inte lyfts fram tillräckligt i utredningen. Utbildning och forskning Jämställdhet i utbildningen Vad gäller jämställdhet i utbildningen uppmärksammar utredningen framför allt förhållandena i skolan. Högre utbildning behandlas huvudsakligen i avsnitten om studenters könsbundna studieval, om jämställdhet som tema i lärarutbildningen och om akademin som ojämställd arbetsplats.

2 Sid 2 Högskoleverket delar uppfattningen att studenternas könsbundna studievval grundas i ett konventionellt tänkande om manliga och kvinnliga ämnen; föreställningar som både skapas av och återskapar en könssegregerad arbetsmarknad. Liksom utredningen framhåller Högskoleverket vikten av att förändra de kulturella mönster som redan i skolan får flickor och pojkar att göra könsmärkta val. Högskoleverket vill dock starkare betona det faktum att elevers och studenters traditionella hållning till studier och framtida yrkesliv speglar sega könstrukturer. Också fortsättningsvis kommer det att behövas medvetna och långsiktiga ansträngningar för att befria olika utbildningar från den könskodning de nu har. i Utredningen noterar att fler unga kvinnor än unga män går vidare till högre studier. Inom vissa akademiska utbildningar är kvinnor i stor majoritet. I debatten händer att detta framställs som ett problem. Utbildningarna riskerar att feminiseras, både i kvantitet och kvalitet, kan det heta. Högskoleverket ser liksom utredningen risken för att unga män utan utbildning blir marginaliserade. Lösningen kan dock inte vara att göra kvinnors övergångsfrekvens till högre studier till ett problem. Det bör också poängteras att den större del kvinnor som går vidare med sina studier delvis förklaras av att utbildningen till traditionellt kvinnliga yrken (sjuksköterska, lärare) ligger inom högskolan. Så är inte i samma omfattning fallet med manligt kodade yrken. Angående övergång till akademiska studier sägs ibland att kvinnors högre betyg beror på att skolan premierar flickors läggning och intressen medan pojkarna missgynnas. Högskoleverket anser att man bör förhålla sig avvaktande inför resonemang som dessa. Dels finns forskning som säger annat. Dels vilar sådana uttalanden ofta på ett outtalat antagande om att flickors och pojkars natur är olika och fordrar olika slags undervisning. Denna föreställning är emellertid inte på något sätt självklar, utan måste problematiseras. Utredningen understryker att om skolans jämställdhetsarbete ska bli framgångsrikt måste jämställdhet få större utrymme i lärarutbildningen. Högskoleverket delar uppfattningen att frågor om jämställdhet ska ingå i utbildningen för blivande lärare. Detta bör dock ske inom ramen för den nuvarande utbildningen och får inte leda till att fler formella krav ställs på en utbildning som redan präglas av stoffträngsel. Däremot bör examensordningens befintliga skrivning om kön ges en tydligare inriktning mot jämställdhet. Idag förväntas blivande lärare kunna inse betydelsen av könsskillnader i undervisningssituationen och vid presentation av i En tydlig trend bland nybörjarna på utbildningar som leder till civilingenjörsexamen respektive högskoleingenjörsexamen är att andelen kvinnor sjunker. Den senaste uppgiften om nybörjarna avser läsåret 2004/05. Vid denna tidpunkt utgjorde kvinnorna 23 procent på civilingenjörsprogrammen. Det är sex procentenheter lägre än fyra år tidigare, det vill säga läsåret 2000/01, då kvinnornas andel bland nybörjarna motsvarade 29 procent.

3 Sid 3 ämnesstoffet. Denna formulering talar om könsskillnader, men uttrycker inga förväntningar på kunskap om maktförhållanden mellan könen. Högskoleverket rekommenderar således att den översyn av examensordningen som pågår särskilt uppmärksammar formuleringarna om kön i examenskraven för lärare. Ju högre upp i den akademiska hierarkin man blickar desto färre kvinnor ser man. Endast sexton procent av landets professorer är kvinnor. Utredningen framhåller att om denna könsfördelning ska jämnas ut krävs förändringar i rekryteringsbasen (doktorander, forskarassisenter, lektorer). Högskoleverket instämmer, men vill också poängtera att en jämn könsfördelning i basen inte automatiskt leder till fler kvinnor på höga akademiska positioner. På väg mot akademins topp blir kvinnorna allt färre. Här måste man fråga sig om inte könsdiskriminering, öppen eller dold, är en förklaring. I flera sammanhang, om än inte i kapitlet om utbildning, konstaterar utredningen att jämställdhet gagnas av formella och genomskinliga beslutsprocesser. Högskoleverket delar denna uppfattning och vill framhålla att detta i hög grad är giltigt också inom akademin. Här kan forskarutbildningen tjäna som exempel. Betänkandet En ny doktorsutbildning. Kraftsamling för excellens och tillväxt (SOU 2004:27) argumenterade för att öppenhet och tydlighet, vid rekrytering och under utbildningens gång, är en förutsättning för jämställdhet både i forskarutbildningen och senare. Det handlar om att bryta upp sådana informella ordningar som blir till hinder för kvinnor och till möjligheter för män. Utbildningens betydelse för jämställdhet Högskoleverket instämmer i utredningens bedömning att elevers och studenters könsbundna val är en jämställdhetspolitisk nyckelfråga. Konventionella studieval bidrar till att cementera den könssegregerade arbetsmarknaden. Det faktum att kvinnor befinner sig i delar av arbetsmarknaden med lägre löner och deltidstjänster har i sin tur betydelse för kvinnors ekonomiska självständighet. I kapitel 9 ( Omsorgsarbete ) poängteras att ekonomisk trygghet påverkar kvinnors vilja att bilda familj. Högskoleverket vill framhålla att behovet av stabila sociala omständigheter gäller även för studenter, doktorander och lärare/forskare på högre nivå. Exempelvis lever många nydisputerade under osäkra ekonomiska villkor. Efter en post-docperiod finansierad med stipendier riskerar de att hamna utanför försäkringssystemet. Denna situation skapar oro inför sjukdom och arbetslöshet, men också inför föräldraskap. I kapitel 3 ( Makt och inflytande ) skriver utredningen att grunden för ett aktivt medborgarskap är allas tillgång till sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. För Högskoleverket är det självklart att högre studier inte bara ska ses som en förberedelse för yrkeslivet. Lika mycket är utbildning en bildningsresa och som sådan oumbärlig i strävandena mot jämställdhet. Högskoleverket hade alltså gärna sett fler och starkare skrivningar om högre utbildning som en väg till frihet,

4 Sid 4 utveckling och medborgerligt ansvar. Detta är en lärdom vi kan dra av kvinnohistorien och en kunskap som bär än idag. Mäns våld mot kvinnor Högskoleverket delar utredningens bild av att mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem. Ur detta perspektiv är det förvånande att man i så liten omfattning resonerar kring utbildningens betydelse för att åstadkomma förändring. Verket vill påminna om regeringsuppdraget Genusperspektiv och mäns våld mot kvinnor (2004), som diskuterar hur undervisningen i ämnet mäns våld mot kvinnor kan förbättras. Rapporten framhåller att kunskap om våldets utbredning, mekanismer och konsekvenser är angelägen för de studenter som i sitt framtida yrkesliv (exempelvis som läkare och socionomer) kommer att möta kvinnor som utsatts för våld. Stärkt styrning i jämställdhetspolitiken Utredningen menar att de nuvarande nationella jämställdhetspolitiska målen har fått alltför litet genomslag inom andra politikområden. Tanken är att de nya jämställdhetsmål man lanserar ska användas på ett systematiskt och strategiskt sätt över hela det politiska fältet. Detta anses inte stå i motsats till jämställdhetsintegrering som metod, utan tvärtom förstärka den. Högskoleverket har ingenting att invända mot utredningens förslag till samverkan mellan olika politiska sakområden för att förbättra jämställdhetsarbetet. Verket delar också utredningens uppfattning att ett aktivt bruk av de nationella jämställdhetsmålen inom de olika politikområdena låter sig förenas med en klar blick för de speciella omständigheter som råder inom respektive område. Förslag till nya mål för jämställdhetspolitiken Högskoleverket ser fördelen med att strukturera nya nationella jämställdhetspolitiska mål på det tredelade sätt som utredningen föreslår. Genom att knyta indikatorer till respektive delmål ges konkreta möjligheter till uppföljning och utvärdering. Högskoleverket beklagar att utredningen har valt att inte skriva in utbildning i något av de föreslagna delmålen. I stället beskriver man utbildningens betydelse i kommentarerna till det första respektive andra delmålet (om aktivt medborgarskap, om arbete och ekonomisk jämställdhet). Båda dessa målkommentarer visar dessutom hur ekonomi och arbetsliv stått i förgrunden för utredningens arbete. Högskoleverket menar att utbildningen är så central i arbetet för jämställdhet att den bör få ett eget delmål. Detta ska ha riktning inte bara mot arbetslivet, utan också innehålla formuleringar om utbildningens betydelse för kvinnors och mäns möjlighet att utvecklas som människor och för att ta ansvar som medborgare.

5 Sid 5 Jämställdhetspolitikens organisation Högskoleverket delar utredningens bedömning att jämställdhet behöver stärkas som politisk och praktisk fråga. Av flera skäl anser dock verket att den föreslagna jämställdhetsmyndigheten inte är rätt redskap för att åstadkomma detta. För det första finns rent generellt anledning att vara restriktiv i inrättandet av nya myndigheter. Detta argument blir starkare när myndighetens tillsynsfunktion är oklart beskriven och när inga tydliga sanktionsmöjligheter kopplas till dess uppdrag. För det andra kan man befara att en jämställdhetsmyndighet - trots utredningens motargument - leder till att frågor om jämställdhet sidoordnas och marginaliseras. Här finns också en risk för att andra myndigheters ansvar för jämställdhet inom sina respektive områden kommer att tunnas ut. För det tredje har Högskoleverket starka invändningar mot att forskning och fördelning av forskningsmedel skulle ingå i den föreslagna myndighetens uppdrag. Dessa uppgifter hör till lärosätenas och forskningsrådens kärnområden. Högskoleverket anser att detta är en god akademisk ordning som bör bestå. I enlighet med tidigare resonemang (om styrning av jämställdhetspolitiken) vill Högskoleverket i stället lyfta fram varje myndighets ansvar för jämställdheten inom respektive sakområde. Utifrån detta skulle Högskoleverket välkomna direktiv som gav verket möjlighet att rent konkret påverka jämställdhetsutvecklingen inom den högre utbildningens område. Detta kunde ske genom att verket fick i uppdrag att granska och bedöma jämställdhetsarbetet vid landets lärosäten. Till uppdraget skulle knytas sanktioner, till exempel möjligheten att begränsa lärosätens examensrätt. Men framför allt vill Högskoleverket verka positivt, till exempel genom att belöna lärosäten som varit framgångsrika i sitt jämställdhetsarbete. Här tror Högskoleverket på det goda exemplets makt. Beslut i ärendet har fattats av universitetskanslern Sigbrit Franke i närvaro av kanslichefen Lennart Ståhle och avdelningschefen Håkan Forsberg efter föredragning av utredaren Maria Södling. I beredningen har också utredarna Helen Dryler och Eva Åström samt verksjuristen Marie Stern Wärn deltagit. Sigbrit Franke Maria Södling

6 Sid 6