Årby Lötgården. Ett gammalt gravfält blir större Förundersökning av grav och boplatslämningar invid Årbygravfältet

Transkript

1 Årby Lötgården Ett gammalt gravfält blir större Förundersökning av grav och boplatslämningar invid Årbygravfältet Svedvi 192:1, Årby 4:1, Svedvi socken, Hallstahammar kommun, Västmanland SAU rapport 2010:15 Susanna Eklund

2 SAU rapporter 2010:15 ISSN SAU 2010 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica Upsaliensis Kyrkogårdsgatan 8A, Uppsala TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd: , SAU:s projektbeteckning: Lötgården 2130 Uppdragsgivare: Pia och Mattias Robson, Belägenhet VÄSTMANLAND VÄSTMANLANDS LÄN HALLSTAHAMMAR KOMMUN SVEDVI SOCKEN ÅRBY 4:1 FORNLÄMNING SVEDVI 192:1 FASTIGHETSKARTBLAD : 11G1fSV KOORDINATER : X , Y: m ö h Undersökningen TYP AV UNDERSÖKNING: FÖRUNDERSÖKNING UTFÖRANDETID I FÄLT: MASKINTID: 8H FÄLTID: 24H UNDERSÖKT YTA: 80 m 2 KOORDINATSYSTEM: Rt 90 2,5 gon V HÖJDSYSTEM: Rh 70 INMÄTNINGSSYSTEM: Gps Personal: Susanna Eklund, Erik Sanzén Fynd förvaras: På SAU i väntan på fyndfördelning Arkivmaterial: På SAU i väntan på fyndfördelning OMSLAGSBILD: Flygbild över Årbygravfältet. Den utförda undersökningen ägde rum i villaträdgården synlig i bild. Foto :ATA ALLMÄNT KARTMATERIAL: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 DIGITALA PLANER: Susanna Eklund FAKTAGRANSKARE: Åsa Larsson LEKTÖR: Åsa Larsson TRYCK: SAU 2

3 Innehåll Inledning 5 Undersökningen 5 Antikvarisk bakgrund 5 Topografi och fornlämningsmiljö 5 Tidigare undersökningar 8 Undersökningen 10 Metod och genomförande 10 Undersökningsresultat 11 Anläggningar 12 Fynd 16 Analyser 16 Diskussion 17 Sammanfattning 19 Referenser 20 3

4 Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat. Lantmäterieverket Gävle. Medgivande MS2007/ Skala 1:

5 Inledning Undersökningen SAU har på uppdrag av Pia och Mattias Robson, utfört en arkeologisk förundersökning i deras trädgård. Anledning till undersökningen var att paret Robson planerar att göra en utbyggnad på sitt boningshus vilket ligger i direkt anslutning till Årbygravfältet (Svedvi 190:1 och 192:1).. Boningshuset är uppfört på 1800-talet men genomgick en kraftig ombyggnad och tillbyggnad på talet. Den aktuella tillbyggnaden är endast möjlig på husets norra sida där ett 2 x 2 m stort stenparti ca 6 m norr om huset kommer att beröras. Länsstyrelsens gjorde bedömning att en arkeologisk förundersökning var nödvändig för att kunna fatta vidare beslut i ärendet. En del fornlämningar eller fornlämningsmiljöer som anses vara av riksintresse, eller särskilt representativa för länet och dess kulturmiljöprofil, skyltas och vårdas som fornvårdsobjekt inom länsstyrelsens vårdplan. Årbygravfältet utgör en sådan lämning, Årby 26 och vårdas av Länsstyrelsen och paret Robson tillsammans. Fältarbetet utfördes och förutom projektledaren Susanna Eklund deltog även praktikanten Erik Sanzén. Erik hjälpte också till med digitalisering av ritningar. Antikvarisk bakgrund Topografi och fornlämningsmiljö Undersökningen ägde rum i en villaträdgård där marken sannolikt planats ut och gräsmatta anlagts. Flera äppelträd växte i trädgården. Den undersökta graven hade dock fått ligga kvar i sitt ursprungliga läge. Graven låg ca 5 meter från husknuten. I undersökningens absoluta närhet ligger gravfälten Svedvi 192 (Årbygravfält) och Svedvi 190:1. Gravfältet är 150x60 m stort och består av ca 47 fornlämningar. Dessa utgörs av tre högar, ca 25 runda stensättningar, åtta kvadratiska stensättningar, en tresidig stensättning, två domarringar, två skeppssättningar, en skeppsformig stensättning samt ca sex resta stenar, varav fem omkullfallna. Gravfältet ligger på en svag, betad och enbevuxen, höjd i ett annars ganska flackt landskap. Terrängen sluttar ned not Vinbäcken som löper ca 200 meter längre norrut. Gravfältet löper i nordväst-sydöstlig riktning genom landskapet. Högarna är m diameter och 1-2 m höga. En av högarna dominerar gravfältet. De runda stensättningarna är övertorvade och mäter mellan 5-10 m i diameter. De kvadratiska eller närmast kvadratiska stensättningarna är 5x5-8x8 meter stora. De flesta har en ställvis synlig, låg kantkedja. Stensättningarna ligger delvis hängande över den markerade åsryggen. Domarringarna är 6 och 8 meter i diameter, bestående av 5 resp. 6 stenar. Skeppssättningen är 18x5 m (NÖ-SV), bestående av 23 stenar 5

6 Fig. 2 Gammal flygbild över gravfältet. I bakgrunden slingrar Vinbäcken. Foto: ATA. Gravfält Svedvi 190:1 är avlångt, 80x35 meter stort och löper i nordsydlig riktning. Gravfältet består av ca 14 fornlämningar. Dessa utgörs av ca 13 runda stensättningar och 1 rest sten. Stensättningen är 4-6 m i diameter. Den resta stenen är belägen i gravfältets SV del. Genom gravfältet löper en väg (NNÖ-SSV). Fornlämningsmiljön kring Årby/Lötgården är i övrigt synnerligen rik och består av fornlämningar från bl a brons-och järnålder. Här finns flera andra gravfält och ensamliggande gravar, stensträngar och skålgropar och enstaka boplatslämningar. Ett antal fornborgar finns också i närheten. Fornborgen Säby 81:1, eller Borgby skans som den även kallas, ligger ca 700 meter söder om Lötgården, centralt placerad på en moränkulle. Fornborgen ligger ca 30 m ö h med sluttande branter åt alla håll. Dubbla murar går runt toppen med flera ingångar längs med. Den inre muren är ca 150 m lång och den yttre muren är ca 250 m lång (uppgifter från FMIS). Det är svårt att uttala sig om borgens ursprungliga funktion. Däremot kan man utifrån dess dominerande läge i landskapet och dess närhet till vattenvägar tänka sig att den kan ha anlagts som en farledsborg knuten till handel, förbindelser och försvarsfunktioner. Anknytningen till transportleder i Mälaren och förbindelsen till Bergslagen längs Kolbäcksån har under både förhistorisk och historisk tid haft stor betydelse (Annuswer 1998:8). 6

7 Fig 3. Fornlämningar enligt FMIS kring undersökningsområdet. De fornlämningar som nämns särskilt i texten är markerade på kartan. Utdrag ur Gröna kartan, 1G SO Västerås, skala 1: Ur Terrängkarta Lantmäteriverket Gävle Medgivande MS2007/

8 Tidigare undersökningar Tidigare undersökningar av Årbygravfältet En arkeologisk undersökning ägde rum år 1967 i samband med restaurering av skeppssättningen på Årbygravfältet. Restaureringen var resultatet av en diskussion kring kultumiljövård som pågått sedan 1800-talet och hade redan på 40-talet resulterat i en uppmätning och fotografering av hela gravfältet. Tyvärr återstår i stort sett ingen dokumentation från undersökningen -67 och även fynden är försvunna (Lihammar 2008). En kortfattad redogörelse i Västmanland läns museums årskrift berättar dock om grävningen (Eriksson 1968). Där står att man under mittstenen i skeppsättningen hittade brända ben, kamfragment, nitar, en brodd, spelbrickor samt små fragment av keramik. Fynden talar för en datering till yngre järnålder. Mitthällen skilde sig från de övriga stenarna genom sin form och det visade sig att den aldrig varit rest. Skeppssättningens stenar sattes efter utgrävning på plats. Vid restaureringen kunde man konstatera att ytterligare 1 skeppssättning fanns direkt invid den förra. Fig 5. Skeppsättningen efter restaurering. Foto: Olle Tulin, ATA. Tidigare undersökningar i närområdet Inför Mälarbanans utbyggnad till tvåspårig järnväg mellan Kolbäck och Västerås under tidigt 1990-tal undersöktes ett flertal järnålderslokaler längs med sträckan, bl a en större boplats och två gravfält. Ett av gravfälten i Larsbo, Svedvi 383, har 14 C-daterats till e Kr, d v s yngre romersk järnålder, folkvandringstid och tidig vendeltid (Annuswer 1996). Gravfältet bestod av 13 stensättningar och två flatmarksgravar. En ensamliggande stensättning strax intill, 14 C-daterades till tidig vendeltid (Annuswer 1996). Ca 1,5 km österut längs Mälarbanan låg Brunnagravfältet, Säby 79. Gravfältet med 16 stensättningar och tre flatmarksgravar har 14 C-daterats till folkvandringstid (Annuswer 1997). Den boplatslämning som undersöktes vid Borgby i samband med Mälarbanans utvidgning är Säby 142, Säby (vilken även inkluderar Svedvi 340). Här påträffades 8

9 totalt 749 anläggningar av förhistorisk karaktär: kulturlager, 228 stolphål, 65 pinnhål, 164 härdar, fyra kokgropar, fem brunnar, två stolphus, ett grophus, sex avfallsgropar samt nedgrävningar, rännor och stenanläggningar (Annuswer 1998). Boplatsen har främst använts under förromersk järnålder och folkvandringstid. Enstaka anläggningar har 14 C-daterats till romersk järnålder respektive tidig vendeltid. SAU har nyligen utfört schaktövervakningar i närheten vid Herrevad och Ulvsta och har då påträffat enstaka härdar i schakten. (Sjöling 2010). 9

10 Undersökningen Metod och genomförande Syfte Syftet med utredningen var att klargöra den eventuella fornlämningens karaktär och utbredning. Det huvudsakliga syftet var således att ta reda på om den nämnda stenansamlingen var en grav eller ej. Dessutom skulle schakt upptas mellan den eventuella graven och huset för att undersöka förekomsten av eventuella anläggningar ej synliga ovan jord. Metod Den möjliga graven torvades försiktigt av dels med hjälp av maskin och dels för hand och rensades sedan fram. Anläggningen dokumenterades i plan, med ritning och fotografering. Då det inte var möjligt att enbart okulärt avgöra huruvida det var en grav eller ej så påbörjades snittning av anläggningen. Massorna gicks igenom på fyllfat och ett 1/3 av massorna sållades på 4 mm såll. En del jordmassor togs också in till kontoret för flottering eftersom undersökningen genomfördes sent på året då ljusförhållandena inte var de bästa. Syftet var att ta reda på huruvida det fanns brända människoben i fyllningen. När graven snittats dokumenterades profilen varefter den resterande halvan grävdes ut. Fig 2. Med hjälp av maskinen avtorvade vi graven. Foto Susanna Ekund 10

11 Ytan mellan graven och huset som berördes av den tilltänkta utbyggnaden öppnades upp med hjälp av grävmaskin. Schaktet var 10 meter långt och mellan 2,5 5 meter brett. Närmast huset var marken störd från dräneringsarbete och alla eventuella fornlämningar var här redan borta. De anläggningarna som framkom i schaktet, mättes in med GPS och fotograferades. Halva anläggningarna grävdes ut och dokumenterades i profil. Prover för datering togs och fynden samlades in. Ärendegång Arbetet påbörjades som en förundersökning men avslutades som en särskild undersökning. I undersökningsplanen stod att vi skulle delundersöka stenansamlingen för att utröna huruvida det var en grav eller ej. Efter den första dagens arbete var det fortfarande oklart huruvida anläggningen utgjorde en grav eller ej. I det första skedet kunde ingen tydlig konstruktion skönjas och det första brända benfragmentet som påträffades var så litet att det inte gick att avgöra om benet härstammade från människa eller djur. I samråd med Länsstyrelsen bestämdes att vi skulle fortsätta undersöka graven och därmed försöka hitta fler benfragment och/eller stenkonstruktion för att på så vis kunna säkerställa huruvida det var en grav eller inte. Dag två framkom ytterliggare benfragment vilka bedömdes vara människoben. Dessutom kunde vi se en inre kantkedja innanför vilken det fanns en stenpackning, i gravens östra del. Stenansamlingen bedömdes således vara en grav. Efter ytterliggare samråd med länsstyrelsen beslutades att vi skulle gräva ut hela anläggningen. Eftersom stenpackningen var uppbyggd kring ett mittblock med fem omgivande större stenblock och det inte fanns särskilt mycket fyllning mellan stenarna så skulle detta kunna utföras inom befintlig fälttid. Länsstyrelsen ansåg att det således var mer kostnadseffektivt att undersöka hela graven vid ett tillfälle istället för att återkomma vid en senare tidpunkt. Undersökningsresultat Vi har kunnat konstatera att den stenansamling som låg i villaträdgården vid Lötgården visade sig vara en grav som innehöll några fragment brända människoben. Graven daterades till förromersk järnålder. Rent konstruktionsmässigt var det till en början svårt att se huruvida det var en grav pga att man under senare tid öst upp röjd sten och använt den som en mindre soptipp. Mycket recent material påträffades vid utgrävning, bland annat porslin, glasflaskor mm. Graven kan beskrivas som en mittblocksgrav med en delvis intakt kantkedja av mindre stenar. I gräsmattan låg också ett antal stenar som inte hörde till konstruktionen vilka försvårade tolkningen. Troligt är att dessa stenar rubbats ur sitt ursprungliga läge och att de tidigare ingått i konstruktionen. 11

12 Anläggningar Grav A 5 Tolkning Yttre formelement Inre konstruktion Gravskick Datering Belägenhet Beskrivning Utgrävningsmetodik Lagerbeskrivning Fynd Osteologi Prover Mittblocksgrav Kantkedja kring ett större markfast block Brända spridda ben. Inom ett 0,6 x 0,4 meter stort område väster om mittblocket Äldre förromersk järnålder Anläggningen var belägen 15 meter sydost om Svedvi RAÄ 192:1 och 40 meter nordväst om Svedvi 190:1 Graven var belamrad med stenar som förmodligen röjts undan då man anlade gräsmattan och det var därför svårt att se ngn tydlig avgränsning till en början. En bit ned framträdde delar av en kantkedja av mindre stenar (0,1-0,3m) som låg söder och öster om stenblocket. Även större stenblock (0,4-1,5 m) tycks avgränsa graven i nordväst En profil lades över stenpackningen. En tredjedel av fyllningen torrsållades med 4 mm:s såll. Profilen ritades och sedan grävdes resten ut Lager 1:Grå till brun grusig silt, rikligt med sten Lager 2: Gul lera (steril) Lager : Gulbrun sandig grus (steril) Recenta fynd som porslin, glas och tegel kom ytligt. Br lera Långt rörben från människa 14 C: Ua : /- BP 58, datering av bränt människoben 12

13 j m SS0 NNV m 1. Grå till brun grusig silt, rikligt med sten. 2. Gul lera. 3. Gulbrun sand med inslag av grus. Fig. 6 Plan skala 1:100 och profilritning skala 1:50. Digital bearbetning : Erik Sanzén 13

14 Fig. 8 Närbild på kantkedja. Foto Susanna Eklund Fig. 8. Den undersökta graven i förgrunden och Årbygravfältet i bakgrunden Foto: Susanna Eklund Övriga anläggningar I schaktet hittade vi en grop, två stolphål och en härd. Anläggningarna var tydliga och såg ut som vanliga boplatslämningar. Anläggningarna som framkom grävdes ut. I gropen påträffades lerklining med träavtryck samt en liten skärva spjälkad keramik. I övrigt hittades inga fynd.man kan förstås fråga sig om det rör sig om boplatslämningar eller om det är någon form av lämningar som kan kopplas till gravritualen? Det finns egentligen inget som tyder på att anläggningarna inte skulle härröra från en boplats. Detta är dock svårt att uttala sig om utifrån undersökningens ringa omfattning. 14

15 Fig. 9: Foto på ett av stolphålen i schaktet j Svedvi 192:1 Grav m mittblock A1, Stolphål A 4, Härd A3, Grop A2 Stolphål? m Fig. 10 Schaktplan över den undersökta ytan. Digital bearbetning: Susanna Eklund 15

16 Anläggningar Anl nr Anl typ Längd Djup Fyllning 1 Stolphål 0,8 0,32 Gråsvart, ngt sotig lera, rikligt med stenar 2 Stolphål 0,4 0,22 Gråbrun lera, 3 Grop 0,5 0,3 Gråbrun siltig lera m inslag av bränd lera 4 Härd 0,6 0,12 Gråsvart sotig siltig lera, rikligt med kol och skärviga stenar Fynd Förutom de uppenbart recenta fynd som påträffades vid rensning av graven, såsom tegel, porslin, och glas så hittades brända människoben samt fragment av bränd lera som eventuellt kan vara förhistorisk. De recenta fynden gallrades bort redan i fält. Tre större bitar med lerklining med travtryck påträffades i A3. Där hittades dessutom ett fragment keramik. Fynd Fynd nr Material Antal Vikt Kommentar Kontext 1 Keramik 1 0,4g A3, grop 2 Bränd lera 3 12,9 Träavtryck A3, grop 3 Brända ben 3 0,63 g Lårben från människa A 5Grav Analyser Vedartsanalys Träkol från härden skickade på vedartsanalys till Vedlab i Glava. Provet innehöll kol av al. Al är och har varit ett attraktivt bränsle då det brinner lugnt och ger gott om användbar glöd. Al lämpar sig dessutom väl för datering eftersom den sällan blir särskilt gammal. Datering Brända människoben från graven och träkol från härd har skickats på 14 C- analys till Ångstömlaboratoriet i Uppsala. Graven visade sig vara något äldre än härden Lab nr Kontext Anl typ Material 14 C år BP Kalibreringar 400BC (26,5%) 350BC 300BC (41,7% 200BC Ua A 5 Grav br ben 2265 ± (95,4% )170BC Ua A4 Härd träkol 2111± BC (66,5) 90BC 70BC (1,7%) 60BC 210BC (95,4%)40 BC 16

17 Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron] Grav 2265±58BP Härd 2111±30BP Fig. 11. C14 graf 1000CalBC 500CalBC CalBC/CalAD Calibrated date Fig. Diskussion Ett stort gravfält med en lång historia Generellt kan sägas att den äldre järnålderns gravar brukar vara variationsrikt utformade beträffande överbyggnad, form och storlek. Fyrsidiga, tresidiga och rektangulära stensättningar, resta stenar och klumpstenar förekommer vid sidan av runda stensättningar. De kännetecknas också av att vara vällagda, vanligen med ett kontrasterande stenmaterial, samt av att ha en flack profil. Variationsrikedomen avtar under yngre delen av järnålder och under större delen av perioden utgörs gravarna främst av högar och runda stensättningar. Dateringsmässigt brukar även skeppsformade stensättningar som inte uppträder i utpräglade bronsåldersmiljöer hänföras till yngre järnålder. Treuddar förekommer främst i övergången mellan äldre och yngre järnålder (Bennet 1987, Hyenstrand 1974). Årbygravfältet innehåller således element som är typiska för såväl äldre som yngre järnålder. Detta kan tyda på att gravfälten har en lång kronologisk spännvidd. Fynden av spelbrickor och kamfragment och framför allt broddarna som framkom i skeppsättningen talar för en datering till yngre järnålder, troligen vendel/vikingatid. Runda stensättningar förekommer under lång tid och det är därför möjligt att stora delar av gravfältet är äldre. Den nu undersökta graven har daterats till äldre förromersk järnålder gravfält och därmed verkar det som om gravfältet haft en användningstid på nästan 1500 år, från 400 f Kr 8/900 ev 1000 e Kr Det verkar rimligt att anta att den nu undersökta graven ingått i själva gravfältet. Kanske kan man tänka sig att RAÄ 190:1 och 192:1 ursprungligen var en del av samma gravfält som följt åsryggen. Uppteckningar från 1800-talet beskriver ett betydligt mer omfattande gravfält med upp till 70-talet lämningar. (Lihammar 2008). 17

18 Figur: Undersökt område ligger mellan Svedvi 192 och 190. Det är möjligt att de två gravfälten ursprungligen kan ha varit ett och samma. Digital bearbetning: Susanna Eklund Varför hittar vi så lite ben? I den undersökta graven hittade vi endast tre små fragment ben med en sammanlagd vikt av ca 1 gram som kunde identifieras som brända människoben. En av bitarna kom från ett rörben, de övriga gick ej att identifiera närmare. Att man hittar mindre än den förväntade benmängden i gravar från yngre bronsålder och äldre järnålder är ett generellt drag. Benmängden efter en vuxen individ som bränns enligt modern kremering uppgår till mellan och gram (Mckinley 1989). Ben som blir ofullständigt förbrända har sämre bevaringsmöjligheter. Även om förbränningstemperaturerna i moderna ugnar är 18

19 betydligt högre än vid de förhistoriska kremeringsbålen så kan det inte på tillfredställande sätt förklara varför den benmängd man hittar ofta är så liten. En möjlig förklaring är istället att man med avsikt deponerat endast en liten del av benmängden i graven efter kremeringen. På andra gravfält från den tidiga järnåldern är det också vanligt förekommande med gravliknande anläggningar, vällagda och med kantkedja där man inte hittar några ben över huvud taget (jfr Eklund et al in press) Säkerligen hade man en annan syn på gravens innebörd än idag. Kanske är det så att vissa monument inte primärt var konstruerade för att hysa gravar - men att de fått en rituell förstärkning av människoben. Då behöver det inte handla om hela kroppar utan kanske räcker med enstaka fragment som en symbolisk representation av den döde (Engström 2007). Sammanfattning En förundersökning utfördes med anledning av att paret Robson planerar att göra en utbyggnad på sitt boningshus vilket ligger i direkt anslutning till Årbygravfältet (Svedvi 190:1 och 192:1). En stenansamling skulle undersökas med syfte att ta reda på huruvida det var en grav eller ej. Dessutom skulle sökschakt dras för att utreda förekomsten av eventuella anläggningar under jord. Några få fragment ben har konstaterats komma från människa och vi har således kunnat visa att stenansamlingen var en grav. Det rör sig om en mittblocksgrav med en inre kantkedja innanför vilken benen framkom. I sökschaktet framkom boplatslämningar i form av två stolphål, en grop och en härd. Ben från graven har daterats till äldre förromersk järnålder och härden visade sig vara något yngre. Vi har med denna lilla undersökning kunnat besvara en hel del viktiga frågor om Årbygravfältet. Vi har fått den första 14 C dateringen av gravfältet som tydligt visar på en tidig etablering under äldre förromersk järnålder. Vi har också kunnat belägga andra former av förhistoriska aktiviteter i gravfältets direkta anslutning alternativt uppe på själva gravfältet. En härd har daterats till sen förromersk järnålder och kan således ha varit samtida med några av gravanläggningarna på gravfältet. Det är troligt att det finns flera lämningar som ej är synliga ovan jord inom tomten. Om Årbygravfältet representerar ett gårdsgravfält med lång användningstid, vilket verkar troligt, så är det också troligt att gården legat i närheten av gravarna och att de anläggningar vi undersökte i sökschaktet utgör rester av denna gård. 19

20 Referenser Annuswer, B Ett folkvandringstida gravfält vid Larsbo. Arkeologisk undersökning för järnvägen Mälarbanan, delen Västerås-Kolbäck, Svedvi socken, Västmanland. RAÄ UV Uppsala Rapport 1996:40. Uppsala. Annuswer, B Ett folkvandringstida gravfält vid Brunna. Arkeologisk undersökning för järnvägen Mälarbanan, delen Västerås-Kolbäck. RAÄ 79, Säby socken, Västmanland. RAÄ UV Uppsala Rapport 1997:57. Uppsala. Annuswer, B Spår vid Borgby: järnåldersbebyggelse järnvägsbygge: arkeologisk undersökning för järnvägen Mälarbanan, delen Västerås-Kolbäck. RAÄ 142, Borgby 2:1, Säby socken och RAÄ 340, Årby 2:3, Svedvi socken, Västmanland. RAÄ UV Uppsala Rapport 1998:50. Uppsala. Bennet, A Graven- religiös och social symbol: strukturer i folkvandringstidens gravskick i Mälarområdet. Theses and Papers in North European Archaeology 18 Diss. Stockholms Universitet. Eklund, S., Lindkvist, A. & Wikborg, J. in print. Påljungshage Engström, T De dolda döda I: Notelid, M. (red) Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Volym 2 Arkeologi E4 Uppland studier Eriksson, M En västmanländsk skeppsättning återställd. Västmanlands fornminnesförenings årsskrift XLVII Västerås Lihammer, A. 2008: Delundersökning i samband med restaurering av skeppssättning. RAÄ 192, Årby, Svedvi socken, Västmanland. Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen, Rapportsammanställning (RAÄ dnr ). I :Lihammer, A. 2008: Sammanfattning av Nationella rapportprojektet i Västmanland. Rapportsammanställning, Västmanlands län, Västmanland. Kulturmiljövård Mälardalen Rapport 2008:66. (RAÄ dnr ). Mc Kinley Spong Hill, Anglo-Saxon Cremation Cemetry. Burial Archaeology Current research, Methods and Development. BAR British series 211. Oxford. Sjöling, E Härdar i Söby och Kolbäck socken. Arkeologisk antikvarisk kontroll. SAU rapport 2010:1 20