Bilaga 3. Odling, växthantering och miljöutveckling i kvarteret Dovhjorten/Druvan, Jönköping

Transkript

1 Bilaga 3. Odling, växthantering och miljöutveckling i kvarteret Dovhjorten/Druvan, Jönköping Teknisk rapport av kvartärgeologiska och arkeobotaniska analyser Jens Heimdahl Riksantikvarieämbetet, UV Mitt Bakgrund och syfte Den arkeologiska slutundersökningen av kvarteret Dovhjorten i Jönköping 2010 genomfördes tvärvetenskapligt, innefattande en geologisk och arkeobotanisk undersökning redan i fältfasen. Det kvartärgeologiska och arkeobotaniska uppdraget innefattade stratigrafisk analys av kvarterets geologi och kulturlagerbildning, samt makroskopisk analys av jordprover inriktat på botaniska lämningar. Fältanalyser utfördes maj juni 2010, laborativa makroskopiska analyser genomfördes under våren Frågeställningarna riktades mot den kulturella användningen av växter, d.v.s. odling, konsthållning och matkultur. Frågor kring djurhållning och miljön i kvarteret nedprioriterades då dessa var välutredda från det närliggande kv. Diplomaten (Heimdahl 2009), och förhållandena i Druvan/Dovhjorten förväntades vara likartade. I fältfasen var det viktigt att identifiera fähus, och därför blev ändå den makroskopiska kännedomen av innehållet i den lokala djurdyngan god. Av pilotanalyserna i fält bekräftades också att förhållandena när det gällde lokalmiljö och djurhållning var mycket likartade de i kv. Diplomaten. Metod och källkritik Fältmetoder De geoarkeologiska fältmetoderna och provtagningen följde grundprinciperna i (Heimdahl et al 2005). Arbetsgång, strategier och behandlingen av materialet anpassades till de lokala förutsättningarna och liknade de som utvecklades under arbetet med kvarteret Diplomaten 2007 (Heimdahl 2009). Proverna preparerades och undersöktes direkt i fält så att kompletterade prover kunde tas om pilotprovet visade sig innehålla för lite material eller material av särskilt intresse. På detta sätt blev sedimentinnehållet i lagren undersökt samtidigt som de grävdes ut, vilket var viktigt för den stratigrafiska diskussionen och tolkningen i fält. 70 prover preliminäranalyserades på detta sätt under den pågående utgrävningen. Provernas volym låg i allmänhet, om inte materialbrist förelåg, kring 1 liter i jord, men i vissa fall när prover bedömdes som särskilt intressanta, eller fattiga på organiskt material, 1

2 kompletterades volymen upp till 24 liter. Proverna togs i första hand ur vertikala sektioner där risken för kontamination av recenta material var minst och kontrollen av stratigrafin är säkrast. Annars skedde provtagningen genom att en utvald del av lagret skars bort som en orörd enhet och placerades i en tillslutbar plastpåse. När ett prov var taget preparerades det genom våtsiktning, eller lagrades tillfälligt i provförrådet tills preparering kunde ske. Våtsiktning genomfördes med en sikt med masksidor på 0,25 mm. För prover med grövre material som pinnar och bark användes även siktar med grövre maskdiameter, 3 och 10 mm för att göra provet lättare att genomsöka. I vissa fall våtsiktades volymer om 3 5 liter i grövre sikt (5mm maskvidd) i syfte att genomsöka jorden efter större material (nötskal, plommonkärnor etc.), då sådant material kräver större provtagningsvolymer (Karg 2007:152). Flotering utfördes i de fall proverna innehöll minerogent material av mellansandsfraktion eller större, enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986). Prover med finkornigt material (t.ex. latriner) räckte att våtsikta i sin helhet. Efter våtsiktning placerades proven i plastburkar med lock. Proverna preliminärbesiktigades omedelbart med hjälp av en stereolupp ( 10 40) och förvarades sedan i burkar fyllda med vatten dess att transport för vidare analys kunde ske. Förutom växtrester har också annat makroskopiskt material eftersökts i proverna, t.ex. fiskben, insektsrester och smidesloppor, de utgör i lika hög grad viktiga indikatorer på olika miljöer och aktiviteter. I det följande anges alla typer av diasporer som fröer, frukter, delfrukter, acener etc. som fröer eller frukter. Laborativa analysmetoder Totalt valdes 28 prover ut för fördjupade laboratorieanalyser. Varje prov analyserades med målet att samla in en tillräckligt stor mängd data för en välunderbyggd ekologisk analys av makrofossilinnehållet. Detta innebar i praktiken en strävan att identifiera >300 fröer/frukter per prov. Vissa prover innehöll dock mindre material. Prover som inte var tillräckligt rena våtsiktades på nytt i ljummet vatten. Analysen av de insamlade proverna genomfördes med hjälp av stereomikroskop (förstoring 6 100). Vissa genomskinliga frön och frukter med karaktäristisk cellstruktur undersöktes under mikroskop med genomfallande ljus ( ). Makroskopiskt material (här avses även slagg, mollusker, ben och artefakter) plockades ut med fjäderpincett, bestämdes och sorterades i mindre vattenfyllda burkar med lock. Bestämningsarbetet skedde till stor del med hjälp av referenssamlingar. Som bestämningslitteratur användes Anderberg 1998, Anderberg 2009, Bejerink 1976, Berggren , Jacomet et al., 1989, Jacomet 1987, Katz et al. 1965, Körber-Grohne och Schoch et al Kvantifieringen av frön/frukter skedde genom räkning där summan frön/frukter avrundades uppåt till närmsta heltal. Fragmenterade rester hanterades för sig och uppskattades kvantitativt. Särskild notering gjordes om fröna/frukterna var bevarade som subfossilt eller om de bevarats genom förkolning. Det fragmenterade materialet i proverna som inte är fröer och frukter kvantifierades enligt en relativ skala 1 3, där 1 innebär förekomst av enstaka fragment (ca 1 10) i hela provet. 2 innebär att materialet är vanligt att det hittas i de flesta genomletningar av de teskedsstora subsamplingar som gjorts. 3 innebär att materialet var ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. 2

3 Ekologiska analyser De ekologiska analyserna och grupperingssystemen baserar sig främst på Grime et al. 1988, Ellenberg et al. 1991, Mossberg et al. 1992, noteringar i Den virtuella floran (Anderberg 2009) samt egna iakttagelser i fällt. På detta sätt har både grupperingssystem där en växt kopplas ihop med ett visst typhabitat (hierarkiskt system) och system där den antas kunna trivas på ett flertal olika habitat (heterarkiskt system) använts. De olika habitaten var: Ängar och betesmarker (indelad i torr och fuktig typ); ruderatmark och åker; näringsrik ruderatmark; torrbacke/klippor; skog/lund; strandkant och vattenväxter. Träd, större buskar, odlade, importerade och insamlade växter hanterades för sig. Denna indelning låg till grund för att skapa enklare diagram över de olika provernas ekologiska signatur. På detta sätt kunde signalen från olika typhabitat avläsas i proverna och deras sammansättning blev lättare att avläsa, framförallt med avseende på signalen från ängs- och betesmark (från dynga eller foderrester) och signalen från områdets lokala flora. Källkritik Representationen för det faktiska växtsamhället är inte alltid tillförlitligt återspeglat i makrofossilen. Aspekterna på detta problem är flera: Olika växter sätter olika mängd frön/frukter som sprids på olika sätt olika långt ifrån moderplantan. Arter är olika motståndskraftiga och bevaras inte lika väl subfossilt eller förkolnat. Detta kan i sin tur leda till att endast mycket motståndskraftiga fröer bevaras i omlagrat material vilket i sin tur leder till över- respektive underrepresentation av vissa arter. Olika makrofossil är olika lätta att finna beroende på storlek, form och färg och olika sediment är olika lätt analyserade. Analysen av makrofossil har också samma typer av felkällor som den arkeologiska analysen. Fyndmaterialet är underställt det kulturellt relaterade strukturer som rått i området och gett upphov till lämningen. På detta sätt kan sammansättningen av makrofossilen ha påverkats av kulturella faktorer, som t.ex. selektiv bortrensning av växter från vissa ytor, insamlingstekniker, betesstrategier och avfallshantering. Bevarandegraden av det organiska materialet är inte homogent. I t.ex. latrinerna har det varit näst intill anoxiska förhållanden, vilket lett till ett mycket välbevarat organiskt material, som dessutom förekommer i lager som begränsas av skarpa kontakter. Detta innebär att materialet i dessa lager har ett mycket högt källvärde. I andra strata är bevarandegraden sämre, vilket t.ex. gäller för odlingshorisonterna. Dessa har tillkommit genom en medveten och regelbunden omrörning i jorden, vilket lett till en syresatt miljö med hög biologisk aktivitet och nedbrytning tillföljd av detta. I dessa horisonter har alltså innehållet delvis försvunnit, och de kan dessutom innehålla omlagrat material från äldre kontexter (odlingsjordar har t.ex. stundom förbättrats med äldre kulturlager). Här skall vi dock betänka ömtåligt organiskt material normalt sett inte bevaras länge i en odlingsjord, och det är bara undantagsvis som det är fruktbart att analysera dem makroskopiskt. Bevarandet kan ske om odlingsjorden begravs och en tillräckligt syrefattig miljö råder i jorden. Detta innebär i sin tur att makrofossilen som hittas i odlingsjorden troligast härrör från den senaste brukningsfasen. Detta innebär också att om odlingsjord flyttas från ett ställe till ett annat, så kommer det ömtåliga omlagrade materialet att brytas ner i den nya odlingen. Ömtåliga fröer har därför i detta sammanhang har ett högre primärt källvärde än motståndskraftiga fröer. De makroskopiska spåren i odlingsjord kan alltså tolkas som jämnåriga med den aktuella odlingshorisontens sista fas. I vissa kontexter, t.ex. odlingslager och spisrester, förekom även förkolnat material spisavfall. Alla växtrester som utsätts för brand eller hetta bevaras inte genom förkolning, 3

4 detta gäller framförallt fröer med stort fettinnehåll eller ömtålig struktur (t.ex. flockblomstriga växter). Fröer och frukter som bevaras genom förkolning har ofta en liten kvot i förhållandet yta/volym (ex. sädeskorn) eller hårda skal (ex. mållor). Resultat Resultaten av analyserna redovisas i tabellen i bilagan. Förkolnade fröer/frukter är markerade med en asterix bakom det latinska namnet, samt med texten förkolnad inom parentes efter det svenska namnet. I tabellen har en del av materialet (det som inte är förkolnade fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala med 1 3 punkter, där 1 punkt innebär förekomst av enstaka (ca 1 5) fragment i hela provet. 2 punkter innebär att materialet är vanligt att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. 3 punkter innebär att materialet är så vanligt att de kan sägas vara ett av de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Siffrorna för makrofossil anger antalet räknade fröer/frukter. Diskussion Följande tolkningar av resultaten är uppdelade enligt de skiljda fyndsammanhangen. Inledningsvis med fokus på det tidiga kvartersanläggandet och den föregående miljön, samt den senare miljöutvecklingen i kvarteret. Därefter diskuteras den kulturella hanteringen av växtmaterialet utifrån de tre prioriterade fyndkontexterna: odlingsjord, latriner och kök/spisar. Miljön före stadsanläggandet Stadsdelen Öster anlades i början av 1600-talet genom att bärlager med sand och granrisbäddar lades ut över den över den sankmark som utgörs av Munksjöns torvbeväxta strandzon som kallats maden. Processen kan följas i stratigrafin i området, och anläggandet av de olika kvarteren kan dateras i detalj. I det närliggande Tyska maden (innefattande kv. Diplomaten) daterades denna utbyggnad, som skedde på stadsmaktens initiativ, till de första åren under 1620-talet. I kvarteret Dovhjorten/Druvan skedde utläggandet av sanden troligtvis något senare, under talet. Från kvarteret Diplomaten känner vi den föregående miljön som en starr, och mossbevuxen torvmark, vilken fram till detta utnyttjats som ängsmark, och möjligen för bete (Heimdahl 2009). Vi såg också hur det tidiga utläggandet av sand inte lyckades göra området torrt, området bebyggdes bara delvis och delar växte igen med fuktkrävande ogräs som tiggarranunkel, innan nya sandmassor påfördes och en mer utbredd bebyggelse etablerades. Även i kvarteret Dovhjorten/Druvan är spåren efter det markberedningen inför kvartersutläggningen tydlig. Sandmassor, delvis varvat med granris är även här utlagt över torven. Analysen av torvens överdel (PM 13767, samt av de tidigaste sandfyllnaderna) visar på likartade förhållanden som de i Diplomaten, med en starr-/tuvdunsäng med, kärrtistel, brunskära, vass, säv, tåg, fackelblomster, betydande mossinslag, samt en stor andel fröer från tiggarranunkel. Att den senare verkar förekomma i floran, även innan det att sanden läggs ut, visar att miljön var mycket näringsrik, något som mycket väl kan ha orsakats av att marken gödslats av betande kreatur. 4

5 Miljö och avfallshantering Då den makroskopiska undersökningens fokus legat på odling, latriner och kök, har inte provtagningen syftat till att fånga den mångfald av växtbiotoper som kan återfinnas inom en stadsmiljö. Istället har brottstycken av ogräsfloran, den som finns representerad i de ovanstående kontexterna, blivit undersökt. Främst märks inslaget i bakgårdarnas odlingar, som utgörs av en kontrollerad miljö där fukt och näringstillgång reglerats med gödning och bevattning. Generellt framträder en bild av en miljö präglad av näringsrik och fläckvis fuktig mark, vilket visas av både moderat fuktkrävande ruderater (t.ex. penningört, trampört, jordrök, svinmålla) och fuktkrävande ruderater (t.ex. tiggarranunkel och våtarv). Pilotanalyserna i fält visade att de bevarade markhorisonterna inom kvarteret oftast bestått av bar, trampad jord, ibland belagd med träflis eller granris. Markhorisonterna innehåller nästan alltid spår av djurdynga, och ofta även latrinavfall, vilket antagligen har att göra med att bakgårdsodlingarna gödslats med detta material, varför det kunnat spridas i de omgivande markhorisonterna. Miljöerna i och 1700-talets städer är i samtida vittnesmål allmänt beskrivna som smutsiga platser, ofta med uttalade problem kring avfallshanteringen i de offentliga rummen (Dufwa & Pehrson 1989). I de arkeologiska materialen kan denna bild också bekräftas, t.ex. genom fynd av olagligt deponerat hushållsavfall i allmänna utrymmen, men vi finner likväl spår efter en reglerad avfallshantering och städning, såväl i det privata som i det offentliga (Heimdahl 2009 & 2010). Inom kvarteret Dovhjorten/Druvan påträffades avfall, bl.a. köksavfall och latrin, i flera vretar som fungerat som avgränsande markörer mellan tomterna. Avfallsdumpning av vretar var förbjudet och något som de styrande, både likalt och nationellt, länge försökt komma åt utan att lyckas. I vissa fall finns också exempel på hur detta förbud utnyttjades i rättsliga konflikter mellan grannar (Petterson & Nordman 2009:109). Det står klart att avfallet skulle hanteras inom tomterna, och att det gick en klar gräns vid dumpning på annans tomt. Däremot kan vanligheten i de arkeologiska fynden av spår av avfallsdumpning i vretarna tolkas som att det kan ha funnits en inofficiell acceptans för detta, en överenskommelse många grannar emellan att detta var ok. Vi skall samtidigt minnas den historiska bilden av att det funnits en generell gödningsbrist under perioden (Ahrland 2007?). I ljuset av detta förefaller en avfallsdumpning i vretarna som besynnerlig, och frågan är hur avfallsfynden i dessa diken egentligen ska tolkas. I synnerhet inom odlande hushåll är det därför också möjligt att vretarna kan ha fungerat som upplag för gödning och jordförbättring och att de regelbundet kan ha tömts och grävts om. Fähus och djurhållning Under fältarbetet undersöktes prover från tre hus, och innehållet i dessa provers tolkades som att materialet bestod av kreatursdynga avsatt på fähusgolv. Denna typ av lämning prioriterades dock inte för fördjupad analys, innehållet har inte undersökts i detalj och presenteras därför inte i provtabellen. Här lämnas därför endast en kortfattad diskussion över fältanalyserna. Det makrobotaniska innehållet i stalldyngan var mycket likartat med den som undersöktes i kvarteret Diplomaten. Sannolikt har djuren i detta kvarter utfodrats med hö från samma, eller mycket likartade, miljöer som djuren i kv. Diplomaten, d.v.s. munksjöns fuktiga strandängar med bl.a. starr, säv och tåg (Heimdahl 2009). Odlingshorisonter Senare års arkeologiska undersökningar har visat att småskaliga odlingar varit vanliga i städernas bakgårdsmiljöer under och 1700-talet, och även varit vanliga under äldre tid. 5

6 Bevisen för att odling bedrivits i kvarteret är av två slag, dels direkta i form av överlagrade odlingshorisonter med karaktäristiskt form, placering och innehåll (av odlingsväster, gödning, jordförbättring och spår av bevattning), dels indirekta i form av förekomsten av fröer av odlingsväxter som inte hanteras annat än i odlingssyfte (jfr Heimdahl 2010). När sådant material påträffas i hushållens avfall tolkas det här som att hushållet bedrivit småskalig odling. Inom undersökningsytan analyserades sex olika strata som tolkades som odlingshorisonter, med totalt 10 prover. Horisonterna kännetecknades av cm djupa strata av sand uppblandade och homogeniserade med organiskt material. Vi första påseende i fält liknade dessa horisonter i sammansättning i viss mån de horisonter inom kvarteret som bildats genom trampning i bakgårdsmiljöer, men dessa tramphorisonter var i allmänhet tunnare och hade högre packningsgrad. Tolkningen som odlingshorisonter är gjord efter flera uppställda kriterier (jfr Heimdahl 2010), som utgår från stratigrafiska egenskaper, djup och utbredning, samt ett makroskopiskt innehåll som uppvisar spår av gödning (spår av dynga, latrin och köksavfall); bevattning (inslag av vattenlevande organismer här representerat av vilsporer av mossdjur (Cristatella) samt hinnkräftor (Daphnia spp.), djur som kan snabbt utvecklas i brunnar, naturliga vattenhål och vattentunnor.); jordförbättring (t.ex. aska, träkol, huggspån eller mineraljord av främmande fraktion, t.ex. lera); samt odling av odlade kulturväxter in situ, vilka kan fastställas genom förekomst av fröer som endast används till sådd (d.v.s. fröer av t.ex. tobak, morot, rödbeta och persilja följer inte med användningen i köket och maten, i motsats till fröer av t.ex. dill, koriander och olika bär, som i de fall de återfinns i odlingsjord också kan vara spår av att latrin blandats i jorden som gödningsmedel). Utifrån odlingshorisonternas utbredning kan vi sluta oss till att köksodlingen verkar ha bedrivits i två olika slaggs miljöer inom kvarteret. Dels har obebyggda tomter odlats, ett fenomen som också studerats i det samtida kv. Ansvaret (Heimdahl manuskript a) i Jönköping, vilket verkar ha skett inom tomterna 5, 7 och 8 under 1600-talet (och möjligtvis det tidiga 1700-talet i tomt 7). Dels verkar det ha förekommit mindre odlingsbäddar på bakgårdar av bebyggda tomter, något som t.ex. gäller tomt 2 under 1700-talets mitt/slut. Även denna typ av odling är tidigare studerad i Jönköping i kv. Diplomaten. Kvarteret gränsar dessutom i söder till det område som under och 1700-talet benämndes kålgårdsområdet och som utgjordes av odlingslotter för köksträdgårdsbruk för stadens borgare (Vestbö-Franzen 2009, Åsgrim Berlin 2011) Sammanställer vi fynden av odlingsväxter från odlingshorisonterna (tabell 1) framträder olika karaktärer på odlingar, där 1600-talets odlingar (de två tidigaste på tomt 2 och 8) innehåller en stor mångfald av grödor, främst köksväxter (beta, selleri, kål, rova, lungrot och rädisa men även medicinalväxter som hjärtstilla och kryddor som persilja och koriander); medan talet i högre utsträckning tycks präglas av specialiserade odlingar med färre grödor, i detta fall kål, rova och tobak. Skillnaden har inte med olikartad bevarandegrad att göra, vilket märks på att t.ex. växtlämningarna som representerar gödsel och latrin är minst lika välbevarade i talets odlingshorisonter som i 1600-talets. Något liknande har inte tidigare observerats i stadsodlingar av denna typ, möjligen är fenomenet slumpmässigt, men det skulle också kunna tolkas som ett uttryck för 1700-talets rationaliseringsiver, som vi vet hade en stark inverkan på städernas tobaksodling (se nedan). 6

7 1600-tal 1700-tal Datering tal 1600-tal Sent 1600-tal tal 1700-talets mitt/slut Ej knutet till odlingsjord Odlade växter Kulturväxter Gödning A Tomt Selleri Beta (rödbeta el. mangold) Odlad kål ospec. Rova (äv. åkerkål) Lungrot Koriander Hjärtstilla Bondtobak Virginiatobak Perslija Rädisa/rättika Mejram Morot Polejmynta Svartsenap Humle Vejde Vildapel Opievallmo Latrin Dynga Tabell 1. Fynd i odlingsjorden, där Odlade växter anger de växter som tolkas som in situ-fynd av växter som odlats på denna jord. Fynden i kolumnen ej knutet till odlingsjord utgörs av fröer från växter som tolkas som odlade på tomten de hittats (då det inte finns några andra skäl att hantera fröerna där), men som inte hittats i själva odlingsjorden. Kulturväxter utgörs av odlade eller möjligen viltinsamlade växter som påträffats i odlingsjorden, men vars tafonomi inte säkert är knutet till odling just här (t.ex. äppelkärnan och vallmofröet kan komma från latringödning). Stora pricka anger >50 fynd, mellanstora prickar anger fynd. Ser vi till de enskilda grödorna så förtjänar flera av dem att särskilt kommenteras. 7

8 Figur 1. Beta vulgaris, sannolikt rödbeta, möjligen mangold, ca 4 mm. 8

9 Figur 2. Apium graveolens, selleri, 1,1 mm. Odling av beta (figur 1) och selleri (figur 2) har tidigare inte identifierats arkeobotaniskt från historisk tid i Sverige. Den fuktkrävande sellerin har förmodligen inte odlats i stor utsträckning, men kan mycket väl ha trivts väl i de fuktiga madmarkerna. Betans Svenska historia är till stora delar okänd. Arten är inte känd från det medeltida skriftliga källorna (Larsson 2010). Att de tidigare inte hittats arkeobotaniskt beror möjligen delvis på att fröerna är svåra att få syn på i träflis- och barkrika prover, då de har ett säreget, nästan trä/barkliknande utseende (figur 1). I detta fall rör det sig antagligen om rödbeta, möjligen mangold (sockerbetsodlingen kom igång först under 1800-talet). Odling av olika typer av kål och rova tycks ha förekommit i kvarteret under både och 1700-talet. Här skall påpekas att identifieringen av släktet Brassica, dit dessa grödor hör, är vansklig. Fröerna likar varandra, och är delvis svåra att skilja från ogräs som åkerkål. I detta fall antas dock fröerna mer sannolikt härröra från odlade varianter av kål och rova, eftersom ogräset åkerkål annars är sällsynt i materialet, och vi därtill befinner oss i en odlingsjord där förekomst av odlingsväxter lätt kan förklaras. När det gäller kål så var flera av de sorter vi idag känner igen kända under och 1700-talet, t.ex. vi, grön, och rödkål, samt blomkål och brysselkål. 9

10 Figur 3. Två typer av tobak, Nicotiana rustica, bondtobak (åtta större, ca 0,9 mm) och Nicotiana tabaccum, virginiatobak (0,7 mm). Två arter av tobak, bondtobak och virginiatobak, påträffades i odlingsjord A7692, som med detta enahanda innehåll av odlingsväxter verkar ha använts till specialiserad tobaksodling. Då datering av odlingsjorden inte är entydig skall framhållas att denna typ av specialiserad tobaksodling var mycket vanlig i Svenska städer under perioden , och helt okänd dessförinnan, och endast sporadiskt förekommande under senare perioder. Förekomsten av en specialiserad tobaksodling som denna bör alltså betraktas som daterande i detta fall. Tobaksodlingarna i städerna uppmuntrades och subventionerades av stadsmakterna, genom kommerskollegium, och ersatte genom sin stora lönsamhet många av de föregående hushållsodlingarna. Odlingarna bidrog till försörjningen av den samtidigt uppblomstrande tobaksindustrin, vilken också var rik i Jönköping (se t.ex. Angelin 1959 & Svensson 1965). Under äldre tid, 15- och 1600-talet samt 1700-talets första decennier, förefaller tobak ha odlats för medicinskt bruk, och då som en del av en mångfald officinella arter, vilket t.ex. verkar ha varit fallet i apotekare Oldenknechs trädgård i Jönköping under senare hälften av 1600-talet (Heimdahl Manus a). Fyndet av denna typ av industriell tobaksodling är den första av sitt slag i Jönköping, spår av liknande odlingar har tidigare påträffats i Norrköping, Linköping och Karlstad. 10

11 Figur 4. Frukt av Coriandrum sativum, koriander, som fortfarande sitter samman. En annan odlingsväxt värd att en särskild kommentar är koriander. Förekomsten av denna krydda är inte anmärkningsvärd i sig, den har förekommit i landet åtminstone sedan tidigmedeltid och verkar ha blivit vanlig på 1600-talet, men genom att frukterna av den brukats i matlagningen har korianderodling varit svår att belägga direkt. Fynd av koriander i latriner och odlingsjordar bevisar dess förekomst i mat- och dryckeskulturen (precis som med dill, kummin, anis och fänkål), men säger inget om huruvida den odlats på plats. Frukterna kan mycket väl ha hamnat i odlingsjorden genom att man gödslat med latrin. Många örter har också importerats till städerna, och behöver inte ha odlats här. I provet från odlingsjord A11318, från det kvarterets äldsta fas, påträffades dock sammansatta delfrukter av koriander (figur 4), vilket här tolkas som odlingsspår. Det är mindre troligt att frukterna kunnat förbli sammansatta genom matlagning, förtäring och matsmältning. Av sammansättningen av fröinnehållet i odlingsjordarna från och 1700-talet framgår att man gödslat odlingsjorden med en kombination av latrin och fähusdynga. Ingen förändring märks i sammansättningen mellan perioderna, men däremot möjligen en ökad intensitet i gödningen under 1700-talet. Ett mer effektivt tillvaratagande av avfall till gödning, i samband med renhållning, förefaller också ha uppmuntrats av stadsmakterna under perioden. Det är okänt hur latrin och djurdynga i detalj hanterats i kvarteret, men det är möjligt att det sammanblandats i någon form av bingar, gropar eller stackar, ett system som är bekant från Kalmar. Som konstaterats ovan står det klart att man inom tomterna i kvarteret hållit djur i fähus, och att vi påträffat ett par gropar fyllda med både latrin och kreatursdynga (se vidare diskussion nedan). Ser vi till resultaten från andra grävningar (Heimdahl 2009, manuskript a och b) verkar stalldynga och köksavfall ha varit de valigast förekommande gödningsmedlen under perioden, och de påträffas i princip i alla tillräckligt välbevarade trädgårdsanläggningar. 11

12 Latrin är också vanligt men förekommer inte överallt. Ställer vi detta mönster mot observationen att många stadshushåll som hållit djur inte bedrivit hushållsnära odlingar, åtminstone inte inom tomterna (jfr t.ex. Kv. Ansvaret, Heimdahl manuskript a), och att inte alla Jönköpings hushåll höll djur, kan vi utgå från att stalldynga betraktats som en resurs, och att det existerat en handel med detta. Att man även gödslat köksodlingarna med latrinavfall är kulturhistoriskt intressant. Liknande spår har påträffats också i andra städer, t.ex. Kalmar (Heimdahl manuskript b och c). I handledningar om trädgårdsskötsel från 1700-talet finns dock inte ens latrinavfallet omnämnt (t.ex. Mårtensson 2002 och Ahrland 2006) och det är möjligt att frågan varit tabubelagd. Samtidigt finns i äldre antika handledningar, som Columella, en acceptans för att använda latrinavfall för köksodling, vilket ger en motsatt bild (Hedberg 2009: s. 74). Möjligen var stödet av antika auktoriteter ett av skälen till att man trots starka tabun hanterade latrinavfall i odlingarna. Latriner Inom Dovhjorten påträffades latrinavfall i två typer av isolerade fyndsammanhang, nedgrävt i gropar i bakändan av tomterna 2 och 5, samt i vretarna mellan tomt 3 och 4, och tom 2 och 3. I de sistnämnda fallen går det såtillvida inte att avgöra vilken av tomterna som latrinen härrör från, eller om det kommer från båda. I övrigt påträffades latrinavfall inblandat i odlingsjord, vilket diskuterats ovan. För tolkningen är det viktigt att förstå att fynden av latrin inom kvarteret utgör en sammansättning av avföring från de människor som använt sig av avträdet i kvarteret vid en viss tidsperiod. Vi känner inte till vilka människorna var, vilken tidsperioden avföringen representerar, eller om detta ger en rättvisande bild av vad kvarterets innevånare åt. Däremot kan vi vara säkra på att avföringen verkligen kommer från människor som befunnit sig på tomten (eftersom avfallshanteringen var lagreglerad att hanteras inom tomterna), och vi kan hypotetiskt anta att det är någotsånär representativt för dess innevånare. Vi kan också genom avföringens innehåll av olika grödor, ana om vilken säsong det representerar. Det är viktigt att minnas att avföring under sommar och vinterhalvåret kan ge mycket olika bilder av kosthållningen (Heimdahl manuskript a). Det är likaså viktigt att förstå att hushållen utgjordes av en mångfald människor med skiljd social status (tomtägare, inneboende hyresgäster, gesäller, tjänstefolk, barn, äldre etc.) och sannolikt olikartad kosthållning. Ser vi till de övergripande resultaten från latrinerna kan vi konstatera att de flesta prover verkar representera ren avföring från människor. Undantaget är det djupast liggande materialet från tomt 5 där omkring en femtedel av materialet utgörs av stalldynga (förekomsten av ängsväxter som starr märker ut provet i jämförelse med de övriga). Därtill kan vi konstatera ett visst inslag av ogräs (5 20% av det totala antalet identifierade fröer/frukter), som möjligen härrör från rester i spannmål, eller har hamnat i latrinen efter den primära depositionen. Latrinernas innehåll är annars likartat. I det mest välbevarade materialet domineras proverna av en grundmassa bestående av fragmenterade skal av spannmål. Vi ser också ett stort inslag av material som mossa, vitmossa, tyg, ull och läder som kan ha använts som toalettpapper. Tyget kan också vara spår av material som används som binda. I Lämningarna från tomt 5 förekommer även en hel del granbarr, och det är möjligt att granris haft en funktion som sittunderlägg eller dylikt i avträdet. 12

13 Hushållen inom kv. Dovhjorten/Druvan förefaller socialt ha befunnit sig inom borgerskapets mittfåra. De riktigt exklusiva spåren som påträffades inom kv. Diplomaten (t.ex. vattenmelon, peppar) saknas här, och samtidigt förekommer tydliga bevis för flera lyxvaror som verkar ha varit vanliga för stadsbor under perioden, t.ex. brännvinskryddor och olika importvaror (tabell 2), samt en mängd olika slaggs bär (tabell 3). Datering 1600 tal sent 1600-tal tidigt 1700-tal Lokala? Importerade A Dill Koriander Lin Svartsenap Opievalmo Kummin Anis Fänkål Bovete Citron Vindruva Fikon Tabell 2. Lokalt odlade kryddor, samt importvaror som hittats i kvarterets latriner. Kryddor som kummin, anis kan ha odlats lokalt, men det finns också tecken på att efterfrågan på dessa varor som brännvinskryddor föranledde att de även importerades. Stora pricka anger >50 fynd, mellanstora prickar anger fynd. Det går inte alltid att säkert avgöra vad som är importvaror och vad som odlats lokalt, stöd måste också sökas i historiskt källmaterial. Arter som citron, vindruva och fikon är kända importprodukter från perioden (även om t.ex. fikon odlades sporadiskt). Fänkålen är lite knepig att odla på våra bredgrader, och odling av bovete (figur 5) tycks mycket sporadisk i Sverige, men anis och kummin kan mycket väl ha odlas här. Däremot finns också tecken på att efterfrågan på dessa varor som brännvinskryddor föranledde att de även importerades (Heimdahl manuskript b). 13

14 Figur 5. Skalfragment av Fagopyrum esculentum bovete. Datering 1600 tal sent 1600-tal tidigt 1700-tal Vilda bär A Björnbär Blåbär Brakved Enbär Hallon Hjortron Hägg Lingon Nypon Oxel Rönnbär Slånbär Smultron 14

15 Datering 1600 tal sent 1600-tal tidigt 1700-tal Odlade bär A Tranbär Krikon Krusbär Plommon Päron Röda vinbär Surkörsbär Svarta vinbär Sötkörsbär Äpple Tabell 3. Fynd av bär- och fruktkärnor i kvarterets latriner. Stora pricka anger >50 fynd, mellanstora prickar anger fynd. De rika spåren av vilda och odlade bär i de tidigmoderna borgarnas latriner följer mönster som tidigare noterats från undersökningar i Jönköping, Kalmar och Göteborg (t.ex. Larsson 1985, Heimdahl 2009, manuskript b). Förekomsten av de odlade bären tyder antingen på en lokal odling av bärbuskar och träd, men kan också indikera att specialiserade bärodlingar börjat etablera sig under perioden (jfr Ahrland 2006). Den rika förekomsten av vilda bär i städerna är ett mycket intressant, men ett hittills av forskningen föga uppmärksammat fenomen. Flera av bären är skogs- och myrbär (blåbär, lingon, hjortron, tranbär), och då det knappast troligt att de plockats av stadsborna själva, kan fynden belysa förekomsten av en omfattande bärhandel som det nästan helt saknas spår av i det historiska källmaterialet, och som till del kan ha bedrivits av fattiga och egendomslösa (jfr Fjellström 2005, Heimdahl 2009:29 30). Den stora variationsrikedomen i fynden (notera t.ex. förekomsten av hägg och oxel) låter oss också ana en betydligt rikare bärkultur än den vi känner idag. Vi kan även se spår av medicinskt användande av vilda bär i form av brakvedsbär (figur 6), som antagligen använts som laxermedel. 15

16 Figur 6. Frö av Frangula alnus, brakved. Kök och spisar Bland det makroskopiska materialet i kvarteret påträffades 45 förkolnade sädeskorn varav 39 kunde identifieras till art och sort, den övervägande delen (31 st.) i spisar och golvlager i hus kontexter som här tolkas som primära för dessa fynd. Den förkolnade säden tolkas alltså som spår av matlagning i dessa hus/rum och spisar, en tolkning som i några fall förstärks av fyndmaterial som fiskben-/fjäll och benfragment från olika djur. Därtill påträffades även bränt spannmål i odlingsjord (även här tillsammans med ben och fiskrester) vilket tolkas som att spisaska blandats i matjorden. Spannmål påträffades även i latrinmaterialet, även om det där ofta var fragmenterat, och sammantaget kunde ytterligare 61 sädeskorn identifieras, d.v.s. totalt 100. Fördelningen mellan de olika sädesslagen fördelar sig enligt figur 7. 16

17 Vete 3% Havre 14% Korn 27% Råg 56% Figur 7. Fördelning av totalt 100 identifierade sädeskorn i kv. Dovhorten/Druvan. Med korn här skalkorn (Hordeum vulgare ssp. vulgare) och med vete brödvete (Triticum aestivum). Observera att fördelningen är en sammanslagning av materialet från både och 1700-talet, under perioden syns nämligen ingen märkbar förändring som i detta material kan tolkas som signifikant. Notera att fördelningen utgör en sammanslagen bild av allt material och att den här inte delats in i lämningar från 1600 och 1700-talet, eller mellan olika kök. Detta beror dels på att fynden i en sådan uppdelning blir så få att fördelningen inte längre blir representativ utan mer slumpstyrd, men också på att dateringarna i flera fall är osäkra, men också omfattar en snäv period, främst det sena 1600-talet och det tidiga 1700-talet. Resultatet är typiskt för denna period, med en dominans av råg, följt av korn, havre och sist en liten andel vete. Liknande proportioner påträffades i Jönköpingskvarteren Diplomaten och Ansvaret, och i Kalmarkvarteret Mästaren. Under denna period präglades den agrara näringen i östra delen av Sverige av det s.k. rågbältet, där rågen utgjorde huvuddelen av skördarna (Myrdal 1999). I kvarteret påträffades också spår av tröskningsrester i form av agnar och halm (i detta fall i en latrin, A12977 på tomt 2). Förekomsten av detta material tolkas som att man tröskat på tomten under det tidiga 1700-talet, och att man därmed också själv odlat, åtminstone delar av, den spannmål man konsumerat. Kring spisarna påträffades också annat växtmaterial som tillagats i dessa, ärt, hasselnötter, enbär, kummin, hallon och björnbär. Här skall man hålla i åtanke den tafonomiska felkälla som lurar i att många växter inte bevaras genom förkolning, och att visst material tenderar att bli underrepresenterat i processen (t.ex. ärtor och bönor). Sammansättningen kan däremot i vissa fall tjäna som exempel på hur bär verkligen tillagats i spisen och inte bara småätits för nöjes skull. Vi finner här även indikationer på att kummin inte bara varit en brännvinskrydda, utan även ingått i matlagningen. 17

18 Referenser Aaby, B & Berglund, B., 1986: Characterization of peat and lake deposits. I Berglund (red.) Handbook of Holocene Paleoecology and Paleohydrology. John Wiley & Sons Ltd Anderberg, A., 2010: Den virtuella floran Angelin, E.,1950: Hantverkare och fabriker inom Svens Tobakshantering Nordisk rotogravyr. Stockholm Ahrland, Å., 2006: Den osynliga handen. Trädgårdsmästaren i 1700-talets Sverige. Carlssons Bokförlag. Stockholm Anderberg, A-L., 1994: Atlas of seeds. Part 4. Resedaceae-Umbelliferae. Naturhistoriska Riksmuseet, Stockholm Beijerinck, W., 1976: Zadenatlas der Nederlandsche Flora. Backhuys & Meesters. Amsterdam Berggren, G., Atlas of seeds. Part 2. Cyperaceae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Stockholm Berggren, G., Atlas of seeds. Part 3. Salicaceae-Cruciferae. Naturvetenskapliga Forskningsrådet, Stockholm Dufwa, A., Pehrson, M., 1989: Snöröjning, renhållning, återvinning. Stockholms tekniska historia. Stockholmsmonografier. Stokholms stad. Stockholm Ellenberg, H., Weber, E. H., Düll, R., Wirth, V., Werner, W. & Paulissen, D., 1991: Indicator values of plants in Central Europe. Scripta Geobotanica. Vol Fjellström, C., 2005: Skogens skafferi. I: Petterson B m.fl. (red.): Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Uppsala Grime, J. P., Hodgson, J. G., Hunt, R. 1988: Comparative Plant Ecology. 742 pp. Unwin Hyman, London. Hedberg, S., 2009 (övers.): Lucius Junius Moderatus Columella, Tolv böcker om lantbruk. En tvåtusenårig romersk lantbrukslära samt Liv, lantbruk och livsmedel i Columellas värld. Kungliga skogs- och lantbruksakademien meddelanden 43. Kungliga Kungliga skogs- och lantbruksakademien. Stockholm Heimdahl, J., 2004: Ögonblick och kontinuitet Horisontbegreppets användbarhet inom kulturlagerstratigrafi. META 04:2. s Heimdahl, J., 2005: Urbanised Nature in the Past: Site formation and Environmental Development in Two Swedish Towns AD Stockholms universitet, Stockholm Heimdahl, J., 2009: Geoarkeologiska analyser av stratigrafi och växtmakrofossil från kvarteret Diplomaten, Jönköping. I Heimdahl, J. & Vestbö Franzén, Å., Diplomatens gröna rum. Specialstudier till den arkeologiska undersökningen i kvarteret Diplomaten. Jönköpings läns museum. Arkeologisk rapport 2009:41. Jönköping Heimdahl, J., 2010: Barbariska trädgårdsmästare. Nya perspektiv på hortikulturen i Sverige fram till 1200-talets slut. Fornvännen 105: Heimdahl, J., Manuskript a: Geoarkeologiska analyser av stratigrafi och växtmakrofossil från kv. Ansvaret, Jönköping. Teknisk rapport Heimdahl, J., Manuskript b: Geoarkeologiska analyser av stratigrafi och växtmakrofossil från kv. Mästaren, Kalmar. Teknisk rapport. Heimdahl, J., Menander, H., Karlsson, P., 2005: A New Method for Urban Geoarchaeological Excavation, Example from Norköping, Sweden. Norwegian Archaeological Review. Vol 38: Von Jacomet, S., 1987: Prähistorische Getreidefunde, Eine Anleitung zur Bestimmung prähistorischer Gerstenund Weizen- Funde. Botanisches Institut der Universität Abteilung Pflanzensystematik und Geobotanik, Basel Von Jacomet, S.; Brombacher, C. & Dick, M. 1989: Archäobotanic am Zürichsee. Ackerbau, Sammelwirtschaft und Umwelt von neolitischen und bronzezeitlichen Seeufersiedlungen im Raum Zürich. Züricher Denkmalpflege, Monografien 7. Zürich Karg, S., 2007: Long term dietary traditions: archaeobotanical records from Denmark dated to the Middle Ages and early modern times. I: Karg, S. (red.): Medieval Food Traditions in Northern Europe. Nationalmuseum. Studies in Archaelogy & History Vol. 12. Köpenhamn Katz, N.J.; Katz, S.V. & Kipiani, M.G. 1965: Atlas of fruits and seeds occuring in quaternary deposits of the USSR. Moskva Körber-Grohne, U., 1964: Bestimmungsschlüssel für subfossile Juncus-Samen und Gramineen-Früchte. Probleme der Küstenforschung im süd-lichen Nordseegebiet. Schriftenreihe des Niedersächsischen Landesinstitutes für Marschen- und Wurtenforschung. Band Körber-Grohne, U., 1991: Bestimmungs-schlüssel für subfossile Gramineen-Früchte, Identification key for subfossil Gramineae fruits. Probleme der Küsten-forschung im südlichen Nordseegebiet. Schriftenreihe des Niedersächsischen Landesinstitutes für Marschen- und Wurtenforschung. Band Larsson, E.-L. 1985: Frukter och frön från det äldsta göteborg en botanisk makrofossilanalys av fyra tals kvarter. Botaniska institutionen. Göteborgs universitet. 18

19 Larsson, I., 2010: Millefolium, rölika, näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition (2.a reviderade upplagan). Kungl. Skogs och Lantbruksakademien. Stockholm Latalowa, M., Badura, M., Jarosinska, J. & Swieta-Musznicka, J., 2007: Useful plants in medieval and postmedival archaeobotanical material from the Hanseatic towns of Northern Poland (Oolobrzeg, Gdansk and Elbag). I Karg, S. (red.): Medieval Food Traditions in Northern Europe. Nationalmuseum. Studies in Archaelogy & History Vol. 12. Köpenhamn Lindeblad, K., Den gröna staden. I: Larsson, S: Nya stadsarkeologiska horisonter. Riksantikvarieämbetet. Stockholm Mossberg, B., Stenberg, L., Ericsson, S., 1992: Den Nordiska Floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm Myrdal, J., 1999: Jordbruket under feodalismen Det Svenska jordbrukets historia. Band 2. Natur och Kultur. Stockholm Mårtensson, H., 2002: Trädgårds praxis år Akantus. Kalmar Petterson, C. & Nordman A.-M. 2009: Den centrala periferin. Arkeologisk undersökning i kvarteret Diplomaten, faktori- och hantverksgårdar i Jönköping Arkeologisk rapport 2009:40. Jönköping Schoch W. H., Pawlik, B., Schweingruber F. H., 1988: Botanical macro-remains, Paul Haupt Publishers. Stuttgart Svensson, A., 1965: Ur den svenska tobaksodlingens historia. I: Svensson, A: Om tobak i Sverige, Svenska tobaksmonopolets minnesskrift Svenska Tobaks Aktiebolaget, Stockholm, s Tunón, H., 2005: Medicinalväxter. I: Petterson B m.fl. (red.): Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Uppsala Wasylikowa, K., 1986: Analysis of fossil sruits and seeds. In Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd Vestbö Franzén, Å., 2009: Diplomaten och kålgårdarna. En studie av markanvändningen i kålgårdsområdet mellan 1611 och 1850 utifrån det äldre källmaterialet. I Heimdahl, J. & Vestbö Franzén, Å., Diplomatens gröna rum. Specialstudier till den arkeologiska undersökningen i kvarteret Diplomaten. Jönköpings läns museum. Arkeologisk rapport 2009:41. Jönköping Åsgrim Berlin, A., 2011: Kålgårdarna stadens köksträdgård. Jönköpings läns museum 19