sid 82 Kamera & Bild

Transkript

1 sid 82 Kamera & Bild

2 Ett självporträtt. Som Combat Camerasoldat bär man cirka 15 kilo utrustning utöver kamerautrustning. reportage combat camera Blicken i sökare och kikarsikte Med kameran i den ena handen, och ak5:an i den andra. Hans bilder berättar om svenska soldaters tillvaro, både utomlands och på hemmaplan. Kamera & Bild träffade krigsfotografen Johan Lundahl före avresan till Somalias piratfyllda farvatten. text Björn Skoog & Mårten Öhman foto Johan Lundahl Tchad, den 13 juni Det svenska förbandet td01 har precis fått information från ledningscentralen att drygt rebeller har styrt kursen rakt mot deras postering. Rebellerna är fullt beväpnade med automatvapen och färdas snabbt i sina pickups. Vid ett sånt tillfälle går pulsen upp, man blir taggad och börjar fokusera på vad man skall göra. Man tänker, fan, det kanske är nu det smäller på allvar, säger Johan Lundahl, stillbildsfotograf vid försvarsmaktens bildenhet Combat Camera. Bland de svenska soldaterna blir spänningen påtaglig. I all hast ses vapnen över och torkas av. Allt måste vara i ordning vid händelse av strid, och den här gången kan det vara på allvar. Vid en situation som denna har Johan Lundahl två uppgifter. Som stridande fotograf har han bokstavligen ak5:an på ena axeln, och sin Canon eos 1d mark iii på den andra. Efter några timmars ovisshet och höjd säkerhetsberedskap kan den svenska styrkan andas ut för den här gången. En snabb blick i kamerans display avslöjar dock att Johan Lundahl lyckats fånga hela händelseförloppet. Min uppgift är att hela tiden berätta om människorna och hur situationen är. Det är viktigt att komma ihåg att jag inte är där i första hand för att dokumentera miljö eller lokalbefolkningen. Det är den svenska insatsen som är mitt huvudmål. Lämnade tidningsvärlden Sedan 2007 har Johan Lundahl, 35 år, ingått i Combat Camera. Men när han gjorde värnplikten för 14 år sedan var en karriär inom det militära inte något han kunde föreställa sig. I stället utbildade han sig till journalist och fotograf på folkhögskola, och var under fem år anställd vid Dalarnas Tidning. Vi träffar honom i Göteborg, och från stenkajen på militärförläggningen amf 1 erbjuds en mäktig vy över staden där Johan Lundahl har sin familj och många av sina vänner. Därför är det inte så konstigt att han väljer att spendera några av sina sista dagar här, före den stundande avresan på mission till det pirathärjade Somalia. De långa och farliga resorna kan vara påfrestande, men Johan Lundahl tvekade inte att byta bort den trygga redaktionstillvaron. Jag kände att det var dags för mig att byta spår, och min tjej, som då hade flyttat till Stockholm, såg en annons och tipsade mig. Under sitt yrkesverksamma liv som fotograf på bland annat Dalarnas Tidning arbetade Johan Lundahl mycket med längre reportage, bland annat om flyktingar och deras utsatta situation. Ett intresse för människor och deras öden är en av de bidragande orsakerna till att jobbet på Combat Camera känns meningsfullt och viktigt. «Den här bilden tog jag i Kosovo. Jag var där för att dokumentera verksamheten och samarbetet mellan de olika nationerna på plats. I jobbet som specialist på Combat Camera får man åka många olika typer av fordon och det är alltid en utmaning hur man ska fotografera i dessa miljöer. Vid detta fototillfälle genomför vi en taktisk flygövning, vilket innebär många skarpa svängar på låg höjd.» reportage Combat Camera sid 83

3 Även människorna som lever i de länder där de svenska soldaterna jobbar hamnar på bild. Den här bilden är tagen i Tchad och visar två soldater som samverkar med några lokala chaufförer. Jag ville lära mig mer om den miljö som flyktingar kommer ifrån. Det var ett svart hål som behövde fyllas för mig. En ny kompetens Combat Camera-enheten vid Försvaret inrättades på försök under 2007, och projektet blev en korsbefruktning där erfarna yrkesfotografer och kunniga militärer möttes och lärde av varandra. Det var enormt givande. Inom militären har det länge funnits en dokumentaristisk tradition, där man haft hela den där grejen med flygfoton och underättelsefotografering. Men samtidigt saknades kompetens om vad man verkligen kan göra med bilder. Mitt sätt att berätta med kameran var en kunskap som inte fanns inom försvarsmakten. Johan Lundahl berättar hur det nya arbetssättet möttes med entusiasm inom försvarsmakten. I Sverige sitter chefer och fattar en massa beslut om svenska militärer som är på uppdrag i olika delar av världen. Men alla vet inte hur det känns att vara där, hur varmt det är, hur svettigt det är. När jag visar dem mina bildspel och reportage, får de en ökad insikt om situationen på plats. Från civilt håll har dock flera kritiska röster höjts mot Combat Camera. Ett av huvudargumenten har varit att man riskerar att få bristande objektivitet i rapporteringen från konfliktzoner. Även om Johan Lundahl ibland kan känna en frustration över att den kritik som riktats mot Combat Camera är oinitierad, har han en förståelse för grundproblematiken. Jag tror det har att göra med att jag kommer från en journalistbakgrund, och har många vänner som fortfarande «Allt måste vara i ordning vid händelse av strid, och den här gången kan det vara på allvar. Vid en situation som denna har Johan Lundahl två uppgifter. Som stridande fotograf har han bokstavligen ak5:an på ena axeln, och sin Canon Eos 1d Mark iii på den andra.» arbetar inom den världen. Vi diskuterar ofta frågor som rör objektivitet och jag tycker att det är oerhört viktigt att diskussionen förs. Johan Lundahl menar också att det är positivt att media håller ett öga på försvarsmakten och hjälper dem att lyfta fram frågor som de kan förbättra. Vidare påpekar han att Combat Camera också fått mycket kritik internt och tillägger att detta är en naturlig konsekvens av att han arbetar i en organisation med ett högt säkerhetstänkande. Övningen gav resultat Innan Combat Camera var redo för sina första uppdrag väntade månader av hård träning för enheten. Att koordinera militära och dokumentära uppgifter kräver minutiös övning. Men deras vitt skilda arbetsuppgifter ställer också höga krav sid 84 Kamera & Bild

4 En soldat som försöker uppehålla en grupp barn för att de inte ska gå för nära militärfordonen. reportage Johan Marklund sid 85

5 Sandstorm i Tchad. Ett makalöst, storslaget och bitvis extremt väderfenomen som Johan Lundahl fotograferade i Tchad. Fem minuter efter bilden (som består av fem bilder ihopsatta i ps) togs befann Johans sig mitt i stormen. på kompetens i strid. Rollen att skydda sina kamrater är alltid överordnad fotograferandet. Dessutom har enheten fått utbildning på statens kriminaltekniska laboratorium. Vi skall vara förberedda på att kunna dokumentera eventuella brott mot mänskliga rättigheter. Om vi skulle träffa på massgravar eller liknande, är det viktigt att veta hur man tar bilder som håller vid en rättegång, berättar Johan Lundahl. Den långa träningsperioden utmynnade slutligen i medverkan vid en svensk mission till Tchad under sommaren Målet för de svenska soldaterna var att säkra hjälporganisationernas arbete med flyktingar från konflikten i Darfur. Omgående fick enheten ett kvitto på att de minutiösa förberedelserna var värda allt slit. Jag minns första natten ute på savannen. Solen gick ner snabbt, och en vacker stjärnhimmel bredde ut sig över oss. Jag kopplade upp min satellitsändare och tänkte att här sitter jag ute i mörkaste Afrika. Jag började dra över mina bilder hem till Sverige. När den sista bilden var skickad var det med stor tillfredsställelse som jag kröp ner i sovsäcken under den bara himlen. I den utsatta situationen som det innebär att befinna sig i ett främmande land, med en överhängande hotbild, uppstår det en speciell vänskap soldaterna emellan. Den långa tiden nära inpå varandra skapar dessutom perfekta förutsättningar för initierade fotoreportage. Det är ett privilegium att kunna jobba under sådana förutsättningar. Tid är avgörande för reportagefotografen. När man först kommer på plats, är man en turist. Men efter två månader är det inte någon som bryr sig om att jag är med. De slappnar av och tänker inte på att jag tar mina bilder. Då blir det bra. Under vårt samtal plockar Johan Lundahl fram sin mobiltelefon ur fickan och visar en kort informationsfilm som en av kollegorna gjort. I vit text mot svart bakgrund inleds showreelen med en uppmaning från den legendariske krigsfotografen Robert Capa: «If your pictures aren t good enough, you re not close enough». Det är så sant, det där. För att kunna ta bra bilder, så måste man inte bara gå nära sina objekt fysiskt, man måste också lära känna dem, menar Johan Lundahl. Ett knäckt objektiv På frågan om vad som krävs av den som funderar på att bli stridande krigsfotograf, svarar Johan Lundahl efter en stunds fundering: Hängivenhet. Det är ett jobb som ger så oerhört mycket, men man måste inse att man får offra saker, både fysiskt och psykiskt. sid 86 Kamera & Bild

6 Och alla dagar på jobbet är inte bara kamratskap, exotiska platser och fantastiska fotomöjligheter. Vid ett tillfälle under uppdraget i Tchad fick Johan Lundahl order om att ta sig över till Kamerun för att dokumentera när svenska båtar med material lastades om i hamnen. I tullen krävde de att jag skulle lägga kameran på rullbandet till en scanningsapparat. Motvilligt gick jag med på det, men strax därpå upptäcker jag att det inte finns något bord på andra sidan, som tar emot föremålet. I stället hör jag ett krasch. Objektivet för 2000 euro är totalt knäckt och när jag kräver ersättning kan tulltjänstemannen plötsligt inte tala varken engelska eller franska längre. Med hjälp av klister och tejp lyckas Johan Lundahl fixera zoomobjektivet så att det åtminstone kan ta bilder på fast brännvidd. Något som inte Canons servicecenter såg med blida ögon på senare. Men i jobbet som stridsfotograf måste man kunna lösa alla situationer som uppstår. När vi efter mycket om och men kommer till målet, visar det sig att det råder totalt fotoförbud i hamnen, säger Johan Lundahl och suckar vid minnet. Varsam efterbearbetning Att ta bilderna i de extrema situationerna är en sak. Johan Lundahl upplever till och med att kameran kan bli ett slags «Vi skall vara förberedda på att kunna dokumentera eventuella brott mot mänskliga rättigheter. Om vi skulle träffa på massgravar eller liknande, är det viktigt att veta hur man tar bilder som håller vid en rättegång.» skydd mot stressen och det hemska som han ser. Det är när man kommer hem med sitt material som man inser vad det är man fångat på bild. I urvalet och efterbearbetningen krävs det att man noga förhåller sig till vedertagna fotojournalistiska principer. Retuschering är en big no-no, det finns bara inte. Men sen är det alltid en jävligt tunn photoshoplinje man går på. Vi har en diskussion i Combat Camera, att någon photoshoppar för mycket, och andra inte alls. Det viktigaste här är att vara tydlig och berätta vad man gjort, och att diskussionen hela tiden fortgår. reportage Combat Camera sid 87

7 «I Sverige sitter chefer och fattar en massa beslut om svenska militärer som är på uppdrag i olika delar av världen. Men alla vet inte hur det känns att vara där, hur varmt det är, hur svettigt det är. När jag visar dem mina bildspel och reportage, får de en ökad insikt om situationen på plats.» Johan Lundahl visar den fotobok som blev resultatet av den förra missionen i Tchad. En av bilderna visar en sandstorm som är på väg att dra in över militärbasen. Den här bilden, exempelvis, är hopstichad av fem höjdarbilder som jag tog med mitt Är det ok? Jag menar, det var så stormen såg ut, men kameran klarade inte av att fånga det med bara en bild. I grund och botten menar Johan Lundahl att man får lita på sin magkänsla, sitt samvete och helt enkelt fråga sig om bilden är sann: Speglar den färdiga bilden det som han och soldaterna upplevt, då är det ok. Ett annat nyckelbegrepp som ofta tagits upp i debatten om Combat Camera är lojalitet. Johan Lundahl understryker att det hela tiden är viktigt för honom att veta att han är anställd av försvaret, som i sin tur är en statlig organisation som arbetar för att upprätthålla demokratiska värderingar och värna om offentlighetsprincipen. Vidare menar han att han aldrig skulle tveka att rapportera ifall han skulle komma att dokumentera övergrepp, begångna av svenska soldater utomlands. Jag upplever att det finns bra utrymme att komma fram med sådana saker, om det skulle ske. Men man skall komma ihåg att jag som fotograf inte är ensam i detta, och det finns vägar hur det skall hanteras internt. Det svåraste jobbet Förutom arbetet utomlands vid svenska insatser jobbar Combat Camera med att framställa allt det bildmaterial som försvarsmakten har behov av. Det kan handla om allt från bilder till hemsidor och undervisningsmaterial, till att dokumentera ceremonier och händelser på hemmaplan. Och ibland kan det vara denna typ av uppdrag som är de allra svåraste känslomässigt. För några år sedan kraschade två militärhelikoptrar utanför Ryd i Småland. Fyra unga män omkom i olyckan, och Johan Lundahl fick i uppdrag att fotografera hela den uppmärksammade begravningsceremonin i Amiralitetskyrkan i Karlskrona. Jag minns att jag stod där och fotograferade de fyra kistorna med baskrar och svenska flaggor på. Jag hade fotograferat begravningar tidigare, men när det var fyra kollegor, då tog det en på ett annat sätt. Det kändes som om det var min egen brorsa som låg där. Men fortfarande var jag tvungen att behålla min professionalitet. Då fick man bita ihop tänderna så de nästan sprack. En ny roll Den förestående resan till Somalia innebär att Johan Lundahl kommer att vara borta från familj och vänner i två och en halv månads tid. Uppdraget, att dokumentera det svenska arbetet med att eskortera konvojer utanför Somalias kust, är påfrestande men även hemkomst från utlandstjänst kan vara problemfyllt. Att gå från spänningsfylld gemenskap utomlands till blöjbyten, vardagsstress och att handla mellanmjölk, är inte alltid enkelt. Försvarsmakten erbjuder därför hemkomstsamtal, och det finns faktiskt de som mår dåligt när de kommer hem. De känner sig ensamma och saknar gemenskapen. Själv har Johan Lundahl aldrig upplevt återanpassningen som ett problem, men hur han kommer att reagera denna gång vet han inte. Förhållandena på hemmaplan har nämligen ändrats sedan den förra resan. Det som är dominerande nu är att jag tänker på min dotter, som är 10 månader. Hemlängtan får därmed ett annat perspektiv, och dessutom drabbas man av dåligt samvete. Den här resan är på sätt och vis ett test, se hur man klarar att vara borta nu när man har familj. När han kommer tillbaka från Somalia skall Johan Lundahl vara pappaledig i sex månader, och ta igen tiden borta från familjen. Att lämna Combat Camera har han i dagsläget inga planer på. Det finns fortfarande allt för många bilder och berättelser som förtjänar att lyftas fram. Combat Camera Enheten Combat Camera (swcomcam) grundades 2007 och har till uppdrag att dokumentera försvarsmaktens arbete. Combat Camera består av fyra stillbildsfotografer, fem videofotografer och en chef. Samtliga specialister har utbildning och förmåga att sköta varandras jobb. Dessutom har Combat Camera förmåga att producera 3d-grafik, trycksaker samt text. Combat Camera har tidigare löst uppgifter och dokumenterat Försvarsmaktens verksamhet i Afghanistan, Tchad och Kosovo. Enheten har även följt och dokumenterat soldater och sjömän på övningar, allt från toppen av Kebnekaise till ubåtar i Östersjön. sid 88 Kamera & Bild

8 hms Stockholm en tidig morgon på Östersjön under slutövningarna inför mission utanför Somalias kust. Det är ett nytt uppdrag, nya människor och en helt ny plattform att arbeta på. «Under två veckor dokumenterade jag samtidigt som jag deltog i en utbildning i att köra terrängfordon. Jag lärde känna en del av soldaterna mycket bra eftersom jag var med om samma strapatser som dem.» reportage Johan Marklund sid 89