Artilleri & Luftvärn. Tema Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv. Artilleri-Tidskrift

Transkript

1 Artilleri & Luftvärn Tema Materielförsörjning i demonstratorernas tidevarv Artilleri-Tidskrift Nr

2

3 Artilleri & Luftvärn Artilleri-Tidskrift Tidskrift för artilleriet och luftvärnet Häfte Årgång 130 Redaktören Materiel- och kompetensförsörjning i demonstratorernas tidevarv... 4 Percurt Green Svensk försvarsindustri i förändring och i takt... 7 Stig Schyldt Upphandling av demonstratorer Roland Jostrup Demonstratorer en av flera vägar till kompetensutveckling av luftvärnet Ulf Berg BAE Systems en partner i det svenska försvaret Thorbjörn Wennersten Bofors Defence 2000-talets arvtagare till ett traditionsrikt företag Svante Berg Ericsson Microwave Systems ger kunden informationsövertag Anders GM Dahlberg FLIR Systems AB, Optronik Johan Persson Giat Industries en företagspresentation Rainer H. Huth och Michael Kerwin KMW en företagspresentation Vesa Toivonen Patria Vammas 70 år på höjden av vapentillverkning Harry Ollinen Patria Hägglunds ett litet företag med unik produkt.. 54 Lennart Ljungfelt Saab Bofors Dynamics gör det med precision Artilleriklubbens höstmöte Omslagsbild: ÖB Johan Hederstedt spanade efter artilleriet och luftvärnets framtid? Nej, faktiskt enklare än så, Malte Saltin, chef för affärsenhet Air Defence Missiles, förevisar RSB 23 BAMSE. Foto Bofors Defence. Form och layout: Marie Thelander ISSN

4 Morgondagens artillerisystem heter APS 07 APS 07 är ett eldrörsartillerisystem med eldkraft som raketartilleri och som dessutom medger träff i en enskild byggnad med alla skott på 60 kilometers skjutavstånd. LCC, Life Cycle Cost, är avsevärt lägre än för motsvarande system på marknaden. Den låga kostnaden baserar sig främst på att APS 07 är installerad på ett civilt standardchassi. MRSI, Multiple Round Simultaneous Impact, är exceptionellt stort för APS 07. Mer än 10 skott från samma pjäs kan slå ner i målet samtidigt. APS 07 har mycket högt skydd tack vare många samverkande egenskaper: - Gun-and-Run-förmåga - Stealth-utformning - Pansrat och minskyddat personalutrymme SE Karlskoga, Sweden Tel: Telefax: Internet: info@boforsdefence.se 2

5 Artilleri & Luftvärn Med Saab Bofors Dynamics in i framtiden Saab Bofors Dynamics AB utvecklar och producerar avancerade försvarssystem på teknikens framkant, från högflygande autonoma robotar till djupgående fjärrstyrda undervattensfarkoster. Om Du är intresserad av en utmaning med ett spännande arbetsinnehåll kan Saab Bofors Dynamics erbjuda ett stort urval av arbetsuppgifter med bred teknisk spännvidd. Personalen är vår största tillgång och vi behöver alltid duktiga medarbetare. Hos oss får Du användning för dina kunskaper och kan utvecklas i en högteknologisk kreativ arbetsmiljö. Vill Du veta mer om vårt företag eller en eventuell anställning, besök då vår hemsida eller ring/skriv till: Tommy Laurell, , tommy.laurell@dynamics.saab.se (Linköping, Göteborg, Järfälla) Annika Franzén, , annika.franzen@dynamics.saab.se (Motala, Landskrona, Järfälla) Annika Fröberg - Skeppstedt, , annika.frobergskeppstedt@dynamics.saab.se (Karlskoga, Eskilstuna) SAAB BOFORS DYNAMICS 3

6 Redaktören Lave Malmgren Överstelöjtnant Lave Malmgren är tidskriftens redaktör. Materiel- och kompetensförsörjning i demonstratorernas tidevarv När det regnar manna från himlen har den fattige ingen korg att samla upp den i. Detta gamla talesätt kan illustrera något av Försvarsmaktens situation idag. Fast egentligen precis tvärtom Efter alla omstruktureringsvåndor står nu försvarets förband med en produktionsapparat färdig att tas i bruk. Och med ett skriande behov av att täppa till alla de kompetenshål, som omflyttningen av personal och institutioner har medfört. Och ivrigt påhejad av statsmakt och politiker att akademisera utbildningen. Men utan ekonomiska resurser att göra just mycket mer än att förvara de värnpliktiga. Det blir litet av Bron över floden Kwai - anda över det hela: Göra det bästa möjliga av en omöjlig situation för att upprätthålla anda och disciplin. (Vilket jag från mitt perspektiv uppfattar att man tycks lyckas med ganska väl.) Även våra reservofficerare är lidande av situationen. Jag vet att regementscheferna har en klar ambition att ta hand om denna viktiga resurs, men att ekonomin sätter gränser. I skrivande stund när jag en förhoppning om att förbanden skall kunna distribuera detta nummer till alla våra reservofficerare, men säkert är det inte. Så om du som är reservofficer vill ha denna kontakt med ditt truppslag bli medlem i Artilleriklubben! Se sida 64! Mitt i alla ekonomiska bekymmer vill Artilleriklubben och dess tidskrift ta fasta på det offensiva i Försvarsmaktens situation. Omstruktureringsbeslutet var ju en signal till förnyelse av materiel, metoder och därmed även organisation. I detta nummer presenterar vi tankar, idéer och resurser för försvarets förnyelse och anpassning till en radikalt förändrad omvärldssituation. För försvaret är det numera viktigare att ligga på framkant i den tekniska utvecklingen och kunna göra internationella 4

7 insatser än att samla i ladorna och ha hög mobiliseringsberedskap. Demonstratorer har blivit ett nyckelbegrepp i kompetensutvecklingen. Nya materielsystem prövas och jämförs i tillfälligt sammansatta organisationer. Dessa tjänar också ett syfte att utveckla personalens kompetens och anpassa metoder till nya tekniska förutsättningar. Konsekvenserna för försvarsmaterielindustrin är att man måste satsa på hög teknologisk kompetens och utvecklingskapacitet utan några garantier för långa serieleveranser. Även det internationella perspektivet sätter sina spår. För Sverige som medlem i den Europeiska unionen och med en tydligt uttalad värdegemenskap med flera internationella sammanslutningar blir försvarsindustrin inte längre samma nationella angelägenhet som den har varit. Omstrukturering och företagsfusioner sker inte bara inom landet utan även över gränserna. Både inom Europa och över Atlanten. Den nya situationen beskrivs från olika utgångspunkter i olika artiklar i detta nummer. Percurt Green ger ett övergripande perspektiv från sin position i Sveriges Försvarsindustriförening. Stig Schyldt beskiver hur man arbetar inom Försvarets Materielverk. Roland Jostrup ger en inblick i hur situationen tacklas inom luftvärnet. Och några av artilleriets och luftvärnets viktigaste försvarsindustrier beskriver sin situation. Artilleri & Luftvärn Temat för detta nummer är så omfattande att alla aspekter inte ryms på 64 sidor. Utbildarperspektiven från ArtSS och LvSS får stå över till nästa nummer. Så redaktören kan alltså utlova en spännande fortsättning på temat. Och kanske även du har någon synpunkt som väntar på att komma till uttryck i Artilleri-Tidskrift. I så fall är du hjärtligt välkommen med ditt (debatt)- inlägg! För egen del är jag snart bättre uppdaterad på Artilleriet under slutet av 1800-talet än på dagens situation. Jag arbetar nämligen med att göra ett bibliotekssystem för Artilleri-Tidskrifts artiklar från tillblivelsen 1872 till dags dato. Syftet är att tidskriftens material skall göras lättare tillgängligt för forskning och information till enskilda. Situationen på 1880-talet, där jag är just nu, är naturligtvis helt annorlunda. Men omständigheterna är ofta förvånansvärt lika. Det finns dock några slående olikheter. Författarna synes vara mera oförvägna att föra fram egna (och kontroversiella) uppfattningar. Men på ett mycket belevat och välformulerat sätt. Tidskriften tycks ha varit en guldgruva för den som ville följa artilleriutvecklingen utomlands t ex med årligen återkommande beskrivningar av försök och försöksresultat i bl a Österrike. Vetenskapliga artiklar är mycket frekventa, ofta med matematisk text, som jag inte vet ens hur vi skulle bära oss åt för att trycka idag. Det skall bli mig ett nöje att framöver få presentera resultatet av detta arbete. Det är min förhoppning att det också skall bli till nytta för någon som vill gräva i artilleri- eller luftvärnsutveckling genom åren. 5

8 6

9 Percurt Green Artilleri & Luftvärn Generallöjtnant Percurt Green har varit vid chef för FMV-A, departementsråd i Försvarsdepartementet, ställföreträdande ÖB och militärbefälhavare. Han är ledamot i Kungl. Krigsvetenskapsakademin och efter pension VD för Sveriges Försvarsindustriförening. Svensk försvarsindustri i förändring och i takt Försvarsindustri sedan 1500-talet Försvarsindustrin i Sverige har varit en säkerhetspolitisk tillgång under mycket lång tid. Av olika skäl. Vår industri har anor som sträcker sig flera sekel bort, mer än 400 år. Några exempel: Åkers krutbruk startade sin verksamhet under 1500-talet, Carl Gustafs Gevärsfaktori 1643; Bofors har tillverkat vapen under mer än 350 år och Karlskronavarvet har försett svenska flottan med olika typer av krigsfartyg i mer än 320 år. Vi har i allt väsentligt varit självförsörjande och har haft behov av det av flera skäl. Tidigt därför att vi var en regional stormakt nästan ständigt i krig och därför med ett behov av en inhemsk industri. Senare under 1900-talet beroende på vår neutralitetsoch alliansfrihetspolitik. Det var under det andra världskriget som vår moderna försvarsindustri byggdes upp. Det var då vi fann att vi var ensamma. Vi kunde inte förse våra stridskrafter med moderna vapen, därför att ingen ville sälja: de länder som vi tidigare köpt från hade egna behov. Det var då vi byggde upp vår kapacitet att producera stridsflygplan, vilket har resulterat i att vi idag har i produktion ett av världens mest moderna stridsflygplan, Gripen. Hägglunds började utveckla och producera stridsfordon, en tradition som idag visar sig i form av stora exportframgångar av stridsfordon 90 och bandvagnar. Kockums och Karlskronavarven accelererade under denna tid sin produktion av både ubåtar och övervattensfartyg och producerar idag Visbykorvetter och studerar i ett internationellt samarbete nästa generations ubåtar. Bofors blev en betydande leverantör av inte bara fältartilleripjäser utan också luftvärn, kustartilleri, fartygs- och stridsfordonspjäser samt ammunition; en verksamhet som fortsatt in i våra dagar. 7

10 Försvarsindustri Vi lyckades att under pågående krig så småningom utrusta våra stridskrafter med modern materiel och i och med den fortsatta neutralitetspolitiken efter andra världskrigets slut var det nödvändigt att behålla och vidareutveckla den omfattande nationella försvarsindustrin. De materiella behoven förändrades över tiden och en betydande robotindustri byggdes upp tillsammans med en omfattande elektronikindustri. Resultatet har blivit en försvarsindustri med en imponerande bredd och med utvecklingsoch produktionskapacitet från fjärde generationens stridsflygplan till uniformer och nästan allt däremellan. Ny säkerhetspolitisk situation Men som vi alla vet föll muren 1989 och vår säkerhetspolitiska situation förbättrades avsevärt med känt resultat; minskat och förändrat hot, ökade utvecklingskostnader och minskande försvarsbudgetar har tvingat alla, industrin såväl som myndigheter och statsmakter, att acceptera förändringar. Förändringar i form av omstruktureringar, neddragningar, sammanslagningar, samarbeten och joint ventures m m. Förändringar blev en nödvändighet även för svensk försvarsindustri. Först såg vi förändringarna i elektronikindustrin. Den senaste stora nationella förändringen var då Saab AB förvärvade Celsius AB under år Samarbete över gränser Men den nationella struktureringen har inte varit tillräcklig. Förändringar i form av utländskt ägande var en väg, nödvändig för att säkerställa att viktiga delar av försvarsindustrin i Sverige skulle kunna bibehållas. Dessa förändringar har bl a medfört att Hägglunds Vehicle numera ägs av engelska Alvis Plc, Kockums av tyska HDW, Bofors Defence av amerikanska United Defence och engelska BAE Systems har ett 35%-igt ägande i Saab AB. Andra exempel på förändringar är sammanslagningen av huvuddelen av den nordiska ammunitionsindustrin i NAMMO, som har svenska, norska och finska ägare. Vidare har sprängämnesindustrierna i Finland och Sverige samlats i ett gemensamt företag, NEXPLO. Man kan fundera över om detta är början till slutet för svensk försvarsindustri, men min bedömning är att dessa förändringar skapar ökade möjligheter att bibehålla viktiga delar av industrin inom landet. Svensk kompetens, gemensamma projekt, ökade marknader är viktiga förutsättningar för industrins överlevnad. Det finns anledning att peka på att dessa förändringar inte bara har accepterats av statsmakterna utan också uppmuntrats. I försvarsbesluten 1999 och 2000 gavs ett klart budskap och en klar inriktning; vi kan inte och vi behöver inte vara självförsörjande, så gå ut i världen och sök partners; vår nya policy är att finna vägar att säkerställa tillförsel av materiel till våra stridskrafter genom samarbete, därmed skapande ömsesidiga beroenden. Och som framgår av det ovanstående har svensk industri lyssnat på budskapet och agerat därefter. Samarbete är inte något nytt, men har av förklarliga skäl varit relativt begränsat, bl a 8

11 beroende på vår alliansfria politik och att Sverige har haft en sådan omfattande försvarsindustri och en trogen kund, det svenska försvaret. Men några exempel på samarbete kan nämnas: Artillerigranaten BONUS, ett samarbete med Frankrike, artillerilokaliseringsradarn ARTHUR tillsammans med Norge, IR-roboten IRIS-T; ett europeiskt samarbetsprojekt med ytterligare fem länder; ubåtsprojektet VIKING med Norge och Danmark. ERIEYE, TAURUS, och AMOS är ytterligare exempel på gemensamma projekt. Men vi måste gå vidare. Sverige och svensk försvarsindustri har enligt min mening hittills lyckats att positionera sig internationellt på ett bra sätt. Som framgår ovan har vi varit med i och är med i ett antal viktiga samarbetsprojekt. Det finns två huvudsakliga skäl till detta. Vi har som tidigare nämnts en bra struktur vad gäller kompetens och förmågor inom ett stort antal områden vilket gjort oss intressanta som samarbetspartners såväl inom materielprojekt som inom försvarsforskningen. Vi har vidare i Sverige byggt upp ett bra samarbete mellan regering, myndigheter, forskningsinstitut och industrin. Utvecklat samarbete krävs Det är bl a dessa utgångspunkter vi har när vi nu skall gå vidare. Artilleri & Luftvärn Andra utgångspunkter är de regerings- och myndighetssamarbeten i vilka Sverige är delaktig. Sverige deltar i det s k sexnationssamarbetet (LOI) mellan Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Syftet med detta är att underlätta omstruktureringen av försvarsindustrin i Europa. Efter ratificering av avtalet som nu skett av samtliga länder utom Spanien pågår implementeringsarbetet. En viktig del av avtalet är åtgärder för att säkerställa tillgång på materiel i krissituationer. Sverige blev, efter att ha haft observatörsstatus under ett antal år, medlem i Western European Armaments Group (WEAG) i november år Organisationens mål är att skapa förutsättningar för materielsamarbete genom gemensamma studier för att om möjligt kunna harmonisera de militära kraven. Det är numera nitton nationer som deltar i arbetet och alla beslut tas i konsensus. Därmed är svårigheterna att nå resultat betydande, men WEAG måste ändå bedömas vara ett viktigt forum för information. Det finns anledning att tro att WEAG får en större betydelse och ett större inflytande på utvecklingen då WEU nu integreras i EU. Interoperabilitetskraven på den EU-styrka om man som beslutats för s k Petersbergsuppgifter kommer att medföra ett ökat behov av samarbete inom materielområdet. OCCAR (Organisme Conjoint de Cooperation en Matiére d Armement) är ett materielsamarbete som sedan 1996 bedrivits mellan Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland. Syftet med organisationen, som fick legal status i början på 2001 sedan samt- 9

12 Försvarsindustri liga stater ratificerat avtalet, är att genomföra konkreta materielprojekt. FMV har sedan 1998 regeringens uppdrag att förhandla om ett samarbetsavtal med OCCAR. Kravet för deltagande är att ansökarlandet är berett att delta i ett eller flera materielprojekt. Diskussioner mellan FMV och OCCAR har påbörjats, men något konkret projekt har ännu inte hittats. På industrisidan deltar svensk försvarsindustri i ett antal samarbetsfora. European Defence Industry Group (EDIG) och European Association of Aerospace Industries (AECMA) är de viktigaste. Syftet med dessa organisationer är att påverka såväl myndigheter som regeringar och organisationer som EU, EC, WEAG och OCCAR. Transatlantiskt samarbete Ett mycket viktigt område är de transatlantiska relationerna. Även om mycket är inriktat på Europa så är det svensk-amerikanska samarbetet av oerhört stor betydelse. Vi har ett samarbetsavtal med USA sedan 1986 och detta har nu förstärkts sedan Sverige har fått löfte att ingå i den s k DTSIgruppen. Defence Trade Security Initiative beslutades av USA i maj år 2000 och syftade till att underlätta samarbete, export, teknologiöverföring m m mellan USA och NATO-länderna, Australien och Japan. Efter ett intensivt arbete från den svenska regeringen har nu Sverige tagits in i gruppen. Detta kommer att få en stor betydelse för det fortsatta samarbetet med USA. Som framgår ovan har det skett stora förändringar inom den svenska försvarsindustrin, eller numera mer korrekt uttryckt, försvarsindustri verksam i Sverige. Svensk industri har utvecklats och förändrats i takt med den tekniska utvecklingen, den säkerhetspolitiska situationen och de ekonomiska förutsättningarna. Detta arbete måste gå vidare för att vi även i fortsättningen i olika säkerhetspolitiska situationer skall kunna förse våra stridskrafter med erforderliga system. Detta är möjligt om vi kan utveckla och etablera nya samarbetsformer, roller och ansvarsfördelning mellan aktörerna, d v s regeringen, myndigheterna och industrin. Vidare att våra nationella regelsystem utvecklas så att internationellt samarbete underlättas. Det måste skapas förutsättningar för att kunna vidmakthålla och utveckla viktiga kompetenser som fortsatt gör oss till intressanta samarbetspartners. Det samarbete som idag genomförs inom ramen för LOI, WEAG, DTSI, EDIG, AECMA m fl måste fortsätta och vidareutvecklas. Det är genom att dessa åtgärder prövas och utvecklas som försvarsindustrin kan fortsätta att vara en viktig säkerhetspolitisk tillgång för Sverige. 10

13 Stig Schyldt Artilleri & Luftvärn Översten av första graden Stig Schyldt är teknisk chef för markstridssystem vid FMV. I hans arbetsuppgifter ingår bl a anskaffningsplanering för system till markstidsförbanden. Upphandling av demonstratorer Vad är en demonstrator? Demonstrator har blivit modeord i den svenska försvarsterminologin. Vad är då detta nya fenomen? Som vanligt är det kanske inte så mycket nytt under solen. Begreppet började användas av FMV då principerna för materielanskaffningen sågs över efter försvarsbeslutet 1996 (FB 96). Vid detta beslut stod det klart att vårt sätt att anskaffa krigsmateriel till försvarsmakten behövde förnyas. FMV genomförde en översyn av alternativa metoder för framtiden och redovisade en modell som benämndes Evolotionär anskaffning. Inom detta förslag presenterades s k demonstratorer. Demonstrator redovisades inom denna metodik som en anskaffning i syfte att utveckla ett system, eller en version av ett system, för att vidmakthålla en kompetens främst vid försvarsindustrin, och åstadkomma en förnyelse som inte självklart skulle tillföras krigsorganisationen. I denna funktion var det en ny företeelse. Sedan denna metodik presenterades har begreppet demonstrator breddats och används nu som benämning för flera olika saker. Det har kommit att stå för alla typer av materiel som anskaffas med annat syfte än att ingå i krigsorganisationen. Vad vi tidigare har kallat försöksmateriel blir nu oftast benämnt demonstrator. Även materiel till krigsorganisationen kallas ibland för demonstratorer. Förnyelse av materielfösörjningen till svenska försvaret Behovet att förnya vår metod för materielanskaffning blev allt tydligare under nittiotalet. De ständigt minskade försvarsanslagen och senare de s k svarta hålen tvingade fram en helt ny syn. I FB 96 fastlade statsmakterna att det fanns en strategisk paus inom säkerhetspolitiken. Vårt behov att anskaffa stora serier av krigsmateriel för att hålla förrådsställda i beredskap bortföll. Inom FMV genomfördes en studie av nya metoder för materielanskaffning. En s k evolotionär metod rekommenderades. 11

14 Demonstratorer Metodens huvudprincip är att i stället för att anskaffa långa serier av krigsmateriel, där en stor del avses för mobförrådsställning, anskaffas enbart vad som erfordras för utbildning mm. De medel som tidigare planerades för den fortsatta anskaffningen föreslogs nu användas för att omgående påbörja vidareutveckling av förbättrade versioner. Genom sådan kontinuerlig utveckling skulle kompetens kunna bibehållas inom försvarsindustrin. Den allt snabbare teknikutvecklingen skulle kunna tillgodogöras fortare i utbildningsarbetet och därmed i utvecklingen av stridskrafterna. Det förutsågs att inte varje version skulle föras ut för utbildning på bredd. Någon version skulle kunna användas enbart för metodutveckling t ex vid skolförband. Det var från början tidiga versioner och dessa mellanversioner som kom att benämnas demonstratorer. Under genomförde armén en studie för att belysa konsekvenserna av den föreslagna metoden och pröva dess genomförbarhet. Slutsatsen blev att metoden bedömdes användbar. I studien ingick en s k fallstudie av konsekvenser om metodiken hade tillämpats vid den genomförda luftvärnsrobotanskaffningen. RBS 1 70 anskaffades under 70-talet. Leveranser pågick under stor del av 80- talet, samtidigt som RBS 90 utvecklades. 90-systemet levererades under tidiga 90- talet då RBS 23 påbörjade sin utveckling. 1 RBS: Robotsystem. Med den nya evolotionära metoden skulle utveckling av RBS 90 ha påbörjats tidigt 80-tal, reducerad anskaffning vara slutförd före 90. RBS 23 skulle vara påbörjad sent 80-tal och nu serielevererad. Utveckling av en nästa version, t ex för mekförband, skulle pågå, kanske i sitt slutskede. Idag bedömer vi självklart detta som effektivare anskaffning. Men vi måste hålla i minnet att priset för denna effekthöjning hade varit, att endast ett fåtal förband skulle ha funnits förrådsställda under 70- och 80-talen. Vem hade då kunnat fatta ett sådant beslut? Framtida modell för upphandling Under perioden från 98 till nu har utredningar av materielförsörjningen pågått ständigt. Inför FB 00 redovisade FMV ett särskilt underlag till regeringen avseende behovet av demonstratorer för att säkerställa kompetensen i försvarsindustrin. Denna tillgodosågs inte av den Materielförsörjningsplan som Försvarsmakten inlämnade. Regeringen har tillsatt flera utredningar som berör materielanskaffningen och som redovisats i perioden. Bl a materielförsörjningsutredningen, som lämnat slutbetänkande Försvarsmateriel på nya villkor (SOU 2001:21), och översynen av forskning och utveckling inom totalförsvaret med sitt betänkande Forskning och utveckling för totalförsvaret (SOU 2001:22). Parallellt med dessa har Försvarsmakten tagit fram en strategi för sin materielanskaffning. Gemensamt för utredningarna och strategin är att de bejakar en satsning 12

15 på studier och utveckling även i de fall, då detta inte leder till att ny materiel självklart tillförs krigsorganisationen. Härmed torde demonstratorer kunna anses vara ett vedertaget begrepp för framtiden. Det återstår nu att planera materielanskaffningen efter denna metodik. Som ovan redovisats bedömde FMV den planering som ingick i underlaget inför FB 00 som inte tillfredsställande. Även om en ny strategi sedan dess lagts fast under 2000 har denna inte fått genomslag i materielplanen. Detta nya sätt att se på materielanskaffningen har inte heller fått genomslag på bredden och i djupet av Försvarsmakten. De allra flesta officerare vill tala om sina krigsförband som utrustade enheter med grejer i ladorna. Kanske kan denna artikel bidra till en förståelse för den förnyelse som erfordras. Genom att utnyttja demonstratorer kan vi tillgodogöra oss den snabba tekniska utvecklingen. Idag är livslängden för programvara 1-1 1/2 år, för datorkomponenter c:a tre år. Självklart kan vi inte förnya krigsmaterielen på bredd i organisationen med sådana omloppstider. Även materiel med lång livslängd påverkas av de snabba tekniska förändringarna. Ett exempel kan vara stridsfordon 90. Detta system är anskaffat för c:a 30 års livslängd. Redan under de åtta år som leveranserna nu pågått har tre tekniska nivåer producerats, A- resp B-versionerna samt nu en 90 I för internationell tjänst. Dessa versionsutvecklingar kommer att fortsätta utan att vi försöker uppgradera alla vagnar till senaste modell. Även versioner kan tillkomma som Artilleri & Luftvärn inte förs ut på stor bredd i organisationen, t ex SAT/VMS-version. (SAT = Signaturanpassningsteknologi; VMS = varnare, motmedel, skydd). Som grund för metodiken ligger en plan att vid beredskapshöjning kunna komplettera anskaffningar och modifiera äldre versioner till den senaste tekniknivån för den beredskapsorganisation som då erfordras. Detta är ett s k ominriktningsbeslut som skall kunna fattas. Demonstratorer i praktiken I vår materielplanering finns nu demonstratorer med, oftast med den breddade definitionen ovan. Artilleriet genomför nu under några år försök med nya (och gamla) artillerisystem med syfte att utveckla artilleriets kompetens för att kunna kravställa ett framtida system. Härvid lånas två moderna bandgående artillerisystem, Panzerhaubitz 2000 och AS 90 Braveheart samt utnyttjas hjulgående dumpersystemen Karelin och 77BDI. Detta kan sägas vara ett demonstratorprogram för att utveckla ny metodik och stridsteknik. Med ursprunglig betydelse är det egentligen bara Karelin som är en demonstrator. Denna togs fram med kompetensutveckling som syfte. För luftvärnet planeras tillförsel av en mycket begränsad serie av RBS 23. Den är idag inte fulltalig för att kunna utgöra ett krigsförband. Motivet är att kunna tillföra modern teknologi och följa med i den tekniska utvecklingen i avvaktan på att långsiktig teknikutveckling för luftvärnet kan läggas fast. I denna mening blir även RBS 23 en Demonstrator. 13

16 14

17 Roland Jostrup Artilleri & Luftvärn Överstelöjtnant Roland Jostrup är chef för Luftvärnsutvecklingsenheten på Luftvärnsregementet. Demonstratorer en av flera vägar till kompetensutveckling av luftvärnet. Konsekvenserna av det senaste försvarsbeslutet har inneburet nedläggningar av förband och förlust av ett stort antal kompetenta officerare, vilket inte minst har drabbat luftvärnet, där vakanser för närvarande tynger organisationen. Förmågan att behålla önskvärd kompetens och att utveckla personalen i en liten organisation med krympande övningstillfällen är en utmaning av stora mått. Samtidigt upplevs behovet av ett adekvat luftförsvar som stort, trots den radikala avspänningen i vårt närområde, då lufthotet blivit alltmer mångfacetterat med en hotbild förflyttad från tunga politiska militärallianser till skurkstater och aktioner av terroristkaraktär. Den tekniska utvecklingen gör att även mindre resursstarka aktörer kan agera, då lufthotet, från att ha dominerats av dyra bemannade luftfarkoster, nu verkar gå mot ett kraftigt ökande antal kryssningsrobotar, obemannade farkoster (UAV), vapenlaster samt även ballistiska missiler, på NATO-språk sammanförda under samlingsnamnet Theater Missiles. Mättnadsscenarier med kryssningsrobotar och andra typer av vapenlaster synes i framtiden vara den förhärskande hotbilden för luftvärnet, men även en viss förmåga torde erfordras att med långräckviddiga system hålla sensorer och vapenbärare på avstånd. Detta innebär att svenska luftförsvarets utnötningstaktik, att efterhand ta tull på motståndarens flygplan, inte längre gäller. En kryssningsrobot är gjord för att användas en gång och den tekniska utvecklingen gör att sannolikheten för målträff är mycket hög. Detta förhållande ställer krav på delvis helt andra förmågor för luftvärnet. Nya krav krympande resurser Försvarsmakten har som helhet dessutom fått en tydlig internationell inriktning, där 15

18 Demonstratorer oroshärdar skall kunna stillas utanför svenskt territorium. Att på olika sätt svänga in mot denna för luftvärnet nya bana torde vara en förutsättning för utveckling på sikt. Luftvärnet är idag till stora delar uppbyggt kring äldre system, som visserligen modifieras, men som får svårt att hävda sig om vi blickar framåt. Mängdluftvärnet RBS 1 70 saknar småmåls-, mörker- och allväderskapacitet samt förmåga att verka i splittertät miljö. RBS 90 har mörkerkapacitet men har i övrigt samma brister som RBS 70. RBS 77 Hawk som modifieras till RBS 97 finns endast i begränsat antal. Det saknas också lämpliga luftvärnsförband, förutom luftvärnskanonvagnssystemet, för att understödja manövrerande förband. Till internationella insatser kan luftvärnet inom kort bidra med en luftvärnskanonvagnspluton (lvkvplut) att vid behov nyttjas som bataljonsluftvärn. Lvkv är ett utmärkt system mot helikopterhot och för att erhålla information om luftläget i närområdet. Övriga luftvärnssystem fyller i dagsläget inte de skyddskrav som i regel krävs internationellt. Det system, som skulle råda bot på en stor del av luftvärnets inskränkningar och vara luftvärnets brygga in i nästa decennium, 1 Följande förkortningar används i texten utan förklaring: RBS: robotsystem, UndE: underrättelseenhet, PC-DART: persondator med datarapporteringsterminal, LvUndC: luftvärnsunderrättelsecentral, STANAG: Standard NATO Agreement Pbv: pansarbandvagn. RBS 23 BAMSE, har begränsats. Den tydliga satsningen på detta system har uteblivit och anskaffningen har reducerats till en demonstrator bestående av ett fåtal eldenheter. Konsekvenserna av detta är att vi idag har svårt att utveckla luftvärnsförband mot hotbilden med små snabba mål (kryssningsrobotar och vapenlaster). Den mycket begränsade anskaffningen av RBS 23 omintetgör även möjligheterna att ur denna RBS 23-generation utveckla ett nytt brigadluftvärn som ju skall kunna understödja manöverförband. Luftvärnet står idag inför frågan: Hur skall vi med begränsade ekonomiska resurser bygga upp luftvärnssystem, som möjliggör en kontinuerlig utveckling av materiel, personal, taktik och stridsteknik för både nationella och internationella åtaganden mot den framtida lufthotbilden? I artikeln behandlas först behovet av kortare utvecklingsvägar mellan nyttjarna och industrin, därefter behovet av anpassning mot internationell verksamhet (interoperabilitet) och slutligen behovet av ett antal olika kompetenssystem eller demonstratorer som deltar i utvecklings- och övningsverksamheten. Förkortade utvecklingsvägar För att skapa den kompetensorganisation som Försvarsmakten nu håller på att inriktas mot krävs ett nytt sätt att bygga upp kompetens. En metod kan vara att ständigt nyutveckla materiel utan att det alltid skall leda till seriebeställningar och att materielen skall ingå i krigsförband. 16

19 Syftet med detta är att snabbt kunna prova vilka nya möjligheter och krav teknikutvecklingen ställer på luftvärnets taktik och stridsteknik. För detta krävs en mer försöksorienterad organisation än den som finns idag samt ett närmare samarbete med industrin. I dagsläget sker produktutvecklingen alltför statiskt. Det tar lång tid att sekventiellt gå igenom alla stegen från idé via målsättningsarbete, beställning av prototyp och serieproduktion till färdigt system vid förbandet. Detta är idag en process som ofta tar år. En mer dynamisk produktutveckling måste skapas så att utvecklingen sker parallellt och i ett nära samarbete mellan industrin och luftvärnet för att korta utvecklingstiden, bygga kompetens och optimera produkten. Materielen bör från början konstrueras så att den ständigt kan förändras. Under hela systemets livslängd måste det finnas tillgång till kompetens, helst även på lokal nivå, för att snabbt kunna göra förändringar så att materielen kan anpassas till ny teknik och taktik. För att prova stridsteknik/taktik kan försökskompani/pluton upprättas vid GU-bataljonen. Där skulle det vara möjligt att med ett begränsat inslag av värnpliktiga utveckla och utvärdera olika materielslag och system med huvudsyftet att utveckla kompetens så att luftvärnsofficeren kan ställa relevanta kravspecifikationer till FMV och industrin. Snabbare informationsspridning Luftvärnet är i idag beroende av aktiva radarsensorer. I en nära framtid har luftvärnet, med avseende på den hotbild som redan nu finns för aktiva sensorer, för avsikt Artilleri & Luftvärn att förbättra sin kompetens beträffande olika typer av passiva sensorer. Av särskilt intresse är erfarenheter från varnar- och motmedelssystem som idag utnyttjas på bl a marinens fartyg. Luftvärnets radarsensorer har hitintills inte kunnat förmedla sitt luftläge till mer än luftvärnets egna eldenheter. Flera radarstationer har inte kunnat fusionera sin information med varandra och det har inte heller varit möjligt att utbyta information med t ex flygvapnets sensorer. Just nu pågår arbetet med UndE 23 vilken kan fusionera data från flera radarstationer för att skapa och förmedla ett gemensamt luftläge. Den civila IT-utvecklingen har visat vilka stora fördelar som nätverkssystem ger. I dessa system kan i princip alla ta del av all information. Detta kan leda till att enheterna agerar snabbare och att många verksamheter kan bli självkoordinerande. För att ta fram metoder för hur planering, ledning och uppföljning av striden skall genomföras, har Luftvärnsregementet tagit fram en funktionsmodell för underrättelseinhämtningssystem UNIS, som utgörs av ett nätverksbaserat system för att integrera ett stort antal sensorer från luftvärnet, amfibieförbanden och flygvapnet. Systemet kan automatiskt ta emot och grafiskt presentera rapporter och meddelanden som sänts via PC-DART. UNIS uppfyller alla grundkraven i DBA/RMAkonceptet (Dominant Battlespace Awareness/Revolution in Military Affairs), stödjer olika typer av ledningsstrukturer, såväl hierarkisk som decentraliserad led- 17

20 Demonstratorer ning av striden, samt medger även att varje eldenhenhet får del av all luftlägesinformation. Med hjälp av UNIS har luftvärnet en möjlighet att snabbt kunna prova hur ett framtida ledningssystem kan vara utformat. Systemet har provats under FOCUS-övningar och under Lv 6 slutövning De erfarenheter som dessa prov har givit kommer bl a att utnyttjas vid framtagningen av kravspecifikationen till LvUndC. En vidareutveckling av funktionsmodell UNIS i samarbete med industrin kan ge varje eldenhet och radarstation hela luftlägesinformationen. Det ger möjlighet att prova fjärrstyrning av radarstationer och att integrera passiva sensorer i nätverket. Interoperabilitet Den för Försvarsmakten allt större fokuseringen mot internationell verksamhet påverkar naturligtvis även luftvärnet. I de Partnership Goals (samarbete med NATO inom ramen för Partnerskap för fred) som antogs av regeringen våren 2000, omfattande perioden , finns tydlig inriktning om ökad luftförsvarsförmåga för våra internationella bataljoner. Först i tur står pågående anpassning av lvkv, där en pluton skall vara insatsklar 2003 och vid behov kunna ingå i den internationella stridsfordon 90-bataljonen. För att på sikt kunna skapa handlingsfrihet och beredskap att kunna möta andra typer av hot, än de som lvkv klarar av, erfordras någon form av luftvärn med något längre räckvidd. Förstärkning med sensorer, i detta fallet främst luftvärnsradar eller någon form av passiv sensor, kan också vara ett önskemål i en internationell hotbild. Att i den senare delen av nästa PARP-period (Planning and Review Process), omfattande , kunna erbjuda ett luftvärnsförband eller färdiga paket ur luftvärnsförband är en målsättning som luftvärnet för närvarande arbetar efter. För att detta skall kunna realiseras krävs ökade satsningar nu. Personellt krävs utbildning och en avsevärd kompetenshöjning av luftvärnsofficerarnas förmåga att förstå och verka i internationell miljö. Förutom deltagande i seminarier och studiebesök utomlands erfordras även att (åtminstone inledningsvis) smärre luftvärnsförband får öva regelmässigt i internationell miljö. Materiellt krävs sannolikt någon form av anpassning, men i vilken omfattning har inte studerats än. Partnership Goals inflytande i form av ingående STANAG s är en arbetsuppgift som inom luftvärnet väntar på att komma igång. En utmaning kan vara att överföra en digital luftlägesbild mellan olika nationers system. En väg att snabbt och relativt enkelt komma i gång med luftvärnets interoperabilitetsarbete kan vara att utveckla det av Högkvarteret beordrade och av luftvärnet redan etablerade norsk-svenska materielsamarbetet. Möjliga kompetenssystem Kompetensutvecklingen kräver demonstratorer, som kan tjäna som plattformar där 18