Det finns två olika stressorer som alla människor reagerar på och blir sjuk av. Det är buller/tystnad och mörker/ljus.

Transkript

1 Stressrelaterade besvär och sjukdomar. Det finns två olika stressorer som alla människor reagerar på och blir sjuk av. Det är buller/tystnad och mörker/ljus. Barnen i skolan som utsätts för högt buller reagerar med stress likadant om man isolerar människor och sätter dem i mörker. Så höjs stressnivåerna i deras kroppar och de börjar både höra och se saker som inte finns. Sedan finns det en mängd sjukdomar eller sjukdomstillstånd som hänger ihop med stress men man skriver ner det primära. Idag i journalen skriver man utbrändhet men det kunde lika gärna stå; * Ryggproblem/rygginsuffience ( som betyder smärta som inte har lokaliserats) * Magproblem/magsår/ orolig mage (orolig mage trycker på ryggmuskler och ryggrad) * Muskelsmärta - muskelproblem ( helspända muskler) * Huvudvärk - spänningshuvudvärk (helspända muskler) * Högt blodtryck (rycket höjs i kroppen av stresshormoner) * Sömnsvårighet * Allergier Sjuk oftare En mycket farlig konsekvens av långvarig stress är påverkan på immunsystemet. Det bryts ner, vilket innebär att allmänt förekommande bakterier, virus, parasiter eller andra mikroorganismer kan ge upphov till sjukdomar, som i normala fall inte skulle kunna få grepp om individen. Under långvarig stress påverkas kroppens eget "hemvärn", antikroppssvaret och lymfocytutvecklingen. Invasionen av "främmande trupper" hinner komma långt bakom försvarslinjerna innan det blir någon reaktion. D är skadan redan skedd genom att infektionen har hunnit bli etablerad. En lindrig infektion kan klaras av, men om det blir ett angrepp av farliga och resistenta bakterier kan det vara direkt livshotande. De neurokemiska mekanismerna för detta börjar numera bli alltmer kända. Men det har länge varit en allmänmänsklig erfarenhet att påfrestningar - framförallt sorger och bedrövelser - ofta åtföljs av förkylningar eller till och med allvarligare infektioner som lunginflammationer eller dylikt. För Emils del så slår allergin upp en morgon när han läser tidningen. Han tål inte trycksvärtan. Vi accepterar att gamla människor har dåligare läkkött men när det drabbar yngre nedgångna, genomstressade människor är vi inte lika förstående. Högt blodtryck

2 När vi blir utsatta för stress måste kroppen omdirigera blodet så att det forslar näring till musklerna och ligger stresshormonerna på så kan man drabbas av högt blodtryck. När artärerna som för ut det syrerika blodet drar ihop sig blir passagen trängre. Hjärtat måste då trycka på mer för att få blodet att passera och kärlens motstånd höjs och drar ihop sig. Stress, kyla, rökning, kan ha den effekten. Utsätter man sig under en period så att cirkulationssystemet går på högvarv och hjärtat pumpar ut blodet i högre takt så blir kärlens motstånd förhöjt. Blodet får svårt att passera i smala blodkärl och trycket höjs. Spänningen o krälväggarna blir högre och då växer muskelcellerna i kärlväggarna och gör dem tjockare. Den tjockare kärlväggen reagerar lätt och drar ihop sig vilket gör att trycket måste bli ännu högre för att få blodet att passera. Blodet levrar sig lätt - åderförfettning Blodets koagulationsförmåga ökar eftersom blodplättarna (trombocyterna) klumpar ihop sig. Vätskan i kroppen får inte förloras i urin utan ska renas och föras ut i blodbanan för att ge tillräcklig blodvolym, så att cirkulationen kan upprätthållas samtidigt som blodet har en ökad benägenhet att koagulera. Blinkreflexerna blir snabbare och svettningen ökar. Man är alltså beredd att gå till attack och försvara sig eller att fly, och det gäller att det går undan. Snabbheten är direkt avgörande för vår överlevnad. Denna kraftsamling kräver energi som man far av fett och kolhydrater, och som tillförs blodet via depåer i kroppens organ. Hjärt- och kärlsjukdomar Den psykosociala stressen sätter bokstavligen djupa spår i våra hjärtan. Psykosocial stress leder i förlängningen till förträngning av blodkärlen samtidigt som blodets förmåga att koagulera ökar Det ökar på risken hjärt- och kärlsjukdomar. Sammanhänget med högt blodtryck, höga blodfetter, cigarettrökning och mycket stillasittande, utgör fysisks riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar, samt med depression, ilska, pessimism, låg arbetstillfredsställelse, bristan socialt stöd och låg självkänsla. Dessa faktorer hör även samman med bukfetma. Denna yttre påverkan på individen liksom individens beteende har under de senaste årtiondena alltmer kommit i fokus som riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar. Hos människor ökar brist på kontroll i arbetet risken för hjärt- och kärlsjukdom. Höga psykologiska krav och brist på kontroll resulterar i förhöjt blodtryck och störningar i hjärtverksamheten, liksom en snabbare åderförkalkningsprocess. Kronisk blodkoagulering och ökning av blodplättarna, faktorer som alla ökar risken för hjärtinfarkt. En upplevelse av dödströtthet, det vill säga när man är utmattad och upplever att ens batterier är fullständigt utnötta, har också visat sig utgöra en riskfaktor för död i hjärt- och kärlsjukdomar. Även depression och hopplöshetskänslor En negativ uppfattning om den egna hälsan är riskfaktorer. En god förmåga att hantera stress kan däremot skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar, liksom stark självkänsla och en upplevelse av att livet är meningsfullt och begripligt. Falskt hjärtbesvär Pressen/stressen ger Emil höjd hjärtverksamhet och han kan både höra och känna hjärtklappning. Blodtrycket blir förhöjt och han upplever lite stickningar och värk i hjärttrakten. Axelvärken sprider sig ned över ryggen till och fram över bröstkorgen. Han spänner muskler i nacken, bröstryggen och en muskel som sitter i bröstkorgsväggen som gör att ryggkotorna trycks ihop och låser sig. Nerverna som kommer ut mellan kotorna kan då komma i kläm. Tillsammans med lite kvävningskänslor, tryck i halsen och andningssvårigheter så åker han ambulans in till sjukhuset i tron om att det är en hjärtinfarkt. Men man hittar inget och skickar hem honom igen.

3 Fortplantning Långvarig stress medför även förändringar i könshormonerna. Män får minskad halt av testosteron och kvinnor av östrogen. Man behöver dem för sexuell funktion men även för uppbyggnad och vidmakthållande av kroppens funktioner. Och om björnen står och vrålar ovanför ditt huvud så inte känner du lust att föra arten vidare i det ögonblicket. Dö av skräck Vid långvarig stress kan hjärtslagen bli allt långsammare och kan faktiskt vid extrem belastning helt upphöra. Hjärtat orkar inte pumpa runt blodet vilket innebär att hjärnan inte får den syreförsörjning som behövs, och individen förlorar medvetandet. Man kan alltså bokstavligen dö av skräck! Eller mindre drastiskt så blir man dum av stress, man gör dåliga uttalanden eller skäller ut någon utan direkt anledning. Hjärnan kan inte fungera av stresshormoner utan behöver bränsle som kolhydrater och syre för att fungera. Magproblem I akuta stressituationer, när adrenalin/noradrenalin utsöndras, ställs njurarnas urinproduktion om genom att det bildas ett hormon som minskar själva mängden urin, men bidrar till att koncentrera den. Vid långvarig stress utsöndrar njurarna istället rikligare urinmängder. Då blir det också en stegrad aktivitet i mag-tarmkanalen med slemhinnesvullnad och ökad blödesbenägenhet med sårbildning som följd. Magsår, tarmblödningar, diarréer och intorkning kan bli direkt livshotande. Samma sak när man ska slåss eller fly från björnen så behöver vi inte matsmältningsapparaten utan den stannar av. Därför får man problem med mage och tarm när stressen varit långvarig eftersom blodförsörjning minskar till mage och tarmar. Mage och tarmarna brukar krångla. Det känns som katarr, knipningar, diarré, förstoppning, gaser, illamående, kväljningar och man får ett ökat behov av att kissa onödigt mycket Fetma - metabola syndromet och diabetes Kortisol påverkar inte bara immunförsvaret utan också ämnesomsättningen. Höga nivåer av kortisol gör att cellerna får svårare att ta upp socker, vilket innebär att de blir insulinresistenta. Pågår hög kordsolinsöndring under lång tid uppstå en rad effekter på en människas allmäntillstånd. Det kvinnliga könshormonet östrogen styr fettdepåerna hos kvinnor till höfter och lår. Det manliga könshormonet testosteron ökar muskelmassan. Hormonerna kortisol och insulin ökar däremot mängden bukfetma. Kvinnors fettdepåer har en låg omsättning med långsamt fettupptag och fettet där förbrukas betydligt långsammare än männens. Det enda tillfälle då dessa fettvävnader blir lättåtkomliga för förbrukning är under den tid som kvinnan ammar. Förbränningen av fettet sker då snabbare i de kvinnliga fettdepåerna än hos männen. Dessa utgör alltså en reserv för de speciella behov som uppstår vid amning och har endast en liten inverkan på den allmänna energiomsättningen i kroppen. Detta kan vara en möjlig förklaring till varför en stor ansamling fett på höfter och lår inte behöver vara ohälsosam. Kvinnans kroppsform tycks alltså utgöra en energireserv för det nyfödda barnet. Den manliga fetman har helt andra funktioner. Hos män samlas överskott av fett oftast runt buken. Lår och höfter ökar inte i samma utsträckning. Män med bukfetma har låg testosteronhalt och kvinnor med bukfetma har oregelbunden ägglossning och menstruation eller ingen menstruation alls. Progesteronsekretionen hos kvinnorna är nedsatt. För kvinnorna blir även följden av stress att

4 utsöndringen av det manliga könshormonet testosteron ökar. Man har funnit att de personer som har problem med bukfett ofta även har psykiska problem. De befinner sig ofta i lägre samhällsskikt, har lägre utbildning, låg inkomst samt utövar manuella yrken. Sjukskrivning är vanligt i dessa grupper och gäller ofta sjukdomar såsom magsår och magblödningar. Människor med bukfetma använder antidepressiva mediciner i större utsträckning än genomsnittet, har sämre välbefinnande och en odefinierad känsla av stress. De röker mer, använder oftare alkohol samt befinner sig oftare i en pressad situationer som de har svårt att få kontroll över. Den långvariga stressen kan få konsekvenser för hur fettet lagras i kroppen. När de kvinnliga könshormonerna inte kan påverka fettlagringen i samma utsträckning börjar kortisolet främja en fettlagring kring de inre organen i buken, vilket leder till att kroppen antar en mer äppelliknande form snarare än den päronlika form som kvinnor annars oftast har. Denna förändring i kroppsformen sker även efter menopausen när produktionen av östrogener upphör. Den typ av fettvävnad som byggs upp i buken, så kallat visceralt fett, omsätts snabbt och utgör en aktiv energidepå. Av detta följer att då balansen mellan kortisol- och könshormonsekretion rubbas i kroppen, förändras också ackumuleringen av visceralt fett. Ett överskott på kortisol leder således till bukfetma. Vid stressituationer frigörs stora mängder fettsyror från det viscerala fettet, särskilt om det finns stora mängder att tillgå som vid bukfetma. Dessa mängder av fettsyror i blodet kommer att belasta levern och öka risken hjärt- och kärlsjukdomar. Störningen av såväl kortisolsom könshormonsekretionen vid bukfetma kan leda till insulinresistens som är ett förstadium till typ 2-diabetes. Den störda hormonbalansen ger också upphov till ytterligare ackumulering av fett i buken vilket i sin tur sekundärt kan förvärra insulinresistensen och bidra till en ökad risk för diabetes, högt blodtryck, stroke och hjärtinfarkt. Insulinresistens är en defekt i kroppens förmåga att föra in blodsockret i kroppens celler trots närvaron av normala eller till och med förhöjda insulinnivåer. Normalt utsöndras hormonet insulin efter varje måltid och gör att kroppen kan omsätta de kolhydrater och fetter som tas in med födan. Diabetes är en störning i kroppens omsättning av kolhydrater och fett. Bristen i omsättningen av kolhydrater leder till att blodsockerhalten ökar. Störningen i ämnesomsättningen leder till att bildningen av sura beståndsdelar i blodet ökar, vilket är skadligt och kan leda till komatillstånd. Måttlig fetma är i sig inte så skadlig för hälsan som man tidigare trott. Varför sitter fettet på olika ställen hos olika personer? Vit tiga orsaker till utveckling av ohälsosam fetma står att finna: personens omgivning, hans eller hennes arbete och fritid. Stress i kombination med genetiska faktorer och livsstil tycks vara avgörande för att bukfetma ska utvecklas.. Skilsmässa och ensamboende hos män är troligen också kopplade till en förhöjd hormonutsöndring. Psykosociala och socioekonomiska problem kan påverka regleringen av ämnesomsättningen genom att produktionen av kortisol ökar. Hos kvinnor tycks även produktionen av de manliga könshormonerna från binjurebarken öka vid långvarig stress, vilket leder till en minskad utsöndring av såväl kvinnligt könshormon som tillväxthormon. Den fettväv som finns runt de inre organen har en hormonreceptoruppsättning som gynnar fettackumulering under sådana förhållanden. Fettet samlas således runt magen istället för att fördela sig proportionellt över hela kroppen. Unga män och kvinnor skyddas förmodligen från visceral fettackumulering av sin höga könshormonsekretion. I vissa fall går det att minska visceral fettmassa genom att återställa hormonbalansen på medicinsk väg. Kortisol tycks med andra ord dirigera fettet till kroppens mitt, medan östrogen förhindrar detta och förlägger fettet till lår och höfter hos kvinnor och testosteron stimulerar muskeltillväxten hos män.

5 Man skulle kunna likna det metabola syndromet vid ett isberg där de synliga topparna består av sjukdomarna diabetes, hjärtinfarkt, stroke och högt blodtryck som utvecklas beroende på individuella, genetiska egens per. Den dolda delen av isberget kan representeras av stress kombination med rökning, alkohol, överdrivet ätande och litet motion. Gifta män drabbas i mindre utsträckning av det metabola syndromet än ensamma män. För kvinnor har giftermålet inte samma skyddande effekt. Det har visat sig att det metabola syndromet, det vill säga, bukfetma, höga blodfetter, högt blodtryck och insulinresistens, kan användas som biologisk markör för att ta reda på en persons sociala status. Livsstilen är avgörande för hur det metabola syndromet utvecklas. Detta tyder på att insatser hos vuxna människor kan vara mycket betydelsefulla för att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar. I Sverige använder vi numera vanligen begreppet metabolt syndrom som ett samlingsbegrepp på en rad olika, insulinrelaterade sjukdomar. Dessa är bland annat: * Hjärt-kärlsjukdomar. * Högt blodtryck. * Typ 2-diabetes. * Dyslipidemi (blodfettsrubbning, med bland annat lågt HDL-kolesterol, högt LDL-kolesterol). * Fetma, bukfetma. Till det metabola syndromet räknas numera även bland annat prostataförstoring och prostatacancer, liksom bröst- och tarmcancer. Följande födoämnen är i högriskprodukter när det gäller anläggande av fetma och folksjukdomar: * Salt. Socker. * Halvfabrikat, som falukorv, salami och andra korvar. * Färdigrätter, som köttbullar, hamburgare, pommes frites, pizza. * De flesta charkuteriprodukter, som leverpastej och patéer. * Mjölk, grädde, ost, yoghurt, smör, margariner och andra transfetter. * Spannmålsprodukter, som bröd, miöl, kex eller musli. * Pastarätter. Potatis. * Det mesta av burkmat (undantag dock exempelvis musslor, tonfisk i vatten, sardiner i olja eller tomatsås). * Gräddsåser, dressingar, ketchup, majonnäs. * Glass. allt godis. * Alla kakor och bakverk. * Chips, ostbågar, jordnötter. * Läskedrycker. Många mineralvatten med för hög salthalt. Starksprit och öl. Stela muskler När man hamnar i den situationen där stressen börjar ta överhand eller att man börjar på att tippa över mot att bli utbränd så har kroppen fått ta en hel del styrk. Det är något som man inte alls utsätter sig för själv utan det är något som sker automatiskt som en självbevarelsedrift. När man är orolig, utsatt och inte mår bra så "krymper" man och drar ihop sin kropp. Man blir spänd och väldigt kort i sin muskulatur utan att man förstår det. Signaler börjar sluta att fungera ordentligt för kroppen håller bara det som mest är nödvändigt igång. Man kallar det för feedbacksystem. Muskelryckningar som tics och kramper förekommer. Ibland känns det som att det är svårt att hålla upp huvudet när nacken är stel. Långvarig stress/kronisk stressystemet är kopplat till förlust

6 av kontroll, vilket leder till ett passivt beteende och en avvaktande hållning. Individen begränsar sitt rörelseomfång till ett minimum och markerar med rörelsemönster och kroppshållning en uppgivenhet här finns intet hopp! En individ med kortisolpåslag utgör inte heller någon fara för sin omgivning. Kortisol tar inte vägen via musklerna. Blodet pumpas inte runt i musklerna eftersom de inte dras samman. Den blodvolym som finns i kroppen måste dirigeras om från perifer användning till att försörja mer vitala organ som hjärna, hjärta och njurar. Det innebär att den naturliga endorfinproduktionen uteblir och därmed den kroppsegna smärtlindringen. Musklerna känns stumma, stela och ömmande. Musklerna är känsliga för syrebrist och behöver syresättas. Efter en viss tid sker också ofrivilliga sammandragningar av musklerna, så att blodet på det viset ska kunna återföras till de organ som bättre behöver det. Dessa ofrivilliga kontraktioner är det vi uppfattar som skakningar eller darrningar. "Jag blev så rädd att jag bara skakade i hela kroppen!" Man upplever att man bli torr i munnen eller ibland får för mycket saliv i munnen så att man snubblar på ord, sluddrar, hoppar över ord eller börjar stamma. Ibland blir man lätt andfådd och man blir röd i ansiktet, halsen, öron och bröstet. Man går omedvetet och spänner sina muskler, rynkar pannan, gnisslar tänder på natten. Temperaturförändring i kroppen Helt plötsligt kan man börja svettas, kallsvettas och blir alldeles kletig på kroppen. Samtidigt blir händer, fötter och nästippen kalla. Man fryser och ryser och får svimningskänningar och blir yr. Darrningar i kroppen är inte heller ovanligt. Kroppen kan själv "förflytta" stressbelastningen från ett organ till ett annat och kollapsen närmar sig. Minnesförlust När man är väldigt stressad så orkar man inte fokusera, om du sitter vid matbordet med fyra familjemedlemmar så kan följande hända : Du ser fyra munnar röra på sig men uppfattat inte vad de säger men du hör sopbilen tuta ute, MTV på Tv n samt nyheterna på Radion. Hjärnan jobbar på högvarv och kan inte filtrera bort onödigt brus. Den kan inte stänga ute de ljud man inte vill höra utan man hör lite av allt men egentligen inget. Man tar in allt. Och man blir mentalt ännu tröttare. Emil hade även problem med att han inte minns att han lovat barnen olika saker. Sedan så glömmer man fort det som sagts eftersom hippocampus den lilla sjöhästen (tänk på hästminne) är inte lika känsligt längre av alla stresshormoner så man tappar minnet. Hjärnan är oerhört komplex och ännu står forskningen frågande inför mycket av det som pågår i denna del av kroppen. Störningar i hippocampus funktion kan uppstå till följd a stress på flera sätt. Akut stress ökar kortisolutsöndring Stress kan på detta sätt få positiva konsekvenser för minnet i ett akut skede. Upprepad och långvarig stress tillbakabildande nervutskott som tar emot och sänder signaler. Denna nedbrytning är dock tillfällig, men bara om stressen är kortvarig. Stress som varar i flera år kan leda att själva neuronerna, nervcellerna som hippocampus består av, utplånas. Studier har visat att stressrelaterade symtom som återkommande ger en förminskning av hippocampus. Mängden överproducerat kortisol stod i direkt relation till hur mycket hippocampus hade minskat i volym. Tack och lov så brukar man få tillbaka det när stressnivåerna sänks. Känslomässiga reaktioner. Beteendet kan förändras på olika sätt och av olika skäl på grund av alla dessa inlärde automatiska reaktioner. Men de kan även ändras under tidens gång. Börjar det på att bli för mycket press så finns det goda skäl till en början med självvald isolering eller att man drar sig undan eftersom man

7 inte orkar med alla annars vanliga och vardagliga intryck. Man vill bara bli lämnad ifred och har ingen lust att umgås. Senare kan det självvalda utanförskapet tas som ett bevis för att det är något fel på en själv. Den sociala tröttheten yttrar sig i att man inte längre orkar eller vill ta sociala kontakter på sin fritid. Man är glad om man inte blir bortbjuden - att själv bjuda känns som otänkbart. Man blir sittande vid ett TV-program som man inte är det minsta intresserad av. Lika vanligt är det att man vill omge sig av alla sina vänner, man vill inte bli lämnad ensam utan jagar runt efter bekräftelser och input. Kropp och själ, detta sammanhängande system, kommer i obalans och olika former av psykosomatiska reaktioner uppträder. Oro och trötthet ger en ökad muskelspänningar i kroppen, vilket i sin tur ger en högre grad av egen inre uppmärksamhet runt kroppen och dess signaler. Man blir också tydligare och mer distinkt medveten om yttre synintryck och även hörselintryck, som bägge delar kan bli direkt plågsamma. Detta hänger samman med den ökade irritabiliteten, vilket kan beskrivas med det konkreta uttrycket "kort stubin". När stresshormonet kortisol (långvarig/kronisk stress) ökar så leder det till känslor av oförmåga och hjälplöshet. Man känner oro för saker som man inte kan påverka. Blir otrygg och osäker inför vardagliga situationer. Problem blir fort förstorade och overkliga. Behovet att fråga någon annan till råds och få en bekräftelse på att han gjort ett bra eller rätt beslut blir viktigt för det känns svårt att fatta egna beslut. Man blir även självkritisk och vill gärna generalisera. Andra uppfattar att man gnäller/klagar, är onyanserad och irriteras över små saker. Man blir lättretlig och fientlig inställd till omvärlden. Att bli ovänlig och aggressiv är egenskaper som andra gärna ger en stressad människa. Man känner sig nere och ängslig. Osäker som man är så blir man nedslagen och rädd. Man kan ibland ta till alkohol för att dämpa olustkänslorna och ångesten men dricker mest litervis med kaffe. Det sistnämnda gör det även legalt att få sitta ned i lugn och ro en stund. Vanliga situationer som man galant klarat av tidigare utlöser nu konstiga reaktioner av avvärjning och alarmerande utbrott som ofta gör bort en själv och lämnar en som förlorare på livets olika arenor. Man koncentrerar uppmärksamheten på olika signaler från kroppen. Detta slås av omgivningen ofta bort som överdriven pjoskighet, men ett faktum är att det finns förklaringar. Ett nervsystem på högvarv innehåller mer information till hjärnan än vid ett lugnare tempo. Individen/medarbetaren/medmänniskan måste för sin mentala överlevnad distansera sig eller för en tid "puppa in sig" och fjärma sig från den obarmhärtiga verkligheten som upplevs som hotfull och opåverkbar. På en arbetsplats tar det sig ofta uttryck i att personen slutar komma till kafferummet, inte längre aktivt deltar i avdelningens möten, glömmer att göra det han lovat eller tappar koncentrationen för kortare eller längre stunder. I detta skede kan individen "få hjälp" av oförstående, irriterade arbetskamrater att känna sig utanför gemenskapen, eller bokstavligen hamna där. Motionen blir eftersatt och det bekymrar samtidigt som man börjar tänka mycket på sin hälsa. Man tappar entusiasmen och engagemanget. Man uppfattas glömsk, virrigt och klumpig samt att man tappar saker och gör felbedömningar. När något går snett drar man oftast för snabba slutsatser och funderar mycket på vems felet är. Man underskattar vidden av problem och förmågan att överblicka försämras. Den drabbade arbetar mer och längre, anstränger sig så mycket han eller hon kan och ger alla sina krafter. Det är bara det att resultatet inte längre står i proportion till insatsen. Omgivningen noterar den bristande effektiviteten och den kan ju påtalas på ett mer eller mindre burdust och okänsligt sätt. Insikten hos personen själv kommer stundom långsamt men tyvärr alltför ofta

8 hastigt - man blir helt enkelt sittande, har svårt att komma ihåg fakta och uppgifter, vad som gjordes eller sades igår och för en stund sedan. Många känner av den "oförklarliga" fysiska trötthet och som yttrar sig i uttalanden som: "Jag är så trött och kan inte begripa varför. Jag har ju inte gjort något speciellt." Man tycker att man vaknar trött. Den intellektuella tröttheten yttrar sig i att man glömmer viktiga möten, viktiga saker man ska göra. Man börjar få svårt att koncentrera sig och man undrar varför man öppnat skrivbordslådan. Tanken har försvunnit medan handlingen utfördes. Man får svårt att sova, somna av, sover oroligt, vaknar ofta och tidigt. Man upplever sig ständigt trött eller utmattad. Det blir svårare att skratta och ibland drabbas man av oförklarlig munterhet. Man äter sämre för att matsmältningsapparaten fungerar sämre och man anser sig inte ha tid att äta. Minnet blir också sämre eftersom man inte orkar ta in så mycket information på en gång. -skickade jag brevet, stängde jag av plattan, låste jag dörren osv blir tankeställningar som förekommer ofta. Jag gör en sak men tänker på något helt annat. Koncentrationen är dålig. Man känner sig pressad och jäktad, upplever växande kritik från chefer och arbetslag. Det blir allt oftare så att reaktionerna från omgivningen upplevs som djupgående och starkare än vad egentligen varit avsikten; det sker en övertolkning och upplevelsen att den inre personligheten är hotad infinner sig. Otålighet och irritation sprids utåt men river samtidigt i ens inre. Känslan av att inte kunna påverka situationen växer från olust till vanmaktens gräns. Oro och efterhand ångest uppkommer in i tankelivet och får allt större inflytande på funderingar och beslutsprocesser. Så småningom tar mer irrationella tankar med skuldbelastning överhanden..man orkar inte känna, tycka, bry sig, ha åsikter. Man blir arrogant och cynisk och förmår inte längre känna med eller för de patienter, kunder eller klienter man är satt att ta hand om. Man fräser åt sin omgivning och står inte riktigt att känna igen. Meningslöshetskänslorna domineras ofta av ett ifrågasättande av livets mening över huvud taget och en besvikelse därför att man inte trodde att det var så här det skulle vara eller bli. Det slutgiltiga sammanbrottet sker när individen inte längre förmår att hålla kvar utan ger upp och bara känner en förlamande trötthet och en inre tomhet av depressiv karaktär