Hur kan kakaoodlarna i ABOCFA få bättre nytta/större utbyte av att vara med i Fair Trade?

Transkript

1 Hur kan kakaoodlarna i ABOCFA få bättre nytta/större utbyte av att vara med i Fair Trade? Sammanfattning ABOCFA är ett kooperativ i södra Ghana som odlar ekologisk och Fairtrade-certifierad kakao. Kooperativet har bara varit certifierat i några år, och har alltså många utmaningar att jobba med. Framförallt är avkastningen väldigt låg, då många av odlingarna är eftersatta. Den stora utmaningen är alltså att öka skördarna, och generera större inkomster till medlemmarna i kooperativet. Den andra stora utmaningen är att sälja all producerad kakao som certifierad eko och Fairtrade, för att få ut sina berättigade premie-pengar. Det positiva i sammanhanget är att det finns enorm utvecklingspotential, samt en plan för hur förbättringen ska genomföras. Innehållsförteckning Bakgrund Metod och syfte Frågeställning Organisationsstruktur Fairtrade i ABOCFA Utmaningar ABOCFA i siffror Källkritik Slutsats Bakgrund ABOCFA står för Aponoapono Biakoye Organic Cocoa Farmer Association och är ett kooperativ av kakaoodlare i Aponoapono med omkringliggande byar. Aponoapono ligger strax utanför Suhum, en dryg timme norr om Accra startade ABOCFA sin träning för att bli ekologiska. Träningen utfördes av certifieringsföretaget Agro Eco under tre år blev kooperativet certifierat ekologiskt och året därefter blev de officiellt godkända som kooperativ blev de även, med stöd och träning av Agro Eco, certifierade Fairtrade. Första Fairtrade (FT) premien kom 2012 och användes till att köpa mark och till att göra ett fundament till ett eget kontorshus. I kontorshuset ska även finnas samlingslokal, kök och två gästrum för uthyrning till besökare. I dagsläget hyr ABOCFA en liten kontorslokal, men det är ganska dyrt och ljudnivån runt omkring är hög, vilket var anledningen till att de valde att lägga första premien på ett kontorshus. Det kommer även att generera inkomster till kooperativet att hyra ut rum och laga mat till besökare istället för att de ska bo i Suhum. I skrivande stund är det 391 medlemmar i ABOCFA, varav 74 kvinnor. Ytterligare ett trettiotal odlare håller på med träning för att gå med i kooperativet.

2 Omställningen till ekologisk odling och FT påbörjades efter ett initiativ från Cadbury, då ABOCFAs kakaobönor skulle säljas till märket Green & Black. Dock drog sig Cadbury ur efter ett ägarbyte och ABOCFA stod utan köpare. I det läget dök Tony s Chocoloney s upp. ABOCFA säljer all sin kakao till Tony s, via Cocoa Board. All handel med kakao i Ghana kontrolleras av det statliga Cocoa Board som köper upp kakaon till ett fast pris, satt av Cocoa Board. Det finns alltså ingen möjlighet till direkthandel med uppköpare. Metod och syfte Rapporten är en del av kursen Fair Trade på Röda Korsets FHSK och baseras på ett två veckor långt studiebesök på ABOCFA i Aponoapono. Under studiebesöket gjorde vi hembesök hos kakaoodlare, intervjuer med odlare, field officers, projektledare mm. Syftet med arbetet är att skapa en förståelse för hur Fair Trade fungerar i verkligheten och få en inblick i hur Ghanas kakaoproduktion fungerar, både strukturellt och på odlarnivå. Materialet ska sammanställas och redovisas i Sverige, med målsättningen att öka medvetenheten och kunskapen om Fair Trade och i förlängningen öka försäljningen av Fair Trade. Frågeställning Med underlag av diskussioner och intervjuer under studiebesöket har vi undersökt förslag på förbättringar som skulle ge bättre arbetsvillkor, större skörd, mer kunskap, bättre ekonomi, samt större nytta av att vara med i FT. Frågeställningen är sammanfattningsvis; Hur kan kakaoodlarna i ABOCFA få större utbyte av att vara Fairtrade-certifierade? Organisationsstrukturer I Ghana kontrolleras all kakaoproduktion av Cocoa Board. Priset för en säck torkade bönor sätts på nationell nivå och är samma för alla odlare, oberoende av kvalitet och odlingssätt. Det finns alltså inga ekonomiska incitament att odla ekologisk eller Fairtrade, förutom premien som betalas separat av den externa uppköparen. Priset är lägre än världsmarknadspriset, och det innebär även att minimipriset för Fairtrade-kakao inte uppfylls. Vinsterna som Cocoa Board får går till bland annat tillhandahållande och subventioner av bekämpningsmedel, kakaosticklingar, säckar och annat material. Cocoa Board har även anställd besprutningspersonal, uppköpare mm. En problematik med Cocoa Board är bristen på transparens, till exempel är det hemligt för alla, inklusive odlarna, vad utpriset på kakao är. Kakaoflödet från odlaren till den externa uppköparen: Odlaren säljer sina torkade kakaobönor till sin lokala uppköpare, PC, som står för Purchasing Clerk. Totalt finns det fem PCs i ABOCFA. Vid uppköpet förses varje säck med en kod som gör den spårbar till kooperativet och odlaren. PCn säljer vidare till ett LBC, Licenced Buying Company, dvs ett transportföretag som fått licens av CMC (Cocoa Board) att köpa upp kakao i ett specifikt distrikt. Om kakaon ska säljas som ekologisk eller Fairtrade måste LBCt dessutom vara

3 certifierat för det. På LBCt finns en District Officer, som samlar ihop kakaon från hela distriktet, i det här fallet Suhum. På distriktsnivå görs en kvalitetskontroll som bedömer storlek, ytan, svampangrepp, andra sjukdomar etc. Utifrån kontrollen betygsätts kakaon och skickas därefter vidare till CMCs lagerlokaler, där ytterligare en kvalitetskontroll görs före export. ABOCFA är en samanslutning av 13 mindre byar, hamlets. ABOCFA styrelse består av nio män och två kvinnor. Styrelsen träffas varje månad för att ta upp aktuella händelser, och sammakallar till minst ett generalmöte varje år. Det finns också en Documentation Officer ochs två Field Officers som har en viktig funktion i kooperativet. Deras uppgift är att sprida kunskap om odlingsmetoder och eko- och Fairtradekriterier bland medlemmarna, samt föra dialog med dem om deras behov. Till sin hjälp har de fem organizers, som har ansvar för två eller tre hamlets var. Field officerna utför också årliga interna kontroller, ICS Internal Control System, hos alla medlemmar, som sedan ligger till grund för den externa inspektionen. Projektledaren är Stephen Asha, som jobbar som extern konsult på uppdrag av AgroEco. Han utbildar, documentation officern, field officerna och styrelsemedlemmana för att ABOCFA på sikt ska bli självständigt. Fairtrade i ABOCFA Generellt sett tycker vi att medvetenheten om Fairtrade är ganska hög i kooperativet, i förhållande till hur liten tid de varit certifierade. Alla vi pratat med känner till begreppet, även om de flesta fokuserar på att de är ekologiska. Det är ju ganska naturligt, eftersom det var med ekologisk odling deras träning började. En stor fördel med att först bli ekologiska är att inga (förutom godkända ekologiska) kemikalier används. Omställningen till FT blir alltså lättare eftersom nästan alla kriterier som gäller kemikalieanvändning redan är uppfyllda. Dessutom har kooperativet redan organiserat sig, det finns rutiner för intern kontroll, filer för odlarna etc. En vanlig kunskap om Fairtrade som vi uppfattat bland ABOCFAs odlare, är att barn under 15 år inte får jobba på gårdarna, utan ska gå i skola. Transparens, demokrati och möten med röstning brukar också nämnas. Det allra vanligaste som nämns är dock premiumen både den egna och den som ska gå till det gemensamma projektet. En fördel med att vara både ekologiska och Fairtrade är att det ger två premier; premien för ekologisk odling går mestadels tillbaka direkt till odlaren, medan Fairtrade-premien går till projekt som gynnar hela samhället, liksom resterande pengar från eko-premien. Att få tillbaka en premie direkt i handen verkar också vara den stora motivationen för det flesta. Vi anser att det finns mycket stora utvecklingsmöjligheter för ABOCFA. Projektledaren är kunnig och motiverad, planeringen och upplägget är seriöst och väl dokumenterat. Det finns dessutom många åtgärder som kommer generera betydligt större skördar med förhållandevis små insatser. FT och eko kompletterar varandra dessutom bra tillsammans strävar de efter en heltäckande hållbar utveckling, ekonomisk såväl som social och ekologisk. Dessutom blir premien mer än dubbelt så stor med mindre än dubbla jobbet.

4 Utmaningar ABOCFA är relativt nytt, både som kooperativ och som certifierat Fairtrade och ekologiskt. För att kooperativet ska kunna utvecklas och behålla intresse och förtroende bland medlemmarna finns det många utmaningar att jobba med. Odlarna måste känna att det är värt besväret att vara certifierade. Primärt behöver odlarna få ekonomisk lönsamhet. Säsongen 2011/2012 såldes 35 ton som Fairtrade och eko. En rimlig uppskattning på hur mycket kooperativet skulle kunna producera är 280 ton. Av premiepengarna för de 35 tonnen gick 70% till administrativa avgifter. Odlarna får alltså bara ut en bråkdel, i runda slängar 10%, av vad de skulle kunna få i premiepengar. Den stora utmaningen följaktligen är hur odlarna ska få ut så mycket som möjligt av sitt medlemskap, ekonomiskt, men även i form av ökad kunskap om odling, rättigheter, demokrati och kontroll över sin livssituation. Vi har identifierat två huvudsakliga områden som skulle kunna generera större vinst för ABOCFAs odlare; 1. Kunskap om, motivation och medel att ta bättre hand om sin kakaofarm för att få större skörd. 2. Sälja större andel av skörden som ekologisk och FT och därmed få större premie. Dessutom har vi diskuterat kring ytterligare två områden som skulle kunna utveckla odlarnas utbyte av FT. 3. Bli en självständig organisation. 4. Förhandla med Tony s. 1. Det är ju egentligen ingen större överraskning att just kunskap, motivation och medel är det viktigaste för ABOCFA. Det är ju liksom det Fairtrade handlar om. Men efter att ha spenderat två veckor på plats förtydligades den insikten mer och mer. Många av medlemmarnas odlingar är eftersatta, med gamla träd, mycket ogräs, obeskurna träd, parasitväxter osv. Ofta finns det en förklaring för varje specifik gård; ägaren är sjuk, ägaren är för gammal för att orka med, det finns inte pengar att hyra in arbetskraft, eftersom man just anordnat en stor och kostsam begravning, etc etc. Men i ett större perspektiv handlar det, i våra ögon, snarare om motivation. Med relativt enkla åtgårder skulle kooperativets avkastning kunna tiodubblas, jämfört med förra säsongens försäljning av certifierade bönor. Det är en motivation i sig. Utmaningen är nå ut med det här budskapet. Field officerarna, som går runt bland byarna och pratar med odlarna, spelar en avgörande roll här, liksom de övriga i styrelsen. De skämtar med odlarna, står på deras sida och påminner om och om igen om vad man får och inte får göra, hur man kan göra förbättringar, varför man ska gå på möten och workshops. Det är såklart jättebra att anordna utbildningar, men det är ännu viktigare att odlarna går på dem! För att man ska kunna leva på att vara kakaoodlare krävs en hel del fysiskt arbete, särskilt när odlingen är ekologisk, då användning av till exempel ogräsgift inte är tillåten. Många av ABOCFAs odlarna är äldre, eftersom seden är att man ärver gården, och tar över ansvaret för odlingen först när föräldrarna dör. Även om vi mött många krutgummor och krutgubbar är det ett hårt jobb får en 90-åring att rensa ogräs med machete, skörda kakao och beskära träd. De

5 odlare som har tillräckligt med resurser hyr därför in arbetare när det är mycket att göra. Det kostar cirka 7 cedis för några timmars jobb, och är alltså inget som alla har råd med. En möjlig lösning vore att inrätta en fond där man kan få förskott för sin kakao, alternativt lån till låg ränta. Då skulle odlarna kunna öka sin inkomst betydligt, eftersom en välskött odling ger högre avkastning. Det vore även förenligt med Fairtrades kriterier, som säger kakaoodlare ska kunna få upp till 60% i förskott tre veckor innan leverans. Detta har diskuterats, men ännu finns ingen finansiär. Banklån är uteslutet eftersom räntan ofta är upp mot 30%. I dagsläget förekommer ingen förskottsbetalning över huvudtaget, Stephen verkar inte ens känna till kriteriet. Eftersom han i övrigt verkar ha koll på kriterierna tycker vi det är lite märkligt. Det verkar som att Ghana har specialutformade Fairtrade-kriterier ett annat exempel är ju att odlarna inte får det av Fairtrade fastställda minimipriset, utan samma pris som alla andra odlare i Ghana, bestämt av Cocoa Board. Att förnya odlingarna, alltså plantera nya träd kommer på sikt att ge mycket större avkastning. Problemet är att få är villiga att göra långsiktiga investeringar, när det knappt finns pengar för dagen. Sticklingar kostar några kronor att köpa in, det blir en oöverstiglig utgift för en del. Det går att sätta kakao från frö, det är billigare men tar längre tid. Det tar ca tre år innan en kakao-stickling vuxit upp till ett träd som ger bönor. Om man då hugger ner sina gamla träd och planterar nya blir man utan inkomst i flera år. Visserligen finns det en slags försäkring från Cocoa Board: de står för nerhuggningen och nyplanteringen, samt en liten inkomst till dess att de nya träden bär frukt. Tyvärr går det inte leva på den inkomsten. Ett sätt att komma runt det här är att förnya odlingen gradvis, genom att till exempel byta ut en fjärdedel av ytan i taget. Ett annat, kanske ännu smartare sätt är att plantera de nya plantorna mellan de gamla. Sedan kan man avverka de gamla träden efterhand som de nya växer till sig och behöver mer plats och ljus. Än så länge används inte någon konstgödsel i kooperativet, eftersom CU (statlig Control Union) inte har godkänt det ekologiska alternativet. ABOCFA har skickat in prov för godkännande, men har inte fått svar. När gödning börjar användas kommer skörden sannolikt att öka markant. När vi tar upp frågan om näringstillförsel visar det sig att Stephen håller på med ett projekt för att lära odlarna att tillverka sin egen gödning. Metoden går ut på att samla micro-organismer som förekommer naturligt i jorden i kakao-odlingarna, och sedan föröka dem hemma på den egna gården. Ett annat sätt är att sprida ut kakaopodsen som förmultnat över marken under kakao-träden, istället för att lämna dem i högar som är det vanligaste sättet. Då återförs mycket näring till jorden. Det är enkelt och effektivt. Varför gör inte odlarna det då? Enligt Stephen måste man gå varligt fram med odlare. Det går inte komma hur som helst och berätta hur de ska sköta sina farmer, som en annan förståsigpåare. Speciellt inte eftersom de flesta odlarna är betydligt äldre än han och har odlat i decennier. Därför har han köpt sig en liten jordbit för att göra en exempelodling. Där ska han visa upp hur mycket större skörd det går att få om man följer hans råd om hur en ekologisk kakao-odling ska skötas. Bland annat vill han demonstrera hur man tillverkar och använder egen gödning, hur man beskär så att ljusinsläppet blir optimalt och hur man förnyar odlingen genom att planterar in sticklingar. Det tycker vi är en fullkomligt brilliant idé!

6 2. Att sälja hela skörden som ekologisk och Fairtrade låter kanske som en självklarhet - allt odlas ju efter kriterierna. Tyvärr säljs stora delar av bönorna som konventionella, och alltså utan premie. En anledning till detta är att ABOCFA har haft stora problem med sitt LBC, transportföretaget som köper upp kakaon på uppdrag av Cocoa Board. Bolaget, Yayra Glover, vill ta kontroll över ABOCFAs kakao och använder sig av tjuvknep, som att inte lämna ut tillräckligt med säckar att fylla kakaon i, inte ge betalt till PCn, som då inte kan betala bönderna. Odlarna har ofta inte möjlighet att vänta på betalningen och säljer då sin kakao till ett annat LBC som konventionellt odlad. Förra året såldes endast 30% av ABOCFAs kakao som eko och FT och följaktligen fick man bara en tredjedel av den berättigade premien. Uppenbarligen är det ett stort problem som måste lösas, men som ligger utanför odlarnas kontroll. Enligt Stephen beror en del av strulet på att LBCt vill ha 12% av kooperativets premie, samt att premiepengarna ska gå genom deras konto, så de kan kontrollera dem. Det är såklart inte möjligt. Det är helt omotiverat och det går rakt mot Fairtrades regler. Men ABOCFA måste ändå sälja till den LBC som fått licens för att köpa eko och FT i sitt distrikt. Förra säsongen hade de därför ingen annan att vända sig till. I år säljer de till ett annat LBC, Amajaro. Amajaro är inte certifierat för Fairtrade, men däremot för ekologiskt. Eftersom ABOCFA säljer all sin kakao till samma köpare, och säckarna är spårbara, fungerar det här upplägget, eftersom köparen vet att de är både eko och Fair. Fortfarande är dock kooperativet utelämnat till uppköparens villkor. Ibland kommer inte den utlovade mängden säckar, ibland inte det biologiska bekämpningsmedlet osv. Ett gemensamt buffertsystem kunna lösa en del av problemet; om PCn hade pengar till förfogande att betala odlaren med vore kooperativet inte lika beroende av uppköparens egendikterade villkor. ABOCFA kunde då lagra kakaon i sina egna lagerlokaler tills den kunde säljas som eko och FT. Ytterligare en problematik är att odlare ibland kompissäljer sina bönor till andra bolag. Kanske känner de någon som jobbar där, och vill, eller känner sig tvungna, att gynna dem. Det här är svårt att komma tillrätta med, men i takt med att effekterna av premierna märks kommer problemet förmodligen bli mindre premien är återigen den mest effektiva moroten! 3. ABOCFA har hittills varit helt beroende av certifieringsföretaget AgroEco. De har genomfört utbildning av field officers och styrelsemedlemmar, samt hjälpt till med hela certifieringsprocessen. Målsättningen är att field officersen i sin tur ska träna odlarna i odlingsteknik, vilka kriterier som ska efterföljas och vad de innebär, hur transparent och demokratiskt beslutsfattande fungerar etc. I dagsläget går 70% av ABOCFAs premie till AgroEco. I det är certifieringsavgifter, utbildning, workshops och löner inkluderat. Det bör tilläggas att utan AgroEco hade det varit extremt svårt för ABOCFA att ta sig dit de är idag. Det är ytterst tveksamt om de hade varit certifierade utan Stephens insats. Vi bedömer att AgroEco agerar professionellt, har stor kunskap och många bra utvecklingsplaner på gång. Ändå känns det som en väldigt stor andel att avvara. När ABOCFA själva kan förfoga över sin premie kommer större del av den gå direkt tillbaka till odlare och anställda inom kooperativet. Det kommer säkert också stärka sammanhållning och självkänsla inom kooperativet. För oss känns det lite märkligt att så stor del av premien går till administration, men samtidigt verkar det oundvikligt. Var ska man annars ta pengarna från? Inom en femårsperiod räknar Stephen med att ABOCFA kan vara i princip självgående. Återstå att se om de kan hushålla med premien mer effektivt, det är definitivt ett område att jobba med.

7 4. ABOCFA säljer all sin kakao till Tony s Chocoloney, som alltså betalar premien direkt till kooperativet. Enligt Stephen köper de resten av kakaon från Elfenbenskusten, med lägre kvalitet. De har även sagt att de kan köpa större mängder om ABOCFA kan producera mer. Vi försökte ta reda på om det skulle gå att förhandla med dem om villkor. Om inte högre pris, så kanske de skulle kunna låna ut pengar till redskapspool och buffertsystem för förskottsbetalning? Vi luskade också i vilken förhandlingsposition ABOCFA har. Det visade sig att Tony s redan gör vissa så kallade sociala insatser, till exempel håller de på att bygga toaletter till en av skolorna, de är med och delar ut pris till duktiga odlare mm. Stephen verkade inte så sugen på att sätta press på dem. ABOCFA är ju trots allt helt beroende av dem, och med Stephens egna ord så är ju Tony framför allt en affärsman. Vi tror dock att det skulle gå att utveckla ytterligare - det är ju ett väldigt effektivt (och billigt) sätt för Tony s att marknadsföra sig själva som ansvarstagande och duktiga. ABOCFA i siffror Antal odlare: 391, varav 74 kvinnor. Yta: 3558,5 Acres, ca 1440 Ha Pris per säck på 64 kilo: 212 cedis Total försäljning: 2011/ säckar, 35 ton Erhållen premie: 21,799,5 $ totalt, 622,83 per ton Förväntad skörd som säljs som Fairtrade och eko: minst 50 ton för 2012/2013 Premie från Tony s 24/5 2013: 20ton, 5,165 (15,465 GH cedis)) för eko, 200$ för 20ton, totalt 4000$ för Fairtrade. Hittills insamlat från 14 december 2012 till juni: 118 säckar YGL (som konventionellt), 921 bags till Amajaro (Fairtrade och eko). Totalt 65 ton. En odlare i Ghana får alltså ungefär 10 svenska kronor kilot för att odla, skörda, jäsa, torka, packa och transportera kakaon till uppköparen. Premien för ekologiskt är ca 2,43 kr, för Fairtrade 1,3kr per kilo. Totalt ger det alltså en inkomstökning på nästan 40% (administrationsavgifter ej borträknade). Det är en avgörande skillnad. 280 ton är den uppskattade mängden som kooperativet skulle kunna producera, enligt Stephen. Källkritik Studiebesöket genomfördes genom Röda Korsets Folkhögskola i Sverige, genom kursen Fair Trade. Det är tre attribut som gav oss en maktposition som vi varit väldigt medvetna om. Vi har fört många diskussioner om hur vi ska förhålla oss till detta, och försökt att ha med det perspektivet både på plats, under intervjuer och besök, samt under rapportskrivandet. Slutsats Det finns stor potential att öka odlarnas utbyte av Fairtrade. I år (2013) är bara andra året som ABOCFA är Fairtrade-certifierat, så det kommer förhoppningsvis utvecklas mycket framöver.

8 ABOCFAs två största utmaningar hittills har varit låga skördar, och att stor del av skörden säljs som konventionellt odlad. Primärt gäller det alltså att öka avkastningen, så att odlarna tydligt ser nyttan med att vara certifierade. Flera åtgärder för att öka skördarna är under diskussion, men det viktigaste är att föra en kontinuerlig dialog med odlarna, för att få dem med sig. Ett system för kunskapsspridning är under uppbyggnad, via till exempel ett nätverk av field officers som kommunicerar med odlarna om odlingsmetoder, behov, informerar om utbildningstillfällen och så vidare. I takt med att premierna droppar in kommer medlemmarna i kooperativet dessutom naturligt bli mer motiverade att öka sina skördar, och att sälja all sin kakao som eko och Fairtrade, eftersom det är så tydligt kopplat till ökad inkomst. Vi upplever att det finns en seriös och genomtänkt plan för hur ABOCFA ska utvecklas. Projektledaren uppfattar vi som kunnig och engagerad. Det finns alltså stora möjligheter för ABOCFA, men det kräver en stor arbetsinsats, både från ledning och från odlare. Om ABOCFA lyckas fortsätta mobilisera en engagerad styrelse, field officers och documentation officer, tror vi att de har goda framtidsutsikter. Det ska bli mycket intressant att följa deras utveckling framöver!