LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND Dnr 2018/

Transkript

1 LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND Dnr 2018/ Lars Olsson Näringsdepartementet Synpunkter på CAP-reformen LRF deltog vid näringsdepartementets sakråd 28/8 om EU-kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). LRF återkommer här med skriftliga synpunkter i ämnet. LRF kommenterar i första hand kommissionens förslag men en del av förbundets synpunkter gäller även innehållet i den nationella CAP-plan som sedermera ska tas fram. Övergripande synpunkter LRF anser att CAP fortsatt är en viktig förutsättning för en fungerande livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling inom EU. Det behövs en gemensam jordbrukspolitik som anger grundläggande spelregler för den inre marknaden och som även möjliggör en aktiv handel med 3:e land. CAPs mål Målen för CAP, så som de beskrivs i kommissionens reformförslag, är många och beaktas även de grundläggande målen i Romfördraget differentieras bilden ytterligare. Å ena sidan är det positivt att CAP kan leverera resultat på många olika områden. Men med detta följer att politiken och dess program eller åtgärder också blivit en synnerligen komplex materia. Kraven på förenklade regelsystem har därför vuxit sig allt starkare och kan även anses ha varit en stark drivkraft bakom kommissionens reformförslag. Behov av förenklingar LRF tycker det är bra att det finns en insikt om behov av förenklingar i kommissionens förslag. Men det är tämligen oklart om förslaget kommer att kunna tillgodose behovet av förenklingar. När det exempelvis gäller pelare 1 i politiken, det vill säga direktstödet, kan det snarare anföras att förslaget komplicerar politiken. Här kan man peka på förslagen om tak för direktstödet (capping), omfördelningsstödet samt de nya miljöstöden (eco schemes) i pelare 1. Visserligen slopas det nuvarande förgröningsstödet och dess komplexa regelverk men samtidigt återkommer flertalet av villkoren i förgröningsstödet i form av ett utbyggt tvärvillkorssystem. Nationella CAP-planer Det som i kommissionens förslag trots allt innebär en möjlig väg till enklare och bättre regler är den tydliga signalen till medlemsländerna att hantera LARS.ERIK.LUNDKVIST@LRF.SE Lantbrukarnas Riksförbund Stockholm Besöksadress Franzéngatan 6 Tfn Tfn direkt Växel +46 (0) Lantbrukarnas Ekonomi AB Säte Stockholm Org.nr

2 2(5) förenklingsfrågan i sina nationella CAP-planer. Det är kan synas en aning lättvindigt av kommissionen att lägga denna angelägna, men också svåra fråga, i händerna på medlemsländerna. Men med insikt om att förhållandena för lantbruket varierar starkt mellan medlemsländerna bedömer LRF att denna väg, med delegerade befogenheter till medlemsländerna, är värd att pröva. Naturligtvis finns en risk att tillämpningen av CAP på detta sätt blir mindre enhetlig inom EU. Men om nationella hänsyn samtidigt ökar legitimiteten för politiken finns uppenbara fördelar med den nya approach som kommissionen nu föreslår. Eftersom kommissionen också ska godkänna de nationella planerna finns möjligheter att upprätthålla de grundläggande ramarna för politiken så att konkurrenssnedvridning av villkor undviks. Budget CAPs budget och dess fördelning mellan medlemsländerna utgör naturligtvis ett grundläggande konkurrensvillkor för livsmedelsproduktionen och landsbygdsutvecklingen inom unionen. Mot bakgrund av de omfattande målen kopplade till CAP är LRF kritiskt till neddragningarna för jordbrukspolitiken i budgeten. Budgetförslaget hade varit mer rimligt om man från kommissionens sida hade pekat på en begränsning av alla ambitioner, exempelvis att digitalisering och bredbandsutbyggnad ses som en generell EU- eller statsangelägenhet och därmed finansieras på annat sätt i EU-budgeten och i medlemsländernas statsbudgetar. Om sådana omprioriteringar inte kan ske i EU-budgeten menar LRF att CAPs andel av densamma åtminstone bör vara oförändrad. LRF vill påminna om att neddragningarna av CAP gäller i löpande penningvärde och med en årlig inflation om cirka 2% kommer den reala urholkningen av CAP att vara mycket stor efter budgetperioden Besparingen i nominella termer för svensk del uppgår till cirka 5% för direktstödet (pelare 1) och 15% för landsbygdsprogrammet (pelare 2). Pelaröverflyttning EU-kommissionen skriver i reformförslaget att medlemsländerna kan öka den nationella medfinansieringen i landsbygdsprogrammet för att motverka den budgetbesparing som föreslagits för pelare 2. En annan väg som kommissionen lyfter fram är att flytta pengar mellan pelare 1 och pelare 2. Omfattningen föreslås till 15% och denna andel kan dubblas under särskilda förutsättningar. Rent praktiskt innebär kommissionens förslag att pengar även kan flyttas i den andra riktningen, från pelare 2 till pelare 1. LRF anser i första hand, som framgått ovan, att CAPs budget på EU-nivå ska öka jämfört med kommissionens förslag. I andra hand bör en besparing i pelare 2 fyllas ut med nationella budgetmedel. LRF förordar inte pelaröverflyttning eftersom den vägen kommer att leda till konkurrensförskjutningar mellan medlemsländerna. Detta gäller i synnerhet om en flytt från pelare 1 till pelare 2 öppnar upp för olikheter i fråga om nationell medfinansiering ska ske eller inte. Om det är öppet för medlemsländerna att hantera nationell medfinansiering vid en flytt till pelare 2 kommer konkurrensvillkoren att påverkas på ett ogynnsamt sätt. Med hänsyn till förslaget om nya miljöprogram i pelare 1 (eco schemes)

3 3(5) kan det, om pelaröverflyttning blir en realitet, vara relevant att tala om en flytt av medel från pelare 2 till pelare 1. Av förenklingsskäl bör nämligen inte nya program konstrueras i pelare 1 utan hellre bör väl fungerande program i dagens landsbygdsprogram flyttas från pelare 2 till pelare 1. Livsmedelsstrategin Sveriges riksdag beslutade i juni 2017 om den nationella livsmedelsstrategin vars övergripande mål utgör färdriktning för jordbruket och trädgårdsnäringen fram till Denna inriktning, med stärkt konkurrenskraft och ökad inhemsk produktion i förgrunden, bör naturligtvis prägla den svenska tillämpningen av CAP under nästa programperiod ( ). CAPs olika ersättningar bör alltså användas för att uppnå livsmedelsstrategins mål. Vilka eventuella omprioriteringar detta kan innebära jämfört med dagens CAP-tillämpning i Sverige behöver analyseras närmare. Ett enklare investeringsstöd som även omfattar produktivitetshöjande markåtgärder (t ex dränering) kan vara ett sådant exempel. Även åtgärder som adresserar förebyggande av varierande nederbördsmängder kräver större uppmärksamhet. Förvaltningslagen Från den 1 juli 2018 gäller en ny förvaltningslag i Sverige. En viktig skillnad jämfört med den tidigare lagen är att kraven på en effektiv myndighetsutövning och ärendehantering stramas upp. I princip gäller att ett myndighetsärende, t ex en stödansökan eller en tillståndsprövning, ska avgöras inom 6 månader. LRF ser positivt på den nya förvaltningslagen och menar att lagens utgångspunkter ska vara riktmärken för en effektiv tillämpning av CAP i Sverige. Detta innebär krav på enklare regelsystem, effektiva ärenderutiner inklusive utbetalningsfunktion. Specifika synpunkter LRF ser det som angeläget att CAPs åtgärder stöttar aktiva jordbrukare. Att hitta en bra avvägning av vem som kan anses vara en riktig jordbrukare (genuine farmer) är samtidigt en grannlaga uppgift som riskerar att leda till onödig byråkrati. LRF menar att det beslut som togs med anledning av den s k Omnibusförordningen, och som ger medlemsländerna viss frihet att avgöra denna avgränsning, är en rimlig hantering av frågeställningen. Förslagen om capping, omfördelningsstöd och miljöstöd i det nuvarande direktstödet har som bakgrund olika politiska argument, var och en mer eller mindre välmotiverade. Problemet är att dessa förslag leder till ett mer komplext direktstöd och de ambitioner som finns att förenkla CAP uppnås alltså inte. LRF förordar att dessa förslag tas bort, alternativt görs frivilliga för medlemsländerna. Det är bra att startstödet i pelare 2 förstärks och medger ett stöd upp till euro. Denna förbättring är en bra signal om vikten av ägar- och generationsskiften i näringen. Med ett förstärkt startstöd kan övervägas om premieringen av unga lantbrukare i direktstödet ska vara kvar i den

4 4(5) svenska tillämpningen av CAP. Det är viktigt att ett förstärkt startstöd är neutralt för valet av företagsform och inte försvårar ett successivt övertagande av ett företag. LRF är öppet för att tillämpa ett kopplat stöd i direktstödet även i nästa programperiod. Frågan behöver analyseras närmare sett till stödets marknadspåverkan, prioritering av olika ersättningsformer och förenklingsaspekter. Tvärvillkoren utgör ett orosmoment för många lantbrukare vilka kan drabbas av oproportionerliga stödavdrag. Medlemsländer som har fungerande tillsyn av de lagområden som tvärvillkoren representerar bör kunna tillämpa en förenklad hantering av tvärvillkoren. Det är viktigt att EU-lagstiftningen är baseline vid hantering av stödavdrag, vilka måste utformas så att de blir proportionerliga. Det är också viktigt att tillämpningen i olika länder ger likartade kontrollfrekvenser. När det gäller ersättningar i landsbygdsprogrammet, exempelvis djurvälfärdsersättningar, bör utgångspunkten vara att kompensation för åtgärder ska utgå från EU-lagstiftningens nivå, inte den nationella lagstiftningen. Det är viktigt att inte missgynna länder som vill utveckla sin odling eller djurhållning i jämförelse med EU-lagstiftningen. Landsbygdsprogrammet är viktigt för svenskt jordbruk när det gäller att ha en spridd produktion i landet och att kunna premiera åtgärder på miljö- och klimatområdet års extrema väderlek sätter exempelvis fokus på betydelsen av åtgärder på vattenområdet och även produktivitetshöjande åtgärder, t ex dränering, i linje med den nationella livsmedelsstrategin. Kompensationsstödet är av särskild betydelse för jordbruket i mellanoch skogsbygder samt i norra Sverige. Dagens kompensationsstöd behöver förstärkas och förbättras. Bland annat uppstår mycket skarpa trappstegseffekter i nuvarande utformning och hästnäringen bör även omfattas av ersättningen. En ambition att förenkla CAP bör naturligtvis även omfatta landsbygdsprogrammet. Sett till de senaste årens tillämpning i Sverige och de stödformer där utbetalningar varit särskilt problematiska kan betesmarksstödet, EKO-stödet och investeringsstödet lyftas fram. Dessa stödformer bör därför ses över och förenklas. Bland annat kan det övervägas om Sverige ska ha ett EKO-stöd som tydligare stimulerar omställning. LRF ser ingen anledning att behålla systemet med stödrätter i den nya programperioden. En annan förenkling i nya CAP vore att ge medlemsländerna möjlighet att ange arealuppgifter med noggrannheten tiondels hektar istället för, som idag, hundradels hektar. Dagens tillämpning leder till småjusteringar av arealer som skapar osäkerhet, irritation och merarbete. Som framgått tidigare innebär konceptet med nationella CAP-planer att medlemsländernas ansvar för tillämpning av jordbrukspolitiken ökar. Utöver mixen av olika ersättningsformer och regelverk för dessa är uppföljning, kontroll och rutiner för beslut och utbetalning mycket viktiga frågor. LRF ser positivt på en övergång från dagens kontroll- och sanktionsbaserade uppföljning av politiken till en mer

5 5(5) utvecklingsorienterad tillsyn som i högre grad än idag tittar på resultat och utfall på gårdsnivå. I fråga om ärendehantering och utbetalningar är det viktigt att ligga inom de ramar som den nya svenska förvaltningslagen stipulerar. Utifrån lantbrukarens perspektiv är effektiva rutiner för ansökan och utbetalningar ett av de viktigare kriterierna när jordbrukspolitikens roll och legitimitet bedöms. Trovärdigheten i regelverken skulle öka om dagens EU-regler om dröjsmålsränta vid sena återbetalningar av ersättningar kompletteras med en motsvarande kompensation om en företagare får vänta på sena utbetalningar från stödmyndigheterna. En sådan åtgärd skulle ge en bättre balans i kraven på företagare respektive myndigheter. Medlemsländerna bör under alla omständigheter ges utrymme att utforma regler om dröjsmålsränta i sina nationella CAP-planer. En företagare kan idag överklaga beslut om direktstöd och andra årliga ersättningar i landsbygdsprogrammet. Av rättssäkerhetsskäl bör även beslut om företagsstöd i landsbygdsprogrammet kunna överklagas. Lantbrukare bör ha möjlighet att delta i program som hör hemma i olika EU-fonder. Praxis i Sverige idag medför att en lantbrukare ställs utanför projekt som finansieras av exempelvis regionalfonden. En ensidig syn att lantbrukare ska söka finansiering av projekt via landsbygdsprogrammet förhindrar en dynamisk utveckling av landsbygden. LRF tycker att det är positivt att anslaget för innovationsåtgärder i EUs budget förstärks. Det är en angeläget att Sverige kan tillgodogöra sig dessa medel under kommande programperiod. Frågan bör uppmärksammas i den nationella CAP-planer och kopplas till den positiva process som följer av livsmedelsstrategin, exempelvis Sweden Food Arena, växtförädlingskonceptet SLU Grogrund, SLU Future Food med mera. Med vänlig hälsning LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND Thomas Bertilsson, enhetschef