Tänker först berätta lite om min egen bakgrund och mina funderingar kring livet som lärare. Vill gärna ha er respons på det ni hör, så avbryt gärna!

Transkript

1 Tänker först berätta lite om min egen bakgrund och mina funderingar kring livet som lärare. Vill gärna ha er respons på det ni hör, så avbryt gärna! 1

2 När folk utanför skolans värld hör att man är mattelärare så möts man spontant av insiktsfulla kommentarer typ: Hur orkar du?, stackare, det kan inte vara lätt, Det är i alla fall inte långt till du ska gå i pension stå ut! Myntet har ju alltid två sidor: Det ÄR jobbigt många stunder men det finns också givande möten och tillfällen som driver en att vilja fortsätta möta ungdomarna. 2

3 Vi är alla kuggar i ett större maskineri. Skolans maskineri är ganska trögt. Vi måste hitta våra egna vägar för att hantera lärarvardagens alla situationer och krav. Eleverna har med sig attityder och problem från grundskolan och vi skickar vidare likartade attityder och problem till högskolan. I bästa fall kan vi påverka en och annan på vägen. Två professionella inspirationskällor: 1. Min egen gamla mattelärare från gymnasietiden: en mycket korrekt och strikt man som var oerhört strukturerad om än inte speciellt social 2. En av mina gamla handledare under långpraktiken på högstadieskolan Ekillaskolan i Märsta. Det var mitten av 80 talet under sista delen av utbildningstiden på U a Universitet. En fantastiskt varm person med stor omsorg om eleverna. Han kunde konsten att skapa en varm atmosfär i klassrummen. En mix av dessa två personers bästa sidor har varit ett mentalt ideal för mig som lärare. 3

4 Hundåren: typ 2 3 första åren då man kom ut från Lärarhögskolan. Tog examen våren 86 (samma år som Palme sköts och Tjernobyl ) I mitt fall slutet på 80 talet. Hade turen att få mitt första jobb på Franska skolan, där många av eleverna var snälla och skötsamma. Föräldrarna tog med ost och vin på föräldramötena Detta gjorde att jag kunde fokusera mer på min egen lärarroll än på att agera ordningspolis i klassrummet. Åren då våra egna barn var små (ungefär 1990 talet): Jag har haft förmånen att oftast ha väldigt förstående chefer. De har tvingats inse att jag som regel prioriterar det privata före det professionella. Jag fick acceptans för detta. Kanske tycks självklart idag, men det var inte givet i början på 90 talet. Gått ner i tjänst periodvis, varit pappaledig och då gått ner i ambitionsnivå på jobbet. Man måste få tillåta sig själv att vara periodare! Ingen kan vara på topp jämt det är ohållbart. Under några år hade jag mattekvällskurs på komvux i Järfälla skönt vuxenandningshål mot småbarnslivet hemma! Åren som medelålders/gubbe (ungefär Sjödalsgymnasieåren) från 40 och framåt. Plötsligt har jag efter ca 15 år som lärare hamnat i verkligheten! Åren på Franska skolan och Kungsholmens gymnasium inser jag har varit skyddad verkstad. Något av en mental professionell kulturchock som varade i ett par år innan jag sakta vande mig vid verkligheten som jag tror många med mig känner den: Mycket buller, mobiler, splittrade elever från olika miljöer. I många fall med en jobbig bakgrund och med ett livsbagage som får min egen svenska småborgerlighet att framstå som något ovanligt. I denna miljö av relativt kaos ska jag vara den utvalde som försöker bringa struktur och ordning i mina elevers hanterande av siffror. Låter jag negativ och bitter? Definitivt i någon mån. Men det gäller ju att hitta vägarna framåt trots allt även nu när jag blivit ännu mer gubbe och jag inte längre på samma sätt som förr förstår elevernas interna prat och skämt. Jag vet inte vad de lyssnar på för musik eller vad de 3

5 spelar för dataspel. Trackslistan och 10 i top har lagts ner Dock har jag ju hört snacket hemma då mina egna tre barn i olika omgångar gått igenom sina skolor. Jag börjar känna mig gammal 3

6 Det är tufft därute ibland får man stånga sitt huvud blodigt! Överlevnadsstrategier för äldre medelålders man med småborgerlig medelklassbakgrund: 4

7 Struktur: Kort plan (lektion), mellanplan (vecka), halvlång plan (till nästa prov) och läsårsplan: Eleverna ska se det vi gör i ett större perspektiv och se det vi gör i ett sammanhang. Det fungerar motiverande åtminstone för stunden Krav och förväntningar: Eleverna ska veta vad som gäller och vilka krav som ställs och till när. Vet man vilka spelregler som gäller och varför så skänker det trygghet och bidrar till ökat lugn i en grupp. Teknik på mina villkor. Mobil och ipad av om jag inte säger något annat. Engagemang för ämnet: Smittar i många fall av sig till eleverna, ibland är det svårt att hejda mig! Vissa elevgrupper bara skakar på huvudet Jonas tröttnar du aldrig!?! eller Är du aldrig sjuk? Långa genomgångar helst med elevnära exempel. FÖR långa ibland. Delade meningar om detta bland eleverna. Problem: för lite tid att öva tycker eleverna. Känns det igen? Humor och humör: i kombination Skojar ibland glimten i ögat hjälper för att hantera vardagslunken, men allvarlig ibland. Noga med att tala om varför jag känner och agerar som jag gör. 5

8 Jag är den jag är med dåliga dagar och bättre dagar. Feedback: Planerat och spontant i kombination. Kan vara efter prov eller lektion Vad du var aktiv i dag. Det syntes verkligen att du hängde med och förstod Kul! Feedback som är peppande och konstruktiv vad, hur och när X kan/bör göra för att ta nästa steg i sin utveckling. Lyckas: GY11 har uppgraderat andra förmågor än bara traditionellt skriftliga. Om jag tar mig tid och skapar möjligheter att verkligen lyssna på hur eleverna tänker och förklarar kan jag förstå att de förstår även om de kan uttrycka sig sämre i skrift. Placering: Verktyg för bättre arbetsro. Håller på att experimentera med olika placeringar i vissa av mina elevgrupper beroende på aktivitet i klassrummet. Syftet är att skapa ett lugnare och mer varierat klassrumsklimat. Relation ger motivation på lång sikt Återkommer till det. 5

9 Skolan är ett relationsbygge och ett lagarbete. Engagemang för mina elever: Relation ger motivation på lång sikt. Det hänger ihop! Jag vill sakta försöka bygga upp en trygg relation i ett tillåtande positivt klassrumsklimat. Ett snällt språk och ett accepterande förhållningssätt under mitt ledarskap är det som gäller i klassrummet. Försöker medvetet bygga en mer personlig relation. Pratar med eleverna en och en vid upprepade tillfällen om hur det går och hur jag upplever att de agerar. Startar dag 1 med en ny elevgrupp. Eleven ska känna att jag bryr mig och följer vad som händer! 6

10 Kollegans lov i vardagen Informell arena Finns det något mer befriande än att efter en jobbig lektion få prata av sig med kamraterna i arbetsrummet/personalrummet?! Vad har de inte fått höra och se? Jag ska härmed be att få tacka mina mattelärarkollegor Carin och Robert som jag har förmånen att få dela rum med. Vi delar vardagen i stort och smått. Ibland beklagar vi oss och förfasar oss tillsammans. Ibland är en gnällig och sur, och då lyfter de övriga den tredje. Ibland är vi som hund och katt, men efter ett tag då vi funderat lite så brukar lugnet åter lägra sig. Vem kan man vara mer ärlig mot än en förtroendefull och stödjande kollega? Vem förstår en bättre? Vid en nylig omflyttning på skolan har vi fått byta arbetsrum. Det kan man klara av, och det är nog nyttigt att byta miljö då och då. Då är det mentalt jobbigare att byta arbetskamrater och bygga nya förtroendefulla relationer. Möjligen hade det också varit nyttigt för oss Under terminstid träffar vi kollegor nästan oftare än våra partners på hemmaplan. Vilken frustration skulle inte byggas upp inom oss om vi inte hade varandra på jobbet som lyssnade? Vem är mer lämpad att förstå hur vi känner oss efter en utsatt situation i klassrummet? Svar: inget slår en bra kollega!!!! Skolledare i all ära, men de sätter vår lön och har kanske inte alltid förmågan att se vårt lärarperspektiv och vara på det ställe där vi vill att de ska vara då något hänt. 7

11 Partners i all ära, men om de inte är lärare själva har de svårt att förstå läget. 7

12 Genomtänkt kollegialt lärande (t ex på ämnestid): Formell arena: Vi behöver träffas regelbundet och föra olika typer av strukturerade vettiga samtal. Vi behöver jämföra våra intryck, lyssna på andras reflektioner och funderingar för att därigenom utvecklas och stärka vår professionella identitet. Oj, vad fint det lät Då ska vi inte kortsiktigt gnälla över att ämnestiden är så sent på eftermiddagen, eller att jag hellre skulle behöva använda tiden till att rätta de där proven jag har liggande i en hög. Var sak har sin tid. I stället måste vi ta makten över innehållet i mötestiderna på våra skolor och använda den konstruktivt och någorlunda effektivt. Det är inte lätt och självklart, speciellt inte då det är lärare inblandade. Vi låter oss inte ledas hur som helst, och vi har synpunkter på det mesta. Kommentar: En del kollegor är inte nöjda, men när är någonsin alla lärare nöjda samtidigt? Det ni ser här är höstens försök till att strukturera ämnestiden. Förhoppningsvis vill mina kollegor fortsätta vara med och påverka vårens ämnestider så att det ska kännas hyfsat meningsfullt att vara med varannan tisdagseftermiddag kl en tid då vi alla är på hugget 8

13 Olika slags skolforskning har visat på att detta är viktigt. 9

14 Samhället omkring oss är alltmer individualistiskt på gott och ont. Det gäller både för oss och för våra elever. Det är ständig behovstillfredsställelse som gäller och jag i centrum för många ungdomar. Antagligen var vi likadana och våra lärare förfasade sig över ungdomens förfall Instruktioner och genomgångar t ex Ett exempel: I en yrkesklass har några elever misslyckats på ett skriftligt matteprov. De får tillbaka provet och upptäcker sina fel (inringade av mig på provpappret). Vi har en noggrann provgenomgång av vissa viktiga grundläggande frågor. Eleverna sitter en och en och skriver ner lösningar på sina fel. Ett lösningsförslag med lösningar på samtliga uppgifter delas ut till alla i slutet på passet. Uppmaning: läs på igen och se till att du förstår dina fel. Jag bokar tid med varje elev som missat provet. Efter ca en vecka så får 1 2 elever i taget en tid i slutet på en ordinarie lektion. En förutsättning: små elevgrupper (för mig ca 15 elever) Obs viktigt: Måste vara aktiva och visa att de kan då! När dagen kommer ställer jag liknande frågor som på provet och eleverna får nya chanser att förklara hur de tänker och varför. De får prata och skriva i kombination. Vissa elever ihop, andra enskilt. Det blir som ett andra och mer personligt lärtillfälle mer av karaktären samtal. 10

15 Elever kan då imponera på mig mer eller mindre mycket. Den eller de som som på olika sätt bidragit väl kan i viss mån kompensera ett sämre skriftligt resultat. Det blir en plusnotering i mitt omdöme och som jag låter eleven förstå kan ha betydelse på längre sikt om han/hon samlar på sig flera sådana plusnoteringar framåt i tiden. Om man i slutet av kursen står och väger mellan två betyg kan plusnoteringarna vara mycket viktiga! 10

16 Vi vet ungefär vad, men famlar efter hur 11

17 Avrundning: Vi vet ungefär vad som krävs eller anar i vilken riktning vi bör gå. Sen finns det ingen enda sann väg, utan många olika vägar. Lika många som det finns lärare. Vi måste lära av varandra och sakta göra en variant av det jag gillar i ditt till en variant av mitt! Och bygga vidare på de delar av mitt som jag vet fungerar. Att vara mattelärare är att vara balanskonstnär Peppa och tjata förmana Berömma och Det finns ingen mirakelkur: vi har alla rätt att vara olika (både lärare och elever) och vi bör vara olika annars blir det enformigt och likriktat. Likvärdig skola In Your Dreams! livet är orättvist från födseln!! Och, när vi springer in i skolväggen för det kommer vi att göra då och då Då behöver vi hjälpa varandra att resa oss på nytt. Mentalt ska vi påminna oss om några av de stunder som gör att vi fortfarande vill stå framför eleverna! Vi får aldrig sluta bry oss och att vi måste visa våra elever det på olika sätt. Om eleven känner att jag vill och bryr mig ökar sannolikheten att de också gör det. Vilket fantastiskt jobb vi ändå har! 12